Målgången Gröna bandet

Det tog oss 138 mil och 53 dagar att ta oss från Treriksröset till Grövelsjön. Vi har haft en fantastisk resa och mottagandet vi fick på fjällstationen var mer än vad vi hade kunnat tro. En stor skara människor som samlats utanför ”den blå dörren”, musik som spelades, champange, fotografering och massor med grattishälsningar. 

Vilken målgång vi fick vara med om!


Gröna bandet är därmed avklarat och nu väntar de tre återstående fjälltopparna; Helags, Storsola och Storvätteshågna innan projektet är helt klart. Då har vi fått uppleva fjället ur olika årstider och perspektiv. 

Fler bilder från Gröna bandet kommer.

Vilken häftig känsla att få lägga handen på Den Blå Dörren. Gröna bandet är nu avklarat!


Vår färd ingraverad i vacker träkosa.

Etapp 8: Jänsmässholmen – Vålådalen, 166 km

Av 165 vandrade kilometrar har vi räknat ut att tio har varit fjäll och resterande del väg. Detta kan tyckas trist eftersom Gröna bandet handlar om att vandra i fjället. Vi har valt att ha en positiv inställning till vägvandringen där överraskningarna har varit flertalet positiva möten med människor. 

Kärt möte med grundarna av Fjällfararnas Vita-Gröna band. Torkel och Annica Ideström.


Bland andra träffade vi pionjärerna och grundarna av Fjällfararnas vita och gröna band, Torkel och Annica Ideström. 

Äntligen fick vi träffa löparguden Daniel ”Roxen” Roxvret. Gröna bandare som har tagit sig fram genom fjällkedjan i galet tempo.

Bandare hjälper bandare. Omplåstring och nylonstrumpa fungerar till mycket.


När vi var framme i Vålådalen och precis skulle börja att äta vår middag ringde det från reception om att Linnea hade ett paket att hämta ut. Detta paket visade sig vara hennes pojkvän Niclas, som utan annonsering hade kört upp för att överraska henne. Nu är vi fulladdade av ny energi för vår sista etapp till Grövelsjön.

Finaste överraskningen man kan få. Linneas pojkvän Niclas hade åkt upp till Vålådalen och satte hennes fötter i gungning.


Se även filmklippet från denna etapp: https://www.youtube.com/watch?v=olXmcSvZjF8

Vackra Kallsjön.

Vandring genom all slags terräng.

Belgisk våffla i Kallsedet sätter guldkant på tillvaron.

Överraskning i en av våra depålådor.

Lunchpauserna kan väljas med omsorg.

I Huså bodde vi på fina hyttgården.

Mycket vägvandring har det bmivit på denna etapp.

Fin bild tagen av Thomas Nyberg.

Sista punkten att hålla sig väster om/passera genom.

Ett av alla fina möten längs denna etapp. Kalle med familj.

Vilken fin överraskning som dök upp i Vålådalen. Niclas Bentzer.


Linnea & Erika

Det mest spännande djurmötet?

På vår resa genom fjällkedjan får vi ofta frågan, vilket är det mest spännande djur ni har fått se? Troligtvis väntar de sig svar såsom björn, älg, fjällräv eller kungsörn. 

I ärlighetens namn måste vi tyvärr göra vår följare besvikna och säga en råtta! Allt hände när vi vandrade vidare från Hemavan. Vi hade fått adress till en kvinna vars hus vi skulle få övernatta i. Hon var på resande fot, men hade katten hemma som vi skulle mata. 

Frid och fröjd tills…

Allt var frid och fröjd när vi kom dit. Vi rullade ut våra liggunderlag på golvet framför tv:n och skulle ha vardagsrumspicknick. Mitt i allt ser vi hur kattkvinnan, vid namn Smulan, kommer indragandes med en råtta! En råtta som dessutom lever och är lite halvskadad. Hon kommer närmare och överlämnar ”presenten” på regnbyxorna. Nu bryter paniken ut och vår picknick avslutas tvärt. Sakerna plockas ihop och föses undan från det numera råttminerade området. 

”Sitta-på-pass-efter-råtta”

Nästa steg blir att råttan nu är lös i huset och vi inleder expedition råttjakt. Inte kan vi lämna kvar en halvskadad råtta i huset som överraskning till när husägaren skulle komma hem. Katten försöker locka fram råttan och vi står där med handlingsförlamad kraft och funderar på vad vi ska göra. Vi kommer på idén att använda oss av en hink och sopskyffel för att få tag på råttan. 

Med hink och en skyffel lyckades vi fånga råttan och släppa ut den i det fria.

Efter cirka en halvtimmes ”sitta-på-pass-efter-råtta” lyckas vi äntligen få tag på hen och genomföra ett halvdant räddningsförsök. Vi ogillar råttor, men att se ett halvskadad djur får nog vilken människa som helst att känna medlidande. 

Räddningsaktion ut till de fria

Råttan var nu ute i det fria och tyvärr måste vi avsluta denna historia med att katten fullföljde vad den hade påbörjat. Djurvärlden är många gånger grym.

Råttan är ute ur huset.


Så det mest spännande djurmötet vi har haft på denna tvåmånaders fjällvandring är: En råtta!

/Linnea & Erika

Etapp 7: Gäddede – Jänsmässholmen, 137 km

Norra Jämtland är dessvärre vandringsledernas bortglömda del. Här finns dock så mycket otroligt vackert att skåda såsom det mäktiga Hällingsåfallet med sina 48 meters fallhöjd. I morgontimma är chansen stor att få se en regnbåge i höjd med fallet, vilket vi hade lyckan att få göra när vi var där. 
På väg söderut passerade vi en fjälltopp/kulle vid namn Vinklumpen, som bjöd på 360-grader panoramautsikt. Här passade vi på att sjunga några skålvisor samtidigt som vi sträckte ut armarna i de starka och friska vindarna. 

Uppe på vinklumpen i starka vindar och förmodligen med mindre skönsjungande vrål.


I Valsjöbyn bodde vi på det mysiga vandrarhemmet Valen, som ägs av Dahn Hansson. Många fantastiska människor har vi mött på vår färd och Dahn är helt klart en av dem. På väg från Valsjöbyn passerade vi Hotagen med dess gemytliga vita kyrka intill Hotagssjön. Väldigt vackert belägen. 

Häftig upplevelse med fjällets ägare. Hela renflocken kom väldigt nära oss.


Strax efteråt uppnådde vi en stor milstolpe på vårt Gröna band. Vi hade nu vandrat 100 mil! Obeskrivlig känsla och lyckorus spred sig i kroppen. Ännu har vi ca 35 mil kvar, men känner att vi är på god väg. Väl framme i Rörvattnet firade vi med choklad och surströmming (nedlagda skolan mitt emot Rörvattnets Stugby som anordnade sin årliga surströmmingsfest och vi hade turen att pricka in tillfället). Dagen efter fortsatte vår vandring, förbi den häftiga Ansätten Kanjonen (mäktigt vattenfall) till Jänsmässholmen. På vägen fick vi se två tranor på nära håll. De blev nog överraskade av att vi traskade förbi och samtidigt som de sträckte ut sina vingar för att flyga sjöng de en liten avskedssång för oss.

Här kliver vi över gränsen till 100 mil som vi nu har avverkat på Gröna bandet.


100 mil avklarade firade vi med surströmingskalas i Rörvattnet.


Redan imorgon väntas vi fortsätta mot Olden, en kortare dagsetapp på ca 18 km. Vi börjar känna vittring av Grövelsjön och känslan är att vi närmar oss. Ca 30 mil kvar nu. 

I morgontimma är chansen stor att få se regnbåge vid Hällingsåfallet.

Med sina 48 meters fallhöjd är Hällingsåfallet gode mäktigt.

Varning alltså!

Ansättens kanjon. Väldigt häftig den också.

Vackra myrar (när man inte behöver gå på dem). Vi mötte två tranor som sjöng.

Inne i Krokoms vindskydd. Gott att få komma in för att värma sin lunch och lägga upp fötterna.


Må gott!
Linnea & Erika

Etapp 6: Klimpfjäll – Gäddede, 107 km

Vandring i myrparadis får sammanfatta denna etapp. Trots att regndropparna har lyckats hålla sig borta är underhåll av sommarlederna undermåliga. Detta innebär att vi har fått klafsa runt i blött blött blött. 

Morgonen startar med dimma och vandring genom blöta myrar.

Liten som stor kan vi alla skapa våra egna mästerverk.

 

Enligt rykten ska senaste översyn av sommarlederna ha genomförts någon gång under 60-talet. Vi väljer att tro på det 😉 Fast än vi har fått gå med vattenfyllda skor är vi glada att kunna bocka av detta kapitel. Sträckan vi främst pratar om är den från Raukaselet och 18 km mot Ankarede. Här finns enbart blöt myr och inte en enda spång. Men från Lejarfallet, som för övrigt var väldigt vackert, blev leden bättre. Vi är nog bortskämda med att under lång tid ha vandrat på välarrangerade Kungsleden.

Lejarfallet i bakgrunden.

Fin rastplats vid Lejarfallet.

 

Surströmmingskalas och spelning

Nog om lederna… Vilodagen spenderade vi på HK Klimpfjäll. På menyn stod surströmmingskalas och spelning, vilket gav oss ny energi innan vi fortsatte vår färd söderut.

Surströmmingskalas och spelning på HK Klimpfjäll.

Gula kantareller
I Raukasjö bodde vi på Tommy och Monicas gård. Vintertid har de våffelservering och det är inte ovanligt att 80 skotrar står parkerade samtidigt på deras stora gård. Tommy fick reda på att vi aldrig hade ätit gula kantareller och gick ögonabums och hämtade tillbehören för att kunna tillaga dem. Monica plockade fram kantarellerna. Vi kan lova att de smälte som smör i våra munnar.

Ny och fantastisk smakupplevelse har vi böda fått erfara. Smörstekta gula kantareller är GOTT!

Morötter kan få dig att gå långt. Chokladbollar kan få dig att gå ännu längre.

Två fina kalfjäll 
Från Raukasjö och söderut mot Gäddede passerade vi två kalfjäll. Balkesbuorke är beläget på ca 1000 möh och där finns ett vindskydd. Dasset hade dock blåst framstupa och vi gissar att denna plats är rätt så vindutsatt. När vi kommit fram till Väktarmon hyrde vi stuga av Lennart och Elsa och blev bjudna på trevlig pratstund med fika. Vi samspråkade om fortsatt färdväg där beslutet landade i att gå resterande del till Gäddede längs bilväg, ca 3 mil, just för att undvika ännu fler dagar med blöta fötter.

Ett stycke dass i framstupa läge.

Fantastiskt att få vakna upp till soluppgång och fjälltopparna inbäddade i moln.

För dig som önskar träningspass på myrmarker kan vi varmt rekommendera sträckan mellan Klimpfjäll och Gäddede.

Ännu håller sig temperaturen på rosa.

Erika har memoreringsstund på fjället.

Vandring på blöta myrar suger bra på benen. Pauser ocv energipåfyllning är viktigt.

Trots många mil avverkade och många mil kvar mår vi rätt så bra över att få vara ute på tur. Hittills har vi vandrat 90 mil och ca 40-45 är kvar.

Kramar från oss!

Linnea och Erika

Vandra lätt och packa rätt

Hur tänker vi kring packning för en två månaders fjälltur? Sett till att vi har planerat in långa dagsetapper på mellan 20-40 km, där merparten av dygnets alla timmar innebär att vi vandrar, har den viktigaste faktorn varit att få ned vikten på packningen. Detta inlägg kan verka extremt, men som uttrycket ”många bäckar små” kan man få bort många hekton/kilon i slutändan.

Lyxen att gå på tur kan lätt komma i skymundan om din packning väger bly. Här följer tips på hur du kan minimalisera din packning.

Mindre/lättare packning innebär i regel att du måste tulla på någon komfort. Dock anser vi att den viktigaste komforten bör vara när vi faktiskt vandrar och många saker får vi lösa längs väg. 

Vi kör på mottot: Gå lite skitigare, sov mindre bekvämt och njut när du väl vandrar. Med ”sov mindre bekvämt” menas EJ att du ska riskera sämre sömnkvalitet, utan skippa t.ex. onödigt stor absid på tältet och nöj dig med ETT liggunderlag (vi har skippat det uppblåsbara och endast tagit cellplasten då vi anser att den har större användningsområde). Lyxvarianten på tur, med de där extra snuttefiltarna, såsom träkosan, den riktiga kaffepannan och fullstor handduk mm, får komma senare när vi är ute en kortare tid. 

På varje ny depåstation går vi igenom vad vi behöver ta med.

Till våra 13 depåstationerna har vi skickat ut schampo, tops, hudkräm, mat, gas, små tandkrämstuber, kinesiotejp, skavsårsplattor mm. Vi hade aldrig trott att vi skulle bli gramjägare, men har insett hur viktigt det är med lättare packning för att undvika mer slitage än nödvändigt på våra kroppar. 

Här följer några tips på hur du kan slimma den packning som du faktiskt bör/måste bära med dig.

1. Se till att de ”fasta prylarna”, såsom sovsäck, liggunderlag och tält väger så lätt som möjligt. Detta är oftast den största utgiften, men för en som år efter år återvänder till fjället kommer du att ha glädje av att bära lättare ryggsäck med lätta prylar som uppfyller dina krav på funktion.

För denna typ av 2-månaders vandring rekommenderas att sovsäcken har en komforttemperatur kring 0 grader. De säckar vi har väger ca 700 gr. Troligtvis lär de bli lite kalla nu på höstkanten, men då har vi dunjackor + silkessovpåse som back up för att öka upp temperaturen. Vad gäller liggunderlagen kör vi enbart på cellplast (hårda) som ej ger någon skönare komfort, men vi riskerar ej heller punktering i dem. Våra väger ca 380 gr. Dessa kan man även flaka ut för att göra det mer bekvämt vid tex matpauserna ute på fjället. Vid val av tält kan du spara in många hekton genom att välja bort onödigt stor absid osv, samt ej onödigt stort innermått. Man ligger ju ändå i en puppa med begränsat rörlseutrymme. Kudde är uteslutet och man får istället använda den mjuka överblivna klädseln som man har kvar. Sätt in i en packpåse och kudden är kirrad!

2. Hygienartiklar: Tandborsten delar du av på mitten. Hårborsten behöver endast piggarna för att reda ut stråna. Vi vandrar i flätat hår, just för att undvika tovor. Handduken täcker stjärten och man får därmed undvika de mixade bastutiderna och välja damumgänge. 

Så länge piggarna följer med är skaftet överflödigt.

Små tandkrämstuber är lättare och räcker i ca 3-4 dagar för två personer.

Gram går att spara på många av prylarna.

Hudlotion är bra att skicka ut i depåerna.

 

3. Kläder: Ett underställ räcker! Om det mot förmodan skulle bli riktigt kallt får du tänka: ”Om jag skulle pälsa på mig samtliga plagg jag har – skulle jag frysa då”? Vi vandrar i ett set kläder, har med oss regnställ och dunjacka, samt vantar, mössa, trosor och strumpor. Som ombyte/förstärkningsplagg har vi med oss ett långärmat underställ och långkalsonger i merinoull. Det enda extra vi har med oss är ett par strumpor. När vi kommer fram till våra tvättstationer får vi första dagen gå omkring i väldigt sparsamt med kläder, tex regnstället på inomhus 😉

4. Första hjälpen: Är en väska du helst vill undvika att rota i. Dock är verkligheten en annan och i princip oundviklig att inte användas från. För oss går det åt framför allt tejp och voltaren (gel + tabletter) Se till att ha med dig vad du anser dig behöva använda, samt ett rimligt innehåll med sådant som du skulle behöva använda akut ute på fjället (om du skulle råka ut för en större olycka). Tänk hypotermi (nedkylning), större blödning mm, samt att första hjälpen sommar och vinter skiljer sig åt. Efterbehandlingsmaterial får ordnas dit du kommer. 

Kinesiotejp används flitigt och finns utskickad i varje depå.

5. Mat: Energirik kost (se inlägg från 160820). Kolla även upp vilka ställen/fjällstugor där det går att proviantera så behöver du inte bära med dig ALL mat för turen. 

6. Övrigt: Dela på elektroniska prylar, laddsladdar mm. Sätt in Lantmäteriets kartor i din smartphone och vips blev den gamla gps:en överflödig. Lämna onödiga bestick hemma – en lång lättviktssked räcker. Bär ej fyllda vattenflaskor i onödan, utan kolla upp var på kartan det kommer att finnas vattendrag. Lämna alla onödiga papper hemma och maila dem istället till dig. Vid behov når du dem via nätet alternativt skärmdumpa till telefonen.

En utmaning med detta fjälläventyr har varit att packa med oss endast det vi behöver och ändå plocka bort någon extra pryl. Är man två finns mycket som man kan dela på. 

Personligt rakblad och delad hyvel. Kanske inte den mest prioriterade prylen. I efterhand borde vi ha skickat ut engångshyvlar i depåerna. Vi lär oss hela tiden.

Så vad väger vår packning idag? Ca 10,5 kg exklusive mat. Ett dygns mat väger kring 800-900 gr och i regel bär vi med oss 3-4 dagars matransoner.

Lycka till!

Linnea & Erika

http://www.waaraworldwide.com

Mat och kosthållning för Gröna bandare, fjällfarare och långturare

En fjällfarares viktigaste redskap på långturen är den egna kroppen. Den ska dag efter dag och vecka efter vecka klara av många mil, timmar, höjdskillnader, plötsliga väderomslag och stökiga terränger.

Precis som bränslet driver bilen framåt gör maten detsamma med människan. För en fjällfarare blir detta särskilt kännbart och kan vara helt avgörande för om långturen blir lyckad eller ej. 

I detta inlägg har vi valt att fokusera på en fjällfarares kosthållning med utgångspunkt från vår egen pågående tur, tidigare erfarenheter och utbildning inom området. Sammanfattande punkter av inlägget finns på slutet.

Vanliga frågor som många brottas med och som vi vill försöka besvara är:

1. Hur tar jag reda på mitt energibehov?

2. Vad ska jag äta och vilka livsmedel ger mest energi i relation till vikt?

3. När bör jag äta?

4. Hur mycket mat kan jag bära med mig?

5. Hur mycket behöver jag äta och dricka?

6. Hur kan jag tänka smart runtomkring maten?

7. Hur kan en vanlig matdag se ut?

Maten är viktig för att kunna njuta av fjällturen.

1. Hur tar jag reda på mitt energibehov?

Redan innan turen påbörjas behöver du lägga in mycket eftertanke och planering kring kosten. Utgå från egna och andras erfarenheter, läs på och gör en kortare testtur över en helg eller en vecka för att utvärdera resultatet och känslan.

Det du först behöver göra är att fastställa ditt ungefärliga energibehov och ställa det i relation till din energiförbrukning. Du vill alltså uppnå en energibalans. Jämför detta med ekonomins inkomster och utgifter. Om spargrisen är tom har du helt enkelt inte råd att köpa produkten/tjänsten eller så ådrar dig en skuld, vilket vi helst vill undvika. För en fjällfarare blir följden ofta skador, ökat slitage, försämrat humör och trötthet.

Din energiförbrukning beräknar du utifrån kroppsvikt, -typ, kön och aktivitetsnivå, samt packvikt. Det finns många vettiga kalkyleringsprogram på nätet och du kan även få ytterligare feedback via en sportklocka. Bra frågor att ställa till dig själv är: Hur många kilometrar avverkar jag varje dag, hur många timmar är jag igång, vilken hastighet beräknar jag att hålla, hur ser terrängen och temperaturen ut, vad väger packningen, är alla dagar den andra lik?

En sportklocka kan ge en fingervisning om ditt energibehov.

2. Vad bör jag äta och vilka livsmedel ger mest energi i förhållande till vikt?

Våra källor till energi kommer från fetter, kolhydrater och proteiner. Samtliga är viktiga och ingen bör uteslutas helt och hållet. 

Proteinernas viktigaste funktion är att agera byggnadsmaterial medan fetter och kolhydrater blir de primära energigivarna. Medan kolhydrater och proteiner ger fyra kilokalorier (kcal) per gram ger fetter nio kcal per gram. Slutsatsen blir alltså att fetter fungerar som den mest energirika källan. Kolhydrater blir särskilt viktiga för hjärnan, blodsockret och som den primära källan vid ett mer ansträngande arbete.

Val av livsmedel bör till stor del baseras på energimängd i förhållande till packvikt. Kan du dessutom få in lite näring i kosten är det ju fördelaktigt. Jämför en chokladboll med en näve nötter. Energimässigt kan de ligga på en likvärdig nivå, men näringsmässigt är nötterna överlägset bäst! Nötterna ger alltså både energi och näring.

3. När bör jag äta?

Egna erfarenheter och lärdomar från tidigare långturer är att hunger och törst sällan fungerar som pålitliga signaler till när det är dags att fylla på tanken. Som fjällfarare har vi lärt oss att äta och dricka fastän vi varken är hungriga eller törstiga. Fördela intaget jämnt över dagen. Detta brukar gynna energinivåerna både för den aktuella och inför kommande vandringsdagar, samt behåller vi vikten bättre.

4. Hur mycket mat kan jag bära med mig?

Just nu är vi ute på en två månaders fjälltur där vi genomför Gröna bandet till fots; en sträcka på cirka 130 mil i starkt kuperad terräng genom hela den svenska fjällkedjan. Vi väger cirka 65 kg och är 175 cm långa. Den dagliga distansen varierar i regel mellan 20-40 km och tiden vi är ute blir 7-13 timmar per dag med 12-19 kg packning beroende på hur vi kan proviantera oss längs sträckorna. En rekommenderad packvikt för vår del vill vi föreslå till cirka 14-15 kg med tanke på kroppsvikt, hög fysisk arbetskapacitet och antalet kilometrar som vi färdas varje dag. Vi har dessutom valt att variera distanserna så att vi får en variation i belastningen på kropparna. 

Vi har även skickat ut depåer (kartonger) via bussgods som vi hämtar upp var 4-7:e dag som gör att vi inte behöver bära med oss all mat. Tyngre packning innebär ju en större energiförbrukning.

Här hämtar vi upp en depå med påfyllning av mat.

I många av STF:s stugor finns möjlighet att köpa mat.

5. Hur mycket bör jag äta och dricka?

Vår mat för dagen väger cirka 800-900 gram och ger i snitt 3500 kcal per person exklusive 2-4 liter vätska innehållande vätskeersättnings- och energipulver. Vi bär med oss torrmat i form av frukost (600 kcal), lunch (650 kcal) och middag (650 kcal), som kompletteras med 3-4 bars (200 kcal/st), två nötpåsar (200 kcal/st), två påsar torkat kött (70 kcal/st) och två chokladsticks (120 kcal/st), vätskeersättnings- och energipulver (200 kcal), samt torrkaffe (0 kcal).

Ett exempel på hur en dagsranson med mat kan se ut.

6. Hur kan jag tänka smart runtomkring maten?

När vi når civilisationen ser vi till att äta hemlagad mat eller mjukkonserver (innehållande ”riktig” mat) så snart tillfälle ges. Detta är ett viktigt komplement till torrmaten och här får vi också tillfälle att äta en och annan grönsak, frukt och fisk! Vi lägger också in en hel vilodag efter 5-7 dagar ute i fält så att kropparna får bättre möjlighet till återhämtning. Sömnens betydelse är också viktig för läkning. Att dessutom vara fysiskt tränad inför ändamålet och de dagsdistanser som du själv har satt upp är också en nödvändig pusselbit i sammanhanget.

Vi äter hemlagad mat när tillfälle ges.

7. Hur kan en vanlig matdag se ut?

En vanlig dag innebär att vi startar med en rejäl frukost. Därefter vandrar vi cirka åtta km eller två timmar innan vi gör vår första paus på cirka 15 min med vätska och en bar. Sedan väntar ett lunchstopp på cirka 1-1,5 timmar för att kroppen ska ges möjlighet till återhämtning med fötterna i högläge. Efteråt knatar vi på i ytterligare 2-3 timmar innan det blir dags för nästa minipaus med påfyllning av energi. Vätska intar vi ofta och i mindre mängder med jämna mellanrum under dagen. Vi ser alltid till att hålla koll på avstånden till närmsta vattendrag, särskilt när det är varmt ute. När vi sätter punkt för dagens vandring intar vi middagsmålet och har då förhoppningsvis fått i oss den energimängd vi behöver innan dagen är förbi. Oavsett kommer detta att visa sig dagen därpå genom vilket tempo vi kan hålla och hur trötta och slitna vi känner oss. 

Drick ofta och med jämna mellanrum.

Sammanfattning

1. Fastställ din energiförbrukning i relation till din energikonsumtion. Sträva efter energibalans.

2. Ät och drick med jämna mellanrum fördelat över dagen fastän du inte känner hunger eller törst.

3. Tänk på val av livsmedel. Välj mycket energi i förhållande till packvikt. Torrmat är enkelt och väger lätt i förhållande till den energi som ges.

4. Håll koll på avstånden mellan vattendragen.

5. Skicka ut depåer för att kontinuerligt fylla på med mat så att du slipper bära allt från start till slut. Tyngre packning innebär en högre energiförbrukning.

6. Var noggrann med att få in vila, sömn, variera distanserna och var tränad inför ändamålet.

7. Gör en testtur inför den riktiga turen och ta hjälp av erfarna fjällfarare, kalkyleringsprogram och en sportklocka, som ger en bättre koll på energiförbrukningen.

8. Tillsätt vätskeersättnings- och energipulver i vattenflaskan.

9. Var noggrann med tandborstningen, eftersom bar- och chokladkonsumtionen vanligen når sin peak vid långturer.

10. Ät hemlagad mat när tillfälle ges.

11. Kom ihåg: Din kropp är ditt redskap för att ta dig framåt.

12. Hitta dina egna metoder för vad som fungerar bäst för dig!

Avslutningsvis

Viktigt att påpeka är att kosthållningen för varje fjällfarare och person är ytterst individuell. Det som fungerar bra för oss kanske fungerar annorlunda för någon annan. En del väljer att äta rent smör eller hälla olja på maten till varje måltid. Det viktigaste är att du hittar ditt eget sätt och din metod för att hålla kroppen i så gott skick som möjligt och göra långturen till ett fint minne för livet. Dela gärna med dig av dina egna bästa tips. Väl värt att tänka på är att också ha med dig en tandborste och ordentligt med tandkräm, eftersom bar- och chokladkonsumtionen når sin peak på långvandringar.

Njutbar måltid framför brasan efter en hel dags vandring.


Smaklig måltid och stort lycka till!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Etapp 5: Hemavan – Klimpfjäll, 143 km

Nu har vi lämnat välbekanta Kungsleden och fortsatt vår vandring i sydlig riktning.

Vi märker att kvalitén på lederna varierar påtagligt. Från Hemavan till Virisen har vi gått 5,5 mil grusbilväg (alltså inte ens led). Dock skönt för omväxlings skull att kunna hålla ett litet högre tempo och mata på. Från Virisen till Gränssjö plumsade vi oss fram genom blöta myrar och sista milen valde vi att gå upp på asfaltsvägen för att slippa mantrat ”höga knän”. 

Mellan Hemavan och Virisen finns denna coola loppis.

Vackra Virisen i morgontimma.


I Virisen bodde vi på en jättemysig gård, Virisen Lappland. De har egenproducerad mat i sin restaurang och vunnit utmärkelsen White Guide flera år på raken. Där passade vi på att förtära gravad öring och rökt regnbåge. För oss som är uppvuxna med fiske måste vi erkänna att både den gravade och rökta ligger högst upp på topplistan över godaste fiskarna. Högt betyg med andra ord.

Utsikt från vår stuga i Virisen.


Efter nästa övernattning på fina Gränssjö camping tog vi oss an en av våra hittills längsta dagsetapper. En ny helmara blev resultatet. Vi tog oss till nyrenoverade Tjåkkelestugan och den uppfyllde våra förväntningar med råge. Riktigt fin stuga där kreatörerna har tänkt på allt från inredningsdetaljer till fräscht och funktionellt . 

Vackra Tjåkkelestugorna. Nyrenoverade och jättefina.

På väg mot Klimpfjäll och laddar för spelning, sursträmming och OS-final! Samt vila 🙂


Nu har vi landat i Klimpfjäll där spelning, surströmming, vilodag och OS-final för damerna i fotboll väntar. Nu taggar vi upp inför match!!! 

Nyplockade jordgubbar. Ännu är sommaren kvar.

Terrängen varierar. Här passerar vi blöta myrar med ”höga knän” och hoppar oss fram mellan tuvor.

Totalt har vi skickat ut 13 depåer. Dessa går vi igenom för att kontrollera att vi får med oss rätt grejer/mat.

Mycket får vi se längs vår väg.

Det finns många fina stugor längs vandringslederna.

Vandring genom mäktiga Durrenskalet.

Konst eller sopor? Åsikten ligger i betraktarens öga.

En lägereld ökar på mysfaktorn.

Skön middagspaus vid Tjåkkelestugorna. Kvällen är ljummen och fin.

Fantastisk fin vandring längs Norgefararleden. Både utsikt och underlag.


Kramar från oss!

Linnea & Erika

Se filmklippet om Gröna bandet mellan Hemavan och Klimpfjäll

Ytterligare en etapp av Gröna bandet är nu avverkad! Denna gång skildras sträckan mellan Hemavan och Klimpfjäll, 143 km på fem dagar.

Erika har också lärt sig något nytt som hon illustrerar så fint i filmen. Passa på att titta och njut! 

Klicka på länken: https://youtu.be/CW6-0DeiTC4

Imorgon kommer ett blogginlägg med bilder och summering av etappen. Håll utkik!
Njutbar måltid framför brasan.

Kramar från oss så länge.

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Det levande livet på fjället

Vi befinner oss bland färg, form och liv. Vår vandring längs den gröna fjällkedjan gör att vi titt som tätt får stanna upp för att beskåda det som finns runt omkring oss.

Olika slags blommor, bär och svampar smyckar fjällets mäktiga kullar, dalar och vattendrag. Nedan ser du några av de arter som ofta har passerat vår väg. Känner du igen någon av dessa?

Erikas favorit är Fjällglim, en liten rosa blomma som lever i flock och sprider färg och glädje i sin tillvaro på en ofta stenigare, kargare och högre höjd. Bara själva namnet vittnar också om känslan av fjället som helhet.

Linneas favorit är Polarullen. Den är sagolikt vacker. En solig dag med lätt bris lägger den sig som ett bomullstäcke över fjällets vidder.

Vilken är din favorit?

1.
2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.
Lycka till med artkunskapen!
Kramar från oss så länge.

/Erika och Linnea Nilsson-Waara