Ett helt år har snart passerat sedan den intensiva planeringen av våra äventyr påbörjades. Med den matematiken förstår du att själva turen endast utgjorde en liten bråkdel av den totala tid som vi har levt med våra projekt.

Vilka är våra reflektioner och lärdomar av löpningen/vandringen och paddlingen? Vad gjorde vi bra? Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Vad händer i framtiden?

PADDLINGEN

Niclas, hunden Storm och Linnea i sin kanadensare. Här hade Storm fullföljt sin tur medan Niclas och Linnea bytte farkost till havskajaker för att ta sig an Vänern och resterande väg till Göteborg. Foto: Amanda Thorén

Linnea: Från början kändes det overkligt att vi faktiskt skulle ta oss an en paddlingstur på 80 mil. Men nyfikenheten av att se hur det där sammanhängande vattendraget från Härjedalen till Göteborg sitter ihop och att få vara ute tillsammans med familjen blev såklart avgörande för att inte kunna säga nej. Min paddlingsstatus innan turen var helt okej, men att spendera 10 timmar per dag sittandes i en kanot och ta oss igenom större forsar, bära kanot och dessutom ha med oss en oerfaren hund såg jag som stora utmaningar.

Allt vackert vi har fått se på turen, alla spännande forsar vi har tråcklat oss igenom, vår fantastiska natur och fjällvyer, delikatesser vi har avnjutit, jättefärjor att zick-zacka mellan och såklart möten med människor är några saker vi tar med oss. Känslan när vi gled över ”mållinjen”, där Nordens längsta vattendrag övergår till hav var glädje, lycka och tomhet över att det nu var över. Vi hade ju levt med detta äventyr i över ett år. Detta var första långturen på vatten och jag inser att turlivet med dess enkelhet är lika fantastiskt oavsett om man skidar, vandrar, springer eller paddlar.

Tack för all pepp och stöttning på vägen!

Linnea framför ett spegelblankt Femunden. Foto: Niclas Bentzer

Niclas: Ta fram en karta. Kolla in vattendraget som ligger närmast där du bor. Vart kommer egentligen vattnet ifrån? Följ det blå sträcket vidare uppströms så långt du kan. Vart hamnar du? Visst blir du nyfiken? Kanske måste du rent av ut och paddla nästa sommar.

Några lärdomar jag tar med mig från denna tur är:

– Marschtakten i kanadensare och kajak med packning är ungefär 6 km per timme.

– Vid kraftverk och slussar är det sällan bra infrastruktur för paddlare att bära förbi. Kolla kartan vart närmaste väg finns och ta hellre upp lite för tidigt än för sent. Vagn är en lifesaver!

– Vattnet i Trysilelva går att dricka ner till Trysil. Det är extremt lyxigt att ha oändligt med dricksvatten nära till hands. Speciellt när sommaren bjuder på varma dagar.

– Att reka en forts kan ta tid. Men det är alltid värt att göra det (ett måste).

– Det är tidskrävande att göra bra bildmaterial där båda i ett sällskapa ska vara med på samma bild. Ha med stativ och fjärrkontroll till kameran.

– Keensandaler är det överlägset bästa plagget vid paddling.

– Ha med minst två par shorts. Ett par att paddla i och ett par att bada i.

– Ta med kikare. Det är kul att spana på fågel!

– Sjökort är inte ett måste vid paddling men det kan vara klokt att ha koll på de stora farlederna.

– Prata med lokalbefolkningen och skaffa information om vattnet framöver. Men var alltid kritisk. Folk har olika uppfattningar om vad som är paddlingsbart vatten.

Avslutningsvis vill jag verkligen slå ett slag för semester på ”hemmaplan”. Det finns mycket vackert att se och göra i Sveriges avlånga land. Och när du är klar med det så rekommenderas en sväng in i Norge!

Niclas framför ett spegelblankt Femunden. Foto: Linnea Nilsson-Waara

LÖPNINGEN/VANDRINGEN

Erika: Together is stronger. Att göra resan tillsammans med Oscar blev en succé. Vi har fått känna på varandras ytterligheter och stärkt vår relation ännu mer. När det har varit tungt har vi givit varandra kraft. Icke att förglömma är alla de boenden som vi har övernattat på längs vägen. Även släkt och vänner har varit en av de absoluta höjdpunkterna. Alla har bistått med ovärderlig hjälp. Vi har fått fina minnen för livet.

Det svåraste är att ta det första steget och ge sig ut på en ny stig. Kommer det att hålla? Vill jag det här? Blir det som jag har tänkt mig? Kommer det att vara värt det? Mängder av tvivel och frågor dyker alltid upp inför varje långtur. Detta var den tredje gången. Det krävs beslutsamhet, mod och energi.

Det jag har lärt mig är att det aldrig blir som man har tänkt sig trots åtskilliga timmar av planering. Och det kanske är bra. Även om en långtur kräver sin gedigna planering går livet inte att planera till punkt och pricka. Då skulle det säkerligen bli både trist och enformigt. Äventyret i resan blir att uppleva det som kommer framför oss, att handskas med de svårigheter som uppstår och framförallt att stanna upp och leva i nuet. Det är det bästa med naturen; den enkelhet som den erbjuder.

Det som alltid händer är en personlig resa inombords. Att hitta och känna av sig själv lite bättre. Att komma ut som en version starkare av sig själv. Att ge sig ut på en ny stig är därför nyttigt att göra då och då. Vem vet vad din nästa upptäckt blir?!

Oscar:  Att handskas med värmen blev en stor och överraskande utmaning. Ofta tänker man på att klä sig efter kyla, regn och blåst. Men vad gör man när det är över 30 grader under flera veckors tid? Att ta med den där extra vattenflaskan, smörja in sig med solskydd, använda huvudbonad och att starta tidigare på morgonen blev en viktiga lärdomar för mig. Att drabbas av solsting är inget som jag vill vara med om igen.

Avslutningsvis vill vi säga stort tack till dig som har följt oss eller på något sätt ägnat oss minsta tanke under våra äventyr.

Fortsätt gärna att följa våra kanaler, bland annat om vår Nationalparksresa, mindre utflykter, inspirerande träningsrundor och musikspelningar.

Vi hoppas att vi har kunnat väcka äventyrsådran i dig till att besöka och uppleva vår fina natur. Och du. Glöm inte termosen när du her dig ut.

/Erika, Linnea, Niclas och Oscar.