Paddlingen dag 16: Fastnäs – Ekshärad, 26 km

Idag har vi paddlat i den del av Klarälven som mest förtjänar epitetet ”meander-paradiset”. Meander eller meanderlopp är benämningen på en flodådra som slingrar sig fram i ett flackt landskap. Fenomenet uppstår genom att vattnet ständigt eroderar (nöter ner och förflyttar jorden) ner marken i ytterkurvorna samtidigt som det sker sedimentation i innerkurvorna dit jordmassor förflyttas och blir kvar.

Här kan skymtas en form av meanderbåge. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Kurvorna som bildas kallas meanderslingor och landmassan som omges av en slinga kallas meandernäs. Ibland är meanderslingorna så snäva att det känns som att man nästa ska möta sig själv och det är svårt att hålla rätt på väderstreck. Solen vandrar runt en åt alla håll. Bra för solbrännan. Även om kurvorna gör att hela sträckan blir längre så innebär dem en mental lättnad. Hade det bara varit en enda lång raksträcka så långt ögat når hade det blivit jobbigt.

Den vackra kyrkan i Ekshärad. Foto: Linnea Nilsson-WaaraDe utmärkande gravkorsen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Efter ca 20 kilometers paddling anlände vi i Ekshärad. Eller ”Exär”som det benämns lokalt. Vi har fått flera tips om saker att kolla in. Vi började med att promenera till kyrkan som ligger mitt i samhället. En vacker träkyrka i korsmodell som är timrad och täckt med spån. Unikt för kyrkogården som omgärdar byggnaden är att många gravar har smyckats med gravkors i järn istället för monument i sten. Korsen är utformade som livsträd och har löst hängande löv. Gravkorsen har en lång tradition och går att finna så långt tillbaka som 1700-talet och används än idag.

Hantverksgatan i Ekshärad har fint hantverk att visa upp och till försäljning. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Norr om kyrkan finns de gamla kyrkstallarna bevarade och restaurerade. Små rödfärgade timmerstugor som ursprungligen nyttjades som hästgarage av kyrkans besökare. Där bedrivs idag hantverksarbete som säljs under sommaren i en traditionell hantverksgata.

Nödvändiga bad är bra. Även för en hund. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Efter lunch på Ica Indianen, där två gamla kollegor från Grövelsjön som nu jobbar på Vildmark i Värmland träffades på, gick vi åter till den parkerade kanoten på östra sidan älven. Vi tog ett nödvändigt bad innan vidare färd söderut.

Sun dance ranch. Jättemysigt ställe i Ekshärad. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Slutdestination för dagen var Sun Dance Ranch söder om Ekshärad. En hästgård med westerninriktning som drivs av Anita och Anders. I en hage invid älven står ett tiotal hästar och betar fridfullt. Från gårdsplanen och hagen invid stallet stiger dammet mot himlen när hovar och fötter rör upp partiklar. En uteservering som är inramad av ett staket gränsar i andra ändan till en byggnad med texten Saloon ovanför. Fattas bara en sådan där torkad buske som blåser förbi, som det alltid gör i västernfilmer med Clintan. Western är det genomgående temat på hela gården och det är så bra gjort att vi direkt får känslan av att vi lämnar Värmland och förflyttas i tid och rum.

På Sun dance ranch finns 20 hästar, boende och mat samt massvis med andra aktiviteter. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Inne i saloonen träffar vi på Anita som tar oss med på en rundtur på gården och berättar engagerat om allt som finns, hur det har utvecklats över tid och om framtidens planer. Hunden Sioux som rör sig löst på gården hänger på. Ridning och hästaktiviteter är så klart den givna anledningen till att människor besöker gården. Men även andra aktiviteter som att köra fyrhjuling, paddling och guidade djurspaningar tillsammans med möjligheten att bo i stuga eller på camping lockar gäster. Många kommer också för att äta och dricka på saloonen. Vissa kvällar serveras livemusik till middagen. Här hade vi kunnat tillbringa många fler nätter och har nu ytterligare en bra anledning för att återvända till Ekshärad.

Ansträngning: 2

Vyer: 2,5

Lunchstället: 4 (Ica restaurangen satt fint)

Paddingen: 4. Väl så monoton, men vi är glada att vi kan paddla större delen av dagen.

Lägret: Bor på Sun dance ranch i jättemysig stuga och miljö. Bra mat och dricka.

Ha det bra!

Linnea

Paddlingen dag 15: Munkebol – Fastnäs, 34,6 km

Kanske turens varmaste dag. Vi har fått stanna ett par gånger för att bada och svalka oss. Det börjar att kännas riktigt skönt i vattnet så till och med Niclas törs doppa sig. Även Storm har badat mer än tassarna idag.

Vädret har varit mycket fint idag men väl så varmt. Vi fick stanna flera gånger för att svalka oss. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Storm kontrollerar paddeltagen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Fram till Branäs har vi nästan varit själva på vattnet, förutom i Femundsmarka och därefter någon enstaka båt med fiskare. Men efter Branäs har vi fått sällskap. Väldigt mycket sällskap. Främst av flottar som bär turister nedströms. Vi tror att vi har passerat cirka ett 40-tal. Ett häftigt koncept på en upplevelse. Att själv få bygga sin flotte och sedan sakta glida i vattnets hastighet nedströms. De flesta verkar njuta, barn som vuxna. Kanske inte så svårt i detta väder.

Älven är välbesökt av alla flottar som stilla glider med strömmen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Nu har vi slagit upp tältet på Alevi Camping. En charmig camping precis vid älven med egen sandstrand. Här finns både stugor, ställplatser och tältplatser. Fräscha faciliteter och en hel del kringaktiviteter som pingis, boule, kanotuthyrning och lekplats.

Ale i camping ligger väldigt fint längs med Klarälven. Foto: Niclas Bentzer

Vi passade även på att prova några kast. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Imorgon har vi siktet inställt på Ekshärad. Där har vi fått massa tips på saker att se och göra!

Ansträgning: 3 (pga värmen)

Lunchstället: 2

Paddlingen: 3 Stilla och platt vatten. Rätt så enformigt men vi är glada att kunna paddla.

Vyer: 2,5

Lägret: 4 Jättefin camping i Fastnäs

Ha det bra!

Linnea

Paddlingen dag 14: Sysslebäck – Munkebol, 35,6 km

Gårdagens punkterade däck stod överst på listan över saker att göra idag. Gummiverkstan i Sysslebäck öppnade redan 8.00 på morgonen och det fanns slang av rätt dimension! Nu kunde vi andas ut. Den där kanotkärran är ovärderlig. Jag skulle säga att den nästan är viktigare än vår ena paddel. Men som tur är har vi allt fungerande nu. Vi införskaffade även en extra slang för framtida behov. Bra start på dagen!

Spännande besök på Utmarksmuséet. Foto: Linnea Nilsson-Waara

En mindre bra sak som hann hända innan innan vi begav oss var att vattendunken helt plötslig var borta. Niclas hade ställt den utanför toan och när han kom ut var den borta! Niclas gick runt och frågade folk om de hade sett en dunk. När han återvände till mig och Storm på stranden hade han inte hittat den. Förutom dunken har vi bara två flaskor var på totalt ca 1,5 liter. Det är för lite för att klara dricka och matlagning under en dag. Är det något som kan vara lite stressande på tur är det att ha brist på vatten.

Envis som jag är ville jag ta en sista koll – helt plötsligt stod den där. På en stubbe och väntade. Vem som gjort vad känns just nu oviktigt, det viktiga var att vi fick den åter.

Där stod vattendunken och ”väntade”. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi paddlade ett par kilometer nedströms. En bit efter Vingängsjön lade vi till på en liten sandstrand jämte en vit eka. Vi följde stigen ett par hundra meter och hamnade inom kort i Ransby och Utmarksmuseét. Där finns Pilgrimstapeten att beskåda. En 40 meter lång bonad broderad på linneväv med garn av ull. Bonaden skildrar Pilgrimsleden från Hammarö till Nidaros (dagens Trondheim) dit människor vandrade för att besöka Nidarosdomen och Olav den Heliges grav.

Bonaden har broderats av 10 kvinnor från Norra Värmland. Initiativtagare och projektledare för arbetet var Gunnar Svensson. Inspirationen att berätta historien genom en lång bonad kommer från den franska förlagan Bayeuxtapeten som är 70 meter lång och skildrar slaget vid Hastings. Han bor själv inte kvar på orten men det gör dottern Michelle som ofta är på plats och för statistik över antalet besökare. Säsongens dagsrekord ligger på 44 besökare.

Michelle Svensson är dotter till initiativtagaren för Pilgrimstapeten. Michelle vistas ofta på Utmarksmuseét och för bland annat statistik över antalet besökare. Foto: Niclas Bentzer

Pilgrimstapeten finns i denna fina byggnad. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Bonader är ett fantastiskt sätt att berätta en lång historia. Genom att följa bonaden i rummet rör man sig kronologiskt från Hammarö till Olav den Heliges grav längs Pilgrimsleden genom Klarälvdalen. Bonadens bilder, texter och symboler gör det hela väldigt levande. Vi kände igen flera av platserna då vår resa till stor del sammanfaller med Pilgrimernas, fast åt olika håll. Så för oss blev det också en ”resa i resan”, en möjlighet att minnas och reflektera över vad de senaste dagarna inneburit.

En värmländsk specialitet, mini-moccisar. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Efteråt gick vi på Café Utmarka och åt lunch. Goda piroger med sallad. Till efterrätt smakade vi den lokala specialiteten ”mini-moccisar”. En enportionsvariant av en moccatårta. Ett besök på Utmarksmuseet rekommenderas starkt! Förutom spännande och lärorika utställningar jobbar här en otroligt engagerad, hjälpsam och trevlig personal.

På Café Utmarka träffade vi också Ingemar ”Snuppe” Dahlström. Han har bott i Ransby hela sitt liv och känner platsen väl. Han har själv paddlat till Karlstad flera gånger. ”Snuppe” tipsade om naturcampingen vid Munkebol. Och tack vare ”Snuppe” ligger vi nu här i tältet på en vacker plats intill Klarälven. Det finns flera vindskydd, dass och möjlighet att fylla på dricksvatten.

Vacker naturcamping i Munkebol. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Campingen ligger alldeles intill Klarälven. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Själva paddlingen idag har mestadels bestått av platt vatten på en lugn älv. Några små ”stryk” innan Vingängssjön. Landskapsbilden har förändrat sedan igår. Klarälvdalens dalgång har breddat upp sig och botten består nu av sand istället för av sten som tidigare. I det låga vattnet blottar sig sandbankar och det är inte svårt att hitta sin egna privata badstrand. När vi passerade Branäs fick vi också se ett vanligt fenomen på denna del av Klarälven, flottarna som förflyttar turister söderut i vattnets hastighet. En rofylld semester för den som söker lugnet.

På denna sträcka såg vi flertalet flottar glida med strömmen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ansträngning: 2

Vyer: 3

Lunchstället: 4, jättegod pirog och efterrätt på Utmarks caféet

Paddlingen: 4, jättefin i lugnt och platt vatten. Vi höll en fart på ca 7 km/h

Lägret: 4, superfin naturcamping i Munkebol

Ha det bra!

Linnea

Paddlingen dag 13: Höljes – Sysslebäck, 30,6 km

Idag inträffade det som vi har bävat för under hela turen. Morgonen började bra. Vi vaknade upp i stugan på Höljes camping och åt en lyxigare frukost än genomsnittet tack vare Eva och Bernt. Vädret kändes skönt med lätta moln som gjorde att solen kändes mindre het än de senaste dagarna.

Räddarna i nöden, Bernt och Eva ser till att vi får luft i hjulet till kanotkärran. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi gjorde en halvleksintervju med P4 Västerbotten och berättade hur det går för oss på turen. Intervjun kan du höra genom att klicka här.

Detta var en ny upplevelse vad gäller väder. Regn har vi knappt sett på hela turen.

Vad var det då som vi hade bävat för och som hände imorse? Jo. Efter ca 800 metets promenad med kanotkärran tyckte vi att den gick tyngre att dra och att ena hjulet såg ut att ha lite luft. Mycket riktigt var det punktering. Ajaj! Men Bernt, som har jobbat på Clas Ohlsson, har många bra grejer. Bland annat hade han med sig en starthjälp till bilar som också var utrustad med USB uttag för att ladda diverse saker, lampa och en luftpump med bilventil. Så vi plockade raskt av det platta hjulet från kanotkärra och småsprang åter till campingen. Tack vare Bernt fylldes däcket åter med luft och nu var det bara att hålla tummarna att det inte var helt punka. Tyvärr var så fallet.

Inte nog med att däcket var på upphällningen så hade även regnet börjat ösa ner. För första gången på turen fick vi nyttja regnkläder.

Däcket höll luften ett par kilometer om vi småsprang. Vi kände oss som militärer som springer med tunga ryggsäckar och var ute på övning. Eva och Bernt agerade följebil de 8 km vi behövde promenera/springa och med jämna mellanrum fick de pumpa i luft för att däcket skulle hålla. Hur vi skulle ha löst detta utan deras hjälp vet jag inte. Stort tack för all hjälp!

Vackra vyer på paddlingen längs Klarälven. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Paddlingen från söder om Strängforsarna och till Sysslebäck var superfin. Några hanterbara forsar stötte vi på, men inget som inte var paddlingsbart. Ganska bra fart på vattnet här i norra delen av Klarälven då terrängen tappar en del höjd. Dalgången är ganska trång och bergen reser dig på båda sidorna om vattnet. Det är vackert!

Efter hand avtog regnet och vi fick stanna till och klä av oss. Direkt när solen kommer fram blir det otroligt hett. Nästan så att det regn som kom åter hinner dunstas innan det hinner komma växter och djur till godo.

Väl framme i Sysslebäck bokade vi in oss i en stuga på Sysslebäck fiskecamping och stugby. Fräsch och naturskön camping precis vid älven. Massor av aktiviteter som fiske, bad, pingis och minigolf. Perfekt för barnfamiljen. Under dagen har det regnat och det känns skönt att få komma in och torka, samt slippa knotten på kvällen.

Campingen är superfin. Här finns allt från olika aktiviteter till att du kan beställa nybakt bröd till frukost. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Minigolf finns att spela på campingen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Hyra kanoter. Foto: Linnea Nilsson-Waara

I Sysslebäck finns Naturpralinen. Där avnjöt vi hemmagjord glass. Nougat, lakrits och pina colada var riktiga höjdare. Även pralinerna var otroligt goda. Atmosfären var ”hemma hos”. Råvarorna lokala och ekologiska. Bland annat hade hjortron plockats för ett par dagar sedan för att säkra framtida godsaker. Även vinbär och hallon som används i produktionen plockas på hemmaplan.

Niclas hittar till Naturpralinen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Det finns mycket att välja på; allt från hemmagjord glass till praliner.

På kvällen hade vi bokat bord på Nedergårdens vilt och natur. Även där är det fokus på lokalproducerad mat. På menyn finns älg, hjort, lamm, nöt, fisk och vegetariska alternativ. Vi värmde upp med en plocktallrik med rökt älg, lammkorv, parmaskinka och knäckebröd bakat av ”damen där borta”. Till varmrätt blev det varsin burgare. Jag beställde hjortburgaren ”Deer Wärmland” medan Niclas körde på älgburgare. Fantastiskt gott! Som ofta sker på mindre orter, mer sällan i större städer enligt min uppfattning, hamnade vi i trevligt samtal med bordsgrannarna. Tiden flög iväg och plötsligt har solen trillat ner bakom Karlsåsens kam.

Riktigt god och vällagad mat på Nedergårdens vilt och natur. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Sammanfattningsvis har Sysslebäck varit en otroligt positiv överraskning. Ett ställe jag inte ens visste att jag ville åka till kan jag nu utan problem tänka mig att återvända till. Med eller utan kanot.

Ansträngning: 3

Vyer: 3

Lunchställe: Åt sen frukost så vi pausade enbart för fika.

Lägret: Jättefin camping i Sysslebäck.

Paddlingen: 5! Superfin söder om Strängforsarna till Sysslebäck.

Ha det bra!

Linnea

Paddlingen dag 12: Lutnes- Höljes 24,3 km

En farhåga vi har haft inför denna tur och fortfarande är kallas för mygg och knott. De där små hemska rackarna som biter så hårt att det svider till på huden. Du blir inte av med dem hur du än gör. De är immuna mot myggmedel, ibland ser man dem t.o.m ta en uppfriskande simtur i myggmedlet som är insmort på din kropp. Hur som… denna morgon inleddes med knott-party och vi skippade helt enkelt att äta frukost.

Morgonens sena frukost på Långflons köpcenter satt väldigt fint i magen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Istället packade vi ihop så fort som möjligt och gick vidare med siktet inställt på Långflons köpcentrum. Promenaden var nödvändig för att komma förbi Lutnes kraftverk.

Linnea och Storm vid riksröset mellan Norge och Sverige. Foto: Niclas Bentzer

Väl framme i Långflon lyxade vi till det med en räkmacke-frukost och så hämtade vi ut vår andra depålåda som vi tidigare hade sänt ut med Bussgods. Tack till Långflons köpcentrum som tagit emot och förvarat den!

Bra tips på ställen att besöka

Vi passade även på att gå igenom alla bra tips vi har fått på ställen att besöka längs Klarälven. Responsen har varit otroligt stor och vi inser att tiden inte kommer att räcka till för att uppleva allt Klarälven har att erbjuda. Därmed har vi en god anledning för att återvända!

Äntligen i Värmland. Vi är förväntansfulla över alla platser vi kommer att besöka. Foto: Niclas Bentzer

Från Långflon paddlade vi in i Höljessjön. Denna sjö har inte funnits tidigare utan kommit till av att kraftverket har bildats. Eftersom det råder torka och lågvatten kunde vi se en husgrund och massvis med stubbar som avslöjade att det tidigare har varit bebyggelse och skog där sjön nu ligger.

Spännande paddling över sjön Höljes. Här har tidigare varit skog och spår av husgrund syns. Foto: Niclas Bentzer

En husgrund kommer fram i lågvattnet. Foto: Niclas Bentzer

Efter 8,5 km paddling började vi att se den gigantiska Höljesdammen, som har sitt utsläpp ca 4 km söder om dammen. Ordinarie strömfåra låg torr. Här blev det naturligtvis promenad med kanotkärran i ca 8 km tills vi nådde Höljes.

Ikväll spenderar vi natten på campingen och har fått trevligt besök av Niclas faster Eva och farbror Bernt. Vi har blivit bortskämda med middag, god dryck och boende i stuga. Vilken lyx! Stort tack!

Imorgon fortsätter färden med siktet inställt på Sysslebäck.

Höljes kraftverk är en gigantisk damm. Den tappar mycket fallhöjd. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ansträngning: 3

Vyer: 2

Lunchställe: blev sen frulle så vi skippade lunchen

Paddlingen: 2, mycket promenad pga kraftverken. Då vi väl kunde paddla så var det fin paddling över Höljessjön

Lägret: Vi bor på Höljes camping. Väldigt fin och enkel camping med det man behöver.

Ha det bra!

Linnea

Presentation: Niclas Bentzer

Skribent: Niclas Bentzer

Tankarna på att få göra en lång paddling har länge cirkulerat i skallen. Nu till sommaren ska det äntligen på av! I kanoten kommer jag att sitta, tillsammans med min sambo Linnea Nilsson-Waara och vår hund Storm.

– ”Du låter som Gunde”, ropar en elev till mig och skrattar.

Hon syftade på Gunde Svan och hur han brukar låta i Fångarna på fortet när han lite lätt överexalterad peppar den tävlande i sin cell, med sitt ganska grova dalmål. Och jag låter nog lite lika när jag försöker muntra upp mina elever där i gympasalen.

Sommaren 2018 kommer Niclas och Linnea att paddla från Härjedalsfjällen till Göteborg – Nordens längsta vattenväg 73 mil. Foto: Roger Strandberg

Uppvuxen i hjärtat av Dalarna

Jag är dalmasen som vuxit upp i kulturidyllen Sundborn i hjärtat av Dalarna. Efter studier till gymnasielärare i idrott och historia gick flyttlasset till Jämtland och Östersund för att få komma närmare fjället. Men efter några år som gymnasielärare och ett helt liv i skolan lockade fjället. Så flyttlasset gick vidare västerut för jobb åt Svenska Turistföreningen i Jämtlandsfjällen och senare i Dalafjällen och Grövelsjön. Inom kort kommer vi att flytta till Skellefteå. Kom och hälsa på!

Mitt intresse för djur och natur kommer från fisket. Från sjön och ån där hemma till nya tjärnar och älvar allt längre bort. Nyfikenhet och undran om vad som finns där bortom kröken är fundamental i min kropp.

På skidtur i Kanada. Foto: David Erixson

Långturerna har avlöst varandra

2013 sa min kompis David Erixon att han ville åka skidor genom hela Norge och undrade om jag ville följa med. 250 mil och fem månader på skidor. Jag gjorde vad de flesta skulle gjort och tackade så klart nej. Men vad är det man ångrar i livet; jo, det man aldrig vågade göra. Så jag fick ändra mitt beslut och säga ja. Efter den långturen är jag fast! Att vara på långtur är det bästa som finns i livet!

Efter turen genom Norge har jag tillsammans med David 2014 skidat ”Vita Bandet”, turen genom den svenska fjällvärlden från Grövelsjön i söder till Treriksröset i norr. 130 mil som vi avverkade på 29 dagar.

Vi kände oss inte klara med det utan år 2015 drog vi till Kanada och spenderade elva dagar på att skida i Yukon och samtidigt känna på temperaturer ner mot -48 grader.

2016 blev det fokus på en långloppsutmaning och Nordenskiöldsloppet.

Skidåkning är bland det bästa som finns. Foto: David Erixson

Varm, torr och mätt – då blir livet en fest!

Hittills har mitt långturade handlat om skidåkning. Nu väntar alltså en långtur sommartid paddlandes fram från fjällen i Härjedalen till havet utanför Göteborg tillsammans med Linnea och Storm.

Men varför gillar jag egentligen att vara ute på tur? Jo, för att det är det livet den mänskliga kroppen egentligen är skapad för, i alla fall min. Att röra på sig, att äta och att sova. Livet på tur är enkelt. Så länge jag håller mig varm, torr och mätt är livet en fest! Jag behöver aldrig stå i kö, slipper tvätta bilen och kämpa mot krånglande datorer. Att få leva så basalt tillsammans med naturen ger mig ro i själen.

På återhörande!

/Niclas