Löpningen dag 52: I mål mitt i havet!

Dag 52: Ven runt, 12 km. Sista dagen på vårt äventyr! Vi valde att spara Ven till slutet. Gjorde vi rätt? Väderleksrapporterna hade lovat uppemot 30 grader idag. Beslutet om att ta morgonfärjan kändes därför bra trots att vi numera längtar efter en sovmorgon istället för att ständigt behöva vakna omkring 5-6-tiden.

Strax efter kl. 8 sitter vi iallafall på färjan för att ta oss an den sista etappen på 12 km, som innebär att göra hela Ven runt. Någonstans mitt på ön passerar vi också 100 mil, som har varit en fin morot längs vägen. När vi kliver av färjan känns det som att vi har kommit till ett annat land. Lite som att tiden har stått stilla. Den lilla ön är en mäktig platå mitt i havet och ligger precis mellan Sverige och Danmark.

Sista dagen på Skåneleden. Oscar och Erika tar båten till Ven.

 

Den lilla ön Ven i Öresund, mitt mellan Sverige och Danmark.

 

Vi väljer att vandra motsols. Den finaste delen upptäcker vi på den nordliga spetsen efter att vi har tagit ett antal höjdmetrar. Havet skiftar i blåa nyanser och de stora fälten växlar mellan skarpt gult och grönt. Idag kan vi även skymta Kullaberg bortom disen.

Denna typ av skylt har vi sett med jämna rum under sommaren. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

Blåa nyanser av hav i Öresund. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Gula kilometerlånga vackra fält pryder Ven. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Den nordliga spetsen föll oss mest i smak. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Ön känns lite som cyklistens Mekka. Titt som tätt möter vi cyklister med leendet fastklistrat i ansiktet. Alla verkar njuta på och av Ven. Välskötta tegelhus och vackra stora trädgårdar finns det gott om. När vi når kärnan på ön passerar vi Tycho Brahe muséet och stannar till på det intilliggande caféet. Nu är vi nära. Vi känner det. Men vill vi att det ska ta slut redan nu?! Vi har levt med projektet längre än de 52 dagarna, som vi har varit ute på tur. Förberedelserna varade i åtta månader innan starten i Hårsjö den 18:e juni. Och tanken på Skåneleden har lockat längre än så.

 

Tillsammans har vi vandrat, sprungit, skrattat, kämpat, pustat, flåsat och njutit!

 

Mitt på ön når vi den magiska 100-milsgränsen! 

 

Flera hundratals cyklar finns att hyra på Ven. Ön är populär att cykla på. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

När en chokladboll finns att äta, då ska den ätas. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

När vi åter når färjan stannar klockan på totalt 1002 km. Att göra hela Skåneleden tog oss alltså 52 dagar. En hel sommarsemester och lite till… På förhand med diverse skadebekymmer trodde vi inte att vi skulle stå här idag. Vi tänkte i alla fall att vi vill testa. Och det gick! Projektet innehöll definitivt mindre löpning och mer vandring än vad vi hade tänkt oss. Det gör inget. Kombinationen mellan vandring och löpning har varit lyckad och vi har fått se och uppleva hela Skåne med dess varierande skog-, havsnatur och kultur, samt möten med så många fina människor under vår resa.

Glädje, stolthet, tacksamhet, lättnad, tomhet och saknad… Ja, alla möjliga känslor finns inom oss just nu. Vi vill rikta ett stort tack till varandra, till alla som har följt vår resa och till alla som på olika sätt har gjort detta Skåneäventyr möjligt att genomföra. Ni är fantastiska och ni vet vilka ni är.

 

Armarna i luften med Venfärjan i bakgrunden får symbolisera målgången av Skåneledenäventyret.

 

En segerkyss är på sin rätta plats.

 

Skopar nummer två för Oscar. Ska de kastas eller sparas?! Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Så gjorde vi rätt i att spara Ven till slutet? JA! Att få avsluta vårt äventyr mitt i havet kändes speciellt. När vi sakta gled med färjan från Ven infann sig ett lugn och en skön känsla av att bara vara i stunden. Kaptenen ropade även ut ett överraskande grattis till oss båda från sin hytt. WOW! Det filmklippet kommer lite senare på Instagram och Facebook.

Även om sommarens paddel- och löp-/vandringsäventyr nu är över kommer det mer spännande material framöver. Nu följer en tid av lite intressanta sammanställningar och reflektioner. Stay tuned!

 

Vi ses igen!

/Erika och Oscar.

Löpningen dag 50-51: Fastlandet avklarat och Falsterbo levererar

Dag 50: Fru Alstad-Trelleborg, 14km

Nu är det tredje sista dagen och framför oss har vi sista sträckan på fastlandet. Känslan är svår att beskriva. Glädje, förväntan, rädsla, ja de är många just nu.

Åkrarnas landskap fick idag visa sitt sanna ansikte. På de 14 km som dagens distans blev var varje meter brevid en åker.

Skåneleden gick parallellt med en pilgrimsväg och ibland kunde vi stöta på små gamla byar med fina kyrkor och välbevarade äldre byggnader. Var pilgrimsvägen härstammar ifrån vet vi inte, men längs vägen fanns det även stora gravar i form av gräskullar där någon kung låg begravd.

Väl framme i Trelleborg åt vi en god lunch och la våra händer på Skåneledens skylt, som symboliserar slutet (eller starten) av Nord till Sydleden!

Dag 51: Falsterbokanalen, 24 km

Näst sista dagen! Otroligt eller troligt?!Denna dag förärades med sällskap av vår kollega Anna Ahrner från Hermelinen.

Erika, Anna och Oscar är redo att ta sig an Skanör Falsterbo!

För några dagar sedan befann vi oss i mysiga lövtäckta bokskogar i mellersta Skåne. Idag strosade vi runt på Falsterbos kritvita sandstränder, sköna grässtigar och inbjudande golfbanor med havsvindar som svalkade oss skönt i solen. Vilken härlig kontrast Skåne bjuder på!

I Skanör tog vi ett efterlängtat dopp i havet. Sedan blev det laxtallrik till lunch. Är du i Skanör Falsterbo rekommenderar vi dig att testa något från havets läckerheter.

Dagen har växlat mellan vandring och lite löpning med inslag av sång och trevliga samtal. Att Anna följde med blev ett riktigt fint minne på vår resa.

Klara för idag!

Nu återstår bara upploppet och den lilla ön Ven i vårt Skåneäventyr. Den tar vi oss an imorgon.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 46-47: Vi trodde inte våra ögon!

Dag 46: Höör-Snogeröd, 20 km

Morgonen startade med en god frukost på Stiftsgården Åkersberg. Efter det tog vi bussen några kilometer mot Ramstorp och Skåneleden för att fortsätta vår vandring och löpning i riktning mot Snogeröd.

Buss från Höör mot Skåneleden för att fortsätta vår vandring och löpning längs Nord-Syd-leden.

Dagens höjdpunkt var Fulltofta naturreservat. Området är skönt för fötterna och det finns flera slingor att välja bland. Där finns även ett Naturcentrum med diverse olika aktiviteter och utställningar, samt matmöjligheter. Vi mötte även andra morgonjoggare i området. Det är alltid trevligt.

Bokstubben i Fulltofta naturreservat.

I vanligt ordning gasade solen varmt. Det börjar bli vardag för oss. Efter Fulltofta naturreservat hade vi några kilometer på asfalt innan vi nådde Ringsjöstrand. Där vi åt vi lunch. Leden övergår därefter på stig, vilket vi föredrar. Ett litet minus är dock att leden inte gick intill Östra Ringsjön.

Några kilometer på asfalt innan Ringsjöstrand.

En liten siesta före lunchen på Ringsjöstrand.

Natten spenderade vi på Tofta Rum & Frukost i Snogeröd. Ägarna Jonna och Martin tog väl hand om oss och vi fick även smaka på nyslungad honung från dagens skörd. Oj så gott det var!

Övernattning på trevliga Tofta rum & frukost.

Dag 47: Snogeröd-Hunneberga, 17 km

Efter en bra återhämtning på Tofta rum & frukost var vi redo att köra igång. Med en väderprognos, där det skulle vara svalt hela förmiddagen så var det bara att köra. Men det räckte med 100 meter så var vi redan svettiga… Det är bara att gilla läget!

Ett tips som vi hade fått var att hålla utkik efter exotiska djur när vi närmade oss Hejdeholmen. Väl där fick vi syn på något som vi aldrig hade tänkt oss få se i Skåne; kameler! Där fanns lamor, kameler, islandshästar, vattenbufflar… Vi var helt förbluffade!

I Skåne behöver du inte besöka en djurpark för att få se kameler. Det räcker med Skåneleden.

Ungefär halvvägs kom vi fram till Rövarekulans naturreservat. Där möttes vi av känslan av bokskog blandat med berg, då det var skiffersten längs med ravinkanterna och höga tak av bokträd som gav skugga överallt. Vilken härlig känsla!

Mycket njutbart i Rövarekulans naturreservat.

Efter ett kort lunchstopp på Ica i Löderöb och en Tip Top till efterrätt var vi redo att ta oss vidare på sträckan som resterande skulle vara öppen sol, grusvägar och vägkanter.

Hunneberga B&B blev dagens mål och när vi väl kom fram mötte Eva upp oss med öppna armar, hemmagjord flädersaft och en skön svalkande pool. Det var omöjligt att tacka nej till!

Söta Eva bjuder på hemmagjord flädersaft och blåbärslängd på Hunneberga B&B.

Igår passerade vi 90 mil och det firade vi med hamburgare och äppelpaj. Idag fortsätter vi mot Genarp.

På återseende!

/Oscar & Erika

Löpningen dag 40-41: Passerar 80 mil och arga getingar

Dag 40: Hovgården-Vittsjö, 23 km

Idag hade vi en kortare etapp framför oss så vi unnade oss två längre matstopp på vägen. Vi kom oss iväg strax efter sjutiden och då var luften härligt sval. Erika lyckades återigen trampa på en kopparorm. Hennes ormradar verkar vara helt ur spel denna sommar. Som tur är så är de harmlösa.

Matstopp i Verums vindskydd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens finaste parti var naturreservatet med fin lövskog och löparvänligt underlag runt om Vittsjön. Orten innehåller en intressant historia om Snapphanarna och slaget mellan Danmark och Sverige.

Njutbart. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Grusvägar är vanligt förekommande. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Naturreservatet runt Vittsjön. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Natten spenderar vi på Vittsjö Camping i en mysig liten stuga. Trevliga ägaren Stefan framhåller den friska luften och det rena vattnet som viktiga ingredienser till att man lever så länge i Vittsjö.

Vittsjö Camping. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vår mysiga lilla stuga för natten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 41: Vittsjö-Vedema, 25 km

Idag går vi in på den sjätte dagen utan vila och börjar nu känna av mattheten i fötter och ben.

Solskydd varje morgon innan avfärd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi passerar många skogspartier. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Efter en mil når vi ett litet delmål på vägen, Hårsjö, punkten där vi valde att starta hela Skåneleden den 18: juni. Man kan nästan säga att vi har gjort hela Skåne runt och på tvären. Nu står vi vid startlinjen igen, men istället för att färdas västerut kommer vi att gå söderut i riktning mot Trelleborg. Detta innebär även att vi är klara med Kust till Kust-leden och tar oss nu an den

allra sista delleden, Nord till Syd.

Fläcken där allt startade. Vi är här igen, men denna gång fördas vi söderut. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan bjuder på en hel del grusväg med fläckvisa skogspartier. Vid Olastorps vindskydd tog vi vårt lunchstop, som även idag blev färdmacka plus lite nötter. Idag hade vi även laddat med extra vätska, vilket behövdes.

Smörgås och nötter blev dagens lunch i Olastorp vindskydd. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

På vägen därifrån lyckas vi trampa på ett getingbo, som resulterade i getingstick på Oscars ena ankel. Om ni vandrar eller springer där i närheten så fanns getingboet under en bro strax efter vindskyddet i södergående riktning.

Getingstucken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vissa partier är mycket snåriga att ta sig fram genom. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag övernattar vi på ett Air-BnB-boende, som fungerar riktigt bra när vi har svårt att hitta boende på mindre orter längs med leden. Ikväll äter vi gott, då värden Jonas tillagar Pasta Bolognese. Oj vad vi ser framemot detta!

Vårt fina sovrum inatt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi vill även säga stort grattis till pappa Jan som fyller år idag. Han är en stor anledning till vårt intresse för natur och friluftsliv. Det är vi evigt tacksamma för.

Hipp hipp hurra på pappa Jans födelsedag! Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag passerade vi 80 mil och imorgon fortsätter vi mot Finja.

Vi ses!

Erika och Oscar

Löpningen dag 38-39: Tuffa dagar

Dag 38: Granatorpet-Källstorp, 31 km

Idag korar vi den hittills tuffaste etappen på resan. Varför?! Jo. Dagens snittemperatur låg på 31 grader. Vi möter nu inga andra vandrare på leden och dagens drivkraft stavas pannben.

Värmen är stundtals outhärdlig. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi är just nu på Kust till Kust-leden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens räddning var kall dricka och mat på Trollabadet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan placerar sig tyvärr inte på några topplistor. Hettan drar visserligen ner betyget, men snåriga passager och mängder av långa skogs- och grusvägar får gärna komma i lagom dos.

Höjdpunkten för dagen var Karins medskickade blåbär och att få besöka Oscars kusin Markus med familj på kvällen.

Karins blåbär förgyllde dagen på bästa sätt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 39: Källstorp-Hovgården, 24 km

Idag hade meteorologerna lovat 33 grader varmt så vi satsade på att starta tidigare än vanligt för att ta tillvara på den svala morgonluften.

Sträckan har mestadels gått på grus- och skogsvägar. Lunchstoppet gjorde vi i Osby på mysiga Pecorino. I övrigt stötte vi på fem kopparormar och en huggorm. Det gillar vi inte.

Grusvägar i mängder. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Utsikt över Osby från Klinten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Mysigt lunchstopp på Pecorino. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Asfalten var så varm idag att vi tillslut kände hur sulorna började klistra sig mot underlaget. Imorgon tågar vi vidare mot Vittsjö.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Paddlingen dag 26. Lurö – Långö (Kållandsö naturreservat), 39 km

Dagen som vi har sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Dagen då vi ska korsa Vänern.

Ett vrak just utanför Lurö. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Igår bytte jag hastigt några ord med en man som bodde på Värmlandsnäs. Jag nämnde att vi idag skulle paddla till Lurö och dagen efter planerade att fortsätta mot Kållandsö. Mannens spontana svar var att om vi paddlar inomskärs bland öarna till Lurö så går det bra, men till Kållandsö svarade han bara ”paddla till Kållandsö?! I den där lille (han menade alltså kajaken). Det kommer aldrig att gå”.

Med dessa ord i bakhuvudet sätter det såklart tankar i rullning om detta verkligen är vettigt att göra. Ni ska veta att jag har stor respekt för vatten och vi har gjort en hel del research innan vårt val av färdväg, så säkerheten ligger alltid som första prio inför beslut. Just idag hade vi tur med vädret och då kände vi oss redo att bara köra de 12,5 km som krävdes för att ta oss till Kållandsö.

Vår färdväg från Lurö till Kållandö.

Vi vaknade lite tidigare än vanligt och åt frukost på det jättefina vandrarhemmet som ligger på Husön (som sitter ihop med Lurö). Till frukosten var det nybakade scones, hemma-inlagd gurka, omelett och en massa annat smarrigt.

Vi hade som plan att först paddla till sydöstra spetsen på Lurö för att sedan hålla oss på östsidan om fågelskyddsområdet som ligger söder om Lurö. Där ligger dessutom de få öar som finns på vägen mot Kållandsö. Vi gjorde ett stopp på St. Mellanskär där vi gick iland för att sträcka på benen. Det tog oss 2,5 h att ta oss över och på andra sidan väntade en överraskning.

En överraskning väntade på Kållandsö. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Gott att pausa med fika och goda vänner. Foto: David Erixson

Nickas och David gillar att tura ihop. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi fortsatte mot Spiken och dit hade Lars, Håkan och Deluxe-David anlänt som nu gör följe med oss i dagarna två. Hela dagen har varit väldigt fin med bl.a. bad, sköna fikastopp och vi lyckades även knåpa ihop 39 km paddling. Nu befinner vi oss på en liten ö med utsikt mot väst och har fått skåda en vacker solnedgång.

Vacker solnedgång utanför vårt läger. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Lars, David och Håkan är inbitna paddlare. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Bad är aldrig fel. Foto: David Erixson

Skattning 1-5:

Ansträngning: 3

Vyer: 4

Lunchstället: 4

Paddlingen: 5, idag är första dagen vi inte paddlar i stark motvind. Väldigt fin paddling i Kållandsö skärgård.

Ha det bra!

Linnea

Paddlingen dag 25. Gaperhults hamn – Lurö (Stenstaka Gård) 23,1 km

Du känner säkert igen känslan när man väl befinner sig på en plats som tidigare begrundats på kartan åtskilliga gånger. Tills kartan blivit helt nött. En plats man sett fram emot alternativt bävat för att komma till. Idag var en sådan dag för oss. Lurö skärgård. Vi har längtat hit och samtidigt varit lite nervösa. Första paddlingen med lite längre passager med öppet vatten.

Idag har vi tråcklat oss fram. Främst mellan öarna för att ta oss till Lurö. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi startade dagen med att fortsätta paddla söderut efter Värmlandsnäs, ner till dess sydspets. Därifrån började vi leta oss ut i bland ett myller av öar och skär. Det är en utmaning att orientera sig fram. Svårt att avgöra avstånd och djup. Öar som ligger på olika avstånd flyter samman på håll och bildar helt andra formationer. Det gäller att stanna ofta. Läsa karta och vara noga med kompasskursen.

Det har blåst en hel del idag, men i vikarna hittade vi skydd. Foto: Niclas Bentzer

Dagen har varit lite blåsig men öarna ger en hel del skydd och bryter ofta vågorna så att dessa minskas ner litegrann. Inatt bor vi på STF Lurö Vandrarhem. Det var fullbokat men vi fick två madrasser på golvet ovanför restaurangen. Blir toppen!

Nu bor vi på STF Lurö. Väldigt fräscht med dusch och toaletter. Ikväll ska vi lyxa till det med middag. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Nu väntar en liten promenad på ön. Sen dusch och middag på restaurangen. Det ser vi fram emot.

Är det bastus vi skådar?! Foto: Niclas Bentzer

Imorgon paddlar vi söderut mot Koållandsö. Vädret ser bra ut med låga vindstyrkor på 2-4 meter per sekund. Det är bra för nu väntar ännu längre passager på öppet vatten utan möjlighet till skydd i omgivningen.

Skattning 1-5:

Ansträngning: 3

Vyer: 4

Lunchstället: 3

Paddlingen: 3,5. Rätt så blåsigt och bitvis tungt men har ändå gått bra idag.

Lägret: 4, STF på Lurö.

/Linnea

Löpningen dag 34-35: Söderåsen avklarad

Dag 34: Efter en riktigt god frukost på Klåveröds vandrarhem fortsätter vi på Söderåsen hela vägen fram till Åstorp.

Frukosten gav bra bränsle till dagens etapp. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Tankarna inför tremilasträckan var att vi redan hade sett det bästa av åsen, men tidigt på dagen börjar de stor mäktiga ravinerna igen. Vi tar oss till klippsatsen Klöva hallar, där Erika fick flashbacks från när hon besteg Syltraversen i Jämtlandsfjällen.

Sträckan består till stor del av ädelskog, där krontaken av träden täcker solen bra. Väl framme på tågstationen i Åstorp slutar Ås-Ås-leden och där finns även Oscars farbror med familj för att hämta upp oss. På kvällen blir det släktkalas och det kändes så roligt att få träffa dem igen.

Ås-Ås-leden är officiellt avklarad!

På vägen dit hann vi även stanna till för att få tag i Helsingborgs Dagblad, som dagen till ära hade uppmärksammat vårt Skåneleden-projekt. Klicka HÄR för att läsa det fina reportaget.

Vi möter upp fotograf Sandra och journalisten Hanna på Söderåsen.

Dag 35: Vilodag. Eftersom solen fortsätter att gassa var ett dopp obligatoriskt idag. Vi badade i ett gammalt svart granitbrott, som var över 100 meter djupt. Det är både en härlig och läskig känsla på samma gång.

Idag fick Erika prova Äggakaga för första gången. Mumma! Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skönt dopp tillsammans med släkten denna varma dag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Nu återstår 35 mil av Skåneleden. Imorgon fortsätter vi mot Östafors för att börja beta av den sista delen av Kust-Kust-leden.

Nu blir det pizza i härligt släktsällskap och sedan en god natts sömn.

Vi ses!

/Oscar och Erika

Löpningen dag 26-27: Otippat släktkalas och ny delled påbörjad

Dag 26: På norra delen av Österlen, mitt ute på landsbygden i naturskön miljö, ligger Lilla Rygården. Där valde vi att lägga en vilodag. Vi har alltså gjort en liten ändring i schemat.

Gården passar bra för oss som springer och vandrar. Förutom sängplats serveras alla måltider i deras charmiga restaurang och café, som innehåller konst, tavlor, samt samisk slöjd och handbroderade kläder från Uganda.

Menyn har ett lokalproducerat och ekologiskt fokus. Gröten till frukosten och renköttet till middagen får en stor tumme upp!

Frukostbuffé är alltid välkommet för att fylla magen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Caféet och restaurangen med en öppen planlösning var en fröjd att få sitta i. Foto: Erika Nilsson-Waara.

På kvällen blev vi även bjudna på släktkalas med smörgås- och gräddtårta. Hur underbart är inte det!?

Charmiga och gamla stenfasader är något som är vanligt i Skåne. Här på Lilla Rygården. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vattenbufflar är ett ovanligare djur att skåda i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 27: Med fulltankad kropp är vi redo att ta oss vidare. För att slippa färdas samma sträcka tillbaka till Alunbruket får vi skjuts av snälla Lars-Olov.

I Alunbruket finns Skånes äldsta kaffestuga och den har även fått White-Guide utmärkelse.

Alunbrukets kaffestuga är den äldsta i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan mellan Alunbruket och Agusa låg på ca 9 km. Etappen är fint kuperad och går på stig, där leden tar dig upp på åsryggarna i en härlig bokskog.

Kullarna är bra för oss då vi får en annan variation påmuskelaktiveringen. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Denna dag möter vi konstigt nog fler vandrare än vanligt. Det känns extra kul, då vi hittills tycker en sådan fin vandringsled bör utnyttjas mer.

Dagens sista 16 km blev något slätstrukna; skogsvägar med tryckande sol och inga möjligheter till att fylla på med vatten, men till slut når vi dagens slutdestinationen Brännestad.

Inatt sover vi hos Oscars faster. Att vandra och springa runt hela Skåne ger oss ett perfekt tillfälle att träffa släkt och vänner för att få lite mer kvalitetstid tillsammans.

Man får se sig för var man trampar så man inte träffar dessa små krabatar. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Mysiga och mjuka skogsstigar är alltid uppskattat. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Oscar och Erika

Löpningen dag 22-23: En av Sveriges mest fantastiska stränder

Igår hade vi vilodag på STF Backåkra Vandrarhem. Det behövde våra sargade kroppar. Massage, töjning, tvättning och påfyllning med mat var det primära syftet med dagen.

Vi passade även på att besöka Dag Hammarskjölds gård. Där satt vi en stund vid hans minnesplats för att känna på vindarna och doften av havet.

På vilodagen besökte vi Dag Hammarskjölds gård. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Dag Hammarskjölds minnesplats. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En av Sveriges finaste stränder

Idag gjorde vi 25 km mellan Backåkra och Brantevik. Den största delen går på stranden längs med havet. Vi gick även genom Sandhammarens naturreservat, som troligen är en av Sveriges bästa sandstränder. Sanden har dock en förmåga att ta sig in i både skor och strumpor så på de mjukare partierna gick vi upp mot skogen för att lättare ta oss framåt.

En av Sveriges finaste stränder. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Lunchstoppet gjorde vi på en fiskrestaurang i Skillinge. Dagens fångst är en delikatess.

Dagens havsfångst serveras i Skillinge. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vacker blandning mellan stenar och gräs intill havet söder om Brantevik. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Hemma vid havet

Nu vi befinner vi oss i Brantevik på Brantevik/Råkulle STF Vandrarhem. Byn är pittoresk och kulturell med några restauranger att tillgå för oss som behöver mycket mat.

När vi kliver in på vandrarhemmet får vi direkt känslan av att komma hem. Förutom gården och inredningen är det värdparet Sussi och Hans som ger oss den känslan. De välkomnar oss med öppna armar och vi sitter länge bara för att pratas vid. Vandrarhemmet fungerar även utmärkt som ett basecamp mitt på Österlen, när du vill besöka turistattraktionerna Ales Stenar, Glimmingehus och nationalparken Stenshuvud.

Framme i Brantevik efter dagens 25:a. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Hans och Sussi. Vilket föredömligt värdpar! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Skön avkoppling framför VM-matchen mellan Frankrike och Belgien.

Imorgon beger vi oss i riktning mot just Stenshuvud med Kivik som mål. Då kan vi också bocka av ytterligare en nationalpark i vår Nationalparksresa.

Vi ses!

/Erika och Oscar