Presentation: Niclas Bentzer

Skribent: Niclas Bentzer

Tankarna på att få göra en lång paddling har länge cirkulerat i skallen. Nu till sommaren ska det äntligen på av! I kanoten kommer jag att sitta, tillsammans med min sambo Linnea Nilsson-Waara och vår hund Storm.

– ”Du låter som Gunde”, ropar en elev till mig och skrattar.

Hon syftade på Gunde Svan och hur han brukar låta i Fångarna på fortet när han lite lätt överexalterad peppar den tävlande i sin cell, med sitt ganska grova dalmål. Och jag låter nog lite lika när jag försöker muntra upp mina elever där i gympasalen.

Sommaren 2018 kommer Niclas och Linnea att paddla från Härjedalsfjällen till Göteborg – Nordens längsta vattenväg 73 mil. Foto: Roger Strandberg

Uppvuxen i hjärtat av Dalarna

Jag är dalmasen som vuxit upp i kulturidyllen Sundborn i hjärtat av Dalarna. Efter studier till gymnasielärare i idrott och historia gick flyttlasset till Jämtland och Östersund för att få komma närmare fjället. Men efter några år som gymnasielärare och ett helt liv i skolan lockade fjället. Så flyttlasset gick vidare västerut för jobb åt Svenska Turistföreningen i Jämtlandsfjällen och senare i Dalafjällen och Grövelsjön. Inom kort kommer vi att flytta till Skellefteå. Kom och hälsa på!

Mitt intresse för djur och natur kommer från fisket. Från sjön och ån där hemma till nya tjärnar och älvar allt längre bort. Nyfikenhet och undran om vad som finns där bortom kröken är fundamental i min kropp.

På skidtur i Kanada. Foto: David Erixson

Långturerna har avlöst varandra

2013 sa min kompis David Erixon att han ville åka skidor genom hela Norge och undrade om jag ville följa med. 250 mil och fem månader på skidor. Jag gjorde vad de flesta skulle gjort och tackade så klart nej. Men vad är det man ångrar i livet; jo, det man aldrig vågade göra. Så jag fick ändra mitt beslut och säga ja. Efter den långturen är jag fast! Att vara på långtur är det bästa som finns i livet!

Efter turen genom Norge har jag tillsammans med David 2014 skidat ”Vita Bandet”, turen genom den svenska fjällvärlden från Grövelsjön i söder till Treriksröset i norr. 130 mil som vi avverkade på 29 dagar.

Vi kände oss inte klara med det utan år 2015 drog vi till Kanada och spenderade elva dagar på att skida i Yukon och samtidigt känna på temperaturer ner mot -48 grader.

2016 blev det fokus på en långloppsutmaning och Nordenskiöldsloppet.

Skidåkning är bland det bästa som finns. Foto: David Erixson

Varm, torr och mätt – då blir livet en fest!

Hittills har mitt långturade handlat om skidåkning. Nu väntar alltså en långtur sommartid paddlandes fram från fjällen i Härjedalen till havet utanför Göteborg tillsammans med Linnea och Storm.

Men varför gillar jag egentligen att vara ute på tur? Jo, för att det är det livet den mänskliga kroppen egentligen är skapad för, i alla fall min. Att röra på sig, att äta och att sova. Livet på tur är enkelt. Så länge jag håller mig varm, torr och mätt är livet en fest! Jag behöver aldrig stå i kö, slipper tvätta bilen och kämpa mot krånglande datorer. Att få leva så basalt tillsammans med naturen ger mig ro i själen.

På återhörande!

/Niclas

Bergstugan Fröå Gruva

Bergstugans servering vid Fröå Gruva, med utsikt över majestätiska Åreskutan är ett givet besöksmål för dig som vill äta gott och samtidigt kunna välja på alla de olika alternativ som finns för att ta dig dit. Hit går nämligen skidspår, vandringsleder, skoterspår och bilväg. Detta gör stugan väldigt tillgänglig oavsett vilka fysiska förutsättningar du har.

DSC00558

Bergstugan ligger vackert belägen med Åreskutan i fokus. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Serveringen erbjuder fika, våfflor, lunchbuffé, soppa och middagar. Missa inte att smaka av deras hembakade bröd! För att hitta hit kör du av från E14 vid Björnänge och följer skyltningen längs 7 km bilväg. Det går även att parkera vid Björnens skidspårscentral och därifrån är det cirka 4 km skidåkning i relativt flack terräng.

DSC00476

Fin skidåkning i anslutning till Bergstugan. Vi valde köra bil hela vägen till Bergstugan och därefter åka ”milsspåret”/grön markering för att sedan avsluta turen med god mat. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Fröå Gruva är en gammal nedlagd koppargruva och har sin historia från mitten av 1700-talet till 1919. Hit åker vi gärna tillbaka till sommaren för att lära oss mer och kanske boka en guidad tur.

/Linnea

DSC00564

Bergstugan är populärt besöksmål för både stora och små. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lyckans läger – Det jämtländska svaret på total avkoppling

Kan du tänka dig att bo i en primitiv stuga mitt ute på fjället, utan varken elektricitet eller rinnande vatten men som erbjuder total avkoppling och tystnad. Då kanske Lyckans läger utanför Edsåsdalen kan vara något för dig?

IMG_2321

Skymningsljus över Lyckans läger. Två 4-bäddsstugor finns för uthyrning. Nedanför stugorna ligger lilla Offsjön och där finns en vedeldad bastu. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Vi anländer till Köjagården som ligger i Edsåsdalen, Jämtland för att kvittera ut nyckel till stugan. Sedan kör vi ytterligare några hundra meter med bilen innan vi når parkeringen till anslutningsspåret som ska ta oss till Lyckans läger. Tillsammans med mina vänner Alexandra och Kristina ska vi spendera hela helgen på denna orörda plats, äta god mat, åka skidor, fotografera, basta, dricka vin, surra om livet och bara va´!

IMG_2256

Från Edsåsdalens skidparkering är det ca 5,5 km till Lyckans läger. Terrängen dit är lätt uppför och går mestadels genom skog. Hela sträckan följer kryssleder, men skyltningen är inte jättebra. Karta och kompass krävs (som vanligt när man är ute på fjället). Foto: Linnea Nilsson-Waara

Följa skoterleden och sedan ”vika av”

Med varsin ryggsäck och en pulka, fylld med den goda maten och flaskor med vatten, påbörjar vi skidåkningen mot Lyckans läger. Vägen dit är inte helt tydligt skyltad. Vi följer till största del den skoterled som är utritad på kartan – innan vi närmar oss stugan svänger vi av skoterleden och fortsätter följa en annan kryssled. Sträckan innebär totalt 5,5 km skidåkning i sydvästlig riktning med lätt stigning hela vägen. Ditvägen tog 1 h 40 min inklusive en massa fotostopp. Vi konstaterar att hemvägen kommer att bli lätt 😉 Just denna kväll är det stor fullmåne och jag har svårt att hålla fingrarna borta från kameran.

IMG_2308

Breathtaking! Fullmåne i midvintertid. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Stugans enkla faciliteter

Stugan värms upp av en kamin och du hämtar veden från en vedbod. Porslin, bestick, kastruller, diskmedel, kortlek, våningssängar med madrasser, täcke och kuddar med mera finns. Vi har tagit med oss sovpåsar (ej sovsäckar). Stugan håller värmen mycket bra och det finns ingen risk för att frysa, snarare tvärtom så är det svårt att reglera temperaturen med eldning i kamin. När dagsljuset har lagt sig är det månens sken och stearinljus som ser till att öka på mysfaktorn ännu mera. Nedanför stugan ligger lilla Offsjön och där finns en vedeldad bastu. Mat lagas på gasolköket. Behoven gör du på vanligt utedass. Noterbart är att det också finns en isborr i vedbon´. Jag var sugen på att ta med mig pimpelspöet, men insåg att det blir för mycket att bära med sig isborr för att kunna fiska. Hade jag vetat att det fanns en isborr på plats så hade pimpelspöet och mask fått följa med. Nåväl… nu vet jag detta till nästa gång.

IMG_2355

Stugan är enkelt inredd med de nödvändigaste faciliteterna för att kunna äta, sova och må gott. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Dagstur på lördagen

På lördagen var vädret lite mer ruggigt och regndroppar kom och gick. Vi delade upp dagens skidåkning i två kortare turer. En sväng blev av innan lunch och den andra just innan mörkret. Det finns lite olika alternativ på ”rundor” man kan göra från stugan, både längs kryssled eller genom att bara åka ut på fjället. Älgslingan verkar vara populär.

IMG_2387

Skidåkning i intensivt snöfall är inga problem så länge vinden håller sig lugn. Hemvägen från Edsåsdalen var precis en sådan dag. Helt underbar! Här ses min vän Kristina njuta av snöflingorna. Foto: Linnea Nilsson-Waara

På söndagen städade vi ur stugan, packade ihop våra saker, låste alla uthus och fick en njutfull skidåkning tillbaka i intensivt snöfall. Känslan av att det nu är vinter infann sig totalt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack till Alexandra och Kristina för att jag med kort varsel fick förmånen att haka på er. Detta må vi göra till en adventstradition 🙂

Vinterkramar till er alla!

Linnea

9. Gotska Sandön

KORTFAKTA GOTSKA SANDÖNS NATIONALPARK

Bildad: 1909
Sevärdheter: Gamla Gården, Säludden, fyren, sandstranden Las Palmas, solnedgång på Bredsandsudde och det mysiga lilla kapellet med den karaktäristiska eken.
Åtkomst: Via båt från Nynäshamn eller Fårösund.

Medelhavsstränder blandat med öppna ängsmarker, vacker tallskog och en av de häftigaste ekarna vi någonsin har skådat är ett axplock av sevärdheterna på Gotska Sandön. Med handen på hjärtat kan vi verkligen rekommendera ett besök till denna nationalpark.

Vandring tallskog

Stigarna på Gotska Sandön är fantastiska att vandra på. Foto: Niclas Bentzer


Exklusivt avlägsen nationalpark

Av Sveriges 29 nationalparker är Gotska Sandön den som ligger längst österut. En ytterligare dimension och vad som gör den än mer exklusiv är att det är Östersjöns mest isolerade ö och att man endast kan ta sig hit med båt. Sandön ligger cirka 38 km norr om Fårösund. Man kan åka antingen från Nynäshamn eller från Fårösund på Gotland. Från Nynäshamn tar båtfärden cirka 3 timmar och från Fårösund 2-2,5 timmar beroende på väder och vind . Båtresa och boende bokar man som ett ”paket” på Sandöresors hemsida. Allt boende är förlagt till Lägerplatsen eller den närliggande Fyrbyn, där det erbjuds olika alternativ på standard och komfort. Vi valde att ta med oss eget tält och bokade därför endast tältplats. För de som inte bor i stuga finns ett gemensamt stort kök med enklare köksutrustning att nyttja. Det går även bra att besöka ön med egen båt (under hela året), men läs då på om vilka bestämmelser som gäller.

IMG_0169

Gemensamt kök med enklare köksutrustning. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Ön utan hamn

Gotska Sandön har ingen hamn så därför är det ankring som gäller. Väder och vind avgör var båten går i land då den är beroende av läsida, men vanligtvis lägger den till vid stranden Las Palmas eller på Norra Sidan. På nationalparkshemsidan står att man får vara beredd på att gå upp till 11 km beroende på var båten går i land (det finns ingen tillgång till persontransport – endast transport av bagage). På grund av avsaknad av hamn och på grund av sanden är Gotska Sandön tyvärr svårtillgänglig för rörelsehindrade.

IMG_0273

Båten lägger vanligtvis till vid stranden Las Palmas eller på Norra Sidan. Alla hjälps åt att langa av bagaget och sedan tranporsteras det via traktor till Lägerplatsen. Foto: Linnea Nilsson-Waara


Fascinerande historia

Utan att bli allt för långrandiga och avslöja all kuriosa och historia kan ni nedan läsa litegrann om vad som väntar när ni besöker Gotska Sandön.

Från slutet på 1700-talet och till mitten på 1800-talet var Sandön i privatägo. Under denna tid rådde intensiv verksamhet på ön i form av skogsbruk med omfattande skogsavverkningar samt boskapsskötsel. På ön finns Gamla Gården som då var öns centrum och som mest bodde det ett hundratal personer där. På ön har funnits cirka 400 får och ett 40-tal renar samt hästar och kor. En enkelspårig järnväg anlades i syfte att transportera timmer från öns centrum till stranden där vidare transport väntade. Även en kyrkogård, ett litet kapell och fyrar samt handelsbod har funnits på ön. På kyrkogården kunde vi se gravstenar med daterad jordfästning på 2000-talet. När man strosar runt är det svårt att föreställa sig att all denna verksamhet har ägt rum på denna lilla ö som mäter 9 km på längden och 7 km på bredden. Gotska Sandön har med andra ord en intressant och fascinerande historia!

Madam Söderlunds stuga

Gamla Gården med bland annat Madam Söderlunds stuga. Foto: Linnea Nilsson-Waara


Sevärdheter på ön

Besöker man Gotska Sandön så kommer man naturligtvis att besöka Lägerplatsen, eftersom det endast är där det är tillåtet att övernatta. Vår båt ankrade vid stranden Las Palmas – som för övrigt är en jättefin strand för sol och bad. Från stranden är det fyra kilometers promenad genom mycket fin tallskog till Lägerplatsen. Stigarna är helt fantastiska att vandra på. Vi hade bara med oss våra gympaskor/trailskor – kängorna fick stanna hemma och det ångrar vi inte.

Eken

Den häftiga eken som står alldeles intill öns kapell. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ön erbjuder ett stort nätverk av stigar med olika distanser. För att nämna några turförslag så rekommenderar vi att besöka kapellet och Gamla Gården. Även Säludden för att skåda just sälar (har man tur så är de där – fråga nationalparksvärdarna innan om förutsättningarna). Man kan även hyra fatbikes (cyklar med tjocka däck) på ön. Dock anser vi att man gott och väl kan ta sig runt till fots, eftersom avstånden inte är så långa. Naturum finns i Fyrbyn, som ligger alldeles intill Lägerplatsen och är värd att besöka. Här får man ta del av öns historia och läsa om hur den sannolikt har uppstått ur en spricka ur inlandsisen.

En molnfri kväll får du inte missa att gå ner till Bredsandsudde för att titta på den magiska solnedgången. Stigarna ”inne på ön” är trevligare att gå på än de stigar som Sandöns bilar använder – dvs. sandiga körvägar som bara är jobbiga att gå på. Undvik dessa om det går.

IMG_0207

Solnedgång från Bredsandsudde (västra stranden). Foto: Linnea Nilsson-Waara

Slutligen: Glöm inte att ta med vattenflaskor! Vatten kan endast fyllas på vid Lägerplatsen och vid Nymans på S:T Annae Udde.

 

Öppet sommarsäsong

Gotska Sandön är öppen för besökare under sommarhalvåret. För exakta datum se Sandöresors hemsida. Har man egen båt kan man ta sig hit året om men ta reda på vilka regler som gäller för att besöka ön.

Kanske ses vi på Gotska Sandön för dit kommer vi definitivt att åka tillbaka. 

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack från oss!

Linnea och Niclas

21. Björnlandets nationalpark

Nationalparksresan rullar vidare. Denna gång med ett besök i Björnlandets Nationalpark i Västerbotten.

KORTFAKTA BJÖRNLANDETS NATIONALPARK
Bildad: 1991
Sevärdheter: Utsikten från Björnberget, fågellivet, urskog
Besök: Bil till entrén vid Angsjön

Vi lämnar Östersund tidigt på morgonen. Efter lunch och intressanta möten i Örnsköldsvik rattar vi vidare norrut längs riksväg 352 mot Fredrika. På vägen mellan Åsele och Vännäs visar en brun skylt oss vidare mot Björnlandets Nationalpark. Vi följer skylten och den tar oss in på en grusväg. Allt eftersom att kilometrarna minskar till målet växer snömängden i dikeskanten. Ett virrvarr av grusvägar penetrerar skogslandskapet. Men skyltar visar vägen. Detta är tjädertrakter. Träffade på fyra hönor som motvilligt ställde upp på bild.

IMG_8493

Nationalparkernas fina och informativa entréer. Björnlandet utgör inget undantag. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Plötsligt tar vägen slut och vi befinner oss på stranden vid Angsjön och därmed entrén till Björnlandets Nationalpark. Ett området med stora kvalitéer som urskog inom den naturgeografiska region i södra Norrland som kallas vågig bergkullterräng. Runt om Angsjön, som fortfarande täcks av ett tunt islager med nysnö förutom ett par decimeter närmast land där vattnet är öppet, höjer sig bergsryggar täckta med tät skog som växer hög. Här och var uppenbarar sig luckor i skogen och lodräta stup hintar om fina utkiksplatser. Höjdskillnaden i parken är upp mot 200 meter mellan dal och berg. Vid Angsjöns västra strand sträcker sig en dalgång vidare i vilken Björkbäcken rinner fram och omges av ett sammanhängande myrmarksområde. De stora arealerna med kalhyggen som vi tidigare passerat förstärker urskogskänslan i Björnlandet och längtan efter att få ge sig ut i området.

IMG_8501

Kallkälla finns i anslutning till Angsjöns entrée. Början av leden, ca 700 meter, är tillgänglighetsanpassad för t.ex. rullstolar/barnvagnar. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

1991 beslutades att skydda detta fantastiska naturområde ännu fritt från det moderna skogsbrukets framfart genom inrättandet av en nationalpark. Från början fanns endast en led som tog besökarna upp till utkikspunkten på Björnberget. Men på senare tid har parken efter ett beslut i riksdagen utvidgats till dubbla storleken och större delar av parken gjorts tillgängliga genom uppmärkning av flera nya leder med olika längder. Den nya entrén med tillgänglighetsanpassat dass, informationstavlor och spänger håller på att ta form. Två fina timmerstugor har byggts, Angsjökojan och Svärmorskojan. Standarden är enkel men stugorna är fräscha, mysiga och har allt man kan önska sig! Ved finns på plats och i stugorna är sängarna utrustade med madrasser, filtar och kuddar. Ett tips är dock att ta med egen sovsäck alternativt reselakan. Vedspisen fungerar utmärkt att laga mat på och det finns enklare köksgeråd som kastruller, bestick tallrikar och muggar.

IMG_8611

 Angsjöstugan. Ved finns för att sågas och huggas. Jättefräsch och enkel stuga för övernattning (med kamin). Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Vår ursprungliga plan är att börja vandra längs sjöns strand till den norra änden. Cirka 1,5 kilometer till Angsjökojan och övernatta där för att dag två vandra den 12 kilometer långa Svärmorsleden åter till entrén. När vi vandrar iväg singlar vitt ner i luften och kängorna lämnar ett rejält spår i snön som täcker spängerna.

Här finner du karta och mer information om Björnlandets nationalpark.

Vi kommer fram till Angsjökojan vid åttatiden på kvällen efter att ha vandra genom gles urskog där vissa av tallarna är så gamla som 450 år. Torrakor bidrar till den biologiska mångfalden och träden täcks av hängande lavar i from av skägg- och manlav. Tydliga spår efter forna skogsbränder i form av brandljud och brandstubbar avslöjar att området har en dramatisk historia. Minst tio skogsbränder tros ha härjat i området de senaste 300 åren. Nu var det länge sedan någon brand påverkat skogen så bestånd av gran och björk börjar breda ut sig. Det ger skogen en fin dynamik. Tallskogen gynnas i brandhärjade områden då den tjocka barken ger viss skydd mot lågorna.

IMG_8566

Skogen bjuder på mängder med man- och skägglav. Mäkta imponerande. Tyder på ren luft! Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Berggrunden består av urberg i from av granit. Blockig morän är den dominerande jordarten och stora blocksamlingar förekommer under rasbranterna och i områdets flackare terräng. Ett inslag som ytterligare förstärker Björnlandets karaktär som urskog.

Det är rogivande att få pyssla med stugsysslor. Hämta vatten, hugga ved, elda i kaminen. Låta saker ta sin tid och ha sin gång. En skön kontrast mot det urbana liv där det vardagliga ska elimineras till i närmast 0 minuter per dag för att istället ge plats till självförverkligande. Att få leva på en basal nivå är rogivande för såväl kopp som själ. All fokus på att hålla sig varm, torr och mätt.

Kulturgeografiska spår i naturen som avslöjar avlägsen mänsklig aktivitet i området förekommer i Björnlandet. Men dessa är svåra att upptäcka om man inte vet vad och vart man ska titta efter. Småskaligt skogsbruk har utförts i området här och var, det skvallrar små stubbar om. I utloppet av Angsjön syns även resterna från en gammal dammanläggning med syfte att kunna reglera flödet för att underlätta flottning av timmer. I Björkbäcken finns även spår efter ett äldre dammbygge, troligen med syfte att blötlägga större områden och utöka arealer möjliga för myrslotter då starr och gräs bärgades hem till djuren. Skogssamerna som levde i området har även barkat vissa tallar och nyttjat barken för att hålla djursenor elastiska över tid.

IMG_8657

Björnlandets nationalpark är mäkta kuperat och bjuder på fin utsikt över Angsjön. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

På morgonen den andra dagen skiner solen och värmer skönt i ansiktet utanför stugan. Men ganska snart börjar åter snön falla. Tanken är att vandra den gröna slingan förbi Svärmorskojan och åter till entrén. Stigen är delvis tänkt av snö, men ibland kommer den fram och avslöjar att den är tämligen ny. Inte så många fötter har hunnit vandra den.

I nordsluttningarna ligger det betydligt mer snö. Bristande. Ibland är det upp över knäna. Vandringen tar därför betydligt längre tid än väntat. Vi är för tidiga eller så är våren för sen, oavsett vilket är det lite bökigt att vandra. Vid stigskälet söder om Angsjön väljer vi därför att fortsätta den kortaste vägen åter till entrén istället för att vika västerut mot Svärmorskojan. Turen blir kortare än planerat vilket är tråkigt. Men en fördel är att vi fortfarande har mycket kvar att upptäcka i denna underbara natur. För ett återbesök kommer det att bli. Stort tack till alla som arbetar med våra nationalparker, ni gör ett fantastiskt jobb.
/Niclas & Linnea

Detta bildspel kräver JavaScript.

Medvinden lockar man ur huse

Det är lördag, solen skiner och temperaturen ligger på -10 grader. Dagens självklara val är att besöka Östersunds populära Vinterparken. Här finns aktiviteter bokstavligen talat för alla. Idag valde jag att åka skidor från Vinterparken (sommartid kallas denna plats för Badhusparken) tur och retur Kungsgården – våfflor stod på menyn. Livets krydda brukar man säga är mat och för en friluftsmänniska utgör uttrycket inget undantag.

 

img_8252

I centrala Östersund finner du Medvinden, som är en plogad isbana och sträcker sig som ett vägnät över Storsjön. Från stan till Kungsgården är det 9,3 km enkel väg. Där finns en våffelstuga. Foto: Linnea Nilsson-Waara


Från Vinterparken går en plogad isbana hela vägen till Kungsgården. Färdsätten varierar med allt från skridskoåkning (hockeyrör, långfärdsskridskor), promenad, skidåkning, färdsel med barnvagn, hundspann och cykling. Hela sjön går att åka på där framför allt vandrare och skateåkarna kan åka dit näsan pekar.

img_8278

På isen färdas ung som gammal, i pulka, med barnvagn, på skridskor eller cyklandes. Även promenadmänniskor och skidåkare (inkl. jag själv), samt hundspann skymtades på isen. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Efter att ha passerat Vallsundsbron ser jag klart och tydligt fjäll. Det känns väldigt fascinerande att en stad ligger så nära fjället och som att det nästan går att ”ta på”.

img_8233

Våffelstugan vid Kungsgårdenviken ligger vackert vid Storsjön. Stugan är sval så jacka och mössa kan man få behålla på. Filtar finns. Annars är det fint att dagar som dessa sitta ute. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Väl framme vid Kungsgården visar Suunto-klockan 9,3 km och magen känner sig redo för lunch. Serveringstugan är gemytlig och enkelt inredd. En öppen eld är igång och små mysiga öar med bord och stolar/fåtöljer inbjuder till fikastund. Jag beställer dagens soppa och avslutar (såklart) med den där våfflan ;). Nöjd och belåten beger jag mig tillbaka till stan. Flera gånger stannar jag upp och fotar längs vägen. Trots att Medvinden trafikeras av massvis med människor fylls jag av en rofylld känsla. Människor njuter av solskenet, skridskoåkningen, ser inte alls stressade ut utan mer belåtna av att vara ute i det fria.

img_8267

En fantastisk dag ute på skidorna. Foto: Linnea Nilsson-Waara

img_8312

Ett populärt inslag, främst hos barnen är att åka häst med släde. Denna attraktion finns i Vinterparken. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi ses i Östersund!
/Linnea

Andersön – Ett av Östersunds många guldkorn

Som nybliven Östersundsbo tar man alla tillfällen i akt att utforska friluftslivet i kommunen. Det är inte för intet som staden kallas för ”vinterstaden” och trots den uteblivna snön finns massvis med aktiviteter att ta sig an.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Andersön med dess omgivningar bjuder på fantastiska kreationer och underbar skridskoåkning. Foto: Linnea Nilsson-Waara


På dagens lista stod att besöka Andersöns naturreservat, vilken ur mångas munnar överröses med idel superlativ. Ön ligger cirka 18 kilometers bilväg från Östersunds centrum och omges av Sveriges femte största sjö, Storsjön. Detta område kallar vi numera för skridskoåkarnas paradis.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Svart blankis runt omkring Andersön. Foto: Linnea Nilsson-Waara


Ön entras med bil från dess sydspets och längs med vägen skådade vi flertalet små mysiga dungar som bjöd in till fikastund. Vi parkerade vid Trefottsudden och skrillade på oss. Så långt vi kunde se var sjön åkbar och stora delar utgjordes av svart blankis. Vi tog oss runt öns norra spets, till dess västra sida och Båthusudden. Där möttes vi av fantastisk utsikt över kalfjället med bland annat Åreskutan. Eftersom vi hade vinden i ryggen ville vi inte röra oss allt för långt i medvind och bestämde oss därför att åka tillbaka med en avstickare mot Bynäset. Allt eftersom dagen fortskred dök fler skridskoåkare upp och till och med två cyklister – 100% säker gissning på att de använde dubbdäck!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En ispik är alltid bra att ha med sig. Foto: Linnea Nilsson-Waara


Väl tillbaka vid Trefotsudden hittade vi oss ett fint fikaställe och kunde avnjuta vår medhavda massäck. Hit kommer vi definitivt att åka tillbaka. Från Andersön är det inte så långt till Bynäset och rykten säger att längst in i Kungsgårdsviken ska finnas en våffelstugan som serverar frasiga våfflor. Mumma!

img_8401

Kaffe- och fikapaus i en mysig liten dunge med utsikt över Storsjön. 

Andersön runt sägs vara dryga milen och gissa om jag ser fram emot sommarens trailturer här.

/Linnea

Sånfjällets Nationalpark

Direkt efter vårt besök i Hamra Nationalpark fortsatte vi vår nationalparksturné till Sånfjället. Denna park har tre accesser, varav vi valde att starta från den som heter Nyvallens fäbod. För att nå denna passerade vi Sveg och fortsätta sedan mot Hedeviken, för att ytterligare köra 17 km innan vi nådde parkeringen. 

img_7110

Uppe på Korpflyet med utsikt över Hedeviken.

Nyvallens fäbod i sig är ett fint utflyktsmål att besöka. Här förekomma flertalet aktiviteter framför allt sommartid, med bland annat servering, försäljning av lokalproducerad fäbodmat och guidade turer. Här går kor lösa och betar. Dock ej renar eftersom bevarandet av lavar (renens favoritföda) var en av orsakerna till att nationalparksskyddet instiftandet år 1909. Därför hålls detta fjäll fredat från renar (så gott det går). 

Sånfjället är verkligen häftigt. Helt solo sticker den upp ur Härjedalens omgivande skogar och vi förstår att människorna i Hedeviken lever med ögongodis genom att bara titta ut från balkongen varje morgon. Parken är 104 km2 stor med sin högsta topp på 1277 möh. 

img_7045

Kvällssol med frost som har lagt sig över riset.

Dag 1 vandrade vi från Nyvallens fäbod och följde den södra leden i sydlig riktning. Efter cirka 8 km nådde vi vindskyddet som låg på cirka 850 höjdmeter (=vacker utsikt från denna höjd) och invid en liten sjö som nästintill hade frusit igen. Några hundra meter västerut hittade vi en bäck att hämta vatten från. Vi slog tältläger som dessutom blev vårt base camp för två nätter. Kvällens höjdpunkt blev solnedgången med utsikt mot vårt hemmafjäll i Grövelsjön. Röd och blå timme med fullmåne fick vi skåda. 

img_7085

Vår lägerplats med fjälltopparna i bakgrunden.

Dag 2 började med en morgonpromenad upp på fjälltoppen Korpflyet. Hyfsat lättgånget med blockig terräng. Här möttes vi av en fantastisk utsikt över de norska fjälltopparna Rendalssölen. Bakom oss låg dimman kvar i dalgångarna och vi fick se de lågt belägna molnen ligga som ett täcke över Hedeviken. 

Topptur på Sånfjället

Idag hade vi bestämt oss för att topptura. Efter frukosten fortsatte vi upp mot Högfjället, som är Sånfjällets högsta topp, därefter ner i dalgången och upp på Valmfjället. Vi avslutade vårt toppturande med att gå upp på toppen som gör skäl för sitt namn, nämligen Gråsidan. Denna topp var stenig (blockterräng) och hade sin ena bergssida i skuggläge. Vi harvade oss ned längs östsidan och fick ta det väldigt lugnt och metodiskt för att komma oss ner. I Sododalen traskade vi över ett vattendrag som vi gissar innehåller massor med vatten under sommaren.

Nu hade klockan blivit närmare 18 och mörkret var på gång. Vi drog oss tillbaka i lägret, käkade vår varmlagade middag för att sedan krypa ner i våra dunsäckar. 

Häftig vandring i bäckravinen

Morgonen därpå följde vi leden norrut till raststugan Sododalsstugan. Detta är en rast- och nödstuga med kamin och britsar. Den har även dass. Från stugan fortsatte vi norrut genom en bäckravin. Mycket häftig att vandra i. Vi sneddade sedan av upp över kalfjället och ner på nordöstra sidan av leden som går upp mot Högfjället. Här var det mycket brant och partier med rullsten. 

En av de björntätaste i landet

Sånfjället sägs bara ett av de björntätaste i landet. Även lavskrika, älg och tjäder ska finnas här. Vi såg massvis med ripor iförda sin höstkostym (vit-brun-spräcklig). 

Vi är mycket nöjda med vårt besök till Sånfjället. Hela turen blev 16 km (från Nyvallens fäbod, via vindskyddet, Sododalsskrevan, över kalfjället och tillbaka till parkeringen). Dag två gjorde vi toppturer som blev cirka 14 km totalt. 

img_7362

Vacker höstvandring på Sånfjället.

img_7327

Tillagning av frukost. Hett vatten blandas i fukostpåsen. Återförslut och låt stå i 10 minuter. Ger 600 kcal. Enkelt och gott!

Tack för oss!

Linnea och Niclas (@deluxeturer.se)

Hamra Nationalpark

Tio mil norr om Mora eller 3,5 mil sydöst om Sveg, finner du en nationalpark vars historia sträcker sig bakåt i tiden till början på 1900-talet. Parkskyddet inrättades för att skydda dess urgamla och lavskäggiga skog. Förutom enorma partier med vackra myrar lever många djur och växter här, vilka bara kan överleva i just gammelskog.

 

img_6808

Myrar och urskog är karaktäristiskt för Hamra Nationalpark. Bra underhåll av lederna med spänger där det är blötare terräng.


Gammelskogsarterna i Hamra är: Slaguggla, vedtrappmossa, knärot, lugnlav, doftticka och barkskinnsbagge. 

Hamra nationalpark är väldigt långsmal och mellan norra och södra entrén är det cirka 10 km. Vid respektive entré finns kortare slingor att göra för att få se parkens olika karaktärer. En av slingorna är anpassad för rullstolsburna med en led som stärker sig 1/2 km till vackra Svansjön.

Parkens innehåll

Vi fick bland annat se urskog, massvis med hänglavar (lavskrikornas favorit), myrar, rester från 2009 års medvetet anlagda skogsbrand, rester av en kolmila och kolarkoja, fina vindskydd som är tillåtet att övernatta i, samt utsiktstornet. Andra djur man kan förväntas se är björn, älg och talltitor, samt andra fåglar. 

Vi övernattade i vindskyddet som ligger ca 2 km från huvudentrén. Där fanns ved och en eldstad, beläget vid en sjö. Vindskyddet är öppet med golv. Där lade vi ut våra liggunderlag och somnade med elden framför oss. 

Vi är mycket nöjda med vårt besök i parken. Den är fint rustad med skyltning, utedass (även handikappanpassat), bra informationstavlor och till och med ved vid vindskydden som man tillåts att bruka. 

Hej från oss!

img_7020

Lycklig tjej på ett café i Sveg. Tre hekto chokladboll och säkert lika mycket biskvi.

Linnea och Niclas (@deluxeturer.se)

Slutord: 200 mil av Fjällets Guldkorn

Projektet ”200 mil av Fjällets Guldkorn” gick ut på att upptäcka och uppleva fjället ur vit-, grön- och toppvy. Syftet med projektet var att förmedla tips, kunskap och inspiration så att fler människor ges möjlighet till att uppleva vårt vackra fjällandskap.

Fjället är nära förknippat med både träning, hälsa och välbefinnande och är en fin miljö att vistas i förutsatt att du har goda kunskaper och är rätt rustad för fjället. Vår vision är att fortsätta förmedla kunskap och hålla inspirationsföreläsningar runt om i landet. Piteå-Tidningens reporter Mari Gustafsson, mailade oss jättebra frågor om projektet vilka vi besvarar i detta inlägg.

Projektet var indelat i tre etapper under olika årstider och från olika vyer.

  1. Kungsleden (turskidåkning med pulka från Hemavan till Abisko) 484 km.
  2. Gröna bandet (vandring Treriksröset till Grövelsjön) 1380 km.
  3. Den högsta fjälltoppen i våra fyra fjällandskap (löpning, vandring och eller klättring av Kebnekaise, Storsola/Syltraversen, Helags och Storvätteshågna) 168 km. 

dsc08075



Berätta om allra sista delen av äventyret?

 

Svar: Vi valde att bestiga Kebnekaise precis innan starten av Gröna bandet, eftersom de tre återstående fjälltopparna befinner sig relativt nära Grövelsjön och var smidigast att vänta med. Så direkt efter målgången av Gröna bandet bytte vi ut kängorna mot löparskorna för att kunna färdas lätt på de tre återstående fjälltopparna. Då vi båda två är passionerade löpare var känslan obeskrivlig av att nu äntligen kunna springa igen. Finalen av fjälltopparna skulle bli Jämtlands högsta topp Storsola, som också ingår som en del i bergsmassivet Syltraversen. Den högsta toppen i Sylmassivet är Storsylen, som ligger på den norska sidan. Allt slutade med att vi gjorde hela Syltraversen, vilket innebar högalpin klättring med klätterutrustning och dessutom klättringspremiär för Erikas del. Vi är båda eniga om att finalen av projektet blev bokstavligt talat en riktig höjdare och precis den utmaning som vi gillar – det vill säga när vi ligger på gränsen till vad vi klarar av och efteråt känner att vi har vuxit med uppgiften. Med oss hade vi en klättererfarne Napoleon Wallin, som hjälpte oss på bästa sätt.

dsc08182

Härligt att få löpa på fjället.

 

Hur känns det nu när det är klart?

Svar: Det är en härlig känsla att projektet nu är klart. Samtidigt har en känsla av tomhet infunnit sig. Vi har levt med projektet och alla dess förberedelser i snart ett års tid och det har hela tiden följt med oss parallellt med vardagslivet. Då utmaningar är bland det bästa som finns var vi eniga om att projektet skulle ligga på en sådan nivå att vi på förhand inte var helt säkra på om vi skulle klara av uppgiften, men ändå ha känslan av att det skulle vara genomförbart. En annan härlig känsla, som vi nu har med oss är insikten i att våra kroppar ganska snabbt kan anpassa sig och klara av mer än vad vi tror. Tar vi hand om kropparna på ett vettigt sätt läker de skapligt trots att de vissa stunder kan kännas helt slut när dagens etapp är avklarad. Vi är även tacksamma för alla fina möten med människor, som vi har fått vara med om längs vägen.

dsc08216

Det finns så mycket vackert att fota på fjället.

”Fjället inbjuder till en slags harmoni där människan kommer ner i varv och ges utrymme till att vara ”här och nu”. Det är en sinnesstämning som vi tyvärr inte är lika självklar i dagens moderna samhälle.” Erika & Linnea Nilsson-Waara

dsc08134

Hösten är en fantastisk tid för fjällvandring. 

Och sedan kan man ha lite faktapunkter.

3300 … kcal i snitt per dag har systrarna förbrukat.

600 … stycken energibars har systrarna förtärt.

203 … mil har systrarna färdats till fots.

110 … timmars behov av återhämtning har systrarnas sportklockor nästan konstant visat på

82 … dagar har systrarna spenderat på fjället.

30 … km i snitt per dag har systrarna färdats.

10 … timmar per dag har de varit igång.

9 … gånger har systrarna trubadurat längs resan.

5 … gånger om har de bestigit Mount Everest höjdmässigt.

Vilken jubelbild skulle ni välja för att illustrera känslan av att ha gått i mål?

Svar: Jubelbilden får nog vara när vi står på den sista fjälltoppen (dock ej Storsola, men den högsta toppen i Sylmassivet – Storsylen i Norge) med Sverigeflaggan bredvid oss. Bilden symboliserar glädje och att vi har nått toppen och därmed finalen av projektet. De tre målgångsbilderna av varje etapp kan ju uttryckas i att vi nådde våra mål ”porten, dörren och toppen”.

Här följer fler segrarbilder från vårt äventyr!

img_6585

Känslan av att ha klarat av en tuff utmaning. Uppe på Storsylen.

  1. Porten= Kungsledenporten i Abisko.
  2. Dörren= målgången av Gröna bandet.
  3. Toppen= den återstående toppen av de totalt fyra fjälltopparna.

img_3349

I mål efter 21 dagar ute på skidor. Kungsleden från Hemavan till Abisko.

img_6480-1

Handen på den blå dörren och därmed har vi genomfört Gröna bandet, Treriksröset till Grövelsjön, 138 mil på 53 dagar.

Vi gillar ju målsättningar och för oss var dessa tre faktorer målgångssnören på olika sätt.

Här kommer även länkar till tre utvalda filmklipp från vårt äventyr.

Kungsleden: https://youtu.be/4EytXgYGqr0

Gröna bandet: https://youtu.be/wPWPR9LGwfc

Fjälltopp Syltraversen: https://youtu.be/5tU_1t4KXBw

Tack till alla som på olika sätt har stöttat oss. Håll utkik på hemsidan för framtida projekt. Inom den närmsta tiden kommer vi ge lite utrymme till återhämtning och vardagsliv från långturerna. Dock innehåller vårt vardagsliv en aktiv livsstil, med massor av friluftsliv och träning. Sedan blir det att återgå till ritbordet igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tack och kramar från oss!

Kramar Linnea och Erika