Trots motigt väder passar vi på att stanna upp, se oss omkring och njuta av solskenet. Längs Tjulträsket hittade vi ett charmigt sameviset (ägs av Mikael Winka), där vi gled i land och njöt av en varmlagad lunch.
En solvägg med lä och ett mål varmlagad mat är ett av fjällets guldkorn. Linnea njuter i solen. Foto: Erika Nilsson-Waara.
Vy över Tärnasjön. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Hälsningar från oss!
Erika och Linnea
Sträckan mellan Hemavan och Ammarnäs är nu avklarad. Det blev totalt 83,5 km inklusive några de-tours, eftersom det just nu är ruskigt ogynnsamma snöförhållanden på grund av de plusgrader som råder. Blöta sjöar och moddig snö har passerat våra skidsteg. Vi är iallafall riktigt lyckliga över att ha klarat av denna första etapp.
Njutbara stunder och guldkorn längs denna sträcka är givetvis de nämnda våfflorna i Viterskalsstugan, åkningen mellan de storslagna Sytertopparna, vyn över Ammarnäsfjällen och hjälpande skoterförare som kör upp spår så att färdvägen ska bli lite enklare, samt de fina STF-stugorna med alla välkomnande stugvärdar och gäster. De erbjuder allt från en hjälpande hand med packningen till att sätta igång bastun, servera varm saft, informera om aktivitetsutbud och kontrollera väder och färdvägar för dagen. Skavsår och diverse krämpor är oundvikligt och nu har vi en vilodag framför oss, vilket är välbehövligt för kropparna.
Bildbomb från sträckan mellan Hemavan-Ammarnäs.
På återseende!
/Erika och Linnea
Äntligen är vi igång! Första dagen och första etappen gick som planerat mellan Hemavan och Syterstugan. Sträckan blev 24 km och avverkades på totalt åtta timmar med ett lämpligt lunch- och våffelstopp i Viterskalsstugan. Där fick vi ett mycket varmt mottagande av stugvärdarna Peter Turesson och Mats Fredriksson, samt Caroline Serrander som utnämnde sig själv till våffeltant. Viterskalsstugan är ett riktigt guldkorn längs Kungsleden, då våfflorna, som för övrigt gräddas i ett riktigt järn, är bland de godaste som vi någonsin har ätit. Ett litet tips för att få en glimt av dessa läckerheter är att kika in på Viterskalsstugans Instagram @stfviterskalet.
Från Viterskalsstugan hade vi cirka 12 km kvar till dagens mål. Vindbyarna blåste friskt och vi hann även med att se vår första lavin på distans även om den var liten. Dagens stigning blev totalt 1000 m och kroppen säger därför god natt och på återseende för nya utmaningar under morgondagen. Vi planerar att starta vid soluppgång som är kring kl 6-tiden.
Kram så länge!
/Erika och Linnea
Så inleder Nathalie Karlsson beskrivningen av Hemavans Fjällcenter, där vi under de senaste två dagarna har vistats.
Natalie har arbetat som receptionist sedan 2012 och berättar att fjällstationen drivs i samarbete med Svenska turistföreningen, STF. Intill anläggning har de en egen simbassäng, fina skoter- och skidleder, samt utförsåkning i världsklass. Bakom knuten finns även en friluftslivsbutik som har det mesta som en ”naturlivsnjutare” behöver.
Linnea, Lucas och Erika i Hemavan
Nathalies tre guldkorn i Hemavan
Nathalie hälsar oss välkomna till Hemavans fjällcenter.
Kungsledens popularitet gör den mycket trafikerad, vilket innebär att den är i stort behov av restaurering. Med anledning av detta har STF startat ett projekt som kallas för ”Stötta Kungsleden”, vilket du kan läsa mer om på deras hemsida. Nathalie anser att behovet av stöttning är viktigt för att leden ska kunna bevaras så att kommande generationer får också får se och uppleva den.
Spelning i å de naturelle style i Hemavan
Ikväll fick vi även äran att spela och sjunga på Hemavan fjällcenter, vilket alltid ger oss mycket energi och glädje. Med andra ord var detta en perfekt uppladdning inför starten av Kungsleden. Efter bara två dagar på fjällstationen håller vi med Nathalie till fullo. Det vilar en riktigt go och familjär känsla över Hemavan!
Tack för denna gång Hemavan. Vi ses till sommaren!
Kram så länge
/Erika och Linnea
Så här ser våra planerade dagsetapper längs Kungsleden ut. Distanserna är ungefärliga, där den kortaste ligger på 22 km och den längsta på 37 km. Beräknad hastighet på turskidor och med pulka i fjällmiljö är ca 3 km/h. Dagsljuset ser ut att vara kring 12 h från att vi startar och varje dag blir det minst 7 minuter längre dagar (dagsljus). Vi har med oss pannlampor och siktar på att hellre starta tidigt i mörker och ha hela dagen framför oss än tvärtom.
Den 15 mars bär det av!
/Linnea
Detta inlägg är den andra av totalt två delar. I del 1 (se inlägg 160301) fokuserade jag på planeringen inför träningsperioden utifrån målsättningar, krav- och kapacitetsanalys. I denna del presenterar jag resultatet, analysen och tankar kring den fortsatta träningen.
Resultat (beräkning utifrån de senaste 60 dagarna)
Träningstid
58:09 tim, dvs. 6:47 tim/vecka och 58 min/dag.
Träningstid månadsfördelning
Antal träningsformer
16 stycken (ex. löpning, skidåkning, stakmaskin, Crossfit, cykel, styrketräning, core, pilates, funktionell träning, box, tyngdlyftning, styrkelyft och rörlighetsträning mm.)
Antal pass
78 stycken, dvs. 9,1 pass/vecka.
Fördelning av passen
Intensitet i passen
Total sträcka
305 km, dvs. 35 km/vecka.
Vilodagar
8 st, dvs. 1 st/vecka
Sömn
Ej registrerat, men känslan är att antalet timmar kan öka något, eftersom kroppen då återhämtar sig ännu bättre.
Kost
Äter regelbundet tre huvudmål (frukost, lunch och middag) och 3-4 mellanmål/dag. Jag följer tallriksmodellen och försöker tänka på vätskeintag (minst 3 L/dag) under och utanför träningen.
Det har blivit en och annan pull-up genom åren.
Analys
Under de senaste två månaderna har jag stegrat antalet träningstimmar successivt, vilket känns relevant då fjällprojektet kräver mycket god uthållighet och många timmar i rörelse. Det verkar som att jag både varierar (16 stycken olika träningsformer) och pulserar (lätta till tuffa pass) träningen, samt utgör styrketräningen en tredjedel av den totala träningen, vilket är positivt. Under en vecka har jag en vilodag, vilket är ett viktigt inslag för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig träningen på ett bättre sätt.
Anmärkningsvärt är att jag i mitten av januari ramlade i trappan och fick då sy 5-6 stygn strax nedom knäet. Detta innebar att särskilt benstyrketräningen inte har blivit helt optimal, samt fick jag exempelvis till en början konditionsträna med helt raka knän i stakmaskinen. Det mesta går dock så länge hjärnan ser möjligheterna istället för hindren!
Då jag inte har gjort något liknande projekt tidigare utan endast har känt på essensen av vad vi har framför oss blir detta lite av en ”trial and error”. Jag använder tidigare erfarenheter blandat med kunskaper och forskning i hur jag bör träna och tänka kring upplägget. Den snöbrist som infinner sig i min omgivning gör att jag har fått tänka rätt kreativt och tillbringa flertalet timmar i stakmaskinen, som ju är den konditionsmaskin som liknar skidåkning mest. Känslan utifrån sömnen är som tidigare nämnt att timmarna kan öka något, eftersom sömnen har en fantastisk förmåga att bygga kroppen och göra den starkare.
Fortsatt planering
Framöver kommer jag att fortsätta i liknande spår och fila lite mer på detaljer innan startskottet går från Hemavan den 15/3. Förhoppningen är då att jag har gjort en så pass bra grundträning att jag ska få möjlighet till att njuta och hålla mig fri från skador under fjällturen. Denna träning kommer även att utgöra grunden till sommarens andra etapp och delmål (se del 1 från 160301).
Dina reflektioner
Hur hade du gjort inför detta eller ett liknande projekt? Dela gärna med dig av dina tankar och idéer. Vi kan säkert lära oss mycket av varandra och jag tar gladeligen emot nyanserade tips för att utveckla min träning ännu mer.
Vi ses snart igen!
/Erika Nilsson-Waara
Det är nu dags att summera min träning över de senaste två månaderna för att se hur jag ligger till i planeringen. Idag presenterar jag den första av totalt två delar. Häng med i min träningsvardag!
Del 1
Fokuserar på planeringen inför träningsperioden utifrån målsättningar, krav- och kapacitetsanalys.
Del 2
Fokuserar på resultatet (träningstimmar, -former, -intensitet, vila, kost och sömn mm) och analysen under och efter träningsperioden, samt tankar kring den fortsatta träningsplaneringen.
Målsättningar
Huvudmål (2016)
Genomföra 1840 km via turskidåkning och till fots (jogga och vandra) i starkt kuperad fjällterräng.
Delmål 1 (15/3)
Genomföra Kungsleden, 450 km på 20 dagar.
Delmål 2 (v 28)
Genomföra Gröna bandet, 1300 km och bestigning av fyra fjälltoppar, 90 km på 8-9 veckor.
Kravanalys
Målsättningarna kräver mycket god uthållighet, samt ben- och bålstyrka, då terrängen är starkt kuperad och det handlar om att bära eller dra packning på upp till 30 kg. Jag bör kunna vara fysiskt aktiv nästintill varje dag.
Kapacitetsanalys
Med mig i bagaget har jag en relativt hög träningsdos och är skapligt allround-tränad med goda testresultat på både styrka och kondition. Tester har utförts enligt Fysprofilen, Beeptest och via konditionstest på cykel med ett beräknat VO2max (syreupptag).
Konditionsträningen är given i planeringen.
Planering
Att fortsätta med aktuell träningsdos och -variation. Lägga till ytterligare konditions- och uthållighetsträning i stakmaskin och skidåkning (när tillfälle ges), samt styra styrketräningen mot en något mer uthållig inriktning inför etapp ett. Upplägget planeras utifrån träningens olika grundprinciper och faser med adekvat progression och periodisering, samt eftersträva en balans mellan att äta, träna, vila och sova.
Med detta som bakgrund kommer jag att presentera resultatet och analysen med framtidstankar under torsdagen. Blev det som jag tänkte eller hände det något på vägen?
Vi ses snart igen!
/Erika Nilsson-Waara
Kungsleden har blivit utnämnd till en av världens vackraste vandringsleder och lockar besökare från världens alla hörn. Dess historia sträcker sig drygt hundra år bakåt tiden och är ett barn av den ideella organisationen Svenska Turistföreningen (STF). Med små medel lade STF grunden till den led som vi ser idag. Då visste man inte riktigt hur ledens slutliga utformning skulle bli och den första sträckan förlades mellan Abisko och Kvikkjokk.
Kungsleden: Hemavan <-> Abisko
Inspiration från den ryska tsaren
Inspirationen kommer från den ryska tsaren där man med linjal hade låtit rita ett streck på kartan och därefter upprättat en järnväg mellan St. Petersburg och Moskva. På samma sätt gjorde Turistföreningens styrelse; det vill säga att man ritade ett streck på generalstabens karta, från Abisko till Kvikkjokk, och sade att där ska fjällens kungsväg gå.
Utökad sträcka
STF ville skapa en rösad led med övernattningsmöjligheter, ordnade ställen att vada över och roddleder över sjöarna. Med tiden har leden utökats med kåtor, stugor, fjällstationer, roddbåtar med mera i syfte att underlätta och öka säkerheten ute på fjället. Ledens sträcka har successivt utökats och i STF:s årsskrift 1941 går att läsa att leden går mellan Abisko och Jäkkvikk. År 1955 skrev den berömda fotografen Svante Lundgren att Kungsleden slutar i Ammarnäs, men under samma tid hävdade en del fjällvandrare att leden var längre än så och omfattade alla de stigar som STF hade rösat. År 1975 förlängdes Kungsleden officiellt från Ammarnäs till Hemavan och år 1977 skapades det statliga ledsystemet i fjället, vilket innebar att Naturvårdsverket fick ett övergripande ansvar för samtliga fjälleder och därmed Kungsleden.
Vem/vilka underhåller leden?
Eftersom Kungsleden ingår i det statliga ledsystemet underhålls den av Naturvårdsverket, men flera aktörer och organisationer är engagerade. Exempelvis äger STF de flesta övernattningsstugor och framställer mycket information om leden. Överfarterna med båt längs Kungsleden ombesörjs till stor del av ortsborna och är mycket viktiga för att leden ska fungera. I skötseln ingår bland annat att märka ut Kungsleden i terräng, placera vägvisare på lämpliga platser, lägga ut spänger, bygga broar och rastskydd.
Mycket ska underhållas längs leden; spänger, broar, roddleder m.m.
Stötta Kungsleden
På grund av att leden är så populär utsätts den för mycket slitage och här har STF gått in med ett projekt som heter ”Stötta Kungsleden”. Syftet är att rädda metrar längs sträckan, där en meter kostar 25 kr och går till restaurering av leden. Hittills är en fjärdedel räddad. Jag och Erika har räddat 10 metrar och tänker att många bäckar små. Vår förhoppning är att hålla fjället i ett så intakt skick som möjligt så att vi och även våra efterkommande får möjligheten att uppleva vår vackra fjällvärld.
/Linnea
Kungsleden är totalt 450 km och vi har beräknat 20 dagar till denna tur. Detta innebär att vi behöver ha med oss framför allt mycket mat. Totalt har vi skickat ut fyra depåer, vilka sammanlagt väger 35 kg. En vikt som vi annars hade varit tvungna att dra med oss hela vägen.
Organisering av mat. Två personer och fyra depåer kräver sin logistik.
Påsarna packas så tight som möjligt – dragspelsmetoden.
Logistik och transportsätt
Det första jag har gjort är att ta reda på till vilka platser längs sträckan det är möjligt att skicka ut depåer till. På vissa sträckor är det ”väglöst land” och hit går inga leveranser. Därefter har jag kontaktat respektive plats där vi kommer att övernatta för att kontrollera hur de får sina leveranser. Samtliga har angett Bussgods.
Förtryckta fraktsedlar (görs på internet) underlättar när du väl är på bussgods.
Kartongerna paketerade, vägda och klara för transport.
Depåstationer
Vi startar turen i Hemavan och i pulkorna fraktar vi med oss tre dagsransoner, samt tre extra huvudmål mat + tre extra frukostar vardera utifall vi, av någon anledning ,skulle bli fördröjda ute på fjället. På många av ställena finns dessutom affär och möjlighet att bunkra på oss extra proviant. På angivna ställen kommer vi att hämta upp depåer, vilka ser ut enligt följande:
1. Ammarnäs (upphämning av depå för 4 dygn)
2. Jäkkvikk (depå för 4 dygn)
3. Kvikkjokk (depå för 3 dygn)
4. Saltoluokta (depå för 6 dygn)
Hur tänker man kring innehåll och mängd?
Per dag har vi kalkylerat:
* 1 frukost (300-600 kcal)
* 1 lunch (650 kcal)
* 1 middag (650 kcal)
* 4 bars (800 kcal)
* 1 beefjerky (70 kcal)
* nötblandning
* kaffe
* blåbärssoppapulver
Totalt: cirka 2700 kcal (+ nötter och blåbärssoppapulvret)
Vi beräknar en åtgång kring 3000 kcal och kommer under turen att ha på oss Suunto-klockor för att fastställa vår faktiska energiutgift. Resultaten kommer att presenteras efter turen.
I depåerna ligger även toalettpapper, desinfektionsmedel, plastpåsar, bränsle, batterier och någon kaka. Allt som vi plockar upp kommer vi att behöva bära – tänk ”light is right”, men ändå att du får med dig det viktigaste för överlevnad och en njutbar tur. För mycket vikt gör att turen blir mer jobbig än upplevelserik.
Det är inte bara mat som skickas ut. Även toalettpapper och handdesinfektion.
Linnea blickar framåt. Nu är det nära till avfärd! Den 15 mars åker vi.
Over and out!
Linnea
Våra ögon sken upp när vi läste dessa rader. Det är beskrivningen av den klocka som kommer att följa med på vårt äventyr och förhoppningsvis leda oss hela vägen in i mål. Det handlar om Suunto Ambit3 Peak Sapphire.
Det som utmärker just denna klocka är dess okrossbara glas, silikontillverkade armband, kart- och kompassfunktion med ruttnavigering, samt möjlighet till trådlös överföring av information till och från mobilen. I övrigt har den allt annat som vanliga sportklockor har.
Tidigare har jag inte haft någon särskilt avancerad sportklocka utan det har räckt med puls-, tempo- och GPS-funktioner. När vi nu tar oss an detta uppdrag var det därför dags att uppdatera klocksortimentet. Dessutom lär det bli ännu roligare, lärorikt och mer utvecklande i min egen träning när jag nu har fler funktioner att kunna analysera. Igår kväll läste jag manualen och gjorde diverse inställningar på klockan. Nu ser jag framemot nästa löppass som lyckligtvis är planerat till idag, då jag har hand om lunchlöpning på fredagar via mitt jobb på StrandHälsan i Falkenberg. Är du i trakterna är du varmt välkommen att ansluta till vårt härliga gäng.
Vår hjälp med navigering och beräkning av energiåtgång.
Gårdagen spenderas även till inhandling av endagslinser och ett Lifeproofskal som ska vara helt vattentätt och stöttålig för mobilen. Det är med andra ord otroligt mycket att tänka på, både stort som smått, inför det första stavtaget den 15:e mars.
Så med både klocka, karta, kompass, nödsändare och en uns klokhet bör vi nu vara helgarderade för att navigera oss hela vägen fram till Abisko Fjällstation. Visserligen bör vi inte dra alltför säkra växlar ändå. Min syster Linnea har tidigare gått fel vid hennes första försök av att bestiga Kebnekaise. Istället för att vandra uppför berget som låg vid sidan av henne vandrade hon i en dalgång i cirka två timmar innan hon och hennes sällskap upptäckte det märkliga vägvalet… Året därpå kom hon tillbaka och gjorde om och gjorde rätt. Bra jobbat!
Linnea bestiger Kebnekaise 2013
Innan detta inlägg publiceras får Linnea givetvis chansen att godkänna att jag berättar denna historia. Till hennes försvar vill hon framhäva att skylten var alldeles för otydlig om var hon skulle svänga av.
Visst, vi säger så.
Vi ses i löparspåret!
/Erika
Waara Worldwide 