Nödsändare och depåer

Den långa skidtur som väntar oss i mitten av mars betyder att vi behöver vara väl förberedda när det handlar om säkerhet i både mörker och ödemarker, samt kontinuerlig påfyllning av mat och diverse utrustning.

Vi kommer att skicka ut fyra depåer till utvalda fjällstugor längs färdvägen med bland annat mat och gas (bränsle till köket). I veckan fick jag hjälp av Niclas för att ordna med en SPOT, det vill säga en nödsändare utifall något skulle hända ute på fjället. Den anger var vi befinner oss och kan även skicka ut okej-meddelanden så att våra nära och kära vet att vi mår bra. Den har också en knapp som heter SOS och om vi mot förmodan tvingas att använda denna går ett meddelande ut till internationella SOS med lokalisationsangivelse och ett förhandsprogramerat meddelande. Detta är med andra ord en riktig säkerhetsmaskin!

En SPOT eller nödsändare som kommer att hänga med oss i år.

En SPOT eller nödsändare som kommer att hänga med oss i år.

Packning av pulkor, skavklar, selar m.m.

Packning av pulkor och selar m.m.

Framöver kommer en detaljerad lista över våra dagsetapper – distanser och mål.

Vi ses snart igen!
/Linnea

Valla skidor – optimera ditt fäste och glid!

(Detta inlägg är publicerat i november 2015 när jag hade genomgång i hur man vallar skidor. Eftersom längdskidsäsongen är i full gång med bland annat Vasaloppet runt hörnet passar jag på att dela med mig av inlägget en gång till. Detta är ett gediget inlägg om hur du vallar dina skidor, med nödvändig information som förhoppningsvis ska generera ännu mer njutbar åkning.)

Under denna skolvecka har vi gått igenom vallning av skidor, och framför allt vallning av längdskidor. Jag har tidigare nosat på detta område, men inget som jag har tränat på regelbundet. När jag var yngre tävlingsåkte jag längdskidor och vallningen sköttes då av min tränare. Dock är det alltid bra att införskaffa dessa kunskaper själv och det är faktiskt inte så svårt som man tror.

På marknaden finns en uppsjö av diverse utrustning, glidvallor, fästvallor, skidor osv. men som min lärare på skolan brukar uttrycka sig; KISS (Keep It Simple Stupid). Håll det enkelt och du klarar dig långt på det.

IMG_8706

Lågflour, högflour, temperatursanvisningar, lager-på-lager-principen, klister med mera… Som så många andra sporter utgör skidvärlden inget undantag med alla de produkter och prylar som man anses behöva. Försök att hålla det enkelt och införskaffa bara sådant som du verkligen kommer att använda.


Vilken typ av åkning ska du syssla med?

Steg ett är att ha rätt skida för den typ av åkning du ska utföra. Här skiljer man på klassisk åkning och skateåkning eller fristil som det också kallas. Som åkstilen tyder på har skidorna namngetts på samma sätt. En klassisk skida ska både glid- och fästvallas (om du nu inte enbart kommer välja att genomföra ett lopp stakandes och därmed bara behöver glid) och på en skateskida ska du enbart satsa på glidvalla längs hela belaget.

Vallning för den klassiska skidan

I detta inlägg kommer jag att gå igenom beskrivning av olika klassiska skidor och hur man vallar denna typ av skida. Vad gäller en klassisk skida finns även här olika ”undergrupper”.

  • Varmskida (bäst lämpad i varmgrader)
  • Kallskida (bäst lämpad i kallgrader)
  • Nollskida (bäst lämpad i nollgrader)
IMG_8705

Skillnaden på varm-, kall- och nollskida.

Att införskaffa tre olika skidor utifrån att vädret och dess snötemperatur kommer att variera känns inte direkt relevant för motionsåkaren. Däremot är det bra att känna till att det finns olika typer av skidor där själva ”böjen/flexen” på skidan varierar beroende på om den är varm-, kall- eller en nollskida. Oavsett vilken skida du väljer att införskaffa är det viktigaste att du har ett tillräckligt spann. Är spannet för långt får du svårt att trycka ned skidan och därmed svårt att få fäste. Är spannet för kort får du bra fäste, men på bekostnad av reducerat glid (glidzonerna blir kortare).

Vad är ”spannet”?

Spannet är det område som sitter under dina fötter och när du står med lika mycket tyngd på båda fötterna i skidspåret ska spannet ej ta i snön. När du däremot sätter över tyngden på ena benet (för att trycka ifrån) kommer belaget under foten att ta i snön och därmed kommer (den för dagen valda) fästvallan som sitter mot belaget att fylla sin funktion. På detta sätt får du en bra balans mellan glid och fäste. Spannet är avgörande av din vikt + utrustning och skidans ålder. Därför kan spannets längd variera efter att skidan har varit i din ägo under x antal år.

Vid kallsnö är snökristallerna skarpare och därmed blir din fästzon längre (applicera fästvallan över ett längre område), medan det vid varmsnö är tvärtom pga. att snökristallerna är mjukare.

På skidaffären rekommenderar jag dig att prata med kunnig personal som kan välja ut rätt skida åt dig.

Rengöring av skidan

Innan du påbörjar behandling av din skida så behöver den rengöras.

  • Alternativ 1 är att stålsickla bort gammal valla och vad gäller glidytorna kan man tydligen åka direkt på dessa ytor (utan att göra någon ytterligare efterbehandling). Det är dock omdiskuterat om detta är så hälsosamt för skidans struktur och livslängd…
  • Alternativ 2 är att använda t.ex. valla-väck. Dock sliter detta enormt på skidans struktur, men är ett snabbt sätt att få bort gammal smuts.
  • Alternativ 3, vilket är det bästa, är att droppa på mjukt paraffin (lämpad för + 10 grader), strykjärna ut och omgående sickla bort det. Nu följer smutsen med och skidans struktur hanteras varsamt.
IMG_8627

Rengöring av skidan kan göras på olika sätt. Bästa alternativet är att paraffinera och snabbt sickla bort paraffinet. Då får du med dig smutsen samtidigt som skidan behåller sin struktur.

Glidvallning

När glidytorna är rengjorda applicerar du paraffindroppar över glizonerna. Använd strykjärnet (avsett för glidvallning) för att fördela vallan över hela glidzonen (fäst gärna tejp för att markera gränsen mellan fäst- och glidzon). Låt skidan stå svalt i minst 30 min. Därefter avlägsnar du först paraffinet i styrspåret med kanten på sickeln eller en styrpenna. När allt paraffin är borttaget från skidan använder du en borste. Det finns mängder av olika borstar att använda – syntet, hästhår, stål m.m. Om du har en syntetborste klarar du dig långt. Har man tillgång till ett toppning-spray (typ helex-spray) så kan man avsluta glidvallningen med detta och gnugga in sprayet ordentligt.

IMG_8640

Paraffin i styrspåret tas enkelt bort med hjälp av en styrpenna eller hörnet på en sickel.

Fästvallning

Sandpappra upp fästzonen. Fästvalla ska aldrig appliceras bakom hälen – snarare mitt på hälen. Framåt varierar avståendet beroende på snötemperatur (se ovan om hur man tänker vid kall- och varmsnö). Val av fästvalla beror på temperatur i luft/snö – se respektive leverantörs rekommendationer. En tumregel är att applicera vallan i tunna lager, upp till sex stycken och värma in vallan lager för lager med t.ex. en värmepistol eller korkkloss. Fästvallan appliceras i pyramidform där ”tjockaste lagren” har byggts upp mitt under foten.

IMG_8639

På fästzonen ligger ett fiskbensmönster med klister. Klister är skidåkarnas mardröm att använda pga. att det just är så klibbig och svår att få bort från allt det har rört vid. Men i vissa fall kräver vädret att klister används.

Vallningsfria skidor

Om du är en person som inte orkar hålla på med vallning finns alternativet vallningsfria skidor. Denna utveckling har på senare år tagit fart och numera finns riktigt fina vallningsfria skidor (t.ex. skin tech) att få tag på. Ett annat alternativ är färstvallningstejp som ska hålla för x antal många mil. När jag jobbade i sportbutik fick jag återkoppling av många kunder på att de var mycket nöjda med denna lösning. Ska du däremot åka vasaloppet kanske det inte är förstahandsvalet, men ett bra alternativ för vardagsmotionären.

Stavar

En formel för längsta höjden på stavarna som är rekommenderat:

  • Din längd i cm x 0,85.

Som nybörjare rekommenderas staven nå till armhålan. Du bör även ta hänsyn till om stavarna är till för klassisk åkning eller skate. Vid skate kan man ha litet längre stavhöjd.

Pjäxor och bindningar

Likväl som det finns en djungel av skidor utgör pjäxor och bindningar inget undantag. Vad du ska titta efter är en pjäxa som sitter bekvämt på foten och är avsedd för den typ av åkning du ska göra – klassisk eller skate. Vid skate behövs en högre och stabilare pjäxa. Det finns hybridpjäxor där man kan plocka bort vristskyddet då man vill åka klassiskt. Även här rekommenderar jag dig att prata med kunnig skidpersonal som kan hjälpa dig att hitta rätt i längdskidåkardjungeln.

Stort lycka till ute i längdspåren och säsongen 2016.

Vi ses!
Linnea

Kläder för väder

Kungsleden på 20 dagar och med en distans på cirka 425 km turskidåkning. Hur klär man sig för detta? Igår fick vi klädleverans från en av våra samarbetspartners Bergans of Norway.

IMG_1910

Leverans. Rätt kläder och utrustning är viktigt för att få till en säker och njutbar tur. Erika har även införskaffat boken ”Vandra Kungsleden” så att vi ska bli mer pålästa inför vårt äventyr.

Jag har tidigare nämnt om hur viktigt det är att ha rätt utrustning vid vistelse ute på fjället och framför allt vintertid. Fler dagar i fält innebär större packning och desto mer planerande krävs för att försäkra sig om att endast det nödvändigaste följer med. Logistiken är A och O för att få turen så njutbar som möjligt. Att åka turskidor och dra pulka går inte att jämföra med ”vanlig” längdskidåkning. Det går sååå mycket långsammare och därför blir dagsetappernas sträckor kortare. En annan aspekt i val av utrustning är att försöka hålla ned vikten, men ej heller falla i ”gram-jägarträsket”.

IMG_1911

Erika i sin Storen-dress från Bergans of Norway. Bland annat har byxan blivit utnämnd till 2015 års produkt i Utemagasinet.

Funktion i förhållande till vikt

Vi kommer bland annat att klä oss i dunjackan Memurutind, just för att den i förhållande till vikt är tillräckligt varm (700 cuin) och väger väldigt lite (under 500 gr i strl M), samt smidigt kan packas ihop i innerfickan. Tittar vi vidare på handskar använder vi skalvarianten Dermizax Shell Mitten, vilka är vind- och vattentäta, höga i skaften och med dragsko för att förhindra att snö ska komma in. Innanför dessa använder vi en ullvante, Wool Mitten, vilken lätt kan plockas ut för att torka på grund av eventuell fukt.

Snygga och funktionella vantar och mössor från Bergans of Norway.

Snygga och funktionella vantar och mössor.

Det finns alltså många olika aspekter som vi behöver ta hänsyn till när vi planerar vårt val av kläder och utrustning. I övrigt är förberedelserna i full gång och nu känns det verkligen som att avfärdsdatumet kryper allt närmare inpå. Som vi längtar! Framöver kommer en beskrivning på hur vi tänker kring kosten under vinterturen.

 

Over and out!

Linnea

Topptursåkning över de tysta fjällen

Vetskapen om att man kan ta på stighudarna och knata upp för nästan vilket berg som helst ger en frihetskänsla som är svår att beskriva. Topptursåkning över de orörda och tysta fjällen spelar i en egen liga vad gäller vinteraktiviteter. För egen del hade jag innan denna utbildning aldrig testat på topptur, men ser fram emot vad som komma skall.

Nedan följer bilder från dagens åkning.

IMG_5397

På med stighudarna för fortsatt klättring uppför berget. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

 

IMG_5452

Topptursåkning i orörd snö ger en frihetskänsla som är svår att beskriva. Foto: Linnea Nilsson-Waara.


logo-pt

Over and out!
Linnea

Motgångar föder framgångar

Samtidigt som förberedelserna inför Kungsleden är i full gång pågår också ”livet på sidan av”. Vill man ta sig an en större utmaning innebär det oftast mycket administrativ planering, men även att man har tränat upp en tillräckligt god fysisk.

Alla som har tagit sig an en större utmaning; såsom att åka på en längre resa, träna inför en tävling, utöva lagidrott eller att bege sig ut på en expedition, vet att förberedelserna kräver sina träningstimmar, rätt kostupplägg, tillräckligt med sömn, tid till återhämtning. Utöver detta behöver man tid kvar till att umgås med familj, sköta ekonomi/jobb, hushåll osv. Livsschemat går på rutin och att utesluta löppasset på grund av dåligt väder finns inte med i ordlistan.

På startlinjen och nära belöningen

Att bestiga Kebnekaiske är inte det svåraste berg att ta sig an, men vägen dit… träning, resan, ledigt från jobb och så vidare. När man väl är framme i Nikkaluokta och står på startlinjen så vet man att det all den tid man har lagt ned på förberedelserna nu är påväg att få sin frukt skördad – även om bergsbestigningen är utmanande så är den också ju också belöningen av allt slit.

image1
Linnea har siktet inställt mot toppen, Kebnekaiske 2013. Foto: Erika Nilsson-Waara


Förmånen att få öva friluftsliv i vardagen

Detta projekt är en del i min utbildning till fjäll- och äventyrsledare, vilket betyder att jag har har möjlighet att utöva friluftsliv större delen av veckorna. Även om jag inte är ute och åker turskidor varje gång får jag hela tiden lära mig nya saker om att vara ute på fjället. Inte minst ur säkerhetsperspektiv och känslan av att känna sig redo inför kommande utmaningar. Jag känner stort ansvar till att utbilda min syster Erika i fjällkunskap. Hon har absolut den fysik som krävs och även en hel del friluftsvana. Tillsammans kommer vi att stötta varandra och säkerligen ha någon het diskussion på vägen. Det finns inga garantier för utgången av detta äventyr, men med fokus på varför vi gör detta, vår envisa beslutsamhet och passionerade inställning kommer vi ge 110% från början till slut. Början är redan i full gång. Mitt mål med utbildningen är att i framtiden få fler människor att upptäcka allt det fina som vår fantastiska fjällvärld erbjuder.

”Motgångar föder framgångar”

Till alla er som brinner för något och vill ta sig an en utmaning har jag bara ett budskap till dig – go all in! Steg 1 är att ta dig an förberedelserna… det kommer inte att vara lätt och säkert kommer du att stöta på motstånd och något bakslag på vägen. Ge inte upp. Om du mot förmodan inte skulle gå hela vägen så har du i alla fall gjort ett helhjärtat försök och du kommer att ha vuxit som människa. Att lära sig tolka motgångar som något positivt är kanske inte det lättaste, men jag tror faktiskt att motgångar föder framgång.

IMG_8459Motgångar föder framgångar. Med lite stöttning ökar chanserna att nå hela vägen fram. Foto: Åsa Berglund

logo-pt

Over and out!
Linnea

”Alltså Erika, ibland undrar jag bara varför?”

En enkel fråga med ett kanske något svårare svar? Frågan kom från min pojkvän Oscar när jag presenterade min och Linneas idé om vad vi planerar att göra under år 2016.

Sammanfattningsvis handlar det om att med skidor och till fots färdas 1 750 km genom fjällkedjan i både vinter- och sommarskrud, där vi dessutom ska addera bestigning av fyra bergstoppar på vår resa.

Vi har en lång och efterlängtad väg att vandra i år.

Vi har en lång och efterlängtad väg att vandra i år.

Att han inte börjar vänja sig, tänkte jag, medan jag smålog lite innerst inne. Det här är inte vårt första projekt som går utanför de mer normala ramarna. Kanske i och för sig det mest fysiskt krävande hittills så i slutändan är frågan helt befogad.

 

En summering av året

Det senaste året kan liknas vid en fullproppad påse med lösviktsgodis eller kanske frukt för den delen om man nu föredrar det nyttigare alternativet. Innehållet har varit mycket, varierat och efterlängtat, samt smakat alldeles för delikat.

 

Häng med på en kort sammanfattning om vad jag har pysslat med under det senaste året. Efter 20 år som fotbollsspelare, varav tio år på elitnivå, beslutade jag mig för att backpacka i Australien och på Nya Zeeland. Då resan till stor del handlade om personlig utveckling valde jag att dels resa på egen hand och dels tillsammans med min tvillingsyster Linnea, vilket blev en mycket lyckad kombination. I slutet av maj anlände jag till Sverige, där sommaren innebar en hel del arbete, ett Australienbesök och en resa till Lofoten i Norge, vilken inbjöd till underbara vandringar och bergsbestigningar. Efter sex månader som gatumusikanter på andra sidan av jordklotet tog jag och Linnea med våra Australiengitarrer hem till Sverige för att fortsätta med musiken, vilket vi gör än idag. Hösten innebar att jag återigen fick packa väskan. Denna gång handlade det om en utbildning, eftersom jag ville spetsa min kompetens för det jag brinner för, nämligen träning och hälsa. Jag flyttade då till Vessigebro och Halland för att utbilda mig till personlig tränare, där jag tog min examen i december förra året.

 

Nytt jobb och ny stad

Tittar vi till dags datum vill jag berätta lite grann om vad som händer i mitt liv just nu. Sedan mitten av januari befinner jag mig i Falkenberg med anledning av nytt jobb som sjukgymnast och personlig tränare på Strandhälsan. Nu vill och hoppas jag kunna motivera och inspirera Falkenbergsborna till ökad hälsa och välbefinnande. Min filosofi är att träning ska vara enkelt, lättillgängligt och en naturlig del av din tillvaro. Träning ska kunna kännas lika naturligt som att borsta tänderna varje dag. Då har du kommit en god bit på vägen!

 

En livsstil och fyra passioner

Vår livsstil och passion inrymmer som bekant områdena friluftsliv, träning, resa och musik. Det som jag främst kommer att bidra med under året är kunskaper kring träning och kost, eftersom projektets innehåll och vägen till målet ställer stora fysiska krav med en långsiktig och vettig planering. Genom Linneas ökade kunskaper inom friluftsliv kommer hon att i hög grad att bidra med livsviktiga ingredienser såsom säkerhet, logistik och kartkunskaper så att vi klarar oss helskinnade över mållinjen.

Träning är en av våra passioner i livet.

Erika tar sats. Träning och särskilt löpning är en av våra passioner i livet.

 

Nyckeln till utveckling

Vi tilltalas av utmaningar, eftersom vi anser att det är nyckeln till att utvecklas. Om något är för lätt, både för kropp och knopp, kommer du så småningom att stagnera, vilket gör att vi gillar att vara aktiva och drivande. En utmaning kan ofta upplevas som skrämmande, men ändå lite lockande och därför lever vi efter följande tankesätt:

 

”När du tror att du kanske kan, men ändå tvivlar på din förmåga så kan du alltid testa för att se hur långt du kan gå. Om du aldrig prövar vet du inte om du kommer att lyckas. Det kan du bara veta när du har gjort ditt bästa för att försöka.” Läs gärna dessa rader en gång till och lite långsammare om du upplevde att det kändes luddigt.

 

Så vad blev mitt svar på Oscars fråga?

 

– Varför inte?

 

Tack för att du vill vara med på denna fantastiska resa! Vi ses snart igen.

/Erika Nilsson-Waara

1750 km apostlakraft genom fjällkedjan

För att ta sig an detta uppdrag behöver man nog vara både klok och galen. Vi har ofta fått höra att vi är på detta sätt. Inte minst vår mor brukar använda sig av denna fras. Vi tolkar det som positivt och tror att dessa egenskaper kommer hjälpa oss på vår resa. 

År 2016 kommer handla om att upptäcka den svenska fjällkedjan ur olika perspektiv, det vill säga i vinterskrud, med sommarögon och från toppvy.

  • Första etappen påbörjas vecka 11, där målet är att färdas på turskidor och pulka längs Kungsleden, vars sträcka är cirka 450 km lång.
  • Andra etappen påbörjas cirka vecka 28 och då är planen att ta oss till fots längs hela fjällkedjan (Gröna bandet), alltså 1300 km mellan Treriksröset i norr och Grövelsjöns fjällstation i söder. På vägen kommer vi även att bestiga den högsta toppen i varje fjällandskap, vilket blir fyra till antalet.
IMG_4778

Första etappen blir att åka turskidor och dra pulka längs Kungsleden, cirka 450 km. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Varför gör vi det här?

Vi har stark passion för friluftsliv, träning och utmaningar. Vi vill uppleva fjället och finna dess guldkorn för olika årstider. I förlängningen hoppas vi kunna inspirera och uppmuntra människor till att uppleva fjällets harmoniska tillvaro. Vår förhoppning är att möta människor ute på fjället och stugvärdar, samt att få ta del av lokalbefolkningens kunskap och kännedom om fjället och dess historia. Detta är också en del i Linneas utbildning till fjäll- och äventyrsledare.

Bloggstart på Piteå-Tidningen

Idag har vi startat vårt bloggande på Piteå-Tidningen, där vi kommer att skriva om våra äventyr. Kika gärna in och låt dig inspireras av det liv som inspirerar oss.

IMG_1402

Vi lär upptäcka flera guldkorn längs den svenska fjällkedjan. På http://www.pitea-tidningen.se kan ni läsa mer om våra äventyr.


Over and out!

Linnea & Erika

1600-talets högsta berg – Städjan

Under veckan har klassen varit ut på fjället och målet var att gå upp på berget Städjan (1131 möh är dess totala höjd). På 1600-talet utnämnde naturforskaren Olov Rudbeck Städjan till världens högsta berg och gudarnas boning. Enligt mitt tycke påminner Städjan om nougatkulan i glassen tip-top – det vill säga toppig och en riktig godbit!

Det finns olika vägar för att ta sig upp på fjälltoppen, där den lättaste bestigningen sker från södra sidan. Vi gjorde en alternativ rutt och började vår vandring från Nipfjällets parkering med nordöstlig riktning upp på fjälltoppen Lillnipen och sedan i sydlig riktning mot Städjan. Toppen besteg vi från nordöstlig riktning, där terräng närmare toppen var väldigt stenig och brant, samt att det hade kommit snö som gjorde det halkigt. Utsikten är riktig vacker och det går bland annat att se det norska fjällmassivet Rendalssölen, vars fjälltoppar låg inbäddade i nysnö.

Från toppen hade vi kvar sex kilometer till Idre fjällstation och den totala distansen blev 16 km. Städjan är väl värt ett besök och det finns många alternativa rutter med olika långa distanser för att ta sig upp och ner från berget.

/Linnea

IMG_8972

På Nipfjällets parkering och vi gör oss redo för att börja vandra.

IMG_8990

Solens strålar försöker att tränga sig igenom molnen och ger ifrån sig ett magiskt sken.

IMG_9032

På väg nedför Lillnipen.

IMG_9046

Första isläggningen.

IMG_9040

Rasmus framför Städjan!

IMG_9050

En av fjällvandringarnas guldkanter är att avnjuta god mat och gott sällskap, samt kaffe.

IMG_9065

Uppe på Städjan med klasskamraterna och Olli (t.h.) som är från Nya Zeeland.

IMG_9059

Topp-silouetten!

IMG_9094

Olli på väg nedför Städjan i hoppstil.

IMG_9099

Rasmus på väg ned för Städjan – sydsidan.

IMG_9104

Frihetskänslan att vara ute på fjället och bara vara… Njuta av den friska luften och vyerna. Detta är livskvalitet. Vissa dagar känner man sig mer bortskämd än andra.

Trailrunning and the Vasalopps-track is now completed!

Trailrunning and completing the last part of the famous Vasaloppsleden. The track goes from Sälen to Mora (located in Dalarna, Sweden) and has a distance of 90 km. You can do this track skiing, bicycling and/or running/hiking. The most popular style is skiing and the competition is always held the first sunday in march. The competition brings about 15 000 people from all over the world and the starting tickets get sold out very fast. Different kind of competitions are held during this week and they estimate an impressive number of 60 000 people to participate. So for us it was very convenient to do the track by our selfs.

Half and half the track

About one month ago I did half the track together with one of my class mates. I had never ran that long distance before so 48 km was a good start. Today I did the rest of the track (which ended up in 44 km) and together with my twin-sister Erika. The first part, from Sälen to Evertsberg is more difficult because of more narrow paths, bigger differenceses in altitude (more up hill) and many narrow foot-bridges. From Evertsberg to Mora is like an Europe-road but in the forrest and most of the time the track goes slightly downhill.

Do the track all in once or stay in huts along the way
Along the track you’ll find huts and if you want to stay over night you just pay a small fee and bring your own sleeping bag and mattress. Our father is very interested in skiing and one day we’ll hopefully do the track together. I guess it will be skiing or hiking.

Over and out!

Linnea
IMG_8107

Ready, set and go! It’s around 10 am and we’re prepared to start the race.

IMG_8113

Some stop for energy refill is necessary. Here we have bars, nuts, raisin, sandwiches and coffee. And water of course.

IMG_8150

Putting our marks in a guestbook along the track.

IMG_8140

WOW! Jack Sparrow in the middle of the forrest. But he looks kind of sad…

IMG_8121

The paths are wide and good.

IMG_8222

We did it! 44,5 km of trail running. Proud and a bit sore in our bodies. But our minds are shining and we’re feeling very happy.

IMG_8220

Active time: 4 h 5 min. Total time: 5 h 28 min.

IMG_8216

Erika is entering the finish-line as a zombie 😉

IMG_8248

The whole vasalopps-track is completed. Linnea is raising her hands towards the sky – victory! Happy, proud and thankfull.

DCIM102GOPRO

We got the best reception by Sam who picked us up in Mora and he had also brought coffee and sandwich.