Året som gått

När vi tittar tillbaka på 2018 sammanfattar vi det med orden tacksamhet, lycka, utmaning och fantastiska upplevelser. Det är nu ett halvår sedan vi avslutade våra två långturer; Paddlingen längs Nordens längsta vattenväg och löpningen/vandringen längs hela Skåneleden.

Så här i efterhand känner vi oss väldigt tacksamma att vi hade möjligheten att kunna genomföra turerna och att de blev så pass bra och lyckade. Många månader av förberedelser och träning ligger alltid bakom, utan att veta hur den faktiska upplevelsen kommer att bli. Och det är ju såklart tjusningen med att bege sig ut på obeprövade turer. Att veckla ut kartan på köksbordet och drömma sig bort, planera färdvägen, upptäcka och uppleva nya platser, möta människor, prova på nya smakupplevelser, se fiskarna vaka och att bada i solnedgång.

Sommaren 2018 paddlade Niclas, Storm och Linnea Nordens längsta vattenväg, 805 km från Härjedalen till Göteborg. Foto: Amanda Thorén

Oscar och Erika sprang och vandrade hela Skåneleden.

Nyfikenheten av att upptäcka vad som finns bakom nästa krök har alltid varit stark inom oss.

Förutom dessa två större ”projekt” ser vi till att få in natur och utomhusvistelse i vardagslivet. Vi besöker gärna ett naturreservat eller tar på oss längdskidorna för att åka ut i spåren. Det härliga med att vara utomhus, oavsett om det är på en längre expedition eller en ”mindre utflykt” är att det för oss inte handlar om prestation eller att man måste bevisa något. Utan helt och hållet om upplevelsen av att vara ute på tur och att man anpassar vistelsen efter sina (eller gruppens) förmågor. Vi tror att denna ”sköna” inställning kan härledas till kontrasten från vårt tidigare liv när vi spelade fotboll och fokus var på att prestera och att vinna matcher. Allt har sin gilla gång – eller hur man nu brukar säga.

Små vardagsutflykter är minst lika viktiga för oss. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Nyfikenheten och upptäckarlusten finns alltid inom oss. Ju mer vi lär oss om naturen desto enklare är det att öppna upp ögonen och se saker man inte sett förut. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Vi vill önska er ett gott nytt år och hoppas att 2019 bjuder på många utflykter till både gamla och nya platser.

Hälsningar,
Linnea & Erika

Blomsterquizet

Det är en fin tid nu. På många ställen söderut har blommorna redan slagit ut och lite längre norrut har de ännu inte nått sin fulla potential.

I helgen har vi varit till stugan som ligger i Jockfall/Överkalix och i söndags blev det en utflykt in i de norrbottniska skogarna. Att vara ute och vandra i skog och mark är ett fint sätt att umgås tillsammans med nära och kära. Och självklart följde kaffetermosen och bullarna med. På turen såg vi många fina blommor.

Nedan följer ett blomsterquiz. Under varje blombild finns en ledtråd.

Lycka till!

1. När vår brorson var liten brukade han kalla denna för ”skrattblomma”. Namnet påminner om dess egentliga namn.

2. Tjärblomster eller…? Ja vaddå kan denna rosa/röda blomma heta?

3. Duvkulla är ett annat namn för denna blomma som växer i skogar och lundar i Skandinavien. Finns även på fjället.

4. Tre färger varav en av dem är mest dominant. På latin heter den Viola tricolor.

5. Denna blomma har inte slagit ut ännu. Blomman är fridlyst och med ordvitsen ”Dörrupplåsande bibliskt stjärntecken” kanske du knäcker koden till dess namn.

6. För norrbottningar borde denna blommar vara enkel att kunna namnet på. Det är nämligen norrbottens landskapsblomma.

 

Kunde du namnen på alla blommorna? Kommentera gärna. Svaren kommer nästa vecka.

Hälsningar, Erika och Linnea

Här hittar du sommarparadiset

Det här måste vara höjden av att ”bara vara”. Det är lördag kväll och vi sitter på en enkel bänk gjord av slitna träplankor.

Framför oss dånar ett nio meters vattenfall och laxarna samlas i de två vikarna innan de ska vandra upp för fallet. Vi är i Jockfall. Platsen som vi kallar för paradiset och där vi har spenderat åtskilliga somrar vid och på Kalixälven. Mormor brukade säga att vi har fisket i blodet. Det kommer från vår morfar Lennart ”Bäck Nils” Larsson. Han var en av de första i byn att äga ett kastspö och tillhörde Jock byamäns fiskeförening. Ofta tog han ut oss på fisketurer, ibland med båt och ibland från strandkanten. Och alltid hemkommen med en 10-liters hink full av fisk. Många mornar har mormor fått stekpannan att gå varm för att ha klara frukostharrar tills vi vaknade.

Här har vi spenderat många somrar. I östra viken i Jockfall. Foto: Erika Nilsson-Waara

Här har vi spenderat många timmar. Östra viken nedanför Jockfallet. Siktet är inställt på lax. Foto: Erika Nilsson-Waara

Få året-runt-boende, men byn lever upp sommartid

Jockfall ligger ca fyra mil från Överkalix och ca 1,5 h från Luleå. Det bor några tiotal året-om-boende här, men sommartid ökar antalet pga alla turister och även sommarstugeägare som ”kommer hem”. Campingen i Jockfall har aktiviteter nästan varje helg med allt från midsommarfirande till fisketävlingar. Eller så besöker man Jockfall bara för en fin utflykt och en god matbit. Restaurangen är jättefin och personalen likaså.

Hemma på gården i Jockfall. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Hemma på gården i Jockfall. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Våra föräldrars lilla stuga som står på mormor och morfars gård. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Våra föräldrars lilla röda stuga som står på mormor och morfars gård. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Förhoppningsvis kommer det att finnas lite tid kvar av sommaren när våra äventyr är klara. Då kommer vi att åka upp hit och fiska. I vårt sommarparadis alltså.

/Linnea, Erika och Oscar