Paddlingen dag 26. Lurö – Långö (Kållandsö naturreservat), 39 km

Dagen som vi har sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Dagen då vi ska korsa Vänern.

Ett vrak just utanför Lurö. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Igår bytte jag hastigt några ord med en man som bodde på Värmlandsnäs. Jag nämnde att vi idag skulle paddla till Lurö och dagen efter planerade att fortsätta mot Kållandsö. Mannens spontana svar var att om vi paddlar inomskärs bland öarna till Lurö så går det bra, men till Kållandsö svarade han bara ”paddla till Kållandsö?! I den där lille (han menade alltså kajaken). Det kommer aldrig att gå”.

Med dessa ord i bakhuvudet sätter det såklart tankar i rullning om detta verkligen är vettigt att göra. Ni ska veta att jag har stor respekt för vatten och vi har gjort en hel del research innan vårt val av färdväg, så säkerheten ligger alltid som första prio inför beslut. Just idag hade vi tur med vädret och då kände vi oss redo att bara köra de 12,5 km som krävdes för att ta oss till Kållandsö.

Vår färdväg från Lurö till Kållandö.

Vi vaknade lite tidigare än vanligt och åt frukost på det jättefina vandrarhemmet som ligger på Husön (som sitter ihop med Lurö). Till frukosten var det nybakade scones, hemma-inlagd gurka, omelett och en massa annat smarrigt.

Vi hade som plan att först paddla till sydöstra spetsen på Lurö för att sedan hålla oss på östsidan om fågelskyddsområdet som ligger söder om Lurö. Där ligger dessutom de få öar som finns på vägen mot Kållandsö. Vi gjorde ett stopp på St. Mellanskär där vi gick iland för att sträcka på benen. Det tog oss 2,5 h att ta oss över och på andra sidan väntade en överraskning.

En överraskning väntade på Kållandsö. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Gott att pausa med fika och goda vänner. Foto: David Erixson

Nickas och David gillar att tura ihop. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi fortsatte mot Spiken och dit hade Lars, Håkan och Deluxe-David anlänt som nu gör följe med oss i dagarna två. Hela dagen har varit väldigt fin med bl.a. bad, sköna fikastopp och vi lyckades även knåpa ihop 39 km paddling. Nu befinner vi oss på en liten ö med utsikt mot väst och har fått skåda en vacker solnedgång.

Vacker solnedgång utanför vårt läger. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Lars, David och Håkan är inbitna paddlare. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Bad är aldrig fel. Foto: David Erixson

Skattning 1-5:

Ansträngning: 3

Vyer: 4

Lunchstället: 4

Paddlingen: 5, idag är första dagen vi inte paddlar i stark motvind. Väldigt fin paddling i Kållandsö skärgård.

Ha det bra!

Linnea

Paddlingen dag 25. Gaperhults hamn – Lurö (Stenstaka Gård) 23,1 km

Du känner säkert igen känslan när man väl befinner sig på en plats som tidigare begrundats på kartan åtskilliga gånger. Tills kartan blivit helt nött. En plats man sett fram emot alternativt bävat för att komma till. Idag var en sådan dag för oss. Lurö skärgård. Vi har längtat hit och samtidigt varit lite nervösa. Första paddlingen med lite längre passager med öppet vatten.

Idag har vi tråcklat oss fram. Främst mellan öarna för att ta oss till Lurö. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi startade dagen med att fortsätta paddla söderut efter Värmlandsnäs, ner till dess sydspets. Därifrån började vi leta oss ut i bland ett myller av öar och skär. Det är en utmaning att orientera sig fram. Svårt att avgöra avstånd och djup. Öar som ligger på olika avstånd flyter samman på håll och bildar helt andra formationer. Det gäller att stanna ofta. Läsa karta och vara noga med kompasskursen.

Det har blåst en hel del idag, men i vikarna hittade vi skydd. Foto: Niclas Bentzer

Dagen har varit lite blåsig men öarna ger en hel del skydd och bryter ofta vågorna så att dessa minskas ner litegrann. Inatt bor vi på STF Lurö Vandrarhem. Det var fullbokat men vi fick två madrasser på golvet ovanför restaurangen. Blir toppen!

Nu bor vi på STF Lurö. Väldigt fräscht med dusch och toaletter. Ikväll ska vi lyxa till det med middag. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Nu väntar en liten promenad på ön. Sen dusch och middag på restaurangen. Det ser vi fram emot.

Är det bastus vi skådar?! Foto: Niclas Bentzer

Imorgon paddlar vi söderut mot Koållandsö. Vädret ser bra ut med låga vindstyrkor på 2-4 meter per sekund. Det är bra för nu väntar ännu längre passager på öppet vatten utan möjlighet till skydd i omgivningen.

Skattning 1-5:

Ansträngning: 3

Vyer: 4

Lunchstället: 3

Paddlingen: 3,5. Rätt så blåsigt och bitvis tungt men har ändå gått bra idag.

Lägret: 4, STF på Lurö.

/Linnea

Löpningen dag 26-27: Otippat släktkalas och ny delled påbörjad

Dag 26: På norra delen av Österlen, mitt ute på landsbygden i naturskön miljö, ligger Lilla Rygården. Där valde vi att lägga en vilodag. Vi har alltså gjort en liten ändring i schemat.

Gården passar bra för oss som springer och vandrar. Förutom sängplats serveras alla måltider i deras charmiga restaurang och café, som innehåller konst, tavlor, samt samisk slöjd och handbroderade kläder från Uganda.

Menyn har ett lokalproducerat och ekologiskt fokus. Gröten till frukosten och renköttet till middagen får en stor tumme upp!

Frukostbuffé är alltid välkommet för att fylla magen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Caféet och restaurangen med en öppen planlösning var en fröjd att få sitta i. Foto: Erika Nilsson-Waara.

På kvällen blev vi även bjudna på släktkalas med smörgås- och gräddtårta. Hur underbart är inte det!?

Charmiga och gamla stenfasader är något som är vanligt i Skåne. Här på Lilla Rygården. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vattenbufflar är ett ovanligare djur att skåda i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 27: Med fulltankad kropp är vi redo att ta oss vidare. För att slippa färdas samma sträcka tillbaka till Alunbruket får vi skjuts av snälla Lars-Olov.

I Alunbruket finns Skånes äldsta kaffestuga och den har även fått White-Guide utmärkelse.

Alunbrukets kaffestuga är den äldsta i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan mellan Alunbruket och Agusa låg på ca 9 km. Etappen är fint kuperad och går på stig, där leden tar dig upp på åsryggarna i en härlig bokskog.

Kullarna är bra för oss då vi får en annan variation påmuskelaktiveringen. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Denna dag möter vi konstigt nog fler vandrare än vanligt. Det känns extra kul, då vi hittills tycker en sådan fin vandringsled bör utnyttjas mer.

Dagens sista 16 km blev något slätstrukna; skogsvägar med tryckande sol och inga möjligheter till att fylla på med vatten, men till slut når vi dagens slutdestinationen Brännestad.

Inatt sover vi hos Oscars faster. Att vandra och springa runt hela Skåne ger oss ett perfekt tillfälle att träffa släkt och vänner för att få lite mer kvalitetstid tillsammans.

Man får se sig för var man trampar så man inte träffar dessa små krabatar. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Mysiga och mjuka skogsstigar är alltid uppskattat. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Oscar och Erika

Löpningen dag 20-21: 65 km på två dagar

På de senaste två dagarna har vi genomfört totalt 65 km. Det känns i både fötter och knän.

Igår gjorde vi 32 km mellan Blentarp och Ystad. Första halvan var fin. Vi passerade bland annat Sövde, som är en idyllisk by värd sitt besök. Vi hann också fram till Sverigematchen, som vi bevittnade på ett hamburgerhak ur mobiltelefonen. Trots förlusten är det bara att gratulera grabbarna till en fin insats.

Sövde badplats. Perfekt för stora som små. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Utsmyckade ängar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Gott mellis som ger energi. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Inne på dag 20. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

VM i mobilen. Heja Sverige!

Idag tog vi oss 33 km från Ystad till Backåkra. Här upplevde vi nog den finaste löpningen hittills på Hammars backar i närheten av det uråldriga skeppsfenomenet Ales stenar. Hammars backar och Östersjön får betraktas som motsvarigheten till Kaliforniens Highway one och Atlanten. Det kändes underbart att sväva fram på de mjuka kamkullarna alldeles intill det stora blå.

Vackra Östersjön och Ystad. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Morgonen visade spegelblankt ljusblått dis på havet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skönt för fötterna att få slipas lite i sanden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skön löpning på Hammars backar.

Ett av de finaste partierna på Skåneleden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vila ger åter energi för att springa mer. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Populärt att flyga längs Hammars backar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Båtformation, Ales stenar, skapades omkring 500-1000 e.Kr. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Tänkarstund på Ales stenar. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Längs vägen hittade vi även Kåseberga fiskehamn, som bör besökas och avnjutas när du är i trakterna.

Nu övernattar vi på Backåkra vandrarhem. Imorgon är det vila, en välbehövlig sådan.

Det har blitt några steg idag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Slutord: 200 mil av Fjällets Guldkorn

Projektet ”200 mil av Fjällets Guldkorn” gick ut på att upptäcka och uppleva fjället ur vit-, grön- och toppvy. Syftet med projektet var att förmedla tips, kunskap och inspiration så att fler människor ges möjlighet till att uppleva vårt vackra fjällandskap.

Fjället är nära förknippat med både träning, hälsa och välbefinnande och är en fin miljö att vistas i förutsatt att du har goda kunskaper och är rätt rustad för fjället. Vår vision är att fortsätta förmedla kunskap och hålla inspirationsföreläsningar runt om i landet. Piteå-Tidningens reporter Mari Gustafsson, mailade oss jättebra frågor om projektet vilka vi besvarar i detta inlägg.

Projektet var indelat i tre etapper under olika årstider och från olika vyer.

  1. Kungsleden (turskidåkning med pulka från Hemavan till Abisko) 484 km.
  2. Gröna bandet (vandring Treriksröset till Grövelsjön) 1380 km.
  3. Den högsta fjälltoppen i våra fyra fjällandskap (löpning, vandring och eller klättring av Kebnekaise, Storsola/Syltraversen, Helags och Storvätteshågna) 168 km. 

dsc08075



Berätta om allra sista delen av äventyret?

 

Svar: Vi valde att bestiga Kebnekaise precis innan starten av Gröna bandet, eftersom de tre återstående fjälltopparna befinner sig relativt nära Grövelsjön och var smidigast att vänta med. Så direkt efter målgången av Gröna bandet bytte vi ut kängorna mot löparskorna för att kunna färdas lätt på de tre återstående fjälltopparna. Då vi båda två är passionerade löpare var känslan obeskrivlig av att nu äntligen kunna springa igen. Finalen av fjälltopparna skulle bli Jämtlands högsta topp Storsola, som också ingår som en del i bergsmassivet Syltraversen. Den högsta toppen i Sylmassivet är Storsylen, som ligger på den norska sidan. Allt slutade med att vi gjorde hela Syltraversen, vilket innebar högalpin klättring med klätterutrustning och dessutom klättringspremiär för Erikas del. Vi är båda eniga om att finalen av projektet blev bokstavligt talat en riktig höjdare och precis den utmaning som vi gillar – det vill säga när vi ligger på gränsen till vad vi klarar av och efteråt känner att vi har vuxit med uppgiften. Med oss hade vi en klättererfarne Napoleon Wallin, som hjälpte oss på bästa sätt.

dsc08182

Härligt att få löpa på fjället.

 

Hur känns det nu när det är klart?

Svar: Det är en härlig känsla att projektet nu är klart. Samtidigt har en känsla av tomhet infunnit sig. Vi har levt med projektet och alla dess förberedelser i snart ett års tid och det har hela tiden följt med oss parallellt med vardagslivet. Då utmaningar är bland det bästa som finns var vi eniga om att projektet skulle ligga på en sådan nivå att vi på förhand inte var helt säkra på om vi skulle klara av uppgiften, men ändå ha känslan av att det skulle vara genomförbart. En annan härlig känsla, som vi nu har med oss är insikten i att våra kroppar ganska snabbt kan anpassa sig och klara av mer än vad vi tror. Tar vi hand om kropparna på ett vettigt sätt läker de skapligt trots att de vissa stunder kan kännas helt slut när dagens etapp är avklarad. Vi är även tacksamma för alla fina möten med människor, som vi har fått vara med om längs vägen.

dsc08216

Det finns så mycket vackert att fota på fjället.

”Fjället inbjuder till en slags harmoni där människan kommer ner i varv och ges utrymme till att vara ”här och nu”. Det är en sinnesstämning som vi tyvärr inte är lika självklar i dagens moderna samhälle.” Erika & Linnea Nilsson-Waara

dsc08134

Hösten är en fantastisk tid för fjällvandring. 

Och sedan kan man ha lite faktapunkter.

3300 … kcal i snitt per dag har systrarna förbrukat.

600 … stycken energibars har systrarna förtärt.

203 … mil har systrarna färdats till fots.

110 … timmars behov av återhämtning har systrarnas sportklockor nästan konstant visat på

82 … dagar har systrarna spenderat på fjället.

30 … km i snitt per dag har systrarna färdats.

10 … timmar per dag har de varit igång.

9 … gånger har systrarna trubadurat längs resan.

5 … gånger om har de bestigit Mount Everest höjdmässigt.

Vilken jubelbild skulle ni välja för att illustrera känslan av att ha gått i mål?

Svar: Jubelbilden får nog vara när vi står på den sista fjälltoppen (dock ej Storsola, men den högsta toppen i Sylmassivet – Storsylen i Norge) med Sverigeflaggan bredvid oss. Bilden symboliserar glädje och att vi har nått toppen och därmed finalen av projektet. De tre målgångsbilderna av varje etapp kan ju uttryckas i att vi nådde våra mål ”porten, dörren och toppen”.

Här följer fler segrarbilder från vårt äventyr!

img_6585

Känslan av att ha klarat av en tuff utmaning. Uppe på Storsylen.

  1. Porten= Kungsledenporten i Abisko.
  2. Dörren= målgången av Gröna bandet.
  3. Toppen= den återstående toppen av de totalt fyra fjälltopparna.

img_3349

I mål efter 21 dagar ute på skidor. Kungsleden från Hemavan till Abisko.

img_6480-1

Handen på den blå dörren och därmed har vi genomfört Gröna bandet, Treriksröset till Grövelsjön, 138 mil på 53 dagar.

Vi gillar ju målsättningar och för oss var dessa tre faktorer målgångssnören på olika sätt.

Här kommer även länkar till tre utvalda filmklipp från vårt äventyr.

Kungsleden: https://youtu.be/4EytXgYGqr0

Gröna bandet: https://youtu.be/wPWPR9LGwfc

Fjälltopp Syltraversen: https://youtu.be/5tU_1t4KXBw

Tack till alla som på olika sätt har stöttat oss. Håll utkik på hemsidan för framtida projekt. Inom den närmsta tiden kommer vi ge lite utrymme till återhämtning och vardagsliv från långturerna. Dock innehåller vårt vardagsliv en aktiv livsstil, med massor av friluftsliv och träning. Sedan blir det att återgå till ritbordet igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tack och kramar från oss!

Kramar Linnea och Erika

Höstglöd i Grövelsjön, reportage i Piteå-Tidningen och en 97-årig grattishälsning

Under helgen har vi framfört två musikspelningar på vandringseventet Höstglöd i Grövelsjön. Som vanligt supertrevligt och när vi får publiken att sjunga med trivs vi som absolut bäst! 

Eventet innebär att fjället skiftar i alla dess möjliga höstfärger. Intressanta och inspirerande föreläsningar varvas med adventure camp, musikunderhållning, filmvisning, friluftsutrustningstält, lekfyllda tävlingar, kokkaffe och halv- eller heldagsturer för vandring. Det finns alltså något som tilltalar de flesta!

Linnea och Erika skaftar egna Moraknivar på Höstglöd i Grövelsjön och stöttar samtidigt projektet Stötta Kungsleden.

Ett annat hett tips. Njut av trevlig helgläsning med Piteå-Tidningen om finalen och summeringen av hela vårt fjällprojekt 203 mil till fots. Där finns även intressant data och siffror från vårt äventyr.

Kika in på www.pt.se/helg för att läsa Maris fina slutreportage om oss.

Ja nu har systrarna Waara klättrat i mål!


Dessutom vill vi höja på hatten för vår underbara farmor Mia som i helgen fyllde 97 år! Vilken otroligt inspiration, värme och kärlek denna dam besitter. Vi älskar dig farmor och längtar tills vi ses igen!

Kram så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Vilken final vi fick på projektet!

Sista toppen ut, för att fullfölja projektet ”Fjällets guldkorn 200 mil”, var att bestiga Jämtlands högsta bergstopp Storsola, 1728 möh. Det hela slutade med att vi gjorde Syltraversen, vilket innebar högalpin klättring och firning förbi pinacklarna, samt att vi tydligen passerade tre namngivna toppar på vägen.

På väg mot pinacklarna och första delen i Syltraversen att passera.

 
Idén om att göra även Storsylen (som är den högsta toppen i Sylmassivet och ligger på den norska sidan), kom av att Sylarnas fjällstation har guidade turer upp till denna topp och inte till Storsola (som är Jämtlands högsta topp och tekniskt svårare att bestiga). Samtidigt hade vi fått reda på att Napoleon skulle göra Syltraversen och ville ha sällskap, vilket efter några om och men gjorde valet enkelt. Det ska dock poängteras att det inte erbjuds guidade turer längs Syltraversen från fjällstation, men vi såg det som en fin chans till att få uppleva ännu mer av fjällkedjan samtidigt som vi får utmana oss och lämna comfort zone. Erika hade dessutom aldrig klättrat innan denna tur. Än mer imponerade att ta sig igenom traversen. 

Firning krävs nedför andra pinackeln.

Vyer från alla möjliga håll 

Utsikten från topparna är helt fantastiska. Eftersom man går i en halvcirkel får man se vackra vyer från alla möjliga håll. Att gå på kammarna var många gånger väl så spännande, men med lite pep-talk och säkring på vissa ställen tog vi oss igenom. Stolta, trötta och med lite småblessyrer här och där tog vi oss i mål. Samtliga toppar är nu bestigna, likväl som Kungsleden är skidad och Gröna bandet vandrat. Vi känner oss fett nöjda!

Högalpin klättring i skarpt läge.

Firning 15 m.

 

Vill man bestiga Storsylen finns som sagt guidade turer och är man inte en van alpinist skulle vi rekommendera att boka turen. 

Vissa knabbar ser mer skräckinjagande ut än andra.

Syltraversen:

Start/mål: Sylarnas fjällstation. Hit tar mig närmast från Storulvåns fjällstation 16 km enkel väg. 

Tid: 10 h

Distans: 15,7 km. 

Höjdmeter: Fjällstationen 1040 möh – Storsola 1728 och Storsylen 1762 möh.

Svårighetsgrad: 5 av 5

Utrustning: Lätt dagspackning. Klätterutrustning för alpinklättring (kilar mm), samt utrustning för firning.

Fint väder är att rekommendera och prioriterat.

Tack till Napoleon!

Vi kunde inte ha fått ett bättre avslut på denna tur! Tack Napoleon för all coachning och underbart sällskap. Vilken final vi fick på detta fjällprojekt!
Allt gott önskar vi till alla som har följt oss. Slutfilm, inlägg med summering mm kommer lite senare. 

Tack till bästa Napoleon för utmärkt coachning och sällskap.

Kramar

Linnea & Erika

Uppe på Storsylen!

Napoleon vandrar på kammarna som att det är en dans på rosor.

Små blessyrer efter underarmshjälp i klättringen.

Film: Storsola och Syltraversen

Avslutningen på fjällprojektet blev något helt annat än vad vi någonsin hade kunnat föreställa oss. 

Det räckte inte med att bara bestiga Jämtlands högsta punkt Storsola, 1728 m.ö.h. Vi passade nämligen på att göra hela Syltraversen när möjligheten ändå låg framför fötterna! Vid fler än ett tillfälle tänkte vi nog båda – varför gör vi egentligen detta?! 

Klicka på länken för att se den mäktiga avslutningen: https://youtu.be/5tU_1t4KXBw

Erika och Linnea har precis klättrat uppför Jämtlands högsta punkt Storsola.

Håll utkik efter nästa blogginlägg som beskriver Syltraversen mer utförligt. 

Kramar från oss!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Bestigning av Helags, 1796 möh

Det är förståeligt varför National Geographics har listat Helags som en av de tio finaste topparna att bestiga. Berget kännetecknas av ett musselliknande utseende och med ett röse högst uppe på toppen. 

Vackra Helags.

Från Helags fjällstationen skådar man den vertikala väggen klart och tydligt och man förstår varför fjällstationen placerades just här. 

På väg mot Fjällstationen och laddar upp inför morgondagen.


Vår näst sista topp att bestiga

Helags var för oss den tredje och näst sista av fjälltopparna att bestiga. Vi fick rekommendationen att göra högervarv, främst pga. utsiktsaspekten. Detta innebar en flackare väg upp och sedan lite brantare nedåt. Nedfarten var lite mer spännande att ta sig an och en regnig dag hade vi nog valt att gå samma väg tillbaka som vi kom oss upp från. Dock hade vi tur med vädret och körde på gameplan med högervarv. 

Renar finns nära stationen.

Dit ska vi. Upp på Helags.

 


Utsikt över våra gamla fotspår

Utsikten från toppen är fantastisk. För bara en vecka sedan vandrade vi förbi detta berg och nu stod vi uppe på toppen och kunde beskåda vår tidigare färdväg. Vi såg långt ut över vidderna och kan verkligen rekommendera en topptur upp på Helags. 

Uppe på toppen fick vi skriva in oss i gästboken.

oändlig utsikt från toppen.

Blockig terräng att gå i.

 


Bestigning av Helags:

Start/mål: Helags fjällstation (närmsta access från bilväg är Kläppen, vilket innebär 12 km vandring till fjällstationen).

Tid: 3 h 15 min i raskt tempo (normalt tar turen 5-6 h).

Distans: 9 km (1043-1798 höjdmeter mellan stationen och toppen).

Utrustning: Lätt dagspackning. 

Svårighetsgrad: 3 av 5. 

Kramer från oss!

Linnea & Erika

På morgonen låg moln runt toppen, vilka försvann när vi närmade oss toppen.

Mäkta stolta att vara uppe på toppen.

Väskan har varit lätt och löpsteget likaså. Härligt att få byta om till traillöparkit.

Bestigning av Storvätteshågna, 1204 möh

I torsdags gick vi i mål på Gröna bandet efter 53 dagar ute på tur. Mottagandet i Grövelsjön var helt fantastiskt och vi kände oss som Leonardo Di Caprio när han, i filmen Titanic, vandrade in i salongen på röda mattan, bland massor med människor som stod och applåderade. 

Målgången är ett minne för livet! Tack Grövelsjöns fjällstation för att ni ordnade detta varma mottagande. 


Att va på topp är gott. Och extra fint är det att få dela upplevelsen med varandra. Här med sällskap av Niclas.

En vilodag och på med löpargrejerna

Efter en vilodag på fjällstationen bytte vi gröna bandet-utrustningen till löparkit. Trailskor och lätt ryggsäck. Vi startade från fjällstationen, sprang förbi de vackra Fosksjöarna och sedan upp på Storvätteshågnas topp. Vädret var stundtals dimmigt och regnet låg i luften. Känslan att komma upp är ändå oslagbar. Ansträngningen och utsikten man bjuds på där uppe är verkligen vacker. Just Dalarnas fjälltoppar är jämfört med Sarek och den norska sidan ”små kullar”, men desto längre utsikt över fjällets mäktiga vidder har du.


På väg mot toppen. Löpargrejerna på. 

Bestigning av Storvätteshågna, 1204 möh:

Start/mål: Grövelsjöns fjällstation

Distans: 19 km (samma väg ToR)

Tid: 2,5 h (löpning)

Packning: Löparryggsäck med proviant för en dagstur. Förstärkningsplagg, karta, kompass, regnkläder och vantar, samt vattenflaska och första hjälpen.

Fantastisk utsikt trots tunga moln i luften.

”Fjället i norr och söder skiljer sig åt, med höga bergsmassiv i Sarek och 360-graders utsikter över milsvidderna i Dalarna. Det är tjusningen med hela fjällkedjan – dess olika ansikten”. /Linnea