Sommarens två långturer: Paddling och löpning!

1 maj, 2018Lämna en kommentar

Vi har tidigare skrivit om våra reseupplevelser i Australien och på Nya Zeeland samt det vi genomförde senast, vilket var ett större fjälläventyr där vi upplevde 200 mil av fjällets guldkorn. Nu är det dags för nya utmaningar och denna gång i sällskap av våra sambos. Vi kommer att genomföra två långturer varav den ena handlar om paddling och den andra om löpning.

Tvillingsystrarna Linnea & Erika Nilsson-Waara är peppade inför sommarens äventyr. Linnea kommer att paddla och Erika springa. Foto: Oscar Detmer

Erika & Oscar ska springa Skåneleden
Distans: 100 mil
Tidsåtgång: Ca 7 veckor
Startdatum: Mitten på juni

Linnea & Niclas ska paddla Nordens längsta vattenväg
Distans: 73 mil
Tidsåtgång: Ca 4 veckor
Startdatum: Slutet på juni

Bloggen kommer att uppdateras med jämna mellanrum med allt från förberedelser till själva genomförandet.

Det är inte sällan vi får frågan om varför vi frivilligt väljer att lägga all vår semester på ”galna upptåg”. Svaret på denna fråga är inte svårare än att detta är något vi vill göra och att vi trivs med att vara ute i naturen. Upplevelser och gärna i kombination med rörelse är bland det bästa som finns. Det finns mycket vackert att se i Sverige och förhoppningsvis blir ni själva nyfikna på att upptäcka några av de guldkorn som vi kommer att passera.

Linnea Nilsson-Waara & Niclas Bentzer kommer under sommaren 2018 att paddla Nordens längsta vattenväg 73 mil, från Härjedalsfjällen till Göteborg. Foto: Roger Strandberg

Oscar Detmer & Erika Nilsson-Waara kommer under sommaren 2018 att springa Skåneleden 100 mil. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi önskar er en fin första maj!

Linnea & Erika

Bergstugan Fröå Gruva

17 februari, 2018Lämna en kommentar

Bergstugans servering vid Fröå Gruva, med utsikt över majestätiska Åreskutan är ett givet besöksmål för dig som vill äta gott och samtidigt kunna välja på alla de olika alternativ som finns för att ta dig dit. Hit går nämligen skidspår, vandringsleder, skoterspår och bilväg. Detta gör stugan väldigt tillgänglig oavsett vilka fysiska förutsättningar du har.

Bergstugan ligger vackert belägen med Åreskutan i fokus. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Serveringen erbjuder fika, våfflor, lunchbuffé, soppa och middagar. Missa inte att smaka av deras hembakade bröd! För att hitta hit kör du av från E14 vid Björnänge och följer skyltningen längs 7 km bilväg. Det går även att parkera vid Björnens skidspårscentral och därifrån är det cirka 4 km skidåkning i relativt flack terräng.

Fin skidåkning i anslutning till Bergstugan. Vi valde köra bil hela vägen till Bergstugan och därefter åka ”milsspåret”/grön markering för att sedan avsluta turen med god mat. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Fröå Gruva är en gammal nedlagd koppargruva och har sin historia från mitten av 1700-talet till 1919. Hit åker vi gärna tillbaka till sommaren för att lära oss mer och kanske boka en guidad tur.

/Linnea

Bergstugan är populärt besöksmål för både stora och små. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lyckans läger – Det jämtländska svaret på total avkoppling

8 december, 2017Lämna en kommentar

Kan du tänka dig att bo i en primitiv stuga mitt ute på fjället, utan varken elektricitet eller rinnande vatten men som erbjuder total avkoppling och tystnad. Då kanske Lyckans läger utanför Edsåsdalen kan vara något för dig?

Skymningsljus över Lyckans läger. Två 4-bäddsstugor finns för uthyrning. Nedanför stugorna ligger lilla Offsjön och där finns en vedeldad bastu. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi anländer till Köjagården som ligger i Edsåsdalen, Jämtland för att kvittera ut nyckel till stugan. Sedan kör vi ytterligare några hundra meter med bilen innan vi når parkeringen till anslutningsspåret som ska ta oss till Lyckans läger. Tillsammans med mina vänner Alexandra och Kristina ska vi spendera hela helgen på denna orörda plats, äta god mat, åka skidor, fotografera, basta, dricka vin, surra om livet och bara va´!

Från Edsåsdalens skidparkering är det ca 5,5 km till Lyckans läger. Terrängen dit är lätt uppför och går mestadels genom skog. Hela sträckan följer kryssleder, men skyltningen är inte jättebra. Karta och kompass krävs (som vanligt när man är ute på fjället). Foto: Linnea Nilsson-Waara

Följa skoterleden och sedan ”vika av”

Med varsin ryggsäck och en pulka, fylld med den goda maten och flaskor med vatten, påbörjar vi skidåkningen mot Lyckans läger. Vägen dit är inte helt tydligt skyltad. Vi följer till största del den skoterled som är utritad på kartan – innan vi närmar oss stugan svänger vi av skoterleden och fortsätter följa en annan kryssled. Sträckan innebär totalt 5,5 km skidåkning i sydvästlig riktning med lätt stigning hela vägen. Ditvägen tog 1 h 40 min inklusive en massa fotostopp. Vi konstaterar att hemvägen kommer att bli lätt 😉 Just denna kväll är det stor fullmåne och jag har svårt att hålla fingrarna borta från kameran.

Breathtaking! Fullmåne i midvintertid. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Stugans enkla faciliteter

Stugan värms upp av en kamin och du hämtar veden från en vedbod. Porslin, bestick, kastruller, diskmedel, kortlek, våningssängar med madrasser, täcke och kuddar med mera finns. Vi har tagit med oss sovpåsar (ej sovsäckar). Stugan håller värmen mycket bra och det finns ingen risk för att frysa, snarare tvärtom så är det svårt att reglera temperaturen med eldning i kamin. När dagsljuset har lagt sig är det månens sken och stearinljus som ser till att öka på mysfaktorn ännu mera. Nedanför stugan ligger lilla Offsjön och där finns en vedeldad bastu. Mat lagas på gasolköket. Behoven gör du på vanligt utedass. Noterbart är att det också finns en isborr i vedbon´. Jag var sugen på att ta med mig pimpelspöet, men insåg att det blir för mycket att bära med sig isborr för att kunna fiska. Hade jag vetat att det fanns en isborr på plats så hade pimpelspöet och mask fått följa med. Nåväl… nu vet jag detta till nästa gång.

Stugan är enkelt inredd med de nödvändigaste faciliteterna för att kunna äta, sova och må gott. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Dagstur på lördagen

På lördagen var vädret lite mer ruggigt och regndroppar kom och gick. Vi delade upp dagens skidåkning i två kortare turer. En sväng blev av innan lunch och den andra just innan mörkret. Det finns lite olika alternativ på ”rundor” man kan göra från stugan, både längs kryssled eller genom att bara åka ut på fjället. Älgslingan verkar vara populär.

Skidåkning i intensivt snöfall är inga problem så länge vinden håller sig lugn. Hemvägen från Edsåsdalen var precis en sådan dag. Helt underbar! Här ses min vän Kristina njuta av snöflingorna. Foto: Linnea Nilsson-Waara

På söndagen städade vi ur stugan, packade ihop våra saker, låste alla uthus och fick en njutfull skidåkning tillbaka i intensivt snöfall. Känslan av att det nu är vinter infann sig totalt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack till Alexandra och Kristina för att jag med kort varsel fick förmånen att haka på er. Detta må vi göra till en adventstradition 🙂

Vinterkramar till er alla!

Linnea

9. Gotska Sandön

18 augusti, 201718 augusti, 2017Lämna en kommentar

KORTFAKTA GOTSKA SANDÖNS NATIONALPARK

Bildad: 1909
Sevärdheter: Gamla Gården, Säludden, fyren, sandstranden Las Palmas, solnedgång på Bredsandsudde och det mysiga lilla kapellet med den karaktäristiska eken.
Åtkomst: Via båt från Nynäshamn eller Fårösund.

Medelhavsstränder blandat med öppna ängsmarker, vacker tallskog och en av de häftigaste ekarna vi någonsin har skådat är ett axplock av sevärdheterna på Gotska Sandön. Med handen på hjärtat kan vi verkligen rekommendera ett besök till denna nationalpark.

Stigarna på Gotska Sandön är fantastiska att vandra på. Foto: Niclas Bentzer

Exklusivt avlägsen nationalpark

Av Sveriges 29 nationalparker är Gotska Sandön den som ligger längst österut. En ytterligare dimension och vad som gör den än mer exklusiv är att det är Östersjöns mest isolerade ö och att man endast kan ta sig hit med båt. Sandön ligger cirka 38 km norr om Fårösund. Man kan åka antingen från Nynäshamn eller från Fårösund på Gotland. Från Nynäshamn tar båtfärden cirka 3 timmar och från Fårösund 2-2,5 timmar beroende på väder och vind . Båtresa och boende bokar man som ett ”paket” på Sandöresors hemsida. Allt boende är förlagt till Lägerplatsen eller den närliggande Fyrbyn, där det erbjuds olika alternativ på standard och komfort. Vi valde att ta med oss eget tält och bokade därför endast tältplats. För de som inte bor i stuga finns ett gemensamt stort kök med enklare köksutrustning att nyttja. Det går även bra att besöka ön med egen båt (under hela året), men läs då på om vilka bestämmelser som gäller.

Gemensamt kök med enklare köksutrustning. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ön utan hamn

Gotska Sandön har ingen hamn så därför är det ankring som gäller. Väder och vind avgör var båten går i land då den är beroende av läsida, men vanligtvis lägger den till vid stranden Las Palmas eller på Norra Sidan. På nationalparkshemsidan står att man får vara beredd på att gå upp till 11 km beroende på var båten går i land (det finns ingen tillgång till persontransport – endast transport av bagage). På grund av avsaknad av hamn och på grund av sanden är Gotska Sandön tyvärr svårtillgänglig för rörelsehindrade.

Båten lägger vanligtvis till vid stranden Las Palmas eller på Norra Sidan. Alla hjälps åt att langa av bagaget och sedan tranporsteras det via traktor till Lägerplatsen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Fascinerande historia

Utan att bli allt för långrandiga och avslöja all kuriosa och historia kan ni nedan läsa litegrann om vad som väntar när ni besöker Gotska Sandön.

Från slutet på 1700-talet och till mitten på 1800-talet var Sandön i privatägo. Under denna tid rådde intensiv verksamhet på ön i form av skogsbruk med omfattande skogsavverkningar samt boskapsskötsel. På ön finns Gamla Gården som då var öns centrum och som mest bodde det ett hundratal personer där. På ön har funnits cirka 400 får och ett 40-tal renar samt hästar och kor. En enkelspårig järnväg anlades i syfte att transportera timmer från öns centrum till stranden där vidare transport väntade. Även en kyrkogård, ett litet kapell och fyrar samt handelsbod har funnits på ön. På kyrkogården kunde vi se gravstenar med daterad jordfästning på 2000-talet. När man strosar runt är det svårt att föreställa sig att all denna verksamhet har ägt rum på denna lilla ö som mäter 9 km på längden och 7 km på bredden. Gotska Sandön har med andra ord en intressant och fascinerande historia!

Gamla Gården med bland annat Madam Söderlunds stuga. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Sevärdheter på ön

Besöker man Gotska Sandön så kommer man naturligtvis att besöka Lägerplatsen, eftersom det endast är där det är tillåtet att övernatta. Vår båt ankrade vid stranden Las Palmas – som för övrigt är en jättefin strand för sol och bad. Från stranden är det fyra kilometers promenad genom mycket fin tallskog till Lägerplatsen. Stigarna är helt fantastiska att vandra på. Vi hade bara med oss våra gympaskor/trailskor – kängorna fick stanna hemma och det ångrar vi inte.

Den häftiga eken som står alldeles intill öns kapell. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ön erbjuder ett stort nätverk av stigar med olika distanser. För att nämna några turförslag så rekommenderar vi att besöka kapellet och Gamla Gården. Även Säludden för att skåda just sälar (har man tur så är de där – fråga nationalparksvärdarna innan om förutsättningarna). Man kan även hyra fatbikes (cyklar med tjocka däck) på ön. Dock anser vi att man gott och väl kan ta sig runt till fots, eftersom avstånden inte är så långa. Naturum finns i Fyrbyn, som ligger alldeles intill Lägerplatsen och är värd att besöka. Här får man ta del av öns historia och läsa om hur den sannolikt har uppstått ur en spricka ur inlandsisen.

En molnfri kväll får du inte missa att gå ner till Bredsandsudde för att titta på den magiska solnedgången. Stigarna ”inne på ön” är trevligare att gå på än de stigar som Sandöns bilar använder – dvs. sandiga körvägar som bara är jobbiga att gå på. Undvik dessa om det går.

Solnedgång från Bredsandsudde (västra stranden). Foto: Linnea Nilsson-Waara

Slutligen: Glöm inte att ta med vattenflaskor! Vatten kan endast fyllas på vid Lägerplatsen och vid Nymans på S:T Annae Udde.

Öppet sommarsäsong

Gotska Sandön är öppen för besökare under sommarhalvåret. För exakta datum se Sandöresors hemsida. Har man egen båt kan man ta sig hit året om men ta reda på vilka regler som gäller för att besöka ön.

Kanske ses vi på Gotska Sandön för dit kommer vi definitivt att åka tillbaka.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack från oss!

Linnea och Niclas

Laxfiske i Jockfall

2 juli, 20174 juli, 2017Lämna en kommentar

Här följer filmen från laxfisket i Jockfall. Efter många år av laxfiske i Jockfall, med många tappade laxar lyckades jag (tillsammans med duktiga fiskare) äntligen få upp denna skönhet.

Länk till filmen: Laxfiske i Jockfall

Vackra Jockfall

Jockfall är känt för att erbjuda ”laxfiske i världsklass”. Varför jag blir extra glad av att lyckas landa en firre här är för att det är extra svårt att få upp laxarna. Med ett vattenfall på 9 meters fallhöjd och därmed kraftiga strömmar blir kampen, oavsett storlek på laxen alltid riktigt tuff och många gånger omöjlig. Får laxen för sig att ”dra iväg” är det rätt så säkert att laxen lyckas undkomma. Denna gång när jag fick påslaget hade jag bestämt mig för att ha hård slirbroms och att drilla den tufft direkt från start. Drillningen tog drygt 8 min.

Jag hade en fin hejarklack på plats (som ni också får höra på filmen).

Se och njut av fighten.

Lyckosam vecka för systrarna Waara

Denna vecka har varit lyckosam för systrarna Waara. Två dagar innan min lax fick Erika landa sin första i Jockfall!

Erika med sin första lax fångad i Jockfall.

Jockfall är för övrigt ett vackert utflyktsmål. Ligger ca 4 mil norr om Överkalix.

/Linnea

Fjälltrubadurerna i P4-toppen

10 juni, 201718 december, 2017Lämna en kommentar

Igår gjorde vi (aka Fjälltrubadurerna) debut med vår låt ”Allt och Lite Till”. Låten skrevs 2014 och är en pepplåt med budskapet att tillsammans är vi starka. Lyssna gärna på låten och ring och rösta på oss så att vi håller oss kvar. Vi är veckans utmanare och hoppas slå oss in på listan.

Numret är 099-50136 och kostar 1 kr + ev. trafikavgift. Man kan ringa max en gång om dagen.

Här är länken till låten: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=6711006

Kramar Erika & Linnea

21. Björnlandets nationalpark

12 maj, 201712 maj, 2017Lämna en kommentar

Nationalparksresan rullar vidare. Denna gång med ett besök i Björnlandets Nationalpark i Västerbotten.

KORTFAKTA BJÖRNLANDETS NATIONALPARK
Bildad: 1991
Sevärdheter: Utsikten från Björnberget, fågellivet, urskog
Besök: Bil till entrén vid Angsjön

Vi lämnar Östersund tidigt på morgonen. Efter lunch och intressanta möten i Örnsköldsvik rattar vi vidare norrut längs riksväg 352 mot Fredrika. På vägen mellan Åsele och Vännäs visar en brun skylt oss vidare mot Björnlandets Nationalpark. Vi följer skylten och den tar oss in på en grusväg. Allt eftersom att kilometrarna minskar till målet växer snömängden i dikeskanten. Ett virrvarr av grusvägar penetrerar skogslandskapet. Men skyltar visar vägen. Detta är tjädertrakter. Träffade på fyra hönor som motvilligt ställde upp på bild.

Nationalparkernas fina och informativa entréer. Björnlandet utgör inget undantag. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Plötsligt tar vägen slut och vi befinner oss på stranden vid Angsjön och därmed entrén till Björnlandets Nationalpark. Ett området med stora kvalitéer som urskog inom den naturgeografiska region i södra Norrland som kallas vågig bergkullterräng. Runt om Angsjön, som fortfarande täcks av ett tunt islager med nysnö förutom ett par decimeter närmast land där vattnet är öppet, höjer sig bergsryggar täckta med tät skog som växer hög. Här och var uppenbarar sig luckor i skogen och lodräta stup hintar om fina utkiksplatser. Höjdskillnaden i parken är upp mot 200 meter mellan dal och berg. Vid Angsjöns västra strand sträcker sig en dalgång vidare i vilken Björkbäcken rinner fram och omges av ett sammanhängande myrmarksområde. De stora arealerna med kalhyggen som vi tidigare passerat förstärker urskogskänslan i Björnlandet och längtan efter att få ge sig ut i området.

Kallkälla finns i anslutning till Angsjöns entrée. Början av leden, ca 700 meter, är tillgänglighetsanpassad för t.ex. rullstolar/barnvagnar. Foto: Linnea Nilsson-Waara

1991 beslutades att skydda detta fantastiska naturområde ännu fritt från det moderna skogsbrukets framfart genom inrättandet av en nationalpark. Från början fanns endast en led som tog besökarna upp till utkikspunkten på Björnberget. Men på senare tid har parken efter ett beslut i riksdagen utvidgats till dubbla storleken och större delar av parken gjorts tillgängliga genom uppmärkning av flera nya leder med olika längder. Den nya entrén med tillgänglighetsanpassat dass, informationstavlor och spänger håller på att ta form. Två fina timmerstugor har byggts, Angsjökojan och Svärmorskojan. Standarden är enkel men stugorna är fräscha, mysiga och har allt man kan önska sig! Ved finns på plats och i stugorna är sängarna utrustade med madrasser, filtar och kuddar. Ett tips är dock att ta med egen sovsäck alternativt reselakan. Vedspisen fungerar utmärkt att laga mat på och det finns enklare köksgeråd som kastruller, bestick tallrikar och muggar.

Angsjöstugan. Ved finns för att sågas och huggas. Jättefräsch och enkel stuga för övernattning (med kamin). Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vår ursprungliga plan är att börja vandra längs sjöns strand till den norra änden. Cirka 1,5 kilometer till Angsjökojan och övernatta där för att dag två vandra den 12 kilometer långa Svärmorsleden åter till entrén. När vi vandrar iväg singlar vitt ner i luften och kängorna lämnar ett rejält spår i snön som täcker spängerna.

Här finner du karta och mer information om Björnlandets nationalpark.

Vi kommer fram till Angsjökojan vid åttatiden på kvällen efter att ha vandra genom gles urskog där vissa av tallarna är så gamla som 450 år. Torrakor bidrar till den biologiska mångfalden och träden täcks av hängande lavar i from av skägg- och manlav. Tydliga spår efter forna skogsbränder i form av brandljud och brandstubbar avslöjar att området har en dramatisk historia. Minst tio skogsbränder tros ha härjat i området de senaste 300 åren. Nu var det länge sedan någon brand påverkat skogen så bestånd av gran och björk börjar breda ut sig. Det ger skogen en fin dynamik. Tallskogen gynnas i brandhärjade områden då den tjocka barken ger viss skydd mot lågorna.

Skogen bjuder på mängder med man- och skägglav. Mäkta imponerande. Tyder på ren luft! Foto: Linnea Nilsson-Waara

Berggrunden består av urberg i from av granit. Blockig morän är den dominerande jordarten och stora blocksamlingar förekommer under rasbranterna och i områdets flackare terräng. Ett inslag som ytterligare förstärker Björnlandets karaktär som urskog.

Det är rogivande att få pyssla med stugsysslor. Hämta vatten, hugga ved, elda i kaminen. Låta saker ta sin tid och ha sin gång. En skön kontrast mot det urbana liv där det vardagliga ska elimineras till i närmast 0 minuter per dag för att istället ge plats till självförverkligande. Att få leva på en basal nivå är rogivande för såväl kopp som själ. All fokus på att hålla sig varm, torr och mätt.

Kulturgeografiska spår i naturen som avslöjar avlägsen mänsklig aktivitet i området förekommer i Björnlandet. Men dessa är svåra att upptäcka om man inte vet vad och vart man ska titta efter. Småskaligt skogsbruk har utförts i området här och var, det skvallrar små stubbar om. I utloppet av Angsjön syns även resterna från en gammal dammanläggning med syfte att kunna reglera flödet för att underlätta flottning av timmer. I Björkbäcken finns även spår efter ett äldre dammbygge, troligen med syfte att blötlägga större områden och utöka arealer möjliga för myrslotter då starr och gräs bärgades hem till djuren. Skogssamerna som levde i området har även barkat vissa tallar och nyttjat barken för att hålla djursenor elastiska över tid.

Björnlandets nationalpark är mäkta kuperat och bjuder på fin utsikt över Angsjön. Foto: Linnea Nilsson-Waara

På morgonen den andra dagen skiner solen och värmer skönt i ansiktet utanför stugan. Men ganska snart börjar åter snön falla. Tanken är att vandra den gröna slingan förbi Svärmorskojan och åter till entrén. Stigen är delvis tänkt av snö, men ibland kommer den fram och avslöjar att den är tämligen ny. Inte så många fötter har hunnit vandra den.

I nordsluttningarna ligger det betydligt mer snö. Bristande. Ibland är det upp över knäna. Vandringen tar därför betydligt längre tid än väntat. Vi är för tidiga eller så är våren för sen, oavsett vilket är det lite bökigt att vandra. Vid stigskälet söder om Angsjön väljer vi därför att fortsätta den kortaste vägen åter till entrén istället för att vika västerut mot Svärmorskojan. Turen blir kortare än planerat vilket är tråkigt. Men en fördel är att vi fortfarande har mycket kvar att upptäcka i denna underbara natur. För ett återbesök kommer det att bli. Stort tack till alla som arbetar med våra nationalparker, ni gör ett fantastiskt jobb.

/Niclas & Linnea

Detta bildspel kräver JavaScript.

Medvinden lockar man ur huse

11 februari, 201711 februari, 2017Lämna en kommentar

Det är lördag, solen skiner och temperaturen ligger på -10 grader. Dagens självklara val är att besöka Östersunds populära Vinterparken. Här finns aktiviteter bokstavligen talat för alla. Idag valde jag att åka skidor från Vinterparken (sommartid kallas denna plats för Badhusparken) tur och retur Kungsgården – våfflor stod på menyn. Livets krydda brukar man säga är mat och för en friluftsmänniska utgör uttrycket inget undantag.

I centrala Östersund finner du Medvinden, som är en plogad isbana och sträcker sig som ett vägnät över Storsjön. Från stan till Kungsgården är det 9,3 km enkel väg. Där finns en våffelstuga. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Från Vinterparken går en plogad isbana hela vägen till Kungsgården. Färdsätten varierar med allt från skridskoåkning (hockeyrör, långfärdsskridskor), promenad, skidåkning, färdsel med barnvagn, hundspann och cykling. Hela sjön går att åka på där framför allt vandrare och skateåkarna kan åka dit näsan pekar.

På isen färdas ung som gammal, i pulka, med barnvagn, på skridskor eller cyklandes. Även promenadmänniskor och skidåkare (inkl. jag själv), samt hundspann skymtades på isen. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Efter att ha passerat Vallsundsbron ser jag klart och tydligt fjäll. Det känns väldigt fascinerande att en stad ligger så nära fjället och som att det nästan går att ”ta på”.

Våffelstugan vid Kungsgårdenviken ligger vackert vid Storsjön. Stugan är sval så jacka och mössa kan man få behålla på. Filtar finns. Annars är det fint att dagar som dessa sitta ute. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Väl framme vid Kungsgården visar Suunto-klockan 9,3 km och magen känner sig redo för lunch. Serveringstugan är gemytlig och enkelt inredd. En öppen eld är igång och små mysiga öar med bord och stolar/fåtöljer inbjuder till fikastund. Jag beställer dagens soppa och avslutar (såklart) med den där våfflan ;). Nöjd och belåten beger jag mig tillbaka till stan. Flera gånger stannar jag upp och fotar längs vägen. Trots att Medvinden trafikeras av massvis med människor fylls jag av en rofylld känsla. Människor njuter av solskenet, skridskoåkningen, ser inte alls stressade ut utan mer belåtna av att vara ute i det fria.

En fantastisk dag ute på skidorna. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ett populärt inslag, främst hos barnen är att åka häst med släde. Denna attraktion finns i Vinterparken. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi ses i Östersund!

/Linnea

Andersön – Ett av Östersunds många guldkorn

29 januari, 2017Lämna en kommentar

Som nybliven Östersundsbo tar man alla tillfällen i akt att utforska friluftslivet i kommunen. Det är inte för intet som staden kallas för ”vinterstaden” och trots den uteblivna snön finns massvis med aktiviteter att ta sig an.

Andersön med dess omgivningar bjuder på fantastiska kreationer och underbar skridskoåkning. Foto: Linnea Nilsson-Waara

På dagens lista stod att besöka Andersöns naturreservat, vilken ur mångas munnar överröses med idel superlativ. Ön ligger cirka 18 kilometers bilväg från Östersunds centrum och omges av Sveriges femte största sjö, Storsjön. Detta område kallar vi numera för skridskoåkarnas paradis.

Svart blankis runt omkring Andersön. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ön entras med bil från dess sydspets och längs med vägen skådade vi flertalet små mysiga dungar som bjöd in till fikastund. Vi parkerade vid Trefottsudden och skrillade på oss. Så långt vi kunde se var sjön åkbar och stora delar utgjordes av svart blankis. Vi tog oss runt öns norra spets, till dess västra sida och Båthusudden. Där möttes vi av fantastisk utsikt över kalfjället med bland annat Åreskutan. Eftersom vi hade vinden i ryggen ville vi inte röra oss allt för långt i medvind och bestämde oss därför att åka tillbaka med en avstickare mot Bynäset. Allt eftersom dagen fortskred dök fler skridskoåkare upp och till och med två cyklister – 100% säker gissning på att de använde dubbdäck!

En ispik är alltid bra att ha med sig. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Väl tillbaka vid Trefotsudden hittade vi oss ett fint fikaställe och kunde avnjuta vår medhavda massäck. Hit kommer vi definitivt att åka tillbaka. Från Andersön är det inte så långt till Bynäset och rykten säger att längst in i Kungsgårdsviken ska finnas en våffelstugan som serverar frasiga våfflor. Mumma!

Kaffe- och fikapaus i en mysig liten dunge med utsikt över Storsjön.

Andersön runt sägs vara dryga milen och gissa om jag ser fram emot sommarens trailturer här.

: Häftiga mönster och alldeles slät is att åka på. Foto: Linnea Nilsson-Waara

: Två cyklister färdades på Storsjön. Foto: Linnea Nilsson-Waara

: Vackra iskreationer. Foto: Linnea Nilsson-Waara

: Medvind åt ena hållet gör att du kan färdas långa sträckor. Tänk dock på att hemvägen kan bli desto jobbigare. Foto: Åsa Berglund.

: Spegelblank is med vacker himmel. Foto: Linnea Nilsson-Waara

: Bild från Kungsgårdsviken. Foto: Åsa Berglund.

: Trots utebliven snö bjuder Östersunds kommun på ett innehållsrikt friluftsliv. Storsjön är spegelblank och åkbar. Foto: Linnea Nilsson-Waara

/Linnea

Söderåsens nationalpark, nr 27

4 december, 20163 december, 20161 kommentar

Skånes Grand Canyon och en cirkelformad sjö med omgivande bergbranter som påminner om en amfieteater. Detta är några exempel på naturfenomen som går att se i Skånes yngsta nationalpark. Söderåsens nationalpark är 1625 Ha stor och bildades 2001. Den ligger cirka fyra mil öster om Helsingborg och nås via två entréer. Vill man korta ner sin vandring finns flertalet parkeringsplatser belägna i närheten av lederna och dess utflyktsmål.

Bildens text beskriver upplevelsen av att befinna sig i Söderåsens nationalpark.

Från Kopparhatten bjuds du på fantastisk utsikt över Skånes Grand Canyon. Foto: Oscar Detmer.

Från Skäralid (huvudentrén

Från Skäralid (entré norr) valde vi att kombinera Kopparhattsrundan och Hjortsprångsrundan, vilket resulterade i åtta kilometer och tre timmars promenad. Söderåsens nationalpark innehar en av de största naturskyddade ädellövsskogarna i Nordeuropa. Hela parken består av 93% skog! Första delen av leden är handikappanpassad och går utmed Skärdammen. Därefter fortsätter någon ytterligare kilometer med fint spängad led (obs! vintertid och vid regn kan dessa vara halkiga). Vi följde den porlande bäcken, som omsluts av höga klippor och mäktiga rasbranter. Det kändes som att vi var i Skånes Grand Canyon. Efter några kilometers vandring i dalen styrde leden upp på högre höjd och tog oss till Liagården. Här möttes vi av en mäktig utsikt över dalen/ravinen som vi nyss hade vandrat i.

Längs Skärdammen är leden handikappanpassad. Foto: Erika Nilsson-Waara

Isen håller på att lägga sig. Fallna träd smyckar parken. Foto: Erika Nilsson-Waara

Övernattning i Liagården

I Liagården finns 16 träbritsar och en kamin. Här får man övernatta, använda utedassen och de två eldstäder som finns i anslutning till gården. Se till att inte glömma sovsäcken och ett mjukt liggunderlag. Annars finns risk att du kommer att sova hårt och kallt. Från Liagården fortsatte vi att vandra längs dalkanten, genom den för årstiden lövlösa bokskogen för att sedan ta oss ner i dalen igen. Löven bredde ut sig som ett tjockt täcke i branterna och när solen låg på skapades fantastiska färger. Från dalgången valde vi att vandra upp på den norra platån till en plats som kallas för Kopparhatten. Här fick vi återigen en fantastisk utsikt över Skäralidsdalen. Sista biten av leden avslutades med en trappa på 200 steg. Här var vi överens om att man skulle kunna få till riktigt bra trappträningspass.

Liagården har 16 bäddar och erbjuder övernattning på träbritsar. Kamin finns i stugan. Foto: Linnea Nilsson-Waara

En brunn finns vid Liagården. Foto: Erika Nilsson-Waara

Hungriga som vi (allt som oftast) är valde vi att besöka Skäralids Restaurang och köpa oss en smörgås. Restaurangen erbjuder allt från lättare fika till tre-rätters middag och har öppet stora delar av året. I samma byggnad finns Naturum, vilken tyvärr var stängd vid vårt besök.

Från Röstånga (entré syd)

Från entré syd valde vi att besöka den cirkelformade Odensjön, vilken är mycket djup och omges av häftiga rasbranter. Sjön består av grundvatten och är kristallklar. Några hundra meter in på leden fanns utplacerade björkträd och en skylt som uppmanade att man fick ta med sig så mycket ved som man behövde och att yxan fanns vid sjön. Vid Odensjön fanns en eldstad och en brygga. Fiske är tillåtet med fiskekort. I Röstånga finns ett STF Vandrarhem, Gästgiveriet.