”Det sägs att om du har bekymmer ska du gå och tala med en sten. Berätta och stenen lyssnar. Lever du nära naturen känner du naturens makter. Finn din egen sten. Du vet när du har funnit den rätta.”

 

Dessa tänkvärda rader kunde vi hitta i Naturrummet Laponia, som är ett världsarv och beläget vid Stora sjöfallet i Ritsemtrakterna.

 

Ett världsarv är en plats, ort, miljö eller objekt som är så värdefull och unik att det är angeläget för hela mänskligheten att bevara det. Naturrummet ger en utförlig och intressant presentation av vår urbefolkning samerna.

Naturrummet Laponia är byggd i samråd med Samerna.

Kristin Nilsson är föreståndare för Naturrummet Laponia och har varit med sedan starten 2014. Hon är i grunden biolog och anser att hon har ett drömjobb, eftersom hon får möjlighet att berätta om detta fantastiska världsarv. Under föregående år tog anläggningen emot 7500 besökare och noterbart är att entrén är gratis.

 

Det finns flera olika aktörer som är involverade i upprättandet och driften av Naturrummet. Samerna har givetvis ett viktigt inflytande och huset byggdes i samråd med dem vad gäller konstruktion och val av plats för att kunna skona marken. Huset är exempelvis byggt på spänger och ska i teorin kunna flyttas om så behövs. Samerna lever i symbios med naturen och vill förmedla detta via Naturrummet.

Inne i Naturrummet Laponia.

För den som besöker Naturrummet finns möjlighet att lära sig mer om hur ett världsarv är uppbyggt, de åtta samiska årstiderna, det samiska djurlivet, den samiska vardagen och hemmet. Det finns även en butik, ett bibliotek, pysselrum för barnen och ett café.

Erika kollar in souvenirshoppen.

Förutom besöket till Naturrummet har vi idag skidat från Saltoluokta till Stora sjöfallet, vilket blev den kortaste sträckan hittills på cirka 13 km. Ikväll fick vi även göra en spelning för gästerna, vilket var jätteroligt och uppskattat. Anläggningen är fräsch och landskapen blir mer och mer dramatiska ju längre norrut vi färdas. Fjällkedjan är verkligen vacker i många olika skepnader.

Landskapen blir mer och mer dramatiska ju längre norrut vi färdas. 

Imorgon väntar en skidtur på nästan 40 km. Frukostlådan är förberedd och fötterna förtejpade. Nu stänger vi också ögonen för ikväll (läs torsdag).

 

Kram och på återseende!

/Erika och Linnea