Försommar, värme, sol, skog och mycket steniga partier. Ja, ni vet vad som brukar krypa fram vid den här årstiden. Två stycken på en och samma tur dessutom. Huggormarna har börjat ge sig till känna. Det här hände även förra året så egentligen borde vi vara förberedda, men ändå så strosar vi på där i lugnan ro. Och så bara plötsligt händer det! Gaahh! Den första – en svart på ca 30 cm, som slingrade sig bort för brinnande livet. Den andra – en sicksackad på ca 50 cm, som intog någon form av attackposition. Vid båda tillfällen inrymmer sig en känsla av ormfrossa. De 900 metrarna kvar till bilen kändes minst sagt som en mil efter att vi hade sett den andra huggisen.

Nu befinner vi oss i den fas där vi försöker vara många timmar i rörelse. Helgerna är perfekt för detta ändamål. Det innebär också att träningen behöver vara mer lågintensiv än tidigare. Vi försöker dela upp sträckorna under dygnet så att vi avverkar en del tidigt på dagen likväl som närmare kvällen. Lördagen bjöd på en underbar tur till Antnäs, där vi tog oss an en del av Fäboleden och Långbergets topp. Igår besökte vi Bälingeberget som är ett vackert Naturreservat i utkanten av Luleå. Där finns varierad miljö av fin gammelskog, klapperstenar, grillplatser och utsikt över både Luleåälven och Bälingeträsket på vardera sida.

Nedan ser ni bilder från helgen som var. Ps. Bilden längst ner består av en smal och avlång kreatur.

 

Trollskog längs Fäborundan i Antnäs. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

Trästatyerna är ett signum för Fäboleden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Långbergets topp bjuder på en fin raststuga och milslång utsikt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Starten vid Bälingeberget. Kolla av kartan innan du börjar vandra. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Klapperstenar pryder Bälingeberget i oändlighet. Foto: Eva-Karin Nilsson-Waara.

 

 

En fikastund är ett obligatoriskt inslag på turen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Utsikt från Bälingeberget över Bälingeträsket. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Titta noga. Den gömmer sig väl i färg och form. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

 

Vi ses snart igen!

/Erika och Oscar