Målen som driver dig framåt

Under denna vecka befinner jag mig med klassen i Höglekardalen, Jämtland. Huvudsyftet är att genomföra lavinutbildning enligt SveLav Pro 1:an.

Vi examineras på lördag och förväntas då ha uppfyllt olika mål såsom; effektiv och säker kamraträddning, kunna läsa av terrängen och välja säker färdselväg, samt bedöma lavinfara och kunna grävteknik/genomföra testprofil.

IMG_1770

Lavinutbildning enligt SveLav Pro 1:an. Vi ska bland annat kunna kamraträddning och bedöma lavinfara.

 

IMG_1800

När någon har hamnat under en lavin utförs sökning med en transciever. Foto: Sam Andersson.


Olika mål med veckan

Utöver detta har vi fått i skoluppgift att träna mer på längdskidsteknik och att åka minst 15 km, samt topptura och bekanta oss mer med vår utrustning. Eftersom jag snart ska iväg på turskidåkning längs Kungsleden passar jag på att lägga in skidträningspass, just för att förbereda kroppen på vad som komma skall och för att få några mil i benen. Min klasskamrat Micke ska eventuellt åka ett längre skidlopp och resonerar som så att har han åtminstone tränat finns chansen att ställa upp. Klokt sagt av en erfaren man! Tillsammans har vi satt som målsättning att åka 100 km under denna vecka. 

IMG_1784

Topptursutrustningen används flitigt under denna vecka. Både för att bli mer säker på den, men även även för att ta sig rung och utforska lavinfarlig terräng. Foto: Selfie.


Upplägg och att sporra varandra

Det är så mycket lättare att ha en vapendragare som kan pusha en, speciellt när det går tungt men även innan och efter utmaningen. Det sporrar till att ta sig ut, att välja distans och allmänt att ladda upp inför skiddagarna. Jag är sedan tidigare van att spela i lag, men på grund av idel rehab-träning har jag skolat om mig till att bli lika mycket individuell idrottare (framför allt inom styrketräning och löpning). Dock är det skönt att emellanåt få träningarna att kännas som ”tillsammans är vi starka”.

IMG_1816

En vapendragare underlättar din strävan att nå målen. Både när det känns tungt och som peppning inför en utmaning. Foto: Sam Andersson.


”Vad gott med pizzabuffé”

Efter cirka 37 km skidåkning kläckte Micke en skön kommentar:

– Vad gott det ska bli med pizzabuffé. Åååå, nu kände jag hur jag fick mycket mer energi.

Det är intressant hur tanken kan föra oss framåt likväl som den kan bromsa upp våra visioner. På mina träningspass jobbar jag mycket med målfokusering och framför allt delmålssträckor.

IMG_1809

Att fylla på med vätska och energi (före, under och efter) är A och O för att orka genomföra passet. Speciellt när det handlar om flera timmars aktivitet. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

 

IMG_1747

En energibar är extra välkommen och något som jag brukar längta till efter ett tufft träningspass. Foto: Mikael Wiethe.

Idag genomförde vi nästan 43 km och är nu uppe i 73,56 av 100 km. Än är veckan inte slut 🙂

IMG_1825

Varsin semla är inte så dumt att avsluta dagen med 😀


logo-pt

Over and out!
Linnea

Topptursåkning över de tysta fjällen

Vetskapen om att man kan ta på stighudarna och knata upp för nästan vilket berg som helst ger en frihetskänsla som är svår att beskriva. Topptursåkning över de orörda och tysta fjällen spelar i en egen liga vad gäller vinteraktiviteter. För egen del hade jag innan denna utbildning aldrig testat på topptur, men ser fram emot vad som komma skall.

Nedan följer bilder från dagens åkning.

IMG_5397

På med stighudarna för fortsatt klättring uppför berget. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

 

IMG_5452

Topptursåkning i orörd snö ger en frihetskänsla som är svår att beskriva. Foto: Linnea Nilsson-Waara.


logo-pt

Over and out!
Linnea

Riv av ett lopp

Det var 17 år sedan jag stod med längdskidor och nummerlapp uppställd på startlinjen. Dagen innan hade vi varit ut och åkt nästan tre mil och samma kväll såg Niclas en inbjudan till Idre-Särna-loppet. Distanserna som fanns att välja bland var 15 eller 45 km. ”Vad säger du? Ska vi åka ett lopp imorgon”, frågade han?

IMG_1363

Linnea och Niclas innan starten i Idre-Särna-loppet. Distans 15 och 45 km.

Uppladdningsproceduren under all kritik

Med åren har min tävlingsinstinkt mattas, men när jag ställs inför ett lopp så kommer de där små spetsiga hornen fram. Uppladdningarna inför fotbollsmatcherna brukade alltid innebära flera liter vätskeintag, extra kolhydrater (långsamma) och inga aktiviteter som kunde göra mig seg i benen. Om jag nu skulle ställa upp i detta skidlopp skulle det betyda att jag inte hade uppfyllt ett enda moment ur min uppladdningsprocedur – med andra ord en uppladdning under all kritik. Nåväl. Nu är fotbollsskorna lagda på hyllan och denna tävling skulle inte betyda ”liv och död” (som det handlade om förr när jag spelade matcher). Ibland får man frångå sina rutiner och efter att ha kommit överens om att vi skulle delta i loppet föreslog Niclas att vi skulle gå och valla skidor. Klockan var då 21.30 på kvällen.

Tävlingsdag

På grund av snöbrist hade de lagt om den befintliga sträckan, vilket innebar att loppets start och målgång blev i Idre. Vi kvitterade ut nummerlapp, jag anmälde mig i 15 km motionsklass och Niclas i 45:an. För att inte hamna sist i starten placerade vi ut våra skidor i startleden – frågan var om vi hade lagt oss lite för långt fram… Det värsta som kunde hända var i och för sig att bli omåkt.

IMG_1356

Längdskidorna uppställda i startleden. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Lärdomar av att tävla

Lätt spänd och förväntansfull stod jag där på startlinjen. Väl påpälsad och snart skulle jag få bli varse om att min fleece-tröja och tjocka halsbuff borde ha lämnats kvar i bilen. Efter en kilometer fick jag nämligen stanna upp och lätta på kläderna. Dessutom insåg jag att min nonchalanta vallning av skidorna gjorde sig påmind. Det är mindre kul när man måste staka sig i nedförsbackarna. Den tredje insikten jag fick var att man med jämna mellanrum bör kika på klockan (alternativt skyltar om sådana finns uppsatta) för att få en uppfattning om hur långt man har åkt och har kvar. Första gången jag tittade på klockan hade jag åkt 13,8 km, vilket betydde att jag närmade mig mål. Av någon tankspridd anledning levde jag i tron om att jag hade åkt åtta kilometer och blev därför mycket överraskad att jag snart var i mål. Detta kan tyckas positivt, men i slutändan blev jag frustrerad för att inte ha tagit ut mig mer.

IMG_5371

Slutspurt och målgång efter imponerande 45 km skidåkning. Foto: Linnea Nilsson-Waara.


Några tips inför ett skidlopp:

  • Klä dig ej för mycket – du blir snabbt varm.
  • Valla med kärlek. Förbered belagen (rensa bort gammal valla) och lägg på ny och rätt valla. Både fäste och glid är viktigt.
  • Åk med GPS- och pulsklocka för att få ett hum om avstånd och hur mycket du kan ta i.


Hur gick det då?

Tillsammans konstaterade vi att tävling är bästa träning. Niclas kämpade sig igenom imponerande 45 km och tog sig i mål. Meriterade längdskidåkaren Anders Södergren var med och vann klassen 45 km elit. Av fem tävlanden i min grupp hamnade jag på första plats. Säkerligen blir det fler tävlingar i framtiden.

IMG_5361

Längdskidåkaren Anders Södergren deltog i Idre-Särna-loppet och vann elitklassen 45 km.

IMG_1367

Medalj till samtliga åkare. Väl genomfört och stor eloge till arrangörerna. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

logo-pt


Over and out!
Linnea 

Motgångar föder framgångar

Samtidigt som förberedelserna inför Kungsleden är i full gång pågår också ”livet på sidan av”. Vill man ta sig an en större utmaning innebär det oftast mycket administrativ planering, men även att man har tränat upp en tillräckligt god fysisk.

Alla som har tagit sig an en större utmaning; såsom att åka på en längre resa, träna inför en tävling, utöva lagidrott eller att bege sig ut på en expedition, vet att förberedelserna kräver sina träningstimmar, rätt kostupplägg, tillräckligt med sömn, tid till återhämtning. Utöver detta behöver man tid kvar till att umgås med familj, sköta ekonomi/jobb, hushåll osv. Livsschemat går på rutin och att utesluta löppasset på grund av dåligt väder finns inte med i ordlistan.

På startlinjen och nära belöningen

Att bestiga Kebnekaiske är inte det svåraste berg att ta sig an, men vägen dit… träning, resan, ledigt från jobb och så vidare. När man väl är framme i Nikkaluokta och står på startlinjen så vet man att det all den tid man har lagt ned på förberedelserna nu är påväg att få sin frukt skördad – även om bergsbestigningen är utmanande så är den också ju också belöningen av allt slit.

image1
Linnea har siktet inställt mot toppen, Kebnekaiske 2013. Foto: Erika Nilsson-Waara


Förmånen att få öva friluftsliv i vardagen

Detta projekt är en del i min utbildning till fjäll- och äventyrsledare, vilket betyder att jag har har möjlighet att utöva friluftsliv större delen av veckorna. Även om jag inte är ute och åker turskidor varje gång får jag hela tiden lära mig nya saker om att vara ute på fjället. Inte minst ur säkerhetsperspektiv och känslan av att känna sig redo inför kommande utmaningar. Jag känner stort ansvar till att utbilda min syster Erika i fjällkunskap. Hon har absolut den fysik som krävs och även en hel del friluftsvana. Tillsammans kommer vi att stötta varandra och säkerligen ha någon het diskussion på vägen. Det finns inga garantier för utgången av detta äventyr, men med fokus på varför vi gör detta, vår envisa beslutsamhet och passionerade inställning kommer vi ge 110% från början till slut. Början är redan i full gång. Mitt mål med utbildningen är att i framtiden få fler människor att upptäcka allt det fina som vår fantastiska fjällvärld erbjuder.

”Motgångar föder framgångar”

Till alla er som brinner för något och vill ta sig an en utmaning har jag bara ett budskap till dig – go all in! Steg 1 är att ta dig an förberedelserna… det kommer inte att vara lätt och säkert kommer du att stöta på motstånd och något bakslag på vägen. Ge inte upp. Om du mot förmodan inte skulle gå hela vägen så har du i alla fall gjort ett helhjärtat försök och du kommer att ha vuxit som människa. Att lära sig tolka motgångar som något positivt är kanske inte det lättaste, men jag tror faktiskt att motgångar föder framgång.

IMG_8459Motgångar föder framgångar. Med lite stöttning ökar chanserna att nå hela vägen fram. Foto: Åsa Berglund

logo-pt

Over and out!
Linnea

”Alltså Erika, ibland undrar jag bara varför?”

En enkel fråga med ett kanske något svårare svar? Frågan kom från min pojkvän Oscar när jag presenterade min och Linneas idé om vad vi planerar att göra under år 2016.

Sammanfattningsvis handlar det om att med skidor och till fots färdas 1 750 km genom fjällkedjan i både vinter- och sommarskrud, där vi dessutom ska addera bestigning av fyra bergstoppar på vår resa.

Vi har en lång och efterlängtad väg att vandra i år.

Vi har en lång och efterlängtad väg att vandra i år.

Att han inte börjar vänja sig, tänkte jag, medan jag smålog lite innerst inne. Det här är inte vårt första projekt som går utanför de mer normala ramarna. Kanske i och för sig det mest fysiskt krävande hittills så i slutändan är frågan helt befogad.

 

En summering av året

Det senaste året kan liknas vid en fullproppad påse med lösviktsgodis eller kanske frukt för den delen om man nu föredrar det nyttigare alternativet. Innehållet har varit mycket, varierat och efterlängtat, samt smakat alldeles för delikat.

 

Häng med på en kort sammanfattning om vad jag har pysslat med under det senaste året. Efter 20 år som fotbollsspelare, varav tio år på elitnivå, beslutade jag mig för att backpacka i Australien och på Nya Zeeland. Då resan till stor del handlade om personlig utveckling valde jag att dels resa på egen hand och dels tillsammans med min tvillingsyster Linnea, vilket blev en mycket lyckad kombination. I slutet av maj anlände jag till Sverige, där sommaren innebar en hel del arbete, ett Australienbesök och en resa till Lofoten i Norge, vilken inbjöd till underbara vandringar och bergsbestigningar. Efter sex månader som gatumusikanter på andra sidan av jordklotet tog jag och Linnea med våra Australiengitarrer hem till Sverige för att fortsätta med musiken, vilket vi gör än idag. Hösten innebar att jag återigen fick packa väskan. Denna gång handlade det om en utbildning, eftersom jag ville spetsa min kompetens för det jag brinner för, nämligen träning och hälsa. Jag flyttade då till Vessigebro och Halland för att utbilda mig till personlig tränare, där jag tog min examen i december förra året.

 

Nytt jobb och ny stad

Tittar vi till dags datum vill jag berätta lite grann om vad som händer i mitt liv just nu. Sedan mitten av januari befinner jag mig i Falkenberg med anledning av nytt jobb som sjukgymnast och personlig tränare på Strandhälsan. Nu vill och hoppas jag kunna motivera och inspirera Falkenbergsborna till ökad hälsa och välbefinnande. Min filosofi är att träning ska vara enkelt, lättillgängligt och en naturlig del av din tillvaro. Träning ska kunna kännas lika naturligt som att borsta tänderna varje dag. Då har du kommit en god bit på vägen!

 

En livsstil och fyra passioner

Vår livsstil och passion inrymmer som bekant områdena friluftsliv, träning, resa och musik. Det som jag främst kommer att bidra med under året är kunskaper kring träning och kost, eftersom projektets innehåll och vägen till målet ställer stora fysiska krav med en långsiktig och vettig planering. Genom Linneas ökade kunskaper inom friluftsliv kommer hon att i hög grad att bidra med livsviktiga ingredienser såsom säkerhet, logistik och kartkunskaper så att vi klarar oss helskinnade över mållinjen.

Träning är en av våra passioner i livet.

Erika tar sats. Träning och särskilt löpning är en av våra passioner i livet.

 

Nyckeln till utveckling

Vi tilltalas av utmaningar, eftersom vi anser att det är nyckeln till att utvecklas. Om något är för lätt, både för kropp och knopp, kommer du så småningom att stagnera, vilket gör att vi gillar att vara aktiva och drivande. En utmaning kan ofta upplevas som skrämmande, men ändå lite lockande och därför lever vi efter följande tankesätt:

 

”När du tror att du kanske kan, men ändå tvivlar på din förmåga så kan du alltid testa för att se hur långt du kan gå. Om du aldrig prövar vet du inte om du kommer att lyckas. Det kan du bara veta när du har gjort ditt bästa för att försöka.” Läs gärna dessa rader en gång till och lite långsammare om du upplevde att det kändes luddigt.

 

Så vad blev mitt svar på Oscars fråga?

 

– Varför inte?

 

Tack för att du vill vara med på denna fantastiska resa! Vi ses snart igen.

/Erika Nilsson-Waara

1750 km apostlakraft genom fjällkedjan

För att ta sig an detta uppdrag behöver man nog vara både klok och galen. Vi har ofta fått höra att vi är på detta sätt. Inte minst vår mor brukar använda sig av denna fras. Vi tolkar det som positivt och tror att dessa egenskaper kommer hjälpa oss på vår resa. 

År 2016 kommer handla om att upptäcka den svenska fjällkedjan ur olika perspektiv, det vill säga i vinterskrud, med sommarögon och från toppvy.

  • Första etappen påbörjas vecka 11, där målet är att färdas på turskidor och pulka längs Kungsleden, vars sträcka är cirka 450 km lång.
  • Andra etappen påbörjas cirka vecka 28 och då är planen att ta oss till fots längs hela fjällkedjan (Gröna bandet), alltså 1300 km mellan Treriksröset i norr och Grövelsjöns fjällstation i söder. På vägen kommer vi även att bestiga den högsta toppen i varje fjällandskap, vilket blir fyra till antalet.
IMG_4778

Första etappen blir att åka turskidor och dra pulka längs Kungsleden, cirka 450 km. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Varför gör vi det här?

Vi har stark passion för friluftsliv, träning och utmaningar. Vi vill uppleva fjället och finna dess guldkorn för olika årstider. I förlängningen hoppas vi kunna inspirera och uppmuntra människor till att uppleva fjällets harmoniska tillvaro. Vår förhoppning är att möta människor ute på fjället och stugvärdar, samt att få ta del av lokalbefolkningens kunskap och kännedom om fjället och dess historia. Detta är också en del i Linneas utbildning till fjäll- och äventyrsledare.

Bloggstart på Piteå-Tidningen

Idag har vi startat vårt bloggande på Piteå-Tidningen, där vi kommer att skriva om våra äventyr. Kika gärna in och låt dig inspireras av det liv som inspirerar oss.

IMG_1402

Vi lär upptäcka flera guldkorn längs den svenska fjällkedjan. På http://www.pitea-tidningen.se kan ni läsa mer om våra äventyr.


Over and out!

Linnea & Erika

Vinterfjällets olika ansikten

Vintern kan för många upplevas skrämmande, just på grund av kylan och den eviga snöskottningen som väntar utanför dörren. Ute på fjället kan vintern bjuda på allt från förfrysningsskador och obekväma toalettbesök till soliga dagar med några minusgrader och vindar som får yrsnön att dansa sig fram på vidderna.

IMG_1311

Turskidåkning i soluppgång och vinden som får snön att dansa sig fram på fjällets vidder.

Övningstekniskt bra förhållanden

Under denna vecka har klassen varit ut på fjället och genomfört momentet ”vinterkyla del 2”. Detta klarade vi av med bravur och har bland annat lärt oss att bygga snöbivack, stabila snömurar/fort på vindutsatt kalfjäll och äta lunch inne i en vindsäck uppe på vindutsatt fjälltopp. På turen har vi haft varierande väder och övningstekniskt bra förhållanden.

IMG_5175

Bygge av snöbivack. Den tog drygt en halv dag att färdigställa bivacken.

IMG_5225

Vinterns olika ansikten med yrsnö som resulterar i ”white-out”. KUS är A och O!

Kunskap, utrustning och sällskap (KUS)

Just vintern ställer högre krav på kunskap i fjäll- och friluftsliv. Viktigast är att du håller dig varm och torr för att undvika förfrysningsskador och finns minsta tendens på att en förfrysningsskada är i antågande bör denna omhändertas direkt. Framför allt är ansikte såsom näsa, öron och kinder mest utsatta, liksom händer och fötter. Rätt klädd och sällskap är att föredra för att göra turen så säker och njutbar som möjligt.

IMG_5234

Yrsnön resulterar snabbt i att saker går förlorade och man måste hålla koll på var man ställer dem.

Turmat och enkelheten i att enbart behöva koka vatten

Att få i sig energi och dryck är A och O. På mina vinterturer använder jag mig nästintill enbart av frystorkat. Detta säkerställer att jag får i mig det jag behöver likväl som enkelheten i att bara tillsätta hett vatten och vänta 10 minuter på att måltiden är serverad. Jag slipper även disk då maten redan finns i färdig matpåse. Förutom huvudmålen är  nötter, bars, varm choklad och någon godbit/kaka bra val av snabb energi. På denna tur testade jag några nya smaker från 24 Hour Meals där topp tre presenteras här:

  1. Couscous with chili spiced vegetables blev en favorit. För de som föredrar vegetariskt kan jag verkligen rekommendera denna.
  2. Även rice with asparagus (purjolök) & chicken var riktigt god och med tydlig purjolökssmak.
  3. Indian chicken stew förde mig till det indiska köket. Det enda som saknades var naan-brödet 😉
IMG_5142.jpg

Vår lärare Dennis i sitt tältläger njuter av varmlagad mat.

Nedan följer fler bilder från turen!

Tack för denna omgång och kunskaperna som jag har lyckats förvärva under denna tur.

Over and out! 
Linnea