Paddlingen dag 5. Elgå – Smalodden (Femundens södra ände) 31 km.

Prognosen ljög icke! Vinden hade lagt sig till idag och vi paddlade iväg söderut från Elgå. Stundtals lite väl vågigt men inga problem. Den vind som kom var dessutom nordlig så den knuffade på.

På förmiddagen gick det väl så höga vågor. Vi höll oss då närmare land. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi lättade ankar vid 10 tiden. Kroppen känns bra efter en dag med vila. Den ville paddla. Storm hade saknat kanoten och hoppade i så fort han fick chansen.

Vid Svartodden, strax norr om Sorken, bedömde vi att Femunden är som smalast, cirka en kilometer. Det fick bli platsen vi korsade sjön på, vi ska nämligen vidare i utloppet som ligger på västra sidan. Det blåste på en del så säkerhetsmedvetna som vi är gick vi iland och tog på våra torrdräkter. Även om det är 27 varmgrader i luften är Femundens vatten inte i närheten. Att hamna i plurret 500 meter från land skulle blivit en kall historia. Men det gjorde vi inte.

Femunden korsade vi i dessa torrdräkter. Om än vi kände oss trygga med beslutet qtt paddla över så var det mentalt stärkande att veta att vi håller oss torra och varma längre tid utifall vi hade hamnat i vattnet.

Efter tips från Arvid så hade vi siktet inställt på Smalodden då denna plats skulle erbjuda fina tältplatser. Han kan sitt Grövelsjön och området kring Femunden den gode Arvid för oj vilken tältplats!!! Sandstrand, plan och mjuk rished, lagom med träd för vindskydd, kvällssol och Rendalsølen att vila ögonen på.

Kvällens val av lägerplats är bland de finaste jag har tältat på. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi sover gott i tältet. Foto: Niclas Bentzer

Från lägret har vi utsikt över Rendalssølen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Imorgon paddlar vi vidare mot Gløten och Femundselva. Då kommer vi för första gången få testa på kanotkärran eftersom det blir ett antal forsar vi inte kan forcera med vår Ally kanot.

Skattning 1-5

Ansträngning: 2,5

Vyer: 5!!!

Väder: 3,5

Lunchplats: 4,5

Paddlingen: Stundtals väl så blåsigt och vågor med ”vita gäss”. Korsningen över Femunden var spännande.

Lägret: 5!!!! Helt magisk plats.

Ha de!

Linnea

”Att topptura är så fantastiskt!”

Torsdagsnatt. Klockan ringer 03.10. Det är bara att pallra sig upp och göra sig klar för den överenskomna samlingstiden som är kl.04.00 på skolan. Det är underkylt regn ute. Skit också. Bilresan upp till Rendalssölen kommer att bli intressant och jag som dessutom är åkrädd på vintern.

Larmet går kl.03.58

Väl framme på skolan går jag in genom den vanliga entrén, dörren är olåst. Larmet utlöses – sirenen tjuter illa och jag ringer min lärare som är på väg till skolan. ”Det är inget att göra åt… vaktmästaren kommer till skolan för att stänga av larmet”, säger han. Skit också – igen. Nåväl. Förlåt vaktmästaren. Från och med nu kan dagen bara bli bättre, tänker jag.

 

Detta beskriver min morgon inför klassens och min första topptur. Vi beger oss av mot Rendalssölen som ligger i Norge. Körtid från Älvdalen och dit är cirka 2,5-3 h. Hit har jag varit två gånger tidigare och jag blir alltid lika fascinerad av de majestätiska fjälltopparna. Ena gången blev det en löptur upp på den högsta av de tre topparna, andra gången var vi dit med skolan på ”höstturen” och nu var det dags igen. Men denna gång på topptursskidor.

Rendalssölens toppar i höstskrud. Vi toppturade upp på den vänstra. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Vad är topptursskidor?
 
”Topptura är det bästa som finns”. Ok tänker jag. Vad är det egentligen som är så bra med topptursåkning? Du går med stighudade slalomskidor och slalompjäxor upp på ett berg. Tiden att gå uppför kan ta flera timmar och åket ned minuter. Vad är då tjusningen med att gå i flera timmar och få göra ett åk som tar några minuter?!!! Idag skulle jag få bli varse om detta fenomen.
 

Väl framme på parkeringen svirade vi om till topptursutrustning. Topptursutrustning innebär att man har en slalomskida (dock något bredare för att klara av att åka utanför pisterna), stighudar som klistras fast på skidans undersida och liknar en tygmatta som gör att du kan traska uppför rätt så brant lutning. Bindningarna ser lite annorlunda ut jämfört med bindningarna på en slalomskida. Fronten är ledad så att du ska kunna gå upp på tå – jämför hur längdskidspjäxan sitter fast, men med infästning för en slalompjäxa så klart. Bakbindningen går att rotera så att du kan ha den i tåläge (lös häl) till att sätta fast hälen så att det blir åkläge.

Topptursutrustning påminner om slalomskidor, men med ledad frontbindning och löstagbar häl som möjliggör gå- och åkläge. Foto: Mikael Wiethe.

 

Stighudarna möjliggör uppgång för berget och tas av innan man åker ned. Foto: Linnea Nilsson-Waara.


Packa lätt så blir det rätt
 

Ett internt mål med denna utbildning är att jag ska lära mig att packa rätt och lätt. Detta tycker jag mig ha lyckats med idag. På min lista fanns topptursskidor, stighudar, pjäxor, mat (lunch, bars, äpple och termos med varmt vatten), första hjälpen, förstärkningsplagg, dunjacka, skaljacka och -byxa, hjälm, googles, extra vantar, buff och mössa, samt telefon och extra batterier. Eftersom vi vistas i lavinfarlig terräng hade jag också med mig transciever, sond och spade. Området var enligt vår utbildningsledare väldigt säkert, men där laviner kan utlösas så måste denna utrustning alltid finnas med.

Med lätt och rätt packning blir det mer trivsamt att ta sig fram på skidorna. Foto: Dennis Franzén.

En tranciever med läge ”sänd” är ett måste då man ska topptura i lavinfarliga områden. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

 

Mat är A och O för att få i sig energi på turerna. Min termos med hett vatten ger mig en varmlagad måltid på 10 minuter. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Förberedelse inför Jotunheimen
 

Denna tur var en förberedande check inför den omtalade ”Jotunheimsturen” som kommer att äga rum i mitten på april. Där ska vi gå upp på höga fjälltoppar och vara ute i fält flera dagar. Det kommer ställas höga krav på fysik och åkteknik. Därför var det mycket nyttigt för både klassen och mig själv att få göra premiär på topptursskidor.

Transportsträcka på 4 km
 

Rustade för avfärd gick vi på skidorna cirka 4 km innan det blev dags för lunch. Med påfyllda energidepåer påbörjade vi nu stigningen upp mot toppen. Målet var Söre-toppen, men på grund av tidsbrist fick vi nöja oss med den närliggande som var på litet lägre höjd. Vi tog oss upp via en ränna och väl uppe på toppen stormade det kraftigt. Jag fick verkligen fokusera på att hålla fast i grejerna och samtidigt klä på mig förstärkningsplagg, hjälm, googles, ta av stighudarna och sätta dem innanför jackan så att klistret skulle hålla sig varmt, samt klämma fram kameran för att föreviga min första topptursbestigning. Tiden upp inklusive lunch tog cirka fyra timmar och åket ned med transportsträckan tillbaka tog just under två timmar. Jag kan erkänna att klättringen uppåt gav syrakänning i benen.

På led tar vi oss upp för berget. En person spårar ett hundratals meter, går ur spåret och släpper fram nästa spårare. Foto: Dennis Franzén.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi gör oss i ordning toppen med att ta av stighudarna, på med förstärkningsplagg, hjälm och googles. Sen är he bara å åk! Foto: Dennis Franzén.

Själva åket då?
 

Att stå uppe på toppen, pusta ut efter den tuffa klättringen med alla de endorfinerna som pumpar runt och att se långt ut över fjällets vidder ger en inre tillfredsställelse. Att sedan få kasta sig ut på kalfjället och sväva fram över de stora fälten gör att en känsla av frihet infinner sig. Det ser inte snyggt ut när jag åker och man skulle säkert kunna göra en stilstudie på hur man tekniskt inte ska åka. Kroppen spänner sig lite extra över att åka off-pist och med en skräckblandad förtjusning av att jag är och nosar på okänt område. Men oavsett detta så kan jag medge att topptura är fantastiskt!

En hel flock med äventyrselever tar sig ned för fjället. Belöningen efter att ha klättrat sig upp på toppen. Foto: Dennis Franzén.

Nybörjare på topptursskidor

Ett tips till dig som är sugen att testa på topptur finns kurser och enklare berg att börja med. Har du aldrig åkt innan så rekommenderar jag dig att hyra utrustning för att kolla om detta var något för dig. Under min första del av praktiken ska jag vara på Storulvåns fjällstation och där finns möjlighet till nybörjarkurser och åkning i olika svårighetsgrad.

Topptur ska avnjutas med gott sällskap. En hjälpande hand när man faller är alltid välkommet och säkrast ute på fjället.

 logo-pt
Over and out!
Linnea

Dancing on water in the Norwegian mountains

This week we’ve been out in the mountains hiking, wading, climbing and sun-bathing. We’ve been very lucky with the weather meaning sun almost every day and the lakes have been clear as a mirror. In the mornings a thin layer of ice has covered the lakes and if I would have taken a few moves on the ice it would have felt like dancing on water. But… those who know me also knows that I wouldn’t risk falling into that freezing cold water 😉

IMG_7649

Ready, set, go! ”Hiking in autumn” here we come.

Hiking in different terrain

On the pictures you can see all the different terrain we’ve been hiking us through. The most challenging hike was when we climbed from the north-east side up on Mitretoppen, Rendalssølen 1755 m. This is the second time in two weeks I’m up on this top, but this time I climbed it from a different angle – and also through some snowy and slippery parts.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Crossing water by wading. It was really cold. Here I’m not dancing – but very focused so I won’t fall and also get my backpack all wet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Wet wet wet…

IMG_7711

On our way towards Mitretoppen.

IMG_7749

Climbing on rocks, from the north-east side, with Mitretoppen 1755 m. as our goal.

Orientation in the night

The most exciting and nervous thing on this tour was yesterday. We had a night activity and the mission was to get back to the cars (the location for the cars was pointed out on the map). And we had to do this at night with just a head torch, compass and a map – and all by my self! For me this was a real challenge because I’m not very comfortable being out in the mountains in darkness, all alone and just navigating with a compass and a map. Anyway… It took med 2,5 hours to get to basecamp and the total distance ended up in 9 km. I felt very lucky when I reached the goal and proud that I had won over my fear.

IMG_7822

Some relaxing and preparation time before the night orientation will start.

IMG_7838

Still a little time until it gets dark. What doesn’t kills you makes you stronger.

More pictures from our week in Rendalssølen, Norway.

IMG_7657

Open up your mind and you’ll see the shape of a heart.

IMG_7667

The mountains reflected in the water.

IMG_7689

Just stunning! Sølentopparna and a crystal clear lake makes a perfect couple.

IMG_7692

Mountain-selfie!

IMG_7734

Lunch-time. Egg, noodles with bacon flavoured with curry. One of the easiest meals to make. And outdoors everything taste so much better.

IMG_7720

My class mates.

IMG_7752

Me and Ida up on Mitretoppen, 1755 m. We did it!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

My awesome class – all together up on the top!

IMG_7804

Waking up to this beautiful sunrise makes the whole day!

IMG_7815

We changed camping spot every day and got to see a sunrise almost every morning.

IMG_7841

Back in Älvdalen we stopped for a big breakie at the hotel. Thank you for a wonderful week with YH-fjäll 15/16.

Hiking and being out in the mountains when it’s autumn is the best time of the year. If you’ve never tried it just give it a go. The nature fills you with new and positive energy. If you feel unsure how to do just start with an easy daywalk – you don’t have to stay over night to be out in the mountains. Or join experienced friends or go on a guided tour. The tours usually have the equipment you’ll need (to borrow or for rent) and know how to act/about safety when you’re out in the wilderness.

Linnea

The top of the Queen

This weekend I’ve been up in the mountains in Grövelsjön and its surroundings. The autumn has shown it self from its most beautiful side, with all the yellow and red colors and also a sun that is still warming. In Rendalens community you can find a dramatical mountain with three tops which together goes under the nickname ”The Queen”. The real name is Rendalssølen and the highest top is called Store Sølen, 1755 m. But it’s not just the top that makes it worth going there. The track all the way to the valley, the crystal clear lakes and the massive mountains give that little extra to get the perfect cinnamon bun. From Grövelsjön it takes about 1 h and 15 minutes drive. And from where the hike starts it took us 4 h and 20 minutes with return, total distance 24,5 kilometers. Note that we did jogging, a bit of walking and also took a 30 min stop on the top for a lunch break. Before continuing the last 500 height meters to the top you should refill your bottle with water (down in the Valley).

IMG_7111

Rendalssølen from a distance. The highest point, which looks like a shark fen, called Store Sølen (1755 meters above sea level), is where we went up.

IMG_7037

On the ”road” again. High on mountain life.

IMG_7078

Taking the opportunity to refill the water tank.

IMG_7102

The Valley, up on 1200 m.

IMG_7063

My friend is looking out over Norway with its spectacular view.

IMG_7245

It’s quite steep on the top. But with an incredible view.

IMG_7242

Go, go, go. And in between, remember to slow down, breath and enjoy the mountains.

IMG_7104

The track and environment invites to jogging.

IMG_7250

Thank you Rendalssølen for my first visit to you.

Linnea