Upploppet av Kungsleden

5 april, 20165 april, 20162 kommentarer

Från Saltoluokta, via Teusadalen, Teusajaurestugorna och därefter norrut till vår slutstation Abisko, har tagit oss sju dagar att genomföra. Denna del av Kungsleden anser vi är mycket åkvänlig på grund av kortare distanser mellan STF-stugorna. Vissa dagsetapper passerade vi två stugor innan vi valde att slå läger för kvällen.

Färd uppe på kalfjället

Sträckan erbjuder till största del färd uppe på kalfjället. De majestätiska, vitklädda topparna, en solig och vindstilla dag ger en extra dimension till åkningen.

Skidtagen genom porten

Gårdagens skidtag över den magiska porten, där Kungsleden antingen börjar eller avslutas (beroende på vilket håll man kommer ifrån) skedde med de största leendena på våra läppar. En känsla av lättnad, lycka och även tomhet inföll sig. Totalt har vi varit ute på tur i 21 dagar och färdats 484 km. De sista kilometrarna innan Abisko gick något långsammare än vanligt för oss båda. Troligtvis för att vi ville få njuta och dra ut på ”Kungsleden-äventyret” lite extra.

Tusen tack till alla som har stöttat oss ovh peppat oss på vår resa.

Nya äventyr

Till sommaren väntar den gröna och toppvy-delen i vårt projekt, som vi har valt att kalla ”Fjällets guldkorn”. Projektet handlar om att upptäcka och uppleva fjället i vitt, grönt och från fjälltopparna. Vi ska nämligen färdas till fots från Treriksröset i norr till Grövelsjön i söder, samt bestiga den högsta fjälltoppen i varje fjällandskap.

Projektet beräknas starta under vecka 28. Häng med oss då!

Kramar Linnea & Erika

Med de största leendena på läpparna gled vi över den magiska träbalken.

Fjällets majestätiska vidder.

Erika och Linnea i full turutrustning.

Många dagar har vi haft solsken och fint skidföre.

Erika skidar på ute på fjället.

I STF-stugorna antecknar vi vår färdväg. En säkerhetsaspekt när vi är ute på fjället.

Erika framför en av alla de fina STF-stugorna.

Vi njuter lite extra soliga och vindstilla dagar.

Stolta och lite trötta i kroppen efter 484 km Kungsled.

Tack till alla som har peppat oss !

Dagen efter målgång står vi framför Lapporten med segerarmarna i luften. Vi klarade det!

21 dagar och 484 km senare

5 april, 20165 april, 2016Lämna en kommentar

Efter 21 dagar och 484 km på turskidor har vi nu genomfört Kungsleden, från Hemavan till Abisko. Vi skidade in med de största leendena och en underbar känsla av att ha klarat av denna utmaning. Vi vill skicka ett stort tack till alla som på olika sätt har stöttat oss.

Det känns fantastiskt och på samma gång overkligt.

Kramar Linnea & Erika

Ps. Nu väntar en spännande frukostätartävling mellan Sverige och Finland. Alla tre har många skidmil bakom sig, men systrarna Waara tror på oss själva. 😉

Efter 21 dagar ute på tur har vi nu gått i mål.

Vi närmar oss målet

3 april, 2016Lämna en kommentar

Efter 20 dagar ute på tur är känslorna tudelade. Vi kommer snart att gå i mål i Abisko och ”turskidåkning längs Kungsleden, som vi så länge planerade inför, kommer därmed att vara över. På vår resa har vi mött fantastiska människor, sett vyer vi bara hade kunnat drömma om, lärt oss mer om fjället, samerna, fjällets historia och kultur.

Den 15 mars stod vi i Hemavan och hade hela äventyret framför oss

Flertalet blessyrer tidigt på turen

Tidigt på turen sattes vi på prov och ådrog oss flertalet blessyrer. Detta gjorde fortsatt skidåkande svårt. Vi är lyckligt lottade att ha stöttning av både vänner och familj, vilka har pushat oss när det har varit tungt. Två personer som vi vill framhålla lite extra är Åsa Berglund och Niclas Bentzer.

Inför varje etapp har vi plåstrat om hälar, smörjt salvor och i allmänhet försökt att vårda våra kroppar för att hålla hela sträckan

Vi lever efter mottot att motgångar föder framgångar och tar vi oss igenom hinder blir kommande oftast lättare att hantera.

”Ta bussen upp till Kvikkjokk”

Redan under etapp 1 blev vi rådda att ta bussen från Ammarnäs upp till Kvikkjokk. Detta på grund av för få boendealternativ längs sträckan, men efter några telefonsamtal och människor som vi har mött längs vägen så gick detta att lösa med hjälp av vindskydd och Inge Rankvist.

Inge Rankvist är en av alla fantastiska människor vi har mött ute på fjället

Trubadurande på personalfest

Från Kvikkjokk och vidare norrut har vi verkligen kommit in i turlunken och i Saltoluokta fick vi dessutom uppträda på deras personalfest. Detta hade vi aldrig kunnat tro innan vi startade vår resa. Även i Stora Sjöfallet trubadurade vi för gäster.

Vi älskar musik. Här har vi genomfört en spelning på Stora Sjöfallet.

Snart går vi i mål och hittills är vi mycket stolta över vad vi har åstadkommit.

Tack för all stöttning

Vi vill passa på att tacka alla runt i kring oss och på sociala medier som har peppat och stöttat oss. Det värmer våra hjärtan och har gett oss extra energi.

Tack till alla som har stöttat oss och gett oss möjlighet att se allt det vackra

Följ oss genom hela fjällkedjan

Till sommaren väntar Gröna Bandet, vilket betyder att vi färdas till fots genom hela den svenska fjällkedjan, ca 1300 km, samt bestiger den högsta fjälltoppen i varje fjällandskap. Planen är att turen startar under vecka 28 och pågår in på höstkanten.

Följ oss då på vår resa!

Kramar Erika och Linnea

Här hittar du vårt världsarv

31 mars, 2016Lämna en kommentar

”Det sägs att om du har bekymmer ska du gå och tala med en sten. Berätta och stenen lyssnar. Lever du nära naturen känner du naturens makter. Finn din egen sten. Du vet när du har funnit den rätta.”

Dessa tänkvärda rader kunde vi hitta i Naturrummet Laponia, som är ett världsarv och beläget vid Stora sjöfallet i Ritsemtrakterna.

Ett världsarv är en plats, ort, miljö eller objekt som är så värdefull och unik att det är angeläget för hela mänskligheten att bevara det. Naturrummet ger en utförlig och intressant presentation av vår urbefolkning samerna.

Naturrummet Laponia är byggd i samråd med Samerna.

Kristin Nilsson är föreståndare för Naturrummet Laponia och har varit med sedan starten 2014. Hon är i grunden biolog och anser att hon har ett drömjobb, eftersom hon får möjlighet att berätta om detta fantastiska världsarv. Under föregående år tog anläggningen emot 7500 besökare och noterbart är att entrén är gratis.

Det finns flera olika aktörer som är involverade i upprättandet och driften av Naturrummet. Samerna har givetvis ett viktigt inflytande och huset byggdes i samråd med dem vad gäller konstruktion och val av plats för att kunna skona marken. Huset är exempelvis byggt på spänger och ska i teorin kunna flyttas om så behövs. Samerna lever i symbios med naturen och vill förmedla detta via Naturrummet.

Inne i Naturrummet Laponia.

För den som besöker Naturrummet finns möjlighet att lära sig mer om hur ett världsarv är uppbyggt, de åtta samiska årstiderna, det samiska djurlivet, den samiska vardagen och hemmet. Det finns även en butik, ett bibliotek, pysselrum för barnen och ett café.

Erika kollar in souvenirshoppen.

Förutom besöket till Naturrummet har vi idag skidat från Saltoluokta till Stora sjöfallet, vilket blev den kortaste sträckan hittills på cirka 13 km. Ikväll fick vi även göra en spelning för gästerna, vilket var jätteroligt och uppskattat. Anläggningen är fräsch och landskapen blir mer och mer dramatiska ju längre norrut vi färdas. Fjällkedjan är verkligen vacker i många olika skepnader.

Landskapen blir mer och mer dramatiska ju längre norrut vi färdas.

Imorgon väntar en skidtur på nästan 40 km. Frukostlådan är förberedd och fötterna förtejpade. Nu stänger vi också ögonen för ikväll (läs torsdag).

Kram och på återseende!

/Erika och Linnea

Se mellersta Kungsleden på turskidor med Waara

30 mars, 2016Lämna en kommentar

Många mil har vi färdats i den svenska fjällen och cirka 14 återstår innan vi når Abisko. Här ger vi en inblick i etappen mellan Ballekjaure och Saltoluokta.

Må gott så länge!

/Erika och Linnea

Etapp fyra: Kvikkjokk till Saltoluokta mellan isbrott och i white out

29 mars, 201630 mars, 2016Lämna en kommentar

”Den svenska vildmarken”, ”oexploaterad” och ”orörd natur” sammanfattar turisternas beskrivning av nationalparken Sarek. Igår trädde vi in i detta mäktiga fjällandskap och genomförde samtidigt våra hittills längsta dagsetapper.

Här står vi redo för att skida vidare in i Sarek.

Skackeln trasig

Pårtestugan var först ut efter att vi hade vinkat av till Kvikkjokk och deras familjära turiststation. Stugvärden Christer hälsade oss varmt välkomna till Pårte med både saft och franskt skidsällskap. Lunchen satt där den skulle och det soliga och vindstilla vädret gjorde att vi beslutade oss för att fortsätta direkt mot Aktse.

Christer kom som en räddande ängel med tältpinne och silvertejp.

Just innan vi skulle bege oss av hände det som inte får hända – Linneas ena skackel (stålramen som förankrar pulka med sele) vek sig! Som tur var kom hjälten Christer snabbt till undsättning med tältpinne och silvertejp för att staga upp pinnen så att vi kunde fullfölja den längsta sträckan hittills på 43 km. Tack för det!

Rocky road över dämd sjö

Mellan Pårte och Aktse behövde vi så småningom skida över den dämda sjön Tjaktjajaure och vid passagen av denna behövde vi strikt hålla oss till ruskmarkeringarna. Det blev att åka ”rocky road” mellan isbrotten och dess djupa sprickor.

Spännande åkning över dämd sjö.

Dagen vi gjorde vår längsta etapp hade vi bra väder och nyladdade med energi från föregående vilodag.

Nostalgiskt återseende med Skierfe

Strax innan solnedgången anlände vi till Aktsestugan. Som tur är har vi nu fått en timmes längre dagsljus, vilket gör att vi har något större marginaler på kvällarna. Innan ankomst till Aktse stannade vi till på sjön Laitaure och fick se den fina solnedgången över Rapadalen och berget Skierfe. Under gymnasietiden, för cirka 15 år sedan, besökte vi detta spektakulära område och därför kändes det lite nostalgiskt att komma tillbaka hit efter så lång tid. Denna gång fick vi se dalen i vinterdräkt.

Vacker solnedgång över Rapadalen och Skierfe.

Inne i renoverade Aktsestugan. Trevligt fjällfolk och mysig inredning.

Vår första white out

Idag skidade vi från Aktse via Sitojaure till Saltoluokta. På vägen från Aktse tog vi oss upp på kalfjället och fick vara med om vår första white out. Vi såg nästkommande ledkryss, men inte längre än så. Ögonen blev trötta och rädslan för påspädning av dålig sikt fanns. Dock klarade vi oss igenom denna och kunde andas ut när vi närmade oss trädgränsen.

I en white out är det bra med färgglada kläder. Dock var det läskigt att färdas uppe på kalfjället genom denna.

Nu har vi anlänt till Saltoluokta och planerar in en vilodag här. Totalt har vi nu avverkat 34 mil och av Kungsleden återstår drygt 10.

Nu är vi i Salto! Ca 10 mil kvar av skidåkning och upplevelser.

Må så gott!

Linnea & Erika

De skidfria dagarna

27 mars, 201627 mars, 2016Lämna en kommentar

De dagar då vi inte är ute på tur spenderar vi till att återhämta våra kroppar och nörda in oss på fjällkartorna. Inför etapp fyra har vi fått göra små justeringar utifrån väderprognoser, terräng, distans och status på våra kroppar.

Matematiken är enkel: skida, äta, sova, dricka och vila

För att vi ska orka fortsätta skida, njuta och hålla ihop behöver vi vara noggranna med sömn, kost, vätska, vila, stretch/massage och se över utrustningen.

Frukost är bästa målet för dagen!

Blidgrader väntas

Igår anlände vi till Kvikkjokk vid lunchtid och idag har vi haft en full återhämtningsdag. Imorgon bär det av norrut med etappmålet Pårtestugan. Dessvärre väntas varmare grader, vilket kan ställa till det med snökvalitén. Vi håller därför tummarna för att temperaturen ska hålla sig under minusstrecket.

På rundtur till vackra snöbeklädda vattenfall i Kvikkjokk

Må så gott!
/Linnea & Erika

”Jag har målat Kungsleden”

26 mars, 2016Lämna en kommentar

– Jag sover när jag är trött, jag vaknar när jag är pigg och jag äter när jag är hungrig.

Så beskriver Örnviks ende invånare Inge Ranqvist sin livsstil. Det hörs enkelt och harmoniskt i våra öron.

– När jag dessutom blev tilldelad guldklockan för 25 års trogen tjänst i kommunen var det ju bara att lägga den i byrålådan, eftersom jag inte använder klocka.

Inge driver Örnviks stugförening och har även en privat stuga intill sjön Ballekjaure. Sträckan mellan Vounatjviken och Kvickjock är lite väl kämpigt just med tanke på den skrala tillgången på övernattningsmöjligheter. Inge kunde därför snällt erbjuda sig att låna ut sin stuga i samband med vår passage över sjön.

Linnea, Inge och Erika möts upp längs Kungsleden.

På grund av bristande telefonmottagning hade vi i förväg bestämt träff på isen intill hans stuga. Utifrån den hastighet vi färdas kunde vi räkna ut när vi borde vara på sjön. Mycket riktigt stod han där med sin skoter, sitt vita skägg, varma leende och guidade oss tryggt till sin stuga.

Väl inne i stugan kunde Inge berätta många intressanta historier om Kungsleden och om hur han hade burit på tunga hinkar med röd färg för att måla varje sten längs många mil av vandringsleden. Vilken imponerande insats!

Inge berättar om när han målade Kungsleden.

Natten i Ballekjaure gav oss sannerligen ny energi. Av det vita skägget att döma finns vissa liknelser med jultomten och vi är båda eniga om att vi verkligen har träffat jultomten i Inge Ranqvist!

Gårdagen innebar 35 kilometers skidåkning från Ballekjaure till Tsielekjokkstugan. Dagen var mulen med lätt snöfall från morgon till kväll. Längs vägen träffade vi på fyra hundspann och så småningom cirka 100 renar runtomkring oss. Mäktigt!

Här träffar vi Mattias på Outdoor-Ticket med hans hundspann och för dagen spanska turister.

Närmare kvällen befann vi oss uppe på kalfjället med en riktigt usel sikt framför oss på grund av både skymning och snöfall. Ledkryssen var inga problem att följa, men vi var tvungna att hålla ett rätt högt tempo för att undvika att bli kvar på höjden när mörkret väl anlände. Stundtals var pulsen nästintill maximal!

Återigen övernattade vi i sovsäckar i ett vindskydd, Tsieselekjokkstugan, vilket gick fint när vi väl hade fått upp värmen efter att ha tagit med egen ved plus fått några extra klabbar från en trevlig skoterfamilj. Vi vill återigen tacka alla de trevliga människor vi möter längs vägen!

Vindskyddet, Tsielekjokkstugan, där vi övernattade från igår till idag.

Idag anlände vi till Kvikkjock efter en solig dag och 18 km skidåkning. Just nu bor vi på den vackert belägna och trevliga fjällstationen i Kvikkjock. Imorgon väntar en vilodag, vilket våra kroppar tackar för efter hittills 262 avverkade kilometrar av Kungsleden.

Påskafton erbjöd en solig dag längs vår färd mot Kvikkjock.

Det är fantastiskt att få vakna upp till en vy som denna.

Glad påsk önskar vi er från soliga Kvickjokk!

En äggfylld glad påsk önskar vi er!

Kramar
/Erika och Linnea

”Hagelbössa, morfinspruta och en extra skida”

23 mars, 2016Lämna en kommentar

I samband med dagens skidtur på 23 km till Vounatjsviken gjorde vi återigen nya bekantskaper med fantastiska friluftsmänniskor, som hade tagit sig ut på isen med skoter för att pimpelfiska och njuta av solen.

Där fick vi några väl genomtänkta råd vad gäller säkerhet i fjället. Hagelbössa, morfinspruta och en extra skida inrymdes tyvärr inte i vår packning. I detta klipp presenterar vi vad vi faktiskt har med oss för att känna oss trygga ute på vinterfjället.

Kramar så länge!

/Erika och Linnea

Det orörda och tysta fjället

21 mars, 201622 mars, 2016Lämna en kommentar

Mellan Adolfström och Jäckvikk sträcker sig Kungsleden genom Pieljekaise Nationalpark. Här är inga terrängfordon tillåtna och för oss blev detta en ny företeelse att färdas genom. Den totala tystnaden som råder i kombination med de röda ledkryssen som talar om att du är på rätt väg gör att en känsla av frihet infinner sig.

Uppe på kalfjället i Pieljekaise Nationalpark. Fantastisk utsikt över vinterklädda fjälltoppar. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Dagens etapp var på drygt 23 km och längs vägen passade vi på att göra ett lunchstopp i Pieljekaisestugan. Linneas kommentar just innan vi skulle beträda stugan var:

”Här lär vi vara själva för skotertrafik är förbjuden i detta område. I och för sig… om nu inte någon skidåkare har kommit hit. Det vore i så fall häftigt”.

Linnea Nilsson-Waara

Pieljekaisestugan har de förnödenheter som behövs för ävernattning. Det känns som en riktig lyx att ha tillgång till så fina stugor i fjället. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Pieljekaisestugans lyxigheter

I Pieljekaisestugan finns gasolkök, vedhus, kamin och utedass, så här är fullt möjligt att övernatta. Stugan underhålls av Länsstyrelsen. Vi förundras över hur fint vi har det i Sverige med möjligheten att bege sig ut på fjället och ha tillgång till sådana här stugor. Det känns som en riktigt lyx! Därför känner vi oss extra stolta att vi har gått in stöttat Kungsleden och därmed bidragit till dess fortsatta existens. Framför allt nu när vi färdas på den. (www.stottakungsleden.se)

Vinterklädda fjälltoppar

Från stugan till Jäckvik återstod ca 8 km och några km av dessa färdades vi uppe på kalfjället. Utsikten över de vitklädda fjälltopparna är fantastiska och vi hade turen att pricka in en vindstilla och solig dag.

De röda ledkryssen hjälper dig med orienteringen på fjället. Dock behövs kontonuerligt underhåll av leden för att hålla den i farbart och orört skick. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Vilodag i Jäckvik

Nu är vi framme i Jäckvik och här kommer vi att ha vilodag imorgon. Kropparna ska masseras, kolhydratdepåerna laddas och likaså knopparna. Nästa etappmål blir Kvikkjokk och inför denna ska vi se över delsträckorna. Just mellan Ammarnäs och Kvikkjokk är övernattningsmöjligheterna få varför skidsträckorna då blir rätt så långa (om du inte har med dig tält förstås).

Guldkornen Ammarnäs – Jäckvik:

1. Norr om Ammarnäs skidar du på kalfjället med utsikt över Björkfjället och skymt av topparna från Ammarnäsfjället. Mäktigt och vackert!

2. Övernattningen i Snjulltle.

3. Lunchstopp i Bäverholmen.

4. Johanssons Fjällstugor och helt underbara ägarna Kjell och Karin. Hemtrevligt sammanfattar vår vistelse.

5. Mötet med den schweiziske fjällräven Marcus Leu. Sextio år och skidar Kungsleden norrifrån.

6. Pieljekaise nationalpark och kalfjället norröver med de vitklädda och majestätiska fjälltopparna.
Ha det bra allihopa! Tusen tack för era hejarop. Det ger energi och peppar oss framåt.