Under veckan har klassen varit ut på fjället och målet var att gå upp på berget Städjan (1131 möh är dess totala höjd). På 1600-talet utnämnde naturforskaren Olov Rudbeck Städjan till världens högsta berg och gudarnas boning. Enligt mitt tycke påminner Städjan om nougatkulan i glassen tip-top – det vill säga toppig och en riktig godbit!

Det finns olika vägar för att ta sig upp på fjälltoppen, där den lättaste bestigningen sker från södra sidan. Vi gjorde en alternativ rutt och började vår vandring från Nipfjällets parkering med nordöstlig riktning upp på fjälltoppen Lillnipen och sedan i sydlig riktning mot Städjan. Toppen besteg vi från nordöstlig riktning, där terräng närmare toppen var väldigt stenig och brant, samt att det hade kommit snö som gjorde det halkigt. Utsikten är riktig vacker och det går bland annat att se det norska fjällmassivet Rendalssölen, vars fjälltoppar låg inbäddade i nysnö.

Från toppen hade vi kvar sex kilometer till Idre fjällstation och den totala distansen blev 16 km. Städjan är väl värt ett besök och det finns många alternativa rutter med olika långa distanser för att ta sig upp och ner från berget.

/Linnea

På Nipfjällets parkering och vi gör oss redo för att börja vandra.

Solens strålar försöker att tränga sig igenom molnen och ger ifrån sig ett magiskt sken.

På väg nedför Lillnipen.

Första isläggningen.

Rasmus framför Städjan!

En av fjällvandringarnas guldkanter är att avnjuta god mat och gott sällskap, samt kaffe.

Uppe på Städjan med klasskamraterna och Olli (t.h.) som är från Nya Zeeland.

Topp-silouetten!

Olli på väg nedför Städjan i hoppstil.

Rasmus på väg ned för Städjan – sydsidan.

Frihetskänslan att vara ute på fjället och bara vara… Njuta av den friska luften och vyerna. Detta är livskvalitet. Vissa dagar känner man sig mer bortskämd än andra.