Löpningen dag 18-19: Här hittar du lugnet och tystnaden

Skåneledens sträckning mellan Eksholmssjön och Blentarp ligger på cirka 35 km. Den tog oss två dagar att genomföra och ger goda chanser till att stöta på rådjur, hjort, glador och vildsvin. Idag lyckades vi även skåda en stork på en badbrygga.

Det som utmärker sig mest är tystnaden och lugnet i naturen föutom när gladorna piper till. Terrängen blir något mer kuperad och närmare Blentarp går mycket av leden på stigar, vilket vi helst föredrar när vi springer.

Igår övernattade vi på den charmiga och blommiga hästgården i Trolleberg. Gården inger en stillsam tillvaro, där vi får känslan av total avkoppling. Vi passade även på att krama på bamsenallen (läs: Sankt Bernardshunden) Mufasa.

Idag blev sträckan betydligt kortare, 13 km, vilket gav oss lite utrymme för att göra andra aktiviteter på dagen. Vi hann med lite golf och en cykeltur med ett dopp i Sövdesjön. Ljuvligt!

Blentarp ser ut att innehålla fler hästar än människor och det finns gott om restauranger med hänsyn till byns lilla storlek. Vi hann även med att smaka på lokal rabarbersaft från Sövde musteri. Jättegott!

Nu övernattar vi på Blentarp STF Vandrarhem. Även här infinner sig lugnet mitt ute på landsbygden. Vandrarhemmet ser ut att passa bra för barnfamiljer och även hundar är välkomna hit.

Kropparna håller förhållandevis bra ihop. Vi behandlar varje morgon och kväll. Muskler och senor ömmar rejält på minifoamrollern som vi har med, men det gör gott i slutändan. Ju fler dagar som går desto mer löpning än vandring blir det. Det känns kul!

På väg in till Trolleberg B&B. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Katten Misan trivs bra på Trolleberg. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Bra med hängmatta efter en lång dags turande. Foto: Erika Nilsson-Waara

Stor karta kräver stort bord. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Gårdens ”lilla” bamsenalle. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Håller golfsvingen i form på Rommelåsens golfbana. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sturups vindskydd var ett av de finare vi skådat. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Klassisk vägvisning på Skåneleden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Löpning på sköna stigar föredras. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Framme vid Stf Blentarp dag 18. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Den fina badplatsen vid Sövdesjön. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Kartplanering är kvällens läsning. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Imorgon beger vi oss mot Ystad med en beräknad sträcka på mellan 30-35 km.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen: Att välja sko

När du ska välja en löparsko kan det vara bra att ta reda på följande: Vilket underlag kommer jag att springa på? Hur långt och hur länge ska jag springa i den? Hur ser mina förutsättningar ut vad gäller min kropp med eventuella skador, muskeluppbyggnad, rörlighet, spänst och koordination?

Något som du kan ha i åtanke när det gäller löpning är att vi arbetar med mycket krafter. Nedåtgående krafter möter uppåtgående. Varje löpsteg är som ett litet enbenshopp. För varje löpsteg får du 3-4 gånger så mycket kraft tillbaka i foten, knäet och höften än vad du skulle få av att vara ute och promenera. Det vill säga har du vant din fot vid mjuka och dämpade skor till vardags kommer du förmodligen ha svårare att springa i en sko med hårdare sula.

Med det sagt kan det finnas en stor möjlighet att du kan göra det i framtiden förutsatt att träningen har varit rätt för dig. Är det starkare fötter du är ute efter är det din vardagssko du ska kolla på först. Det är i den du spenderar mest timmar i varje dag och det kommer vara den som formar din fot.

Jag kommer att springa i Altra Duo som är en bredare sko med 0 mm dropp och mycket dämpning i sulan. Det blir bra, eftersom Skåneleden till stor del består av asfalt. Anledningen varför jag har valt 0 mm dropp är för att jag under 2-3 års tid har arbetat i en barfotasko som är minimalistisk. Det har resulterat i att min fot har vant sig vid att registrera varje steg mycket mer än vad jag hade behövt göra om jag hade haft en tjock sula mellan foten och marken. Det tillåter mig att springa i hårdare sulor om jag hade velat och även möjligheten till att känna av marken som jag springer på vilket gör min löpkänsla och balans mycket bättre. Är du själv intresserad av att springa i en barfotasko bör du ha en van och tränad fot innan du ger dig på den uppgiften.

Är det första gången du ska ut och springa klarar du dig långt med endast ett par löparskor. Frågar du en erfaren löpare med många timmar på språng kommer hen att rekommendera dig att ha minst tre par löparskor om inte 1000.

Så för att ge en kort sammanfattning är det bra att att ställa dig själv några frågor innan du gör ditt första köp. Ditt primära underlag som du springer på bör vara riktlinje för den sko som du investerar i. Är det mestadels asfalt bör du titta på något mer dämpade skor, särskilt om du är ovan som löpare. En lättare sko med mindre dämpning fungerar bra till kortare sträckor eller intervaller. En terräng- eller trailsko ger bra skydd mot rötter och stenar samtidigt som markkontakten blir närmare foten för att undvika stukningar.

Om du har besvärats av tidigare skador kan det vara bra att kolla upp din löpstil och svagare områden så att de inte påverkar din löpning negativt. Tidigare skador kan göra att du blir känsligare för löpning med tanke på krafterna som studsar tillbaka mot kroppen. Skador kan även leda till muskelobalanser som kan leda till felbelastningar. Att bara springa är lätt, men att springa rätt är svårare.

Här har ni min Altra Duo och även en stilig man på bilden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Tack för mig hoppas jag gjort skohandlandet lättare för någon.

/Oscar.