Löpningen dag 40-41: Passerar 80 mil och arga getingar

Dag 40: Hovgården-Vittsjö, 23 km

Idag hade vi en kortare etapp framför oss så vi unnade oss två längre matstopp på vägen. Vi kom oss iväg strax efter sjutiden och då var luften härligt sval. Erika lyckades återigen trampa på en kopparorm. Hennes ormradar verkar vara helt ur spel denna sommar. Som tur är så är de harmlösa.

Matstopp i Verums vindskydd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens finaste parti var naturreservatet med fin lövskog och löparvänligt underlag runt om Vittsjön. Orten innehåller en intressant historia om Snapphanarna och slaget mellan Danmark och Sverige.

Njutbart. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Grusvägar är vanligt förekommande. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Naturreservatet runt Vittsjön. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Natten spenderar vi på Vittsjö Camping i en mysig liten stuga. Trevliga ägaren Stefan framhåller den friska luften och det rena vattnet som viktiga ingredienser till att man lever så länge i Vittsjö.

Vittsjö Camping. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vår mysiga lilla stuga för natten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 41: Vittsjö-Vedema, 25 km

Idag går vi in på den sjätte dagen utan vila och börjar nu känna av mattheten i fötter och ben.

Solskydd varje morgon innan avfärd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi passerar många skogspartier. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Efter en mil når vi ett litet delmål på vägen, Hårsjö, punkten där vi valde att starta hela Skåneleden den 18: juni. Man kan nästan säga att vi har gjort hela Skåne runt och på tvären. Nu står vi vid startlinjen igen, men istället för att färdas västerut kommer vi att gå söderut i riktning mot Trelleborg. Detta innebär även att vi är klara med Kust till Kust-leden och tar oss nu an den

allra sista delleden, Nord till Syd.

Fläcken där allt startade. Vi är här igen, men denna gång fördas vi söderut. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan bjuder på en hel del grusväg med fläckvisa skogspartier. Vid Olastorps vindskydd tog vi vårt lunchstop, som även idag blev färdmacka plus lite nötter. Idag hade vi även laddat med extra vätska, vilket behövdes.

Smörgås och nötter blev dagens lunch i Olastorp vindskydd. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

På vägen därifrån lyckas vi trampa på ett getingbo, som resulterade i getingstick på Oscars ena ankel. Om ni vandrar eller springer där i närheten så fanns getingboet under en bro strax efter vindskyddet i södergående riktning.

Getingstucken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vissa partier är mycket snåriga att ta sig fram genom. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag övernattar vi på ett Air-BnB-boende, som fungerar riktigt bra när vi har svårt att hitta boende på mindre orter längs med leden. Ikväll äter vi gott, då värden Jonas tillagar Pasta Bolognese. Oj vad vi ser framemot detta!

Vårt fina sovrum inatt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi vill även säga stort grattis till pappa Jan som fyller år idag. Han är en stor anledning till vårt intresse för natur och friluftsliv. Det är vi evigt tacksamma för.

Hipp hipp hurra på pappa Jans födelsedag! Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag passerade vi 80 mil och imorgon fortsätter vi mot Finja.

Vi ses!

Erika och Oscar

Löpningen dag 38-39: Tuffa dagar

Dag 38: Granatorpet-Källstorp, 31 km

Idag korar vi den hittills tuffaste etappen på resan. Varför?! Jo. Dagens snittemperatur låg på 31 grader. Vi möter nu inga andra vandrare på leden och dagens drivkraft stavas pannben.

Värmen är stundtals outhärdlig. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi är just nu på Kust till Kust-leden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens räddning var kall dricka och mat på Trollabadet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan placerar sig tyvärr inte på några topplistor. Hettan drar visserligen ner betyget, men snåriga passager och mängder av långa skogs- och grusvägar får gärna komma i lagom dos.

Höjdpunkten för dagen var Karins medskickade blåbär och att få besöka Oscars kusin Markus med familj på kvällen.

Karins blåbär förgyllde dagen på bästa sätt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 39: Källstorp-Hovgården, 24 km

Idag hade meteorologerna lovat 33 grader varmt så vi satsade på att starta tidigare än vanligt för att ta tillvara på den svala morgonluften.

Sträckan har mestadels gått på grus- och skogsvägar. Lunchstoppet gjorde vi i Osby på mysiga Pecorino. I övrigt stötte vi på fem kopparormar och en huggorm. Det gillar vi inte.

Grusvägar i mängder. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Utsikt över Osby från Klinten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Mysigt lunchstopp på Pecorino. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Asfalten var så varm idag att vi tillslut kände hur sulorna började klistra sig mot underlaget. Imorgon tågar vi vidare mot Vittsjö.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 37-38: Andra etappfilmen och ny delled

Idag presenterar vi dag 37-38, samt den senaste etappfilmen mellan Rydebäck och Ry på 279 km. Hoppas att ni finner den lika njutbar som vi!

Dag 37: Sölvesborg-Östafors, 28 km.

Vi är nu åter på Kust-Kust-leden. Dagens etapp gick från Sölvesborg till Pensionat Strömbacken i Östafors. Sträckan blev 28 km och är hittills den mest kuperade på cirka 600 höjdmetrar.

Åter på Kust-Kust-leden.

Mycket kuperad sträcka.

Pensionat Strömbacken är ett ekopensionat, som är fint beläget i Östafors naturreservat. Ägarna Elisabet och Bo välkomnar oss med öppna armar. Både deras närvaro och gården gör att vi direkt känner oss som hemma. Tapeter, möbler, golv och porslin är både gammeldags och romantiskt charmiga. Höjdpunkten blir pizzabakningen på kvällen. Tillsammans gör vi nästan ett dussintal i deras nya stenugn och äter de med familjen på kvällen. Den upplevelsen kommer vi att minnas för livet.

Pensionat Strömbacken i Östafors.

Bo och Elisabets nya fina stenugn.

Premiärbakning för Erika. Bo övervakar.

Dag 37: Östafors-Granatorpet, 29 km.

Dagens etapp gick i fortsatt kuperad blandskog mellan Östafors och Granatorpet. Den landade på 29 km i extrem värme och absolut vindstilla. Idag drack vi två liter vardera, men hann ändå få slut på vatten innan vi var klara för dagen.

Fina mossiga partier.

Leden går mycket runt och förbi sjöar.

Goda färdmackor till lunch från Elisabet på Pensionat Strömbacken. Tack!

Två liter vardera räckte inte i denna värme idag.

Inatt sover vi hos Oscars faster och farbror. Där har vi hunnit med ett svalkande dopp och vi fick även klappa på ett alldeles nyfött lamm. Underbart!

Både kattungar…

…och lamm finns hos Oscars faster och farbror.

På återseende!

/Oscar & Erika

Löpningen dag 34-35: Söderåsen avklarad

Dag 34: Efter en riktigt god frukost på Klåveröds vandrarhem fortsätter vi på Söderåsen hela vägen fram till Åstorp.

Frukosten gav bra bränsle till dagens etapp. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Tankarna inför tremilasträckan var att vi redan hade sett det bästa av åsen, men tidigt på dagen börjar de stor mäktiga ravinerna igen. Vi tar oss till klippsatsen Klöva hallar, där Erika fick flashbacks från när hon besteg Syltraversen i Jämtlandsfjällen.

Sträckan består till stor del av ädelskog, där krontaken av träden täcker solen bra. Väl framme på tågstationen i Åstorp slutar Ås-Ås-leden och där finns även Oscars farbror med familj för att hämta upp oss. På kvällen blir det släktkalas och det kändes så roligt att få träffa dem igen.

Ås-Ås-leden är officiellt avklarad!

På vägen dit hann vi även stanna till för att få tag i Helsingborgs Dagblad, som dagen till ära hade uppmärksammat vårt Skåneleden-projekt. Klicka HÄR för att läsa det fina reportaget.

Vi möter upp fotograf Sandra och journalisten Hanna på Söderåsen.

Dag 35: Vilodag. Eftersom solen fortsätter att gassa var ett dopp obligatoriskt idag. Vi badade i ett gammalt svart granitbrott, som var över 100 meter djupt. Det är både en härlig och läskig känsla på samma gång.

Idag fick Erika prova Äggakaga för första gången. Mumma! Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skönt dopp tillsammans med släkten denna varma dag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Nu återstår 35 mil av Skåneleden. Imorgon fortsätter vi mot Östafors för att börja beta av den sista delen av Kust-Kust-leden.

Nu blir det pizza i härligt släktsällskap och sedan en god natts sömn.

Vi ses!

/Oscar och Erika

Löpningen dag 30-31: Bo i en grotta

Dag 30: Ibland har man dagar där energin är låg och så var det igår. Oscar kampades med ihållande huvudvärk och stegen kändes stundtals blytunga.

Vi beräknade även fel på distansen. Istället för dryga 20 km från Ekholmsrasten till Jularp slutade den på 30 km. Det är bara att gilla läget.

På morgonen hade vi besök från radioreportern Jack Lantz på P4 Malmöhus. Han traskade med oss en bit. Radioprogrammet handlade om att kora Skånes finaste plats och det blev samtidigt radiopremiär för Oscar.

Jack från P4 Malmöhus slår följe en bit.

Vi bär våra löparryggsäckar medan Jack bär sin radioryggsäck. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Sträckan hade varierat underlag med allt från bokskog och lövstig till grusväg med öppen himmel. Vädret var mulet men fortfarande varmt och enormt kvavt. Det fanns inga matställen längs vägen så lunchen fick bli färdmacka. Vi fick även slut på vatten de sista kilometrarna.

Rotigt och kuperat. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Färdmacka till lunch. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Trötta ben på fin grön mossa. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 31: Tro det eller ej! Idag vaknade vi till ljudet av regndroppar. Det är det första ihållande regnet sedan starten i mitten av juni. Skåne behöver detta!

Natten har varit tuff för Oscar. Han har frekvent hostat och harklat. Igår somnade han troligen med feber. Idag mår han bättre och därför känns dagens vila särskilt bra.

Ett av våra absoluta delmål längs vägen har varit att bo på Grottbyns camping. Varför? Jo… Grottbyn består nämligen inte bara av camping och stugor. Såsom namnet antyder kan man verkligen bo i en grotta! För oss känns det unikt och oss veterligen finns det ingen annan likande plats i Sverige. Rätta oss gärna om vi har missat något.

Grottor, en del av Grottbyns camping.Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi bor i grottan Gandalf. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det är nästan som att kliva in i en saga långt tillbaka i tiden. Byn ger en känsla av ett Hobbiton på Nya Zeeland i kombination med Stenåldern och Vikingatiden. Grottorna har namngivits efter de olika karaktärerna i Sagan om ringen. I grottaken finns inristade röda målningar av dåtidens vilda djur. Bara det är ett konstverk. Annan kuriosa är att vi sover i komposterbara sängkläder.

Frukost i Grottan. Notera de röda inristade målningarna i taket. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Trevlig pratstund med Emma och Eleonor på Grottbyn. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Grottbyn ligger i nära anslutning till Skånes djurpark och den passade vi på besöka idag. Tydligen har regnet bidragit till att fler djur än vanligt orkar sig fram, vilket gjorde att vi kunde se de flesta av djuren.

Vissa dagar kan vi starkt identifiera oss med denna filur. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Imorgon fortsätter vi mot Röstånga, förhoppningsvis med återfunna och nya krafter.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 26-27: Otippat släktkalas och ny delled påbörjad

Dag 26: På norra delen av Österlen, mitt ute på landsbygden i naturskön miljö, ligger Lilla Rygården. Där valde vi att lägga en vilodag. Vi har alltså gjort en liten ändring i schemat.

Gården passar bra för oss som springer och vandrar. Förutom sängplats serveras alla måltider i deras charmiga restaurang och café, som innehåller konst, tavlor, samt samisk slöjd och handbroderade kläder från Uganda.

Menyn har ett lokalproducerat och ekologiskt fokus. Gröten till frukosten och renköttet till middagen får en stor tumme upp!

Frukostbuffé är alltid välkommet för att fylla magen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Caféet och restaurangen med en öppen planlösning var en fröjd att få sitta i. Foto: Erika Nilsson-Waara.

På kvällen blev vi även bjudna på släktkalas med smörgås- och gräddtårta. Hur underbart är inte det!?

Charmiga och gamla stenfasader är något som är vanligt i Skåne. Här på Lilla Rygården. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vattenbufflar är ett ovanligare djur att skåda i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 27: Med fulltankad kropp är vi redo att ta oss vidare. För att slippa färdas samma sträcka tillbaka till Alunbruket får vi skjuts av snälla Lars-Olov.

I Alunbruket finns Skånes äldsta kaffestuga och den har även fått White-Guide utmärkelse.

Alunbrukets kaffestuga är den äldsta i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan mellan Alunbruket och Agusa låg på ca 9 km. Etappen är fint kuperad och går på stig, där leden tar dig upp på åsryggarna i en härlig bokskog.

Kullarna är bra för oss då vi får en annan variation påmuskelaktiveringen. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Denna dag möter vi konstigt nog fler vandrare än vanligt. Det känns extra kul, då vi hittills tycker en sådan fin vandringsled bör utnyttjas mer.

Dagens sista 16 km blev något slätstrukna; skogsvägar med tryckande sol och inga möjligheter till att fylla på med vatten, men till slut når vi dagens slutdestinationen Brännestad.

Inatt sover vi hos Oscars faster. Att vandra och springa runt hela Skåne ger oss ett perfekt tillfälle att träffa släkt och vänner för att få lite mer kvalitetstid tillsammans.

Man får se sig för var man trampar så man inte träffar dessa små krabatar. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Mysiga och mjuka skogsstigar är alltid uppskattat. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Oscar och Erika

Stenshuvud nationalpark

”Mångfaldens pärla på Österlen.” Så lyder texten i informationsbladet om den lilla nationalparken som ligger allra längst Österut på den Skånska kustremsan. Och varför kallas den egentligen för Stenshuvud? Häng med så får ni veta mer.

Stenshuvud ligger i Simrishamns kommun och är en av två nationalparker i Skåne. Den är 400 hektar stor, varav cirka 80 hektar är hav.

Vid Rörums entré till Stenshuvud nationalpark. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Gårdagens besök gjorde jag och Oscar i löpmundering. Det fyllde två syften. Dels ingår den i vår Nationalparksresa och dels i vårt pågående sommaräventyr, som handlar om att springa hela Skåneleden i ett och samma svep. Skåneleden ringlar sig nämligen genom nationalparken. Det tackar vi för.

Oscar och Erika besöker nationalparken Stenshuvud i samband med deras löpprojekt längs Skåneleden.

Vi tog oss in från södra sidans entré via Rörum. På vägen mot Naturum möttes vi av betande djur, torrängar, bokskog och skogar med robusta klätterväxter som gav oss en känsla av tropiken.

Robusta klätterväxter runt träden ger en tropisk känsla. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Miljön övergår i bokskog. Foto: Erika Nilsson-Waara.

I Naturum kan du lära dig mer om alla djur och nationalparken. Personalen är behjälpliga med att ge tips på vad du bör se och göra i parken. Vi blev absolut rekommenderade att besöka de tre utkiksplatserna eller Stens huvuden; det södra, det östra och det norra.

I Naturum får du svar på det mesta om nationalparken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det finns mycket att titta på. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Terrängen till huvudena var något steniga och förhållandevis branta, men rätt så lättvandrade. Från det östra huvudet fick du en underbar havsutsikt medan vi skymtade kopiösa mängder med gröna trädtoppar från den norra toppen, som också är den högsta med sina 97 höjdmeter över havet. Den norra blev vår favorit.

Stens tre huvuden; det norra, östra och södra. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Oscar på det södra huvudet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Erika på det östra huvudet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Erika på det norra huvudet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

När vi närmade oss Hälleviks entré/utgång på den norra sidan av parken skedde snabbt en radikal förändring från alkärr till mystisk barrskog. Vi fick känslan av att befinna oss i Ronja Rövardotters hemskogar.

Vacker barrskog i slutet av nationalparken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En rogivande naturupplevelse i vacker skog. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Nationalparken är rätt liten till ytan om man jämför med andra parker i Sverige. Just därför är det så häftigt att så mycket ryms på denna lilla yta. Den variationsrika miljön har uppkommit genom människans nyttjande av området. Namnet härstammar från benämningen av en hög sten. Enligt sägen har jätten Sten en ingång till sin bostad genom en av huvudenas branter.

Nationalparken passar ypperligt för dig som vill känna på en stor variation av natur och djurliv. Du behöver inte gå långt för att se mycket. Det enda som vi inte kunde hitta var fjällmiljö, vilket har sin naturliga förklaring. Utsiktsposterna på huvudena bör du även besöka för att se vackra Östersjön och den mäktiga skogen från ett ovan perspektiv.

Läs gärna mer på www.sverigesnationalparker.se där en del av denna information är hämtad.

Tack från oss!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 22-23: En av Sveriges mest fantastiska stränder

Igår hade vi vilodag på STF Backåkra Vandrarhem. Det behövde våra sargade kroppar. Massage, töjning, tvättning och påfyllning med mat var det primära syftet med dagen.

Vi passade även på att besöka Dag Hammarskjölds gård. Där satt vi en stund vid hans minnesplats för att känna på vindarna och doften av havet.

På vilodagen besökte vi Dag Hammarskjölds gård. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Dag Hammarskjölds minnesplats. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En av Sveriges finaste stränder

Idag gjorde vi 25 km mellan Backåkra och Brantevik. Den största delen går på stranden längs med havet. Vi gick även genom Sandhammarens naturreservat, som troligen är en av Sveriges bästa sandstränder. Sanden har dock en förmåga att ta sig in i både skor och strumpor så på de mjukare partierna gick vi upp mot skogen för att lättare ta oss framåt.

En av Sveriges finaste stränder. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Lunchstoppet gjorde vi på en fiskrestaurang i Skillinge. Dagens fångst är en delikatess.

Dagens havsfångst serveras i Skillinge. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vacker blandning mellan stenar och gräs intill havet söder om Brantevik. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Hemma vid havet

Nu vi befinner vi oss i Brantevik på Brantevik/Råkulle STF Vandrarhem. Byn är pittoresk och kulturell med några restauranger att tillgå för oss som behöver mycket mat.

När vi kliver in på vandrarhemmet får vi direkt känslan av att komma hem. Förutom gården och inredningen är det värdparet Sussi och Hans som ger oss den känslan. De välkomnar oss med öppna armar och vi sitter länge bara för att pratas vid. Vandrarhemmet fungerar även utmärkt som ett basecamp mitt på Österlen, när du vill besöka turistattraktionerna Ales Stenar, Glimmingehus och nationalparken Stenshuvud.

Framme i Brantevik efter dagens 25:a. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Hans och Sussi. Vilket föredömligt värdpar! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Skön avkoppling framför VM-matchen mellan Frankrike och Belgien.

Imorgon beger vi oss i riktning mot just Stenshuvud med Kivik som mål. Då kan vi också bocka av ytterligare en nationalpark i vår Nationalparksresa.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 20-21: 65 km på två dagar

På de senaste två dagarna har vi genomfört totalt 65 km. Det känns i både fötter och knän.

Igår gjorde vi 32 km mellan Blentarp och Ystad. Första halvan var fin. Vi passerade bland annat Sövde, som är en idyllisk by värd sitt besök. Vi hann också fram till Sverigematchen, som vi bevittnade på ett hamburgerhak ur mobiltelefonen. Trots förlusten är det bara att gratulera grabbarna till en fin insats.

Sövde badplats. Perfekt för stora som små. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Utsmyckade ängar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Gott mellis som ger energi. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Inne på dag 20. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

VM i mobilen. Heja Sverige!

Idag tog vi oss 33 km från Ystad till Backåkra. Här upplevde vi nog den finaste löpningen hittills på Hammars backar i närheten av det uråldriga skeppsfenomenet Ales stenar. Hammars backar och Östersjön får betraktas som motsvarigheten till Kaliforniens Highway one och Atlanten. Det kändes underbart att sväva fram på de mjuka kamkullarna alldeles intill det stora blå.

Vackra Östersjön och Ystad. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Morgonen visade spegelblankt ljusblått dis på havet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skönt för fötterna att få slipas lite i sanden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skön löpning på Hammars backar.

Ett av de finaste partierna på Skåneleden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vila ger åter energi för att springa mer. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Populärt att flyga längs Hammars backar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Båtformation, Ales stenar, skapades omkring 500-1000 e.Kr. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Tänkarstund på Ales stenar. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Längs vägen hittade vi även Kåseberga fiskehamn, som bör besökas och avnjutas när du är i trakterna.

Nu övernattar vi på Backåkra vandrarhem. Imorgon är det vila, en välbehövlig sådan.

Det har blitt några steg idag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Erika och Oscar