Löpning och bestigning av Storvätteshågna 

Nu är den andra av totalt fyra fjälltoppar avklarade! Idag tog vi äntligen på oss löparskorna för att springa uppför Dalarnas högsta punkt Storvätteshågna, 1204 m.ö.h. Dagens etapp utgick från Grövelsjön och blev totalt 19 km på 2,5 timmar.

Klicka på länken för att se filmklippet om hur det gick till: https://youtu.be/Ig0qHNsO58U

Erika, Linnea och Niclas står på toppen av Storvätteshågna, 1204 m.ö.h. den 10 september 2016. Foto.

Dimman låg lite på, men trots detta hade vi en skaplig utsikt och luften var både sval och go att springa i.

Nu väntar de två återstående topparna Helags och Storsola, som får besök av oss redan de närmsta dagarna. Och givetvis med löparmunderingen på!

Kramar från oss så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara.

Fint reportage om vårt fjällprojekt i DT

Idag uppmärksammas vårt fjällprojekt i DT. Kika gärna in för att ta del av Nisse Schmidts fina artikel.

Klicka på länken för att läsa: http://www.dt.se/dalarna/alvdalen/framme-efter-138-mils-vandring-fran-treriksroset-till-grovelsjon


Igår sprang vi upp till Dalarnas högsta punkt Storvätteshågna. Håll utkik efter morgondagens inlägg för att se hur vi gjorde det. Idag fortsätter vi vidare mot Helags och Storsola, de två återstående fjälltopparna i vårt fjällprojekt. 

Kramar från oss så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Etapp 9: Vålådalen – Grövelsjön, 170 km och målgång!

Sista etappen framför oss. Planen var att ha en vilodag i Ramundberget, cirka 10 mil innan vi skulle gå i mål. Helt eniga bestämde vi oss för att skippa vilodagen och fortsätta vår vandring. Det är en speciell känsla när vi inser att ”nu är vi nära”. Från Vålådalen återstod det ändå 17 mil och sett från den totala sträckan kan det tyckas nära.

img_6480-1

Handen på ”Den blå dörren”. Gröna bandet är därmed avklarat!

Fantastiska människor som ger oss energi

På denna resa har träffat så många fantastiska människor som på olika sätt har stöttat oss på färden. En stor överraskning inträffade i Vålådalen när Linneas pojkvän Niclas kom på besök. Lyckan blev total! Därifrån fick vi sällskap av både Niclas och Daniel ”Roxen” Roxvret (som också har genomfört Gröna bandet på 22 dagar och 22 timmar – imponerande!). Vi kallar honom för Maraboumannen, eftersom han i princip bara lever på godis.

dsc07942

Tillsammans på fjället med Niclas och Daniel.

dsc07905

Njutning och lycka på fjället.

Mäktiga Helags och getter som deltog på vår vandring

Vandringen från Vålådalen och söderut var riktigt vacker. Både vy- och terrängmässigt, samt hade vi fint väder med oss. Efter en natt på mysiga STF Helags fjällstation fortsatte vi mot Ramundberget och där berättade vi för deras gäster om våra upplevelser. Mycket uppskattat blev det.

En ytterligare dimension på vår vandring fick vi mellan Ramundberget och Bruksvallarna. Här anslöt cirka 20 getter och två stora kossor. I början var det njutbart, men efter två långsamma kilometrar insåg vi att dessa getter och kossor sinkar vår fart. I vanliga fall, på bra underlag, kan vi gå cirka 10 km på 2 h och just idag tog det oss 4 h. På något vis kände vi oss nöjda med getsällskapet, tackade för oss och vek därför av från leden för att kunna fortsätta att traska på.

dsc07958

Helag fjällstation och toppen framför oss.

dsc07978

Fina dagar fick vi på denna etapp.

dsc08032

Fler deltagare till Gröna bandet.

Fotografering och filmning på Svanåkläppen

I Tänndalen sov vi i Tänndalens Stugby och nästa dag startade vår vandring kl.06.00. Vi fick se en fantastisk soluppgång och gjorde en avstickare på cirka en km upp på Svanåkläppen. Där mötte vi fotograf Mårten Wikner som fotar och filmar för JHT Destination. Han hade med sig en drönare och det ska bli spännande att få se resultatet. Efterföljande STF-stugor blev lunchpaus i Skedbro och övernattning i Rogen. Vi hade på förhand fått information om att ”Rogen är stenigt” och så var det. Däremot möts vi av jättefina utsiktsplatser och passerar flertalet sjöar och vattendrag.

dsc08076

Vandring i soluppgång.

dsc08090

Uppe på Svanåkläppen, söder om Tänndalen.

Dagen då vi ska gå i mål

Så här tänker vi inför den sista morgonen av Gröna bandet: ”Today is The Day! Idag ska vi gå i mål i Grövelsjön”. Framför oss hade vi en etapp på 36 km. Vädret var med oss och vi hade inte kunnat få en bättre dag att göra själva målgången på. Vi startade dagen som vanligt; åt vår frukost, packade väskan och startade våra GPS-klockor. På förhand hade vi fått veta att en reporter från Dalarnas Tidning skulle möta upp oss på fjället för fotografering. Vi stannade till i STF Storrödtjärnstugan och åt lunch. Nu återstod ca 23 km innan Gröna bandet skulle nå sitt slut.

dsc08112

Sista STF-stugan vi övernattar i.

dsc08114

Alltid en skön känsla att komma fram till stugan.

Vi närmar oss Grövelsjön

Nära Grövelsjön, uppe på kalfjället, hade reportern Nisse Schmidt traskat upp för att fotografera oss. Därefter skenade kilometrarna och tiden iväg. Vi fortsatte mot vår slutdestination. Cirka 500 meter från stationen skymtade vi en ballong med en lapp. På lappen stod det ”500 meter kvar, nu är ni nära”. Vi samlade oss, pratade om vår upplevelse av resan och hur mycket det har betytt för oss att ha varandras sällskap. Vi blev nog lite emotionella här. Nu bestämmer vi oss för att gå i mål. Ju närmare vi kommer fjällstationen hör vi musik spelas. Massor med människor står på gårdsplanen och applåderar när vi går mot ”Den blå dörren” . Vi passerar målsnöret, som Grövelsjöns Ann-Marie och Eva håller upp och därefter stegar vi upp på bron. Nu var det dags att sätta handen på dörren. Och det gjorde vi tillsammans! Grattishälsningar, musik, kramar, applåder och champagne, samt en graverad kåsa från Niclas blev ett minne för livet.

dsc08156

Sista dagen på Gröna bandet blev helt fantastisk. Solen sken och vi kände oss lätta på fötterna.

img_6481

img_3031

Här någonstans kommer vi att hamna. Det känns som en stor ära att finnas med på denna vägg.


Tacksamhet och lycka

Vi känner en sådan tacksamhet till er alla som på olika sätt har stöttat oss på vår resa. Det känns fortfarande overkligt att vi har gått i mål på Gröna bandet. Kanske den mest ärofyllda segern i våra liv? Dock lämnade vi tre bergstoppar att bestiga, vilket känns gött. Litegrann som eftersäsongen i fotboll.

Tack och kramar från oss!

 

Linnea och Erika

 

Filmklipp: Se målgången av Gröna bandet i Grövelsjön

Den sista etappen mellan Vålådalen och Grövelsjön, 170 km på fem dagar, som också innebar målgång av Gröna bandet är nu avklarad! Den totala sträckan blev 138 mil som vi genomförde på 53 dagar år 2016.

Erika och Linnea framför Gröna och Vita bandets Hall of Fame.

Målgången var i det närmaste episk och överraskade oss båda! Klicka på länken för att se filmklippet: https://youtu.be/wPWPR9LGwfc

Idag väntar en bestigning av Storvätteshågna. Denna gång tar vi på oss löparskorna och lättare väskor för att upptäcka Grövelsjön och Dalarna från toppvy!

Kramar från oss så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Målgången Gröna bandet

Det tog oss 138 mil och 53 dagar att ta oss från Treriksröset till Grövelsjön. Vi har haft en fantastisk resa och mottagandet vi fick på fjällstationen var mer än vad vi hade kunnat tro. En stor skara människor som samlats utanför ”den blå dörren”, musik som spelades, champange, fotografering och massor med grattishälsningar. 

Vilken målgång vi fick vara med om!


Gröna bandet är därmed avklarat och nu väntar de tre återstående fjälltopparna; Helags, Storsola och Storvätteshågna innan projektet är helt klart. Då har vi fått uppleva fjället ur olika årstider och perspektiv. 

Fler bilder från Gröna bandet kommer.

Vilken häftig känsla att få lägga handen på Den Blå Dörren. Gröna bandet är nu avklarat!


Vår färd ingraverad i vacker träkosa.

Etapp 8: Jänsmässholmen – Vålådalen, 166 km

Av 165 vandrade kilometrar har vi räknat ut att tio har varit fjäll och resterande del väg. Detta kan tyckas trist eftersom Gröna bandet handlar om att vandra i fjället. Vi har valt att ha en positiv inställning till vägvandringen där överraskningarna har varit flertalet positiva möten med människor. 

Kärt möte med grundarna av Fjällfararnas Vita-Gröna band. Torkel och Annica Ideström.


Bland andra träffade vi pionjärerna och grundarna av Fjällfararnas vita och gröna band, Torkel och Annica Ideström. 

Äntligen fick vi träffa löparguden Daniel ”Roxen” Roxvret. Gröna bandare som har tagit sig fram genom fjällkedjan i galet tempo.

Bandare hjälper bandare. Omplåstring och nylonstrumpa fungerar till mycket.


När vi var framme i Vålådalen och precis skulle börja att äta vår middag ringde det från reception om att Linnea hade ett paket att hämta ut. Detta paket visade sig vara hennes pojkvän Niclas, som utan annonsering hade kört upp för att överraska henne. Nu är vi fulladdade av ny energi för vår sista etapp till Grövelsjön.

Finaste överraskningen man kan få. Linneas pojkvän Niclas hade åkt upp till Vålådalen och satte hennes fötter i gungning.


Se även filmklippet från denna etapp: https://www.youtube.com/watch?v=olXmcSvZjF8

Vackra Kallsjön.

Vandring genom all slags terräng.

Belgisk våffla i Kallsedet sätter guldkant på tillvaron.

Överraskning i en av våra depålådor.

Lunchpauserna kan väljas med omsorg.

I Huså bodde vi på fina hyttgården.

Mycket vägvandring har det bmivit på denna etapp.

Fin bild tagen av Thomas Nyberg.

Sista punkten att hålla sig väster om/passera genom.

Ett av alla fina möten längs denna etapp. Kalle med familj.

Vilken fin överraskning som dök upp i Vålådalen. Niclas Bentzer.


Linnea & Erika

Se filmklippet om Gröna bandet mellan Jänsmässholmen och Vålådalen

En ny etapp av Gröna bandet är nu avklarad! Vi tog vi oss 166 km på sex dagar. Denna film är lite som flera kinderägg med många spännande överraskningar. Kika in vetja!



Du hittar filmen genom att klicka på länken: https://youtu.be/olXmcSvZjF8

Håll utkik efter nästa blogginlägg som innehåller intressanta bilder och beskriver etappen mer utförligt.

Kramar så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Fint helgreportage i Piteå-Tidningen

Idag den 3/9 rekommenderar vi dig att kika lite extra på Piteå-Tidningens helgreportage av Mari Gustafsson. Tack för en fin artikel om vår resa!

Idag vandrar vi vidare från Trillevallen mot Vålådalens fjällstation. Detta blir troligen den sista biten asfalt att knata på. Skönt!

Kramar från oss så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Det mest spännande djurmötet?

På vår resa genom fjällkedjan får vi ofta frågan, vilket är det mest spännande djur ni har fått se? Troligtvis väntar de sig svar såsom björn, älg, fjällräv eller kungsörn. 

I ärlighetens namn måste vi tyvärr göra vår följare besvikna och säga en råtta! Allt hände när vi vandrade vidare från Hemavan. Vi hade fått adress till en kvinna vars hus vi skulle få övernatta i. Hon var på resande fot, men hade katten hemma som vi skulle mata. 

Frid och fröjd tills…

Allt var frid och fröjd när vi kom dit. Vi rullade ut våra liggunderlag på golvet framför tv:n och skulle ha vardagsrumspicknick. Mitt i allt ser vi hur kattkvinnan, vid namn Smulan, kommer indragandes med en råtta! En råtta som dessutom lever och är lite halvskadad. Hon kommer närmare och överlämnar ”presenten” på regnbyxorna. Nu bryter paniken ut och vår picknick avslutas tvärt. Sakerna plockas ihop och föses undan från det numera råttminerade området. 

”Sitta-på-pass-efter-råtta”

Nästa steg blir att råttan nu är lös i huset och vi inleder expedition råttjakt. Inte kan vi lämna kvar en halvskadad råtta i huset som överraskning till när husägaren skulle komma hem. Katten försöker locka fram råttan och vi står där med handlingsförlamad kraft och funderar på vad vi ska göra. Vi kommer på idén att använda oss av en hink och sopskyffel för att få tag på råttan. 

Med hink och en skyffel lyckades vi fånga råttan och släppa ut den i det fria.

Efter cirka en halvtimmes ”sitta-på-pass-efter-råtta” lyckas vi äntligen få tag på hen och genomföra ett halvdant räddningsförsök. Vi ogillar råttor, men att se ett halvskadad djur får nog vilken människa som helst att känna medlidande. 

Räddningsaktion ut till de fria

Råttan var nu ute i det fria och tyvärr måste vi avsluta denna historia med att katten fullföljde vad den hade påbörjat. Djurvärlden är många gånger grym.

Råttan är ute ur huset.


Så det mest spännande djurmötet vi har haft på denna tvåmånaders fjällvandring är: En råtta!

/Linnea & Erika

Etapp 7: Gäddede – Jänsmässholmen, 137 km

Norra Jämtland är dessvärre vandringsledernas bortglömda del. Här finns dock så mycket otroligt vackert att skåda såsom det mäktiga Hällingsåfallet med sina 48 meters fallhöjd. I morgontimma är chansen stor att få se en regnbåge i höjd med fallet, vilket vi hade lyckan att få göra när vi var där. 
På väg söderut passerade vi en fjälltopp/kulle vid namn Vinklumpen, som bjöd på 360-grader panoramautsikt. Här passade vi på att sjunga några skålvisor samtidigt som vi sträckte ut armarna i de starka och friska vindarna. 

Uppe på vinklumpen i starka vindar och förmodligen med mindre skönsjungande vrål.


I Valsjöbyn bodde vi på det mysiga vandrarhemmet Valen, som ägs av Dahn Hansson. Många fantastiska människor har vi mött på vår färd och Dahn är helt klart en av dem. På väg från Valsjöbyn passerade vi Hotagen med dess gemytliga vita kyrka intill Hotagssjön. Väldigt vackert belägen. 

Häftig upplevelse med fjällets ägare. Hela renflocken kom väldigt nära oss.


Strax efteråt uppnådde vi en stor milstolpe på vårt Gröna band. Vi hade nu vandrat 100 mil! Obeskrivlig känsla och lyckorus spred sig i kroppen. Ännu har vi ca 35 mil kvar, men känner att vi är på god väg. Väl framme i Rörvattnet firade vi med choklad och surströmming (nedlagda skolan mitt emot Rörvattnets Stugby som anordnade sin årliga surströmmingsfest och vi hade turen att pricka in tillfället). Dagen efter fortsatte vår vandring, förbi den häftiga Ansätten Kanjonen (mäktigt vattenfall) till Jänsmässholmen. På vägen fick vi se två tranor på nära håll. De blev nog överraskade av att vi traskade förbi och samtidigt som de sträckte ut sina vingar för att flyga sjöng de en liten avskedssång för oss.

Här kliver vi över gränsen till 100 mil som vi nu har avverkat på Gröna bandet.


100 mil avklarade firade vi med surströmingskalas i Rörvattnet.


Redan imorgon väntas vi fortsätta mot Olden, en kortare dagsetapp på ca 18 km. Vi börjar känna vittring av Grövelsjön och känslan är att vi närmar oss. Ca 30 mil kvar nu. 

I morgontimma är chansen stor att få se regnbåge vid Hällingsåfallet.

Med sina 48 meters fallhöjd är Hällingsåfallet gode mäktigt.

Varning alltså!

Ansättens kanjon. Väldigt häftig den också.

Vackra myrar (när man inte behöver gå på dem). Vi mötte två tranor som sjöng.

Inne i Krokoms vindskydd. Gott att få komma in för att värma sin lunch och lägga upp fötterna.


Må gott!
Linnea & Erika