Bestigning av Storvätteshågna, 1204 möh

I torsdags gick vi i mål på Gröna bandet efter 53 dagar ute på tur. Mottagandet i Grövelsjön var helt fantastiskt och vi kände oss som Leonardo Di Caprio när han, i filmen Titanic, vandrade in i salongen på röda mattan, bland massor med människor som stod och applåderade. 

Målgången är ett minne för livet! Tack Grövelsjöns fjällstation för att ni ordnade detta varma mottagande. 


Att va på topp är gott. Och extra fint är det att få dela upplevelsen med varandra. Här med sällskap av Niclas.

En vilodag och på med löpargrejerna

Efter en vilodag på fjällstationen bytte vi gröna bandet-utrustningen till löparkit. Trailskor och lätt ryggsäck. Vi startade från fjällstationen, sprang förbi de vackra Fosksjöarna och sedan upp på Storvätteshågnas topp. Vädret var stundtals dimmigt och regnet låg i luften. Känslan att komma upp är ändå oslagbar. Ansträngningen och utsikten man bjuds på där uppe är verkligen vacker. Just Dalarnas fjälltoppar är jämfört med Sarek och den norska sidan ”små kullar”, men desto längre utsikt över fjällets mäktiga vidder har du.


På väg mot toppen. Löpargrejerna på. 

Bestigning av Storvätteshågna, 1204 möh:

Start/mål: Grövelsjöns fjällstation

Distans: 19 km (samma väg ToR)

Tid: 2,5 h (löpning)

Packning: Löparryggsäck med proviant för en dagstur. Förstärkningsplagg, karta, kompass, regnkläder och vantar, samt vattenflaska och första hjälpen.

Fantastisk utsikt trots tunga moln i luften.

”Fjället i norr och söder skiljer sig åt, med höga bergsmassiv i Sarek och 360-graders utsikter över milsvidderna i Dalarna. Det är tjusningen med hela fjällkedjan – dess olika ansikten”. /Linnea

1600-talets högsta berg – Städjan

Under veckan har klassen varit ut på fjället och målet var att gå upp på berget Städjan (1131 möh är dess totala höjd). På 1600-talet utnämnde naturforskaren Olov Rudbeck Städjan till världens högsta berg och gudarnas boning. Enligt mitt tycke påminner Städjan om nougatkulan i glassen tip-top – det vill säga toppig och en riktig godbit!

Det finns olika vägar för att ta sig upp på fjälltoppen, där den lättaste bestigningen sker från södra sidan. Vi gjorde en alternativ rutt och började vår vandring från Nipfjällets parkering med nordöstlig riktning upp på fjälltoppen Lillnipen och sedan i sydlig riktning mot Städjan. Toppen besteg vi från nordöstlig riktning, där terräng närmare toppen var väldigt stenig och brant, samt att det hade kommit snö som gjorde det halkigt. Utsikten är riktig vacker och det går bland annat att se det norska fjällmassivet Rendalssölen, vars fjälltoppar låg inbäddade i nysnö.

Från toppen hade vi kvar sex kilometer till Idre fjällstation och den totala distansen blev 16 km. Städjan är väl värt ett besök och det finns många alternativa rutter med olika långa distanser för att ta sig upp och ner från berget.

/Linnea

IMG_8972

På Nipfjällets parkering och vi gör oss redo för att börja vandra.

IMG_8990

Solens strålar försöker att tränga sig igenom molnen och ger ifrån sig ett magiskt sken.

IMG_9032

På väg nedför Lillnipen.

IMG_9046

Första isläggningen.

IMG_9040

Rasmus framför Städjan!

IMG_9050

En av fjällvandringarnas guldkanter är att avnjuta god mat och gott sällskap, samt kaffe.

IMG_9065

Uppe på Städjan med klasskamraterna och Olli (t.h.) som är från Nya Zeeland.

IMG_9059

Topp-silouetten!

IMG_9094

Olli på väg nedför Städjan i hoppstil.

IMG_9099

Rasmus på väg ned för Städjan – sydsidan.

IMG_9104

Frihetskänslan att vara ute på fjället och bara vara… Njuta av den friska luften och vyerna. Detta är livskvalitet. Vissa dagar känner man sig mer bortskämd än andra.