Den sista etappfilmen mellan Finja och Ven landade på 174 km och innehåller målgången av hela Skåneledenäventyret. Resan slutade på 1002 km och tog oss 52 dagar att genomföra. Luta dig tillbaka och njut.
Vi ses!
/Erika och Oscar
Den sista etappfilmen mellan Finja och Ven landade på 174 km och innehåller målgången av hela Skåneledenäventyret. Resan slutade på 1002 km och tog oss 52 dagar att genomföra. Luta dig tillbaka och njut.
Vi ses!
/Erika och Oscar
Dag 52: Ven runt, 12 km. Sista dagen på vårt äventyr! Vi valde att spara Ven till slutet. Gjorde vi rätt? Väderleksrapporterna hade lovat uppemot 30 grader idag. Beslutet om att ta morgonfärjan kändes därför bra trots att vi numera längtar efter en sovmorgon istället för att ständigt behöva vakna omkring 5-6-tiden.
Strax efter kl. 8 sitter vi iallafall på färjan för att ta oss an den sista etappen på 12 km, som innebär att göra hela Ven runt. Någonstans mitt på ön passerar vi också 100 mil, som har varit en fin morot längs vägen. När vi kliver av färjan känns det som att vi har kommit till ett annat land. Lite som att tiden har stått stilla. Den lilla ön är en mäktig platå mitt i havet och ligger precis mellan Sverige och Danmark.
Sista dagen på Skåneleden. Oscar och Erika tar båten till Ven.
Den lilla ön Ven i Öresund, mitt mellan Sverige och Danmark.
Vi väljer att vandra motsols. Den finaste delen upptäcker vi på den nordliga spetsen efter att vi har tagit ett antal höjdmetrar. Havet skiftar i blåa nyanser och de stora fälten växlar mellan skarpt gult och grönt. Idag kan vi även skymta Kullaberg bortom disen.
Denna typ av skylt har vi sett med jämna rum under sommaren. Foto: Oscar Detmer Nilsson.
Blåa nyanser av hav i Öresund. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Gula kilometerlånga vackra fält pryder Ven. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Den nordliga spetsen föll oss mest i smak. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Ön känns lite som cyklistens Mekka. Titt som tätt möter vi cyklister med leendet fastklistrat i ansiktet. Alla verkar njuta på och av Ven. Välskötta tegelhus och vackra stora trädgårdar finns det gott om. När vi når kärnan på ön passerar vi Tycho Brahe muséet och stannar till på det intilliggande caféet. Nu är vi nära. Vi känner det. Men vill vi att det ska ta slut redan nu?! Vi har levt med projektet längre än de 52 dagarna, som vi har varit ute på tur. Förberedelserna varade i åtta månader innan starten i Hårsjö den 18:e juni. Och tanken på Skåneleden har lockat längre än så.
Tillsammans har vi vandrat, sprungit, skrattat, kämpat, pustat, flåsat och njutit!
Mitt på ön når vi den magiska 100-milsgränsen!
Flera hundratals cyklar finns att hyra på Ven. Ön är populär att cykla på. Foto: Oscar Detmer Nilsson.
När en chokladboll finns att äta, då ska den ätas. Foto: Oscar Detmer Nilsson.
När vi åter når färjan stannar klockan på totalt 1002 km. Att göra hela Skåneleden tog oss alltså 52 dagar. En hel sommarsemester och lite till… På förhand med diverse skadebekymmer trodde vi inte att vi skulle stå här idag. Vi tänkte i alla fall att vi vill testa. Och det gick! Projektet innehöll definitivt mindre löpning och mer vandring än vad vi hade tänkt oss. Det gör inget. Kombinationen mellan vandring och löpning har varit lyckad och vi har fått se och uppleva hela Skåne med dess varierande skog-, havsnatur och kultur, samt möten med så många fina människor under vår resa.
Glädje, stolthet, tacksamhet, lättnad, tomhet och saknad… Ja, alla möjliga känslor finns inom oss just nu. Vi vill rikta ett stort tack till varandra, till alla som har följt vår resa och till alla som på olika sätt har gjort detta Skåneäventyr möjligt att genomföra. Ni är fantastiska och ni vet vilka ni är.
Armarna i luften med Venfärjan i bakgrunden får symbolisera målgången av Skåneledenäventyret.
En segerkyss är på sin rätta plats.
Skopar nummer två för Oscar. Ska de kastas eller sparas?! Foto: Erika Nilsson-Waara.
Så gjorde vi rätt i att spara Ven till slutet? JA! Att få avsluta vårt äventyr mitt i havet kändes speciellt. När vi sakta gled med färjan från Ven infann sig ett lugn och en skön känsla av att bara vara i stunden. Kaptenen ropade även ut ett överraskande grattis till oss båda från sin hytt. WOW! Det filmklippet kommer lite senare på Instagram och Facebook.
Även om sommarens paddel- och löp-/vandringsäventyr nu är över kommer det mer spännande material framöver. Nu följer en tid av lite intressanta sammanställningar och reflektioner. Stay tuned!
Vi ses igen!
/Erika och Oscar.
Dag 50: Fru Alstad-Trelleborg, 14km
Nu är det tredje sista dagen och framför oss har vi sista sträckan på fastlandet. Känslan är svår att beskriva. Glädje, förväntan, rädsla, ja de är många just nu.
Åkrarnas landskap fick idag visa sitt sanna ansikte. På de 14 km som dagens distans blev var varje meter brevid en åker.
Skåneleden gick parallellt med en pilgrimsväg och ibland kunde vi stöta på små gamla byar med fina kyrkor och välbevarade äldre byggnader. Var pilgrimsvägen härstammar ifrån vet vi inte, men längs vägen fanns det även stora gravar i form av gräskullar där någon kung låg begravd.
Väl framme i Trelleborg åt vi en god lunch och la våra händer på Skåneledens skylt, som symboliserar slutet (eller starten) av Nord till Sydleden!
Dag 51: Falsterbokanalen, 24 km
Näst sista dagen! Otroligt eller troligt?!Denna dag förärades med sällskap av vår kollega Anna Ahrner från Hermelinen.
Erika, Anna och Oscar är redo att ta sig an Skanör Falsterbo!
För några dagar sedan befann vi oss i mysiga lövtäckta bokskogar i mellersta Skåne. Idag strosade vi runt på Falsterbos kritvita sandstränder, sköna grässtigar och inbjudande golfbanor med havsvindar som svalkade oss skönt i solen. Vilken härlig kontrast Skåne bjuder på!
I Skanör tog vi ett efterlängtat dopp i havet. Sedan blev det laxtallrik till lunch. Är du i Skanör Falsterbo rekommenderar vi dig att testa något från havets läckerheter.
Dagen har växlat mellan vandring och lite löpning med inslag av sång och trevliga samtal. Att Anna följde med blev ett riktigt fint minne på vår resa.
Klara för idag!
Nu återstår bara upploppet och den lilla ön Ven i vårt Skåneäventyr. Den tar vi oss an imorgon.
Vi ses!
/Erika och Oscar
Dag 48: Hunneberga-Genarp, 26,7 km Efter att vi sagt hej då till livsnjutaren Eva på Hunneberga B&B beger vi oss söder ut på en otroligt lång nedförsbacke med fin utsikt över Romeleåsen. Siktet var inställt på Genarp.
Första delen av dagen dedikerades till en riktigt lång och rak sträcka mot Hällestad. Det var dessutom massvis med flugor, som kände att de ville följa med oss i värmen. Till slut fick vi nog och tog fram öronpropparna för att få tyst på surrandet. Vilken frihetskänsla och så mycket lättare stegen blev efter det.
Till sist fick vi nog. Öronproppar stänger ute surret från flugorna. Det blir mycket mer bekvämt att vandra och springa. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Eftersom våra magar kurrade lite extra tidigt fick det bli en brunch som fungerade utmärkt som lunch. Stoppet blev på Torna Hällestads Lanthandel.
Brunch på Torna Hällestads Lanthandel. Som att göra ett besök i historien. Mysigt. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Strax efter brunchen fick Erika bevisat att man aldrig ska lita på något som ser ut som ett svart skosnöre längs vägen. Det var nämligen en snok.
Har vi inte sett tillräckligt av dessa nu?! Foto: Oscar Detmer Nilsson.
Fint strövområde söder om Hällestad.
Utanför Dalby passerade vi Dalby stenbrott, som är ett fint ställe att åka till på en varm dag om man är sugna på bad och klippor.
Fint badställe intill Dalby stenbrott. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Dagens boende blev ett Air BnB hos värdinnan Magdalena, som tog väl hand om oss.
Air BnB i Genarp hos trevliga Magdalena. Vi sov i hennes fina yogastudio, som fungerade perfekt för egenbehandling.
Dag 49: Genarp-Fru Alstad. 21,3 km
Idag har vi jublat högt. Varför? Jo. Det är nämligen första gången på flera veckor, som luften är sval, temperaturen omkring 20 grader och kropparna är inte överhettade eller klibbiga. Solkrämen kändes faktiskt lite överflödig idag. Vi behövde inte gå med extra vatten heller.
Vi började morgonen i Genarp och sprang sedan några kilometer genom Risens naturreservat till en vägkorsning, som vi redan har passerat för en månad sedan. För att inte behöva göra samma sträcka igen på 16 km, fick vi upphämtning av Oscars underbara föräldrar. De skjutsade oss till Torup och därifrån fortsatte vi i sydlig riktning mot Trelleborg.
Tummen upp för Risens naturreservat med dess fina vandringsstråk. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Samma korsning ser vi idag som vi passerade för en månad sedan. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Vilken lycka att få träffa dessa två godingar. Det gav oss extra energi resten av dagen. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Lunchstoppet blev på Hemköp i Svedala. Där vilade vi våra fötter i ungefär en timme från asfalten och grusvägarna, som nu utgör det vanligaste underlaget.
Lunch på Hemköp i Svedala. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Fötterna blir lätt sargade av asfalten. Foto: Oscar Detmer Nilsson.
Åkrarna pryder vår tillvaro och de känns rätt häftiga när de breder ut sina stora gula lakan över de små mjuka kullarna som vi kan skåda på flera kilometers avstånd.
Gula åkrar så långt ögat når omkring Svedala. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Målet för dagen blev Fru Alstad och inatt sover vi hos vår fina kollega Anna och hennes familj. Imorgon väntar en kort sträcka till Trelleborg. Sedan har vi bara två dagar kvar på äventyret.
Anna ser över kartan inför den näst sista etappen på dryga 3 mil, som är i övermorgon. Hon ska nämligen följa med! Foto: Oscar Detmer Nilsson.
Vi ses!
/Erika och Oscar
Dag 46: Höör-Snogeröd, 20 km
Morgonen startade med en god frukost på Stiftsgården Åkersberg. Efter det tog vi bussen några kilometer mot Ramstorp och Skåneleden för att fortsätta vår vandring och löpning i riktning mot Snogeröd.
Buss från Höör mot Skåneleden för att fortsätta vår vandring och löpning längs Nord-Syd-leden.
Dagens höjdpunkt var Fulltofta naturreservat. Området är skönt för fötterna och det finns flera slingor att välja bland. Där finns även ett Naturcentrum med diverse olika aktiviteter och utställningar, samt matmöjligheter. Vi mötte även andra morgonjoggare i området. Det är alltid trevligt.
Bokstubben i Fulltofta naturreservat.
I vanligt ordning gasade solen varmt. Det börjar bli vardag för oss. Efter Fulltofta naturreservat hade vi några kilometer på asfalt innan vi nådde Ringsjöstrand. Där vi åt vi lunch. Leden övergår därefter på stig, vilket vi föredrar. Ett litet minus är dock att leden inte gick intill Östra Ringsjön.
Några kilometer på asfalt innan Ringsjöstrand.
En liten siesta före lunchen på Ringsjöstrand.
Natten spenderade vi på Tofta Rum & Frukost i Snogeröd. Ägarna Jonna och Martin tog väl hand om oss och vi fick även smaka på nyslungad honung från dagens skörd. Oj så gott det var!
Övernattning på trevliga Tofta rum & frukost.
Dag 47: Snogeröd-Hunneberga, 17 km
Efter en bra återhämtning på Tofta rum & frukost var vi redo att köra igång. Med en väderprognos, där det skulle vara svalt hela förmiddagen så var det bara att köra. Men det räckte med 100 meter så var vi redan svettiga… Det är bara att gilla läget!
Ett tips som vi hade fått var att hålla utkik efter exotiska djur när vi närmade oss Hejdeholmen. Väl där fick vi syn på något som vi aldrig hade tänkt oss få se i Skåne; kameler! Där fanns lamor, kameler, islandshästar, vattenbufflar… Vi var helt förbluffade!
I Skåne behöver du inte besöka en djurpark för att få se kameler. Det räcker med Skåneleden.
Ungefär halvvägs kom vi fram till Rövarekulans naturreservat. Där möttes vi av känslan av bokskog blandat med berg, då det var skiffersten längs med ravinkanterna och höga tak av bokträd som gav skugga överallt. Vilken härlig känsla!
Mycket njutbart i Rövarekulans naturreservat.
Efter ett kort lunchstopp på Ica i Löderöb och en Tip Top till efterrätt var vi redo att ta oss vidare på sträckan som resterande skulle vara öppen sol, grusvägar och vägkanter.
Hunneberga B&B blev dagens mål och när vi väl kom fram mötte Eva upp oss med öppna armar, hemmagjord flädersaft och en skön svalkande pool. Det var omöjligt att tacka nej till!
Söta Eva bjuder på hemmagjord flädersaft och blåbärslängd på Hunneberga B&B.
Igår passerade vi 90 mil och det firade vi med hamburgare och äppelpaj. Idag fortsätter vi mot Genarp.
På återseende!
/Oscar & Erika
Dag 44: Finja-Brönnestad, 16,5 km
Vi lämnar ett soligt Finja efter att ha haft en välbehövd vila hos Oscars moster och mormor.
Den första biten av dagen bjuder på en mer intressant väg. Vi går över breda träspänger genom alsumpkärr. Därefter möts vi av den fina och stora Finjasjön, som Skåneleden slingrar sig runt. Tyvärr blev det inget svalkande dopp då den var täckt av algblomning.
En viloplats mitt i sumpmarken. Foto: Oscar Detmer Nilsson.
Inget bad idag pågrund av algblomningen. Foto: Erika Nilsson Waara.
Lunchstoppet blev på Hovdala slott där det bjöds på en väldigt god slottsbuffé. Slottet har en bra bevarad miljö, nästan så att det känns att tiden har stått stilla.
Strövområdet runt Hovdala är stort och består av väldigt många vandringsleder med olika vyer.
Bjudna på två delikata tårtbitar. Foto: Erika Nilsson Waara.
Entrén till Hovdala slott. Foto: Erika Nilsson Waara.
Det gäller att vara uppmärksam på vart man går. Foto: Erika Nilsson Waara.
Slutdestination för dagen blev Byskolans vandrarhem och där vi blev fint mottagna av värden Björn.
Dag 45: Brönnestad-Höör, 21 km
Morgonen startade med en radiointervju kl. 07.15 med Malin och Pontus på P4 Norrbotten. Lyssna gärna i appen eller på länken: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1124303?programid=229
(spola fram till 1:16:30 för att lyssna).
Intervjuade om vårt äventyr. Foto: Oscar Detmer Nilsson.
Efter det gav vi oss raskt iväg för att ta tillvara på de svala morgontimmarna innan värmen skulle börja gassa mitt på dagen.
När vi väl klev ut från Byskolans vandrarhem var det mulet, men oj så fuktigt och varmt det redan var i luften! Vi fick känslan av befinna oss i ett tropiskt Thailand.
Öppnar dörrarna från Byskolans vandrarhem och möts av den fuktiga luften. Foto: Erika Nilsson Waara.
Nåväl. Dagens sträcka blev 21 km och gick mestadels på grusvägar. Vid ett tillfälle blev vi vettskrämda av fyra grymtande vildsvin, som gömde sig precis intill vägen. Som tur var sprang de åt andra hållet.
Man känner tätheten mellan granarna. Foto: Erika Nilsson Waara.
Under denna etapp på Nord till Syd-leden stöter vi också på Ås till Ås-leden, som vi redan har genomfört. Därför tog vi bussen de sista kilometrarna till Höör för att inte behöva göra samma sträcka igen.
Vi övernattar på Stiftsgården Åkersberg, som ägs i kyrkans regi. Den anrika gården överraskar med dess breda innehåll och kvalitet. Det finns hotell, vandrarhem, konferens, kapell, lounge, café och två matsalar som erbjuder alla dagens måltider. Dessutom kommer ett spa att öppnas inom kort.
Stiftsgården Åkersberg har det mesta. Foto: Oscar Detmer Nilsson.
Nu har vi en vecka kvar på vårt Skåneäventyr. Nästa stopp blir Snogeröd.
Vi ses!
/Erika och Oscar.
Dag 42: Vedema-Finja, 12 km
Denna dag bjöd på den hittills kortaste etappen på vår Skåneresa. Den landade på 12 km och startade från Vedema strövområde med Finja som mål för dagen. Vedema strövområde är något som vi verkligen rekommenderar dig att besök om du är i trakterna. Förutom Skåneleden finns även många lokala slingor välja på. Vindskydd och rastplatser är också utplacerade på olika ställen. I Finja, alldeles intill Skåneleden, bor Oscars moster och mormor. Stoppet där har varit efterlängtat. Vilken lycka det var att få träffa de båda igen.
Fina stigar att springa på i Vedema Strövområde. Foto: Oscar Detmer Nilsson.
Rofyllda Barsjön med rastplats i Vedema strövområde. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Är balansen som den ska vara?! Foto: Erika Nilsson-Waara.
Titta noga. Vad hittar du uppe i det mittersta trädet? Foto: Erika Nilsson-Waara.
Hasselnötterna går äntligen att äta! Vi har väntat hela sommaren. Foto: Oscar Detmer Nilsson.
Det är första gången som Erika smakar färska hasselnötter. ”Gott! Konsistensen var lite som morot” var hennes kommentar om mellanmålet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.
Dag 43: Vilodag
Igår hade vi vår sista vilodag på Skåneledenresan och den kändes verkligen efterlängtad efter sju sammanhängande dagar av vandring och löpning i denna extrema värme som nu råder. Dagen spenderades till att umgås med moster och mormor, samt kolla karta, matstopp och kommande boenden längs de cirka 18 milen som återstår av vår resa.
Att bara vara tillsammans. Det är kvalitetstid med mormor. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Idag fortsätter vi söderut längs Finjaleden mot Brönnestad. Även det förväntas vara en kort etapp, men vi mår inte dåligt för det. Värmen ska tydligen gå upp mot över 30 grader idag också.
Imorgon, onsdag, planerar vi att prata på P4 Radio Norrbotten omkring 07.15-tiden. Lyssna gärna.
Vi ses!
/Erika och Oscar.
Vi hade planerat detta äventyr i över ett års tid. Idag gick vi i mål och har därmed paddlat Nordens längsta vattenväg, 805 km (enligt våra klockor). Från dess källa i Käringsjön som ligger i Härjedalen till havet utanför Göteborg.
Upploppet innan vi når havet utanför Göteborg. Zick-zack mellan Stena Line färjor och andra fartyg gjorde det hela lite mer spännande. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Känslorna är många. Under hela dagen har det legat en viss nervositet och vemodighet i luften, samtidigt som vi verkligen har tagit tillvara på att njuta av varje paddlingsminut som är kvar. Det vi har sysslat med under en månads tid kommer snart kommer att upphöra. Vi älskar båda att vara ute på tur. Enkelheten som det innebär och att få umgås med varandra. Vi vet båda att snart är detta över. I alla fall för nu.
Vi trivs med tillvaron att vara ute och på tur tillsammans.
Målgången kändes speciell. Våra vänner Anders och Christina välkomnade oss till Göteborg och detta fina mottagande glömmer vi aldrig. Efter ett tag dök vår vän Johan som bor på Tjörn upp. Han kom enkom för att hämta oss och köra våra kajaker till Kajaktivs filial som ligger på Tjörn. Vilken hjälte!
Anders och Christina Ejdervik gav oss ett varmt och minnesvärt välkomnande vid målgången. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Hela turen sammanfattar vi som fantastisk. Visst har det många gånger varit kämpigt, både fysiskt och psykiskt. Speciellt när Storm smet och vi trodde att han var förlorad, eller då vi har fått bära kanoten i flera kilometer i obanad fjällterräng. Anspänningen inför när vi skulle korsa Vänern fanns också där som ett litet orosmoment. Och inte minst alla fantastiska landskap som vi har färdats genom.
Paddlingen på ett spegelblankt Femunden och Storms utveckling är några av höjdpunkterna från denna tur. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Några höjdpunkter från turen. Ett spegelblankt Femunden med fjället som utsikt toppar listan. Norra Klarälven med den dramatiska dalgången och fina paddlingssträckorna likaså. Skärgården kring Vänern får höga betyg. Slusscaféet i Trollhättan med de magnifika chokladbollarna. Jag kan fortsätta hur länge som helst. Den största behållningen, liksom vid alla andra turer är ändå mötena med människor. Både de som vi redan känner som kommer och hejjar på oss till nya bekantskaper vi stöter på.
Det kommer en utförligare sammanställning framöver. Nu ska vi njuta av allt vi har fått vara med om och vila rumporna från att sitta 10 timmar per dag.
Tack till alla som har stöttat och hejjat på oss! Foto: Linnea Nilsson-Waara
Stort tack till alla som på olika sätt har stöttat oss, både via sociala medier och i verkliga livet.
Kramar Linnea & Niclas
Näst sista dagen på denna tur. Imorse hade vi en sluss och 65 km kvar att passera innan vi når Göteborg. En märklig känsla infinner sig om att snart är detta äventyr, som vi har planerat i ett års tid över.
6 slussar har vi passerat mellan Vänersborg och Göteborg. Denna sträcka är inte riktigt anlagd för kanotister. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Det märks också på våra kroppar att de nu har anpassat sig till kajakrörelserna och vi kan paddla längre sträckor utan att behöva gå i land för att sträcka på benen.
Efter att ha paddlat i 30 dagar, vilka skavanker och skador kan man vänta sig att få? För min del hade jag, innan turen startade, en axel som gnällde men i övrigt god form. Annars är det skavsår i händer och på några andra ställen som känns. Värmen har tagit på oss och mycket vatten har gått åt. I övrigt mår vi bra.
I Kungälv finns den välbevarade Bohus fästning. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Dagens destination blev Kungälv som har en intressant historia som bl.a. kan skådas i den välbevarade Bohus fästning. Den började att byggas 1308 för att stärka Norges dåtida sydgräns. I mitten på 1700-talet avvecklas fästningen och är numera en restaurerad ruin belägen på en 40 meter hög klippa på Bagarholmen i Nordre älv.
Efter 37 km paddling smakar maten extra gott. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Vi bor i Sveriges minsta campingstuga. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Idag var dan före doppardan vilket betyder att imorgon är äventyrets julafton. Då beräknar vi att paddla in i centrala Göteborg och vidare ut i havet som enligt Fiskeriverket tar vid längs en linje från nordligaste udden på Älvnabben vid Västerberget i Långedrag över Knippelholmens fyr till västra piren vid Arendals småbåtshamn på Hisingen.
Skattning 1-5:
Ansträngning: 2,5
Vyer: 2
Lunchstället: 2,5
Paddlingen: 3,5
Lägret: 4
/Linnea
Dag 40: Hovgården-Vittsjö, 23 km
Idag hade vi en kortare etapp framför oss så vi unnade oss två längre matstopp på vägen. Vi kom oss iväg strax efter sjutiden och då var luften härligt sval. Erika lyckades återigen trampa på en kopparorm. Hennes ormradar verkar vara helt ur spel denna sommar. Som tur är så är de harmlösa.
Matstopp i Verums vindskydd. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Dagens finaste parti var naturreservatet med fin lövskog och löparvänligt underlag runt om Vittsjön. Orten innehåller en intressant historia om Snapphanarna och slaget mellan Danmark och Sverige.
Njutbart. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Grusvägar är vanligt förekommande. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Naturreservatet runt Vittsjön. Foto: Oscar Detmer Nilsson.
Natten spenderar vi på Vittsjö Camping i en mysig liten stuga. Trevliga ägaren Stefan framhåller den friska luften och det rena vattnet som viktiga ingredienser till att man lever så länge i Vittsjö.
Vittsjö Camping. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Vår mysiga lilla stuga för natten. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Dag 41: Vittsjö-Vedema, 25 km
Idag går vi in på den sjätte dagen utan vila och börjar nu känna av mattheten i fötter och ben.
Solskydd varje morgon innan avfärd. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Vi passerar många skogspartier. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Efter en mil når vi ett litet delmål på vägen, Hårsjö, punkten där vi valde att starta hela Skåneleden den 18: juni. Man kan nästan säga att vi har gjort hela Skåne runt och på tvären. Nu står vi vid startlinjen igen, men istället för att färdas västerut kommer vi att gå söderut i riktning mot Trelleborg. Detta innebär även att vi är klara med Kust till Kust-leden och tar oss nu an den
allra sista delleden, Nord till Syd.
Fläcken där allt startade. Vi är här igen, men denna gång fördas vi söderut. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Sträckan bjuder på en hel del grusväg med fläckvisa skogspartier. Vid Olastorps vindskydd tog vi vårt lunchstop, som även idag blev färdmacka plus lite nötter. Idag hade vi även laddat med extra vätska, vilket behövdes.
Smörgås och nötter blev dagens lunch i Olastorp vindskydd. Foto: Oscar Detmer Nilsson.
På vägen därifrån lyckas vi trampa på ett getingbo, som resulterade i getingstick på Oscars ena ankel. Om ni vandrar eller springer där i närheten så fanns getingboet under en bro strax efter vindskyddet i södergående riktning.
Getingstucken. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Vissa partier är mycket snåriga att ta sig fram genom. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Idag övernattar vi på ett Air-BnB-boende, som fungerar riktigt bra när vi har svårt att hitta boende på mindre orter längs med leden. Ikväll äter vi gott, då värden Jonas tillagar Pasta Bolognese. Oj vad vi ser framemot detta!
Vårt fina sovrum inatt. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Vi vill även säga stort grattis till pappa Jan som fyller år idag. Han är en stor anledning till vårt intresse för natur och friluftsliv. Det är vi evigt tacksamma för.
Hipp hipp hurra på pappa Jans födelsedag! Foto: Erika Nilsson-Waara.
Idag passerade vi 80 mil och imorgon fortsätter vi mot Finja.
Vi ses!
Erika och Oscar