Slutord: 200 mil av Fjällets Guldkorn

Projektet ”200 mil av Fjällets Guldkorn” gick ut på att upptäcka och uppleva fjället ur vit-, grön- och toppvy. Syftet med projektet var att förmedla tips, kunskap och inspiration så att fler människor ges möjlighet till att uppleva vårt vackra fjällandskap.

Fjället är nära förknippat med både träning, hälsa och välbefinnande och är en fin miljö att vistas i förutsatt att du har goda kunskaper och är rätt rustad för fjället. Vår vision är att fortsätta förmedla kunskap och hålla inspirationsföreläsningar runt om i landet. Piteå-Tidningens reporter Mari Gustafsson, mailade oss jättebra frågor om projektet vilka vi besvarar i detta inlägg.

Projektet var indelat i tre etapper under olika årstider och från olika vyer.

  1. Kungsleden (turskidåkning med pulka från Hemavan till Abisko) 484 km.
  2. Gröna bandet (vandring Treriksröset till Grövelsjön) 1380 km.
  3. Den högsta fjälltoppen i våra fyra fjällandskap (löpning, vandring och eller klättring av Kebnekaise, Storsola/Syltraversen, Helags och Storvätteshågna) 168 km. 

dsc08075



Berätta om allra sista delen av äventyret?

 

Svar: Vi valde att bestiga Kebnekaise precis innan starten av Gröna bandet, eftersom de tre återstående fjälltopparna befinner sig relativt nära Grövelsjön och var smidigast att vänta med. Så direkt efter målgången av Gröna bandet bytte vi ut kängorna mot löparskorna för att kunna färdas lätt på de tre återstående fjälltopparna. Då vi båda två är passionerade löpare var känslan obeskrivlig av att nu äntligen kunna springa igen. Finalen av fjälltopparna skulle bli Jämtlands högsta topp Storsola, som också ingår som en del i bergsmassivet Syltraversen. Den högsta toppen i Sylmassivet är Storsylen, som ligger på den norska sidan. Allt slutade med att vi gjorde hela Syltraversen, vilket innebar högalpin klättring med klätterutrustning och dessutom klättringspremiär för Erikas del. Vi är båda eniga om att finalen av projektet blev bokstavligt talat en riktig höjdare och precis den utmaning som vi gillar – det vill säga när vi ligger på gränsen till vad vi klarar av och efteråt känner att vi har vuxit med uppgiften. Med oss hade vi en klättererfarne Napoleon Wallin, som hjälpte oss på bästa sätt.

dsc08182

Härligt att få löpa på fjället.

 

Hur känns det nu när det är klart?

Svar: Det är en härlig känsla att projektet nu är klart. Samtidigt har en känsla av tomhet infunnit sig. Vi har levt med projektet och alla dess förberedelser i snart ett års tid och det har hela tiden följt med oss parallellt med vardagslivet. Då utmaningar är bland det bästa som finns var vi eniga om att projektet skulle ligga på en sådan nivå att vi på förhand inte var helt säkra på om vi skulle klara av uppgiften, men ändå ha känslan av att det skulle vara genomförbart. En annan härlig känsla, som vi nu har med oss är insikten i att våra kroppar ganska snabbt kan anpassa sig och klara av mer än vad vi tror. Tar vi hand om kropparna på ett vettigt sätt läker de skapligt trots att de vissa stunder kan kännas helt slut när dagens etapp är avklarad. Vi är även tacksamma för alla fina möten med människor, som vi har fått vara med om längs vägen.

dsc08216

Det finns så mycket vackert att fota på fjället.

”Fjället inbjuder till en slags harmoni där människan kommer ner i varv och ges utrymme till att vara ”här och nu”. Det är en sinnesstämning som vi tyvärr inte är lika självklar i dagens moderna samhälle.” Erika & Linnea Nilsson-Waara

dsc08134

Hösten är en fantastisk tid för fjällvandring. 

Och sedan kan man ha lite faktapunkter.

3300 … kcal i snitt per dag har systrarna förbrukat.

600 … stycken energibars har systrarna förtärt.

203 … mil har systrarna färdats till fots.

110 … timmars behov av återhämtning har systrarnas sportklockor nästan konstant visat på

82 … dagar har systrarna spenderat på fjället.

30 … km i snitt per dag har systrarna färdats.

10 … timmar per dag har de varit igång.

9 … gånger har systrarna trubadurat längs resan.

5 … gånger om har de bestigit Mount Everest höjdmässigt.

Vilken jubelbild skulle ni välja för att illustrera känslan av att ha gått i mål?

Svar: Jubelbilden får nog vara när vi står på den sista fjälltoppen (dock ej Storsola, men den högsta toppen i Sylmassivet – Storsylen i Norge) med Sverigeflaggan bredvid oss. Bilden symboliserar glädje och att vi har nått toppen och därmed finalen av projektet. De tre målgångsbilderna av varje etapp kan ju uttryckas i att vi nådde våra mål ”porten, dörren och toppen”.

Här följer fler segrarbilder från vårt äventyr!

img_6585

Känslan av att ha klarat av en tuff utmaning. Uppe på Storsylen.

  1. Porten= Kungsledenporten i Abisko.
  2. Dörren= målgången av Gröna bandet.
  3. Toppen= den återstående toppen av de totalt fyra fjälltopparna.

img_3349

I mål efter 21 dagar ute på skidor. Kungsleden från Hemavan till Abisko.

img_6480-1

Handen på den blå dörren och därmed har vi genomfört Gröna bandet, Treriksröset till Grövelsjön, 138 mil på 53 dagar.

Vi gillar ju målsättningar och för oss var dessa tre faktorer målgångssnören på olika sätt.

Här kommer även länkar till tre utvalda filmklipp från vårt äventyr.

Kungsleden: https://youtu.be/4EytXgYGqr0

Gröna bandet: https://youtu.be/wPWPR9LGwfc

Fjälltopp Syltraversen: https://youtu.be/5tU_1t4KXBw

Tack till alla som på olika sätt har stöttat oss. Håll utkik på hemsidan för framtida projekt. Inom den närmsta tiden kommer vi ge lite utrymme till återhämtning och vardagsliv från långturerna. Dock innehåller vårt vardagsliv en aktiv livsstil, med massor av friluftsliv och träning. Sedan blir det att återgå till ritbordet igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tack och kramar från oss!

Kramar Linnea och Erika

Reflektioner efter Kungsleden

Idag är det prick två veckor sedan vi korsade mållinjen i Abisko. Vårt 21 dagar händelserika äventyr på turskidor och med pulka längs Kungsleden sattes därmed punkt för.  

  
Det var en speciell och overklig känsla att gå i mål efter 21 dagar ute på tur.



Tankarna efteråt summerar vi så här:

• Äventyret må vara över, men minnena lever för alltid kvar. Totalt knäppte vi nog 5000 bilder! 😉

• Största behållningen, förutom att ha upplevt vår vackra fjällvärld i vitt, är alla människor vi har mött. Helt fantastiska. Allt från skoteråkare som är hjälpsamma med beskrivning av väg, stugvärdar som välkomnar en med öppna armar och varm saft, fjällfarare som delar med sig av sina äventyr, lokalbefolkningen med sin kännedom i området m.fl.

 

Inge Rankvist är en av alla de fantastiska människorna vi har mött ute på fjället. 

 
• Turskidåkning längs Kungsleden är ett fantastiskt sätt för att upptäcka den svenska fjällkedjan vintertid.

Fjällets majestätiska toppar och öppna vidder

• Den mest ”åkvänliga sträckan” pga generöst med stugor, är mellan Abisko och Saltoluokta, samt Saltoluokta och Kvikkkjokk. 

• Sträckan mellan Ammarnäs och Kvikkjokk är väldigt vacker med orörd natur i Paljekaisenationalpark, vy över Björkfjället, wärdshuset i Bäverholmen mm. Denna sträcka är tyvärr underskattad och med lite logistik är den fullt genomförbar. 

• Svenska Turistföreningen och privata aktörer möjliggör/underlättar för vistelse ute på fjället. Trivsamt och jordnära. 

STF-anläggningar finns på flera ställen längs fjällkedjan

• Vi älskar de röda ledkryssen. De underlättar navigeringen, framför allt när det är whiteout (begränsad sikt och bara vitt).

De röda ledkryssen underlättar navigeringen avsevärt

• Kungsleden är en av världens mest populära leder och på sträckan kunde vi se flertalet restaureringsbehov såsom avsaknad av ledkryss, behov av tydligare skyltning mm.  

• Vi stötte på tufft motstånd redan första tre dagarna, men med stöttning lyckades vi att ta oss vidare. Motgångar föder framgångar och efter denna episod blev det bara bättre och bättre till helt fantastiskt. 

• Vi har haft stor nytta av våra Suunto Ambit 3 Peak klockor för att planera våra dagsetapper. Distans, höjdmätare, tid, kcal-förbrukning, puls, kompass mm.

Sömntestet visar på lägsta uppmätta puls.

• Åkdagarna var vår kilokaloriförbrukning mycket högre än beräknat och halva turen gick vi på underskott. Så småningom märkte vi av hur kroppen svarar på fulltankad kontra halvtom tank vad gäller hastighet i skidåkningen och styrkan i kroppen. 

Mat (energi) är A och O för att få en njutbar tur

• Slutligen vill vi verkligen rekommendera dig att tura ute på fjället. Är kunskaperna och utrustningen ej tillräcklig finns alltid kurser att välja. Säkerhet måste komma i första hand. Dagsetapper från en fjällstation alternativt förflytta sig mellan olika stugor. Möjligheterna finns. 

• Tack för all stöttning både på och utanför fjället. Nu ser vi fram emot att genomföra Gröna bandet (Treriksröset – Grövelsjön: hela fjällkedjan till fots på 1300 km), samt bestiga den högsta toppen i varje fjällandskap som är fyra till antalet. Turen beräknas starta under vecka 28

 

Tack för all stöttning! /Erika

 

Denna resa är ett minne för livet. Tack! /Linnea

 

Häng med oss då på http://www.waaraworldwide.com

Kramar Erika & Linnea

Upploppet av Kungsleden

Från Saltoluokta, via Teusadalen, Teusajaurestugorna och därefter norrut till vår slutstation Abisko, har tagit oss sju dagar att genomföra. Denna del av Kungsleden anser vi är mycket åkvänlig på grund av kortare distanser mellan STF-stugorna. Vissa dagsetapper passerade vi två stugor innan vi valde att slå läger för kvällen. 

Färd uppe på kalfjället

Sträckan erbjuder till största del färd uppe på kalfjället. De majestätiska, vitklädda topparna, en solig och vindstilla dag ger en extra dimension till åkningen.

Skidtagen genom porten

Gårdagens skidtag över den magiska porten, där Kungsleden antingen börjar eller avslutas (beroende på vilket håll man kommer ifrån) skedde med de största leendena på våra läppar. En känsla av lättnad, lycka och även tomhet inföll sig. Totalt har vi varit ute på tur i 21 dagar och färdats 484 km. De sista kilometrarna innan Abisko gick något långsammare än vanligt för oss båda. Troligtvis för att vi ville få njuta och dra ut på ”Kungsleden-äventyret” lite extra. 

Tusen tack till alla som har stöttat oss ovh peppat oss på vår resa. 

Nya äventyr

Till sommaren väntar den gröna och toppvy-delen i vårt projekt, som vi har valt att kalla ”Fjällets guldkorn”. Projektet handlar om att upptäcka och uppleva fjället i vitt, grönt och från fjälltopparna. Vi ska nämligen färdas till fots från Treriksröset i norr till Grövelsjön i söder, samt bestiga den högsta fjälltoppen i varje fjällandskap. 

Projektet beräknas starta under vecka 28. Häng med oss då!

Kramar Linnea & Erika

 

Med de största leendena på läpparna gled vi över den magiska träbalken.

  

Fjällets majestätiska vidder.

  

Erika och Linnea i full turutrustning.

  

Många dagar har vi haft solsken och fint skidföre.

  

Erika skidar på ute på fjället.

  

I STF-stugorna antecknar vi vår färdväg. En säkerhetsaspekt när vi är ute på fjället.

  

Erika framför en av alla de fina STF-stugorna.

  

Vi njuter lite extra soliga och vindstilla dagar.

  

Stolta och lite trötta i kroppen efter 484 km Kungsled.

  

Tack till alla som har peppat oss !

 

Dagen efter målgång står vi framför Lapporten med segerarmarna i luften. Vi klarade det!

 
 

21 dagar och 484 km senare

Efter 21 dagar och 484 km på turskidor har vi nu genomfört Kungsleden, från Hemavan till Abisko. Vi skidade in med de största leendena och en underbar känsla av att ha klarat av denna utmaning. Vi vill skicka ett stort tack till alla som på olika sätt har stöttat oss.

Det känns fantastiskt och på samma gång overkligt. 

Kramar Linnea & Erika 

Ps. Nu väntar en spännande frukostätartävling mellan Sverige och Finland. Alla tre har många skidmil bakom sig, men systrarna Waara tror på oss själva. 😉

Efter 21 dagar ute på tur har vi nu gått i mål.

Vi närmar oss målet

Efter 20 dagar ute på tur är känslorna tudelade. Vi kommer snart att gå i mål i Abisko och ”turskidåkning längs Kungsleden, som vi så länge planerade inför, kommer därmed att vara över. På vår resa har vi mött fantastiska människor, sett vyer vi bara hade kunnat drömma om, lärt oss mer om fjället, samerna, fjällets historia och kultur.

image1.JPGDen 15 mars stod vi i Hemavan och hade hela äventyret framför oss

Flertalet blessyrer tidigt på turen

Tidigt på turen sattes vi på prov och ådrog oss flertalet blessyrer. Detta gjorde fortsatt skidåkande svårt. Vi är lyckligt lottade att ha stöttning av både vänner och familj, vilka har pushat oss när det har varit tungt. Två personer som vi vill framhålla lite extra är Åsa Berglund och Niclas Bentzer.

image2.JPGInför varje etapp har vi plåstrat om hälar, smörjt salvor och i allmänhet försökt att vårda våra kroppar för att hålla hela sträckan

Vi lever efter mottot att motgångar föder framgångar och tar vi oss igenom hinder blir kommande oftast lättare att hantera.


”Ta bussen upp till Kvikkjokk”

Redan under etapp 1 blev vi rådda att ta bussen från Ammarnäs upp till Kvikkjokk. Detta på grund av för få boendealternativ längs sträckan, men efter några telefonsamtal och människor som vi har mött längs vägen så gick detta att lösa med hjälp av vindskydd och Inge Rankvist.

image3.JPGInge Rankvist är en av alla fantastiska människor vi har mött ute på fjället

Trubadurande på personalfest

Från Kvikkjokk och vidare norrut har vi verkligen kommit in i turlunken och i Saltoluokta fick vi dessutom uppträda på deras personalfest. Detta hade vi aldrig kunnat tro innan vi startade vår resa. Även i Stora Sjöfallet trubadurade vi för gäster.

image4.JPGVi älskar musik. Här har vi genomfört en spelning på Stora Sjöfallet.

Snart går vi i mål och hittills är vi mycket stolta över vad vi har åstadkommit.

Tack för all stöttning

Vi vill passa på att tacka alla runt i kring oss och på sociala medier som har peppat och stöttat oss. Det värmer våra hjärtan och har gett oss extra energi.

image5.JPGTack till alla som har stöttat oss och gett oss möjlighet att se allt det vackra

Följ oss genom hela fjällkedjan

Till sommaren väntar Gröna Bandet, vilket betyder att vi färdas till fots genom hela den svenska fjällkedjan, ca 1300 km, samt bestiger den högsta fjälltoppen i varje fjällandskap. Planen är att turen startar under vecka 28 och pågår in på höstkanten.

Följ oss då på vår resa!

Kramar Erika och Linnea

 

Här hittar du vårt världsarv

”Det sägs att om du har bekymmer ska du gå och tala med en sten. Berätta och stenen lyssnar. Lever du nära naturen känner du naturens makter. Finn din egen sten. Du vet när du har funnit den rätta.”

 

Dessa tänkvärda rader kunde vi hitta i Naturrummet Laponia, som är ett världsarv och beläget vid Stora sjöfallet i Ritsemtrakterna.

 

Ett världsarv är en plats, ort, miljö eller objekt som är så värdefull och unik att det är angeläget för hela mänskligheten att bevara det. Naturrummet ger en utförlig och intressant presentation av vår urbefolkning samerna.

image3Naturrummet Laponia är byggd i samråd med Samerna.

Kristin Nilsson är föreståndare för Naturrummet Laponia och har varit med sedan starten 2014. Hon är i grunden biolog och anser att hon har ett drömjobb, eftersom hon får möjlighet att berätta om detta fantastiska världsarv. Under föregående år tog anläggningen emot 7500 besökare och noterbart är att entrén är gratis.

 

Det finns flera olika aktörer som är involverade i upprättandet och driften av Naturrummet. Samerna har givetvis ett viktigt inflytande och huset byggdes i samråd med dem vad gäller konstruktion och val av plats för att kunna skona marken. Huset är exempelvis byggt på spänger och ska i teorin kunna flyttas om så behövs. Samerna lever i symbios med naturen och vill förmedla detta via Naturrummet.

FullSizeRenderInne i Naturrummet Laponia.

För den som besöker Naturrummet finns möjlighet att lära sig mer om hur ett världsarv är uppbyggt, de åtta samiska årstiderna, det samiska djurlivet, den samiska vardagen och hemmet. Det finns även en butik, ett bibliotek, pysselrum för barnen och ett café.

IMG_2441Erika kollar in souvenirshoppen.

Förutom besöket till Naturrummet har vi idag skidat från Saltoluokta till Stora sjöfallet, vilket blev den kortaste sträckan hittills på cirka 13 km. Ikväll fick vi även göra en spelning för gästerna, vilket var jätteroligt och uppskattat. Anläggningen är fräsch och landskapen blir mer och mer dramatiska ju längre norrut vi färdas. Fjällkedjan är verkligen vacker i många olika skepnader.

image2Landskapen blir mer och mer dramatiska ju längre norrut vi färdas. 

Imorgon väntar en skidtur på nästan 40 km. Frukostlådan är förberedd och fötterna förtejpade. Nu stänger vi också ögonen för ikväll (läs torsdag).

 

Kram och på återseende!

/Erika och Linnea

Etapp fyra: Kvikkjokk till Saltoluokta mellan isbrott och i white out

”Den svenska vildmarken”, ”oexploaterad” och ”orörd natur” sammanfattar turisternas beskrivning av nationalparken Sarek. Igår trädde vi in i detta mäktiga fjällandskap och genomförde samtidigt våra hittills längsta dagsetapper.

image1.JPGHär står vi redo för att skida vidare in i Sarek.

 

Skackeln trasig

Pårtestugan var först ut efter att vi hade vinkat av till Kvikkjokk och deras familjära turiststation. Stugvärden Christer hälsade oss varmt välkomna till Pårte med både saft och franskt skidsällskap. Lunchen satt där den skulle och det soliga och vindstilla vädret gjorde att vi beslutade oss för att fortsätta direkt mot Aktse.

 

image2.JPGChrister kom som en räddande ängel med tältpinne och silvertejp. 

 

Just innan vi skulle bege oss av hände det som inte får hända – Linneas ena skackel (stålramen som förankrar pulka med sele) vek sig! Som tur var kom hjälten Christer snabbt till undsättning med tältpinne och silvertejp för att staga upp pinnen så att vi kunde fullfölja den längsta sträckan hittills på 43 km. Tack för det!

Rocky road över dämd sjö

Mellan Pårte och Aktse behövde vi så småningom skida över den dämda sjön Tjaktjajaure och vid passagen av denna behövde vi strikt hålla oss till ruskmarkeringarna. Det blev att åka ”rocky road” mellan isbrotten och dess djupa sprickor.

 

image3.JPGSpännande åkning över dämd sjö. 

 

Dagen vi gjorde vår längsta etapp hade vi bra väder och nyladdade med energi från föregående vilodag.

 

Nostalgiskt återseende med Skierfe

Strax innan solnedgången anlände vi till Aktsestugan. Som tur är har vi nu fått en timmes längre dagsljus, vilket gör att vi har något större marginaler på kvällarna. Innan ankomst till Aktse stannade vi till på sjön Laitaure och fick se den fina solnedgången över Rapadalen och berget Skierfe. Under gymnasietiden, för cirka 15 år sedan, besökte vi detta spektakulära område och därför kändes det lite nostalgiskt att komma tillbaka hit efter så lång tid. Denna gång fick vi se dalen i vinterdräkt.

 

image4.JPGVacker solnedgång över Rapadalen och Skierfe.

 

image8.JPGInne i renoverade Aktsestugan. Trevligt fjällfolk och mysig inredning.

 

Vår första white out

Idag skidade vi från Aktse via Sitojaure till Saltoluokta. På vägen från Aktse tog vi oss upp på kalfjället och fick vara med om vår första white out. Vi såg nästkommande ledkryss, men inte längre än så. Ögonen blev trötta och rädslan för påspädning av dålig sikt fanns. Dock klarade vi oss igenom denna och kunde andas ut när vi närmade oss trädgränsen.

 

image5.JPGI en white out är det bra med färgglada kläder. Dock var det läskigt att färdas uppe på kalfjället genom denna. 

 

Nu har vi anlänt till Saltoluokta och planerar in en vilodag här. Totalt har vi nu avverkat 34 mil och av Kungsleden återstår drygt 10.

 

image6.JPGNu är vi i Salto! Ca 10 mil kvar av skidåkning och upplevelser.

 

Må så gott!

Linnea & Erika

De skidfria dagarna

De dagar då vi inte är ute på tur spenderar vi till att återhämta våra kroppar och nörda in oss på fjällkartorna. Inför etapp fyra har vi fått göra små justeringar utifrån väderprognoser, terräng, distans och status på våra kroppar.


Matematiken är enkel: skida, äta, sova, dricka och vila

För att vi ska orka fortsätta skida, njuta och hålla ihop behöver vi vara noggranna med sömn, kost, vätska, vila, stretch/massage och se över utrustningen.

IMG_3193.JPG
Frukost är bästa målet för dagen!

Blidgrader väntas

Igår anlände vi till Kvikkjokk vid lunchtid och idag har vi haft en full återhämtningsdag. Imorgon bär det av norrut med etappmålet Pårtestugan. Dessvärre väntas varmare grader, vilket kan ställa till det med snökvalitén. Vi håller därför tummarna för att temperaturen ska hålla sig under minusstrecket.

IMG_1924.PNG
På rundtur till vackra snöbeklädda vattenfall i Kvikkjokk

Må så gott!
/Linnea & Erika

”Jag har målat Kungsleden”

– Jag sover när jag är trött, jag vaknar när jag är pigg och jag äter när jag är hungrig.

Så beskriver Örnviks ende invånare Inge Ranqvist sin livsstil. Det hörs enkelt och harmoniskt i våra öron.

– När jag dessutom blev tilldelad guldklockan för 25 års trogen tjänst i kommunen var det ju bara att lägga den i byrålådan, eftersom jag inte använder klocka.

Inge driver Örnviks stugförening och har även en privat stuga intill sjön Ballekjaure. Sträckan mellan Vounatjviken och Kvickjock är lite väl kämpigt just med tanke på den skrala tillgången på övernattningsmöjligheter. Inge kunde därför snällt erbjuda sig att låna ut sin stuga i samband med vår passage över sjön.

FullSizeRender 8.jpgLinnea, Inge och Erika möts upp längs Kungsleden.

På grund av bristande telefonmottagning hade vi i förväg bestämt träff på isen intill hans stuga. Utifrån den hastighet vi färdas kunde vi räkna ut när vi borde vara på sjön. Mycket riktigt stod han där med sin skoter, sitt vita skägg, varma leende och guidade oss tryggt till sin stuga.

Väl inne i stugan kunde Inge berätta många intressanta historier om Kungsleden och om hur han hade burit på tunga hinkar med röd färg för att måla varje sten längs många mil av vandringsleden. Vilken imponerande insats!

FullSizeRender 9.jpgInge berättar om när han målade Kungsleden.

Natten i Ballekjaure gav oss sannerligen ny energi. Av det vita skägget att döma finns vissa liknelser med jultomten och vi är båda eniga om att vi verkligen har träffat jultomten i Inge Ranqvist!

Gårdagen innebar 35 kilometers skidåkning från Ballekjaure till Tsielekjokkstugan. Dagen var mulen med lätt snöfall från morgon till kväll. Längs vägen träffade vi på fyra hundspann och så småningom cirka 100 renar runtomkring oss. Mäktigt!

FullSizeRender 3.jpgHär träffar vi Mattias på Outdoor-Ticket med hans hundspann och för dagen spanska turister.

Närmare kvällen befann vi oss uppe på kalfjället med en riktigt usel sikt framför oss på grund av både skymning och snöfall. Ledkryssen var inga problem att följa, men vi var tvungna att hålla ett rätt högt tempo för att undvika att bli kvar på höjden när mörkret väl anlände. Stundtals var pulsen nästintill maximal!

Återigen övernattade vi i sovsäckar i ett vindskydd, Tsieselekjokkstugan, vilket gick fint när vi väl hade fått upp värmen efter att ha tagit med egen ved plus fått några extra klabbar från en trevlig skoterfamilj. Vi vill återigen tacka alla de trevliga människor vi möter längs vägen!

image3.JPGVindskyddet, Tsielekjokkstugan, där vi övernattade från igår till idag.

Idag anlände vi till Kvikkjock efter en solig dag och 18 km skidåkning. Just nu bor vi på den vackert belägna och trevliga fjällstationen i Kvikkjock. Imorgon väntar en vilodag, vilket våra kroppar tackar för efter hittills 262 avverkade kilometrar av Kungsleden.

image2.JPGPåskafton erbjöd en solig dag längs vår färd mot Kvikkjock.

IMG_1638.JPGDet är fantastiskt att få vakna upp till en vy som denna.

Image-7.jpgGlad påsk önskar vi er från soliga Kvickjokk!

 

En äggfylld glad påsk önskar vi er!

Kramar
/Erika och Linnea