Genomfört turen flera gånger om

29 maj, 201828 maj, 2018Lämna en kommentar

Idag gästade vi Sveriges radio P4 Västerbotten för att berätta om vårt kommande paddlingsäventyr. En tjusning med att ha hela turen framför sig är att halva nöjet handlar om förberedelserna.

När vi får frågor såsom ”hur kom vi på idén”, ”varför gör vi detta”, ”vad tror ni blir största utmaningen” m.m. så går tankeverksamheten igång och man börjar att föreställa sig saker – på både gott och ont, men mest på gott. I huvudet har man genomfört turen flera gånger om och varje gång känns det som att den blir på olika sätt.

Ser fram emot möten

Att gå igenom kartorna och fantisera om vad alla platser kommer att bjuda på är en del av upplevelsen. Men det mest fascinerande med alla långturer som vi har gjort är alla de fantastiska människor vi har mött på vår väg. Detta tror och hoppas vi kommer bli verklighet även denna gång.

Nu är det inte så många veckor kvar innan vi tar första paddlingstaget och än återstår massvis med saker att göra. Fortsättning följer för testa utrustning och träning av paddling.

Hälsningar,
Linnea

Linnea och Niclas gästar radio för att berätta om sitt kommande paddlingsäventyr.

Paddling i skarpt läge

27 maj, 2018Lämna en kommentar

I lördags deltog vi i en paddlingstävling. Vi ställde upp i 30 km raceklassen och fick uppleva både sjö, åar och en del spännande forsar. Ett perfekt lopp för att få testa utrustning och öva paddlingsteknik inför långturen.

Paddlingstävlingen bjöd på några spännande forspartier. Foto: Åsa Berglund

Totalt var vi ute på vattnet i 5 h 50 minuter. På sjöarna blåste det mycket och det var ganska tufft att korsa dem. Forsarna var roliga att ta sig igenom och gav bra spänning till tävlingen. Många partier, även kallad ”gubbsträckorna” var mysiga med serpentinsvängar i idyllisk miljö.

Detta var vår livs första paddlingstävling och känner oss grymt nöjda att vi ställde upp.

I lördags deltog vi i en paddlingstävling och fick testa på vår utrustning i skarpt läge. Foto: Åsa Berglund

Nästa år är det dags igen!

/Linnea

Torrdräkt – behövs det verkligen?

22 maj, 201822 maj, 2018Lämna en kommentar

Nu är det inte många veckor kvar innan vi tar första paddlingstaget från Kärringsjön med slutdestinationen havet vid Göteborg. Inför en sådan här långtur, genom många olika typer av vattendrag är det extra viktigt att planera, testa och utvärdera utrustningen.

Torrdräkter på! Viktigt att kontrollera att alla dragkedjor är stängda. Foto: Roger Strandberg

För två veckor sedan besökte vi en paddlingsbutik för att få rådgivning med vilken typ av utrustning vi behöver. Redan innan besöket hade jag haft i åtanke att en torrdräkt är bra att ha. Och varför är det ”bra att ha”? Jo, dels så håller man sig torr (såsom namnet antyder), men just på grund av att du håller dig torr minskar också risken för nedkylning. Om vi mot förmodan skulle ramla i de kalla fjällvattnet finns risk för hypotermi (kroppstemperatur <35 grader C) och det kan gå riktigt fort att drabbas av. De passager som vi tror oss få mest nytta av dräkterna, rent säkerhetsmässigt är när vi ska korsa Rogens komplexa sjösystem, likväl som Vänern. En ytterligare fördel med torrdräkt är att man kan förlänga paddlingssäsongen.

Torrdräkterna håller oss… torra såklart. Foto: Roger Strandberg

Dräkternas utseende

Den kvinnliga modellen har en dragkedja (vattentät) baktill och på herrmodellen sitter en dragkedja framtill. På så sätt behöver man inte ta av sig hela plagget för att uträtta toabesök. En annan detalj är att ärmslut och runt halsen består av någon slags gummi som ”snörper åt”. I början fick jag lite klaustrofobi, men vande mig snabbt.

Tränar på att kasta kastlina. En viktig säkerhetsutrustning om någon av oss skulle falla i. Foto: Roger Strandberg.

Risker med torrdräkt

Dock ska man vara medveten att det finns risker med dräkten. Skulle man ramla i vattnet och exempelvis orsaka reva i tyget innebär det att vatten kan sippra in och man sjunker. Då måste man snabbt som ögat upp ur vattnet och ta sig in mot land eller i kanoten. Varma sommardagar lär det också kännas rätt så instängt och kvavt. Vi har ännu inte hunnit testa dessa i skarpt läge, förutom ett dopp i Indalsälven. De fungerade bra, både att paddla och att simma i.

Storm fick testa sin nya flytväst och därmed ta sig ett dopp. Foto: Roger Strandberg

Skor är ett måste

Ja visst ja – man måste alltid ha skor på sig. Vi fick rådet att använda trailskor, dels för att de inte blir lika tunga när de blir blöta jämfört med vanliga gympadojjor och att de släpper igenom vattnet.

Vi är laddade för paddling! Foto: Roger Strandberg

Hälsningar,
Linnea

: Niclas är stark och glad. Foto: Roger Strandberg

: Linnea är glad att torrdräkten håller henne torr. Foto: Roger Strandberg

Premiärtur med kajaken

17 maj, 201816 maj, 2018Lämna en kommentar

Sommaren har kommit till Jämtland och Ally-kanoten har fått bekänna vatten i dagarna två. Jag har även fått göra premiärtur med kajaken på Storsjön.

När vi ska ut på långturen ”Nordens längsta vattenväg” kommer vi att paddla i Ally-kanoten (kanadensaren) de första tre veckorna. Sista veckan, som blir från Karlstad, över Vänern och Göta älv är planen att paddla i varsin havskajak. Det gör vi för att Vänern till stora delar innebär öppet vatten, mer och större vågor och då är en havskajak med kapell att föredra.

Nedan ses bilder från paddlingen på Storsjön i Östersund. Storm får fortsätta hänga på och vänja sig att vara på vatten. Han verkar tycka det är spännande och trivs.

Pemiärturen med kajaken hade inte kunnat bli bättre än så här. Varm kväll med magisk solnedgång. Paddling på Storsjön, Östersund.

Med kanoten är det lätt att hitta en inbjudande fikaplats.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Varför paddling?

15 maj, 201814 maj, 2018Lämna en kommentar

Det finns många sätt att färdas i naturen på. Vandrandes, ridandes, skidandes, cyklandes, på skridskor, löpandes och alla har sin tjusning. Men att paddla är speciellt. Du befinner dig i elementet och känslan att klyva en spegelblank yta, forcera skummande vågor eller att smyga fram på grunda vatten och inspektera bottenvegetationen i en klar källsjö är svårslagen.

Paddling är ett fint sätt att umgås med naturen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Paddling är ett fint sätt att umgås med naturen på. Djurlivet accepterar dig på ett annat sätt. Som människa blir du paddlandes en del av naturen och mötet med fåglar, fiskar, bävrar, älgar och uttrar kan ofta bli närgångna. Att sen få glida in mot en öde strand, somna till ljudet av vågors brus och vakna till en ny dag med paddling och liv i det fria är något jag längtar efter. Snart är det dags. Helgen efter midsommar planerar vi att starta paddlingen längs Nordens längsta vattenväg som ska ta oss 73 mil från källan i Härjedalsfjällen till kusten utanför Göteborg.

Paddlingen möjliggör att nå ställen som kan vara svåra till fots. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Att stilla glida fram på vattnet, för att sedan vara beredd på vad som komma skall är en häftig och spännande upplevelse från kanoten. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ha det bra!

Hälsningar Linnea

Paddlingen: Färdväg

10 maj, 20188 maj, 2018Lämna en kommentar

Första gången jag hörde talas om Nordens längsta vattenväg var för ungefär två år sedan. Niclas började med att rabbla upp från var dess källa startar och hur den sedan fortsätter genom en herrans massa sjöarn och älvar. Namnen på dessa vattendrag lade jag inte på minnet, men nu kan jag dem som ett rinnande vatten (hehe… rinnande vatten). Dessa kommer vi nämligen att passera på vår tur.

Nordens längsta vattenväg startar i Härjedalsfjällen och slutar i havet vid Göteborg. Foto: Roger Strandberg

Källan till Sveriges största sjö

Nordens längsta vattenvägkommer att ta oss 731 kilometer från fjällvärlden i Härjedalen, via norska älvar och Värmlands skogar till havet utanför Göteborg. Genom två länder följer vi vattnets väg från källa till hav.

Vår paddeltur startar dock vid Kärringsjön trots att Klarälvens egentliga källa finns en bit därifrån på Brändstöten. Men praktiska omständigheter, som att den lilla Brändstötsbäcken inte är möjlig att paddla och att Kärringsjön är utrustad med bilväg, gör att Kärringsjön ändå får utgöra starten.

Sedan går färden vidare via Rogens naturreservat in i Norge och Femundsmarka Nationalpark. Den stora sjön Femunden tar oss söderut till Femundselva som sedermera blir Trysilelva. När riksgränsen passeras ändras namnet till Klarälven som rinner ut i Karlstad.

Från Karlstad paddlar vi över Vänern via Lurö skärgård till sjöns utlopp i Vänersborg. Göta älv tar vid och vattnet når slutligen havet utanför Göteborg.

Nedan följer en mer detaljerad plan för vår färd (klicka på länken). Sträckan och antalet dagar är beräkningar. Vindar, vattenstånd, paddlingsbarhet och antalet lyft på olika sträckor påverkar paddlingstakten i väldigt stor utsträckning. Tidsåtgången får därför ses som riktlinjer snarare än absolut sanning.

https://www.google.com/maps/d/viewer?mid=1cr-iuVkexJPaBEcgvqGX1vh-clM&ll=60.09806613959517%2C12.60799099999997&z=6

Ha det bra!

Hälsningar,
Linn

Presentation: Niclas Bentzer

4 maj, 20184 maj, 2018Lämna en kommentar

Skribent: Niclas Bentzer

Tankarna på att få göra en lång paddling har länge cirkulerat i skallen. Nu till sommaren ska det äntligen på av! I kanoten kommer jag att sitta, tillsammans med min sambo Linnea Nilsson-Waara och vår hund Storm.

– ”Du låter som Gunde”, ropar en elev till mig och skrattar.

Hon syftade på Gunde Svan och hur han brukar låta i Fångarna på fortet när han lite lätt överexalterad peppar den tävlande i sin cell, med sitt ganska grova dalmål. Och jag låter nog lite lika när jag försöker muntra upp mina elever där i gympasalen.

Sommaren 2018 kommer Niclas och Linnea att paddla från Härjedalsfjällen till Göteborg – Nordens längsta vattenväg 73 mil. Foto: Roger Strandberg

Uppvuxen i hjärtat av Dalarna

Jag är dalmasen som vuxit upp i kulturidyllen Sundborn i hjärtat av Dalarna. Efter studier till gymnasielärare i idrott och historia gick flyttlasset till Jämtland och Östersund för att få komma närmare fjället. Men efter några år som gymnasielärare och ett helt liv i skolan lockade fjället. Så flyttlasset gick vidare västerut för jobb åt Svenska Turistföreningen i Jämtlandsfjällen och senare i Dalafjällen och Grövelsjön. Inom kort kommer vi att flytta till Skellefteå. Kom och hälsa på!

Mitt intresse för djur och natur kommer från fisket. Från sjön och ån där hemma till nya tjärnar och älvar allt längre bort. Nyfikenhet och undran om vad som finns där bortom kröken är fundamental i min kropp.

På skidtur i Kanada. Foto: David Erixson

Långturerna har avlöst varandra

2013 sa min kompis David Erixon att han ville åka skidor genom hela Norge och undrade om jag ville följa med. 250 mil och fem månader på skidor. Jag gjorde vad de flesta skulle gjort och tackade så klart nej. Men vad är det man ångrar i livet; jo, det man aldrig vågade göra. Så jag fick ändra mitt beslut och säga ja. Efter den långturen är jag fast! Att vara på långtur är det bästa som finns i livet!

Efter turen genom Norge har jag tillsammans med David 2014 skidat ”Vita Bandet”, turen genom den svenska fjällvärlden från Grövelsjön i söder till Treriksröset i norr. 130 mil som vi avverkade på 29 dagar.

Vi kände oss inte klara med det utan år 2015 drog vi till Kanada och spenderade elva dagar på att skida i Yukon och samtidigt känna på temperaturer ner mot -48 grader.

2016 blev det fokus på en långloppsutmaning och Nordenskiöldsloppet.

Skidåkning är bland det bästa som finns. Foto: David Erixson

Varm, torr och mätt – då blir livet en fest!

Hittills har mitt långturade handlat om skidåkning. Nu väntar alltså en långtur sommartid paddlandes fram från fjällen i Härjedalen till havet utanför Göteborg tillsammans med Linnea och Storm.

Men varför gillar jag egentligen att vara ute på tur? Jo, för att det är det livet den mänskliga kroppen egentligen är skapad för, i alla fall min. Att röra på sig, att äta och att sova. Livet på tur är enkelt. Så länge jag håller mig varm, torr och mätt är livet en fest! Jag behöver aldrig stå i kö, slipper tvätta bilen och kämpa mot krånglande datorer. Att få leva så basalt tillsammans med naturen ger mig ro i själen.

På återhörande!

/Niclas

Bergstugan Fröå Gruva

17 februari, 2018Lämna en kommentar

Bergstugans servering vid Fröå Gruva, med utsikt över majestätiska Åreskutan är ett givet besöksmål för dig som vill äta gott och samtidigt kunna välja på alla de olika alternativ som finns för att ta dig dit. Hit går nämligen skidspår, vandringsleder, skoterspår och bilväg. Detta gör stugan väldigt tillgänglig oavsett vilka fysiska förutsättningar du har.

Bergstugan ligger vackert belägen med Åreskutan i fokus. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Serveringen erbjuder fika, våfflor, lunchbuffé, soppa och middagar. Missa inte att smaka av deras hembakade bröd! För att hitta hit kör du av från E14 vid Björnänge och följer skyltningen längs 7 km bilväg. Det går även att parkera vid Björnens skidspårscentral och därifrån är det cirka 4 km skidåkning i relativt flack terräng.

Fin skidåkning i anslutning till Bergstugan. Vi valde köra bil hela vägen till Bergstugan och därefter åka ”milsspåret”/grön markering för att sedan avsluta turen med god mat. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Fröå Gruva är en gammal nedlagd koppargruva och har sin historia från mitten av 1700-talet till 1919. Hit åker vi gärna tillbaka till sommaren för att lära oss mer och kanske boka en guidad tur.

/Linnea

Bergstugan är populärt besöksmål för både stora och små. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Detta bildspel kräver JavaScript.

21. Björnlandets nationalpark

12 maj, 201712 maj, 2017Lämna en kommentar

Nationalparksresan rullar vidare. Denna gång med ett besök i Björnlandets Nationalpark i Västerbotten.

KORTFAKTA BJÖRNLANDETS NATIONALPARK
Bildad: 1991
Sevärdheter: Utsikten från Björnberget, fågellivet, urskog
Besök: Bil till entrén vid Angsjön

Vi lämnar Östersund tidigt på morgonen. Efter lunch och intressanta möten i Örnsköldsvik rattar vi vidare norrut längs riksväg 352 mot Fredrika. På vägen mellan Åsele och Vännäs visar en brun skylt oss vidare mot Björnlandets Nationalpark. Vi följer skylten och den tar oss in på en grusväg. Allt eftersom att kilometrarna minskar till målet växer snömängden i dikeskanten. Ett virrvarr av grusvägar penetrerar skogslandskapet. Men skyltar visar vägen. Detta är tjädertrakter. Träffade på fyra hönor som motvilligt ställde upp på bild.

Nationalparkernas fina och informativa entréer. Björnlandet utgör inget undantag. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Plötsligt tar vägen slut och vi befinner oss på stranden vid Angsjön och därmed entrén till Björnlandets Nationalpark. Ett området med stora kvalitéer som urskog inom den naturgeografiska region i södra Norrland som kallas vågig bergkullterräng. Runt om Angsjön, som fortfarande täcks av ett tunt islager med nysnö förutom ett par decimeter närmast land där vattnet är öppet, höjer sig bergsryggar täckta med tät skog som växer hög. Här och var uppenbarar sig luckor i skogen och lodräta stup hintar om fina utkiksplatser. Höjdskillnaden i parken är upp mot 200 meter mellan dal och berg. Vid Angsjöns västra strand sträcker sig en dalgång vidare i vilken Björkbäcken rinner fram och omges av ett sammanhängande myrmarksområde. De stora arealerna med kalhyggen som vi tidigare passerat förstärker urskogskänslan i Björnlandet och längtan efter att få ge sig ut i området.

Kallkälla finns i anslutning till Angsjöns entrée. Början av leden, ca 700 meter, är tillgänglighetsanpassad för t.ex. rullstolar/barnvagnar. Foto: Linnea Nilsson-Waara

1991 beslutades att skydda detta fantastiska naturområde ännu fritt från det moderna skogsbrukets framfart genom inrättandet av en nationalpark. Från början fanns endast en led som tog besökarna upp till utkikspunkten på Björnberget. Men på senare tid har parken efter ett beslut i riksdagen utvidgats till dubbla storleken och större delar av parken gjorts tillgängliga genom uppmärkning av flera nya leder med olika längder. Den nya entrén med tillgänglighetsanpassat dass, informationstavlor och spänger håller på att ta form. Två fina timmerstugor har byggts, Angsjökojan och Svärmorskojan. Standarden är enkel men stugorna är fräscha, mysiga och har allt man kan önska sig! Ved finns på plats och i stugorna är sängarna utrustade med madrasser, filtar och kuddar. Ett tips är dock att ta med egen sovsäck alternativt reselakan. Vedspisen fungerar utmärkt att laga mat på och det finns enklare köksgeråd som kastruller, bestick tallrikar och muggar.

Angsjöstugan. Ved finns för att sågas och huggas. Jättefräsch och enkel stuga för övernattning (med kamin). Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vår ursprungliga plan är att börja vandra längs sjöns strand till den norra änden. Cirka 1,5 kilometer till Angsjökojan och övernatta där för att dag två vandra den 12 kilometer långa Svärmorsleden åter till entrén. När vi vandrar iväg singlar vitt ner i luften och kängorna lämnar ett rejält spår i snön som täcker spängerna.

Här finner du karta och mer information om Björnlandets nationalpark.

Vi kommer fram till Angsjökojan vid åttatiden på kvällen efter att ha vandra genom gles urskog där vissa av tallarna är så gamla som 450 år. Torrakor bidrar till den biologiska mångfalden och träden täcks av hängande lavar i from av skägg- och manlav. Tydliga spår efter forna skogsbränder i form av brandljud och brandstubbar avslöjar att området har en dramatisk historia. Minst tio skogsbränder tros ha härjat i området de senaste 300 åren. Nu var det länge sedan någon brand påverkat skogen så bestånd av gran och björk börjar breda ut sig. Det ger skogen en fin dynamik. Tallskogen gynnas i brandhärjade områden då den tjocka barken ger viss skydd mot lågorna.

Skogen bjuder på mängder med man- och skägglav. Mäkta imponerande. Tyder på ren luft! Foto: Linnea Nilsson-Waara

Berggrunden består av urberg i from av granit. Blockig morän är den dominerande jordarten och stora blocksamlingar förekommer under rasbranterna och i områdets flackare terräng. Ett inslag som ytterligare förstärker Björnlandets karaktär som urskog.

Det är rogivande att få pyssla med stugsysslor. Hämta vatten, hugga ved, elda i kaminen. Låta saker ta sin tid och ha sin gång. En skön kontrast mot det urbana liv där det vardagliga ska elimineras till i närmast 0 minuter per dag för att istället ge plats till självförverkligande. Att få leva på en basal nivå är rogivande för såväl kopp som själ. All fokus på att hålla sig varm, torr och mätt.

Kulturgeografiska spår i naturen som avslöjar avlägsen mänsklig aktivitet i området förekommer i Björnlandet. Men dessa är svåra att upptäcka om man inte vet vad och vart man ska titta efter. Småskaligt skogsbruk har utförts i området här och var, det skvallrar små stubbar om. I utloppet av Angsjön syns även resterna från en gammal dammanläggning med syfte att kunna reglera flödet för att underlätta flottning av timmer. I Björkbäcken finns även spår efter ett äldre dammbygge, troligen med syfte att blötlägga större områden och utöka arealer möjliga för myrslotter då starr och gräs bärgades hem till djuren. Skogssamerna som levde i området har även barkat vissa tallar och nyttjat barken för att hålla djursenor elastiska över tid.

Björnlandets nationalpark är mäkta kuperat och bjuder på fin utsikt över Angsjön. Foto: Linnea Nilsson-Waara

På morgonen den andra dagen skiner solen och värmer skönt i ansiktet utanför stugan. Men ganska snart börjar åter snön falla. Tanken är att vandra den gröna slingan förbi Svärmorskojan och åter till entrén. Stigen är delvis tänkt av snö, men ibland kommer den fram och avslöjar att den är tämligen ny. Inte så många fötter har hunnit vandra den.

I nordsluttningarna ligger det betydligt mer snö. Bristande. Ibland är det upp över knäna. Vandringen tar därför betydligt längre tid än väntat. Vi är för tidiga eller så är våren för sen, oavsett vilket är det lite bökigt att vandra. Vid stigskälet söder om Angsjön väljer vi därför att fortsätta den kortaste vägen åter till entrén istället för att vika västerut mot Svärmorskojan. Turen blir kortare än planerat vilket är tråkigt. Men en fördel är att vi fortfarande har mycket kvar att upptäcka i denna underbara natur. För ett återbesök kommer det att bli. Stort tack till alla som arbetar med våra nationalparker, ni gör ett fantastiskt jobb.

/Niclas & Linnea

Detta bildspel kräver JavaScript.

Andersön – Ett av Östersunds många guldkorn

29 januari, 2017Lämna en kommentar

Som nybliven Östersundsbo tar man alla tillfällen i akt att utforska friluftslivet i kommunen. Det är inte för intet som staden kallas för ”vinterstaden” och trots den uteblivna snön finns massvis med aktiviteter att ta sig an.

Andersön med dess omgivningar bjuder på fantastiska kreationer och underbar skridskoåkning. Foto: Linnea Nilsson-Waara

På dagens lista stod att besöka Andersöns naturreservat, vilken ur mångas munnar överröses med idel superlativ. Ön ligger cirka 18 kilometers bilväg från Östersunds centrum och omges av Sveriges femte största sjö, Storsjön. Detta område kallar vi numera för skridskoåkarnas paradis.

Svart blankis runt omkring Andersön. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ön entras med bil från dess sydspets och längs med vägen skådade vi flertalet små mysiga dungar som bjöd in till fikastund. Vi parkerade vid Trefottsudden och skrillade på oss. Så långt vi kunde se var sjön åkbar och stora delar utgjordes av svart blankis. Vi tog oss runt öns norra spets, till dess västra sida och Båthusudden. Där möttes vi av fantastisk utsikt över kalfjället med bland annat Åreskutan. Eftersom vi hade vinden i ryggen ville vi inte röra oss allt för långt i medvind och bestämde oss därför att åka tillbaka med en avstickare mot Bynäset. Allt eftersom dagen fortskred dök fler skridskoåkare upp och till och med två cyklister – 100% säker gissning på att de använde dubbdäck!

En ispik är alltid bra att ha med sig. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Väl tillbaka vid Trefotsudden hittade vi oss ett fint fikaställe och kunde avnjuta vår medhavda massäck. Hit kommer vi definitivt att åka tillbaka. Från Andersön är det inte så långt till Bynäset och rykten säger att längst in i Kungsgårdsviken ska finnas en våffelstugan som serverar frasiga våfflor. Mumma!