Vårvandring i Skuleskogen

7 maj, 201623 november, 2016Lämna en kommentar

”Undra hur många gånger man har passerat denna infart, men aldrig svängt av E4:an”? Infarten Niclas pratade om är den som ligger några mil söder och Örnsköldsvik och som leder oss till Skuleskogens nationalparks södra entré. En av de mest vandringsvänliga nationalparker jag någonsin har besökt.

I Skuleskogen har blåsipporna slagit ut och ger en färgklick till skogen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

I samband med ett besök till Umeå bestämde vi oss för att göra ett stopp till den nationalpark som ingen av oss sedan tidigare hade besökt. Vi anlände sent på kvällen, tog med oss vår packning och slog tältläger på en vacker strand vid en plats som heter Kälsviken. Kvällen var helt vindstilla och det var ljumna grader ute. Påföljande dag inleddes med en lugn och skön frukost på stranden innan vi vandrade iväg mot Näskebodarna. Vi hade fått tipset att utforska den östra sidan av nationalparken där första delen av vår vandring blev längs med strandkanten och med en fantastisk utsikt över alla de små öarna och holmarna i Bottenviken.

Med pannlampa och packning beger vi oss mot vår tilltänkta tältplats Kälsviken. Foto: Niclas Bentzer.

Skuleskogen erbjuder fina tältplatser alternativt bäddar för den som föredrar övernattning i stugor. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Vacker utsikt över Bottenviken. Foto: Niclas Bentzer.

Längsta lunchpausen någonsin

Första fikapausen tog vi på en klippa vid Tärnättholmarna, där vi fyllde på magarna med några bars och vatten. Solen lyste med sin närvaro och gjorde pausen väldigt behaglig. Eftersom det fortfarande var förmiddag och vi ville hinna se mer av parken fortsatte vi vår vandring några kilometrar till innan vi tog en av våra längsta lunchpauser någonsin. På en stenhäll vid Tärnättvattnen och med utsikt mot den mäktiga Slåttdalsskrevan lutade vi oss tillbaka i nästan två timmar. Man brukar säga att vila kan göra en pigg, men här hade vi nog kunnat stanna kvar resten av dagen. Niclas fick också briljera med konsten att kunna sova till toner av snarkningar som skulle kunna väcka avlidna. Här fick jag åter energi tillbaka och fortsättning på vår vandring blev ett faktum.

På väg mot Tärnättholmarna. Vi vandrar på stränder och genom blandad vegetation. Foto: Linnea Nilsson-Waara

En karta och broschyr om nationalparken är bra att ha med sig. Här spanar vi in fortsättningen på vår färd. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Lunchpaus vid Tärnättvattnen. Foto: Niclas Bentzer.

Nationalparkens mest kända landmärken

Från Tärnättvattnen fortsatte vi vår färd upp mot Slåttdalsskrevan, vilken är nationalparkens mest kända landmärke. Skrevan, som är 200 meter lång, 30 meter djup och 7 meter bred delar Slåttdalsberget i två delar. Känslan av att gå mitt i en ravin infinner sig. Själva Slåttdalsberget består av Nordingrågranit, med undantag för själva skrevan som en gång i tiden bestått av den mer lättvittrade bergarten diabas. På grund av istider och efterföljande hav- och landhöjningsprocesser har skrevan allt eftersom gröpts ur till dess nuvarande form.

Mäktiga Slåttdalsskrevan! Foto: Niclas Bentzer.

Kalottberg och Sveriges högsta ö

Efter vårt ravinbesök hade vi blivit rekommenderade att gå upp på den östra sidan av skrevan, upp på själva Slåttdalsberget. Uppe på toppen möttes vi av den mest fantastiska 360-graders panoramautsikten. Bakom oss skymtade vi ett kalottberg där Niclas berättade intressant fakta om hur träden på ett kalottberg växt till sig på grund av att havsnivån aldrig har legat över denna nivå och således inte sköljt bort jordmånen. Berget såg ut som en topp med frodig kalufs och kal hals. Vi fick även se Sveriges högsta ö, Mjältön, från denna punkt.

Slåttdalsberget bjuder på fantastisk panoramautsikt. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Något för alla

I Skuleskogen finns åtta stugor som inrymmer flertalet bäddar för övernattning. Stugorna är öppna för alla och innehåller kamin. Veden får man hugga själv. På flera ställen finns utedass och vid Kälsviken är toaletten handikappanpassad. Förutom fantastisk vandring verkar denna park kunna erbjuda något för alla! Allt från paddling, klättring och trailöpning till att bara må gott i solen med utsikt över skärgård eller urskog.

Skuleskogens nationalpark är anpassad för alla. Här finns handikappanpassad toalett nära Kälsviken. Foto: Niclas Bentzer.

För oss blev det en riktig lyckoträff att besöka parken under denna tidsperiod. Förutom solsken, lagom varma grader och vindstilla finns fler fördelar med att vårvandra, såsom att det fortfarande är myggfritt och stora delar av sträckorna hör ges man tillfälle att bara få höra fåglarnas kvitter och vågornas sus på grund av att det är just är lågsäsong.

Tack för denna gång Skuleskogen. Vi ses igen!

Tack för oss!

Hälsningar,
Niclas & Linnea

Test av tält inför Gröna bandet

3 maj, 20163 maj, 2016Lämna en kommentar

Införskaffning och test av utrustning inför sommarens fjällprojekt, Gröna bandet och fjälltopparna, är i full gång.

Idag testade jag ett enmanstält som har en totalvikt på 1,6 kg. Utmaningen är att finna ett tält som är så pass lätt och stabilt som möjligt, samtidigt som vi ska kunna rymmas två personer och få en god natts sömn.

Dimensionerna på innertältet gör att vi behöver tänka om. Längden är 220 cm, bredden vid huvud och fot är 60 cm vardera och i mitten 100 cm. Med dessa mått blir det svårt att få ut två smala liggunderlag för att kunna sova bredvid varandra… Här behöver vi justera med att ev. plocka ur innertältet och ersätta med annat alternativ. Fortsättning följer.

Angående detta lilla tält fick vi en rolig kommentar på Facebook som löd ”tur att ni har samsats på liten yta i livets begynnelse”. Kanske vi istället skulle satsa på en tvillingsäck 😉

Ett litet och smidigt tält är viktigt på denna tur. ju lättare packning desto mindre slitage på kroppen.

Tältet inifrån. I befintligt skick ryms en person.

Yttertältet har en liten absid och plats för packningen.

Hälsningar Linnea

Reflektioner efter Kungsleden

18 april, 201618 april, 20162 kommentarer

Idag är det prick två veckor sedan vi korsade mållinjen i Abisko. Vårt 21 dagar händelserika äventyr på turskidor och med pulka längs Kungsleden sattes därmed punkt för.

Det var en speciell och overklig känsla att gå i mål efter 21 dagar ute på tur.

Tankarna efteråt summerar vi så här:

• Äventyret må vara över, men minnena lever för alltid kvar. Totalt knäppte vi nog 5000 bilder! 😉

• Största behållningen, förutom att ha upplevt vår vackra fjällvärld i vitt, är alla människor vi har mött. Helt fantastiska. Allt från skoteråkare som är hjälpsamma med beskrivning av väg, stugvärdar som välkomnar en med öppna armar och varm saft, fjällfarare som delar med sig av sina äventyr, lokalbefolkningen med sin kännedom i området m.fl.

Inge Rankvist är en av alla de fantastiska människorna vi har mött ute på fjället.

• Turskidåkning längs Kungsleden är ett fantastiskt sätt för att upptäcka den svenska fjällkedjan vintertid.

Fjällets majestätiska toppar och öppna vidder

• Den mest ”åkvänliga sträckan” pga generöst med stugor, är mellan Abisko och Saltoluokta, samt Saltoluokta och Kvikkkjokk.

• Sträckan mellan Ammarnäs och Kvikkjokk är väldigt vacker med orörd natur i Paljekaisenationalpark, vy över Björkfjället, wärdshuset i Bäverholmen mm. Denna sträcka är tyvärr underskattad och med lite logistik är den fullt genomförbar.

• Svenska Turistföreningen och privata aktörer möjliggör/underlättar för vistelse ute på fjället. Trivsamt och jordnära.

STF-anläggningar finns på flera ställen längs fjällkedjan

• Vi älskar de röda ledkryssen. De underlättar navigeringen, framför allt när det är whiteout (begränsad sikt och bara vitt).

De röda ledkryssen underlättar navigeringen avsevärt

• Kungsleden är en av världens mest populära leder och på sträckan kunde vi se flertalet restaureringsbehov såsom avsaknad av ledkryss, behov av tydligare skyltning mm.

• Vi stötte på tufft motstånd redan första tre dagarna, men med stöttning lyckades vi att ta oss vidare. Motgångar föder framgångar och efter denna episod blev det bara bättre och bättre till helt fantastiskt.

• Vi har haft stor nytta av våra Suunto Ambit 3 Peak klockor för att planera våra dagsetapper. Distans, höjdmätare, tid, kcal-förbrukning, puls, kompass mm.

Sömntestet visar på lägsta uppmätta puls.

• Åkdagarna var vår kilokaloriförbrukning mycket högre än beräknat och halva turen gick vi på underskott. Så småningom märkte vi av hur kroppen svarar på fulltankad kontra halvtom tank vad gäller hastighet i skidåkningen och styrkan i kroppen.

Mat (energi) är A och O för att få en njutbar tur

• Slutligen vill vi verkligen rekommendera dig att tura ute på fjället. Är kunskaperna och utrustningen ej tillräcklig finns alltid kurser att välja. Säkerhet måste komma i första hand. Dagsetapper från en fjällstation alternativt förflytta sig mellan olika stugor. Möjligheterna finns.

• Tack för all stöttning både på och utanför fjället. Nu ser vi fram emot att genomföra Gröna bandet (Treriksröset – Grövelsjön: hela fjällkedjan till fots på 1300 km), samt bestiga den högsta toppen i varje fjällandskap som är fyra till antalet. Turen beräknas starta under vecka 28.

Tack för all stöttning! /Erika

Denna resa är ett minne för livet. Tack! /Linnea

Häng med oss då på http://www.waaraworldwide.com

Kramar Erika & Linnea

Topptur i Jotunheimen

17 april, 201617 april, 2016Lämna en kommentar

I veckan är jag och mina klasskamrater i hjärtat av Jotunheimen, Norge och toppturar. Vi kommer att vara borta i nio dagar och schemat innehåller topptur upp på fem fjälltoppar. I Jotunheimen råder ingen brist på 2000-meters och högre.

Igår var vi upp på Surtningstinden. Jättefin dag och fantastiskt åk i pudersnö. Ännu behöver jag träna på åkningen och dagar som dessa är det extra fint att vara ute.

Bivackbygge har vi också hunnit genomföra. Gårdagens natt spenderades i en sådan.

Lavinutbildning kommer troligtvis också att hållas under veckan.

Här följer bilder från senaste dagarna.

Ida och jag uppe på Surtningstinden, 1998 möh.

Toppbestigning av Surtningstinden. Sista 25 höjdmetrarna fick vi boot-hikea.

Fin puderåkning ner från Surtningstinden.

Solen tar på. Solskydd, keps och mössa.

Frihetskänslan och vårt läger i bakgrunden.

Fikastund är guld i mun.
På väg in i hjärtat av Jotunheimen.

Ha det!

/Linnea

Vad pågår just nu efter Kungsleden?

14 april, 201614 april, 2016Lämna en kommentar

Det är nu tio dagar sedan vi gick över mållinjen i Abisko, vilket innebar att vi hade avverkat Kungsleden och dess 484 km på 21 dagar. Direkt efteråt börjar det viktiga, mastiga och roliga efterarbetet.

En intressant aspekt med vårt fjällprojekt är att arbetet runt i kring tar mer tid än själva genomförandet av de olika etapperna. Resan görs alltså i huvudet flera gånger om, både innan och efter det faktiska genomförandet.

Detta är dock förväntat, eftersom förberedelserna är nödvändiga för att skapa en så trygg och njutbar resa som möjligt. Arbetet efteråt innebär att sammanställa, värdera, förmedla och lära sig av det som vi har varit med om. Mer om dessa tankar, lärdomar och framtidsplaner kommer i ett senare inlägg.

Vad pågår just nu då? Denna vecka har jag besökt Rotary Falkenberg för att dela med mig av tankar och erfarenheter av vårt fjällprojekt. Jag möttes av intressanta åhörare och en god lunch med en underbar utsikt över Skrea strand och Kattegatt.

Erika föreläser på Rotary Falkenberg

Nästa vecka på onsdag kväll den 20 april hoppas jag få se dig på Arena Vesterhavet i Falkenberg. Då anordnas den första av två träffar löpeventet SpringRun, som innehåller inspirerande föreläsningar med efterföljande löpning eller promenad för den som vill. Där är jag en av föreläsarna och löpansvariga tillsammans med Jakob Gudiol och Johan Jonsson. Vid den andra träffen, måndag den 2/5, har vi dessutom nöjet att få ta del av en av tidernas främsta tiokampare Henrik Dagårds tankar om hur vi kan bli snabbare. Varmt välkomna till vårens löpevent i Falkenberg!

Den 20 april och 2 maj föreläser Erika på SpringRun i Falkenberg

Kram så länge!

/Erika

Helgens ”sköna” lästips och skidlopp

9 april, 2016Lämna en kommentar

Luta dig tillbaka i soffan eller solskenet med kaffekoppen i handen och unna dig en skön helgläsning med dagens Piteå-Tidning.

Tack Mari Gustafsson för ett fint reportage om oss.

Vi vill även passa på att önska den starka skidduon Niclas Bentzer och David Erixson stort lycka till i Nordenskiöldsloppet som går av stapeln imorgon. Loppet har en intressant historia bakom sig och är ursprungligen på 22 mil. På grund av snöbristen kommer dock bansträckningen att ändras till 20 mil under morgondagen. Oavsett detta är vi mäkta imponerade av er och håller tummarna för en fantastisk skiddag med många intryck, utmaningar och upplevelser.
Kram så länge

/Erika och Linnea

Upploppet av Kungsleden

5 april, 20165 april, 20162 kommentarer

Från Saltoluokta, via Teusadalen, Teusajaurestugorna och därefter norrut till vår slutstation Abisko, har tagit oss sju dagar att genomföra. Denna del av Kungsleden anser vi är mycket åkvänlig på grund av kortare distanser mellan STF-stugorna. Vissa dagsetapper passerade vi två stugor innan vi valde att slå läger för kvällen.

Färd uppe på kalfjället

Sträckan erbjuder till största del färd uppe på kalfjället. De majestätiska, vitklädda topparna, en solig och vindstilla dag ger en extra dimension till åkningen.

Skidtagen genom porten

Gårdagens skidtag över den magiska porten, där Kungsleden antingen börjar eller avslutas (beroende på vilket håll man kommer ifrån) skedde med de största leendena på våra läppar. En känsla av lättnad, lycka och även tomhet inföll sig. Totalt har vi varit ute på tur i 21 dagar och färdats 484 km. De sista kilometrarna innan Abisko gick något långsammare än vanligt för oss båda. Troligtvis för att vi ville få njuta och dra ut på ”Kungsleden-äventyret” lite extra.

Tusen tack till alla som har stöttat oss ovh peppat oss på vår resa.

Nya äventyr

Till sommaren väntar den gröna och toppvy-delen i vårt projekt, som vi har valt att kalla ”Fjällets guldkorn”. Projektet handlar om att upptäcka och uppleva fjället i vitt, grönt och från fjälltopparna. Vi ska nämligen färdas till fots från Treriksröset i norr till Grövelsjön i söder, samt bestiga den högsta fjälltoppen i varje fjällandskap.

Projektet beräknas starta under vecka 28. Häng med oss då!

Kramar Linnea & Erika

Med de största leendena på läpparna gled vi över den magiska träbalken.

Fjällets majestätiska vidder.

Erika och Linnea i full turutrustning.

Många dagar har vi haft solsken och fint skidföre.

Erika skidar på ute på fjället.

I STF-stugorna antecknar vi vår färdväg. En säkerhetsaspekt när vi är ute på fjället.

Erika framför en av alla de fina STF-stugorna.

Vi njuter lite extra soliga och vindstilla dagar.

Stolta och lite trötta i kroppen efter 484 km Kungsled.

Tack till alla som har peppat oss !

Dagen efter målgång står vi framför Lapporten med segerarmarna i luften. Vi klarade det!

21 dagar och 484 km senare

5 april, 20165 april, 2016Lämna en kommentar

Efter 21 dagar och 484 km på turskidor har vi nu genomfört Kungsleden, från Hemavan till Abisko. Vi skidade in med de största leendena och en underbar känsla av att ha klarat av denna utmaning. Vi vill skicka ett stort tack till alla som på olika sätt har stöttat oss.

Det känns fantastiskt och på samma gång overkligt.

Kramar Linnea & Erika

Ps. Nu väntar en spännande frukostätartävling mellan Sverige och Finland. Alla tre har många skidmil bakom sig, men systrarna Waara tror på oss själva. 😉

Efter 21 dagar ute på tur har vi nu gått i mål.

Vi närmar oss målet

3 april, 2016Lämna en kommentar

Efter 20 dagar ute på tur är känslorna tudelade. Vi kommer snart att gå i mål i Abisko och ”turskidåkning längs Kungsleden, som vi så länge planerade inför, kommer därmed att vara över. På vår resa har vi mött fantastiska människor, sett vyer vi bara hade kunnat drömma om, lärt oss mer om fjället, samerna, fjällets historia och kultur.

Den 15 mars stod vi i Hemavan och hade hela äventyret framför oss

Flertalet blessyrer tidigt på turen

Tidigt på turen sattes vi på prov och ådrog oss flertalet blessyrer. Detta gjorde fortsatt skidåkande svårt. Vi är lyckligt lottade att ha stöttning av både vänner och familj, vilka har pushat oss när det har varit tungt. Två personer som vi vill framhålla lite extra är Åsa Berglund och Niclas Bentzer.

Inför varje etapp har vi plåstrat om hälar, smörjt salvor och i allmänhet försökt att vårda våra kroppar för att hålla hela sträckan

Vi lever efter mottot att motgångar föder framgångar och tar vi oss igenom hinder blir kommande oftast lättare att hantera.

”Ta bussen upp till Kvikkjokk”

Redan under etapp 1 blev vi rådda att ta bussen från Ammarnäs upp till Kvikkjokk. Detta på grund av för få boendealternativ längs sträckan, men efter några telefonsamtal och människor som vi har mött längs vägen så gick detta att lösa med hjälp av vindskydd och Inge Rankvist.

Inge Rankvist är en av alla fantastiska människor vi har mött ute på fjället

Trubadurande på personalfest

Från Kvikkjokk och vidare norrut har vi verkligen kommit in i turlunken och i Saltoluokta fick vi dessutom uppträda på deras personalfest. Detta hade vi aldrig kunnat tro innan vi startade vår resa. Även i Stora Sjöfallet trubadurade vi för gäster.

Vi älskar musik. Här har vi genomfört en spelning på Stora Sjöfallet.

Snart går vi i mål och hittills är vi mycket stolta över vad vi har åstadkommit.

Tack för all stöttning

Vi vill passa på att tacka alla runt i kring oss och på sociala medier som har peppat och stöttat oss. Det värmer våra hjärtan och har gett oss extra energi.

Tack till alla som har stöttat oss och gett oss möjlighet att se allt det vackra

Följ oss genom hela fjällkedjan

Till sommaren väntar Gröna Bandet, vilket betyder att vi färdas till fots genom hela den svenska fjällkedjan, ca 1300 km, samt bestiger den högsta fjälltoppen i varje fjällandskap. Planen är att turen startar under vecka 28 och pågår in på höstkanten.

Följ oss då på vår resa!

Kramar Erika och Linnea

Här hittar du vårt världsarv

31 mars, 2016Lämna en kommentar

”Det sägs att om du har bekymmer ska du gå och tala med en sten. Berätta och stenen lyssnar. Lever du nära naturen känner du naturens makter. Finn din egen sten. Du vet när du har funnit den rätta.”

Dessa tänkvärda rader kunde vi hitta i Naturrummet Laponia, som är ett världsarv och beläget vid Stora sjöfallet i Ritsemtrakterna.

Ett världsarv är en plats, ort, miljö eller objekt som är så värdefull och unik att det är angeläget för hela mänskligheten att bevara det. Naturrummet ger en utförlig och intressant presentation av vår urbefolkning samerna.

Naturrummet Laponia är byggd i samråd med Samerna.

Kristin Nilsson är föreståndare för Naturrummet Laponia och har varit med sedan starten 2014. Hon är i grunden biolog och anser att hon har ett drömjobb, eftersom hon får möjlighet att berätta om detta fantastiska världsarv. Under föregående år tog anläggningen emot 7500 besökare och noterbart är att entrén är gratis.

Det finns flera olika aktörer som är involverade i upprättandet och driften av Naturrummet. Samerna har givetvis ett viktigt inflytande och huset byggdes i samråd med dem vad gäller konstruktion och val av plats för att kunna skona marken. Huset är exempelvis byggt på spänger och ska i teorin kunna flyttas om så behövs. Samerna lever i symbios med naturen och vill förmedla detta via Naturrummet.

Inne i Naturrummet Laponia.

För den som besöker Naturrummet finns möjlighet att lära sig mer om hur ett världsarv är uppbyggt, de åtta samiska årstiderna, det samiska djurlivet, den samiska vardagen och hemmet. Det finns även en butik, ett bibliotek, pysselrum för barnen och ett café.

Erika kollar in souvenirshoppen.

Förutom besöket till Naturrummet har vi idag skidat från Saltoluokta till Stora sjöfallet, vilket blev den kortaste sträckan hittills på cirka 13 km. Ikväll fick vi även göra en spelning för gästerna, vilket var jätteroligt och uppskattat. Anläggningen är fräsch och landskapen blir mer och mer dramatiska ju längre norrut vi färdas. Fjällkedjan är verkligen vacker i många olika skepnader.

Landskapen blir mer och mer dramatiska ju längre norrut vi färdas.