Turförslag i Jämtlandsfjällen

6 mars, 20165 mars, 2016Lämna en kommentar

Sylarna ligger i Jämtland och här är en av de fyra fjälltoppar som jag och Erika kommer att bestiga under sommaren. Idag gjorde jag mitt första besök till fjällstationen STF Sylarna och fick beskåda Storsola i vinterskrud.

Sylmassivet ligger framför våra fötter. Den tredje pinnackeln i ”Templet” är Storsola, Jämtlands högsta topp och den vi kommer att bestiga till sommaren. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Bilväg fram till Storulvån

Till Storulvåns fjällstation, som ligger cirka sex mil väster om Åre, går bilväg och härifrån finns många olika turalternativ och färdsätt att välja bland. Allt från kortare dagsturer till transportsträckor mellan olika fjällstationer/STF-stugor. En notering är att bilvägen fram till Storulvån ibland drevar igen pga. snön så det är bra att ringa hit innan ankomst för att kontrollera att vägen är öppen.

Storulvåns fjällstation. Hit går bilväg och är en bra utgångspunkt för att nå många fjällresemål. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Sylarna tur och retur

Idag åkte jag och Frida turskidor 15,3 km till Sylarna. Färden tog 3 h 10 min och inleddes med rätt så höga vindstyrkor. Vi följde vinterleden (de röda ledkryssen) rakt söderut och efter halva vägen stannade vi till i vindskyddet Spåjme för att fylla på energidepåerna, samt plåstra om mina lätt skavda hälar. Med cirka fyra kilometers skidväg kvar till stationen avtog vinden och solen valde att gassa på. Ju närmare vi kom stationen desto mäktigare gestaltade sig fjälltopparna. Topptursåkning är väldigt populärt i detta område. Ett alternativ för att ta sig till Sylarna är att åka med den så kallade Vesslan, also known as Sylexpressen.

Den så kallade Vesslan (också kallad Sylexpressen) kör gästerna mellan Storulvån och Sylarna. Ett bra alternativ för den som inte vill färdas 15 km till fots. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Intressant data från min Suunto Ambit 3 Peak:

Storulvån – Sylarna

Avfärd: kl.09.40

Distans: 15,3 km

Tid: 3 h 10 min

Puls: 145 (avg), 171 (peak)

Kcal: 1409

Höjdskillnad: 735 – 1040 (diff: + 305 höjdmeter)

Sylarna – Storulvån

Avfärd: kl.14.45

Distans: 15,3 km

Tid: 1 h 58 min

Puls: 122 (avg), 156 (peak)

Kcal: 630

Höjdskillnad: 1040 – 735 (diff: -305 höjdmeter)

En fjällfie är alltid rätt. Jag och Frida fick en fantastisk dag tillsammans till och från Sylarna.

Sylmassivet och Sylarnas fjällstation i sikte. Målet är nära.

Dock inte så vältajmat med ett skav på foten. Om 1,5 veckor påbörjar vi vårt Kungsleden-äventyr.

/Linnea

Turskidåkning, STF Storulvån

23 februari, 201623 februari, 2016Lämna en kommentar

”Turskidor Grund” heter kursen som jag och min guidekollega och tillika handledare Robie har hållit i. Fyra fantastiska dagar tillsammans med ett lika fantastiskt och taggat gäng. Vi har gått igenom allt från skidteknik till hur man använder stighudar och gräver nödbivack, samt äta lunch i vindsäck m.m. Detta var min första tur som officiell guide och summeringen av turen är att både guider (vi) och deltagarna är mycket nöjda. Det känns väldigt roligt att få en sådan här fin start inför mitt kommande yrkesval.

Är du nyfiken och sugen på turskidor håller Svenska Turistföreningen (STF) grundkurser på många håll runt om i landet.

Nedan kan ni klicka på länken för att se en cirka 3 minuters film/bildspel från våra fyra dagar tillsammans.

/Linnea

Kungsledens historia

21 februari, 201618 februari, 2016Lämna en kommentar

Kungsleden har blivit utnämnd till en av världens vackraste vandringsleder och lockar besökare från världens alla hörn. Dess historia sträcker sig drygt hundra år bakåt tiden och är ett barn av den ideella organisationen Svenska Turistföreningen (STF). Med små medel lade STF grunden till den led som vi ser idag. Då visste man inte riktigt hur ledens slutliga utformning skulle bli och den första sträckan förlades mellan Abisko och Kvikkjokk.

Kungsleden: Hemavan <-> Abisko

Inspiration från den ryska tsaren

Inspirationen kommer från den ryska tsaren där man med linjal hade låtit rita ett streck på kartan och därefter upprättat en järnväg mellan St. Petersburg och Moskva. På samma sätt gjorde Turistföreningens styrelse; det vill säga att man ritade ett streck på generalstabens karta, från Abisko till Kvikkjokk, och sade att där ska fjällens kungsväg gå.

Utökad sträcka

STF ville skapa en rösad led med övernattningsmöjligheter, ordnade ställen att vada över och roddleder över sjöarna. Med tiden har leden utökats med kåtor, stugor, fjällstationer, roddbåtar med mera i syfte att underlätta och öka säkerheten ute på fjället. Ledens sträcka har successivt utökats och i STF:s årsskrift 1941 går att läsa att leden går mellan Abisko och Jäkkvikk. År 1955 skrev den berömda fotografen Svante Lundgren att Kungsleden slutar i Ammarnäs, men under samma tid hävdade en del fjällvandrare att leden var längre än så och omfattade alla de stigar som STF hade rösat. År 1975 förlängdes Kungsleden officiellt från Ammarnäs till Hemavan och år 1977 skapades det statliga ledsystemet i fjället, vilket innebar att Naturvårdsverket fick ett övergripande ansvar för samtliga fjälleder och därmed Kungsleden.

Vem/vilka underhåller leden?

Eftersom Kungsleden ingår i det statliga ledsystemet underhålls den av Naturvårdsverket, men flera aktörer och organisationer är engagerade. Exempelvis äger STF de flesta övernattningsstugor och framställer mycket information om leden. Överfarterna med båt längs Kungsleden ombesörjs till stor del av ortsborna och är mycket viktiga för att leden ska fungera. I skötseln ingår bland annat att märka ut Kungsleden i terräng, placera vägvisare på lämpliga platser, lägga ut spänger, bygga broar och rastskydd.

Mycket ska underhållas längs leden; spänger, broar, roddleder m.m.

Stötta Kungsleden

På grund av att leden är så populär utsätts den för mycket slitage och här har STF gått in med ett projekt som heter ”Stötta Kungsleden”. Syftet är att rädda metrar längs sträckan, där en meter kostar 25 kr och går till restaurering av leden. Hittills är en fjärdedel räddad. Jag och Erika har räddat 10 metrar och tänker att många bäckar små. Vår förhoppning är att hålla fjället i ett så intakt skick som möjligt så att vi och även våra efterkommande får möjligheten att uppleva vår vackra fjällvärld.

/Linnea

Användning av stormkök på vintern

16 februari, 201616 februari, 2016Lämna en kommentar

När man ska använda stormkök vintertid behöver man tänka till lite mer kring val av bränsle. Först och främst måste man se till att man har ett kök som är kompatibelt för att använda olika bränslen. Igår fick jag träna mig på att använda bensin. Det är lite mer procedur, men när man väl har lärt sig det är det inte svårt.

Fördelen med bensin är att det ej påverkas av kylan. Andra alternativet och som är det vanligaste att använda andra halvan av året är gas. Denna blir dock mycket ”slö” när det är kallt ute och effekten därmed sämre. Fördelen med gas är enkelheten i hanteringen och något jag föredrar sommar/höst. På mina vinterturer med skolan har jag använt 4-season-gas och då har vi fått hälla hett vatten i en plastbunke och låtit gastuben stå i denna för att tuben lättare ska behålla värmen. Detta får dock upprepas med jämna mellanrum under tiden man använder köket, eftersom gasbehållaren i det heta vattnet fort kyls ned och nytt hett vatten måste hällas på. Nu finns tydligen ”vintergas” ute på marknaden, men detta är inget som jag har hunnit prova och kan därför inte uttala mig om hur det fungerar.

När vi ska ut på Kungsleden har vi bestämt oss för att ha med oss bensin som bränsle.

Nedan följer bilder från kökslektionen. Niclas var min handledare och fotograf.

Linnea tränar på att använda stormköket.

Bensin är ett bränsle som föredras vintertid. Här pumpar Linnea in luft i flaskan.

Kitteln behöver förvärmas innan den kan börja användas.

Innan man byter till gas som bränsle så behöver diametern på nippeln bytas ut.

Här ses ”vanlig” gas som bränsle. Denna är väldigt enkel och kräver inte så många steg för användning, men gas har sämre effekt vintertid jämfört med bensin.