Fjället som träningsarena

26 februari, 201625 februari, 2016Lämna en kommentar

Oavsett årstid finns alltid aktiviteter att sysselsätta sig med på fjället. På hösten är traillöpning ett fantastiskt sätt att upptäcka hur fjället förvandlas till en enda stor färgexplosion, där saxofonbjörkarnas blad övergår till gult och ripbärsriset som lyser upp vidderna med sin röda färg.

Hemligheten till att ”älska träning” är att göra träning till din livsstil. Fjällvärlden inbjuder till upplevelser utan gränser och efter 1-2 mils löpning har man förutom vackra landskap omedvetet genomfört ett rejält träningspass.

Hösten är en fantastisk årstid för löpning och att upptäcka fjället. Foto: Niclas Bentzer.

I oktober och november lägger sig de första isarna och långfärdsskridskorna står färdigslipade för att ta dig ut på de spegelblanka sjöarna. December till april är tiden för skidåkning i alla dess olika former. Turskidåkningen som kan ta dig över outforskad och ospårad fjällterräng eller med hjälp av topptursskidor traska dig uppför fjälltoppar och därefter åka ned med känslan av att du äger hela fjället. Längdskidåkning, slalom/telemark och snowboard finns också som alternativ.

Långfärdsskridskor på spegelblanka isar är en häftigt arena att färdas på. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Fler aktiviteter som går att göra i fjällmiljö är:

Bergsbestigningar
Isklättring/klättring
Köra snöskoter
Fiska
Vandra
Hinderbana i kuperad terräng
Gräva bivack
Kanot/kajak
Skidåkning med kite
Hundspann m.m.

Samtliga aktiviteter ser jag mer som upplevelser än ett träningspass och just därför infinner sig inte den där krystade känslan av att man är ute och tränar. Det positiva är dock att dessa aktiviteter också resulterar i ett finfint träningspass.

Att paddla kanot ger bra träning för armar och bål samtidigt som du får uppleva fjället från vattenytan. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Träning + fjället = upplevelser

/Linnea

Bli en bättre löpare med backintervaller

25 februari, 201625 februari, 2016Lämna en kommentar

Intervaller i backe är en av de roligaste träningsformer jag känner till. Om fotbollsplanerna hade innehållit en och annan kulle hade jag förmodligen fortfarande spelat. Vilken tur för mig då att årets fjälläventyr gör att denna typ av löpning lämpar sig alldeles utmärkt i egenskap av förberedande träning. Nedan beskriver jag fördelar, tekniktips och ett förslag på upplägg av backintervaller.

Fördelar med backintervaller

Det är effektivt! Pulsen höjs per automatik och du tränar både på vägen upp och ner.
Variationen är stor! Beroende på backens längd och lutning kan du få en mängd olika träningseffekter (löpstyrka, uthållighet, explosivitet, löpteknik uppför och nerför, samt mental uppbyggnad). Du blir alltså starkare i backar, men också en bättre löpare i allmänhet.
Målet är givet! Du ska uppåt! Att arbeta mot givna mål stärker motivationen och sporrar dig ofta till att ta i lite mer.
Passar de flesta! Fungerar för både nybörjare till erfarna löpare. Lutning, längd, hastighet, antal och vilotid kan med enkelhet anpassas efter individen.

Visserligen ingen backlöpning, men löpning på stranden gör mig lika glad ändå.

Tekniktips

Arbeta med ett kraftfullt löpsteg där du tänker på att förstärka hälkick såväl som knälyft.
Öppna upp luftvägarna genom att hålla bål och bröst upprätta. Fram med höften!
Arbeta med en hög stegfrekvens för att undvika att farten bromsas av alltför långa kliv.
Sänk axlarna och pendla ordentligt med armarna nära kroppen.
Spring avslappnat med en hög och jämn fart både vid ingången av och efter backen som i regel ofta planar ut på toppen.
Fullfölj backen! Dvs spring lite längre så att du bibehåller farten över själva mållinjen.
På vägen ner bör kroppen vara i cirka 90 graders vinkel mot marken. Håll ner hakan, sänk armarna och låt benen rulla mjukt och naturligt.

Filmklipp

Klicka här för att titta på när jag springer i en backe med en lättare stigning.

Exempel på upplägg

Värm upp i cirka 10-15 min med efterföljande löpskolning och rörlighetsövningar. Googla på löpskolning och rörlighetsövningar. Jag återkommer troligen med en beskrivning av detta vid ett senare tillfälle.
Hitta en backe som har en jämn och tydlig uppförslutning och som tar mellan 20-60 sekunder att springa (förslagsvis 100-300 m). Känslan bör vara mer framåt än uppåt så backen bör inte vara för brant.
Gör ett par fartökningar på cirka 50-100 m, samt en lätt jogg uppför backen innan du ger dig på intervallerna.
Dags att starta! Spring i ett högt till nästintill maximalt tempo uppför. Gå eller jogga lätt på vägen ner. Detta är din vila så se till att du återhämtar dig på denna tid. Upprepa mellan 5-15 gånger. Är du nybörjare kan du förslagsvis gå raskt på samtliga eller varannan backintervall.
Låt kroppen sakta få varva ner genom att jogga lätt cirka 10-15 min.
Passet bör pågå mellan 30-60 minuter.
Kom ihåg att öka dosen successivt och variera din träning!

Jag önskar dig ett riktigt roligt pass och lycka till mot toppen!

/Erika over and up!

Turskidåkning, STF Storulvån

23 februari, 201623 februari, 2016Lämna en kommentar

”Turskidor Grund” heter kursen som jag och min guidekollega och tillika handledare Robie har hållit i. Fyra fantastiska dagar tillsammans med ett lika fantastiskt och taggat gäng. Vi har gått igenom allt från skidteknik till hur man använder stighudar och gräver nödbivack, samt äta lunch i vindsäck m.m. Detta var min första tur som officiell guide och summeringen av turen är att både guider (vi) och deltagarna är mycket nöjda. Det känns väldigt roligt att få en sådan här fin start inför mitt kommande yrkesval.

Är du nyfiken och sugen på turskidor håller Svenska Turistföreningen (STF) grundkurser på många håll runt om i landet.

Nedan kan ni klicka på länken för att se en cirka 3 minuters film/bildspel från våra fyra dagar tillsammans.

/Linnea

Kungsledens historia

21 februari, 201618 februari, 2016Lämna en kommentar

Kungsleden har blivit utnämnd till en av världens vackraste vandringsleder och lockar besökare från världens alla hörn. Dess historia sträcker sig drygt hundra år bakåt tiden och är ett barn av den ideella organisationen Svenska Turistföreningen (STF). Med små medel lade STF grunden till den led som vi ser idag. Då visste man inte riktigt hur ledens slutliga utformning skulle bli och den första sträckan förlades mellan Abisko och Kvikkjokk.

Kungsleden: Hemavan <-> Abisko

Inspiration från den ryska tsaren

Inspirationen kommer från den ryska tsaren där man med linjal hade låtit rita ett streck på kartan och därefter upprättat en järnväg mellan St. Petersburg och Moskva. På samma sätt gjorde Turistföreningens styrelse; det vill säga att man ritade ett streck på generalstabens karta, från Abisko till Kvikkjokk, och sade att där ska fjällens kungsväg gå.

Utökad sträcka

STF ville skapa en rösad led med övernattningsmöjligheter, ordnade ställen att vada över och roddleder över sjöarna. Med tiden har leden utökats med kåtor, stugor, fjällstationer, roddbåtar med mera i syfte att underlätta och öka säkerheten ute på fjället. Ledens sträcka har successivt utökats och i STF:s årsskrift 1941 går att läsa att leden går mellan Abisko och Jäkkvikk. År 1955 skrev den berömda fotografen Svante Lundgren att Kungsleden slutar i Ammarnäs, men under samma tid hävdade en del fjällvandrare att leden var längre än så och omfattade alla de stigar som STF hade rösat. År 1975 förlängdes Kungsleden officiellt från Ammarnäs till Hemavan och år 1977 skapades det statliga ledsystemet i fjället, vilket innebar att Naturvårdsverket fick ett övergripande ansvar för samtliga fjälleder och därmed Kungsleden.

Vem/vilka underhåller leden?

Eftersom Kungsleden ingår i det statliga ledsystemet underhålls den av Naturvårdsverket, men flera aktörer och organisationer är engagerade. Exempelvis äger STF de flesta övernattningsstugor och framställer mycket information om leden. Överfarterna med båt längs Kungsleden ombesörjs till stor del av ortsborna och är mycket viktiga för att leden ska fungera. I skötseln ingår bland annat att märka ut Kungsleden i terräng, placera vägvisare på lämpliga platser, lägga ut spänger, bygga broar och rastskydd.

Mycket ska underhållas längs leden; spänger, broar, roddleder m.m.

Stötta Kungsleden

På grund av att leden är så populär utsätts den för mycket slitage och här har STF gått in med ett projekt som heter ”Stötta Kungsleden”. Syftet är att rädda metrar längs sträckan, där en meter kostar 25 kr och går till restaurering av leden. Hittills är en fjärdedel räddad. Jag och Erika har räddat 10 metrar och tänker att många bäckar små. Vår förhoppning är att hålla fjället i ett så intakt skick som möjligt så att vi och även våra efterkommande får möjligheten att uppleva vår vackra fjällvärld.

/Linnea

Depåer Kungsleden: Innehåll och utskick

20 februari, 201612 mars, 2016Lämna en kommentar

Kungsleden är totalt 450 km och vi har beräknat 20 dagar till denna tur. Detta innebär att vi behöver ha med oss framför allt mycket mat. Totalt har vi skickat ut fyra depåer, vilka sammanlagt väger 35 kg. En vikt som vi annars hade varit tvungna att dra med oss hela vägen.

Organisering av mat. Två personer och fyra depåer kräver sin logistik.

Påsarna packas så tight som möjligt – dragspelsmetoden.

Logistik och transportsätt

Det första jag har gjort är att ta reda på till vilka platser längs sträckan det är möjligt att skicka ut depåer till. På vissa sträckor är det ”väglöst land” och hit går inga leveranser. Därefter har jag kontaktat respektive plats där vi kommer att övernatta för att kontrollera hur de får sina leveranser. Samtliga har angett Bussgods.

Förtryckta fraktsedlar (görs på internet) underlättar när du väl är på bussgods.

Kartongerna paketerade, vägda och klara för transport.

Depåstationer

Vi startar turen i Hemavan och i pulkorna fraktar vi med oss tre dagsransoner, samt tre extra huvudmål mat + tre extra frukostar vardera utifall vi, av någon anledning ,skulle bli fördröjda ute på fjället. På många av ställena finns dessutom affär och möjlighet att bunkra på oss extra proviant. På angivna ställen kommer vi att hämta upp depåer, vilka ser ut enligt följande:

1. Ammarnäs (upphämning av depå för 4 dygn)
2. Jäkkvikk (depå för 4 dygn)
3. Kvikkjokk (depå för 3 dygn)
4. Saltoluokta (depå för 6 dygn)

Hur tänker man kring innehåll och mängd?

Per dag har vi kalkylerat:
* 1 frukost (300-600 kcal)
* 1 lunch (650 kcal)
* 1 middag (650 kcal)
* 4 bars (800 kcal)
* 1 beefjerky (70 kcal)
* nötblandning
* kaffe
* blåbärssoppapulver

Totalt: cirka 2700 kcal (+ nötter och blåbärssoppapulvret)

Vi beräknar en åtgång kring 3000 kcal och kommer under turen att ha på oss Suunto-klockor för att fastställa vår faktiska energiutgift. Resultaten kommer att presenteras efter turen.

I depåerna ligger även toalettpapper, desinfektionsmedel, plastpåsar, bränsle, batterier och någon kaka. Allt som vi plockar upp kommer vi att behöva bära – tänk ”light is right”, men ändå att du får med dig det viktigaste för överlevnad och en njutbar tur. För mycket vikt gör att turen blir mer jobbig än upplevelserik.

Det är inte bara mat som skickas ut. Även toalettpapper och handdesinfektion.

Linnea blickar framåt. Nu är det nära till avfärd! Den 15 mars åker vi.

Over and out!
Linnea

”GPS-klocka med pulsmätning för idrottare och äventyrare”

19 februari, 201619 februari, 2016Lämna en kommentar

Våra ögon sken upp när vi läste dessa rader. Det är beskrivningen av den klocka som kommer att följa med på vårt äventyr och förhoppningsvis leda oss hela vägen in i mål. Det handlar om Suunto Ambit3 Peak Sapphire.

Det som utmärker just denna klocka är dess okrossbara glas, silikontillverkade armband, kart- och kompassfunktion med ruttnavigering, samt möjlighet till trådlös överföring av information till och från mobilen. I övrigt har den allt annat som vanliga sportklockor har.

Tidigare har jag inte haft någon särskilt avancerad sportklocka utan det har räckt med puls-, tempo- och GPS-funktioner. När vi nu tar oss an detta uppdrag var det därför dags att uppdatera klocksortimentet. Dessutom lär det bli ännu roligare, lärorikt och mer utvecklande i min egen träning när jag nu har fler funktioner att kunna analysera. Igår kväll läste jag manualen och gjorde diverse inställningar på klockan. Nu ser jag framemot nästa löppass som lyckligtvis är planerat till idag, då jag har hand om lunchlöpning på fredagar via mitt jobb på StrandHälsan i Falkenberg. Är du i trakterna är du varmt välkommen att ansluta till vårt härliga gäng.

Vår hjälp med navigering och beräkning av energiåtgång.

Gårdagen spenderas även till inhandling av endagslinser och ett Lifeproofskal som ska vara helt vattentätt och stöttålig för mobilen. Det är med andra ord otroligt mycket att tänka på, både stort som smått, inför det första stavtaget den 15:e mars.

Så med både klocka, karta, kompass, nödsändare och en uns klokhet bör vi nu vara helgarderade för att navigera oss hela vägen fram till Abisko Fjällstation. Visserligen bör vi inte dra alltför säkra växlar ändå. Min syster Linnea har tidigare gått fel vid hennes första försök av att bestiga Kebnekaise. Istället för att vandra uppför berget som låg vid sidan av henne vandrade hon i en dalgång i cirka två timmar innan hon och hennes sällskap upptäckte det märkliga vägvalet… Året därpå kom hon tillbaka och gjorde om och gjorde rätt. Bra jobbat!

Linnea bestiger Kebnekaise 2013

Innan detta inlägg publiceras får Linnea givetvis chansen att godkänna att jag berättar denna historia. Till hennes försvar vill hon framhäva att skylten var alldeles för otydlig om var hon skulle svänga av.

Visst, vi säger så.

Vi ses i löparspåret!

/Erika

Att tälta på vintern

18 februari, 201615 februari, 2016Lämna en kommentar

Att tälta ute på vintern skrämmer nog många. Kylan och snön som dras in i tältet översätts till orden”att frysa”. Detta var i alla fall mina fördomar innan jag hade genomfört min första tältnatt.

Efter att ha varit ute på tur en hel dag, åkt skidor, ätit varmlagad måltid utomhus och förhoppningsvis fått njuta av solsken i behagliga temperaturer brukar kroppen känna sig både trött och belåten. Tänk dig då att få krypa ned i en varm och behaglig sovsäck. Detta låter kanske som en förskönad beskrivning av sanningen, men just så här känns det efter att ha varit ute på tur och ansträngt kroppen en hel dag.

Innan man beger sig iväg på tur är det viktigt att ha kollat igenom sin utrustning. När jag och Erika ska åka turskidor längs Kungsleden har vi två inplanerade tältnätter. Vi kommer att ha med oss ett tremanna-tält; fastän vi är två så väljer vi denna storlek för att få plats med packningen inne i tältet. Igår fick jag träna mig på att slå upp tält och samtidigt kontrollera att alla ”delar” finns med och att tältet är helt. Även extrastänger och/eller tälthylsa är bra att ha med sig utifall en tältpinne skulle knäckas.

Resultat av tältuppslagningen: Jag upptäckte att fem stycken vintertältpinnar saknades och detta ska åtgärdas innan vi drar iväg.

Nedan följer tälttips och bilder från min träning. Niclas visade mig hur han brukar göra och har även fotat.

Några tälttips:
* Tunneltält ska stå i vindens riktning.
* Fötterna mot vinden – dvs. absiden och huvudet bort från vinden.
* På vintern kan man gräva ut/ned absid-delen för att kunna sitta upp i tältet och t.ex. äta inne om det blåser mycket.
* Medtag en wettextrasa för att torka bort ev. kondens som bildats efter tältnatten.
* Ha alla ventilationer som går öppna för att undvika kondens. Det värsta som kan hända är att din dunsovsäck blir blöt för då är det svårt att torka pga. vintertid.
* Förankra vintertältpinnarna rejält och skotta över snö så att de står emot vinden. Skotta även upp snö mot tältsidorna för att undvika att vinden ska komma in underifrån och skapa turbulens.
* Bygg en rejäl och hög vindmur med minst en tältlängds avstånd för att få lä från vinden.
* Välj din tältplats med omsord. Reka av området innan ni slår läger. Vindutsatta ställen försvårar tältuppslagning och även nattsömnen.
* Se till att du är framme vid tilltänkt destination innan mörkret infaller sig – det underlättar tältuppslagningen avsevärt.
* Se till att ha en bra pannlampa + extra batterier med dig.

Tälten har ofta färgkoder för att veta vilken pinne som ska vara i vilken kanal.

Tältet förankras med vintertältpinnar och stormlinor.

Klart! Tältet uppslaget och kontroll av utrustningen genomförd.

Lycka till!

Over and out
Linnea

Användning av stormkök på vintern

16 februari, 201616 februari, 2016Lämna en kommentar

När man ska använda stormkök vintertid behöver man tänka till lite mer kring val av bränsle. Först och främst måste man se till att man har ett kök som är kompatibelt för att använda olika bränslen. Igår fick jag träna mig på att använda bensin. Det är lite mer procedur, men när man väl har lärt sig det är det inte svårt.

Fördelen med bensin är att det ej påverkas av kylan. Andra alternativet och som är det vanligaste att använda andra halvan av året är gas. Denna blir dock mycket ”slö” när det är kallt ute och effekten därmed sämre. Fördelen med gas är enkelheten i hanteringen och något jag föredrar sommar/höst. På mina vinterturer med skolan har jag använt 4-season-gas och då har vi fått hälla hett vatten i en plastbunke och låtit gastuben stå i denna för att tuben lättare ska behålla värmen. Detta får dock upprepas med jämna mellanrum under tiden man använder köket, eftersom gasbehållaren i det heta vattnet fort kyls ned och nytt hett vatten måste hällas på. Nu finns tydligen ”vintergas” ute på marknaden, men detta är inget som jag har hunnit prova och kan därför inte uttala mig om hur det fungerar.

När vi ska ut på Kungsleden har vi bestämt oss för att ha med oss bensin som bränsle.

Nedan följer bilder från kökslektionen. Niclas var min handledare och fotograf.

Linnea tränar på att använda stormköket.

Bensin är ett bränsle som föredras vintertid. Här pumpar Linnea in luft i flaskan.

Kitteln behöver förvärmas innan den kan börja användas.

Innan man byter till gas som bränsle så behöver diametern på nippeln bytas ut.

Här ses ”vanlig” gas som bränsle. Denna är väldigt enkel och kräver inte så många steg för användning, men gas har sämre effekt vintertid jämfört med bensin.

Over and out!
Linnea

Valla skidor – optimera ditt fäste och glid!

11 februari, 20169 februari, 2016Lämna en kommentar

(Detta inlägg är publicerat i november 2015 när jag hade genomgång i hur man vallar skidor. Eftersom längdskidsäsongen är i full gång med bland annat Vasaloppet runt hörnet passar jag på att dela med mig av inlägget en gång till. Detta är ett gediget inlägg om hur du vallar dina skidor, med nödvändig information som förhoppningsvis ska generera ännu mer njutbar åkning.)

Under denna skolvecka har vi gått igenom vallning av skidor, och framför allt vallning av längdskidor. Jag har tidigare nosat på detta område, men inget som jag har tränat på regelbundet. När jag var yngre tävlingsåkte jag längdskidor och vallningen sköttes då av min tränare. Dock är det alltid bra att införskaffa dessa kunskaper själv och det är faktiskt inte så svårt som man tror.

På marknaden finns en uppsjö av diverse utrustning, glidvallor, fästvallor, skidor osv. men som min lärare på skolan brukar uttrycka sig; KISS (Keep It Simple Stupid). Håll det enkelt och du klarar dig långt på det.

Lågflour, högflour, temperatursanvisningar, lager-på-lager-principen, klister med mera… Som så många andra sporter utgör skidvärlden inget undantag med alla de produkter och prylar som man anses behöva. Försök att hålla det enkelt och införskaffa bara sådant som du verkligen kommer att använda.

Vilken typ av åkning ska du syssla med?

Steg ett är att ha rätt skida för den typ av åkning du ska utföra. Här skiljer man på klassisk åkning och skateåkning eller fristil som det också kallas. Som åkstilen tyder på har skidorna namngetts på samma sätt. En klassisk skida ska både glid- och fästvallas (om du nu inte enbart kommer välja att genomföra ett lopp stakandes och därmed bara behöver glid) och på en skateskida ska du enbart satsa på glidvalla längs hela belaget.

Vallning för den klassiska skidan

I detta inlägg kommer jag att gå igenom beskrivning av olika klassiska skidor och hur man vallar denna typ av skida. Vad gäller en klassisk skida finns även här olika ”undergrupper”.

Varmskida (bäst lämpad i varmgrader)
Kallskida (bäst lämpad i kallgrader)
Nollskida (bäst lämpad i nollgrader)

Skillnaden på varm-, kall- och nollskida.

Att införskaffa tre olika skidor utifrån att vädret och dess snötemperatur kommer att variera känns inte direkt relevant för motionsåkaren. Däremot är det bra att känna till att det finns olika typer av skidor där själva ”böjen/flexen” på skidan varierar beroende på om den är varm-, kall- eller en nollskida. Oavsett vilken skida du väljer att införskaffa är det viktigaste att du har ett tillräckligt spann. Är spannet för långt får du svårt att trycka ned skidan och därmed svårt att få fäste. Är spannet för kort får du bra fäste, men på bekostnad av reducerat glid (glidzonerna blir kortare).

Vad är ”spannet”?

Spannet är det område som sitter under dina fötter och när du står med lika mycket tyngd på båda fötterna i skidspåret ska spannet ej ta i snön. När du däremot sätter över tyngden på ena benet (för att trycka ifrån) kommer belaget under foten att ta i snön och därmed kommer (den för dagen valda) fästvallan som sitter mot belaget att fylla sin funktion. På detta sätt får du en bra balans mellan glid och fäste. Spannet är avgörande av din vikt + utrustning och skidans ålder. Därför kan spannets längd variera efter att skidan har varit i din ägo under x antal år.

Vid kallsnö är snökristallerna skarpare och därmed blir din fästzon längre (applicera fästvallan över ett längre område), medan det vid varmsnö är tvärtom pga. att snökristallerna är mjukare.

På skidaffären rekommenderar jag dig att prata med kunnig personal som kan välja ut rätt skida åt dig.

Rengöring av skidan

Innan du påbörjar behandling av din skida så behöver den rengöras.

Alternativ 1 är att stålsickla bort gammal valla och vad gäller glidytorna kan man tydligen åka direkt på dessa ytor (utan att göra någon ytterligare efterbehandling). Det är dock omdiskuterat om detta är så hälsosamt för skidans struktur och livslängd…

Alternativ 2 är att använda t.ex. valla-väck. Dock sliter detta enormt på skidans struktur, men är ett snabbt sätt att få bort gammal smuts.

Alternativ 3, vilket är det bästa, är att droppa på mjukt paraffin (lämpad för + 10 grader), strykjärna ut och omgående sickla bort det. Nu följer smutsen med och skidans struktur hanteras varsamt.

Rengöring av skidan kan göras på olika sätt. Bästa alternativet är att paraffinera och snabbt sickla bort paraffinet. Då får du med dig smutsen samtidigt som skidan behåller sin struktur.

Glidvallning

När glidytorna är rengjorda applicerar du paraffindroppar över glizonerna. Använd strykjärnet (avsett för glidvallning) för att fördela vallan över hela glidzonen (fäst gärna tejp för att markera gränsen mellan fäst- och glidzon). Låt skidan stå svalt i minst 30 min. Därefter avlägsnar du först paraffinet i styrspåret med kanten på sickeln eller en styrpenna. När allt paraffin är borttaget från skidan använder du en borste. Det finns mängder av olika borstar att använda – syntet, hästhår, stål m.m. Om du har en syntetborste klarar du dig långt. Har man tillgång till ett toppning-spray (typ helex-spray) så kan man avsluta glidvallningen med detta och gnugga in sprayet ordentligt.

Paraffin i styrspåret tas enkelt bort med hjälp av en styrpenna eller hörnet på en sickel.

Fästvallning

Sandpappra upp fästzonen. Fästvalla ska aldrig appliceras bakom hälen – snarare mitt på hälen. Framåt varierar avståendet beroende på snötemperatur (se ovan om hur man tänker vid kall- och varmsnö). Val av fästvalla beror på temperatur i luft/snö – se respektive leverantörs rekommendationer. En tumregel är att applicera vallan i tunna lager, upp till sex stycken och värma in vallan lager för lager med t.ex. en värmepistol eller korkkloss. Fästvallan appliceras i pyramidform där ”tjockaste lagren” har byggts upp mitt under foten.

På fästzonen ligger ett fiskbensmönster med klister. Klister är skidåkarnas mardröm att använda pga. att det just är så klibbig och svår att få bort från allt det har rört vid. Men i vissa fall kräver vädret att klister används.

Vallningsfria skidor

Om du är en person som inte orkar hålla på med vallning finns alternativet vallningsfria skidor. Denna utveckling har på senare år tagit fart och numera finns riktigt fina vallningsfria skidor (t.ex. skin tech) att få tag på. Ett annat alternativ är färstvallningstejp som ska hålla för x antal många mil. När jag jobbade i sportbutik fick jag återkoppling av många kunder på att de var mycket nöjda med denna lösning. Ska du däremot åka vasaloppet kanske det inte är förstahandsvalet, men ett bra alternativ för vardagsmotionären.

Stavar

En formel för längsta höjden på stavarna som är rekommenderat:

Din längd i cm x 0,85.

Som nybörjare rekommenderas staven nå till armhålan. Du bör även ta hänsyn till om stavarna är till för klassisk åkning eller skate. Vid skate kan man ha litet längre stavhöjd.

Pjäxor och bindningar

Likväl som det finns en djungel av skidor utgör pjäxor och bindningar inget undantag. Vad du ska titta efter är en pjäxa som sitter bekvämt på foten och är avsedd för den typ av åkning du ska göra – klassisk eller skate. Vid skate behövs en högre och stabilare pjäxa. Det finns hybridpjäxor där man kan plocka bort vristskyddet då man vill åka klassiskt. Även här rekommenderar jag dig att prata med kunnig skidpersonal som kan hjälpa dig att hitta rätt i längdskidåkardjungeln.

Stort lycka till ute i längdspåren och säsongen 2016.

Vi ses!
Linnea

Kläder för väder

9 februari, 20169 februari, 2016Lämna en kommentar

Kungsleden på 20 dagar och med en distans på cirka 425 km turskidåkning. Hur klär man sig för detta? Igår fick vi klädleverans från en av våra samarbetspartners Bergans of Norway.

Leverans. Rätt kläder och utrustning är viktigt för att få till en säker och njutbar tur. Erika har även införskaffat boken ”Vandra Kungsleden” så att vi ska bli mer pålästa inför vårt äventyr.

Jag har tidigare nämnt om hur viktigt det är att ha rätt utrustning vid vistelse ute på fjället och framför allt vintertid. Fler dagar i fält innebär större packning och desto mer planerande krävs för att försäkra sig om att endast det nödvändigaste följer med. Logistiken är A och O för att få turen så njutbar som möjligt. Att åka turskidor och dra pulka går inte att jämföra med ”vanlig” längdskidåkning. Det går sååå mycket långsammare och därför blir dagsetappernas sträckor kortare. En annan aspekt i val av utrustning är att försöka hålla ned vikten, men ej heller falla i ”gram-jägarträsket”.

Erika i sin Storen-dress från Bergans of Norway. Bland annat har byxan blivit utnämnd till 2015 års produkt i Utemagasinet.

Funktion i förhållande till vikt

Vi kommer bland annat att klä oss i dunjackan Memurutind, just för att den i förhållande till vikt är tillräckligt varm (700 cuin) och väger väldigt lite (under 500 gr i strl M), samt smidigt kan packas ihop i innerfickan. Tittar vi vidare på handskar använder vi skalvarianten Dermizax Shell Mitten, vilka är vind- och vattentäta, höga i skaften och med dragsko för att förhindra att snö ska komma in. Innanför dessa använder vi en ullvante, Wool Mitten, vilken lätt kan plockas ut för att torka på grund av eventuell fukt.

Snygga och funktionella vantar och mössor.

Det finns alltså många olika aspekter som vi behöver ta hänsyn till när vi planerar vårt val av kläder och utrustning. I övrigt är förberedelserna i full gång och nu känns det verkligen som att avfärdsdatumet kryper allt närmare inpå. Som vi längtar! Framöver kommer en beskrivning på hur vi tänker kring kosten under vinterturen.

Over and out!

Linnea