Tack för att ni har följt våra äventyr!

Ett helt år har snart passerat sedan den intensiva planeringen av våra äventyr påbörjades. Med den matematiken förstår du att själva turen endast utgjorde en liten bråkdel av den totala tid som vi har levt med våra projekt.

Vilka är våra reflektioner och lärdomar av löpningen/vandringen och paddlingen? Vad gjorde vi bra? Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Vad händer i framtiden?

PADDLINGEN

DSC04646

Niclas, hunden Storm och Linnea i sin kanadensare. Här hade Storm fullföljt sin tur medan Niclas och Linnea bytte farkost till havskajaker för att ta sig an Vänern och resterande väg till Göteborg. Foto: Amanda Thorén

Linnea: Från början kändes det overkligt att vi faktiskt skulle ta oss an en paddlingstur på 80 mil. Men nyfikenheten av att se hur det där sammanhängande vattendraget från Härjedalen till Göteborg sitter ihop och att få vara ute tillsammans med familjen blev såklart avgörande för att inte kunna säga nej. Min paddlingsstatus innan turen var helt okej, men att spendera 10 timmar per dag sittandes i en kanot och ta oss igenom större forsar, bära kanot och dessutom ha med oss en oerfaren hund såg jag som stora utmaningar.

Allt vackert vi har fått se på turen, alla spännande forsar vi har tråcklat oss igenom, vår fantastiska natur och fjällvyer, delikatesser vi har avnjutit, jättefärjor att zick-zacka mellan och såklart möten med människor är några saker vi tar med oss. Känslan när vi gled över ”mållinjen”, där Nordens längsta vattendrag övergår till hav var glädje, lycka och tomhet över att det nu var över. Vi hade ju levt med detta äventyr i över ett år. Detta var första långturen på vatten och jag inser att turlivet med dess enkelhet är lika fantastiskt oavsett om man skidar, vandrar, springer eller paddlar.

Tack för all pepp och stöttning på vägen!

lrg_dsc03474

Linnea framför ett spegelblankt Femunden. Foto: Niclas Bentzer

Niclas: Ta fram en karta. Kolla in vattendraget som ligger närmast där du bor. Vart kommer egentligen vattnet ifrån? Följ det blå sträcket vidare uppströms så långt du kan. Vart hamnar du? Visst blir du nyfiken? Kanske måste du rent av ut och paddla nästa sommar.

Några lärdomar jag tar med mig från denna tur är:

– Marschtakten i kanadensare och kajak med packning är ungefär 6 km per timme.

– Vid kraftverk och slussar är det sällan bra infrastruktur för paddlare att bära förbi. Kolla kartan vart närmaste väg finns och ta hellre upp lite för tidigt än för sent. Vagn är en lifesaver!

– Vattnet i Trysilelva går att dricka ner till Trysil. Det är extremt lyxigt att ha oändligt med dricksvatten nära till hands. Speciellt när sommaren bjuder på varma dagar.

– Att reka en forts kan ta tid. Men det är alltid värt att göra det (ett måste).

– Det är tidskrävande att göra bra bildmaterial där båda i ett sällskapa ska vara med på samma bild. Ha med stativ och fjärrkontroll till kameran.

– Keensandaler är det överlägset bästa plagget vid paddling.

– Ha med minst två par shorts. Ett par att paddla i och ett par att bada i.

– Ta med kikare. Det är kul att spana på fågel!

– Sjökort är inte ett måste vid paddling men det kan vara klokt att ha koll på de stora farlederna.

– Prata med lokalbefolkningen och skaffa information om vattnet framöver. Men var alltid kritisk. Folk har olika uppfattningar om vad som är paddlingsbart vatten.

Avslutningsvis vill jag verkligen slå ett slag för semester på ”hemmaplan”. Det finns mycket vackert att se och göra i Sveriges avlånga land. Och när du är klar med det så rekommenderas en sväng in i Norge!

Niclas framför ett spegelblankt Femunden. Foto: Linnea Nilsson-Waara

LÖPNINGEN/VANDRINGEN

Erika Nilsson-Waara och Oscar Detmer Nilsson njuter av Söderåsens nationalpark. Foto: Sandra Henningsson.

 

Erika: Together is stronger. Att göra resan tillsammans med Oscar blev en succé. Vi har fått känna på varandras ytterligheter och stärkt vår relation ännu mer. När det har varit tungt har vi givit varandra kraft. Icke att förglömma är alla de boenden som vi har övernattat på längs vägen. Även släkt och vänner har varit en av de absoluta höjdpunkterna. Alla har bistått med ovärderlig hjälp. Vi har fått fina minnen för livet.

Det svåraste är att ta det första steget och ge sig ut på en ny stig. Kommer det att hålla? Vill jag det här? Blir det som jag har tänkt mig? Kommer det att vara värt det? Mängder av tvivel och frågor dyker alltid upp inför varje långtur. Detta var den tredje gången. Det krävs beslutsamhet, mod och energi.

Det jag har lärt mig är att det aldrig blir som man har tänkt sig trots åtskilliga timmar av planering. Och det kanske är bra. Även om en långtur kräver sin gedigna planering går livet inte att planera till punkt och pricka. Då skulle det säkerligen bli både trist och enformigt. Äventyret i resan blir att uppleva det som kommer framför oss, att handskas med de svårigheter som uppstår och framförallt att stanna upp och leva i nuet. Det är det bästa med naturen; den enkelhet som den erbjuder.

Det som alltid händer är en personlig resa inombords. Att hitta och känna av sig själv lite bättre. Att komma ut som en version starkare av sig själv. Att ge sig ut på en ny stig är därför nyttigt att göra då och då. Vem vet vad din nästa upptäckt blir?!

Erika på Österlen. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Oscar:  Att handskas med värmen blev en stor och överraskande utmaning. Ofta tänker man på att klä sig efter kyla, regn och blåst. Men vad gör man när det är över 30 grader under flera veckors tid? Att ta med den där extra vattenflaskan, smörja in sig med solskydd, använda huvudbonad och att starta tidigare på morgonen blev en viktiga lärdomar för mig. Att drabbas av solsting är inget som jag vill vara med om igen.

Av äventyret har jag upptäckt ett nytt Skåne, som jag inte visste fanns. Att det finns en sådan fin miljö bara runt knuten är helt makalöst. Då vill jag även tillägga att jag är född och uppväxt i Skåne.
För att vara min första långtur är jag glatt förvånad över hur njutbart det var, samt att vi klarade av att hålla varje datum och boende enligt planen.
Allt blev mycket lättare av att ha en underbar turkompis med sig på Skåneleden. Vi har stöttat varandra och fått se saker tillsammans.
Oscar visar upp en del av packningen. Foto: Sandra Henningsson.

 

Avslutningsvis vill vi säga stort tack till dig som har följt oss eller på något sätt ägnat oss minsta tanke under våra äventyr.

Fortsätt gärna att följa våra kanaler, bland annat om vår Nationalparksresa, mindre utflykter, inspirerande träningsrundor och musikspelningar.

Vi hoppas att vi har kunnat väcka äventyrsådran i dig till att besöka och uppleva vår fina natur. Och du. Glöm inte termosen när du her dig ut.

/Erika, Linnea, Niclas och Oscar.

Sommarens solnedgångar

”Sommaren som vi minns”. Till den kategorin har år 2018 verkligen kvalat sig in. Med alla soltimmar som har ägt rum har också solnedgångarna lyst med sin närvaro. Här följer en bildström av just solnedgångar. Har du någon favorit-solnedgångsbild att dela med dig av?

DSC03628

Kvällsdopp i Femunden. Till utsikt av det norska fjällmassivet Rendalssölen. Foto: Niclas Bentzer

lrg_dsc04273

Kvällssolen i Ekshärad, Värmland lyser vackert över kanoterna. Foto: Linnea Nilsson-Waara

lrg_dsc05055

Sådana här solnedgångar fick vi se på Vänern. Foto: Linnea Nilsson-Waara

lrg_dsc05066

Solen är på väg att lägga sig och speglar sig vackert mot stenhällarna i Vänern. Foto: Linnea Nilsson-Waara

DSC05047

Kvällsdopp i Vänern. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

/Linnea

Paddlingen: Highlights i bilder, Karlstad – Göteborg

Sista etappen i bilder. Farkostbyte till havskajak. Paddling i Vänerns skärgård, korsning av Vänern, slussarna längs Göta älv, möten med gigantiska fartyg och turbulenta strömmar i Göteborgs hamn. Och sist men inte minst – här glider vi över gränsen mellan Göta älv och ut i havet, alltså över gränsen där Nordens längsta vattenväg tar slut. 805 kilometers paddling var nu över och känslan av lycka, glädje, lättnad, tomhet och saknad uppstod. Nu är vi åter på hemmaplan och vardagen tar i. Däremot fyllda av tacksamhet att vi har kunnat genomföra detta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

/Linnea

 

 

Paddlingen: Highlights i bilder, Käringsjön – Trysil

Mycket vackert har vi fått se på vår paddling längs Nordens längsta vattenväg. Här följer bilder från första delen, där den paddlingsbara starten för vattendraget sker. Nämligen från Käringsjön om ligger i Härjedalen. Just nu pågår bearbetning och sortering av bilder. Det känns lite overkligt att titta tillbaka på allt som vi har fått vara med om.

Detta bildspel kräver JavaScript.

/Linnea

Paddlingen, etapp 5: film från målgången

Här följer den sista etappen från paddlingen längs Nordens längsta vattenväg. Från Vänersborg till Göteborg. För er som funderar att paddla denna sträcka rekommenderar vi att man vid Kungälv tar Nordre älv istället för Göta älv. Sista milen i Göteborgs hamn var rätt så stökig med tunga och stora fartyg att zick-zacka mellan. Turbulenta vågor på vattnet.

Men vi klarade det! Hela resan var varit ett fantastiskt äventyr.

/Linnea

Paddlingen dag 30. Lilla Edet – Kungälv, 37,3 km

Näst sista dagen på denna tur. Imorse hade vi en sluss och 65 km kvar att passera innan vi når Göteborg. En märklig känsla infinner sig om att snart är detta äventyr, som vi har planerat i ett års tid över.

6 slussar har vi passerat mellan Vänersborg och Göteborg. Denna sträcka är inte riktigt anlagd för kanotister. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Det märks också på våra kroppar att de nu har anpassat sig till kajakrörelserna och vi kan paddla längre sträckor utan att behöva gå i land för att sträcka på benen.

Efter att ha paddlat i 30 dagar, vilka skavanker och skador kan man vänta sig att få? För min del hade jag, innan turen startade, en axel som gnällde men i övrigt god form. Annars är det skavsår i händer och på några andra ställen som känns. Värmen har tagit på oss och mycket vatten har gått åt. I övrigt mår vi bra.

I Kungälv finns den välbevarade Bohus fästning. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Dagens destination blev Kungälv som har en intressant historia som bl.a. kan skådas i den välbevarade Bohus fästning. Den började att byggas 1308 för att stärka Norges dåtida sydgräns. I mitten på 1700-talet avvecklas fästningen och är numera en restaurerad ruin belägen på en 40 meter hög klippa på Bagarholmen i Nordre älv.

Efter 37 km paddling smakar maten extra gott. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi bor i Sveriges minsta campingstuga. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Idag var dan före doppardan vilket betyder att imorgon är äventyrets julafton. Då beräknar vi att paddla in i centrala Göteborg och vidare ut i havet som enligt Fiskeriverket tar vid längs en linje från nordligaste udden på Älvnabben vid Västerberget i Långedrag över Knippelholmens fyr till västra piren vid Arendals småbåtshamn på Hisingen.

Skattning 1-5:

Ansträngning: 2,5

Vyer: 2

Lunchstället: 2,5

Paddlingen: 3,5

Lägret: 4

/Linnea

Paddlingen dag 29. Vänersborg – Lilla Edet 34,3 km

Från marinan i Vänersborg paddlade vi över den lilla Vänernviken Vassbotten och in i den grävda kanalen Karls grav. Denna kanal stod färdig 1752 för att kunna leda sjötrafiken mellan Göta älv och Vänern förbi fallen vid Vargön och Önafors.

Idag har vi gjort bekantskap med både slussar och större fartyg. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Kanalen är nästa 4 km lång och därmed ett imponerande bygge med tanke på vilka resurser som stod till förfogande på 1700-talets mitt.

I Brinkebergskulle som sammanfogar Karls grav med Göta älv fick vi bekanta oss med vår första sluss. Vi tror att det inte är tillåtet att slussa med kanot och har gjort den egna bedömningen att det innebär för mycket risk. Därför har vi inte tagit reda på om det faktiskt är tillåtet eller ej. Innan slussen på den östra stranden fanns en bra brygga att ta upp på. Sedan promenerade vi med kanoten över bron för att ta oss över slussen och satte i några hundra meter söder om slussen på den västra stranden.

Slussled som öppnades år 1800! Foto: Linnea Nilsson-Waara

I Trollhättan väntade ytterligare slussar. Vi plockade upp på västra stranden precis innan Slusscaféet där det fanns en bra brygga. Vi lunchade på caféet och rekommenderar ett besök! För mig som älskar chokladbollar och har hunnit testa en hel del kan jag varmt rekommendera dem från Slusscaféet! Min vän Janne som bor i närheten lyckades tajma in att komma förbi. Han är en inbiten traillöpare och kan de flesta stigarna i området kring Vänersborg och Trollhättan.

Chokladbollarna på Slusscaféet kan vi varmt rekommendera. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Trevligt sällskap av Janne. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Efter lunchen lastade vi kajakerna på vagnar och rullade genom slussområdet. Ett fantastisk ställe där de gamla slussvägarna från 1800 och 1844 finns bevarade. Den som används idag invigdes 1916. Janne, som är hemma i området och dessutom historielärare i grunden gav oss en guidad tur. Området är trevligt och har mycket att erbjuda, även till dig som inte åker båt.

Transport av kajak på kärra. Film: Linnea Nilsson-Waara

Delar av Göta älv är smal och det är olämpligt för oss i små kajaker att möta stora båtar på dessa ställen. Tack vare appen Marine Traffic kan vi dock hålla koll på båtar och planera vår framfart.

Vi hade ställt in siktet på Lilla Edet men halvvägs mellan Trollhättan och Lilla Edet drog ett oväder in. Även om vi endast träffades av några få regndroppar så orsakade den starka motvinden att vår fart framåt kraftigt sjönk. Vi började kolla efter tältplatser. Men vips drog ovädret förbi och vinden avtog. Nu är vi i Lilla Edet och imorgon ska vi lyfta förbi turens sista sluss. Turens sista mänskligt skapade hinder.

Skattning 1-5:

Ansträngning: 3,5

Vyer: 2

Lunchstället: 4

Paddlingen: 3,5. Paddlingsbart hela vägen förutom slussarna. Oväder drog in och gav oss större utmaning.

Lägret: 2,5

/Linnea