Löpningen dag 46-47: Vi trodde inte våra ögon!

Dag 46: Höör-Snogeröd, 20 km

Morgonen startade med en god frukost på Stiftsgården Åkersberg. Efter det tog vi bussen några kilometer mot Ramstorp och Skåneleden för att fortsätta vår vandring och löpning i riktning mot Snogeröd.

Buss från Höör mot Skåneleden för att fortsätta vår vandring och löpning längs Nord-Syd-leden.

Dagens höjdpunkt var Fulltofta naturreservat. Området är skönt för fötterna och det finns flera slingor att välja bland. Där finns även ett Naturcentrum med diverse olika aktiviteter och utställningar, samt matmöjligheter. Vi mötte även andra morgonjoggare i området. Det är alltid trevligt.

Bokstubben i Fulltofta naturreservat.

I vanligt ordning gasade solen varmt. Det börjar bli vardag för oss. Efter Fulltofta naturreservat hade vi några kilometer på asfalt innan vi nådde Ringsjöstrand. Där vi åt vi lunch. Leden övergår därefter på stig, vilket vi föredrar. Ett litet minus är dock att leden inte gick intill Östra Ringsjön.

Några kilometer på asfalt innan Ringsjöstrand.

En liten siesta före lunchen på Ringsjöstrand.

Natten spenderade vi på Tofta Rum & Frukost i Snogeröd. Ägarna Jonna och Martin tog väl hand om oss och vi fick även smaka på nyslungad honung från dagens skörd. Oj så gott det var!

Övernattning på trevliga Tofta rum & frukost.

Dag 47: Snogeröd-Hunneberga, 17 km

Efter en bra återhämtning på Tofta rum & frukost var vi redo att köra igång. Med en väderprognos, där det skulle vara svalt hela förmiddagen så var det bara att köra. Men det räckte med 100 meter så var vi redan svettiga… Det är bara att gilla läget!

Ett tips som vi hade fått var att hålla utkik efter exotiska djur när vi närmade oss Hejdeholmen. Väl där fick vi syn på något som vi aldrig hade tänkt oss få se i Skåne; kameler! Där fanns lamor, kameler, islandshästar, vattenbufflar… Vi var helt förbluffade!

I Skåne behöver du inte besöka en djurpark för att få se kameler. Det räcker med Skåneleden.

Ungefär halvvägs kom vi fram till Rövarekulans naturreservat. Där möttes vi av känslan av bokskog blandat med berg, då det var skiffersten längs med ravinkanterna och höga tak av bokträd som gav skugga överallt. Vilken härlig känsla!

Mycket njutbart i Rövarekulans naturreservat.

Efter ett kort lunchstopp på Ica i Löderöb och en Tip Top till efterrätt var vi redo att ta oss vidare på sträckan som resterande skulle vara öppen sol, grusvägar och vägkanter.

Hunneberga B&B blev dagens mål och när vi väl kom fram mötte Eva upp oss med öppna armar, hemmagjord flädersaft och en skön svalkande pool. Det var omöjligt att tacka nej till!

Söta Eva bjuder på hemmagjord flädersaft och blåbärslängd på Hunneberga B&B.

Igår passerade vi 90 mil och det firade vi med hamburgare och äppelpaj. Idag fortsätter vi mot Genarp.

På återseende!

/Oscar & Erika

Löpningen dag 40-41: Passerar 80 mil och arga getingar

Dag 40: Hovgården-Vittsjö, 23 km

Idag hade vi en kortare etapp framför oss så vi unnade oss två längre matstopp på vägen. Vi kom oss iväg strax efter sjutiden och då var luften härligt sval. Erika lyckades återigen trampa på en kopparorm. Hennes ormradar verkar vara helt ur spel denna sommar. Som tur är så är de harmlösa.

Matstopp i Verums vindskydd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens finaste parti var naturreservatet med fin lövskog och löparvänligt underlag runt om Vittsjön. Orten innehåller en intressant historia om Snapphanarna och slaget mellan Danmark och Sverige.

Njutbart. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Grusvägar är vanligt förekommande. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Naturreservatet runt Vittsjön. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Natten spenderar vi på Vittsjö Camping i en mysig liten stuga. Trevliga ägaren Stefan framhåller den friska luften och det rena vattnet som viktiga ingredienser till att man lever så länge i Vittsjö.

Vittsjö Camping. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vår mysiga lilla stuga för natten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 41: Vittsjö-Vedema, 25 km

Idag går vi in på den sjätte dagen utan vila och börjar nu känna av mattheten i fötter och ben.

Solskydd varje morgon innan avfärd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi passerar många skogspartier. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Efter en mil når vi ett litet delmål på vägen, Hårsjö, punkten där vi valde att starta hela Skåneleden den 18: juni. Man kan nästan säga att vi har gjort hela Skåne runt och på tvären. Nu står vi vid startlinjen igen, men istället för att färdas västerut kommer vi att gå söderut i riktning mot Trelleborg. Detta innebär även att vi är klara med Kust till Kust-leden och tar oss nu an den

allra sista delleden, Nord till Syd.

Fläcken där allt startade. Vi är här igen, men denna gång fördas vi söderut. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan bjuder på en hel del grusväg med fläckvisa skogspartier. Vid Olastorps vindskydd tog vi vårt lunchstop, som även idag blev färdmacka plus lite nötter. Idag hade vi även laddat med extra vätska, vilket behövdes.

Smörgås och nötter blev dagens lunch i Olastorp vindskydd. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

På vägen därifrån lyckas vi trampa på ett getingbo, som resulterade i getingstick på Oscars ena ankel. Om ni vandrar eller springer där i närheten så fanns getingboet under en bro strax efter vindskyddet i södergående riktning.

Getingstucken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vissa partier är mycket snåriga att ta sig fram genom. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag övernattar vi på ett Air-BnB-boende, som fungerar riktigt bra när vi har svårt att hitta boende på mindre orter längs med leden. Ikväll äter vi gott, då värden Jonas tillagar Pasta Bolognese. Oj vad vi ser framemot detta!

Vårt fina sovrum inatt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi vill även säga stort grattis till pappa Jan som fyller år idag. Han är en stor anledning till vårt intresse för natur och friluftsliv. Det är vi evigt tacksamma för.

Hipp hipp hurra på pappa Jans födelsedag! Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag passerade vi 80 mil och imorgon fortsätter vi mot Finja.

Vi ses!

Erika och Oscar

Löpningen dag 32-33: Skånes Grand Canyon

Dag 32: Jularp-Röstånga, 28 km

Vi lämnar ett molnigt och svalt Jularp för att bege oss vidare västerut. Oscars feberfrossa släppte under natten för att istället bytas ut mot huvudvärk, nack- och ryggont.

Vi märker ganska snabbt att löpning blir helt uteslutet idag, eftersom det guppar i huvudet för varje steg han tar. Ju närmare Röstånga vi kommer desto mer kuperat blir det. Ljusglimtarna på denna sträcka är Natthall med dess utsikt över Rönne Å, samt bokskogen omkring Jällatorpet.

Krispigt och färgsprakande i naturen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

I rampljuset. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Svarta svanar i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Tack Edith och Niclas för de goda lunchkorvarna! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Ljuvligt pari närmare Röstånga. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En enastående utsikt från Natthall över paddlarna på Rönne Å. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Tilltugg längs vägen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Natten spenderar vi på Röstånga Gästgivaregård, som ligger alldeles intill Skåneleden. I byns matvarubutik passade vi även på att komplettera med bars och nötter inför morgondagen.

Dagens etapp gick till Röstånga Gästgivaregård. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det märks att Gästgivaregården har anor från 1647. Atmosfären är både trivsam och gammeldags med olika detaljer som sätter sin säregna prägel på varje rum. Enligt tradition serveras gås och svartsoppa under jul, vilket tydligen är ganska känt i trakterna. Vi hoppas få uppleva det i framtiden.

Rejäl frukost före avfärd mot Klåveröd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi hoppas återkomma för den traditionsenliga gåsmiddagen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 33: Röstånga-Klåveröd, 18 km

Det känns lite som att kliva in i en modifierad värld av Narnia med en touch av Grand Canyon. Tiden känns stilla och civilisationen långt borta. En flock rådjur med dess kid travar elegant uppför de lövbeklädda branterna. Den sägenomspunna och bottenlösa Odensjöns kolsvarta utseende vittnar om mystik.

Bakom träden hittar vi den lilla Odensjön med ett imponerande djup på hela 21 meter. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det är nu andra gången som våra fötter träder in i Söderåsens nationalpark. Senast var för 1,5 år sedan tillsammans med Linnea, som en del i vår Nationalparksresa. Det blogginlägget hittar du HÄR!

All anledning att vara glad när vi entrar Söderåsens nationalpark.

Om du trodde att Skåne bara var platt kommer Söderåsen att ge dig helt nya insikter. Här möts du av vida utsikter över djupa sprickdalar, mäktiga rasbranter och porlande vattenbäckar. Den dramatiska naturen uppstod på dinosauriernas tid när kontinentalplattorna kraftigt kolliderade med varandra.

Fötterna trivs på detta underlag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Här kan man stå länge.

En sten finns alltid lättIllgänglig för rumpan att vila på. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skåneleden tar oss fram på höjder blandat med dalgångar och det finns även rikligt med lokala slingor att välja på för dig som vill uppleva ännu mer. Idag hade vi medvetet valt att göra en kortare etapp på 18 km, eftersom vi ville ge mer utrymme till att stanna upp och njuta av nationalparken innan vi anlände till Klåveröds vandrarhem och café, där vi nu spenderar natten.

Mitt på åsen hittar vi Klåveröds vandrarhem och café. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Väl framme välkomnas vi hjärtligt av Marie, Lars och deras dotter Hanna. Familjen brinner för rörelse i naturen med en särskilt förkärlek till mountainbiking. Deras visioner och drömmar handlar om att uppmuntra fler till att möta och upptäcka naturen via rörelse och aktivitet i alla dess former. Vi blir otroligt glada av pratstunden och känner att vi har träffat likasinnade.

Oscar välkomnas av Hanna i caféet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Oscar tillagar spagetti och köttfärssås, som får 5 av 5 möjliga tomater. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Röstånga och Klåveröd är två fenomenala utgångspunkter för att uppleva vackra Söderåsen från olika håll.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 30-31: Bo i en grotta

Dag 30: Ibland har man dagar där energin är låg och så var det igår. Oscar kampades med ihållande huvudvärk och stegen kändes stundtals blytunga.

Vi beräknade även fel på distansen. Istället för dryga 20 km från Ekholmsrasten till Jularp slutade den på 30 km. Det är bara att gilla läget.

På morgonen hade vi besök från radioreportern Jack Lantz på P4 Malmöhus. Han traskade med oss en bit. Radioprogrammet handlade om att kora Skånes finaste plats och det blev samtidigt radiopremiär för Oscar.

Jack från P4 Malmöhus slår följe en bit.

Vi bär våra löparryggsäckar medan Jack bär sin radioryggsäck. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Sträckan hade varierat underlag med allt från bokskog och lövstig till grusväg med öppen himmel. Vädret var mulet men fortfarande varmt och enormt kvavt. Det fanns inga matställen längs vägen så lunchen fick bli färdmacka. Vi fick även slut på vatten de sista kilometrarna.

Rotigt och kuperat. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Färdmacka till lunch. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Trötta ben på fin grön mossa. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 31: Tro det eller ej! Idag vaknade vi till ljudet av regndroppar. Det är det första ihållande regnet sedan starten i mitten av juni. Skåne behöver detta!

Natten har varit tuff för Oscar. Han har frekvent hostat och harklat. Igår somnade han troligen med feber. Idag mår han bättre och därför känns dagens vila särskilt bra.

Ett av våra absoluta delmål längs vägen har varit att bo på Grottbyns camping. Varför? Jo… Grottbyn består nämligen inte bara av camping och stugor. Såsom namnet antyder kan man verkligen bo i en grotta! För oss känns det unikt och oss veterligen finns det ingen annan likande plats i Sverige. Rätta oss gärna om vi har missat något.

Grottor, en del av Grottbyns camping.Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi bor i grottan Gandalf. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det är nästan som att kliva in i en saga långt tillbaka i tiden. Byn ger en känsla av ett Hobbiton på Nya Zeeland i kombination med Stenåldern och Vikingatiden. Grottorna har namngivits efter de olika karaktärerna i Sagan om ringen. I grottaken finns inristade röda målningar av dåtidens vilda djur. Bara det är ett konstverk. Annan kuriosa är att vi sover i komposterbara sängkläder.

Frukost i Grottan. Notera de röda inristade målningarna i taket. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Trevlig pratstund med Emma och Eleonor på Grottbyn. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Grottbyn ligger i nära anslutning till Skånes djurpark och den passade vi på besöka idag. Tydligen har regnet bidragit till att fler djur än vanligt orkar sig fram, vilket gjorde att vi kunde se de flesta av djuren.

Vissa dagar kan vi starkt identifiera oss med denna filur. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Imorgon fortsätter vi mot Röstånga, förhoppningsvis med återfunna och nya krafter.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 26-27: Otippat släktkalas och ny delled påbörjad

Dag 26: På norra delen av Österlen, mitt ute på landsbygden i naturskön miljö, ligger Lilla Rygården. Där valde vi att lägga en vilodag. Vi har alltså gjort en liten ändring i schemat.

Gården passar bra för oss som springer och vandrar. Förutom sängplats serveras alla måltider i deras charmiga restaurang och café, som innehåller konst, tavlor, samt samisk slöjd och handbroderade kläder från Uganda.

Menyn har ett lokalproducerat och ekologiskt fokus. Gröten till frukosten och renköttet till middagen får en stor tumme upp!

Frukostbuffé är alltid välkommet för att fylla magen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Caféet och restaurangen med en öppen planlösning var en fröjd att få sitta i. Foto: Erika Nilsson-Waara.

På kvällen blev vi även bjudna på släktkalas med smörgås- och gräddtårta. Hur underbart är inte det!?

Charmiga och gamla stenfasader är något som är vanligt i Skåne. Här på Lilla Rygården. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vattenbufflar är ett ovanligare djur att skåda i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 27: Med fulltankad kropp är vi redo att ta oss vidare. För att slippa färdas samma sträcka tillbaka till Alunbruket får vi skjuts av snälla Lars-Olov.

I Alunbruket finns Skånes äldsta kaffestuga och den har även fått White-Guide utmärkelse.

Alunbrukets kaffestuga är den äldsta i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan mellan Alunbruket och Agusa låg på ca 9 km. Etappen är fint kuperad och går på stig, där leden tar dig upp på åsryggarna i en härlig bokskog.

Kullarna är bra för oss då vi får en annan variation påmuskelaktiveringen. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Denna dag möter vi konstigt nog fler vandrare än vanligt. Det känns extra kul, då vi hittills tycker en sådan fin vandringsled bör utnyttjas mer.

Dagens sista 16 km blev något slätstrukna; skogsvägar med tryckande sol och inga möjligheter till att fylla på med vatten, men till slut når vi dagens slutdestinationen Brännestad.

Inatt sover vi hos Oscars faster. Att vandra och springa runt hela Skåne ger oss ett perfekt tillfälle att träffa släkt och vänner för att få lite mer kvalitetstid tillsammans.

Man får se sig för var man trampar så man inte träffar dessa små krabatar. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Mysiga och mjuka skogsstigar är alltid uppskattat. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Oscar och Erika

Löpningen dag 20-21: 65 km på två dagar

På de senaste två dagarna har vi genomfört totalt 65 km. Det känns i både fötter och knän.

Igår gjorde vi 32 km mellan Blentarp och Ystad. Första halvan var fin. Vi passerade bland annat Sövde, som är en idyllisk by värd sitt besök. Vi hann också fram till Sverigematchen, som vi bevittnade på ett hamburgerhak ur mobiltelefonen. Trots förlusten är det bara att gratulera grabbarna till en fin insats.

Sövde badplats. Perfekt för stora som små. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Utsmyckade ängar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Gott mellis som ger energi. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Inne på dag 20. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

VM i mobilen. Heja Sverige!

Idag tog vi oss 33 km från Ystad till Backåkra. Här upplevde vi nog den finaste löpningen hittills på Hammars backar i närheten av det uråldriga skeppsfenomenet Ales stenar. Hammars backar och Östersjön får betraktas som motsvarigheten till Kaliforniens Highway one och Atlanten. Det kändes underbart att sväva fram på de mjuka kamkullarna alldeles intill det stora blå.

Vackra Östersjön och Ystad. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Morgonen visade spegelblankt ljusblått dis på havet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skönt för fötterna att få slipas lite i sanden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skön löpning på Hammars backar.

Ett av de finaste partierna på Skåneleden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vila ger åter energi för att springa mer. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Populärt att flyga längs Hammars backar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Båtformation, Ales stenar, skapades omkring 500-1000 e.Kr. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Tänkarstund på Ales stenar. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Längs vägen hittade vi även Kåseberga fiskehamn, som bör besökas och avnjutas när du är i trakterna.

Nu övernattar vi på Backåkra vandrarhem. Imorgon är det vila, en välbehövlig sådan.

Det har blitt några steg idag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 14-17: Ny delled påbörjad

Dag 14 gjorde vi sträckan Bakhagarna-Löddeköpinge. Morgonen började med magont för Erika. Vi vilade nästan fram till lunch innan vi gav oss iväg. Längs denna sträcka passerar vi vackra strövområdet Järavallen och dess otroligt fina badplats. Vi skymtar även golfbanan och kärnkraftverket i Barsebäck som ligger fint till på en udde. I övrigt går mycket av leden på asfalt.

I förrgår tog vi oss an sträckan Löddeköpinge-Bulltofta, Malmö. Den landade på 27 km och bestod mestadels av asfalt. Det gjorde fötterna lite extra ömma, vilket gjorde gårdagens vila än mer väl behövd.

Mycket asfalt under fötterna, men humöret på topp ändå.

Blicken framåt.

– Denna asfalt tar aldrig slut!

Den sista sträckan på Öresundsleden är alltså avklarad och vi har nu Österlen i sikte. Vi lämnar idag ett 24-gradigt Malmö och beger oss österut in på Nord-sydleden.

Tummen upp för att ha gjort hela delled 5; Öresundsleden.

Vidare från Bulltofta fortsätter den tuffa asfalten under fötterna. Idag är det extra varmt och varje skuggfläck är värdefull.

Längs vägen passerar vi Torup slott och bokskogar med sköna stigar. Lunchstoppet gjorde vi på Bokskogens golfklubb, vilket var både gott och trevligt. Skåneleden passerar även genom golfbanan så det gäller att ha koll på bollarna och vart de flyger.

Framför tavlan som visar Torup rekreationsområde och slottsskog.

Nu har vi installerat oss i en mysig liten stuga i närheten av Eksholmssjön alldeles intill Skåneleden, där vi välkomnas av Mia som äger stället.

Nu är det dags för middag och efter det ett dopp i sjön för att svalka av oss rejält. Imorgon fortsätter vi mot Dörröd. Än så länge håller vi oss enligt gameplan!

Vi ses!

/Oscar och Erika

21. Björnlandets nationalpark

Nationalparksresan rullar vidare. Denna gång med ett besök i Björnlandets Nationalpark i Västerbotten.

KORTFAKTA BJÖRNLANDETS NATIONALPARK
Bildad: 1991
Sevärdheter: Utsikten från Björnberget, fågellivet, urskog
Besök: Bil till entrén vid Angsjön

Vi lämnar Östersund tidigt på morgonen. Efter lunch och intressanta möten i Örnsköldsvik rattar vi vidare norrut längs riksväg 352 mot Fredrika. På vägen mellan Åsele och Vännäs visar en brun skylt oss vidare mot Björnlandets Nationalpark. Vi följer skylten och den tar oss in på en grusväg. Allt eftersom att kilometrarna minskar till målet växer snömängden i dikeskanten. Ett virrvarr av grusvägar penetrerar skogslandskapet. Men skyltar visar vägen. Detta är tjädertrakter. Träffade på fyra hönor som motvilligt ställde upp på bild.

IMG_8493

Nationalparkernas fina och informativa entréer. Björnlandet utgör inget undantag. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Plötsligt tar vägen slut och vi befinner oss på stranden vid Angsjön och därmed entrén till Björnlandets Nationalpark. Ett området med stora kvalitéer som urskog inom den naturgeografiska region i södra Norrland som kallas vågig bergkullterräng. Runt om Angsjön, som fortfarande täcks av ett tunt islager med nysnö förutom ett par decimeter närmast land där vattnet är öppet, höjer sig bergsryggar täckta med tät skog som växer hög. Här och var uppenbarar sig luckor i skogen och lodräta stup hintar om fina utkiksplatser. Höjdskillnaden i parken är upp mot 200 meter mellan dal och berg. Vid Angsjöns västra strand sträcker sig en dalgång vidare i vilken Björkbäcken rinner fram och omges av ett sammanhängande myrmarksområde. De stora arealerna med kalhyggen som vi tidigare passerat förstärker urskogskänslan i Björnlandet och längtan efter att få ge sig ut i området.

IMG_8501

Kallkälla finns i anslutning till Angsjöns entrée. Början av leden, ca 700 meter, är tillgänglighetsanpassad för t.ex. rullstolar/barnvagnar. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

1991 beslutades att skydda detta fantastiska naturområde ännu fritt från det moderna skogsbrukets framfart genom inrättandet av en nationalpark. Från början fanns endast en led som tog besökarna upp till utkikspunkten på Björnberget. Men på senare tid har parken efter ett beslut i riksdagen utvidgats till dubbla storleken och större delar av parken gjorts tillgängliga genom uppmärkning av flera nya leder med olika längder. Den nya entrén med tillgänglighetsanpassat dass, informationstavlor och spänger håller på att ta form. Två fina timmerstugor har byggts, Angsjökojan och Svärmorskojan. Standarden är enkel men stugorna är fräscha, mysiga och har allt man kan önska sig! Ved finns på plats och i stugorna är sängarna utrustade med madrasser, filtar och kuddar. Ett tips är dock att ta med egen sovsäck alternativt reselakan. Vedspisen fungerar utmärkt att laga mat på och det finns enklare köksgeråd som kastruller, bestick tallrikar och muggar.

IMG_8611

 Angsjöstugan. Ved finns för att sågas och huggas. Jättefräsch och enkel stuga för övernattning (med kamin). Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Vår ursprungliga plan är att börja vandra längs sjöns strand till den norra änden. Cirka 1,5 kilometer till Angsjökojan och övernatta där för att dag två vandra den 12 kilometer långa Svärmorsleden åter till entrén. När vi vandrar iväg singlar vitt ner i luften och kängorna lämnar ett rejält spår i snön som täcker spängerna.

Här finner du karta och mer information om Björnlandets nationalpark.

Vi kommer fram till Angsjökojan vid åttatiden på kvällen efter att ha vandra genom gles urskog där vissa av tallarna är så gamla som 450 år. Torrakor bidrar till den biologiska mångfalden och träden täcks av hängande lavar i from av skägg- och manlav. Tydliga spår efter forna skogsbränder i form av brandljud och brandstubbar avslöjar att området har en dramatisk historia. Minst tio skogsbränder tros ha härjat i området de senaste 300 åren. Nu var det länge sedan någon brand påverkat skogen så bestånd av gran och björk börjar breda ut sig. Det ger skogen en fin dynamik. Tallskogen gynnas i brandhärjade områden då den tjocka barken ger viss skydd mot lågorna.

IMG_8566

Skogen bjuder på mängder med man- och skägglav. Mäkta imponerande. Tyder på ren luft! Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Berggrunden består av urberg i from av granit. Blockig morän är den dominerande jordarten och stora blocksamlingar förekommer under rasbranterna och i områdets flackare terräng. Ett inslag som ytterligare förstärker Björnlandets karaktär som urskog.

Det är rogivande att få pyssla med stugsysslor. Hämta vatten, hugga ved, elda i kaminen. Låta saker ta sin tid och ha sin gång. En skön kontrast mot det urbana liv där det vardagliga ska elimineras till i närmast 0 minuter per dag för att istället ge plats till självförverkligande. Att få leva på en basal nivå är rogivande för såväl kopp som själ. All fokus på att hålla sig varm, torr och mätt.

Kulturgeografiska spår i naturen som avslöjar avlägsen mänsklig aktivitet i området förekommer i Björnlandet. Men dessa är svåra att upptäcka om man inte vet vad och vart man ska titta efter. Småskaligt skogsbruk har utförts i området här och var, det skvallrar små stubbar om. I utloppet av Angsjön syns även resterna från en gammal dammanläggning med syfte att kunna reglera flödet för att underlätta flottning av timmer. I Björkbäcken finns även spår efter ett äldre dammbygge, troligen med syfte att blötlägga större områden och utöka arealer möjliga för myrslotter då starr och gräs bärgades hem till djuren. Skogssamerna som levde i området har även barkat vissa tallar och nyttjat barken för att hålla djursenor elastiska över tid.

IMG_8657

Björnlandets nationalpark är mäkta kuperat och bjuder på fin utsikt över Angsjön. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

På morgonen den andra dagen skiner solen och värmer skönt i ansiktet utanför stugan. Men ganska snart börjar åter snön falla. Tanken är att vandra den gröna slingan förbi Svärmorskojan och åter till entrén. Stigen är delvis tänkt av snö, men ibland kommer den fram och avslöjar att den är tämligen ny. Inte så många fötter har hunnit vandra den.

I nordsluttningarna ligger det betydligt mer snö. Bristande. Ibland är det upp över knäna. Vandringen tar därför betydligt längre tid än väntat. Vi är för tidiga eller så är våren för sen, oavsett vilket är det lite bökigt att vandra. Vid stigskälet söder om Angsjön väljer vi därför att fortsätta den kortaste vägen åter till entrén istället för att vika västerut mot Svärmorskojan. Turen blir kortare än planerat vilket är tråkigt. Men en fördel är att vi fortfarande har mycket kvar att upptäcka i denna underbara natur. För ett återbesök kommer det att bli. Stort tack till alla som arbetar med våra nationalparker, ni gör ett fantastiskt jobb.
/Niclas & Linnea

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sånfjällets Nationalpark

Direkt efter vårt besök i Hamra Nationalpark fortsatte vi vår nationalparksturné till Sånfjället. Denna park har tre accesser, varav vi valde att starta från den som heter Nyvallens fäbod. För att nå denna passerade vi Sveg och fortsätta sedan mot Hedeviken, för att ytterligare köra 17 km innan vi nådde parkeringen. 

img_7110

Uppe på Korpflyet med utsikt över Hedeviken.

Nyvallens fäbod i sig är ett fint utflyktsmål att besöka. Här förekomma flertalet aktiviteter framför allt sommartid, med bland annat servering, försäljning av lokalproducerad fäbodmat och guidade turer. Här går kor lösa och betar. Dock ej renar eftersom bevarandet av lavar (renens favoritföda) var en av orsakerna till att nationalparksskyddet instiftandet år 1909. Därför hålls detta fjäll fredat från renar (så gott det går). 

Sånfjället är verkligen häftigt. Helt solo sticker den upp ur Härjedalens omgivande skogar och vi förstår att människorna i Hedeviken lever med ögongodis genom att bara titta ut från balkongen varje morgon. Parken är 104 km2 stor med sin högsta topp på 1277 möh. 

img_7045

Kvällssol med frost som har lagt sig över riset.

Dag 1 vandrade vi från Nyvallens fäbod och följde den södra leden i sydlig riktning. Efter cirka 8 km nådde vi vindskyddet som låg på cirka 850 höjdmeter (=vacker utsikt från denna höjd) och invid en liten sjö som nästintill hade frusit igen. Några hundra meter västerut hittade vi en bäck att hämta vatten från. Vi slog tältläger som dessutom blev vårt base camp för två nätter. Kvällens höjdpunkt blev solnedgången med utsikt mot vårt hemmafjäll i Grövelsjön. Röd och blå timme med fullmåne fick vi skåda. 

img_7085

Vår lägerplats med fjälltopparna i bakgrunden.

Dag 2 började med en morgonpromenad upp på fjälltoppen Korpflyet. Hyfsat lättgånget med blockig terräng. Här möttes vi av en fantastisk utsikt över de norska fjälltopparna Rendalssölen. Bakom oss låg dimman kvar i dalgångarna och vi fick se de lågt belägna molnen ligga som ett täcke över Hedeviken. 

Topptur på Sånfjället

Idag hade vi bestämt oss för att topptura. Efter frukosten fortsatte vi upp mot Högfjället, som är Sånfjällets högsta topp, därefter ner i dalgången och upp på Valmfjället. Vi avslutade vårt toppturande med att gå upp på toppen som gör skäl för sitt namn, nämligen Gråsidan. Denna topp var stenig (blockterräng) och hade sin ena bergssida i skuggläge. Vi harvade oss ned längs östsidan och fick ta det väldigt lugnt och metodiskt för att komma oss ner. I Sododalen traskade vi över ett vattendrag som vi gissar innehåller massor med vatten under sommaren.

Nu hade klockan blivit närmare 18 och mörkret var på gång. Vi drog oss tillbaka i lägret, käkade vår varmlagade middag för att sedan krypa ner i våra dunsäckar. 

Häftig vandring i bäckravinen

Morgonen därpå följde vi leden norrut till raststugan Sododalsstugan. Detta är en rast- och nödstuga med kamin och britsar. Den har även dass. Från stugan fortsatte vi norrut genom en bäckravin. Mycket häftig att vandra i. Vi sneddade sedan av upp över kalfjället och ner på nordöstra sidan av leden som går upp mot Högfjället. Här var det mycket brant och partier med rullsten. 

En av de björntätaste i landet

Sånfjället sägs bara ett av de björntätaste i landet. Även lavskrika, älg och tjäder ska finnas här. Vi såg massvis med ripor iförda sin höstkostym (vit-brun-spräcklig). 

Vi är mycket nöjda med vårt besök till Sånfjället. Hela turen blev 16 km (från Nyvallens fäbod, via vindskyddet, Sododalsskrevan, över kalfjället och tillbaka till parkeringen). Dag två gjorde vi toppturer som blev cirka 14 km totalt. 

img_7362

Vacker höstvandring på Sånfjället.

img_7327

Tillagning av frukost. Hett vatten blandas i fukostpåsen. Återförslut och låt stå i 10 minuter. Ger 600 kcal. Enkelt och gott!

Tack för oss!

Linnea och Niclas (@deluxeturer.se)

Hamra Nationalpark

Tio mil norr om Mora eller 3,5 mil sydöst om Sveg, finner du en nationalpark vars historia sträcker sig bakåt i tiden till början på 1900-talet. Parkskyddet inrättades för att skydda dess urgamla och lavskäggiga skog. Förutom enorma partier med vackra myrar lever många djur och växter här, vilka bara kan överleva i just gammelskog.

 

img_6808

Myrar och urskog är karaktäristiskt för Hamra Nationalpark. Bra underhåll av lederna med spänger där det är blötare terräng.


Gammelskogsarterna i Hamra är: Slaguggla, vedtrappmossa, knärot, lugnlav, doftticka och barkskinnsbagge. 

Hamra nationalpark är väldigt långsmal och mellan norra och södra entrén är det cirka 10 km. Vid respektive entré finns kortare slingor att göra för att få se parkens olika karaktärer. En av slingorna är anpassad för rullstolsburna med en led som stärker sig 1/2 km till vackra Svansjön.

Parkens innehåll

Vi fick bland annat se urskog, massvis med hänglavar (lavskrikornas favorit), myrar, rester från 2009 års medvetet anlagda skogsbrand, rester av en kolmila och kolarkoja, fina vindskydd som är tillåtet att övernatta i, samt utsiktstornet. Andra djur man kan förväntas se är björn, älg och talltitor, samt andra fåglar. 

Vi övernattade i vindskyddet som ligger ca 2 km från huvudentrén. Där fanns ved och en eldstad, beläget vid en sjö. Vindskyddet är öppet med golv. Där lade vi ut våra liggunderlag och somnade med elden framför oss. 

Vi är mycket nöjda med vårt besök i parken. Den är fint rustad med skyltning, utedass (även handikappanpassat), bra informationstavlor och till och med ved vid vindskydden som man tillåts att bruka. 

Hej från oss!

img_7020

Lycklig tjej på ett café i Sveg. Tre hekto chokladboll och säkert lika mycket biskvi.

Linnea och Niclas (@deluxeturer.se)