Stenshuvud nationalpark

”Mångfaldens pärla på Österlen.” Så lyder texten i informationsbladet om den lilla nationalparken som ligger allra längst Österut på den Skånska kustremsan. Och varför kallas den egentligen för Stenshuvud? Häng med så får ni veta mer.

Stenshuvud ligger i Simrishamns kommun och är en av två nationalparker i Skåne. Den är 400 hektar stor, varav cirka 80 hektar är hav.

Vid Rörums entré till Stenshuvud nationalpark. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Gårdagens besök gjorde jag och Oscar i löpmundering. Det fyllde två syften. Dels ingår den i vår Nationalparksresa och dels i vårt pågående sommaräventyr, som handlar om att springa hela Skåneleden i ett och samma svep. Skåneleden ringlar sig nämligen genom nationalparken. Det tackar vi för.

Oscar och Erika besöker nationalparken Stenshuvud i samband med deras löpprojekt längs Skåneleden.

Vi tog oss in från södra sidans entré via Rörum. På vägen mot Naturum möttes vi av betande djur, torrängar, bokskog och skogar med robusta klätterväxter som gav oss en känsla av tropiken.

Robusta klätterväxter runt träden ger en tropisk känsla. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Miljön övergår i bokskog. Foto: Erika Nilsson-Waara.

I Naturum kan du lära dig mer om alla djur och nationalparken. Personalen är behjälpliga med att ge tips på vad du bör se och göra i parken. Vi blev absolut rekommenderade att besöka de tre utkiksplatserna eller Stens huvuden; det södra, det östra och det norra.

I Naturum får du svar på det mesta om nationalparken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det finns mycket att titta på. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Terrängen till huvudena var något steniga och förhållandevis branta, men rätt så lättvandrade. Från det östra huvudet fick du en underbar havsutsikt medan vi skymtade kopiösa mängder med gröna trädtoppar från den norra toppen, som också är den högsta med sina 97 höjdmeter över havet. Den norra blev vår favorit.

Stens tre huvuden; det norra, östra och södra. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Oscar på det södra huvudet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Erika på det östra huvudet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Erika på det norra huvudet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

När vi närmade oss Hälleviks entré/utgång på den norra sidan av parken skedde snabbt en radikal förändring från alkärr till mystisk barrskog. Vi fick känslan av att befinna oss i Ronja Rövardotters hemskogar.

Vacker barrskog i slutet av nationalparken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En rogivande naturupplevelse i vacker skog. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Nationalparken är rätt liten till ytan om man jämför med andra parker i Sverige. Just därför är det så häftigt att så mycket ryms på denna lilla yta. Den variationsrika miljön har uppkommit genom människans nyttjande av området. Namnet härstammar från benämningen av en hög sten. Enligt sägen har jätten Sten en ingång till sin bostad genom en av huvudenas branter.

Nationalparken passar ypperligt för dig som vill känna på en stor variation av natur och djurliv. Du behöver inte gå långt för att se mycket. Det enda som vi inte kunde hitta var fjällmiljö, vilket har sin naturliga förklaring. Utsiktsposterna på huvudena bör du även besöka för att se vackra Östersjön och den mäktiga skogen från ett ovan perspektiv.

Läs gärna mer på www.sverigesnationalparker.se där en del av denna information är hämtad.

Tack från oss!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 22-23: En av Sveriges mest fantastiska stränder

Igår hade vi vilodag på STF Backåkra Vandrarhem. Det behövde våra sargade kroppar. Massage, töjning, tvättning och påfyllning med mat var det primära syftet med dagen.

Vi passade även på att besöka Dag Hammarskjölds gård. Där satt vi en stund vid hans minnesplats för att känna på vindarna och doften av havet.

På vilodagen besökte vi Dag Hammarskjölds gård. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Dag Hammarskjölds minnesplats. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En av Sveriges finaste stränder

Idag gjorde vi 25 km mellan Backåkra och Brantevik. Den största delen går på stranden längs med havet. Vi gick även genom Sandhammarens naturreservat, som troligen är en av Sveriges bästa sandstränder. Sanden har dock en förmåga att ta sig in i både skor och strumpor så på de mjukare partierna gick vi upp mot skogen för att lättare ta oss framåt.

En av Sveriges finaste stränder. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Lunchstoppet gjorde vi på en fiskrestaurang i Skillinge. Dagens fångst är en delikatess.

Dagens havsfångst serveras i Skillinge. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vacker blandning mellan stenar och gräs intill havet söder om Brantevik. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Hemma vid havet

Nu vi befinner vi oss i Brantevik på Brantevik/Råkulle STF Vandrarhem. Byn är pittoresk och kulturell med några restauranger att tillgå för oss som behöver mycket mat.

När vi kliver in på vandrarhemmet får vi direkt känslan av att komma hem. Förutom gården och inredningen är det värdparet Sussi och Hans som ger oss den känslan. De välkomnar oss med öppna armar och vi sitter länge bara för att pratas vid. Vandrarhemmet fungerar även utmärkt som ett basecamp mitt på Österlen, när du vill besöka turistattraktionerna Ales Stenar, Glimmingehus och nationalparken Stenshuvud.

Framme i Brantevik efter dagens 25:a. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Hans och Sussi. Vilket föredömligt värdpar! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Skön avkoppling framför VM-matchen mellan Frankrike och Belgien.

Imorgon beger vi oss i riktning mot just Stenshuvud med Kivik som mål. Då kan vi också bocka av ytterligare en nationalpark i vår Nationalparksresa.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 20-21: 65 km på två dagar

På de senaste två dagarna har vi genomfört totalt 65 km. Det känns i både fötter och knän.

Igår gjorde vi 32 km mellan Blentarp och Ystad. Första halvan var fin. Vi passerade bland annat Sövde, som är en idyllisk by värd sitt besök. Vi hann också fram till Sverigematchen, som vi bevittnade på ett hamburgerhak ur mobiltelefonen. Trots förlusten är det bara att gratulera grabbarna till en fin insats.

Sövde badplats. Perfekt för stora som små. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Utsmyckade ängar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Gott mellis som ger energi. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Inne på dag 20. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

VM i mobilen. Heja Sverige!

Idag tog vi oss 33 km från Ystad till Backåkra. Här upplevde vi nog den finaste löpningen hittills på Hammars backar i närheten av det uråldriga skeppsfenomenet Ales stenar. Hammars backar och Östersjön får betraktas som motsvarigheten till Kaliforniens Highway one och Atlanten. Det kändes underbart att sväva fram på de mjuka kamkullarna alldeles intill det stora blå.

Vackra Östersjön och Ystad. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Morgonen visade spegelblankt ljusblått dis på havet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skönt för fötterna att få slipas lite i sanden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skön löpning på Hammars backar.

Ett av de finaste partierna på Skåneleden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vila ger åter energi för att springa mer. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Populärt att flyga längs Hammars backar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Båtformation, Ales stenar, skapades omkring 500-1000 e.Kr. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Tänkarstund på Ales stenar. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Längs vägen hittade vi även Kåseberga fiskehamn, som bör besökas och avnjutas när du är i trakterna.

Nu övernattar vi på Backåkra vandrarhem. Imorgon är det vila, en välbehövlig sådan.

Det har blitt några steg idag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 12-13: Vi kör på

Idag hade vi planerat in en vilodag, men vi tyckte att det räckte med vilan igår. Istället valde vi att köra på. Vi valde även att spara Ven till senare. Dagens etapp gick således från Rydebäck till Bakhagarna och landade på 26 km.

Sträckan mellan Rydebäck och Landskrona är helt fantastisk. Du går mestadels på stig både i nivå med och högt ovan havet. Idag var Öresund skirt ljusblått och spegelblankt. Den lilla ön Ven framstår även från sin bästa sida. Så vackert!

En bit ovan havsnivå söder om Rydebäck. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Ett svanpar med sina tre barn. Naturen fascinerar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Lilla ön Ven. Vi sparar den till sluttampen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Ungefär 14 km senare nådde vi Landskrona och då stannade vi till för ett lunchstopp. Värmen och solen är fortfarande påtaglig och då är det skönt att sitta inomhus.

När vi lämnar Landskrona tar vi oss mestadels fram på asfalt och vi kommer en bit från havet. Lite tråkigt parti enligt oss. Dock njuter vi fortfarande av förmiddagens spegelblanka hav och laddar redan nu inför morgondagen.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 9: Krassligt och utlandskänsla

Kullaberg är unikt i sitt slag när det gäller natur i Sverige. Igår startade vi från Himmelstorp, tog oss runt Kullaberg för att avsluta på Strandbaden. Sträckan blev 22 km i het och gassande sol.

Vi började på norra sidan, där vi möts av lövskogar med höga och tjocka trädstammar vars kronor bildar ett tätt tak över oss. När solen ligger på lyser hela skogen brun och orange, vilket plötsligt gör den förtrollad, som i en saga. Det finns mängder med avstickare mot havet för att se och uppleva allt från maffiga klippformationer, snorkelvänligt korallvatten till fågelskådningsområden.

En typisk lövskogar på Kullabergs norra sida. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Södra sidan ger utlandskänsla

När vi har tagit oss runt fyren till den södra sidan möts vi av öppna havsvyer med få skuggmöjligheter. Vi får ständigt en känsla av att vi befinner oss utomlands.

Kullabergs södra sida ger ständigt en känsla av utlandet.

Hav så långt ögat kan nå. Foto: Erika Nilsson-Waara.

När vi når Mölle passar vi på att äta lunch på Systrarna på piren. Vi rekommenderar varmt den friterade spättan.

Spätta på Systrarna på piren. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Välförtjänt dopp

Oscar vaknade krasslig med halsont och har kämpat sig igenom den varma dagen på bästa sätt. Temperaturen var vid något tillfälle uppe i 36 grader.

Väl framme vid dagens slutdestination Strandbaden, var våra varma kroppar välförtjänta av ett dopp i det friska havet. Hotell Strandbaden ligger i direkt anslutning till havet och inklämt mellan Kattegatt- och Skåneleden. Som vandrare, löpare eller cyklist är du glad när både mat- och husrum ligger så nära leden som möjligt. Det finns både enklare boendealternativ såsom camping och vandrarhem, men också möjlighet till hotellboende.

Efterlängtat dopp i havet efter dagens varma etapp. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Ja, det här nappar vi på! En välkomnade skylt för alla vandrare och löpare längs Skåneleden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Glädje! Vi har nått dagens mål, Hotell Strandbaden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Kvällsaktivitet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Idag fortsätter vi mot Laröd och har redan nu börjat ladda inför Sverige-Mexiko.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 7-8: Sveriges populäraste kafé, Nimis och ormtramp

Just nu befinner vi oss på Kullaleden, som ringlar sig från Utvälinge och runt halvön Kullaberg.

Starten av delled nummer fem på Skåneleden.

Igår anlände vi till Bläsinge gård vandrarhem Jonstorp, där vi möttes av en handskriven lapp på en tandemcykel utanför entrén. Där stod ”Välkommen Erika och Oscar :).” Vilken underbar känsla det gav oss efter nästan 30 km vandring och löpningen den dagen.

Vandrarhemmet ligger på landet och byggdes år 1914 för att fungera som ett ålderdomshem. År 1950 blev det Skäldervikshemmet, tillägnat döva och blinda. År 2002 tog ägare Stefan över och startade Bläsinge vandrarhem. De har bevarat mycket gammalt och håller det enkelt och fräscht i rummen. Gamla oljemålningar, vita spetsgardiner och rustika möbler pryder inredningen fint. Vi fick även kika in i deras ladugård som numera fungerar som festlokal till bröllopsgäster.

En fin handskriven välkomstlapp vid vår ankomst till vandrarhemmet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Festlokalen inne i ladugården. Perfekt för bröllopstillställningar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Stadig frukost innan avfärd mot Himmelstorp. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag fortsatte vi i riktning mot Himmelstorp och status på kropparna är ok. När vi närmade oss Skäret passade vi på att göra ett besök till Sveriges populäraste kafé (år 1985), kallat Flickorna Lundgren. Kaféet öppnade 1930 och drevs av sju systrar. Idag fick vi äran att utbyta några ord med Ella 95 år, som är den enda av de sju systrarna i livet. Hon berättade att kafét till en början var mycket primitivt. Redan efter en säsong hade affärerna lyckligtvis gått över förväntan och kaféet blev tids nog en favorit för Gustav den VI Adolf. Fyra år på raken har de dessutom fått White Guide-utmärkelser. Kaféet är definitivt värt ett besök och du får vara beredd på att betala lite mer än på andra vanliga kaféer.

Fikapaus på Flickorna Lundgren. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Erika, Ella och sonen Mats, som numera driver kaféet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Efter Skäret gjorde vi en kort avstickare mot Nimis, fuskbygget gjord av flytved, som är en smått unik företeelse i sig. Var bara medveten om att en viss fysik krävs för att ta sig ner och upp för branten för att beskåda mästerverket. Var även försiktig när du vandrar på plankorna som kan vara både ostadiga och fulla med spikar åt alla möjliga håll.

Nimis, ett mästerverk av flytved. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Innan vi nådde Himmelstorp hann Erika även med att trampa på en kopparorm, som tydligen är rätt vanliga på Kullaberg. Imorgon fortsätter vi Kullen runt.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Höstglöd i Grövelsjön, reportage i Piteå-Tidningen och en 97-årig grattishälsning

Under helgen har vi framfört två musikspelningar på vandringseventet Höstglöd i Grövelsjön. Som vanligt supertrevligt och när vi får publiken att sjunga med trivs vi som absolut bäst! 

Eventet innebär att fjället skiftar i alla dess möjliga höstfärger. Intressanta och inspirerande föreläsningar varvas med adventure camp, musikunderhållning, filmvisning, friluftsutrustningstält, lekfyllda tävlingar, kokkaffe och halv- eller heldagsturer för vandring. Det finns alltså något som tilltalar de flesta!

Linnea och Erika skaftar egna Moraknivar på Höstglöd i Grövelsjön och stöttar samtidigt projektet Stötta Kungsleden.

Ett annat hett tips. Njut av trevlig helgläsning med Piteå-Tidningen om finalen och summeringen av hela vårt fjällprojekt 203 mil till fots. Där finns även intressant data och siffror från vårt äventyr.

Kika in på www.pt.se/helg för att läsa Maris fina slutreportage om oss.

Ja nu har systrarna Waara klättrat i mål!


Dessutom vill vi höja på hatten för vår underbara farmor Mia som i helgen fyllde 97 år! Vilken otroligt inspiration, värme och kärlek denna dam besitter. Vi älskar dig farmor och längtar tills vi ses igen!

Kram så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Film: Storsola och Syltraversen

Avslutningen på fjällprojektet blev något helt annat än vad vi någonsin hade kunnat föreställa oss. 

Det räckte inte med att bara bestiga Jämtlands högsta punkt Storsola, 1728 m.ö.h. Vi passade nämligen på att göra hela Syltraversen när möjligheten ändå låg framför fötterna! Vid fler än ett tillfälle tänkte vi nog båda – varför gör vi egentligen detta?! 

Klicka på länken för att se den mäktiga avslutningen: https://youtu.be/5tU_1t4KXBw

Erika och Linnea har precis klättrat uppför Jämtlands högsta punkt Storsola.

Håll utkik efter nästa blogginlägg som beskriver Syltraversen mer utförligt. 

Kramar från oss!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Löpning och bestigning av Storvätteshågna 

Nu är den andra av totalt fyra fjälltoppar avklarade! Idag tog vi äntligen på oss löparskorna för att springa uppför Dalarnas högsta punkt Storvätteshågna, 1204 m.ö.h. Dagens etapp utgick från Grövelsjön och blev totalt 19 km på 2,5 timmar.

Klicka på länken för att se filmklippet om hur det gick till: https://youtu.be/Ig0qHNsO58U

Erika, Linnea och Niclas står på toppen av Storvätteshågna, 1204 m.ö.h. den 10 september 2016. Foto.

Dimman låg lite på, men trots detta hade vi en skaplig utsikt och luften var både sval och go att springa i.

Nu väntar de två återstående topparna Helags och Storsola, som får besök av oss redan de närmsta dagarna. Och givetvis med löparmunderingen på!

Kramar från oss så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara.

Fint reportage om vårt fjällprojekt i DT

Idag uppmärksammas vårt fjällprojekt i DT. Kika gärna in för att ta del av Nisse Schmidts fina artikel.

Klicka på länken för att läsa: http://www.dt.se/dalarna/alvdalen/framme-efter-138-mils-vandring-fran-treriksroset-till-grovelsjon


Igår sprang vi upp till Dalarnas högsta punkt Storvätteshågna. Håll utkik efter morgondagens inlägg för att se hur vi gjorde det. Idag fortsätter vi vidare mot Helags och Storsola, de två återstående fjälltopparna i vårt fjällprojekt. 

Kramar från oss så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara