Se filmklippet om Gröna bandet mellan Jänsmässholmen och Vålådalen

En ny etapp av Gröna bandet är nu avklarad! Vi tog vi oss 166 km på sex dagar. Denna film är lite som flera kinderägg med många spännande överraskningar. Kika in vetja!



Du hittar filmen genom att klicka på länken: https://youtu.be/olXmcSvZjF8

Håll utkik efter nästa blogginlägg som innehåller intressanta bilder och beskriver etappen mer utförligt.

Kramar så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Fint helgreportage i Piteå-Tidningen

Idag den 3/9 rekommenderar vi dig att kika lite extra på Piteå-Tidningens helgreportage av Mari Gustafsson. Tack för en fin artikel om vår resa!

Idag vandrar vi vidare från Trillevallen mot Vålådalens fjällstation. Detta blir troligen den sista biten asfalt att knata på. Skönt!

Kramar från oss så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Det mest spännande djurmötet?

På vår resa genom fjällkedjan får vi ofta frågan, vilket är det mest spännande djur ni har fått se? Troligtvis väntar de sig svar såsom björn, älg, fjällräv eller kungsörn. 

I ärlighetens namn måste vi tyvärr göra vår följare besvikna och säga en råtta! Allt hände när vi vandrade vidare från Hemavan. Vi hade fått adress till en kvinna vars hus vi skulle få övernatta i. Hon var på resande fot, men hade katten hemma som vi skulle mata. 

Frid och fröjd tills…

Allt var frid och fröjd när vi kom dit. Vi rullade ut våra liggunderlag på golvet framför tv:n och skulle ha vardagsrumspicknick. Mitt i allt ser vi hur kattkvinnan, vid namn Smulan, kommer indragandes med en råtta! En råtta som dessutom lever och är lite halvskadad. Hon kommer närmare och överlämnar ”presenten” på regnbyxorna. Nu bryter paniken ut och vår picknick avslutas tvärt. Sakerna plockas ihop och föses undan från det numera råttminerade området. 

”Sitta-på-pass-efter-råtta”

Nästa steg blir att råttan nu är lös i huset och vi inleder expedition råttjakt. Inte kan vi lämna kvar en halvskadad råtta i huset som överraskning till när husägaren skulle komma hem. Katten försöker locka fram råttan och vi står där med handlingsförlamad kraft och funderar på vad vi ska göra. Vi kommer på idén att använda oss av en hink och sopskyffel för att få tag på råttan. 

Med hink och en skyffel lyckades vi fånga råttan och släppa ut den i det fria.

Efter cirka en halvtimmes ”sitta-på-pass-efter-råtta” lyckas vi äntligen få tag på hen och genomföra ett halvdant räddningsförsök. Vi ogillar råttor, men att se ett halvskadad djur får nog vilken människa som helst att känna medlidande. 

Räddningsaktion ut till de fria

Råttan var nu ute i det fria och tyvärr måste vi avsluta denna historia med att katten fullföljde vad den hade påbörjat. Djurvärlden är många gånger grym.

Råttan är ute ur huset.


Så det mest spännande djurmötet vi har haft på denna tvåmånaders fjällvandring är: En råtta!

/Linnea & Erika

Etapp 7: Gäddede – Jänsmässholmen, 137 km

Norra Jämtland är dessvärre vandringsledernas bortglömda del. Här finns dock så mycket otroligt vackert att skåda såsom det mäktiga Hällingsåfallet med sina 48 meters fallhöjd. I morgontimma är chansen stor att få se en regnbåge i höjd med fallet, vilket vi hade lyckan att få göra när vi var där. 
På väg söderut passerade vi en fjälltopp/kulle vid namn Vinklumpen, som bjöd på 360-grader panoramautsikt. Här passade vi på att sjunga några skålvisor samtidigt som vi sträckte ut armarna i de starka och friska vindarna. 

Uppe på vinklumpen i starka vindar och förmodligen med mindre skönsjungande vrål.


I Valsjöbyn bodde vi på det mysiga vandrarhemmet Valen, som ägs av Dahn Hansson. Många fantastiska människor har vi mött på vår färd och Dahn är helt klart en av dem. På väg från Valsjöbyn passerade vi Hotagen med dess gemytliga vita kyrka intill Hotagssjön. Väldigt vackert belägen. 

Häftig upplevelse med fjällets ägare. Hela renflocken kom väldigt nära oss.


Strax efteråt uppnådde vi en stor milstolpe på vårt Gröna band. Vi hade nu vandrat 100 mil! Obeskrivlig känsla och lyckorus spred sig i kroppen. Ännu har vi ca 35 mil kvar, men känner att vi är på god väg. Väl framme i Rörvattnet firade vi med choklad och surströmming (nedlagda skolan mitt emot Rörvattnets Stugby som anordnade sin årliga surströmmingsfest och vi hade turen att pricka in tillfället). Dagen efter fortsatte vår vandring, förbi den häftiga Ansätten Kanjonen (mäktigt vattenfall) till Jänsmässholmen. På vägen fick vi se två tranor på nära håll. De blev nog överraskade av att vi traskade förbi och samtidigt som de sträckte ut sina vingar för att flyga sjöng de en liten avskedssång för oss.

Här kliver vi över gränsen till 100 mil som vi nu har avverkat på Gröna bandet.


100 mil avklarade firade vi med surströmingskalas i Rörvattnet.


Redan imorgon väntas vi fortsätta mot Olden, en kortare dagsetapp på ca 18 km. Vi börjar känna vittring av Grövelsjön och känslan är att vi närmar oss. Ca 30 mil kvar nu. 

I morgontimma är chansen stor att få se regnbåge vid Hällingsåfallet.

Med sina 48 meters fallhöjd är Hällingsåfallet gode mäktigt.

Varning alltså!

Ansättens kanjon. Väldigt häftig den också.

Vackra myrar (när man inte behöver gå på dem). Vi mötte två tranor som sjöng.

Inne i Krokoms vindskydd. Gott att få komma in för att värma sin lunch och lägga upp fötterna.


Må gott!
Linnea & Erika

Se filmklippet om Gröna bandet mellan Gäddede och Jänsmässholmen

Ännu en etapp kan bockas av. Underbart! Från Gäddede tog det oss fyra dagar och 137 km för att nå Jänsmässholmen. Längs vägen hann vi passera 100 mil och givetvis firade vi det på plats! Se hur vi gjorde genom att klicka på länken: https://youtu.be/R_-p97IF2BY.

Linnea och Erika framför den mäktiga Ansetten-kanjonen.

Hittills var denna etapp den mest svårorienterade. Håll utkik på nästa blogginlägg som beskriver etappen mer utförligt och som ger dig bra tips på vägen om du gärna undviker att komma på villovägar.

Kramar från oss så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

100 mil av Gröna bandet

På denna fläck, i denna stund och i detta steg når vi 100 mil av Gröna bandet. Hundragränsen har varit ett viktigt etappmål och sporrat oss till att fortsätta framåt framförallt i tuffare stunder. Det känns smått overkligt och glädjen fullkomligt sprudlar!

Här i Rötviken når vi 100 mil av Gröna bandet.

Vi känner oss lyckliga och tacksamma över att vi får vara med om och för det stöd vi får på denna resa! Ikväll firar vi med suring och sedan siktar vi på de resterande 30 milen! Vi börjar med sikte mot Jänsmässholmen redan imorgon. 

Kramar från oss så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Se filmklippet om Gröna bandet mellan Klimpfjäll och Gäddede

En ny etapp är nu avklarad och filmatiserad! Denna gång handlar det om sträckan mellan Klimpfjäll och Gäddede, som landade på 107 km och fyra dagar. 

Vilken är din känsla för terrängen och vyerna? Klicka på länken för att se filmklippet: https://youtu.be/7wdgJA3U2xA

Morgonvyn från Kalfjället är sagolikt vacker!

Tillsammans grejar vi detta!

Idag vandrar vi vidare söderut. Vi har hittills avverkat 90 mil och nästa etappmål är Kallsedet. Området kring Lobbersjön ska tydligen vara mycket svårorienterat. Tur att vi har två hjärnor och fyra ögon plus karta och kompass. Tillsammans grejar vi detta!

Kramar från oss så länge.

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Etapp 6: Klimpfjäll – Gäddede, 107 km

Vandring i myrparadis får sammanfatta denna etapp. Trots att regndropparna har lyckats hålla sig borta är underhåll av sommarlederna undermåliga. Detta innebär att vi har fått klafsa runt i blött blött blött. 

Morgonen startar med dimma och vandring genom blöta myrar.

Liten som stor kan vi alla skapa våra egna mästerverk.

 

Enligt rykten ska senaste översyn av sommarlederna ha genomförts någon gång under 60-talet. Vi väljer att tro på det 😉 Fast än vi har fått gå med vattenfyllda skor är vi glada att kunna bocka av detta kapitel. Sträckan vi främst pratar om är den från Raukaselet och 18 km mot Ankarede. Här finns enbart blöt myr och inte en enda spång. Men från Lejarfallet, som för övrigt var väldigt vackert, blev leden bättre. Vi är nog bortskämda med att under lång tid ha vandrat på välarrangerade Kungsleden.

Lejarfallet i bakgrunden.

Fin rastplats vid Lejarfallet.

 

Surströmmingskalas och spelning

Nog om lederna… Vilodagen spenderade vi på HK Klimpfjäll. På menyn stod surströmmingskalas och spelning, vilket gav oss ny energi innan vi fortsatte vår färd söderut.

Surströmmingskalas och spelning på HK Klimpfjäll.

Gula kantareller
I Raukasjö bodde vi på Tommy och Monicas gård. Vintertid har de våffelservering och det är inte ovanligt att 80 skotrar står parkerade samtidigt på deras stora gård. Tommy fick reda på att vi aldrig hade ätit gula kantareller och gick ögonabums och hämtade tillbehören för att kunna tillaga dem. Monica plockade fram kantarellerna. Vi kan lova att de smälte som smör i våra munnar.

Ny och fantastisk smakupplevelse har vi böda fått erfara. Smörstekta gula kantareller är GOTT!

Morötter kan få dig att gå långt. Chokladbollar kan få dig att gå ännu längre.

Två fina kalfjäll 
Från Raukasjö och söderut mot Gäddede passerade vi två kalfjäll. Balkesbuorke är beläget på ca 1000 möh och där finns ett vindskydd. Dasset hade dock blåst framstupa och vi gissar att denna plats är rätt så vindutsatt. När vi kommit fram till Väktarmon hyrde vi stuga av Lennart och Elsa och blev bjudna på trevlig pratstund med fika. Vi samspråkade om fortsatt färdväg där beslutet landade i att gå resterande del till Gäddede längs bilväg, ca 3 mil, just för att undvika ännu fler dagar med blöta fötter.

Ett stycke dass i framstupa läge.

Fantastiskt att få vakna upp till soluppgång och fjälltopparna inbäddade i moln.

För dig som önskar träningspass på myrmarker kan vi varmt rekommendera sträckan mellan Klimpfjäll och Gäddede.

Ännu håller sig temperaturen på rosa.

Erika har memoreringsstund på fjället.

Vandring på blöta myrar suger bra på benen. Pauser ocv energipåfyllning är viktigt.

Trots många mil avverkade och många mil kvar mår vi rätt så bra över att få vara ute på tur. Hittills har vi vandrat 90 mil och ca 40-45 är kvar.

Kramar från oss!

Linnea och Erika

Mat och kosthållning för Gröna bandare, fjällfarare och långturare

En fjällfarares viktigaste redskap på långturen är den egna kroppen. Den ska dag efter dag och vecka efter vecka klara av många mil, timmar, höjdskillnader, plötsliga väderomslag och stökiga terränger.

Precis som bränslet driver bilen framåt gör maten detsamma med människan. För en fjällfarare blir detta särskilt kännbart och kan vara helt avgörande för om långturen blir lyckad eller ej. 

I detta inlägg har vi valt att fokusera på en fjällfarares kosthållning med utgångspunkt från vår egen pågående tur, tidigare erfarenheter och utbildning inom området. Sammanfattande punkter av inlägget finns på slutet.

Vanliga frågor som många brottas med och som vi vill försöka besvara är:

1. Hur tar jag reda på mitt energibehov?

2. Vad ska jag äta och vilka livsmedel ger mest energi i relation till vikt?

3. När bör jag äta?

4. Hur mycket mat kan jag bära med mig?

5. Hur mycket behöver jag äta och dricka?

6. Hur kan jag tänka smart runtomkring maten?

7. Hur kan en vanlig matdag se ut?

Maten är viktig för att kunna njuta av fjällturen.

1. Hur tar jag reda på mitt energibehov?

Redan innan turen påbörjas behöver du lägga in mycket eftertanke och planering kring kosten. Utgå från egna och andras erfarenheter, läs på och gör en kortare testtur över en helg eller en vecka för att utvärdera resultatet och känslan.

Det du först behöver göra är att fastställa ditt ungefärliga energibehov och ställa det i relation till din energiförbrukning. Du vill alltså uppnå en energibalans. Jämför detta med ekonomins inkomster och utgifter. Om spargrisen är tom har du helt enkelt inte råd att köpa produkten/tjänsten eller så ådrar dig en skuld, vilket vi helst vill undvika. För en fjällfarare blir följden ofta skador, ökat slitage, försämrat humör och trötthet.

Din energiförbrukning beräknar du utifrån kroppsvikt, -typ, kön och aktivitetsnivå, samt packvikt. Det finns många vettiga kalkyleringsprogram på nätet och du kan även få ytterligare feedback via en sportklocka. Bra frågor att ställa till dig själv är: Hur många kilometrar avverkar jag varje dag, hur många timmar är jag igång, vilken hastighet beräknar jag att hålla, hur ser terrängen och temperaturen ut, vad väger packningen, är alla dagar den andra lik?

En sportklocka kan ge en fingervisning om ditt energibehov.

2. Vad bör jag äta och vilka livsmedel ger mest energi i förhållande till vikt?

Våra källor till energi kommer från fetter, kolhydrater och proteiner. Samtliga är viktiga och ingen bör uteslutas helt och hållet. 

Proteinernas viktigaste funktion är att agera byggnadsmaterial medan fetter och kolhydrater blir de primära energigivarna. Medan kolhydrater och proteiner ger fyra kilokalorier (kcal) per gram ger fetter nio kcal per gram. Slutsatsen blir alltså att fetter fungerar som den mest energirika källan. Kolhydrater blir särskilt viktiga för hjärnan, blodsockret och som den primära källan vid ett mer ansträngande arbete.

Val av livsmedel bör till stor del baseras på energimängd i förhållande till packvikt. Kan du dessutom få in lite näring i kosten är det ju fördelaktigt. Jämför en chokladboll med en näve nötter. Energimässigt kan de ligga på en likvärdig nivå, men näringsmässigt är nötterna överlägset bäst! Nötterna ger alltså både energi och näring.

3. När bör jag äta?

Egna erfarenheter och lärdomar från tidigare långturer är att hunger och törst sällan fungerar som pålitliga signaler till när det är dags att fylla på tanken. Som fjällfarare har vi lärt oss att äta och dricka fastän vi varken är hungriga eller törstiga. Fördela intaget jämnt över dagen. Detta brukar gynna energinivåerna både för den aktuella och inför kommande vandringsdagar, samt behåller vi vikten bättre.

4. Hur mycket mat kan jag bära med mig?

Just nu är vi ute på en två månaders fjälltur där vi genomför Gröna bandet till fots; en sträcka på cirka 130 mil i starkt kuperad terräng genom hela den svenska fjällkedjan. Vi väger cirka 65 kg och är 175 cm långa. Den dagliga distansen varierar i regel mellan 20-40 km och tiden vi är ute blir 7-13 timmar per dag med 12-19 kg packning beroende på hur vi kan proviantera oss längs sträckorna. En rekommenderad packvikt för vår del vill vi föreslå till cirka 14-15 kg med tanke på kroppsvikt, hög fysisk arbetskapacitet och antalet kilometrar som vi färdas varje dag. Vi har dessutom valt att variera distanserna så att vi får en variation i belastningen på kropparna. 

Vi har även skickat ut depåer (kartonger) via bussgods som vi hämtar upp var 4-7:e dag som gör att vi inte behöver bära med oss all mat. Tyngre packning innebär ju en större energiförbrukning.

Här hämtar vi upp en depå med påfyllning av mat.

I många av STF:s stugor finns möjlighet att köpa mat.

5. Hur mycket bör jag äta och dricka?

Vår mat för dagen väger cirka 800-900 gram och ger i snitt 3500 kcal per person exklusive 2-4 liter vätska innehållande vätskeersättnings- och energipulver. Vi bär med oss torrmat i form av frukost (600 kcal), lunch (650 kcal) och middag (650 kcal), som kompletteras med 3-4 bars (200 kcal/st), två nötpåsar (200 kcal/st), två påsar torkat kött (70 kcal/st) och två chokladsticks (120 kcal/st), vätskeersättnings- och energipulver (200 kcal), samt torrkaffe (0 kcal).

Ett exempel på hur en dagsranson med mat kan se ut.

6. Hur kan jag tänka smart runtomkring maten?

När vi når civilisationen ser vi till att äta hemlagad mat eller mjukkonserver (innehållande ”riktig” mat) så snart tillfälle ges. Detta är ett viktigt komplement till torrmaten och här får vi också tillfälle att äta en och annan grönsak, frukt och fisk! Vi lägger också in en hel vilodag efter 5-7 dagar ute i fält så att kropparna får bättre möjlighet till återhämtning. Sömnens betydelse är också viktig för läkning. Att dessutom vara fysiskt tränad inför ändamålet och de dagsdistanser som du själv har satt upp är också en nödvändig pusselbit i sammanhanget.

Vi äter hemlagad mat när tillfälle ges.

7. Hur kan en vanlig matdag se ut?

En vanlig dag innebär att vi startar med en rejäl frukost. Därefter vandrar vi cirka åtta km eller två timmar innan vi gör vår första paus på cirka 15 min med vätska och en bar. Sedan väntar ett lunchstopp på cirka 1-1,5 timmar för att kroppen ska ges möjlighet till återhämtning med fötterna i högläge. Efteråt knatar vi på i ytterligare 2-3 timmar innan det blir dags för nästa minipaus med påfyllning av energi. Vätska intar vi ofta och i mindre mängder med jämna mellanrum under dagen. Vi ser alltid till att hålla koll på avstånden till närmsta vattendrag, särskilt när det är varmt ute. När vi sätter punkt för dagens vandring intar vi middagsmålet och har då förhoppningsvis fått i oss den energimängd vi behöver innan dagen är förbi. Oavsett kommer detta att visa sig dagen därpå genom vilket tempo vi kan hålla och hur trötta och slitna vi känner oss. 

Drick ofta och med jämna mellanrum.

Sammanfattning

1. Fastställ din energiförbrukning i relation till din energikonsumtion. Sträva efter energibalans.

2. Ät och drick med jämna mellanrum fördelat över dagen fastän du inte känner hunger eller törst.

3. Tänk på val av livsmedel. Välj mycket energi i förhållande till packvikt. Torrmat är enkelt och väger lätt i förhållande till den energi som ges.

4. Håll koll på avstånden mellan vattendragen.

5. Skicka ut depåer för att kontinuerligt fylla på med mat så att du slipper bära allt från start till slut. Tyngre packning innebär en högre energiförbrukning.

6. Var noggrann med att få in vila, sömn, variera distanserna och var tränad inför ändamålet.

7. Gör en testtur inför den riktiga turen och ta hjälp av erfarna fjällfarare, kalkyleringsprogram och en sportklocka, som ger en bättre koll på energiförbrukningen.

8. Tillsätt vätskeersättnings- och energipulver i vattenflaskan.

9. Var noggrann med tandborstningen, eftersom bar- och chokladkonsumtionen vanligen når sin peak vid långturer.

10. Ät hemlagad mat när tillfälle ges.

11. Kom ihåg: Din kropp är ditt redskap för att ta dig framåt.

12. Hitta dina egna metoder för vad som fungerar bäst för dig!

Avslutningsvis

Viktigt att påpeka är att kosthållningen för varje fjällfarare och person är ytterst individuell. Det som fungerar bra för oss kanske fungerar annorlunda för någon annan. En del väljer att äta rent smör eller hälla olja på maten till varje måltid. Det viktigaste är att du hittar ditt eget sätt och din metod för att hålla kroppen i så gott skick som möjligt och göra långturen till ett fint minne för livet. Dela gärna med dig av dina egna bästa tips. Väl värt att tänka på är att också ha med dig en tandborste och ordentligt med tandkräm, eftersom bar- och chokladkonsumtionen når sin peak på långvandringar.

Njutbar måltid framför brasan efter en hel dags vandring.


Smaklig måltid och stort lycka till!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Etapp 5: Hemavan – Klimpfjäll, 143 km

Nu har vi lämnat välbekanta Kungsleden och fortsatt vår vandring i sydlig riktning.

Vi märker att kvalitén på lederna varierar påtagligt. Från Hemavan till Virisen har vi gått 5,5 mil grusbilväg (alltså inte ens led). Dock skönt för omväxlings skull att kunna hålla ett litet högre tempo och mata på. Från Virisen till Gränssjö plumsade vi oss fram genom blöta myrar och sista milen valde vi att gå upp på asfaltsvägen för att slippa mantrat ”höga knän”. 

Mellan Hemavan och Virisen finns denna coola loppis.

Vackra Virisen i morgontimma.


I Virisen bodde vi på en jättemysig gård, Virisen Lappland. De har egenproducerad mat i sin restaurang och vunnit utmärkelsen White Guide flera år på raken. Där passade vi på att förtära gravad öring och rökt regnbåge. För oss som är uppvuxna med fiske måste vi erkänna att både den gravade och rökta ligger högst upp på topplistan över godaste fiskarna. Högt betyg med andra ord.

Utsikt från vår stuga i Virisen.


Efter nästa övernattning på fina Gränssjö camping tog vi oss an en av våra hittills längsta dagsetapper. En ny helmara blev resultatet. Vi tog oss till nyrenoverade Tjåkkelestugan och den uppfyllde våra förväntningar med råge. Riktigt fin stuga där kreatörerna har tänkt på allt från inredningsdetaljer till fräscht och funktionellt . 

Vackra Tjåkkelestugorna. Nyrenoverade och jättefina.

På väg mot Klimpfjäll och laddar för spelning, sursträmming och OS-final! Samt vila 🙂


Nu har vi landat i Klimpfjäll där spelning, surströmming, vilodag och OS-final för damerna i fotboll väntar. Nu taggar vi upp inför match!!! 

Nyplockade jordgubbar. Ännu är sommaren kvar.

Terrängen varierar. Här passerar vi blöta myrar med ”höga knän” och hoppar oss fram mellan tuvor.

Totalt har vi skickat ut 13 depåer. Dessa går vi igenom för att kontrollera att vi får med oss rätt grejer/mat.

Mycket får vi se längs vår väg.

Det finns många fina stugor längs vandringslederna.

Vandring genom mäktiga Durrenskalet.

Konst eller sopor? Åsikten ligger i betraktarens öga.

En lägereld ökar på mysfaktorn.

Skön middagspaus vid Tjåkkelestugorna. Kvällen är ljummen och fin.

Fantastisk fin vandring längs Norgefararleden. Både utsikt och underlag.


Kramar från oss!

Linnea & Erika