Summering av forsränningsutbildningen

17 juni, 201816 juni, 2018Lämna en kommentar

I måndags anslöt vi till forsränningsutbildningen som arrangerades av Linneas fd. skola som hon gick på i Älvdalen. Denna gång var det tillsammans med de gymnasiala äventyrseleverna.

Vissa forsar kommer vara för kraftfulla att passera med vår kanot. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Linnea genomförde denna kurs för två år sedan och föreslog att den skulle vara mycket nyttig att göra igen för att optimera våra förutsättningar inför kommande paddlingsäventyr. Vi känner oss mycket nöjda med hela veckan och har fått lära oss om allt från att läsa vatten, vägval, konsekvenser som kan inträffa, utrustning och framför allt fått en hel vecka med att vänja in våra kroppar med paddlingsrörelser.

Här tränar vi på att flippa raften. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Sveriges paddlingselit

Vi känner oss oerhört tacksamma att ha fått chansen att vara med. Alla ledare som är med på kursen är ytterst kompetenta (tillhör Sveriges paddlingselit) och vi suger åt oss så mycket kunskap vi kan. Även eleverna från Älvdalens skola har varit helt fantastiska hela veckan och välkomnade oss med öppna armar. Hela veckan har varit superrolig!

Niclas och Dennis studerar vattnet och pratar vägval. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Summering av dagarna

Dag 1: Älvdalen. Teori med läran om hydrologi, säkerhet, utrustning mm.

Dag 2: Lissforsen. Träna på att simma i fors, räddningstekniker med farkost (forskajak) mm.

Dag 3: Evertbergssjön. Träna på att flippa raften/gummibåten, styrteknik, kommandon mm.

Dag 4: Trysilelva/Femundselven: Se sträckan vi kommer att passera på Nordens längsta vattenväg. Forsränna. Styrtekniker och kommandon. Rigga z-drag (för att ex dra loss båtar som har fastnat).

Dag 5: Femundselva igen x 2. Med ytterligare guider. Fortsatt träning med raftarna. Flippa/välta omkull i forsen och träna på att komma upp för att sedan rädda andra.

Dag 6: Examinationsdag. Glöta. Köra en orekad sträcka själva och därmed gå i land inför varje förs för att bedöma färdväg ner. Prov med bl.a. att flippa båt och kastlina. Sträckan är oerhört vacker med Rendalssölen som utsikt.

I Lissforsen fick vi bl.a. träna på att simma i forsen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Det krävs bra logistik för att genomföra en utbildning för 14 personer/elever. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi hade läger alldeles intill Femundselva. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Snart startar vi!

Hela veckan har varit fantastiskt och vi känner oss nu redo att ta oss an Nordens längsta vattenväg. Vi startar veckan efter midsommar.

Tusen tack från oss.

Tusen tack till Älvdalens skola. Nu känner vi oss väl förberedda inför sommarens höjdpunkt!

Foto: Dennis Franzén

/Niclas och Linnea

Paddlingsutbildningen dag 2: Forskajak och räddning

12 juni, 2018Lämna en kommentar

Idag har vi varit till Dala-Floda, där Kajaktiv som hjälper oss med utrustning för denna tur har sitt säte. Vi hade med oss forskajaker och har både simmat och paddlat i Lissforsen.

Vi har även tränat på olika simtekniker, utifall man skulle ramla i vattnet. Kastlinan fanns också med. Mina minnen från tidigare vattenaktiviteter i skolan är att jag allt som oftast har frusit, men idag var solen framme och vattentemperaturen helt ok. Våtdräkten gjorde såklart sitt för att hjälpa till.

Träning av simteknik utifall man skulle hamna i en fors.

En våtdräkt, hjälm, flytväst och skor är alltid ett måste i forsar.

Forskajaksträning

Efter lunch satte vi oss i forskajakerna och övade räddningstekniker, samt fick testa på att paddla genom forsen. Vi blev också indelade i två grupper där den ena fick börja att paddla forsen medan den andra skulle ställa upp sig för att vara beredda för ev räddningsaktion.

Rock’n’roll i forsen.

Risken att tippa finns alltid. Förhoppningsvis lyckas man parera eller så kan det bli en ”wet exit”.

Paddlingsutbildningen dag 1: Teori

12 juni, 2018Lämna en kommentar

I måndags startade paddlingsutbildningen som vi får genomföra via Älvdalens utbildningscentrum.

Min fd lärare, som jag hade på yrkeshögskoleutbildningen till Fjäll- och äventyrsledare, Dennis Franzén är också lärare för kursen och ser till att vi får uppdatera våra kunskaper inom paddlingen. Kursen handlar om forsränning och därmed inte riktigt samma farkost som vi kommer att paddla. Men oavsett farkost så är teorin densamma, dvs hur du läser vattnet, vilka faror som finns, kloka vägval, utrustning man ska ha med sig osv.

Hydrologi, räddningstänk, kastlina, klassificering av forsar, olika scenarion som kan inträffa var några av de inslag vi gick igenom.

Här följer några bilder från dag 1.

Genomgång av forsränningsbåtarnas uppbyggnad. Separata luftkamare, pumpteknik mm.

Innan du kastar ut linan så är det viktigt att ha fått ögonkontakt med den som ska bli räddad. Därefter ropar du REP och kastar.

Hälsningar Linnea

Sånfjällets Nationalpark

19 oktober, 201623 november, 2016Lämna en kommentar

Direkt efter vårt besök i Hamra Nationalpark fortsatte vi vår nationalparksturné till Sånfjället. Denna park har tre accesser, varav vi valde att starta från den som heter Nyvallens fäbod. För att nå denna passerade vi Sveg och fortsätta sedan mot Hedeviken, för att ytterligare köra 17 km innan vi nådde parkeringen.

Uppe på Korpflyet med utsikt över Hedeviken.

Nyvallens fäbod i sig är ett fint utflyktsmål att besöka. Här förekomma flertalet aktiviteter framför allt sommartid, med bland annat servering, försäljning av lokalproducerad fäbodmat och guidade turer. Här går kor lösa och betar. Dock ej renar eftersom bevarandet av lavar (renens favoritföda) var en av orsakerna till att nationalparksskyddet instiftandet år 1909. Därför hålls detta fjäll fredat från renar (så gott det går).

Sånfjället är verkligen häftigt. Helt solo sticker den upp ur Härjedalens omgivande skogar och vi förstår att människorna i Hedeviken lever med ögongodis genom att bara titta ut från balkongen varje morgon. Parken är 104 km2 stor med sin högsta topp på 1277 möh.

Kvällssol med frost som har lagt sig över riset.

Dag 1 vandrade vi från Nyvallens fäbod och följde den södra leden i sydlig riktning. Efter cirka 8 km nådde vi vindskyddet som låg på cirka 850 höjdmeter (=vacker utsikt från denna höjd) och invid en liten sjö som nästintill hade frusit igen. Några hundra meter västerut hittade vi en bäck att hämta vatten från. Vi slog tältläger som dessutom blev vårt base camp för två nätter. Kvällens höjdpunkt blev solnedgången med utsikt mot vårt hemmafjäll i Grövelsjön. Röd och blå timme med fullmåne fick vi skåda.

Vår lägerplats med fjälltopparna i bakgrunden.

Dag 2 började med en morgonpromenad upp på fjälltoppen Korpflyet. Hyfsat lättgånget med blockig terräng. Här möttes vi av en fantastisk utsikt över de norska fjälltopparna Rendalssölen. Bakom oss låg dimman kvar i dalgångarna och vi fick se de lågt belägna molnen ligga som ett täcke över Hedeviken.

En liten herre går där nere till vänster. Hämtat vatten från bäcken.

Rendalssölen i bakgrunden.

Topptur på Sånfjället

Idag hade vi bestämt oss för att topptura. Efter frukosten fortsatte vi upp mot Högfjället, som är Sånfjällets högsta topp, därefter ner i dalgången och upp på Valmfjället. Vi avslutade vårt toppturande med att gå upp på toppen som gör skäl för sitt namn, nämligen Gråsidan. Denna topp var stenig (blockterräng) och hade sin ena bergssida i skuggläge. Vi harvade oss ned längs östsidan och fick ta det väldigt lugnt och metodiskt för att komma oss ner. I Sododalen traskade vi över ett vattendrag som vi gissar innehåller massor med vatten under sommaren.

Vattenhämtning i bäcken som låg några hundra meter från vindskyddet.

Tungan rätt i mun på väg ner från Gråsidan.

Nu hade klockan blivit närmare 18 och mörkret var på gång. Vi drog oss tillbaka i lägret, käkade vår varmlagade middag för att sedan krypa ner i våra dunsäckar.

Häftig vandring i bäckravinen

Morgonen därpå följde vi leden norrut till raststugan Sododalsstugan. Detta är en rast- och nödstuga med kamin och britsar. Den har även dass. Från stugan fortsatte vi norrut genom en bäckravin. Mycket häftig att vandra i. Vi sneddade sedan av upp över kalfjället och ner på nordöstra sidan av leden som går upp mot Högfjället. Här var det mycket brant och partier med rullsten.

Sododalsstugan.

Inne i stugan finns britsar och en kamin. Stugan får man rasta i och endast övernatta vid nödsituationer. Utedass finns.

En av de björntätaste i landet

Sånfjället sägs bara ett av de björntätaste i landet. Även lavskrika, älg och tjäder ska finnas här. Vi såg massvis med ripor iförda sin höstkostym (vit-brun-spräcklig).

Vi är mycket nöjda med vårt besök till Sånfjället. Hela turen blev 16 km (från Nyvallens fäbod, via vindskyddet, Sododalsskrevan, över kalfjället och tillbaka till parkeringen). Dag två gjorde vi toppturer som blev cirka 14 km totalt.

Vacker höstvandring på Sånfjället.

Tillagning av frukost. Hett vatten blandas i fukostpåsen. Återförslut och låt stå i 10 minuter. Ger 600 kcal. Enkelt och gott!

En liten talltita i fjällbjörken.

Höstvandring i kvällssolen. Sonfjällets nationalpark.

Vindskyddet som vi övernattade intill.

Från vindskyddet ser vi denna lilla sjö som var på väg att lägga is.

Morgonpromenad uppför Korpflyet.

Uppe på Korpflyet såg vi bland annat Städjan, Långfjället och Rendalssölen.

Dag 2 gjorde vi toppturer upp på fem toppar.

Vi såg fina ripor på fjället.

Uppe på den högsta toppen i Sånfjällets Nationalpark. Högfjället, 1278 möh.

Bestigning av en topp kräver alltid en segergest.

På väg nedför högfjället.

Bäckravinen.

Memoreringsstund på fjället.

Kvällssolen ger verkligen fina vyer med lavarna i förgrunden.

Sonfjällets nationalpark. Månsken, ledkryss och en krispig kväll på Sonfjället.

Med lilla köket går det undan för att tillaga maten.

Bortom fjärran finns ännu fler fjäll.

Hej Hedeviken!

Där uppe kom vi ifrån.

Tack för oss!

Linnea och Niclas (@deluxeturer.se)

Hamra Nationalpark

18 oktober, 201623 november, 2016Lämna en kommentar

Tio mil norr om Mora eller 3,5 mil sydöst om Sveg, finner du en nationalpark vars historia sträcker sig bakåt i tiden till början på 1900-talet. Parkskyddet inrättades för att skydda dess urgamla och lavskäggiga skog. Förutom enorma partier med vackra myrar lever många djur och växter här, vilka bara kan överleva i just gammelskog.

Myrar och urskog är karaktäristiskt för Hamra Nationalpark. Bra underhåll av lederna med spänger där det är blötare terräng.

Gammelskogsarterna i Hamra är: Slaguggla, vedtrappmossa, knärot, lugnlav, doftticka och barkskinnsbagge.

Hamra nationalpark är väldigt långsmal och mellan norra och södra entrén är det cirka 10 km. Vid respektive entré finns kortare slingor att göra för att få se parkens olika karaktärer. En av slingorna är anpassad för rullstolsburna med en led som stärker sig 1/2 km till vackra Svansjön.

Rejäla informationstavlor om vad parken erbjuder och om dess historia, samt praktisk information.

Skyltningen är exemplarisk.

Parkens innehåll

Vi fick bland annat se urskog, massvis med hänglavar (lavskrikornas favorit), myrar, rester från 2009 års medvetet anlagda skogsbrand, rester av en kolmila och kolarkoja, fina vindskydd som är tillåtet att övernatta i, samt utsiktstornet. Andra djur man kan förväntas se är björn, älg och talltitor, samt andra fåglar.

Rester från 2009 års medvetet anlagda skogsbrand. Brandljuden finns kvar i tallarna.

Urskogen innehåller massvis med lavar, vilka är fina gömmor av föda för lavskrikan.

Vi övernattade i vindskyddet som ligger ca 2 km från huvudentrén. Där fanns ved och en eldstad, beläget vid en sjö. Vindskyddet är öppet med golv. Där lade vi ut våra liggunderlag och somnade med elden framför oss.

Kvällens läger i vindskyddet som ligger precis invid sjön.

Vi vindskyddet finns en eldstad och även ved som man får bruka.

Vi är mycket nöjda med vårt besök i parken. Den är fint rustad med skyltning, utedass (även handikappanpassat), bra informationstavlor och till och med ved vid vindskydden som man tillåts att bruka.

Lederna är skyltade med olika färgband utifrån vilken slinga den anger.

Rester från en Kolmilarkoja.

I parken finns ett utkikstorn.

Här är utsikten, men vi såg inget djur.

Där till höger invid sjön ligger vårt vindskydd.

Spegelblankt vatten och inte en vindpust under hela kvällen.

Niclas täljde flis för att göra upp en brasa.

Konst.

Gamla tallar ger vackra kreationer.

Hamra nationalpark har välpreparerade leder.

Hej från oss!

Lycklig tjej på ett café i Sveg. Tre hekto chokladboll och säkert lika mycket biskvi.

Linnea och Niclas (@deluxeturer.se)

Slutord: 200 mil av Fjällets Guldkorn

26 september, 201620 september, 2016Lämna en kommentar

Projektet ”200 mil av Fjällets Guldkorn” gick ut på att upptäcka och uppleva fjället ur vit-, grön- och toppvy. Syftet med projektet var att förmedla tips, kunskap och inspiration så att fler människor ges möjlighet till att uppleva vårt vackra fjällandskap.

Fjället är nära förknippat med både träning, hälsa och välbefinnande och är en fin miljö att vistas i förutsatt att du har goda kunskaper och är rätt rustad för fjället. Vår vision är att fortsätta förmedla kunskap och hålla inspirationsföreläsningar runt om i landet. Piteå-Tidningens reporter Mari Gustafsson, mailade oss jättebra frågor om projektet vilka vi besvarar i detta inlägg.

Projektet var indelat i tre etapper under olika årstider och från olika vyer.

Kungsleden (turskidåkning med pulka från Hemavan till Abisko) 484 km.
Gröna bandet (vandring Treriksröset till Grövelsjön) 1380 km.
Den högsta fjälltoppen i våra fyra fjällandskap (löpning, vandring och eller klättring av Kebnekaise, Storsola/Syltraversen, Helags och Storvätteshågna) 168 km.

Berätta om allra sista delen av äventyret?

Svar: Vi valde att bestiga Kebnekaise precis innan starten av Gröna bandet, eftersom de tre återstående fjälltopparna befinner sig relativt nära Grövelsjön och var smidigast att vänta med. Så direkt efter målgången av Gröna bandet bytte vi ut kängorna mot löparskorna för att kunna färdas lätt på de tre återstående fjälltopparna. Då vi båda två är passionerade löpare var känslan obeskrivlig av att nu äntligen kunna springa igen. Finalen av fjälltopparna skulle bli Jämtlands högsta topp Storsola, som också ingår som en del i bergsmassivet Syltraversen. Den högsta toppen i Sylmassivet är Storsylen, som ligger på den norska sidan. Allt slutade med att vi gjorde hela Syltraversen, vilket innebar högalpin klättring med klätterutrustning och dessutom klättringspremiär för Erikas del. Vi är båda eniga om att finalen av projektet blev bokstavligt talat en riktig höjdare och precis den utmaning som vi gillar – det vill säga när vi ligger på gränsen till vad vi klarar av och efteråt känner att vi har vuxit med uppgiften. Med oss hade vi en klättererfarne Napoleon Wallin, som hjälpte oss på bästa sätt.

Härligt att få löpa på fjället.

Hur känns det nu när det är klart?

Svar: Det är en härlig känsla att projektet nu är klart. Samtidigt har en känsla av tomhet infunnit sig. Vi har levt med projektet och alla dess förberedelser i snart ett års tid och det har hela tiden följt med oss parallellt med vardagslivet. Då utmaningar är bland det bästa som finns var vi eniga om att projektet skulle ligga på en sådan nivå att vi på förhand inte var helt säkra på om vi skulle klara av uppgiften, men ändå ha känslan av att det skulle vara genomförbart. En annan härlig känsla, som vi nu har med oss är insikten i att våra kroppar ganska snabbt kan anpassa sig och klara av mer än vad vi tror. Tar vi hand om kropparna på ett vettigt sätt läker de skapligt trots att de vissa stunder kan kännas helt slut när dagens etapp är avklarad. Vi är även tacksamma för alla fina möten med människor, som vi har fått vara med om längs vägen.

Det finns så mycket vackert att fota på fjället.

”Fjället inbjuder till en slags harmoni där människan kommer ner i varv och ges utrymme till att vara ”här och nu”. Det är en sinnesstämning som vi tyvärr inte är lika självklar i dagens moderna samhälle.” Erika & Linnea Nilsson-Waara

Hösten är en fantastisk tid för fjällvandring.

Och sedan kan man ha lite faktapunkter.

3300 … kcal i snitt per dag har systrarna förbrukat.

600 … stycken energibars har systrarna förtärt.

203 … mil har systrarna färdats till fots.

110 … timmars behov av återhämtning har systrarnas sportklockor nästan konstant visat på

82 … dagar har systrarna spenderat på fjället.

30 … km i snitt per dag har systrarna färdats.

10 … timmar per dag har de varit igång.

9 … gånger har systrarna trubadurat längs resan.

5 … gånger om har de bestigit Mount Everest höjdmässigt.

Vilken jubelbild skulle ni välja för att illustrera känslan av att ha gått i mål?

Svar: Jubelbilden får nog vara när vi står på den sista fjälltoppen (dock ej Storsola, men den högsta toppen i Sylmassivet – Storsylen i Norge) med Sverigeflaggan bredvid oss. Bilden symboliserar glädje och att vi har nått toppen och därmed finalen av projektet. De tre målgångsbilderna av varje etapp kan ju uttryckas i att vi nådde våra mål ”porten, dörren och toppen”.

Här följer fler segrarbilder från vårt äventyr!

Känslan av att ha klarat av en tuff utmaning. Uppe på Storsylen.

Porten= Kungsledenporten i Abisko.
Dörren= målgången av Gröna bandet.
Toppen= den återstående toppen av de totalt fyra fjälltopparna.

I mål efter 21 dagar ute på skidor. Kungsleden från Hemavan till Abisko.

Handen på den blå dörren och därmed har vi genomfört Gröna bandet, Treriksröset till Grövelsjön, 138 mil på 53 dagar.

Vi gillar ju målsättningar och för oss var dessa tre faktorer målgångssnören på olika sätt.

Här kommer även länkar till tre utvalda filmklipp från vårt äventyr.

Kungsleden: https://youtu.be/4EytXgYGqr0

Gröna bandet: https://youtu.be/wPWPR9LGwfc

Fjälltopp Syltraversen: https://youtu.be/5tU_1t4KXBw

Tack till alla som på olika sätt har stöttat oss. Håll utkik på hemsidan för framtida projekt. Inom den närmsta tiden kommer vi ge lite utrymme till återhämtning och vardagsliv från långturerna. Dock innehåller vårt vardagsliv en aktiv livsstil, med massor av friluftsliv och träning. Sedan blir det att återgå till ritbordet igen.

Tack och kramar från oss!

Starten på Gröna bandet.

Varje dag har inte varit solsken. Dimma kan även te sig vackert.

Traillöpning på fjället är en fantastisk upplevelse. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Uppe på Helags.

För att genomföra Syltraversen behövdes klätterutrustning.

Njut varje minut!

Sällskap på vår vandring av getter och kor.

Helags fjällstation.

Här någonstans på Wall of fame i Grövelsjön kommer våra namn att hamna.

Kärt möte med pionjärerna av Gröna bandet, Torkel och Annica Ideström.

Daniel Roxen Roxvret. En inspirerande man som genomförde Gröna bandet löpandes på 23 dagar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Norgefararleden är vacker att vandra.

Sköna lunchpauserna på fjället.

Erika fyller på sin matpåse med kallt vatten.

Fjället i mystiska moln.

Polarullen lägger sig som ett täcke över fjällets vidder.

Porten på Kungsleden i Hemavan. Härligt känsla att vara i mål.

Pältsatoppen i bakgrunden.

Fina vandringsstigar mellan Ammarnäs och Hemavan.

Uppe på toppen med Åsa och Oscar.

Uppe på Kebnekaises sydtopp.

Memoreringsstund på fjället.

På båtlederna längs Kungsleden rodde vi.

Tältmys.

Blicken framåt.

Porten till Kebnekaise-leden.

På vår resa har vi trubadurat och delat med oss av vår musik.

Lapporten i bakgrunden.

Här startade sommarens äventyr. Tåget upp till Abisko och första målet blev att bestiga Kebnekaise.

Kramar Linnea och Erika

Höstglöd i Grövelsjön, reportage i Piteå-Tidningen och en 97-årig grattishälsning

25 september, 201618 december, 2017Lämna en kommentar

Under helgen har vi framfört två musikspelningar på vandringseventet Höstglöd i Grövelsjön. Som vanligt supertrevligt och när vi får publiken att sjunga med trivs vi som absolut bäst!

Eventet innebär att fjället skiftar i alla dess möjliga höstfärger. Intressanta och inspirerande föreläsningar varvas med adventure camp, musikunderhållning, filmvisning, friluftsutrustningstält, lekfyllda tävlingar, kokkaffe och halv- eller heldagsturer för vandring. Det finns alltså något som tilltalar de flesta!

Linnea och Erika skaftar egna Moraknivar på Höstglöd i Grövelsjön och stöttar samtidigt projektet Stötta Kungsleden.

Ett annat hett tips. Njut av trevlig helgläsning med Piteå-Tidningen om finalen och summeringen av hela vårt fjällprojekt 203 mil till fots. Där finns även intressant data och siffror från vårt äventyr.

Kika in på www.pt.se/helg för att läsa Maris fina slutreportage om oss.

Ja nu har systrarna Waara klättrat i mål!

Dessutom vill vi höja på hatten för vår underbara farmor Mia som i helgen fyllde 97 år! Vilken otroligt inspiration, värme och kärlek denna dam besitter. Vi älskar dig farmor och längtar tills vi ses igen!

Kram så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Vilken final vi fick på projektet!

17 september, 201614 september, 2016Lämna en kommentar

Sista toppen ut, för att fullfölja projektet ”Fjällets guldkorn 200 mil”, var att bestiga Jämtlands högsta bergstopp Storsola, 1728 möh. Det hela slutade med att vi gjorde Syltraversen, vilket innebar högalpin klättring och firning förbi pinacklarna, samt att vi tydligen passerade tre namngivna toppar på vägen.

På väg mot pinacklarna och första delen i Syltraversen att passera.

Idén om att göra även Storsylen (som är den högsta toppen i Sylmassivet och ligger på den norska sidan), kom av att Sylarnas fjällstation har guidade turer upp till denna topp och inte till Storsola (som är Jämtlands högsta topp och tekniskt svårare att bestiga). Samtidigt hade vi fått reda på att Napoleon skulle göra Syltraversen och ville ha sällskap, vilket efter några om och men gjorde valet enkelt. Det ska dock poängteras att det inte erbjuds guidade turer längs Syltraversen från fjällstation, men vi såg det som en fin chans till att få uppleva ännu mer av fjällkedjan samtidigt som vi får utmana oss och lämna comfort zone. Erika hade dessutom aldrig klättrat innan denna tur. Än mer imponerade att ta sig igenom traversen.

Firning krävs nedför andra pinackeln.

Vyer från alla möjliga håll

Utsikten från topparna är helt fantastiska. Eftersom man går i en halvcirkel får man se vackra vyer från alla möjliga håll. Att gå på kammarna var många gånger väl så spännande, men med lite pep-talk och säkring på vissa ställen tog vi oss igenom. Stolta, trötta och med lite småblessyrer här och där tog vi oss i mål. Samtliga toppar är nu bestigna, likväl som Kungsleden är skidad och Gröna bandet vandrat. Vi känner oss fett nöjda!

Högalpin klättring i skarpt läge.

Firning 15 m.

Vill man bestiga Storsylen finns som sagt guidade turer och är man inte en van alpinist skulle vi rekommendera att boka turen.

Vissa knabbar ser mer skräckinjagande ut än andra.

Syltraversen:

Start/mål: Sylarnas fjällstation. Hit tar mig närmast från Storulvåns fjällstation 16 km enkel väg.

Tid: 10 h

Distans: 15,7 km.

Höjdmeter: Fjällstationen 1040 möh – Storsola 1728 och Storsylen 1762 möh.

Svårighetsgrad: 5 av 5

Utrustning: Lätt dagspackning. Klätterutrustning för alpinklättring (kilar mm), samt utrustning för firning.

Fint väder är att rekommendera och prioriterat.

Tack till Napoleon!

Vi kunde inte ha fått ett bättre avslut på denna tur! Tack Napoleon för all coachning och underbart sällskap. Vilken final vi fick på detta fjällprojekt!
Allt gott önskar vi till alla som har följt oss. Slutfilm, inlägg med summering mm kommer lite senare.

Tack till bästa Napoleon för utmärkt coachning och sällskap.

Kramar

Linnea & Erika

Uppe på Storsylen!

Napoleon vandrar på kammarna som att det är en dans på rosor.

Små blessyrer efter underarmshjälp i klättringen.

Film: Storsola och Syltraversen

16 september, 2016Lämna en kommentar

Avslutningen på fjällprojektet blev något helt annat än vad vi någonsin hade kunnat föreställa oss.

Det räckte inte med att bara bestiga Jämtlands högsta punkt Storsola, 1728 m.ö.h. Vi passade nämligen på att göra hela Syltraversen när möjligheten ändå låg framför fötterna! Vid fler än ett tillfälle tänkte vi nog båda – varför gör vi egentligen detta?!

Klicka på länken för att se den mäktiga avslutningen: https://youtu.be/5tU_1t4KXBw

Erika och Linnea har precis klättrat uppför Jämtlands högsta punkt Storsola.

Håll utkik efter nästa blogginlägg som beskriver Syltraversen mer utförligt.

Kramar från oss!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Bestigning av Helags, 1796 möh

15 september, 201614 september, 2016Lämna en kommentar

Det är förståeligt varför National Geographics har listat Helags som en av de tio finaste topparna att bestiga. Berget kännetecknas av ett musselliknande utseende och med ett röse högst uppe på toppen.

Vackra Helags.

Från Helags fjällstationen skådar man den vertikala väggen klart och tydligt och man förstår varför fjällstationen placerades just här.

På väg mot Fjällstationen och laddar upp inför morgondagen.

Vår näst sista topp att bestiga

Helags var för oss den tredje och näst sista av fjälltopparna att bestiga. Vi fick rekommendationen att göra högervarv, främst pga. utsiktsaspekten. Detta innebar en flackare väg upp och sedan lite brantare nedåt. Nedfarten var lite mer spännande att ta sig an och en regnig dag hade vi nog valt att gå samma väg tillbaka som vi kom oss upp från. Dock hade vi tur med vädret och körde på gameplan med högervarv.

Renar finns nära stationen.

Dit ska vi. Upp på Helags.

Utsikt över våra gamla fotspår

Utsikten från toppen är fantastisk. För bara en vecka sedan vandrade vi förbi detta berg och nu stod vi uppe på toppen och kunde beskåda vår tidigare färdväg. Vi såg långt ut över vidderna och kan verkligen rekommendera en topptur upp på Helags.