Många mil har vi färdats i den svenska fjällen och cirka 14 återstår innan vi når Abisko. Här ger vi en inblick i etappen mellan Ballekjaure och Saltoluokta.
Må gott så länge!
/Erika och Linnea
Etikett: stöttakungsleden
Etapp fyra: Kvikkjokk till Saltoluokta mellan isbrott och i white out
”Den svenska vildmarken”, ”oexploaterad” och ”orörd natur” sammanfattar turisternas beskrivning av nationalparken Sarek. Igår trädde vi in i detta mäktiga fjällandskap och genomförde samtidigt våra hittills längsta dagsetapper.
Här står vi redo för att skida vidare in i Sarek.
Skackeln trasig
Pårtestugan var först ut efter att vi hade vinkat av till Kvikkjokk och deras familjära turiststation. Stugvärden Christer hälsade oss varmt välkomna till Pårte med både saft och franskt skidsällskap. Lunchen satt där den skulle och det soliga och vindstilla vädret gjorde att vi beslutade oss för att fortsätta direkt mot Aktse.
Christer kom som en räddande ängel med tältpinne och silvertejp.
Just innan vi skulle bege oss av hände det som inte får hända – Linneas ena skackel (stålramen som förankrar pulka med sele) vek sig! Som tur var kom hjälten Christer snabbt till undsättning med tältpinne och silvertejp för att staga upp pinnen så att vi kunde fullfölja den längsta sträckan hittills på 43 km. Tack för det!
Rocky road över dämd sjö
Mellan Pårte och Aktse behövde vi så småningom skida över den dämda sjön Tjaktjajaure och vid passagen av denna behövde vi strikt hålla oss till ruskmarkeringarna. Det blev att åka ”rocky road” mellan isbrotten och dess djupa sprickor.
Spännande åkning över dämd sjö.
Dagen vi gjorde vår längsta etapp hade vi bra väder och nyladdade med energi från föregående vilodag.
Nostalgiskt återseende med Skierfe
Strax innan solnedgången anlände vi till Aktsestugan. Som tur är har vi nu fått en timmes längre dagsljus, vilket gör att vi har något större marginaler på kvällarna. Innan ankomst till Aktse stannade vi till på sjön Laitaure och fick se den fina solnedgången över Rapadalen och berget Skierfe. Under gymnasietiden, för cirka 15 år sedan, besökte vi detta spektakulära område och därför kändes det lite nostalgiskt att komma tillbaka hit efter så lång tid. Denna gång fick vi se dalen i vinterdräkt.
Vacker solnedgång över Rapadalen och Skierfe.
Inne i renoverade Aktsestugan. Trevligt fjällfolk och mysig inredning.
Vår första white out
Idag skidade vi från Aktse via Sitojaure till Saltoluokta. På vägen från Aktse tog vi oss upp på kalfjället och fick vara med om vår första white out. Vi såg nästkommande ledkryss, men inte längre än så. Ögonen blev trötta och rädslan för påspädning av dålig sikt fanns. Dock klarade vi oss igenom denna och kunde andas ut när vi närmade oss trädgränsen.
I en white out är det bra med färgglada kläder. Dock var det läskigt att färdas uppe på kalfjället genom denna.
Nu har vi anlänt till Saltoluokta och planerar in en vilodag här. Totalt har vi nu avverkat 34 mil och av Kungsleden återstår drygt 10.
Nu är vi i Salto! Ca 10 mil kvar av skidåkning och upplevelser.
Må så gott!
Linnea & Erika
De skidfria dagarna
De dagar då vi inte är ute på tur spenderar vi till att återhämta våra kroppar och nörda in oss på fjällkartorna. Inför etapp fyra har vi fått göra små justeringar utifrån väderprognoser, terräng, distans och status på våra kroppar.
Matematiken är enkel: skida, äta, sova, dricka och vila
För att vi ska orka fortsätta skida, njuta och hålla ihop behöver vi vara noggranna med sömn, kost, vätska, vila, stretch/massage och se över utrustningen.
Frukost är bästa målet för dagen!
Blidgrader väntas
Igår anlände vi till Kvikkjokk vid lunchtid och idag har vi haft en full återhämtningsdag. Imorgon bär det av norrut med etappmålet Pårtestugan. Dessvärre väntas varmare grader, vilket kan ställa till det med snökvalitén. Vi håller därför tummarna för att temperaturen ska hålla sig under minusstrecket.
På rundtur till vackra snöbeklädda vattenfall i Kvikkjokk
Må så gott!
/Linnea & Erika
”Jag har målat Kungsleden”
– Jag sover när jag är trött, jag vaknar när jag är pigg och jag äter när jag är hungrig.
Så beskriver Örnviks ende invånare Inge Ranqvist sin livsstil. Det hörs enkelt och harmoniskt i våra öron.
– När jag dessutom blev tilldelad guldklockan för 25 års trogen tjänst i kommunen var det ju bara att lägga den i byrålådan, eftersom jag inte använder klocka.
Inge driver Örnviks stugförening och har även en privat stuga intill sjön Ballekjaure. Sträckan mellan Vounatjviken och Kvickjock är lite väl kämpigt just med tanke på den skrala tillgången på övernattningsmöjligheter. Inge kunde därför snällt erbjuda sig att låna ut sin stuga i samband med vår passage över sjön.
Linnea, Inge och Erika möts upp längs Kungsleden.
På grund av bristande telefonmottagning hade vi i förväg bestämt träff på isen intill hans stuga. Utifrån den hastighet vi färdas kunde vi räkna ut när vi borde vara på sjön. Mycket riktigt stod han där med sin skoter, sitt vita skägg, varma leende och guidade oss tryggt till sin stuga.
Väl inne i stugan kunde Inge berätta många intressanta historier om Kungsleden och om hur han hade burit på tunga hinkar med röd färg för att måla varje sten längs många mil av vandringsleden. Vilken imponerande insats!
Inge berättar om när han målade Kungsleden.
Natten i Ballekjaure gav oss sannerligen ny energi. Av det vita skägget att döma finns vissa liknelser med jultomten och vi är båda eniga om att vi verkligen har träffat jultomten i Inge Ranqvist!
Gårdagen innebar 35 kilometers skidåkning från Ballekjaure till Tsielekjokkstugan. Dagen var mulen med lätt snöfall från morgon till kväll. Längs vägen träffade vi på fyra hundspann och så småningom cirka 100 renar runtomkring oss. Mäktigt!
Här träffar vi Mattias på Outdoor-Ticket med hans hundspann och för dagen spanska turister.
Närmare kvällen befann vi oss uppe på kalfjället med en riktigt usel sikt framför oss på grund av både skymning och snöfall. Ledkryssen var inga problem att följa, men vi var tvungna att hålla ett rätt högt tempo för att undvika att bli kvar på höjden när mörkret väl anlände. Stundtals var pulsen nästintill maximal!
Återigen övernattade vi i sovsäckar i ett vindskydd, Tsieselekjokkstugan, vilket gick fint när vi väl hade fått upp värmen efter att ha tagit med egen ved plus fått några extra klabbar från en trevlig skoterfamilj. Vi vill återigen tacka alla de trevliga människor vi möter längs vägen!
Vindskyddet, Tsielekjokkstugan, där vi övernattade från igår till idag.
Idag anlände vi till Kvikkjock efter en solig dag och 18 km skidåkning. Just nu bor vi på den vackert belägna och trevliga fjällstationen i Kvikkjock. Imorgon väntar en vilodag, vilket våra kroppar tackar för efter hittills 262 avverkade kilometrar av Kungsleden.
Påskafton erbjöd en solig dag längs vår färd mot Kvikkjock.
Det är fantastiskt att få vakna upp till en vy som denna.
Glad påsk önskar vi er från soliga Kvickjokk!
En äggfylld glad påsk önskar vi er!
Kramar
/Erika och Linnea
”Hagelbössa, morfinspruta och en extra skida”
I samband med dagens skidtur på 23 km till Vounatjsviken gjorde vi återigen nya bekantskaper med fantastiska friluftsmänniskor, som hade tagit sig ut på isen med skoter för att pimpelfiska och njuta av solen.
Där fick vi några väl genomtänkta råd vad gäller säkerhet i fjället. Hagelbössa, morfinspruta och en extra skida inrymdes tyvärr inte i vår packning. I detta klipp presenterar vi vad vi faktiskt har med oss för att känna oss trygga ute på vinterfjället.
Kramar så länge!
/Erika och Linnea
Se södra Kungsleden genom Waaras ögon
Inom loppet av sju dagar har vi skidat 160 km med pulka över höga toppar, djupa dalar, moddig snö, majestätiska snödränkta fjälltoppar, blöta, isiga sjöar och i stormvindar.
Här ger vi en inblick i hur det är att skida Kungsleden.
Hälsningar
Erika och Linnea
Det orörda och tysta fjället
Mellan Adolfström och Jäckvikk sträcker sig Kungsleden genom Pieljekaise Nationalpark. Här är inga terrängfordon tillåtna och för oss blev detta en ny företeelse att färdas genom. Den totala tystnaden som råder i kombination med de röda ledkryssen som talar om att du är på rätt väg gör att en känsla av frihet infinner sig.
Uppe på kalfjället i Pieljekaise Nationalpark. Fantastisk utsikt över vinterklädda fjälltoppar. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Dagens etapp var på drygt 23 km och längs vägen passade vi på att göra ett lunchstopp i Pieljekaisestugan. Linneas kommentar just innan vi skulle beträda stugan var:
”Här lär vi vara själva för skotertrafik är förbjuden i detta område. I och för sig… om nu inte någon skidåkare har kommit hit. Det vore i så fall häftigt”.
Linnea Nilsson-Waara
Pieljekaisestugan har de förnödenheter som behövs för ävernattning. Det känns som en riktig lyx att ha tillgång till så fina stugor i fjället. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Pieljekaisestugans lyxigheter
I Pieljekaisestugan finns gasolkök, vedhus, kamin och utedass, så här är fullt möjligt att övernatta. Stugan underhålls av Länsstyrelsen. Vi förundras över hur fint vi har det i Sverige med möjligheten att bege sig ut på fjället och ha tillgång till sådana här stugor. Det känns som en riktigt lyx! Därför känner vi oss extra stolta att vi har gått in stöttat Kungsleden och därmed bidragit till dess fortsatta existens. Framför allt nu när vi färdas på den. (www.stottakungsleden.se)
Vinterklädda fjälltoppar
Från stugan till Jäckvik återstod ca 8 km och några km av dessa färdades vi uppe på kalfjället. Utsikten över de vitklädda fjälltopparna är fantastiska och vi hade turen att pricka in en vindstilla och solig dag.
De röda ledkryssen hjälper dig med orienteringen på fjället. Dock behövs kontonuerligt underhåll av leden för att hålla den i farbart och orört skick. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Vilodag i Jäckvik
Nu är vi framme i Jäckvik och här kommer vi att ha vilodag imorgon. Kropparna ska masseras, kolhydratdepåerna laddas och likaså knopparna. Nästa etappmål blir Kvikkjokk och inför denna ska vi se över delsträckorna. Just mellan Ammarnäs och Kvikkjokk är övernattningsmöjligheterna få varför skidsträckorna då blir rätt så långa (om du inte har med dig tält förstås).
Guldkornen Ammarnäs – Jäckvik:
1. Norr om Ammarnäs skidar du på kalfjället med utsikt över Björkfjället och skymt av topparna från Ammarnäsfjället. Mäktigt och vackert!
2. Övernattningen i Snjulltle.
3. Lunchstopp i Bäverholmen.
4. Johanssons Fjällstugor och helt underbara ägarna Kjell och Karin. Hemtrevligt sammanfattar vår vistelse.
5. Mötet med den schweiziske fjällräven Marcus Leu. Sextio år och skidar Kungsleden norrifrån.
6. Pieljekaise nationalpark och kalfjället norröver med de vitklädda och majestätiska fjälltopparna.
Ha det bra allihopa! Tusen tack för era hejarop. Det ger energi och peppar oss framåt.
Hej och tack från Linnea!
Tack för era hejarop! /Erika
/Erika & Linnea
Mötet med den schweiziska fjällräven
Under vilodagen i Ammarnäs gjorde vi nödvändiga omstruktureringar för att överhuvudtaget kunna fortsätta vår resa. Sviterna på kropparna efter de tre inledande dagarna blev större än beräknat, bland annat på grund av, enligt ortsbefolkningen, sämsta tänkbara väderförhållanden och minst sagt för tunga pulkor.
Efter flera, men tyvärr misslyckade försök till att införskaffa nya skor och skavsårsmaterial kunde vår underbara vän och räddare i nöden, Åsa Berglund, komma till undsättning. Förutom att ta hand om våra sargade fötter har vi nu också kunnat minska lastvikten från cirka 50 till 30 kg per pulka. Åsa liksom många andra på hemmaplan och längs Kungsleden har stor del i att vi är ute och skidar Kungsleden. Vi har svårt att sätta ord på hur mycket ni betyder för oss.
Gårdagen innebar färd över det vackra och vita Björkfjället med en fantastisk utsikt över Ammarfjället. Där kunde vi också göra en stilig skidentré in till vårt vackra hemlandskap Norrbotten. Vilken häftig känsla att träda in i ett nytt landskap på nästan 950 meters höjd! Efter cirka 32 km skidåkning spenderades natten i sovsäckar i ett vindskjul i Sjnulttjie. Det var mysigt om än lite svalt på morgonkvisten.
Denna morgon innebar frukost iklädd våra sovsäckar för att sedan bege oss av mot Johanssons Fjällstugor i Adolfsström. Efter 15 km gjorde vi ett kaffestopp på Värdshuset Bäverholmen och fick oss där en trevlig pratstund med Therese. Hon berättade om värdshusets historia, om att vakna till synen av de majestätiska fjälltopparna Svájppá och Tjeäksá, om det fina örings- och rödingsfisket i närområdet och om hur det mesta som de serverar är närproducerat. De serverar allt från våfflor till älgstek, fjällfisk, ripa och viltbaserad pytt i panna.
Efter 22,5 km skidåkning landade vi så småningom i Adolfsström. Där träffade vi på den schweiziske fjällräven Markus Leu, som startade sin skidtur med pulka den 28:e februari från Nikkaloukta och har alltså färdats söderut längs Kungsleden. Det blev ett intressant samtal över en kopp kaffe och semla på ortens retro- och nostalgibetonade handelsbod. Det som driver Markus ut på fjället är frihetskänslan, de vackra landskapen, den rofyllda ensamheten och känslan av harmoni som infinner sig vid frånvaro av infrastrukturen. Vi känner att vi har träffat en jämlike i Markus. Noterbart är att han fyller 60 år i början av april. Grattis i förskott!
Imorgon väntar 23 km skidåkning med destination Jäkkvikk. Därefter är dag sju och cirka 160 km av Kungsleden avklarad. Vår plan är att vara iväg senast kl 7.00 så skavsårsmaterial är framställt, termosar är förberedda och packningen är hyfsat strukturerad.
Gårdagens skidåkning över vackra Björkfjället.
Vindskyddet där vi spenderade natten.
Viktigt att låsa dörren om natten.
Ett trevligt fikastopp på Värdshuset Bäverholmen.
Övernattning på Johanssons Fjällstugor i Adolfsström. Sängöverkläderna gillas skarpt!
Här stöter vi på fjällräven Marcus Leu från Schweiz. Han startade 28 februari i Nikkaloukta och har färdats söderut längs Kungsleden. Om några veckor fyller han 60 år. Imponerande man!
På den nostalgiska lilla handelsboden i Adolfström avnjöt vi en god semla med kaffe.
Skavsårsutrustningen förberedd kvällen innan. Allt för att spara tid på morgonen så att vi kan ta oss iväg tidigt!
Vi ses snart igen!
/Erika och Linnea
Dagsetapper Kungsleden
Så här ser våra planerade dagsetapper längs Kungsleden ut. Distanserna är ungefärliga, där den kortaste ligger på 22 km och den längsta på 37 km. Beräknad hastighet på turskidor och med pulka i fjällmiljö är ca 3 km/h. Dagsljuset ser ut att vara kring 12 h från att vi startar och varje dag blir det minst 7 minuter längre dagar (dagsljus). Vi har med oss pannlampor och siktar på att hellre starta tidigt i mörker och ha hela dagen framför oss än tvärtom.
Den 15 mars bär det av!
/Linnea
Kungsledens historia
Kungsleden har blivit utnämnd till en av världens vackraste vandringsleder och lockar besökare från världens alla hörn. Dess historia sträcker sig drygt hundra år bakåt tiden och är ett barn av den ideella organisationen Svenska Turistföreningen (STF). Med små medel lade STF grunden till den led som vi ser idag. Då visste man inte riktigt hur ledens slutliga utformning skulle bli och den första sträckan förlades mellan Abisko och Kvikkjokk.
Kungsleden: Hemavan <-> Abisko
Inspiration från den ryska tsaren
Inspirationen kommer från den ryska tsaren där man med linjal hade låtit rita ett streck på kartan och därefter upprättat en järnväg mellan St. Petersburg och Moskva. På samma sätt gjorde Turistföreningens styrelse; det vill säga att man ritade ett streck på generalstabens karta, från Abisko till Kvikkjokk, och sade att där ska fjällens kungsväg gå.
Utökad sträcka
STF ville skapa en rösad led med övernattningsmöjligheter, ordnade ställen att vada över och roddleder över sjöarna. Med tiden har leden utökats med kåtor, stugor, fjällstationer, roddbåtar med mera i syfte att underlätta och öka säkerheten ute på fjället. Ledens sträcka har successivt utökats och i STF:s årsskrift 1941 går att läsa att leden går mellan Abisko och Jäkkvikk. År 1955 skrev den berömda fotografen Svante Lundgren att Kungsleden slutar i Ammarnäs, men under samma tid hävdade en del fjällvandrare att leden var längre än så och omfattade alla de stigar som STF hade rösat. År 1975 förlängdes Kungsleden officiellt från Ammarnäs till Hemavan och år 1977 skapades det statliga ledsystemet i fjället, vilket innebar att Naturvårdsverket fick ett övergripande ansvar för samtliga fjälleder och därmed Kungsleden.
Vem/vilka underhåller leden?
Eftersom Kungsleden ingår i det statliga ledsystemet underhålls den av Naturvårdsverket, men flera aktörer och organisationer är engagerade. Exempelvis äger STF de flesta övernattningsstugor och framställer mycket information om leden. Överfarterna med båt längs Kungsleden ombesörjs till stor del av ortsborna och är mycket viktiga för att leden ska fungera. I skötseln ingår bland annat att märka ut Kungsleden i terräng, placera vägvisare på lämpliga platser, lägga ut spänger, bygga broar och rastskydd.
Mycket ska underhållas längs leden; spänger, broar, roddleder m.m.
Stötta Kungsleden
På grund av att leden är så populär utsätts den för mycket slitage och här har STF gått in med ett projekt som heter ”Stötta Kungsleden”. Syftet är att rädda metrar längs sträckan, där en meter kostar 25 kr och går till restaurering av leden. Hittills är en fjärdedel räddad. Jag och Erika har räddat 10 metrar och tänker att många bäckar små. Vår förhoppning är att hålla fjället i ett så intakt skick som möjligt så att vi och även våra efterkommande får möjligheten att uppleva vår vackra fjällvärld.
/Linnea
Waara Worldwide 