Tack för att ni har följt våra äventyr!

Ett helt år har snart passerat sedan den intensiva planeringen av våra äventyr påbörjades. Med den matematiken förstår du att själva turen endast utgjorde en liten bråkdel av den totala tid som vi har levt med våra projekt.

Vilka är våra reflektioner och lärdomar av löpningen/vandringen och paddlingen? Vad gjorde vi bra? Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Vad händer i framtiden?

PADDLINGEN

DSC04646

Niclas, hunden Storm och Linnea i sin kanadensare. Här hade Storm fullföljt sin tur medan Niclas och Linnea bytte farkost till havskajaker för att ta sig an Vänern och resterande väg till Göteborg. Foto: Amanda Thorén

Linnea: Från början kändes det overkligt att vi faktiskt skulle ta oss an en paddlingstur på 80 mil. Men nyfikenheten av att se hur det där sammanhängande vattendraget från Härjedalen till Göteborg sitter ihop och att få vara ute tillsammans med familjen blev såklart avgörande för att inte kunna säga nej. Min paddlingsstatus innan turen var helt okej, men att spendera 10 timmar per dag sittandes i en kanot och ta oss igenom större forsar, bära kanot och dessutom ha med oss en oerfaren hund såg jag som stora utmaningar.

Allt vackert vi har fått se på turen, alla spännande forsar vi har tråcklat oss igenom, vår fantastiska natur och fjällvyer, delikatesser vi har avnjutit, jättefärjor att zick-zacka mellan och såklart möten med människor är några saker vi tar med oss. Känslan när vi gled över ”mållinjen”, där Nordens längsta vattendrag övergår till hav var glädje, lycka och tomhet över att det nu var över. Vi hade ju levt med detta äventyr i över ett år. Detta var första långturen på vatten och jag inser att turlivet med dess enkelhet är lika fantastiskt oavsett om man skidar, vandrar, springer eller paddlar.

Tack för all pepp och stöttning på vägen!

lrg_dsc03474

Linnea framför ett spegelblankt Femunden. Foto: Niclas Bentzer

Niclas: Ta fram en karta. Kolla in vattendraget som ligger närmast där du bor. Vart kommer egentligen vattnet ifrån? Följ det blå sträcket vidare uppströms så långt du kan. Vart hamnar du? Visst blir du nyfiken? Kanske måste du rent av ut och paddla nästa sommar.

Några lärdomar jag tar med mig från denna tur är:

– Marschtakten i kanadensare och kajak med packning är ungefär 6 km per timme.

– Vid kraftverk och slussar är det sällan bra infrastruktur för paddlare att bära förbi. Kolla kartan vart närmaste väg finns och ta hellre upp lite för tidigt än för sent. Vagn är en lifesaver!

– Vattnet i Trysilelva går att dricka ner till Trysil. Det är extremt lyxigt att ha oändligt med dricksvatten nära till hands. Speciellt när sommaren bjuder på varma dagar.

– Att reka en forts kan ta tid. Men det är alltid värt att göra det (ett måste).

– Det är tidskrävande att göra bra bildmaterial där båda i ett sällskapa ska vara med på samma bild. Ha med stativ och fjärrkontroll till kameran.

– Keensandaler är det överlägset bästa plagget vid paddling.

– Ha med minst två par shorts. Ett par att paddla i och ett par att bada i.

– Ta med kikare. Det är kul att spana på fågel!

– Sjökort är inte ett måste vid paddling men det kan vara klokt att ha koll på de stora farlederna.

– Prata med lokalbefolkningen och skaffa information om vattnet framöver. Men var alltid kritisk. Folk har olika uppfattningar om vad som är paddlingsbart vatten.

Avslutningsvis vill jag verkligen slå ett slag för semester på ”hemmaplan”. Det finns mycket vackert att se och göra i Sveriges avlånga land. Och när du är klar med det så rekommenderas en sväng in i Norge!

Niclas framför ett spegelblankt Femunden. Foto: Linnea Nilsson-Waara

LÖPNINGEN/VANDRINGEN

Erika Nilsson-Waara och Oscar Detmer Nilsson njuter av Söderåsens nationalpark. Foto: Sandra Henningsson.

 

Erika: Together is stronger. Att göra resan tillsammans med Oscar blev en succé. Vi har fått känna på varandras ytterligheter och stärkt vår relation ännu mer. När det har varit tungt har vi givit varandra kraft. Icke att förglömma är alla de boenden som vi har övernattat på längs vägen. Även släkt och vänner har varit en av de absoluta höjdpunkterna. Alla har bistått med ovärderlig hjälp. Vi har fått fina minnen för livet.

Det svåraste är att ta det första steget och ge sig ut på en ny stig. Kommer det att hålla? Vill jag det här? Blir det som jag har tänkt mig? Kommer det att vara värt det? Mängder av tvivel och frågor dyker alltid upp inför varje långtur. Detta var den tredje gången. Det krävs beslutsamhet, mod och energi.

Det jag har lärt mig är att det aldrig blir som man har tänkt sig trots åtskilliga timmar av planering. Och det kanske är bra. Även om en långtur kräver sin gedigna planering går livet inte att planera till punkt och pricka. Då skulle det säkerligen bli både trist och enformigt. Äventyret i resan blir att uppleva det som kommer framför oss, att handskas med de svårigheter som uppstår och framförallt att stanna upp och leva i nuet. Det är det bästa med naturen; den enkelhet som den erbjuder.

Det som alltid händer är en personlig resa inombords. Att hitta och känna av sig själv lite bättre. Att komma ut som en version starkare av sig själv. Att ge sig ut på en ny stig är därför nyttigt att göra då och då. Vem vet vad din nästa upptäckt blir?!

Erika på Österlen. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Oscar:  Att handskas med värmen blev en stor och överraskande utmaning. Ofta tänker man på att klä sig efter kyla, regn och blåst. Men vad gör man när det är över 30 grader under flera veckors tid? Att ta med den där extra vattenflaskan, smörja in sig med solskydd, använda huvudbonad och att starta tidigare på morgonen blev en viktiga lärdomar för mig. Att drabbas av solsting är inget som jag vill vara med om igen.

Av äventyret har jag upptäckt ett nytt Skåne, som jag inte visste fanns. Att det finns en sådan fin miljö bara runt knuten är helt makalöst. Då vill jag även tillägga att jag är född och uppväxt i Skåne.
För att vara min första långtur är jag glatt förvånad över hur njutbart det var, samt att vi klarade av att hålla varje datum och boende enligt planen.
Allt blev mycket lättare av att ha en underbar turkompis med sig på Skåneleden. Vi har stöttat varandra och fått se saker tillsammans.
Oscar visar upp en del av packningen. Foto: Sandra Henningsson.

 

Avslutningsvis vill vi säga stort tack till dig som har följt oss eller på något sätt ägnat oss minsta tanke under våra äventyr.

Fortsätt gärna att följa våra kanaler, bland annat om vår Nationalparksresa, mindre utflykter, inspirerande träningsrundor och musikspelningar.

Vi hoppas att vi har kunnat väcka äventyrsådran i dig till att besöka och uppleva vår fina natur. Och du. Glöm inte termosen när du her dig ut.

/Erika, Linnea, Niclas och Oscar.

Sommarens solnedgångar

”Sommaren som vi minns”. Till den kategorin har år 2018 verkligen kvalat sig in. Med alla soltimmar som har ägt rum har också solnedgångarna lyst med sin närvaro. Här följer en bildström av just solnedgångar. Har du någon favorit-solnedgångsbild att dela med dig av?

DSC03628

Kvällsdopp i Femunden. Till utsikt av det norska fjällmassivet Rendalssölen. Foto: Niclas Bentzer

lrg_dsc04273

Kvällssolen i Ekshärad, Värmland lyser vackert över kanoterna. Foto: Linnea Nilsson-Waara

lrg_dsc05055

Sådana här solnedgångar fick vi se på Vänern. Foto: Linnea Nilsson-Waara

lrg_dsc05066

Solen är på väg att lägga sig och speglar sig vackert mot stenhällarna i Vänern. Foto: Linnea Nilsson-Waara

DSC05047

Kvällsdopp i Vänern. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

/Linnea

Rodelfys i Skellefteå

Igår lämnade vi Rydebäck och Skånes fina bokskogar, sandstränder och åkermarker för att bege oss norrut i riktning mot Luleå. Dock är vi inte hemma än. När syrran Linnea frågade om vi inte kunde tänka oss att stanna till i Skellefteå för lite Rodelfys så blev ju svaret enkelt.

 

Uppstart för Rodelfys med Skellefteå Rodel. Givetvis är vi med på det! Foto: Linnea Nilsson-Waara.

 

Sommarens långtur med vandring och löpning innebär att explosiva och eventuella fylliga muskler numera är sega och små… eller i alla fall mindre. Därför blev ett fyspass innehållande kroppsövningar i intervallform mycket efterlängtat. Här får ni passet signerat Linnea Nilsson-Waara, som ni själva kan testa. Googla på övningarna om ni vill se hur de fungerar. Träna med sunt förnuft.

 

  1. Burpees.
  2. Airsquat/saxhopp.
  3. Armhävningar.
  4. Healtouch/hollowing.
  5. Löprunda eller blandade småhopp.
  6. Vila.

Varje övning utförs 60 sek i cirkelform. Övning nr 6 är alltid 60 sek vila. Utföres 4-6 varv.

 

Lycka till!

/Erika och Oscar

 

Paddlingen: Highlights i bilder, Karlstad – Göteborg

Sista etappen i bilder. Farkostbyte till havskajak. Paddling i Vänerns skärgård, korsning av Vänern, slussarna längs Göta älv, möten med gigantiska fartyg och turbulenta strömmar i Göteborgs hamn. Och sist men inte minst – här glider vi över gränsen mellan Göta älv och ut i havet, alltså över gränsen där Nordens längsta vattenväg tar slut. 805 kilometers paddling var nu över och känslan av lycka, glädje, lättnad, tomhet och saknad uppstod. Nu är vi åter på hemmaplan och vardagen tar i. Däremot fyllda av tacksamhet att vi har kunnat genomföra detta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

/Linnea

 

 

Skåneledens Topp 5

Här kommer vår sammanställning av Skåneledens topp 5! En enkel guide som direkt tar dig till spektakulära utflyktsmål. 

1. Kullaberg: Skånes tropiska halvö. På en relativt liten yta får du uppleva en unik variation av bokskogar, branta klippformationer och hisnande utsiktspunkter i direkt anslutning till Skälderviken och Öresund. Flickorna Lundgrens café och Systrarna på Piren är populära matställen. Andra unika utflyktsmål är Kullabergs många grottor, korall, Naturum, Nimis och Mölle hamn.

2. Söderåsen: Skånes Grand Canyon. Här möts du av vida utsikter över djupa sprickdalar, mäktiga rasbranter och porlande bäckar. Den dramatiska naturen uppstod på dinosauriernas tid när kontinentalplattorna kraftigt kolliderade med varandra. Kopparhatten har den bästa utsikten. På hösten råder färgexplosion i nationalparken.

3. Ales stenar/Hammars backar: Skånes Highway One. Spring eller vandra intill havet på höga mjuka platåkullar. Glöm bara inte att kontrollera så att det inte är skjutvarning utfärdad. Det är nämligen ett militärt övningsområde. Stanna till vid Ales stenar och fascineras av den uråldriga skeppsformation som är daterad till 500–1000 e.Kr. Är även ett populärt tillhåll för skärmflygare. Nedom Ales Stenar kan du unna dig en matbit på Kåsebergas fiskrestauranger.

4. Ven: Skånes lilla sagoö. När du entrar Ven med båt är det som att komma till ett annat land, där tiden har stått stilla. Den lilla ön ligger mitt ute i Öresund mellan Danmark och Sverige och är en upphöjd platå som ligger 39 meter över havet. De stora fälten i grönt och gult vittnar om markens lämplighet för jordbruk. Platsen fungerar utmärkt som en dagstur för cyklisten. Tycho Brahes museum är ett populärt turistmål.

5. Hovs hallar: Skånes mäktiga klippmassiv. Mellan Båstad och Torekov passerar du utsiktsplatsen Knösen och klippmassiven Hovs hallar intill Skälderviken. Hela sträckan på dryga 25 km bjuder på vackra utsiktspunkter och vandringsvänliga stigar i en fin blandad vegetation. Skåneleden tar dig upp på höjd och ger dig därför en spektakulär utsikt över Hovs hallar. Platsen är även ett populärt picknickstopp.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 52: I mål mitt i havet!

Dag 52: Ven runt, 12 km. Sista dagen på vårt äventyr! Vi valde att spara Ven till slutet. Gjorde vi rätt? Väderleksrapporterna hade lovat uppemot 30 grader idag. Beslutet om att ta morgonfärjan kändes därför bra trots att vi numera längtar efter en sovmorgon istället för att ständigt behöva vakna omkring 5-6-tiden.

Strax efter kl. 8 sitter vi iallafall på färjan för att ta oss an den sista etappen på 12 km, som innebär att göra hela Ven runt. Någonstans mitt på ön passerar vi också 100 mil, som har varit en fin morot längs vägen. När vi kliver av färjan känns det som att vi har kommit till ett annat land. Lite som att tiden har stått stilla. Den lilla ön är en mäktig platå mitt i havet och ligger precis mellan Sverige och Danmark.

Sista dagen på Skåneleden. Oscar och Erika tar båten till Ven.

 

Den lilla ön Ven i Öresund, mitt mellan Sverige och Danmark.

 

Vi väljer att vandra motsols. Den finaste delen upptäcker vi på den nordliga spetsen efter att vi har tagit ett antal höjdmetrar. Havet skiftar i blåa nyanser och de stora fälten växlar mellan skarpt gult och grönt. Idag kan vi även skymta Kullaberg bortom disen.

Denna typ av skylt har vi sett med jämna rum under sommaren. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

Blåa nyanser av hav i Öresund. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Gula kilometerlånga vackra fält pryder Ven. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Den nordliga spetsen föll oss mest i smak. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Ön känns lite som cyklistens Mekka. Titt som tätt möter vi cyklister med leendet fastklistrat i ansiktet. Alla verkar njuta på och av Ven. Välskötta tegelhus och vackra stora trädgårdar finns det gott om. När vi når kärnan på ön passerar vi Tycho Brahe muséet och stannar till på det intilliggande caféet. Nu är vi nära. Vi känner det. Men vill vi att det ska ta slut redan nu?! Vi har levt med projektet längre än de 52 dagarna, som vi har varit ute på tur. Förberedelserna varade i åtta månader innan starten i Hårsjö den 18:e juni. Och tanken på Skåneleden har lockat längre än så.

 

Tillsammans har vi vandrat, sprungit, skrattat, kämpat, pustat, flåsat och njutit!

 

Mitt på ön når vi den magiska 100-milsgränsen! 

 

Flera hundratals cyklar finns att hyra på Ven. Ön är populär att cykla på. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

När en chokladboll finns att äta, då ska den ätas. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

När vi åter når färjan stannar klockan på totalt 1002 km. Att göra hela Skåneleden tog oss alltså 52 dagar. En hel sommarsemester och lite till… På förhand med diverse skadebekymmer trodde vi inte att vi skulle stå här idag. Vi tänkte i alla fall att vi vill testa. Och det gick! Projektet innehöll definitivt mindre löpning och mer vandring än vad vi hade tänkt oss. Det gör inget. Kombinationen mellan vandring och löpning har varit lyckad och vi har fått se och uppleva hela Skåne med dess varierande skog-, havsnatur och kultur, samt möten med så många fina människor under vår resa.

Glädje, stolthet, tacksamhet, lättnad, tomhet och saknad… Ja, alla möjliga känslor finns inom oss just nu. Vi vill rikta ett stort tack till varandra, till alla som har följt vår resa och till alla som på olika sätt har gjort detta Skåneäventyr möjligt att genomföra. Ni är fantastiska och ni vet vilka ni är.

 

Armarna i luften med Venfärjan i bakgrunden får symbolisera målgången av Skåneledenäventyret.

 

En segerkyss är på sin rätta plats.

 

Skopar nummer två för Oscar. Ska de kastas eller sparas?! Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Så gjorde vi rätt i att spara Ven till slutet? JA! Att få avsluta vårt äventyr mitt i havet kändes speciellt. När vi sakta gled med färjan från Ven infann sig ett lugn och en skön känsla av att bara vara i stunden. Kaptenen ropade även ut ett överraskande grattis till oss båda från sin hytt. WOW! Det filmklippet kommer lite senare på Instagram och Facebook.

Även om sommarens paddel- och löp-/vandringsäventyr nu är över kommer det mer spännande material framöver. Nu följer en tid av lite intressanta sammanställningar och reflektioner. Stay tuned!

 

Vi ses igen!

/Erika och Oscar.

Löpningen dag 50-51: Fastlandet avklarat och Falsterbo levererar

Dag 50: Fru Alstad-Trelleborg, 14km

Nu är det tredje sista dagen och framför oss har vi sista sträckan på fastlandet. Känslan är svår att beskriva. Glädje, förväntan, rädsla, ja de är många just nu.

Åkrarnas landskap fick idag visa sitt sanna ansikte. På de 14 km som dagens distans blev var varje meter brevid en åker.

Skåneleden gick parallellt med en pilgrimsväg och ibland kunde vi stöta på små gamla byar med fina kyrkor och välbevarade äldre byggnader. Var pilgrimsvägen härstammar ifrån vet vi inte, men längs vägen fanns det även stora gravar i form av gräskullar där någon kung låg begravd.

Väl framme i Trelleborg åt vi en god lunch och la våra händer på Skåneledens skylt, som symboliserar slutet (eller starten) av Nord till Sydleden!

Dag 51: Falsterbokanalen, 24 km

Näst sista dagen! Otroligt eller troligt?!Denna dag förärades med sällskap av vår kollega Anna Ahrner från Hermelinen.

Erika, Anna och Oscar är redo att ta sig an Skanör Falsterbo!

För några dagar sedan befann vi oss i mysiga lövtäckta bokskogar i mellersta Skåne. Idag strosade vi runt på Falsterbos kritvita sandstränder, sköna grässtigar och inbjudande golfbanor med havsvindar som svalkade oss skönt i solen. Vilken härlig kontrast Skåne bjuder på!

I Skanör tog vi ett efterlängtat dopp i havet. Sedan blev det laxtallrik till lunch. Är du i Skanör Falsterbo rekommenderar vi dig att testa något från havets läckerheter.

Dagen har växlat mellan vandring och lite löpning med inslag av sång och trevliga samtal. Att Anna följde med blev ett riktigt fint minne på vår resa.

Klara för idag!

Nu återstår bara upploppet och den lilla ön Ven i vårt Skåneäventyr. Den tar vi oss an imorgon.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 48-49: Att springa med öronproppar

Dag 48: Hunneberga-Genarp, 26,7 km Efter att vi sagt hej då till livsnjutaren Eva på Hunneberga B&B beger vi oss söder ut på en otroligt lång nedförsbacke med fin utsikt över Romeleåsen. Siktet var inställt på Genarp.

Första delen av dagen dedikerades till en riktigt lång och rak sträcka mot Hällestad. Det var dessutom massvis med flugor, som kände att de ville följa med oss i värmen. Till slut fick vi nog och tog fram öronpropparna för att få tyst på surrandet. Vilken frihetskänsla och så mycket lättare stegen blev efter det.

Till sist fick vi nog. Öronproppar stänger ute surret från flugorna. Det blir mycket mer bekvämt att vandra och springa. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Eftersom våra magar kurrade lite extra tidigt fick det bli en brunch som fungerade utmärkt som lunch. Stoppet blev på Torna Hällestads Lanthandel.

Brunch på Torna Hällestads Lanthandel. Som att göra ett besök i historien. Mysigt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Strax efter brunchen fick Erika bevisat att man aldrig ska lita på något som ser ut som ett svart skosnöre längs vägen. Det var nämligen en snok.

Har vi inte sett tillräckligt av dessa nu?! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Fint strövområde söder om Hällestad.

Utanför Dalby passerade vi Dalby stenbrott, som är ett fint ställe att åka till på en varm dag om man är sugna på bad och klippor.

Fint badställe intill Dalby stenbrott. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens boende blev ett Air BnB hos värdinnan Magdalena, som tog väl hand om oss.

Air BnB i Genarp hos trevliga Magdalena. Vi sov i hennes fina yogastudio, som fungerade perfekt för egenbehandling.

Dag 49: Genarp-Fru Alstad. 21,3 km

Idag har vi jublat högt. Varför? Jo. Det är nämligen första gången på flera veckor, som luften är sval, temperaturen omkring 20 grader och kropparna är inte överhettade eller klibbiga. Solkrämen kändes faktiskt lite överflödig idag. Vi behövde inte gå med extra vatten heller.

Vi började morgonen i Genarp och sprang sedan några kilometer genom Risens naturreservat till en vägkorsning, som vi redan har passerat för en månad sedan. För att inte behöva göra samma sträcka igen på 16 km, fick vi upphämtning av Oscars underbara föräldrar. De skjutsade oss till Torup och därifrån fortsatte vi i sydlig riktning mot Trelleborg.

Tummen upp för Risens naturreservat med dess fina vandringsstråk. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Samma korsning ser vi idag som vi passerade för en månad sedan. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vilken lycka att få träffa dessa två godingar. Det gav oss extra energi resten av dagen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Lunchstoppet blev på Hemköp i Svedala. Där vilade vi våra fötter i ungefär en timme från asfalten och grusvägarna, som nu utgör det vanligaste underlaget.

Lunch på Hemköp i Svedala. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Fötterna blir lätt sargade av asfalten. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Åkrarna pryder vår tillvaro och de känns rätt häftiga när de breder ut sina stora gula lakan över de små mjuka kullarna som vi kan skåda på flera kilometers avstånd.

Gula åkrar så långt ögat når omkring Svedala. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Målet för dagen blev Fru Alstad och inatt sover vi hos vår fina kollega Anna och hennes familj. Imorgon väntar en kort sträcka till Trelleborg. Sedan har vi bara två dagar kvar på äventyret.

Anna ser över kartan inför den näst sista etappen på dryga 3 mil, som är i övermorgon. Hon ska nämligen följa med! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Paddlingen, etapp 5: film från målgången

Här följer den sista etappen från paddlingen längs Nordens längsta vattenväg. Från Vänersborg till Göteborg. För er som funderar att paddla denna sträcka rekommenderar vi att man vid Kungälv tar Nordre älv istället för Göta älv. Sista milen i Göteborgs hamn var rätt så stökig med tunga och stora fartyg att zick-zacka mellan. Turbulenta vågor på vattnet.

Men vi klarade det! Hela resan var varit ett fantastiskt äventyr.

/Linnea