Lagom till vår kommande skidtur passar jag på att flytta ner till Sveriges västkust, där frånvaron av snön minst sagt är påtaglig. Hur tänkte jag där liksom? Dagens blogginlägg hittar du i Piteå-Tidningen. Klicka på:
Kondition kan tränas på fler än ett sätt.
Trevlig läsning!
/Erika
Igår anlände jag och klassen till Höglekardalen, Jämtland. Vi blev varmt mottagna av ett vackert norrsken. Veckan kommer att innehålla lavinutbildning, längdskidåkning och topptursträning.
Norrskenet dansar på himlen. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Vi fick ett varmt välkomnande till Höglekardalen av ”det gröna skenet”. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Over and out!
Linnea
Torsdagsnatt. Klockan ringer 03.10. Det är bara att pallra sig upp och göra sig klar för den överenskomna samlingstiden som är kl.04.00 på skolan. Det är underkylt regn ute. Skit också. Bilresan upp till Rendalssölen kommer att bli intressant och jag som dessutom är åkrädd på vintern.
Larmet går kl.03.58
Väl framme på skolan går jag in genom den vanliga entrén, dörren är olåst. Larmet utlöses – sirenen tjuter illa och jag ringer min lärare som är på väg till skolan. ”Det är inget att göra åt… vaktmästaren kommer till skolan för att stänga av larmet”, säger han. Skit också – igen. Nåväl. Förlåt vaktmästaren. Från och med nu kan dagen bara bli bättre, tänker jag.
Detta beskriver min morgon inför klassens och min första topptur. Vi beger oss av mot Rendalssölen som ligger i Norge. Körtid från Älvdalen och dit är cirka 2,5-3 h. Hit har jag varit två gånger tidigare och jag blir alltid lika fascinerad av de majestätiska fjälltopparna. Ena gången blev det en löptur upp på den högsta av de tre topparna, andra gången var vi dit med skolan på ”höstturen” och nu var det dags igen. Men denna gång på topptursskidor.
Rendalssölens toppar i höstskrud. Vi toppturade upp på den vänstra. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Väl framme på parkeringen svirade vi om till topptursutrustning. Topptursutrustning innebär att man har en slalomskida (dock något bredare för att klara av att åka utanför pisterna), stighudar som klistras fast på skidans undersida och liknar en tygmatta som gör att du kan traska uppför rätt så brant lutning. Bindningarna ser lite annorlunda ut jämfört med bindningarna på en slalomskida. Fronten är ledad så att du ska kunna gå upp på tå – jämför hur längdskidspjäxan sitter fast, men med infästning för en slalompjäxa så klart. Bakbindningen går att rotera så att du kan ha den i tåläge (lös häl) till att sätta fast hälen så att det blir åkläge.
Topptursutrustning påminner om slalomskidor, men med ledad frontbindning och löstagbar häl som möjliggör gå- och åkläge. Foto: Mikael Wiethe.
Stighudarna möjliggör uppgång för berget och tas av innan man åker ned. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Ett internt mål med denna utbildning är att jag ska lära mig att packa rätt och lätt. Detta tycker jag mig ha lyckats med idag. På min lista fanns topptursskidor, stighudar, pjäxor, mat (lunch, bars, äpple och termos med varmt vatten), första hjälpen, förstärkningsplagg, dunjacka, skaljacka och -byxa, hjälm, googles, extra vantar, buff och mössa, samt telefon och extra batterier. Eftersom vi vistas i lavinfarlig terräng hade jag också med mig transciever, sond och spade. Området var enligt vår utbildningsledare väldigt säkert, men där laviner kan utlösas så måste denna utrustning alltid finnas med.
Med lätt och rätt packning blir det mer trivsamt att ta sig fram på skidorna. Foto: Dennis Franzén.
En tranciever med läge ”sänd” är ett måste då man ska topptura i lavinfarliga områden. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Mat är A och O för att få i sig energi på turerna. Min termos med hett vatten ger mig en varmlagad måltid på 10 minuter. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Denna tur var en förberedande check inför den omtalade ”Jotunheimsturen” som kommer att äga rum i mitten på april. Där ska vi gå upp på höga fjälltoppar och vara ute i fält flera dagar. Det kommer ställas höga krav på fysik och åkteknik. Därför var det mycket nyttigt för både klassen och mig själv att få göra premiär på topptursskidor.
Rustade för avfärd gick vi på skidorna cirka 4 km innan det blev dags för lunch. Med påfyllda energidepåer påbörjade vi nu stigningen upp mot toppen. Målet var Söre-toppen, men på grund av tidsbrist fick vi nöja oss med den närliggande som var på litet lägre höjd. Vi tog oss upp via en ränna och väl uppe på toppen stormade det kraftigt. Jag fick verkligen fokusera på att hålla fast i grejerna och samtidigt klä på mig förstärkningsplagg, hjälm, googles, ta av stighudarna och sätta dem innanför jackan så att klistret skulle hålla sig varmt, samt klämma fram kameran för att föreviga min första topptursbestigning. Tiden upp inklusive lunch tog cirka fyra timmar och åket ned med transportsträckan tillbaka tog just under två timmar. Jag kan erkänna att klättringen uppåt gav syrakänning i benen.
På led tar vi oss upp för berget. En person spårar ett hundratals meter, går ur spåret och släpper fram nästa spårare. Foto: Dennis Franzén.
Vi gör oss i ordning toppen med att ta av stighudarna, på med förstärkningsplagg, hjälm och googles. Sen är he bara å åk! Foto: Dennis Franzén.
Att stå uppe på toppen, pusta ut efter den tuffa klättringen med alla de endorfinerna som pumpar runt och att se långt ut över fjällets vidder ger en inre tillfredsställelse. Att sedan få kasta sig ut på kalfjället och sväva fram över de stora fälten gör att en känsla av frihet infinner sig. Det ser inte snyggt ut när jag åker och man skulle säkert kunna göra en stilstudie på hur man tekniskt inte ska åka. Kroppen spänner sig lite extra över att åka off-pist och med en skräckblandad förtjusning av att jag är och nosar på okänt område. Men oavsett detta så kan jag medge att topptura är fantastiskt!
En hel flock med äventyrselever tar sig ned för fjället. Belöningen efter att ha klättrat sig upp på toppen. Foto: Dennis Franzén.
Ett tips till dig som är sugen att testa på topptur finns kurser och enklare berg att börja med. Har du aldrig åkt innan så rekommenderar jag dig att hyra utrustning för att kolla om detta var något för dig. Under min första del av praktiken ska jag vara på Storulvåns fjällstation och där finns möjlighet till nybörjarkurser och åkning i olika svårighetsgrad.
Topptur ska avnjutas med gott sällskap. En hjälpande hand när man faller är alltid välkommet och säkrast ute på fjället.
Samtidigt som förberedelserna inför Kungsleden är i full gång pågår också ”livet på sidan av”. Vill man ta sig an en större utmaning innebär det oftast mycket administrativ planering, men även att man har tränat upp en tillräckligt god fysisk.
Alla som har tagit sig an en större utmaning; såsom att åka på en längre resa, träna inför en tävling, utöva lagidrott eller att bege sig ut på en expedition, vet att förberedelserna kräver sina träningstimmar, rätt kostupplägg, tillräckligt med sömn, tid till återhämtning. Utöver detta behöver man tid kvar till att umgås med familj, sköta ekonomi/jobb, hushåll osv. Livsschemat går på rutin och att utesluta löppasset på grund av dåligt väder finns inte med i ordlistan.
På startlinjen och nära belöningen
Att bestiga Kebnekaiske är inte det svåraste berg att ta sig an, men vägen dit… träning, resan, ledigt från jobb och så vidare. När man väl är framme i Nikkaluokta och står på startlinjen så vet man att det all den tid man har lagt ned på förberedelserna nu är påväg att få sin frukt skördad – även om bergsbestigningen är utmanande så är den också ju också belöningen av allt slit.
Linnea har siktet inställt mot toppen, Kebnekaiske 2013. Foto: Erika Nilsson-Waara
Förmånen att få öva friluftsliv i vardagen
Detta projekt är en del i min utbildning till fjäll- och äventyrsledare, vilket betyder att jag har har möjlighet att utöva friluftsliv större delen av veckorna. Även om jag inte är ute och åker turskidor varje gång får jag hela tiden lära mig nya saker om att vara ute på fjället. Inte minst ur säkerhetsperspektiv och känslan av att känna sig redo inför kommande utmaningar. Jag känner stort ansvar till att utbilda min syster Erika i fjällkunskap. Hon har absolut den fysik som krävs och även en hel del friluftsvana. Tillsammans kommer vi att stötta varandra och säkerligen ha någon het diskussion på vägen. Det finns inga garantier för utgången av detta äventyr, men med fokus på varför vi gör detta, vår envisa beslutsamhet och passionerade inställning kommer vi ge 110% från början till slut. Början är redan i full gång. Mitt mål med utbildningen är att i framtiden få fler människor att upptäcka allt det fina som vår fantastiska fjällvärld erbjuder.
”Motgångar föder framgångar”
Till alla er som brinner för något och vill ta sig an en utmaning har jag bara ett budskap till dig – go all in! Steg 1 är att ta dig an förberedelserna… det kommer inte att vara lätt och säkert kommer du att stöta på motstånd och något bakslag på vägen. Ge inte upp. Om du mot förmodan inte skulle gå hela vägen så har du i alla fall gjort ett helhjärtat försök och du kommer att ha vuxit som människa. Att lära sig tolka motgångar som något positivt är kanske inte det lättaste, men jag tror faktiskt att motgångar föder framgång.
Motgångar föder framgångar. Med lite stöttning ökar chanserna att nå hela vägen fram. Foto: Åsa Berglund
Over and out!
Linnea
En enkel fråga med ett kanske något svårare svar? Frågan kom från min pojkvän Oscar när jag presenterade min och Linneas idé om vad vi planerar att göra under år 2016.
Sammanfattningsvis handlar det om att med skidor och till fots färdas 1 750 km genom fjällkedjan i både vinter- och sommarskrud, där vi dessutom ska addera bestigning av fyra bergstoppar på vår resa.
Vi har en lång och efterlängtad väg att vandra i år.
Att han inte börjar vänja sig, tänkte jag, medan jag smålog lite innerst inne. Det här är inte vårt första projekt som går utanför de mer normala ramarna. Kanske i och för sig det mest fysiskt krävande hittills så i slutändan är frågan helt befogad.
En summering av året
Det senaste året kan liknas vid en fullproppad påse med lösviktsgodis eller kanske frukt för den delen om man nu föredrar det nyttigare alternativet. Innehållet har varit mycket, varierat och efterlängtat, samt smakat alldeles för delikat.
Häng med på en kort sammanfattning om vad jag har pysslat med under det senaste året. Efter 20 år som fotbollsspelare, varav tio år på elitnivå, beslutade jag mig för att backpacka i Australien och på Nya Zeeland. Då resan till stor del handlade om personlig utveckling valde jag att dels resa på egen hand och dels tillsammans med min tvillingsyster Linnea, vilket blev en mycket lyckad kombination. I slutet av maj anlände jag till Sverige, där sommaren innebar en hel del arbete, ett Australienbesök och en resa till Lofoten i Norge, vilken inbjöd till underbara vandringar och bergsbestigningar. Efter sex månader som gatumusikanter på andra sidan av jordklotet tog jag och Linnea med våra Australiengitarrer hem till Sverige för att fortsätta med musiken, vilket vi gör än idag. Hösten innebar att jag återigen fick packa väskan. Denna gång handlade det om en utbildning, eftersom jag ville spetsa min kompetens för det jag brinner för, nämligen träning och hälsa. Jag flyttade då till Vessigebro och Halland för att utbilda mig till personlig tränare, där jag tog min examen i december förra året.
Nytt jobb och ny stad
Tittar vi till dags datum vill jag berätta lite grann om vad som händer i mitt liv just nu. Sedan mitten av januari befinner jag mig i Falkenberg med anledning av nytt jobb som sjukgymnast och personlig tränare på Strandhälsan. Nu vill och hoppas jag kunna motivera och inspirera Falkenbergsborna till ökad hälsa och välbefinnande. Min filosofi är att träning ska vara enkelt, lättillgängligt och en naturlig del av din tillvaro. Träning ska kunna kännas lika naturligt som att borsta tänderna varje dag. Då har du kommit en god bit på vägen!
En livsstil och fyra passioner
Vår livsstil och passion inrymmer som bekant områdena friluftsliv, träning, resa och musik. Det som jag främst kommer att bidra med under året är kunskaper kring träning och kost, eftersom projektets innehåll och vägen till målet ställer stora fysiska krav med en långsiktig och vettig planering. Genom Linneas ökade kunskaper inom friluftsliv kommer hon att i hög grad att bidra med livsviktiga ingredienser såsom säkerhet, logistik och kartkunskaper så att vi klarar oss helskinnade över mållinjen.
Erika tar sats. Träning och särskilt löpning är en av våra passioner i livet.
Nyckeln till utveckling
Vi tilltalas av utmaningar, eftersom vi anser att det är nyckeln till att utvecklas. Om något är för lätt, både för kropp och knopp, kommer du så småningom att stagnera, vilket gör att vi gillar att vara aktiva och drivande. En utmaning kan ofta upplevas som skrämmande, men ändå lite lockande och därför lever vi efter följande tankesätt:
”När du tror att du kanske kan, men ändå tvivlar på din förmåga så kan du alltid testa för att se hur långt du kan gå. Om du aldrig prövar vet du inte om du kommer att lyckas. Det kan du bara veta när du har gjort ditt bästa för att försöka.” Läs gärna dessa rader en gång till och lite långsammare om du upplevde att det kändes luddigt.
Så vad blev mitt svar på Oscars fråga?
– Varför inte?
Tack för att du vill vara med på denna fantastiska resa! Vi ses snart igen.
/Erika Nilsson-Waara
För att ta sig an detta uppdrag behöver man nog vara både klok och galen. Vi har ofta fått höra att vi är på detta sätt. Inte minst vår mor brukar använda sig av denna fras. Vi tolkar det som positivt och tror att dessa egenskaper kommer hjälpa oss på vår resa.
År 2016 kommer handla om att upptäcka den svenska fjällkedjan ur olika perspektiv, det vill säga i vinterskrud, med sommarögon och från toppvy.
Första etappen blir att åka turskidor och dra pulka längs Kungsleden, cirka 450 km. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Varför gör vi det här?
Vi har stark passion för friluftsliv, träning och utmaningar. Vi vill uppleva fjället och finna dess guldkorn för olika årstider. I förlängningen hoppas vi kunna inspirera och uppmuntra människor till att uppleva fjällets harmoniska tillvaro. Vår förhoppning är att möta människor ute på fjället och stugvärdar, samt att få ta del av lokalbefolkningens kunskap och kännedom om fjället och dess historia. Detta är också en del i Linneas utbildning till fjäll- och äventyrsledare.
Bloggstart på Piteå-Tidningen
Idag har vi startat vårt bloggande på Piteå-Tidningen, där vi kommer att skriva om våra äventyr. Kika gärna in och låt dig inspireras av det liv som inspirerar oss.
Vi lär upptäcka flera guldkorn längs den svenska fjällkedjan. På http://www.pitea-tidningen.se kan ni läsa mer om våra äventyr.
Over and out!
Linnea & Erika
Vintern kan för många upplevas skrämmande, just på grund av kylan och den eviga snöskottningen som väntar utanför dörren. Ute på fjället kan vintern bjuda på allt från förfrysningsskador och obekväma toalettbesök till soliga dagar med några minusgrader och vindar som får yrsnön att dansa sig fram på vidderna.
Turskidåkning i soluppgång och vinden som får snön att dansa sig fram på fjällets vidder.
Övningstekniskt bra förhållanden
Under denna vecka har klassen varit ut på fjället och genomfört momentet ”vinterkyla del 2”. Detta klarade vi av med bravur och har bland annat lärt oss att bygga snöbivack, stabila snömurar/fort på vindutsatt kalfjäll och äta lunch inne i en vindsäck uppe på vindutsatt fjälltopp. På turen har vi haft varierande väder och övningstekniskt bra förhållanden.
Bygge av snöbivack. Den tog drygt en halv dag att färdigställa bivacken.
Vinterns olika ansikten med yrsnö som resulterar i ”white-out”. KUS är A och O!
Kunskap, utrustning och sällskap (KUS)
Just vintern ställer högre krav på kunskap i fjäll- och friluftsliv. Viktigast är att du håller dig varm och torr för att undvika förfrysningsskador och finns minsta tendens på att en förfrysningsskada är i antågande bör denna omhändertas direkt. Framför allt är ansikte såsom näsa, öron och kinder mest utsatta, liksom händer och fötter. Rätt klädd och sällskap är att föredra för att göra turen så säker och njutbar som möjligt.
Yrsnön resulterar snabbt i att saker går förlorade och man måste hålla koll på var man ställer dem.
Turmat och enkelheten i att enbart behöva koka vatten
Att få i sig energi och dryck är A och O. På mina vinterturer använder jag mig nästintill enbart av frystorkat. Detta säkerställer att jag får i mig det jag behöver likväl som enkelheten i att bara tillsätta hett vatten och vänta 10 minuter på att måltiden är serverad. Jag slipper även disk då maten redan finns i färdig matpåse. Förutom huvudmålen är nötter, bars, varm choklad och någon godbit/kaka bra val av snabb energi. På denna tur testade jag några nya smaker från 24 Hour Meals där topp tre presenteras här:
Vår lärare Dennis i sitt tältläger njuter av varmlagad mat.
Nedan följer fler bilder från turen!
Tack för denna omgång och kunskaperna som jag har lyckats förvärva under denna tur.
Over and out!
Linnea
Efter att det nya året trädde i kraft har även snön börjat att falla från skyn, likväl som minusgraderna har anlänt. Under trettondagsledigheten har vi varit i Grövelsjöfjället, där vi bland annat har trubadurat, åkt turskidor och långfärdsskridskor.
Under hela veckan har temperaturen hållit sig kring -15 till -24 grader och det sunda förnuftet har skrikit ”stanna inne”. Men… har man väl kommit upp till fjällvärlden bör man åtminstone försöka ge sig ut på några aktiviteter.
Temperatur och vind
Det finns flera faktorer att ha i åtanke när man pratar väder, däribland vindens hastighet. Även om det skulle vara milda grader ute kan vinden få en att frysa ända in i märgen. Just denna vecka har vi haft enorm tur med vinden (läs: nästintill vindstilla), vilket har gjort att vi har kunnat vara ute i stort sett 4-6 h varje dag. De dagar då vinden beter sig som en Carola-fläkt är det extra viktigt att hitta eller att bygga sig en läplats, samt ta på sig förstärkningsplaggen. Annars är risken stor att man tappar värmen fort och blir nedkyld.
Längdskidor, turskidor och långfärdsskridskor
Nedan följer en bildström från veckans turer. Turskidorna är förlagda på Grövelsjöfjället och vi åkte en sträcka på ca 14 km. Långfärdsskridskoturen var på Femunden, Elgå, cirka 25 km från Grövelsjöns fjällstation.
Turskidor:
Långfärdsskridskor:
Trubadurer:
Under trettondagsledigheten spelade vi musik på Grövelsjöns fjällstation.
Over and out!
Linnea
Att sova i tält på vintern skrämmer säkert många. Inte minst vad gäller risken för köldskador och att kunna torka plagg som har blivit blöta. Snön, kylan, dimman, snöstormar m.m. kan ställa till det rejält och innan man beger sig ut på tur är det viktigt att vara rätt utrustad och förberedd.
Pulkan packad och skidorna redo inför vintertur på fjället.
Under veckan har jag fått uppleva min första vintertur med övernattning och sett ur utbildningssynpunkt var planen att vi skulle utsättas för rätt så taskiga väderförhållanden. Detta besannades och redan första dagen möttes vi av dimma och starka vindar. Snömängden var heller inte något att skryta om och vår rutt fick förläggas utifrån var vi kunde finna snö.
Dimma och orientering betyder utmaning. Det blir svårt att hitta ledstänger och landmärken för att stämma av med kartan.
”Officiellt lost”
Klassen var indelade i olika grupper där vi i par fick agera turledare och sköta orienteringen. Första dagen var nog största utmaningen orienteringsmässigt och renderade i att vi faktiskt ”officiellt var lost” på fjället. Eftersom vi ändå hade med oss hela packningen fanns inte så mycket annat att göra än att slå läger. Trots snö på marken och regn som föll från himlen (rent ut sagt hemska väderförhållanden) lyckades vi slå upp vårt tält och ta på oss förstärkningsplaggen, vilket gjorde att vi höll oss varma.
Bästa tältnatten ever!
Som tur var hade jag med mig en riktigt varm sovsäck som ska hålla upp till -20 grader i comfort och -35 grader i extrem kyla, vilket gjorde att jag fick uppleva en av mina bästa tältnätter (sömn- och värmemässigt). Tidigare har jag oroat mig för hur det skulle gå att sova i tält vintertid, just på grund av att jag har så lätt att frysa, men detta var inga som helst problem.
Sjukvårdsövning med evakuering från fjället
Sista dagen fick klassen öva sig i omhändertagande och evakuering av person som blivit skadad på fjället. Jag blev utvald att spela skadad och hade brutit underbenet. Från olycksplatsen fick jag åka pulka cirka 1,5 km ner till närmsta farbar väg och de klasskompisar som tog hand om mig skötte sig exemplariskt. En tankeställare är att verkligen försöka undvika att göra sig illa på fjället för även om hjälpen finns så kan det ta jättelång tid innan den dyker upp, samt att risken för nedkylning är enorm just vintertid.
Sjukvårdsövning och här har jag brutit benet. Risken för nedkylning är enorm vintertid och här är jag inlindad i en varm sovsäck och redo att evakueras i pulka.
Olika inslag i utbildningen
Denna 3-dagars/2-nätterstur har innehållit bra övningar med bland annat:
Isbelagt vatten måste kontrolleras innan man väljer att passera. Här var det inga som helst problem med tjockleken på isen. Och dessutom fick vi se en vacker solnedgång.
Detta utbildningstillfälle kallades ”vinterkyla del 1”. Nu har vi fått en liten försmak inför del 2 som tydligen kommer att vara tuffare. Trots väder och vind njuter jag av att vara ute på fjället. Vintern skrämmer mig inte och så länge jag har gjort bra förberedelser, har med mig rätt utrustning (framför allt viktigt att hålla sovsäcken torr) och sjukvårdskit, samt ha en bra plan för turen och hur jag ska gå tillväga om något går snett så känner jag mig trygg.
Välj en fin vinterdag
Ett tips för den som inte är så van att vara ute på vintern är att börja med en dagstur; åk iväg tidig morgon och ha endast en dagsryggsäck med dig. Se till att ha med dig extra förstärkningsplagg som du tar på dig när det är dags för paus; en varm dunjacka, överdragsbyxor, sittunderlag och en varm mössa/vantar, samt termos och gofika/mat. Och se till att välja en fin dag – då får ni uppleva vintern från dess bästa sida.
Over and out!
Linnea
Turskidor är en fantastisk uppfinning för att kunna ta sig ut i orörd natur och på fjället. Innan dagens lektionspass hade jag aldrig tidigare testat att vara ute med turskidor och ej heller använt stighudar. Jag kan lugnt konstatera att jag har fått mersmak.
Skillnaden på ”vanliga” längdskidor är att de är mycket tunnare och anpassade för fartfylld åkning på i uppdragna skidspår. Turskidor däremot är bredare och har stålkanter för att möjliggöra körning i orörd natur (skog) och på fjället. Stavarna har också större trugor och utbudet av pjäxor varierar till allt från en ”känga-med-tre- hål-framtill” till en smidigare skidpjäxa som enkelt kopplas in i kompatibel bindning. Vi fick även prova använda stighudar som fästes under skidans belag och blir som en ryamatta – dvs. klättervänlig och minimalt med glid, vilket är bra i branta uppförsbackar.
I Älvdalen har vi just nu ingen natursnö, men på lite högre höjd och ca tre mil härifrån finns ett ställe som heter Rännkölen – där hade vi tur med snön. Nedan följer en bildström från dagens tur. Totalt var vi ute i fem timmar.
Skidåkning på turskidor är rofyllt och tillåter dig att upptäcka orörd natur
Over and out!
Linnea
Waara Worldwide 