Tack för att ni har följt våra äventyr!

Ett helt år har snart passerat sedan den intensiva planeringen av våra äventyr påbörjades. Med den matematiken förstår du att själva turen endast utgjorde en liten bråkdel av den totala tid som vi har levt med våra projekt.

Vilka är våra reflektioner och lärdomar av löpningen/vandringen och paddlingen? Vad gjorde vi bra? Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Vad händer i framtiden?

PADDLINGEN

DSC04646

Niclas, hunden Storm och Linnea i sin kanadensare. Här hade Storm fullföljt sin tur medan Niclas och Linnea bytte farkost till havskajaker för att ta sig an Vänern och resterande väg till Göteborg. Foto: Amanda Thorén

Linnea: Från början kändes det overkligt att vi faktiskt skulle ta oss an en paddlingstur på 80 mil. Men nyfikenheten av att se hur det där sammanhängande vattendraget från Härjedalen till Göteborg sitter ihop och att få vara ute tillsammans med familjen blev såklart avgörande för att inte kunna säga nej. Min paddlingsstatus innan turen var helt okej, men att spendera 10 timmar per dag sittandes i en kanot och ta oss igenom större forsar, bära kanot och dessutom ha med oss en oerfaren hund såg jag som stora utmaningar.

Allt vackert vi har fått se på turen, alla spännande forsar vi har tråcklat oss igenom, vår fantastiska natur och fjällvyer, delikatesser vi har avnjutit, jättefärjor att zick-zacka mellan och såklart möten med människor är några saker vi tar med oss. Känslan när vi gled över ”mållinjen”, där Nordens längsta vattendrag övergår till hav var glädje, lycka och tomhet över att det nu var över. Vi hade ju levt med detta äventyr i över ett år. Detta var första långturen på vatten och jag inser att turlivet med dess enkelhet är lika fantastiskt oavsett om man skidar, vandrar, springer eller paddlar.

Tack för all pepp och stöttning på vägen!

lrg_dsc03474

Linnea framför ett spegelblankt Femunden. Foto: Niclas Bentzer

Niclas: Ta fram en karta. Kolla in vattendraget som ligger närmast där du bor. Vart kommer egentligen vattnet ifrån? Följ det blå sträcket vidare uppströms så långt du kan. Vart hamnar du? Visst blir du nyfiken? Kanske måste du rent av ut och paddla nästa sommar.

Några lärdomar jag tar med mig från denna tur är:

– Marschtakten i kanadensare och kajak med packning är ungefär 6 km per timme.

– Vid kraftverk och slussar är det sällan bra infrastruktur för paddlare att bära förbi. Kolla kartan vart närmaste väg finns och ta hellre upp lite för tidigt än för sent. Vagn är en lifesaver!

– Vattnet i Trysilelva går att dricka ner till Trysil. Det är extremt lyxigt att ha oändligt med dricksvatten nära till hands. Speciellt när sommaren bjuder på varma dagar.

– Att reka en forts kan ta tid. Men det är alltid värt att göra det (ett måste).

– Det är tidskrävande att göra bra bildmaterial där båda i ett sällskapa ska vara med på samma bild. Ha med stativ och fjärrkontroll till kameran.

– Keensandaler är det överlägset bästa plagget vid paddling.

– Ha med minst två par shorts. Ett par att paddla i och ett par att bada i.

– Ta med kikare. Det är kul att spana på fågel!

– Sjökort är inte ett måste vid paddling men det kan vara klokt att ha koll på de stora farlederna.

– Prata med lokalbefolkningen och skaffa information om vattnet framöver. Men var alltid kritisk. Folk har olika uppfattningar om vad som är paddlingsbart vatten.

Avslutningsvis vill jag verkligen slå ett slag för semester på ”hemmaplan”. Det finns mycket vackert att se och göra i Sveriges avlånga land. Och när du är klar med det så rekommenderas en sväng in i Norge!

Niclas framför ett spegelblankt Femunden. Foto: Linnea Nilsson-Waara

LÖPNINGEN/VANDRINGEN

Erika Nilsson-Waara och Oscar Detmer Nilsson njuter av Söderåsens nationalpark. Foto: Sandra Henningsson.

 

Erika: Together is stronger. Att göra resan tillsammans med Oscar blev en succé. Vi har fått känna på varandras ytterligheter och stärkt vår relation ännu mer. När det har varit tungt har vi givit varandra kraft. Icke att förglömma är alla de boenden som vi har övernattat på längs vägen. Även släkt och vänner har varit en av de absoluta höjdpunkterna. Alla har bistått med ovärderlig hjälp. Vi har fått fina minnen för livet.

Det svåraste är att ta det första steget och ge sig ut på en ny stig. Kommer det att hålla? Vill jag det här? Blir det som jag har tänkt mig? Kommer det att vara värt det? Mängder av tvivel och frågor dyker alltid upp inför varje långtur. Detta var den tredje gången. Det krävs beslutsamhet, mod och energi.

Det jag har lärt mig är att det aldrig blir som man har tänkt sig trots åtskilliga timmar av planering. Och det kanske är bra. Även om en långtur kräver sin gedigna planering går livet inte att planera till punkt och pricka. Då skulle det säkerligen bli både trist och enformigt. Äventyret i resan blir att uppleva det som kommer framför oss, att handskas med de svårigheter som uppstår och framförallt att stanna upp och leva i nuet. Det är det bästa med naturen; den enkelhet som den erbjuder.

Det som alltid händer är en personlig resa inombords. Att hitta och känna av sig själv lite bättre. Att komma ut som en version starkare av sig själv. Att ge sig ut på en ny stig är därför nyttigt att göra då och då. Vem vet vad din nästa upptäckt blir?!

Erika på Österlen. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Oscar:  Att handskas med värmen blev en stor och överraskande utmaning. Ofta tänker man på att klä sig efter kyla, regn och blåst. Men vad gör man när det är över 30 grader under flera veckors tid? Att ta med den där extra vattenflaskan, smörja in sig med solskydd, använda huvudbonad och att starta tidigare på morgonen blev en viktiga lärdomar för mig. Att drabbas av solsting är inget som jag vill vara med om igen.

Av äventyret har jag upptäckt ett nytt Skåne, som jag inte visste fanns. Att det finns en sådan fin miljö bara runt knuten är helt makalöst. Då vill jag även tillägga att jag är född och uppväxt i Skåne.
För att vara min första långtur är jag glatt förvånad över hur njutbart det var, samt att vi klarade av att hålla varje datum och boende enligt planen.
Allt blev mycket lättare av att ha en underbar turkompis med sig på Skåneleden. Vi har stöttat varandra och fått se saker tillsammans.
Oscar visar upp en del av packningen. Foto: Sandra Henningsson.

 

Avslutningsvis vill vi säga stort tack till dig som har följt oss eller på något sätt ägnat oss minsta tanke under våra äventyr.

Fortsätt gärna att följa våra kanaler, bland annat om vår Nationalparksresa, mindre utflykter, inspirerande träningsrundor och musikspelningar.

Vi hoppas att vi har kunnat väcka äventyrsådran i dig till att besöka och uppleva vår fina natur. Och du. Glöm inte termosen när du her dig ut.

/Erika, Linnea, Niclas och Oscar.

Löpningen dag 52: I mål mitt i havet!

Dag 52: Ven runt, 12 km. Sista dagen på vårt äventyr! Vi valde att spara Ven till slutet. Gjorde vi rätt? Väderleksrapporterna hade lovat uppemot 30 grader idag. Beslutet om att ta morgonfärjan kändes därför bra trots att vi numera längtar efter en sovmorgon istället för att ständigt behöva vakna omkring 5-6-tiden.

Strax efter kl. 8 sitter vi iallafall på färjan för att ta oss an den sista etappen på 12 km, som innebär att göra hela Ven runt. Någonstans mitt på ön passerar vi också 100 mil, som har varit en fin morot längs vägen. När vi kliver av färjan känns det som att vi har kommit till ett annat land. Lite som att tiden har stått stilla. Den lilla ön är en mäktig platå mitt i havet och ligger precis mellan Sverige och Danmark.

Sista dagen på Skåneleden. Oscar och Erika tar båten till Ven.

 

Den lilla ön Ven i Öresund, mitt mellan Sverige och Danmark.

 

Vi väljer att vandra motsols. Den finaste delen upptäcker vi på den nordliga spetsen efter att vi har tagit ett antal höjdmetrar. Havet skiftar i blåa nyanser och de stora fälten växlar mellan skarpt gult och grönt. Idag kan vi även skymta Kullaberg bortom disen.

Denna typ av skylt har vi sett med jämna rum under sommaren. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

Blåa nyanser av hav i Öresund. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Gula kilometerlånga vackra fält pryder Ven. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Den nordliga spetsen föll oss mest i smak. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Ön känns lite som cyklistens Mekka. Titt som tätt möter vi cyklister med leendet fastklistrat i ansiktet. Alla verkar njuta på och av Ven. Välskötta tegelhus och vackra stora trädgårdar finns det gott om. När vi når kärnan på ön passerar vi Tycho Brahe muséet och stannar till på det intilliggande caféet. Nu är vi nära. Vi känner det. Men vill vi att det ska ta slut redan nu?! Vi har levt med projektet längre än de 52 dagarna, som vi har varit ute på tur. Förberedelserna varade i åtta månader innan starten i Hårsjö den 18:e juni. Och tanken på Skåneleden har lockat längre än så.

 

Tillsammans har vi vandrat, sprungit, skrattat, kämpat, pustat, flåsat och njutit!

 

Mitt på ön når vi den magiska 100-milsgränsen! 

 

Flera hundratals cyklar finns att hyra på Ven. Ön är populär att cykla på. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

När en chokladboll finns att äta, då ska den ätas. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

När vi åter når färjan stannar klockan på totalt 1002 km. Att göra hela Skåneleden tog oss alltså 52 dagar. En hel sommarsemester och lite till… På förhand med diverse skadebekymmer trodde vi inte att vi skulle stå här idag. Vi tänkte i alla fall att vi vill testa. Och det gick! Projektet innehöll definitivt mindre löpning och mer vandring än vad vi hade tänkt oss. Det gör inget. Kombinationen mellan vandring och löpning har varit lyckad och vi har fått se och uppleva hela Skåne med dess varierande skog-, havsnatur och kultur, samt möten med så många fina människor under vår resa.

Glädje, stolthet, tacksamhet, lättnad, tomhet och saknad… Ja, alla möjliga känslor finns inom oss just nu. Vi vill rikta ett stort tack till varandra, till alla som har följt vår resa och till alla som på olika sätt har gjort detta Skåneäventyr möjligt att genomföra. Ni är fantastiska och ni vet vilka ni är.

 

Armarna i luften med Venfärjan i bakgrunden får symbolisera målgången av Skåneledenäventyret.

 

En segerkyss är på sin rätta plats.

 

Skopar nummer två för Oscar. Ska de kastas eller sparas?! Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Så gjorde vi rätt i att spara Ven till slutet? JA! Att få avsluta vårt äventyr mitt i havet kändes speciellt. När vi sakta gled med färjan från Ven infann sig ett lugn och en skön känsla av att bara vara i stunden. Kaptenen ropade även ut ett överraskande grattis till oss båda från sin hytt. WOW! Det filmklippet kommer lite senare på Instagram och Facebook.

Även om sommarens paddel- och löp-/vandringsäventyr nu är över kommer det mer spännande material framöver. Nu följer en tid av lite intressanta sammanställningar och reflektioner. Stay tuned!

 

Vi ses igen!

/Erika och Oscar.

Löpningen dag 50-51: Fastlandet avklarat och Falsterbo levererar

Dag 50: Fru Alstad-Trelleborg, 14km

Nu är det tredje sista dagen och framför oss har vi sista sträckan på fastlandet. Känslan är svår att beskriva. Glädje, förväntan, rädsla, ja de är många just nu.

Åkrarnas landskap fick idag visa sitt sanna ansikte. På de 14 km som dagens distans blev var varje meter brevid en åker.

Skåneleden gick parallellt med en pilgrimsväg och ibland kunde vi stöta på små gamla byar med fina kyrkor och välbevarade äldre byggnader. Var pilgrimsvägen härstammar ifrån vet vi inte, men längs vägen fanns det även stora gravar i form av gräskullar där någon kung låg begravd.

Väl framme i Trelleborg åt vi en god lunch och la våra händer på Skåneledens skylt, som symboliserar slutet (eller starten) av Nord till Sydleden!

Dag 51: Falsterbokanalen, 24 km

Näst sista dagen! Otroligt eller troligt?!Denna dag förärades med sällskap av vår kollega Anna Ahrner från Hermelinen.

Erika, Anna och Oscar är redo att ta sig an Skanör Falsterbo!

För några dagar sedan befann vi oss i mysiga lövtäckta bokskogar i mellersta Skåne. Idag strosade vi runt på Falsterbos kritvita sandstränder, sköna grässtigar och inbjudande golfbanor med havsvindar som svalkade oss skönt i solen. Vilken härlig kontrast Skåne bjuder på!

I Skanör tog vi ett efterlängtat dopp i havet. Sedan blev det laxtallrik till lunch. Är du i Skanör Falsterbo rekommenderar vi dig att testa något från havets läckerheter.

Dagen har växlat mellan vandring och lite löpning med inslag av sång och trevliga samtal. Att Anna följde med blev ett riktigt fint minne på vår resa.

Klara för idag!

Nu återstår bara upploppet och den lilla ön Ven i vårt Skåneäventyr. Den tar vi oss an imorgon.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 48-49: Att springa med öronproppar

Dag 48: Hunneberga-Genarp, 26,7 km Efter att vi sagt hej då till livsnjutaren Eva på Hunneberga B&B beger vi oss söder ut på en otroligt lång nedförsbacke med fin utsikt över Romeleåsen. Siktet var inställt på Genarp.

Första delen av dagen dedikerades till en riktigt lång och rak sträcka mot Hällestad. Det var dessutom massvis med flugor, som kände att de ville följa med oss i värmen. Till slut fick vi nog och tog fram öronpropparna för att få tyst på surrandet. Vilken frihetskänsla och så mycket lättare stegen blev efter det.

Till sist fick vi nog. Öronproppar stänger ute surret från flugorna. Det blir mycket mer bekvämt att vandra och springa. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Eftersom våra magar kurrade lite extra tidigt fick det bli en brunch som fungerade utmärkt som lunch. Stoppet blev på Torna Hällestads Lanthandel.

Brunch på Torna Hällestads Lanthandel. Som att göra ett besök i historien. Mysigt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Strax efter brunchen fick Erika bevisat att man aldrig ska lita på något som ser ut som ett svart skosnöre längs vägen. Det var nämligen en snok.

Har vi inte sett tillräckligt av dessa nu?! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Fint strövområde söder om Hällestad.

Utanför Dalby passerade vi Dalby stenbrott, som är ett fint ställe att åka till på en varm dag om man är sugna på bad och klippor.

Fint badställe intill Dalby stenbrott. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens boende blev ett Air BnB hos värdinnan Magdalena, som tog väl hand om oss.

Air BnB i Genarp hos trevliga Magdalena. Vi sov i hennes fina yogastudio, som fungerade perfekt för egenbehandling.

Dag 49: Genarp-Fru Alstad. 21,3 km

Idag har vi jublat högt. Varför? Jo. Det är nämligen första gången på flera veckor, som luften är sval, temperaturen omkring 20 grader och kropparna är inte överhettade eller klibbiga. Solkrämen kändes faktiskt lite överflödig idag. Vi behövde inte gå med extra vatten heller.

Vi började morgonen i Genarp och sprang sedan några kilometer genom Risens naturreservat till en vägkorsning, som vi redan har passerat för en månad sedan. För att inte behöva göra samma sträcka igen på 16 km, fick vi upphämtning av Oscars underbara föräldrar. De skjutsade oss till Torup och därifrån fortsatte vi i sydlig riktning mot Trelleborg.

Tummen upp för Risens naturreservat med dess fina vandringsstråk. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Samma korsning ser vi idag som vi passerade för en månad sedan. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vilken lycka att få träffa dessa två godingar. Det gav oss extra energi resten av dagen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Lunchstoppet blev på Hemköp i Svedala. Där vilade vi våra fötter i ungefär en timme från asfalten och grusvägarna, som nu utgör det vanligaste underlaget.

Lunch på Hemköp i Svedala. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Fötterna blir lätt sargade av asfalten. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Åkrarna pryder vår tillvaro och de känns rätt häftiga när de breder ut sina stora gula lakan över de små mjuka kullarna som vi kan skåda på flera kilometers avstånd.

Gula åkrar så långt ögat når omkring Svedala. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Målet för dagen blev Fru Alstad och inatt sover vi hos vår fina kollega Anna och hennes familj. Imorgon väntar en kort sträcka till Trelleborg. Sedan har vi bara två dagar kvar på äventyret.

Anna ser över kartan inför den näst sista etappen på dryga 3 mil, som är i övermorgon. Hon ska nämligen följa med! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 46-47: Vi trodde inte våra ögon!

Dag 46: Höör-Snogeröd, 20 km

Morgonen startade med en god frukost på Stiftsgården Åkersberg. Efter det tog vi bussen några kilometer mot Ramstorp och Skåneleden för att fortsätta vår vandring och löpning i riktning mot Snogeröd.

Buss från Höör mot Skåneleden för att fortsätta vår vandring och löpning längs Nord-Syd-leden.

Dagens höjdpunkt var Fulltofta naturreservat. Området är skönt för fötterna och det finns flera slingor att välja bland. Där finns även ett Naturcentrum med diverse olika aktiviteter och utställningar, samt matmöjligheter. Vi mötte även andra morgonjoggare i området. Det är alltid trevligt.

Bokstubben i Fulltofta naturreservat.

I vanligt ordning gasade solen varmt. Det börjar bli vardag för oss. Efter Fulltofta naturreservat hade vi några kilometer på asfalt innan vi nådde Ringsjöstrand. Där vi åt vi lunch. Leden övergår därefter på stig, vilket vi föredrar. Ett litet minus är dock att leden inte gick intill Östra Ringsjön.

Några kilometer på asfalt innan Ringsjöstrand.

En liten siesta före lunchen på Ringsjöstrand.

Natten spenderade vi på Tofta Rum & Frukost i Snogeröd. Ägarna Jonna och Martin tog väl hand om oss och vi fick även smaka på nyslungad honung från dagens skörd. Oj så gott det var!

Övernattning på trevliga Tofta rum & frukost.

Dag 47: Snogeröd-Hunneberga, 17 km

Efter en bra återhämtning på Tofta rum & frukost var vi redo att köra igång. Med en väderprognos, där det skulle vara svalt hela förmiddagen så var det bara att köra. Men det räckte med 100 meter så var vi redan svettiga… Det är bara att gilla läget!

Ett tips som vi hade fått var att hålla utkik efter exotiska djur när vi närmade oss Hejdeholmen. Väl där fick vi syn på något som vi aldrig hade tänkt oss få se i Skåne; kameler! Där fanns lamor, kameler, islandshästar, vattenbufflar… Vi var helt förbluffade!

I Skåne behöver du inte besöka en djurpark för att få se kameler. Det räcker med Skåneleden.

Ungefär halvvägs kom vi fram till Rövarekulans naturreservat. Där möttes vi av känslan av bokskog blandat med berg, då det var skiffersten längs med ravinkanterna och höga tak av bokträd som gav skugga överallt. Vilken härlig känsla!

Mycket njutbart i Rövarekulans naturreservat.

Efter ett kort lunchstopp på Ica i Löderöb och en Tip Top till efterrätt var vi redo att ta oss vidare på sträckan som resterande skulle vara öppen sol, grusvägar och vägkanter.

Hunneberga B&B blev dagens mål och när vi väl kom fram mötte Eva upp oss med öppna armar, hemmagjord flädersaft och en skön svalkande pool. Det var omöjligt att tacka nej till!

Söta Eva bjuder på hemmagjord flädersaft och blåbärslängd på Hunneberga B&B.

Igår passerade vi 90 mil och det firade vi med hamburgare och äppelpaj. Idag fortsätter vi mot Genarp.

På återseende!

/Oscar & Erika

Löpningen dag 44-45: Slottsbesök och radioprat

Dag 44: Finja-Brönnestad, 16,5 km

Vi lämnar ett soligt Finja efter att ha haft en välbehövd vila hos Oscars moster och mormor.

Den första biten av dagen bjuder på en mer intressant väg. Vi går över breda träspänger genom alsumpkärr. Därefter möts vi av den fina och stora Finjasjön, som Skåneleden slingrar sig runt. Tyvärr blev det inget svalkande dopp då den var täckt av algblomning.

En viloplats mitt i sumpmarken. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Inget bad idag pågrund av algblomningen. Foto: Erika Nilsson Waara.

Lunchstoppet blev på Hovdala slott där det bjöds på en väldigt god slottsbuffé. Slottet har en bra bevarad miljö, nästan så att det känns att tiden har stått stilla.

Strövområdet runt Hovdala är stort och består av väldigt många vandringsleder med olika vyer.

Bjudna på två delikata tårtbitar. Foto: Erika Nilsson Waara.

Entrén till Hovdala slott. Foto: Erika Nilsson Waara.

Det gäller att vara uppmärksam på vart man går. Foto: Erika Nilsson Waara.

Slutdestination för dagen blev Byskolans vandrarhem och där vi blev fint mottagna av värden Björn.

Dag 45: Brönnestad-Höör, 21 km

Morgonen startade med en radiointervju kl. 07.15 med Malin och Pontus på P4 Norrbotten. Lyssna gärna i appen eller på länken: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1124303?programid=229

(spola fram till 1:16:30 för att lyssna).

Intervjuade om vårt äventyr. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Efter det gav vi oss raskt iväg för att ta tillvara på de svala morgontimmarna innan värmen skulle börja gassa mitt på dagen.

När vi väl klev ut från Byskolans vandrarhem var det mulet, men oj så fuktigt och varmt det redan var i luften! Vi fick känslan av befinna oss i ett tropiskt Thailand.

Öppnar dörrarna från Byskolans vandrarhem och möts av den fuktiga luften. Foto: Erika Nilsson Waara.

Nåväl. Dagens sträcka blev 21 km och gick mestadels på grusvägar. Vid ett tillfälle blev vi vettskrämda av fyra grymtande vildsvin, som gömde sig precis intill vägen. Som tur var sprang de åt andra hållet.

Man känner tätheten mellan granarna. Foto: Erika Nilsson Waara.

Under denna etapp på Nord till Syd-leden stöter vi också på Ås till Ås-leden, som vi redan har genomfört. Därför tog vi bussen de sista kilometrarna till Höör för att inte behöva göra samma sträcka igen.

Vi övernattar på Stiftsgården Åkersberg, som ägs i kyrkans regi. Den anrika gården överraskar med dess breda innehåll och kvalitet. Det finns hotell, vandrarhem, konferens, kapell, lounge, café och två matsalar som erbjuder alla dagens måltider. Dessutom kommer ett spa att öppnas inom kort.

Stiftsgården Åkersberg har det mesta. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Nu har vi en vecka kvar på vårt Skåneäventyr. Nästa stopp blir Snogeröd.

Vi ses!

/Erika och Oscar.

Löpningen dag 42-43: Sista vilodagen

Dag 42: Vedema-Finja, 12 km

Denna dag bjöd på den hittills kortaste etappen på vår Skåneresa. Den landade på 12 km och startade från Vedema strövområde med Finja som mål för dagen. Vedema strövområde är något som vi verkligen rekommenderar dig att besök om du är i trakterna. Förutom Skåneleden finns även många lokala slingor välja på. Vindskydd och rastplatser är också utplacerade på olika ställen. I Finja, alldeles intill Skåneleden, bor Oscars moster och mormor. Stoppet där har varit efterlängtat. Vilken lycka det var att få träffa de båda igen.

 

Fina stigar att springa på i Vedema Strövområde. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

Rofyllda Barsjön med rastplats i Vedema strövområde. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Är balansen som den ska vara?! Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Titta noga. Vad hittar du uppe i det mittersta trädet? Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Hasselnötterna går äntligen att äta! Vi har väntat hela sommaren. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

Det är första gången som Erika smakar färska hasselnötter. ”Gott! Konsistensen var lite som morot” var hennes kommentar om mellanmålet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

Dag 43: Vilodag

Igår hade vi vår sista vilodag på Skåneledenresan och den kändes verkligen efterlängtad efter sju sammanhängande dagar av vandring och löpning i denna extrema värme som nu råder. Dagen spenderades till att umgås med moster och mormor, samt kolla karta, matstopp och kommande boenden längs de cirka 18 milen som återstår av vår resa.

Att bara vara tillsammans. Det är kvalitetstid med mormor. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Idag fortsätter vi söderut längs Finjaleden mot Brönnestad. Även det förväntas vara en kort etapp, men vi mår inte dåligt för det. Värmen ska tydligen gå upp mot över 30 grader idag också.

 

Imorgon, onsdag, planerar vi att prata på P4 Radio Norrbotten omkring 07.15-tiden. Lyssna gärna.

 

Vi ses!

/Erika och Oscar.

 

Löpningen dag 40-41: Passerar 80 mil och arga getingar

Dag 40: Hovgården-Vittsjö, 23 km

Idag hade vi en kortare etapp framför oss så vi unnade oss två längre matstopp på vägen. Vi kom oss iväg strax efter sjutiden och då var luften härligt sval. Erika lyckades återigen trampa på en kopparorm. Hennes ormradar verkar vara helt ur spel denna sommar. Som tur är så är de harmlösa.

Matstopp i Verums vindskydd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens finaste parti var naturreservatet med fin lövskog och löparvänligt underlag runt om Vittsjön. Orten innehåller en intressant historia om Snapphanarna och slaget mellan Danmark och Sverige.

Njutbart. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Grusvägar är vanligt förekommande. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Naturreservatet runt Vittsjön. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Natten spenderar vi på Vittsjö Camping i en mysig liten stuga. Trevliga ägaren Stefan framhåller den friska luften och det rena vattnet som viktiga ingredienser till att man lever så länge i Vittsjö.

Vittsjö Camping. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vår mysiga lilla stuga för natten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 41: Vittsjö-Vedema, 25 km

Idag går vi in på den sjätte dagen utan vila och börjar nu känna av mattheten i fötter och ben.

Solskydd varje morgon innan avfärd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi passerar många skogspartier. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Efter en mil når vi ett litet delmål på vägen, Hårsjö, punkten där vi valde att starta hela Skåneleden den 18: juni. Man kan nästan säga att vi har gjort hela Skåne runt och på tvären. Nu står vi vid startlinjen igen, men istället för att färdas västerut kommer vi att gå söderut i riktning mot Trelleborg. Detta innebär även att vi är klara med Kust till Kust-leden och tar oss nu an den

allra sista delleden, Nord till Syd.

Fläcken där allt startade. Vi är här igen, men denna gång fördas vi söderut. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan bjuder på en hel del grusväg med fläckvisa skogspartier. Vid Olastorps vindskydd tog vi vårt lunchstop, som även idag blev färdmacka plus lite nötter. Idag hade vi även laddat med extra vätska, vilket behövdes.

Smörgås och nötter blev dagens lunch i Olastorp vindskydd. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

På vägen därifrån lyckas vi trampa på ett getingbo, som resulterade i getingstick på Oscars ena ankel. Om ni vandrar eller springer där i närheten så fanns getingboet under en bro strax efter vindskyddet i södergående riktning.

Getingstucken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vissa partier är mycket snåriga att ta sig fram genom. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag övernattar vi på ett Air-BnB-boende, som fungerar riktigt bra när vi har svårt att hitta boende på mindre orter längs med leden. Ikväll äter vi gott, då värden Jonas tillagar Pasta Bolognese. Oj vad vi ser framemot detta!

Vårt fina sovrum inatt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi vill även säga stort grattis till pappa Jan som fyller år idag. Han är en stor anledning till vårt intresse för natur och friluftsliv. Det är vi evigt tacksamma för.

Hipp hipp hurra på pappa Jans födelsedag! Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag passerade vi 80 mil och imorgon fortsätter vi mot Finja.

Vi ses!

Erika och Oscar

Löpningen dag 38-39: Tuffa dagar

Dag 38: Granatorpet-Källstorp, 31 km

Idag korar vi den hittills tuffaste etappen på resan. Varför?! Jo. Dagens snittemperatur låg på 31 grader. Vi möter nu inga andra vandrare på leden och dagens drivkraft stavas pannben.

Värmen är stundtals outhärdlig. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi är just nu på Kust till Kust-leden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens räddning var kall dricka och mat på Trollabadet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan placerar sig tyvärr inte på några topplistor. Hettan drar visserligen ner betyget, men snåriga passager och mängder av långa skogs- och grusvägar får gärna komma i lagom dos.

Höjdpunkten för dagen var Karins medskickade blåbär och att få besöka Oscars kusin Markus med familj på kvällen.

Karins blåbär förgyllde dagen på bästa sätt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 39: Källstorp-Hovgården, 24 km

Idag hade meteorologerna lovat 33 grader varmt så vi satsade på att starta tidigare än vanligt för att ta tillvara på den svala morgonluften.

Sträckan har mestadels gått på grus- och skogsvägar. Lunchstoppet gjorde vi i Osby på mysiga Pecorino. I övrigt stötte vi på fem kopparormar och en huggorm. Det gillar vi inte.

Grusvägar i mängder. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Utsikt över Osby från Klinten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Mysigt lunchstopp på Pecorino. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Asfalten var så varm idag att vi tillslut kände hur sulorna började klistra sig mot underlaget. Imorgon tågar vi vidare mot Vittsjö.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 37-38: Andra etappfilmen och ny delled

Idag presenterar vi dag 37-38, samt den senaste etappfilmen mellan Rydebäck och Ry på 279 km. Hoppas att ni finner den lika njutbar som vi!

Dag 37: Sölvesborg-Östafors, 28 km.

Vi är nu åter på Kust-Kust-leden. Dagens etapp gick från Sölvesborg till Pensionat Strömbacken i Östafors. Sträckan blev 28 km och är hittills den mest kuperade på cirka 600 höjdmetrar.

Åter på Kust-Kust-leden.

Mycket kuperad sträcka.

Pensionat Strömbacken är ett ekopensionat, som är fint beläget i Östafors naturreservat. Ägarna Elisabet och Bo välkomnar oss med öppna armar. Både deras närvaro och gården gör att vi direkt känner oss som hemma. Tapeter, möbler, golv och porslin är både gammeldags och romantiskt charmiga. Höjdpunkten blir pizzabakningen på kvällen. Tillsammans gör vi nästan ett dussintal i deras nya stenugn och äter de med familjen på kvällen. Den upplevelsen kommer vi att minnas för livet.

Pensionat Strömbacken i Östafors.

Bo och Elisabets nya fina stenugn.

Premiärbakning för Erika. Bo övervakar.

Dag 37: Östafors-Granatorpet, 29 km.

Dagens etapp gick i fortsatt kuperad blandskog mellan Östafors och Granatorpet. Den landade på 29 km i extrem värme och absolut vindstilla. Idag drack vi två liter vardera, men hann ändå få slut på vatten innan vi var klara för dagen.

Fina mossiga partier.

Leden går mycket runt och förbi sjöar.

Goda färdmackor till lunch från Elisabet på Pensionat Strömbacken. Tack!

Två liter vardera räckte inte i denna värme idag.

Inatt sover vi hos Oscars faster och farbror. Där har vi hunnit med ett svalkande dopp och vi fick även klappa på ett alldeles nyfött lamm. Underbart!

Både kattungar…

…och lamm finns hos Oscars faster och farbror.

På återseende!

/Oscar & Erika