Etapp 4: Jäckvik – Hemavan, 158 km

Senaste dagarna har bjudit på trivsam vandring på fjället. Vädret har varit med oss och nu har vi äntligen kommit halvvägs på Gröna bandet. Just denna sträcka är för många ”den bortglömda sträckan”, men enligt vår smak och tycke har detta varit en av de finaste etapperna på våra hittills 650 avverkade kilometrar. Totalt har vi nu genomfört hälften av fjällkedjan och lika många kilometrar återstår innan vi anländer till Grövelsjön och får sätta handen på ”den blå dörren”. För oss fjällfarare är ”handen på den blå dörren” förknippat med målgång (om du startat från Treriksröset), dvs. en mentalt viktig morot att påminna sig om de dagar som det går lite tyngre.

Idag klev vi över mållinjen för Kungsleden. En häftig känsla att få ha uppnåt ett delmål och att vi nu har kommit halvvägs på vår resa.


En reflektion från tidigare äventyr längs Kungsleden är när vi skidade sträckan i våras. Nu har vi även fått uppleva den i grönt och tycker att den har sin tjusning på olika sätt. Fjälltopparna gör sig mäktigare i vinterklädd kostym, medan uppförsbackarna lättare bemästras till fots. På vintern är det lättare att skida och hålla blicken uppe, medan sommaren gör att du måste hålla mer koll på var du sätter fötterna för att inte snubbla. 

Utsikten från fjället är storslagen.


Vinter som sommar har sin olika charm och vi är glada att ha fått uppleva Kungens väg genom den svenska fjällkedjan ur olika årstider. 

Delad glädje är dubbel glädje.


I Hemavan ska vi vila upp oss en dag och på söndag börjar andra och sista halvleken på vårt sommaräventyr. 

Noterbart är hur fjället nu börjar att ändra karaktär. Frostiga nätter sätter sina spår i synen av små färgskiftningar mot rött och gult. Dock är det väl så tidigt för den riktiga transformeringen att äga rum. Enligt nyheterna hade det kommit snö i Björkliden och Jämtland, men vi hoppas att Augusti ska hålla sig varm. Annars blir våra sovsäckar väl så kalla för utelivet på fjället. 

Morgonen gryr. Vi kliver upp kl.05.00 varje morgon. Då har man chansen att få se sådana här vackra soluppgångar.


Kramar från oss!

Linnea & Erika 

Lunchstopp i en av alla STF-stugor som finns på fjället.

Fjället håller på att skifta färg. Det märks att hösten närmar sig.

Framme vid Syterstugan.

Vandring genom mäktiga syterskalet.

Turmaten som man endast behöver tillsätta kallt vatten i är ett bekvämt alternativ när man vill låta köket vila.

Kärleken till fjället.

Mellan Ammarnäs och Hemavan är stigarna väldigt vandringsvänliga.

Sytertoppen i bakgrunden.

Etapp 1: Treriksröset – Abisko 180 km

”Jag trivs bäst i öppna landskap” sjöng Ulf Lundell. Det beskriver den vandring som vi genomför just nu, med en totalsträcka på cirka 1300 km från Treriksröset i norr till Grövelsjön i söder. Första etappen går från Treriksröset, längs Nordkalottleden och till Abisko. 

I Treriksröset och förväntansfulla inför två månader ute på fjället. Målet är Grövelsjöns fjällstation, 1300 km söderut.


Naturen är storslagen med vattenfall som slingrar sig nedför bergen och gestaltar sig som brudslöjor. Bergstopparna ligger fortfarande inbäddade i snötäcke. Terrängen vi vandrar genom är varierande och sliter duktigt på våra kroppar. Inom loppet av 11 dagar har vi endast haft en vilodag och på dessa dagar har vi hunnit med en toppbestigning av Kebnekaise (se tidigare inlägg), samt 180 km av norsk och svensk fjällvärld.

Landskapen är fantastiska och bjuder på storslagen natur. Foto: Linnea Nilsson-Waara.


DNT-hytterna på den norska sidan är en ny företeelse för oss, där vi anser att de håller hög standard. Trots att de är obemannade är de fräscha tack vare fjällfararnas egen ordningssamhet. Vi är igång ca 8-12 h varje dag och trots alla timmars traskande anser vi oss vara i skapligt skick. Några skavanker får man räkna med på sådana här turer. Fötterna tar mest stryk. 

DNT-hytterna håller hög standrard. Foto: Erika Nilsson-Waara.


Ljusglimtar att nämna är framför allt de vackra landskapen och öppna vidderna vi färdas genom. Sol och underbart väder (dock väl så varmt någon dag). Doppet i fjällbäckarna efter en hel dags vandrande. DNT-stugorna. 
Våra dagsetapper mellan Treriksröset och Abisko:

  1. Treriksröset – Pältsa 14 km, 5 h.
  2. Pältsa – via Rostahyttan – Daertahytta 34 km, 11 h.
  3. Daertahytta – Dividalshytta 24,5 km, 8,5 h.
  4. Dividalshytta – via Vuomahytta – Gaskashytta 36,5 km, 11,5 h.
  5. Gaskashytta – Altevasshytta 12,5 km, 4 h.
  6. Altevasshytta – Lappjordhytta 25,5 km, 8 h.
  7. Lappjordhytta – Abisko Turiststation STF 27 km, 8 h.

Data registrerad med Suunto Ambit 3 Peak Sapphire.

Varierande fjällterräng med allt från vacker fjällhed till stenskravel uppe på kalfjället.


Nu väntar vilodag i Abisko och sedan fortsätter vår färd söderut längs Kungsleden. Det ska bli spännande att återuppleva Kungsleden, men denna gång i grönt (jämfört med i våras när vi skidade den).

Tack för oss!

Linnea & Erika

Memorerings- och återhämtningsstund på fjället. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Lederna är väl uppmärkta.

Linnea utanför en av DNT-hytterna. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Kärleken till fjället. Hjärtesten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

DNT-nyckel är ett måste att ha ordnat innan du beger dig ut på fjället. Stugorna är obemannade och du tar dig in med hjälp av nyckeln. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Fantastiska landskap att vandra genom.

En av alla DNT-hytter vi har besökt längs Nordkalottleden.

Framme i Abisko och framför Turiststationen STF! Lyckan är på max.