Etikett: traillöpning

Löpningen dag 50-51: Fastlandet avklarat och Falsterbo levererar

Lämna en kommentar

Dag 50: Fru Alstad-Trelleborg, 14km

Nu är det tredje sista dagen och framför oss har vi sista sträckan på fastlandet. Känslan är svår att beskriva. Glädje, förväntan, rädsla, ja de är många just nu.

Åkrarnas landskap fick idag visa sitt sanna ansikte. På de 14 km som dagens distans blev var varje meter brevid en åker.

Skåneleden gick parallellt med en pilgrimsväg och ibland kunde vi stöta på små gamla byar med fina kyrkor och välbevarade äldre byggnader. Var pilgrimsvägen härstammar ifrån vet vi inte, men längs vägen fanns det även stora gravar i form av gräskullar där någon kung låg begravd.

Väl framme i Trelleborg åt vi en god lunch och la våra händer på Skåneledens skylt, som symboliserar slutet (eller starten) av Nord till Sydleden!

Dag 51: Falsterbokanalen, 24 km

Näst sista dagen! Otroligt eller troligt?!Denna dag förärades med sällskap av vår kollega Anna Ahrner från Hermelinen.

Erika, Anna och Oscar är redo att ta sig an Skanör Falsterbo!

För några dagar sedan befann vi oss i mysiga lövtäckta bokskogar i mellersta Skåne. Idag strosade vi runt på Falsterbos kritvita sandstränder, sköna grässtigar och inbjudande golfbanor med havsvindar som svalkade oss skönt i solen. Vilken härlig kontrast Skåne bjuder på!

I Skanör tog vi ett efterlängtat dopp i havet. Sedan blev det laxtallrik till lunch. Är du i Skanör Falsterbo rekommenderar vi dig att testa något från havets läckerheter.

Dagen har växlat mellan vandring och lite löpning med inslag av sång och trevliga samtal. Att Anna följde med blev ett riktigt fint minne på vår resa.

Klara för idag!

Nu återstår bara upploppet och den lilla ön Ven i vårt Skåneäventyr. Den tar vi oss an imorgon.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 48-49: Att springa med öronproppar

Lämna en kommentar

Dag 48: Hunneberga-Genarp, 26,7 km Efter att vi sagt hej då till livsnjutaren Eva på Hunneberga B&B beger vi oss söder ut på en otroligt lång nedförsbacke med fin utsikt över Romeleåsen. Siktet var inställt på Genarp.

Första delen av dagen dedikerades till en riktigt lång och rak sträcka mot Hällestad. Det var dessutom massvis med flugor, som kände att de ville följa med oss i värmen. Till slut fick vi nog och tog fram öronpropparna för att få tyst på surrandet. Vilken frihetskänsla och så mycket lättare stegen blev efter det.

Till sist fick vi nog. Öronproppar stänger ute surret från flugorna. Det blir mycket mer bekvämt att vandra och springa. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Eftersom våra magar kurrade lite extra tidigt fick det bli en brunch som fungerade utmärkt som lunch. Stoppet blev på Torna Hällestads Lanthandel.

Brunch på Torna Hällestads Lanthandel. Som att göra ett besök i historien. Mysigt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Strax efter brunchen fick Erika bevisat att man aldrig ska lita på något som ser ut som ett svart skosnöre längs vägen. Det var nämligen en snok.

Har vi inte sett tillräckligt av dessa nu?! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Fint strövområde söder om Hällestad.

Utanför Dalby passerade vi Dalby stenbrott, som är ett fint ställe att åka till på en varm dag om man är sugna på bad och klippor.

Fint badställe intill Dalby stenbrott. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens boende blev ett Air BnB hos värdinnan Magdalena, som tog väl hand om oss.

Air BnB i Genarp hos trevliga Magdalena. Vi sov i hennes fina yogastudio, som fungerade perfekt för egenbehandling.

Dag 49: Genarp-Fru Alstad. 21,3 km

Idag har vi jublat högt. Varför? Jo. Det är nämligen första gången på flera veckor, som luften är sval, temperaturen omkring 20 grader och kropparna är inte överhettade eller klibbiga. Solkrämen kändes faktiskt lite överflödig idag. Vi behövde inte gå med extra vatten heller.

Vi började morgonen i Genarp och sprang sedan några kilometer genom Risens naturreservat till en vägkorsning, som vi redan har passerat för en månad sedan. För att inte behöva göra samma sträcka igen på 16 km, fick vi upphämtning av Oscars underbara föräldrar. De skjutsade oss till Torup och därifrån fortsatte vi i sydlig riktning mot Trelleborg.

Tummen upp för Risens naturreservat med dess fina vandringsstråk. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Samma korsning ser vi idag som vi passerade för en månad sedan. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vilken lycka att få träffa dessa två godingar. Det gav oss extra energi resten av dagen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Lunchstoppet blev på Hemköp i Svedala. Där vilade vi våra fötter i ungefär en timme från asfalten och grusvägarna, som nu utgör det vanligaste underlaget.

Lunch på Hemköp i Svedala. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Fötterna blir lätt sargade av asfalten. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Åkrarna pryder vår tillvaro och de känns rätt häftiga när de breder ut sina stora gula lakan över de små mjuka kullarna som vi kan skåda på flera kilometers avstånd.

Gula åkrar så långt ögat når omkring Svedala. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Målet för dagen blev Fru Alstad och inatt sover vi hos vår fina kollega Anna och hennes familj. Imorgon väntar en kort sträcka till Trelleborg. Sedan har vi bara två dagar kvar på äventyret.

Anna ser över kartan inför den näst sista etappen på dryga 3 mil, som är i övermorgon. Hon ska nämligen följa med! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 46-47: Vi trodde inte våra ögon!

Lämna en kommentar

Dag 46: Höör-Snogeröd, 20 km

Morgonen startade med en god frukost på Stiftsgården Åkersberg. Efter det tog vi bussen några kilometer mot Ramstorp och Skåneleden för att fortsätta vår vandring och löpning i riktning mot Snogeröd.

Buss från Höör mot Skåneleden för att fortsätta vår vandring och löpning längs Nord-Syd-leden.

Dagens höjdpunkt var Fulltofta naturreservat. Området är skönt för fötterna och det finns flera slingor att välja bland. Där finns även ett Naturcentrum med diverse olika aktiviteter och utställningar, samt matmöjligheter. Vi mötte även andra morgonjoggare i området. Det är alltid trevligt.

Bokstubben i Fulltofta naturreservat.

I vanligt ordning gasade solen varmt. Det börjar bli vardag för oss. Efter Fulltofta naturreservat hade vi några kilometer på asfalt innan vi nådde Ringsjöstrand. Där vi åt vi lunch. Leden övergår därefter på stig, vilket vi föredrar. Ett litet minus är dock att leden inte gick intill Östra Ringsjön.

Några kilometer på asfalt innan Ringsjöstrand.

En liten siesta före lunchen på Ringsjöstrand.

Natten spenderade vi på Tofta Rum & Frukost i Snogeröd. Ägarna Jonna och Martin tog väl hand om oss och vi fick även smaka på nyslungad honung från dagens skörd. Oj så gott det var!

Övernattning på trevliga Tofta rum & frukost.

Dag 47: Snogeröd-Hunneberga, 17 km

Efter en bra återhämtning på Tofta rum & frukost var vi redo att köra igång. Med en väderprognos, där det skulle vara svalt hela förmiddagen så var det bara att köra. Men det räckte med 100 meter så var vi redan svettiga… Det är bara att gilla läget!

Ett tips som vi hade fått var att hålla utkik efter exotiska djur när vi närmade oss Hejdeholmen. Väl där fick vi syn på något som vi aldrig hade tänkt oss få se i Skåne; kameler! Där fanns lamor, kameler, islandshästar, vattenbufflar… Vi var helt förbluffade!

I Skåne behöver du inte besöka en djurpark för att få se kameler. Det räcker med Skåneleden.

Ungefär halvvägs kom vi fram till Rövarekulans naturreservat. Där möttes vi av känslan av bokskog blandat med berg, då det var skiffersten längs med ravinkanterna och höga tak av bokträd som gav skugga överallt. Vilken härlig känsla!

Mycket njutbart i Rövarekulans naturreservat.

Efter ett kort lunchstopp på Ica i Löderöb och en Tip Top till efterrätt var vi redo att ta oss vidare på sträckan som resterande skulle vara öppen sol, grusvägar och vägkanter.

Hunneberga B&B blev dagens mål och när vi väl kom fram mötte Eva upp oss med öppna armar, hemmagjord flädersaft och en skön svalkande pool. Det var omöjligt att tacka nej till!

Söta Eva bjuder på hemmagjord flädersaft och blåbärslängd på Hunneberga B&B.

Igår passerade vi 90 mil och det firade vi med hamburgare och äppelpaj. Idag fortsätter vi mot Genarp.

På återseende!

/Oscar & Erika

Löpningen dag 40-41: Passerar 80 mil och arga getingar

Lämna en kommentar

Dag 40: Hovgården-Vittsjö, 23 km

Idag hade vi en kortare etapp framför oss så vi unnade oss två längre matstopp på vägen. Vi kom oss iväg strax efter sjutiden och då var luften härligt sval. Erika lyckades återigen trampa på en kopparorm. Hennes ormradar verkar vara helt ur spel denna sommar. Som tur är så är de harmlösa.

Matstopp i Verums vindskydd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens finaste parti var naturreservatet med fin lövskog och löparvänligt underlag runt om Vittsjön. Orten innehåller en intressant historia om Snapphanarna och slaget mellan Danmark och Sverige.

Njutbart. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Grusvägar är vanligt förekommande. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Naturreservatet runt Vittsjön. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Natten spenderar vi på Vittsjö Camping i en mysig liten stuga. Trevliga ägaren Stefan framhåller den friska luften och det rena vattnet som viktiga ingredienser till att man lever så länge i Vittsjö.

Vittsjö Camping. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vår mysiga lilla stuga för natten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 41: Vittsjö-Vedema, 25 km

Idag går vi in på den sjätte dagen utan vila och börjar nu känna av mattheten i fötter och ben.

Solskydd varje morgon innan avfärd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi passerar många skogspartier. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Efter en mil når vi ett litet delmål på vägen, Hårsjö, punkten där vi valde att starta hela Skåneleden den 18: juni. Man kan nästan säga att vi har gjort hela Skåne runt och på tvären. Nu står vi vid startlinjen igen, men istället för att färdas västerut kommer vi att gå söderut i riktning mot Trelleborg. Detta innebär även att vi är klara med Kust till Kust-leden och tar oss nu an den

allra sista delleden, Nord till Syd.

Fläcken där allt startade. Vi är här igen, men denna gång fördas vi söderut. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan bjuder på en hel del grusväg med fläckvisa skogspartier. Vid Olastorps vindskydd tog vi vårt lunchstop, som även idag blev färdmacka plus lite nötter. Idag hade vi även laddat med extra vätska, vilket behövdes.

Smörgås och nötter blev dagens lunch i Olastorp vindskydd. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

På vägen därifrån lyckas vi trampa på ett getingbo, som resulterade i getingstick på Oscars ena ankel. Om ni vandrar eller springer där i närheten så fanns getingboet under en bro strax efter vindskyddet i södergående riktning.

Getingstucken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vissa partier är mycket snåriga att ta sig fram genom. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag övernattar vi på ett Air-BnB-boende, som fungerar riktigt bra när vi har svårt att hitta boende på mindre orter längs med leden. Ikväll äter vi gott, då värden Jonas tillagar Pasta Bolognese. Oj vad vi ser framemot detta!

Vårt fina sovrum inatt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi vill även säga stort grattis till pappa Jan som fyller år idag. Han är en stor anledning till vårt intresse för natur och friluftsliv. Det är vi evigt tacksamma för.

Hipp hipp hurra på pappa Jans födelsedag! Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag passerade vi 80 mil och imorgon fortsätter vi mot Finja.

Vi ses!

Erika och Oscar

Löpningen dag 38-39: Tuffa dagar

Lämna en kommentar

Dag 38: Granatorpet-Källstorp, 31 km

Idag korar vi den hittills tuffaste etappen på resan. Varför?! Jo. Dagens snittemperatur låg på 31 grader. Vi möter nu inga andra vandrare på leden och dagens drivkraft stavas pannben.

Värmen är stundtals outhärdlig. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi är just nu på Kust till Kust-leden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens räddning var kall dricka och mat på Trollabadet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan placerar sig tyvärr inte på några topplistor. Hettan drar visserligen ner betyget, men snåriga passager och mängder av långa skogs- och grusvägar får gärna komma i lagom dos.

Höjdpunkten för dagen var Karins medskickade blåbär och att få besöka Oscars kusin Markus med familj på kvällen.

Karins blåbär förgyllde dagen på bästa sätt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 39: Källstorp-Hovgården, 24 km

Idag hade meteorologerna lovat 33 grader varmt så vi satsade på att starta tidigare än vanligt för att ta tillvara på den svala morgonluften.

Sträckan har mestadels gått på grus- och skogsvägar. Lunchstoppet gjorde vi i Osby på mysiga Pecorino. I övrigt stötte vi på fem kopparormar och en huggorm. Det gillar vi inte.

Grusvägar i mängder. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Utsikt över Osby från Klinten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Mysigt lunchstopp på Pecorino. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Asfalten var så varm idag att vi tillslut kände hur sulorna började klistra sig mot underlaget. Imorgon tågar vi vidare mot Vittsjö.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 37-38: Andra etappfilmen och ny delled

Lämna en kommentar

Idag presenterar vi dag 37-38, samt den senaste etappfilmen mellan Rydebäck och Ry på 279 km. Hoppas att ni finner den lika njutbar som vi!

Dag 37: Sölvesborg-Östafors, 28 km.

Vi är nu åter på Kust-Kust-leden. Dagens etapp gick från Sölvesborg till Pensionat Strömbacken i Östafors. Sträckan blev 28 km och är hittills den mest kuperade på cirka 600 höjdmetrar.

Åter på Kust-Kust-leden.

Mycket kuperad sträcka.

Pensionat Strömbacken är ett ekopensionat, som är fint beläget i Östafors naturreservat. Ägarna Elisabet och Bo välkomnar oss med öppna armar. Både deras närvaro och gården gör att vi direkt känner oss som hemma. Tapeter, möbler, golv och porslin är både gammeldags och romantiskt charmiga. Höjdpunkten blir pizzabakningen på kvällen. Tillsammans gör vi nästan ett dussintal i deras nya stenugn och äter de med familjen på kvällen. Den upplevelsen kommer vi att minnas för livet.

Pensionat Strömbacken i Östafors.

Bo och Elisabets nya fina stenugn.

Premiärbakning för Erika. Bo övervakar.

Dag 37: Östafors-Granatorpet, 29 km.

Dagens etapp gick i fortsatt kuperad blandskog mellan Östafors och Granatorpet. Den landade på 29 km i extrem värme och absolut vindstilla. Idag drack vi två liter vardera, men hann ändå få slut på vatten innan vi var klara för dagen.

Fina mossiga partier.

Leden går mycket runt och förbi sjöar.

Goda färdmackor till lunch från Elisabet på Pensionat Strömbacken. Tack!

Två liter vardera räckte inte i denna värme idag.

Inatt sover vi hos Oscars faster och farbror. Där har vi hunnit med ett svalkande dopp och vi fick även klappa på ett alldeles nyfött lamm. Underbart!

Både kattungar…

…och lamm finns hos Oscars faster och farbror.

På återseende!

/Oscar & Erika

Löpningen dag 32-33: Skånes Grand Canyon

Lämna en kommentar

Dag 32: Jularp-Röstånga, 28 km

Vi lämnar ett molnigt och svalt Jularp för att bege oss vidare västerut. Oscars feberfrossa släppte under natten för att istället bytas ut mot huvudvärk, nack- och ryggont.

Vi märker ganska snabbt att löpning blir helt uteslutet idag, eftersom det guppar i huvudet för varje steg han tar. Ju närmare Röstånga vi kommer desto mer kuperat blir det. Ljusglimtarna på denna sträcka är Natthall med dess utsikt över Rönne Å, samt bokskogen omkring Jällatorpet.

Krispigt och färgsprakande i naturen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

I rampljuset. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Svarta svanar i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Tack Edith och Niclas för de goda lunchkorvarna! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Ljuvligt pari närmare Röstånga. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En enastående utsikt från Natthall över paddlarna på Rönne Å. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Tilltugg längs vägen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Natten spenderar vi på Röstånga Gästgivaregård, som ligger alldeles intill Skåneleden. I byns matvarubutik passade vi även på att komplettera med bars och nötter inför morgondagen.

Dagens etapp gick till Röstånga Gästgivaregård. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det märks att Gästgivaregården har anor från 1647. Atmosfären är både trivsam och gammeldags med olika detaljer som sätter sin säregna prägel på varje rum. Enligt tradition serveras gås och svartsoppa under jul, vilket tydligen är ganska känt i trakterna. Vi hoppas få uppleva det i framtiden.

Rejäl frukost före avfärd mot Klåveröd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi hoppas återkomma för den traditionsenliga gåsmiddagen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 33: Röstånga-Klåveröd, 18 km

Det känns lite som att kliva in i en modifierad värld av Narnia med en touch av Grand Canyon. Tiden känns stilla och civilisationen långt borta. En flock rådjur med dess kid travar elegant uppför de lövbeklädda branterna. Den sägenomspunna och bottenlösa Odensjöns kolsvarta utseende vittnar om mystik.

Bakom träden hittar vi den lilla Odensjön med ett imponerande djup på hela 21 meter. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det är nu andra gången som våra fötter träder in i Söderåsens nationalpark. Senast var för 1,5 år sedan tillsammans med Linnea, som en del i vår Nationalparksresa. Det blogginlägget hittar du HÄR!

All anledning att vara glad när vi entrar Söderåsens nationalpark.

Om du trodde att Skåne bara var platt kommer Söderåsen att ge dig helt nya insikter. Här möts du av vida utsikter över djupa sprickdalar, mäktiga rasbranter och porlande vattenbäckar. Den dramatiska naturen uppstod på dinosauriernas tid när kontinentalplattorna kraftigt kolliderade med varandra.

Fötterna trivs på detta underlag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Här kan man stå länge.

En sten finns alltid lättIllgänglig för rumpan att vila på. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skåneleden tar oss fram på höjder blandat med dalgångar och det finns även rikligt med lokala slingor att välja på för dig som vill uppleva ännu mer. Idag hade vi medvetet valt att göra en kortare etapp på 18 km, eftersom vi ville ge mer utrymme till att stanna upp och njuta av nationalparken innan vi anlände till Klåveröds vandrarhem och café, där vi nu spenderar natten.

Mitt på åsen hittar vi Klåveröds vandrarhem och café. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Väl framme välkomnas vi hjärtligt av Marie, Lars och deras dotter Hanna. Familjen brinner för rörelse i naturen med en särskilt förkärlek till mountainbiking. Deras visioner och drömmar handlar om att uppmuntra fler till att möta och upptäcka naturen via rörelse och aktivitet i alla dess former. Vi blir otroligt glada av pratstunden och känner att vi har träffat likasinnade.

Oscar välkomnas av Hanna i caféet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Oscar tillagar spagetti och köttfärssås, som får 5 av 5 möjliga tomater. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Röstånga och Klåveröd är två fenomenala utgångspunkter för att uppleva vackra Söderåsen från olika håll.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 30-31: Bo i en grotta

Lämna en kommentar

Dag 30: Ibland har man dagar där energin är låg och så var det igår. Oscar kampades med ihållande huvudvärk och stegen kändes stundtals blytunga.

Vi beräknade även fel på distansen. Istället för dryga 20 km från Ekholmsrasten till Jularp slutade den på 30 km. Det är bara att gilla läget.

På morgonen hade vi besök från radioreportern Jack Lantz på P4 Malmöhus. Han traskade med oss en bit. Radioprogrammet handlade om att kora Skånes finaste plats och det blev samtidigt radiopremiär för Oscar.

Jack från P4 Malmöhus slår följe en bit.

Vi bär våra löparryggsäckar medan Jack bär sin radioryggsäck. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Sträckan hade varierat underlag med allt från bokskog och lövstig till grusväg med öppen himmel. Vädret var mulet men fortfarande varmt och enormt kvavt. Det fanns inga matställen längs vägen så lunchen fick bli färdmacka. Vi fick även slut på vatten de sista kilometrarna.

Rotigt och kuperat. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Färdmacka till lunch. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Trötta ben på fin grön mossa. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 31: Tro det eller ej! Idag vaknade vi till ljudet av regndroppar. Det är det första ihållande regnet sedan starten i mitten av juni. Skåne behöver detta!

Natten har varit tuff för Oscar. Han har frekvent hostat och harklat. Igår somnade han troligen med feber. Idag mår han bättre och därför känns dagens vila särskilt bra.

Ett av våra absoluta delmål längs vägen har varit att bo på Grottbyns camping. Varför? Jo… Grottbyn består nämligen inte bara av camping och stugor. Såsom namnet antyder kan man verkligen bo i en grotta! För oss känns det unikt och oss veterligen finns det ingen annan likande plats i Sverige. Rätta oss gärna om vi har missat något.

Grottor, en del av Grottbyns camping.Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi bor i grottan Gandalf. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det är nästan som att kliva in i en saga långt tillbaka i tiden. Byn ger en känsla av ett Hobbiton på Nya Zeeland i kombination med Stenåldern och Vikingatiden. Grottorna har namngivits efter de olika karaktärerna i Sagan om ringen. I grottaken finns inristade röda målningar av dåtidens vilda djur. Bara det är ett konstverk. Annan kuriosa är att vi sover i komposterbara sängkläder.

Frukost i Grottan. Notera de röda inristade målningarna i taket. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Trevlig pratstund med Emma och Eleonor på Grottbyn. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Grottbyn ligger i nära anslutning till Skånes djurpark och den passade vi på besöka idag. Tydligen har regnet bidragit till att fler djur än vanligt orkar sig fram, vilket gjorde att vi kunde se de flesta av djuren.

Vissa dagar kan vi starkt identifiera oss med denna filur. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Imorgon fortsätter vi mot Röstånga, förhoppningsvis med återfunna och nya krafter.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 26-27: Otippat släktkalas och ny delled påbörjad

Lämna en kommentar

Dag 26: På norra delen av Österlen, mitt ute på landsbygden i naturskön miljö, ligger Lilla Rygården. Där valde vi att lägga en vilodag. Vi har alltså gjort en liten ändring i schemat.

Gården passar bra för oss som springer och vandrar. Förutom sängplats serveras alla måltider i deras charmiga restaurang och café, som innehåller konst, tavlor, samt samisk slöjd och handbroderade kläder från Uganda.

Menyn har ett lokalproducerat och ekologiskt fokus. Gröten till frukosten och renköttet till middagen får en stor tumme upp!

Frukostbuffé är alltid välkommet för att fylla magen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Caféet och restaurangen med en öppen planlösning var en fröjd att få sitta i. Foto: Erika Nilsson-Waara.

På kvällen blev vi även bjudna på släktkalas med smörgås- och gräddtårta. Hur underbart är inte det!?

Charmiga och gamla stenfasader är något som är vanligt i Skåne. Här på Lilla Rygården. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vattenbufflar är ett ovanligare djur att skåda i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 27: Med fulltankad kropp är vi redo att ta oss vidare. För att slippa färdas samma sträcka tillbaka till Alunbruket får vi skjuts av snälla Lars-Olov.

I Alunbruket finns Skånes äldsta kaffestuga och den har även fått White-Guide utmärkelse.

Alunbrukets kaffestuga är den äldsta i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan mellan Alunbruket och Agusa låg på ca 9 km. Etappen är fint kuperad och går på stig, där leden tar dig upp på åsryggarna i en härlig bokskog.

Kullarna är bra för oss då vi får en annan variation påmuskelaktiveringen. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Denna dag möter vi konstigt nog fler vandrare än vanligt. Det känns extra kul, då vi hittills tycker en sådan fin vandringsled bör utnyttjas mer.

Dagens sista 16 km blev något slätstrukna; skogsvägar med tryckande sol och inga möjligheter till att fylla på med vatten, men till slut når vi dagens slutdestinationen Brännestad.

Inatt sover vi hos Oscars faster. Att vandra och springa runt hela Skåne ger oss ett perfekt tillfälle att träffa släkt och vänner för att få lite mer kvalitetstid tillsammans.

Man får se sig för var man trampar så man inte träffar dessa små krabatar. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Mysiga och mjuka skogsstigar är alltid uppskattat. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Oscar och Erika

Stenshuvud nationalpark

1 kommentar

”Mångfaldens pärla på Österlen.” Så lyder texten i informationsbladet om den lilla nationalparken som ligger allra längst Österut på den Skånska kustremsan. Och varför kallas den egentligen för Stenshuvud? Häng med så får ni veta mer.

Stenshuvud ligger i Simrishamns kommun och är en av två nationalparker i Skåne. Den är 400 hektar stor, varav cirka 80 hektar är hav.

Vid Rörums entré till Stenshuvud nationalpark. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Gårdagens besök gjorde jag och Oscar i löpmundering. Det fyllde två syften. Dels ingår den i vår Nationalparksresa och dels i vårt pågående sommaräventyr, som handlar om att springa hela Skåneleden i ett och samma svep. Skåneleden ringlar sig nämligen genom nationalparken. Det tackar vi för.

Oscar och Erika besöker nationalparken Stenshuvud i samband med deras löpprojekt längs Skåneleden.

Vi tog oss in från södra sidans entré via Rörum. På vägen mot Naturum möttes vi av betande djur, torrängar, bokskog och skogar med robusta klätterväxter som gav oss en känsla av tropiken.

Robusta klätterväxter runt träden ger en tropisk känsla. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Miljön övergår i bokskog. Foto: Erika Nilsson-Waara.

I Naturum kan du lära dig mer om alla djur och nationalparken. Personalen är behjälpliga med att ge tips på vad du bör se och göra i parken. Vi blev absolut rekommenderade att besöka de tre utkiksplatserna eller Stens huvuden; det södra, det östra och det norra.

I Naturum får du svar på det mesta om nationalparken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det finns mycket att titta på. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Terrängen till huvudena var något steniga och förhållandevis branta, men rätt så lättvandrade. Från det östra huvudet fick du en underbar havsutsikt medan vi skymtade kopiösa mängder med gröna trädtoppar från den norra toppen, som också är den högsta med sina 97 höjdmeter över havet. Den norra blev vår favorit.

Stens tre huvuden; det norra, östra och södra. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Oscar på det södra huvudet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Erika på det östra huvudet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Erika på det norra huvudet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

När vi närmade oss Hälleviks entré/utgång på den norra sidan av parken skedde snabbt en radikal förändring från alkärr till mystisk barrskog. Vi fick känslan av att befinna oss i Ronja Rövardotters hemskogar.

Vacker barrskog i slutet av nationalparken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En rogivande naturupplevelse i vacker skog. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Nationalparken är rätt liten till ytan om man jämför med andra parker i Sverige. Just därför är det så häftigt att så mycket ryms på denna lilla yta. Den variationsrika miljön har uppkommit genom människans nyttjande av området. Namnet härstammar från benämningen av en hög sten. Enligt sägen har jätten Sten en ingång till sin bostad genom en av huvudenas branter.

Nationalparken passar ypperligt för dig som vill känna på en stor variation av natur och djurliv. Du behöver inte gå långt för att se mycket. Det enda som vi inte kunde hitta var fjällmiljö, vilket har sin naturliga förklaring. Utsiktsposterna på huvudena bör du även besöka för att se vackra Östersjön och den mäktiga skogen från ett ovan perspektiv.

Läs gärna mer på www.sverigesnationalparker.se där en del av denna information är hämtad.

Tack från oss!

/Erika och Oscar