Här hittar du vårt världsarv

”Det sägs att om du har bekymmer ska du gå och tala med en sten. Berätta och stenen lyssnar. Lever du nära naturen känner du naturens makter. Finn din egen sten. Du vet när du har funnit den rätta.”

 

Dessa tänkvärda rader kunde vi hitta i Naturrummet Laponia, som är ett världsarv och beläget vid Stora sjöfallet i Ritsemtrakterna.

 

Ett världsarv är en plats, ort, miljö eller objekt som är så värdefull och unik att det är angeläget för hela mänskligheten att bevara det. Naturrummet ger en utförlig och intressant presentation av vår urbefolkning samerna.

image3Naturrummet Laponia är byggd i samråd med Samerna.

Kristin Nilsson är föreståndare för Naturrummet Laponia och har varit med sedan starten 2014. Hon är i grunden biolog och anser att hon har ett drömjobb, eftersom hon får möjlighet att berätta om detta fantastiska världsarv. Under föregående år tog anläggningen emot 7500 besökare och noterbart är att entrén är gratis.

 

Det finns flera olika aktörer som är involverade i upprättandet och driften av Naturrummet. Samerna har givetvis ett viktigt inflytande och huset byggdes i samråd med dem vad gäller konstruktion och val av plats för att kunna skona marken. Huset är exempelvis byggt på spänger och ska i teorin kunna flyttas om så behövs. Samerna lever i symbios med naturen och vill förmedla detta via Naturrummet.

FullSizeRenderInne i Naturrummet Laponia.

För den som besöker Naturrummet finns möjlighet att lära sig mer om hur ett världsarv är uppbyggt, de åtta samiska årstiderna, det samiska djurlivet, den samiska vardagen och hemmet. Det finns även en butik, ett bibliotek, pysselrum för barnen och ett café.

IMG_2441Erika kollar in souvenirshoppen.

Förutom besöket till Naturrummet har vi idag skidat från Saltoluokta till Stora sjöfallet, vilket blev den kortaste sträckan hittills på cirka 13 km. Ikväll fick vi även göra en spelning för gästerna, vilket var jätteroligt och uppskattat. Anläggningen är fräsch och landskapen blir mer och mer dramatiska ju längre norrut vi färdas. Fjällkedjan är verkligen vacker i många olika skepnader.

image2Landskapen blir mer och mer dramatiska ju längre norrut vi färdas. 

Imorgon väntar en skidtur på nästan 40 km. Frukostlådan är förberedd och fötterna förtejpade. Nu stänger vi också ögonen för ikväll (läs torsdag).

 

Kram och på återseende!

/Erika och Linnea

Etapp fyra: Kvikkjokk till Saltoluokta mellan isbrott och i white out

”Den svenska vildmarken”, ”oexploaterad” och ”orörd natur” sammanfattar turisternas beskrivning av nationalparken Sarek. Igår trädde vi in i detta mäktiga fjällandskap och genomförde samtidigt våra hittills längsta dagsetapper.

image1.JPGHär står vi redo för att skida vidare in i Sarek.

 

Skackeln trasig

Pårtestugan var först ut efter att vi hade vinkat av till Kvikkjokk och deras familjära turiststation. Stugvärden Christer hälsade oss varmt välkomna till Pårte med både saft och franskt skidsällskap. Lunchen satt där den skulle och det soliga och vindstilla vädret gjorde att vi beslutade oss för att fortsätta direkt mot Aktse.

 

image2.JPGChrister kom som en räddande ängel med tältpinne och silvertejp. 

 

Just innan vi skulle bege oss av hände det som inte får hända – Linneas ena skackel (stålramen som förankrar pulka med sele) vek sig! Som tur var kom hjälten Christer snabbt till undsättning med tältpinne och silvertejp för att staga upp pinnen så att vi kunde fullfölja den längsta sträckan hittills på 43 km. Tack för det!

Rocky road över dämd sjö

Mellan Pårte och Aktse behövde vi så småningom skida över den dämda sjön Tjaktjajaure och vid passagen av denna behövde vi strikt hålla oss till ruskmarkeringarna. Det blev att åka ”rocky road” mellan isbrotten och dess djupa sprickor.

 

image3.JPGSpännande åkning över dämd sjö. 

 

Dagen vi gjorde vår längsta etapp hade vi bra väder och nyladdade med energi från föregående vilodag.

 

Nostalgiskt återseende med Skierfe

Strax innan solnedgången anlände vi till Aktsestugan. Som tur är har vi nu fått en timmes längre dagsljus, vilket gör att vi har något större marginaler på kvällarna. Innan ankomst till Aktse stannade vi till på sjön Laitaure och fick se den fina solnedgången över Rapadalen och berget Skierfe. Under gymnasietiden, för cirka 15 år sedan, besökte vi detta spektakulära område och därför kändes det lite nostalgiskt att komma tillbaka hit efter så lång tid. Denna gång fick vi se dalen i vinterdräkt.

 

image4.JPGVacker solnedgång över Rapadalen och Skierfe.

 

image8.JPGInne i renoverade Aktsestugan. Trevligt fjällfolk och mysig inredning.

 

Vår första white out

Idag skidade vi från Aktse via Sitojaure till Saltoluokta. På vägen från Aktse tog vi oss upp på kalfjället och fick vara med om vår första white out. Vi såg nästkommande ledkryss, men inte längre än så. Ögonen blev trötta och rädslan för påspädning av dålig sikt fanns. Dock klarade vi oss igenom denna och kunde andas ut när vi närmade oss trädgränsen.

 

image5.JPGI en white out är det bra med färgglada kläder. Dock var det läskigt att färdas uppe på kalfjället genom denna. 

 

Nu har vi anlänt till Saltoluokta och planerar in en vilodag här. Totalt har vi nu avverkat 34 mil och av Kungsleden återstår drygt 10.

 

image6.JPGNu är vi i Salto! Ca 10 mil kvar av skidåkning och upplevelser.

 

Må så gott!

Linnea & Erika

De skidfria dagarna

De dagar då vi inte är ute på tur spenderar vi till att återhämta våra kroppar och nörda in oss på fjällkartorna. Inför etapp fyra har vi fått göra små justeringar utifrån väderprognoser, terräng, distans och status på våra kroppar.


Matematiken är enkel: skida, äta, sova, dricka och vila

För att vi ska orka fortsätta skida, njuta och hålla ihop behöver vi vara noggranna med sömn, kost, vätska, vila, stretch/massage och se över utrustningen.

IMG_3193.JPG
Frukost är bästa målet för dagen!

Blidgrader väntas

Igår anlände vi till Kvikkjokk vid lunchtid och idag har vi haft en full återhämtningsdag. Imorgon bär det av norrut med etappmålet Pårtestugan. Dessvärre väntas varmare grader, vilket kan ställa till det med snökvalitén. Vi håller därför tummarna för att temperaturen ska hålla sig under minusstrecket.

IMG_1924.PNG
På rundtur till vackra snöbeklädda vattenfall i Kvikkjokk

Må så gott!
/Linnea & Erika

”Jag har målat Kungsleden”

– Jag sover när jag är trött, jag vaknar när jag är pigg och jag äter när jag är hungrig.

Så beskriver Örnviks ende invånare Inge Ranqvist sin livsstil. Det hörs enkelt och harmoniskt i våra öron.

– När jag dessutom blev tilldelad guldklockan för 25 års trogen tjänst i kommunen var det ju bara att lägga den i byrålådan, eftersom jag inte använder klocka.

Inge driver Örnviks stugförening och har även en privat stuga intill sjön Ballekjaure. Sträckan mellan Vounatjviken och Kvickjock är lite väl kämpigt just med tanke på den skrala tillgången på övernattningsmöjligheter. Inge kunde därför snällt erbjuda sig att låna ut sin stuga i samband med vår passage över sjön.

FullSizeRender 8.jpgLinnea, Inge och Erika möts upp längs Kungsleden.

På grund av bristande telefonmottagning hade vi i förväg bestämt träff på isen intill hans stuga. Utifrån den hastighet vi färdas kunde vi räkna ut när vi borde vara på sjön. Mycket riktigt stod han där med sin skoter, sitt vita skägg, varma leende och guidade oss tryggt till sin stuga.

Väl inne i stugan kunde Inge berätta många intressanta historier om Kungsleden och om hur han hade burit på tunga hinkar med röd färg för att måla varje sten längs många mil av vandringsleden. Vilken imponerande insats!

FullSizeRender 9.jpgInge berättar om när han målade Kungsleden.

Natten i Ballekjaure gav oss sannerligen ny energi. Av det vita skägget att döma finns vissa liknelser med jultomten och vi är båda eniga om att vi verkligen har träffat jultomten i Inge Ranqvist!

Gårdagen innebar 35 kilometers skidåkning från Ballekjaure till Tsielekjokkstugan. Dagen var mulen med lätt snöfall från morgon till kväll. Längs vägen träffade vi på fyra hundspann och så småningom cirka 100 renar runtomkring oss. Mäktigt!

FullSizeRender 3.jpgHär träffar vi Mattias på Outdoor-Ticket med hans hundspann och för dagen spanska turister.

Närmare kvällen befann vi oss uppe på kalfjället med en riktigt usel sikt framför oss på grund av både skymning och snöfall. Ledkryssen var inga problem att följa, men vi var tvungna att hålla ett rätt högt tempo för att undvika att bli kvar på höjden när mörkret väl anlände. Stundtals var pulsen nästintill maximal!

Återigen övernattade vi i sovsäckar i ett vindskydd, Tsieselekjokkstugan, vilket gick fint när vi väl hade fått upp värmen efter att ha tagit med egen ved plus fått några extra klabbar från en trevlig skoterfamilj. Vi vill återigen tacka alla de trevliga människor vi möter längs vägen!

image3.JPGVindskyddet, Tsielekjokkstugan, där vi övernattade från igår till idag.

Idag anlände vi till Kvikkjock efter en solig dag och 18 km skidåkning. Just nu bor vi på den vackert belägna och trevliga fjällstationen i Kvikkjock. Imorgon väntar en vilodag, vilket våra kroppar tackar för efter hittills 262 avverkade kilometrar av Kungsleden.

image2.JPGPåskafton erbjöd en solig dag längs vår färd mot Kvikkjock.

IMG_1638.JPGDet är fantastiskt att få vakna upp till en vy som denna.

Image-7.jpgGlad påsk önskar vi er från soliga Kvickjokk!

 

En äggfylld glad påsk önskar vi er!

Kramar
/Erika och Linnea

”Hagelbössa, morfinspruta och en extra skida”

I samband med dagens skidtur på 23 km till Vounatjsviken gjorde vi återigen nya bekantskaper med fantastiska friluftsmänniskor, som hade tagit sig ut på isen med skoter för att pimpelfiska och njuta av solen.

Där fick vi några väl genomtänkta råd vad gäller säkerhet i fjället. Hagelbössa, morfinspruta och en extra skida inrymdes tyvärr inte i vår packning. I detta klipp presenterar vi vad vi faktiskt har med oss för att känna oss trygga ute på vinterfjället.


Kramar så länge!

/Erika och Linnea

Det orörda och tysta fjället

Mellan Adolfström och Jäckvikk sträcker sig Kungsleden genom Pieljekaise Nationalpark. Här är inga terrängfordon tillåtna och för oss blev detta en ny företeelse att färdas genom. Den totala tystnaden som råder i kombination med de röda ledkryssen som talar om att du är på rätt väg gör att en känsla av frihet infinner sig.

Uppe på kalfjället i Pieljekaise Nationalpark. Fantastisk utsikt över vinterklädda fjälltoppar. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Dagens etapp var på drygt 23 km och längs vägen passade vi på att göra ett lunchstopp i Pieljekaisestugan. Linneas kommentar just innan vi skulle beträda stugan var:

”Här lär vi vara själva för skotertrafik är förbjuden i detta område. I och för sig… om nu inte någon skidåkare har kommit hit. Det vore i så fall häftigt”.

Linnea Nilsson-Waara

 

Pieljekaisestugan har de förnödenheter som behövs för ävernattning. Det känns som en riktig lyx att ha tillgång till så fina stugor i fjället. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Pieljekaisestugans lyxigheter

I Pieljekaisestugan finns gasolkök, vedhus, kamin och utedass, så här är fullt möjligt att övernatta. Stugan underhålls av Länsstyrelsen. Vi förundras över hur fint vi har det i Sverige med möjligheten att bege sig ut på fjället och ha tillgång till sådana här stugor. Det känns som en riktigt lyx! Därför känner vi oss extra stolta att vi har gått in stöttat Kungsleden och därmed bidragit till dess fortsatta existens. Framför allt nu när vi färdas på den. (www.stottakungsleden.se

Vinterklädda fjälltoppar

Från stugan till Jäckvik återstod ca 8 km och några km av dessa färdades vi uppe på kalfjället. Utsikten över de vitklädda fjälltopparna är fantastiska och vi hade turen att pricka in en vindstilla och solig dag. 

 

De röda ledkryssen hjälper dig med orienteringen på fjället. Dock behövs kontonuerligt underhåll av leden för att hålla den i farbart och orört skick. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

 

Vilodag i Jäckvik

Nu är vi framme i Jäckvik och här kommer vi att ha vilodag imorgon. Kropparna ska masseras, kolhydratdepåerna laddas och likaså knopparna. Nästa etappmål blir Kvikkjokk och inför denna ska vi se över delsträckorna. Just mellan Ammarnäs och Kvikkjokk är övernattningsmöjligheterna få varför skidsträckorna då blir rätt så långa (om du inte har med dig tält förstås). 

Guldkornen Ammarnäs – Jäckvik:

1. Norr om Ammarnäs skidar du på kalfjället med utsikt över Björkfjället och skymt av topparna från Ammarnäsfjället. Mäktigt och vackert!

2. Övernattningen i Snjulltle.

3. Lunchstopp i Bäverholmen. 

4. Johanssons Fjällstugor och helt underbara ägarna Kjell och Karin. Hemtrevligt sammanfattar vår vistelse. 

5. Mötet med den schweiziske fjällräven Marcus Leu. Sextio år och skidar Kungsleden norrifrån. 

6. Pieljekaise nationalpark och kalfjället norröver med de vitklädda och majestätiska fjälltopparna.
Ha det bra allihopa! Tusen tack för era hejarop. Det ger energi och peppar oss framåt.

 

Hej och tack från Linnea!

  

Tack för era hejarop! /Erika

 

 /Erika & Linnea

Mötet med den schweiziska fjällräven

Under vilodagen i Ammarnäs gjorde vi nödvändiga omstruktureringar för att överhuvudtaget kunna fortsätta vår resa. Sviterna på kropparna efter de tre inledande dagarna blev större än beräknat, bland annat på grund av, enligt ortsbefolkningen, sämsta tänkbara väderförhållanden och minst sagt för tunga pulkor.

Efter flera, men tyvärr misslyckade försök till att införskaffa nya skor och skavsårsmaterial kunde vår underbara vän och räddare i nöden, Åsa Berglund, komma till undsättning. Förutom att ta hand om våra sargade fötter har vi nu också kunnat minska lastvikten från cirka 50 till 30 kg per pulka. Åsa liksom många andra på hemmaplan och längs Kungsleden har stor del i att vi är ute och skidar Kungsleden. Vi har svårt att sätta ord på hur mycket ni betyder för oss.

Gårdagen innebar färd över det vackra och vita Björkfjället med en fantastisk utsikt över Ammarfjället. Där kunde vi också göra en stilig skidentré in till vårt vackra hemlandskap Norrbotten. Vilken häftig känsla att träda in i ett nytt landskap på nästan 950 meters höjd! Efter cirka 32 km skidåkning spenderades natten i sovsäckar i ett vindskjul i Sjnulttjie. Det var mysigt om än lite svalt på morgonkvisten.

Denna morgon innebar frukost iklädd våra sovsäckar för att sedan bege oss av mot Johanssons Fjällstugor i Adolfsström. Efter 15 km gjorde vi ett kaffestopp på Värdshuset Bäverholmen och fick oss där en trevlig pratstund med Therese. Hon berättade om värdshusets historia, om att vakna till synen av de majestätiska fjälltopparna Svájppá och Tjeäksá, om det fina örings- och rödingsfisket i närområdet och om hur det mesta som de serverar är närproducerat. De serverar allt från våfflor till älgstek, fjällfisk, ripa och viltbaserad pytt i panna.

Efter 22,5 km skidåkning landade vi så småningom i Adolfsström. Där träffade vi på den schweiziske fjällräven Markus Leu, som startade sin skidtur med pulka den 28:e februari från Nikkaloukta och har alltså färdats söderut längs Kungsleden. Det blev ett intressant samtal över en kopp kaffe och semla på ortens retro- och nostalgibetonade handelsbod. Det som driver Markus ut på fjället är frihetskänslan, de vackra landskapen, den rofyllda ensamheten och känslan av harmoni som infinner sig vid frånvaro av infrastrukturen. Vi känner att vi har träffat en jämlike i Markus. Noterbart är att han fyller 60 år i början av april. Grattis i förskott!

Imorgon väntar 23 km skidåkning med destination Jäkkvikk. Därefter är dag sju och cirka 160 km av Kungsleden avklarad. Vår plan är att vara iväg senast kl 7.00 så skavsårsmaterial är framställt, termosar är förberedda och packningen är hyfsat strukturerad.

 

IMG_1290
Gårdagens skidåkning över vackra Björkfjället.

IMG_1293
Vindskyddet där vi spenderade natten.

IMG_1305
Viktigt att låsa dörren om natten.

IMG_1328
Ett trevligt fikastopp på Värdshuset Bäverholmen.

FullSizeRender
Övernattning på Johanssons Fjällstugor i Adolfsström. Sängöverkläderna gillas skarpt!

image1
Här stöter vi på fjällräven Marcus Leu från Schweiz. Han startade 28 februari i Nikkaloukta och har färdats söderut längs Kungsleden. Om några veckor fyller han 60 år. Imponerande man!

image2
På den nostalgiska lilla handelsboden i Adolfström avnjöt vi en god semla med kaffe.

image3
Skavsårsutrustningen förberedd kvällen innan. Allt för att spara tid på morgonen så att vi kan ta oss iväg tidigt!

Vi ses snart igen!

/Erika och Linnea

De sköna lunchstoppen

Trots motigt väder passar vi på att stanna upp, se oss omkring och njuta av solskenet. Längs Tjulträsket hittade vi ett charmigt sameviset (ägs av Mikael Winka), där vi gled i land och njöt av en varmlagad lunch.

_Z8A5697

En solvägg med lä och ett mål varmlagad mat är ett av fjällets guldkorn. Linnea njuter i solen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

_Z8A5527

Vy över Tärnasjön. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Hälsningar från oss!
Erika och Linnea