Här följer den sista etappen från paddlingen längs Nordens längsta vattenväg. Från Vänersborg till Göteborg. För er som funderar att paddla denna sträcka rekommenderar vi att man vid Kungälv tar Nordre älv istället för Göta älv. Sista milen i Göteborgs hamn var rätt så stökig med tunga och stora fartyg att zick-zacka mellan. Turbulenta vågor på vattnet.
Men vi klarade det! Hela resan var varit ett fantastiskt äventyr.
/Linnea
Här kommer etappfilm 4. Den sträcka som gick från Skoghall (Karlstad) till Vänersborg.
/ Linnea
Från marinan i Vänersborg paddlade vi över den lilla Vänernviken Vassbotten och in i den grävda kanalen Karls grav. Denna kanal stod färdig 1752 för att kunna leda sjötrafiken mellan Göta älv och Vänern förbi fallen vid Vargön och Önafors.
Idag har vi gjort bekantskap med både slussar och större fartyg. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Kanalen är nästa 4 km lång och därmed ett imponerande bygge med tanke på vilka resurser som stod till förfogande på 1700-talets mitt.
I Brinkebergskulle som sammanfogar Karls grav med Göta älv fick vi bekanta oss med vår första sluss. Vi tror att det inte är tillåtet att slussa med kanot och har gjort den egna bedömningen att det innebär för mycket risk. Därför har vi inte tagit reda på om det faktiskt är tillåtet eller ej. Innan slussen på den östra stranden fanns en bra brygga att ta upp på. Sedan promenerade vi med kanoten över bron för att ta oss över slussen och satte i några hundra meter söder om slussen på den västra stranden.
Slussled som öppnades år 1800! Foto: Linnea Nilsson-Waara
I Trollhättan väntade ytterligare slussar. Vi plockade upp på västra stranden precis innan Slusscaféet där det fanns en bra brygga. Vi lunchade på caféet och rekommenderar ett besök! För mig som älskar chokladbollar och har hunnit testa en hel del kan jag varmt rekommendera dem från Slusscaféet! Min vän Janne som bor i närheten lyckades tajma in att komma förbi. Han är en inbiten traillöpare och kan de flesta stigarna i området kring Vänersborg och Trollhättan.
Chokladbollarna på Slusscaféet kan vi varmt rekommendera. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Trevligt sällskap av Janne. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Efter lunchen lastade vi kajakerna på vagnar och rullade genom slussområdet. Ett fantastisk ställe där de gamla slussvägarna från 1800 och 1844 finns bevarade. Den som används idag invigdes 1916. Janne, som är hemma i området och dessutom historielärare i grunden gav oss en guidad tur. Området är trevligt och har mycket att erbjuda, även till dig som inte åker båt.
Transport av kajak på kärra. Film: Linnea Nilsson-Waara
Delar av Göta älv är smal och det är olämpligt för oss i små kajaker att möta stora båtar på dessa ställen. Tack vare appen Marine Traffic kan vi dock hålla koll på båtar och planera vår framfart.
Vi hade ställt in siktet på Lilla Edet men halvvägs mellan Trollhättan och Lilla Edet drog ett oväder in. Även om vi endast träffades av några få regndroppar så orsakade den starka motvinden att vår fart framåt kraftigt sjönk. Vi började kolla efter tältplatser. Men vips drog ovädret förbi och vinden avtog. Nu är vi i Lilla Edet och imorgon ska vi lyfta förbi turens sista sluss. Turens sista mänskligt skapade hinder.
Skattning 1-5:
Ansträngning: 3,5
Vyer: 2
Lunchstället: 4
Paddlingen: 3,5. Paddlingsbart hela vägen förutom slussarna. Oväder drog in och gav oss större utmaning.
Lägret: 2,5
/Linnea
Enligt turplaneringen som skapades innan turen skulle dag 28 vara den sista. Men vi är i Vänersborg så det får nog bli paddling ett par dagar till. Skillnaden mellan plan och verklighet är att verkligheten innehållit tre vilodagar.
Helt vindstilla och en magisk morgon att få vakna upp till. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Niclas är redo att ta sig an dagen. Den börjas lugnt men slutade med riktigt besvärliga vågor. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Vi har upprepade gånger från flera av varandra oberoende källor fått höra att Vänern är en lurig sjö bland båtfolket. Fram till idag har vi inte märkt så mycket av det tack vare bra väderförhållanden. Men idag fick vi en liten smak av Vänerns branta och frekventa vågor. Dagen började magiskt. Helt vindstilla och vid morgondoppet kunde jag se min egen spegelbild i vattnet. Men efter att vi paddlat ett tag började det att blåsa. Fast denna gång inte sydvästligt som tidigare utan nordvästligt. Vinden har idag mestadels kommit snett bakifrån vilket är lite jobbigt att paddla i.
Vi såg en mink simma mot oss. Foto: Linnea Nilsson-Waara
När vi rundat Hallesnipen och kommit ner till en badplats i södra änden låg vinden på rejält. Vi fick sidvind då vi nu skulle västerut. Vänerns låga vattenstånd har gjort att det bildats många grund som ligger precis under vattnet. Vågorna sköljde över dessa och skapade ett inferno av vitt vatten. Vi manövrerade oss fram mellan grund och vågor. Ett sicksackande. Plötsligt kom en stor våg som likt en ångvält sköljde över mig rakt från sidan. Jag tappade balansen och slog runt kajaken. Som tur var nådde jag botten och kunde snabbt vända kajaken rätt och ta mig in i sittbrunnen, dock väl så vattenfylld. Vågorna fortsatte att skölja över men jag lyckades ändå få över kapellet och med framtung kajak ta mig till land. All utrustning var kvar och ingen skada skedd. Kort därefter var det bara att ge sig ut igen och vara fokuserad på resterande kilometrar till Vänersborg. En reflektion från denna händelse är att det visar hur viktigt det är att faktiskt ha tränat på dessa situationer, så att man vet hur man ska agera ifall det händer.
På vägen mot Vänersborg passerade vi detta branta och majestätiska berg. Foto: Niclas Bentzer
Inatt lyxar vi till det med vita lakan och rena handdukar på hotell. Imorgon kommer ett nytt fenomen uppenbara sig längs turen. Nämligen slussar. Vår plan är att rulla förbi med kärra.
/Linnea
Waara Worldwide 