Löpningen: Att välja sko

När du ska välja en löparsko kan det vara bra att ta reda på följande: Vilket underlag kommer jag att springa på? Hur långt och hur länge ska jag springa i den? Hur ser mina förutsättningar ut vad gäller min kropp med eventuella skador, muskeluppbyggnad, rörlighet, spänst och koordination?

Något som du kan ha i åtanke när det gäller löpning är att vi arbetar med mycket krafter. Nedåtgående krafter möter uppåtgående. Varje löpsteg är som ett litet enbenshopp. För varje löpsteg får du 3-4 gånger så mycket kraft tillbaka i foten, knäet och höften än vad du skulle få av att vara ute och promenera. Det vill säga har du vant din fot vid mjuka och dämpade skor till vardags kommer du förmodligen ha svårare att springa i en sko med hårdare sula.

Med det sagt kan det finnas en stor möjlighet att du kan göra det i framtiden förutsatt att träningen har varit rätt för dig. Är det starkare fötter du är ute efter är det din vardagssko du ska kolla på först. Det är i den du spenderar mest timmar i varje dag och det kommer vara den som formar din fot.

Jag kommer att springa i Altra Duo som är en bredare sko med 0 mm dropp och mycket dämpning i sulan. Det blir bra, eftersom Skåneleden till stor del består av asfalt. Anledningen varför jag har valt 0 mm dropp är för att jag under 2-3 års tid har arbetat i en barfotasko som är minimalistisk. Det har resulterat i att min fot har vant sig vid att registrera varje steg mycket mer än vad jag hade behövt göra om jag hade haft en tjock sula mellan foten och marken. Det tillåter mig att springa i hårdare sulor om jag hade velat och även möjligheten till att känna av marken som jag springer på vilket gör min löpkänsla och balans mycket bättre. Är du själv intresserad av att springa i en barfotasko bör du ha en van och tränad fot innan du ger dig på den uppgiften.

Är det första gången du ska ut och springa klarar du dig långt med endast ett par löparskor. Frågar du en erfaren löpare med många timmar på språng kommer hen att rekommendera dig att ha minst tre par löparskor om inte 1000.

Så för att ge en kort sammanfattning är det bra att att ställa dig själv några frågor innan du gör ditt första köp. Ditt primära underlag som du springer på bör vara riktlinje för den sko som du investerar i. Är det mestadels asfalt bör du titta på något mer dämpade skor, särskilt om du är ovan som löpare. En lättare sko med mindre dämpning fungerar bra till kortare sträckor eller intervaller. En terräng- eller trailsko ger bra skydd mot rötter och stenar samtidigt som markkontakten blir närmare foten för att undvika stukningar.

Om du har besvärats av tidigare skador kan det vara bra att kolla upp din löpstil och svagare områden så att de inte påverkar din löpning negativt. Tidigare skador kan göra att du blir känsligare för löpning med tanke på krafterna som studsar tillbaka mot kroppen. Skador kan även leda till muskelobalanser som kan leda till felbelastningar. Att bara springa är lätt, men att springa rätt är svårare.

Här har ni min Altra Duo och även en stilig man på bilden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Tack för mig hoppas jag gjort skohandlandet lättare för någon.

/Oscar.

Genomfört turen flera gånger om

Idag gästade vi Sveriges radio P4 Västerbotten för att berätta om vårt kommande paddlingsäventyr. En tjusning med att ha hela turen framför sig är att halva nöjet handlar om förberedelserna.

När vi får frågor såsom ”hur kom vi på idén”, ”varför gör vi detta”, ”vad tror ni blir största utmaningen” m.m. så går tankeverksamheten igång och man börjar att föreställa sig saker – på både gott och ont, men mest på gott. I huvudet har man genomfört turen flera gånger om och varje gång känns det som att den blir på olika sätt.

Ser fram emot möten

Att gå igenom kartorna och fantisera om vad alla platser kommer att bjuda på är en del av upplevelsen. Men det mest fascinerande med alla långturer som vi har gjort är alla de fantastiska människor vi har mött på vår väg. Detta tror och hoppas vi kommer bli verklighet även denna gång.

Nu är det inte så många veckor kvar innan vi tar första paddlingstaget och än återstår massvis med saker att göra. Fortsättning följer för testa utrustning och träning av paddling.

Hälsningar,
Linnea

Linnea och Niclas gästar radio för att berätta om sitt kommande paddlingsäventyr.

Hela gänget samlat

Spontanitet och natur är två goda ting som går fint ihop. Igår var vi samlade allihopa; paddlarna, löparna och vår kära vän Åsa på en och samma balkong. Vi hade en helt ledig söndag framför oss. Vad skulle vi göra?! Möjligheterna är ju oändliga. Så tänker vi nästan jämt. Plötsligt dök den briljanta idén upp om att antingen upptäcka ett nytt naturreservat eller en vandringsled. Och visst blev det så. Vi tog sikte mot Åbyälven och dess intilliggande vandringsled.

Åbyälvsleden är cirka 20 km lång och vi valde att starta vid Källbomark för att vandra drygt halva leden i riktning mot havet. Älven lär även bli intressant att träningspaddla i för Linnea och Niclas framöver. Sol, klarblå himmel och sjungande Storspovar gjorde dagen mer än njutbar på alla sätt och vis.

Gör din egen dagstur och upptäck något nytt du med. Vem vet vad som väntar i de oupptäckta äventyren?

 

Samlade! Löparna Oscar och Erika tillsammans med paddlarna Linnea, Niclas och hunden Storm. Foto: Åsa Berglund.

 

Vår kära vän och tillika mästerfotograf Åsa följer gärna med på våra naturupplevelser. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Ledmarkeringen för Åbyälvsleden. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

 

Fisket i Åbyälven sägs vara bra. Det ser verkligen ut så. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

 

Åbyälvsleden sträcker sig längs naturstigar, betesmarker, öppna gräsytor och grusvägar. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

 

Att bara vandra i naturskön miljö och inte tänka på någonting alls. Det är medicin för kropp och själ. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

 

Allt gott från oss!

/Erika och Oscar

Paddling i skarpt läge

I lördags deltog vi i en paddlingstävling. Vi ställde upp i 30 km raceklassen och fick uppleva både sjö, åar och en del spännande forsar. Ett perfekt lopp för att få testa utrustning och öva paddlingsteknik inför långturen.

Paddlingstävlingen bjöd på några spännande forspartier. Foto: Åsa Berglund

Totalt var vi ute på vattnet i 5 h 50 minuter. På sjöarna blåste det mycket och det var ganska tufft att korsa dem. Forsarna var roliga att ta sig igenom och gav bra spänning till tävlingen. Många partier, även kallad ”gubbsträckorna” var mysiga med serpentinsvängar i idyllisk miljö.

Detta var vår livs första paddlingstävling och känner oss grymt nöjda att vi ställde upp.

I lördags deltog vi i en paddlingstävling och fick testa på vår utrustning i skarpt läge. Foto: Åsa Berglund

Nästa år är det dags igen!

/Linnea

Besök oss i Luleå idag

Idag genomförs Luleå Stadsmara, en av Norrlands största löpartävlingar, för 39:e gången i ordningen. Samtidigt arrangeras Bilfria dagen där flertalet aktiviteter erbjuds på den nya Sommargatan i Luleå centrum.

Besök oss gärna i vårt Hermelinen-tält mellan 11-14.00 för att prata om löpning, Skåneleden, fjällupplevelser, träning och hälsa. Du får även möjlighet att testa din kondition och kolla vad din kropp består av på vår Tanitavåg.

Vi önskar er en riktigt solig och trevlig dag!

/Erika och Oscar

Löpningen: Det här äter vi

”Packa lätt och rätt”. Vi kör stenhårt på det mantrat. Ser vi till kosten innebär det att vi planerar att köpa den mesta delen av maten längs vägen. Vid tidigare långturer har vi normalt sett burit med oss torrmat för mellan 3-7 dagar, men denna gång tänker vi alltså annorlunda. Fördelen med torrmat är att du får en riktigt bra koll på kaloriintaget. När det gäller ”vanlig” mat är det betydligt svårare och därför behöver vi gå mer på känslan. En sak som vi har lärt oss är att äta mycket mer än vad vi tror att vi behöver. Då brukar det bli bra i slutändan.

 

En vanlig löpardag springer vi cirka 25 km och då har vi med oss vatten och två bars vardera. De dagar som vi sover i vindskydd har vi med oss torrmat bestående av tre huvudmål, tre bars, två påsar nötter, två chokladsticks och ett energiblock. För att värma vatten till torrmaten bär vi även med oss en Jetboil (Micromo) som väger 540 gram inklusive en gastub. Sammantaget ger det oss cirka 3200 kcal per person med en vikt på 800 gram. Energiförbrukningen för löpningen längs Skåneleden har vi beräknat till 3000-3500 kcal per person och dag.

 

Tiden som vi är ute och vilken intensitet vi färdas med avgör också hur mycket och vilken typ av mat vi behöver få i oss. Våra främsta energikällor kommer från fetter och kolhydrater, där det förstnämnda har fördelen av att det är mer energitätt medan det sistnämnda fungerar bättre som bränsle vid högintensivt arbete. Kolhydratdepåerna sinar på ungefär 1-1,5 timmes tufft arbete, vilket gör att vi regelbundet behöver fylla på dessa. Till det är bars ett bra alternativ medan pastan utgör laddningen på kvällarna. Fettdepåerna används framförallt vid låg- och medelintensivt arbete och riskerar sällan att ta slut. Fördelen med fetterna är att de ger oss mycket energi per gram, vilket vi kommer att kräva när vi väl är igång på dagarna.

 

Att vara fulladdad med mat och energi ser vi som en direkt parallell med en full eller tom bensintank. En full tank gör att både bilen och kroppen går gladare och snabbare framåt. Vi ser verkligen framemot att upptäcka Skånes olika delikatesser, som kommer att fylla våra kroppar med välbehövlig energi i sommar.

 

Påfyllning av vätska och energi under en varm turdag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Torrmat för en person och dag. Innehåller 3200 kcal och väger 800 gram. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

God frukoststund!

 

/Erika och Oscar

 

Torrdräkt – behövs det verkligen?

Nu är det inte många veckor kvar innan vi tar första paddlingstaget från Kärringsjön med slutdestinationen havet vid Göteborg. Inför en sådan här långtur, genom många olika typer av vattendrag är det extra viktigt att planera, testa och utvärdera utrustningen.

Torrdräkter på! Viktigt att kontrollera att alla dragkedjor är stängda. Foto: Roger Strandberg

För två veckor sedan besökte vi en paddlingsbutik för att få rådgivning med vilken typ av utrustning vi behöver. Redan innan besöket hade jag haft i åtanke att en torrdräkt är bra att ha. Och varför är det ”bra att ha”? Jo, dels så håller man sig torr (såsom namnet antyder), men just på grund av att du håller dig torr minskar också risken för nedkylning. Om vi mot förmodan skulle ramla i de kalla fjällvattnet finns risk för hypotermi (kroppstemperatur <35 grader C) och det kan gå riktigt fort att drabbas av. De passager som vi tror oss få mest nytta av dräkterna, rent säkerhetsmässigt är när vi ska korsa Rogens komplexa sjösystem, likväl som Vänern. En ytterligare fördel med torrdräkt är att man kan förlänga paddlingssäsongen.

Torrdräkterna håller oss… torra såklart. Foto: Roger Strandberg

Dräkternas utseende

Den kvinnliga modellen har en dragkedja (vattentät) baktill och på herrmodellen sitter en dragkedja framtill. På så sätt behöver man inte ta av sig hela plagget för att uträtta toabesök. En annan detalj är att ärmslut och runt halsen består av någon slags gummi som ”snörper åt”. I början fick jag lite klaustrofobi, men vande mig snabbt.

Tränar på att kasta kastlina. En viktig säkerhetsutrustning om någon av oss skulle falla i. Foto: Roger Strandberg.

Risker med torrdräkt

Dock ska man vara medveten att det finns risker med dräkten. Skulle man ramla i vattnet och exempelvis orsaka reva i tyget innebär det att vatten kan sippra in och man sjunker. Då måste man snabbt som ögat upp ur vattnet och ta sig in mot land eller i kanoten. Varma sommardagar lär det också kännas rätt så instängt och kvavt. Vi har ännu inte hunnit testa dessa i skarpt läge, förutom ett dopp i Indalsälven. De fungerade bra, både att paddla och att simma i.

Storm fick testa sin nya flytväst och därmed ta sig ett dopp. Foto: Roger Strandberg

Skor är ett måste

Ja visst ja – man måste alltid ha skor på sig. Vi fick rådet att använda trailskor, dels för att de inte blir lika tunga när de blir blöta jämfört med vanliga gympadojjor och att de släpper igenom vattnet.

Vi är laddade för paddling! Foto: Roger Strandberg

Hälsningar,
Linnea

Det här var vi inte förberedda på

Försommar, värme, sol, skog och mycket steniga partier. Ja, ni vet vad som brukar krypa fram vid den här årstiden. Två stycken på en och samma tur dessutom. Huggormarna har börjat ge sig till känna. Det här hände även förra året så egentligen borde vi vara förberedda, men ändå så strosar vi på där i lugnan ro. Och så bara plötsligt händer det! Gaahh! Den första – en svart på ca 30 cm, som slingrade sig bort för brinnande livet. Den andra – en sicksackad på ca 50 cm, som intog någon form av attackposition. Vid båda tillfällen inrymmer sig en känsla av ormfrossa. De 900 metrarna kvar till bilen kändes minst sagt som en mil efter att vi hade sett den andra huggisen.

Nu befinner vi oss i den fas där vi försöker vara många timmar i rörelse. Helgerna är perfekt för detta ändamål. Det innebär också att träningen behöver vara mer lågintensiv än tidigare. Vi försöker dela upp sträckorna under dygnet så att vi avverkar en del tidigt på dagen likväl som närmare kvällen. Lördagen bjöd på en underbar tur till Antnäs, där vi tog oss an en del av Fäboleden och Långbergets topp. Igår besökte vi Bälingeberget som är ett vackert Naturreservat i utkanten av Luleå. Där finns varierad miljö av fin gammelskog, klapperstenar, grillplatser och utsikt över både Luleåälven och Bälingeträsket på vardera sida.

Nedan ser ni bilder från helgen som var. Ps. Bilden längst ner består av en smal och avlång kreatur.

 

Trollskog längs Fäborundan i Antnäs. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

Trästatyerna är ett signum för Fäboleden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Långbergets topp bjuder på en fin raststuga och milslång utsikt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Starten vid Bälingeberget. Kolla av kartan innan du börjar vandra. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Klapperstenar pryder Bälingeberget i oändlighet. Foto: Eva-Karin Nilsson-Waara.

 

 

En fikastund är ett obligatoriskt inslag på turen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Utsikt från Bälingeberget över Bälingeträsket. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Titta noga. Den gömmer sig väl i färg och form. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

 

Vi ses snart igen!

/Erika och Oscar

Löpningen: Packningslistan

Att välja utrustning inför ett 100 mil långt löpäventyr längs Skåneleden kan skapa både förvirring, ångest och tvivel som jagar dig i dina drömmar. ”Skoångest” blev ett nytt vardagligt uttryck hemma hos oss efter en sisådär 10-15 provade par skor senare.

Vikten av att färdigställa packningen i god tid är nödvändigt för att kunna träna så mycket som möjligt i den. Då finns det goda förutsättningar att göra små justeringar längs vägen innan startskottet går.

Klicka på länken för att ta del av vår packningslista: https://waaraworldwide.com/utrustning-skaneleden/

 

Packning för en person. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Vi önskar dig en riktigt god helg!

/Erika och Oscar.

Paddling i en ihopfällbara kanot

Den kom hem i ett stort paket till dörren. Gläntade på locket och däri låg en skaplig byggsats. Måste erkänna att både jag och Niclas var skeptiska om innehållet i kartongen någonsin skulle kunna bil en flytande farkost.

Ally kanoten finns i några olika storlekar och modeller. Vi har en som heter 16,5. Konstruktionen består av ett skelett av aluminiumrör som spänner ut en gummiduk. Golvet är förstärkt av en matta som påminner om tjockt liggunderlag. Den ger kanoten vridstyvhet och extra flytkraft.

Ally 16,5 i siffror

Vikt: 20000 g
Längd: 500 cm
Bredd: 95 cm
Bredd reling: 92 cm
Bredd vattenlinjen: 85 cm
Djup: 36 cm
Höjd för: 47 cm
Kapacitet: 380 kg
Mått packad (HxBxD): 112x42x50 cm

Vi placerade ut alla delar på gräsmattan, ögnade igenom medföljande instruktion och körde igång att montera. Blev förvånad själv med under 30 minuter senare låg där en kanot!

Allykanoten byggs ihop i en viss ordning och med olika stag. Foto: Linnea Nilsson-Waara

För dig som precis som jag är lite skeptisk rekommenderar jag att kolla in filmen nedan.

https://youtu.be/auRSxjY9D5U

Väl på plats i vattnet skulle Ally kanoten även där tysta kritikern. Stabil i vattnet, speciellt med lite packning i, lätt att paddla, bekväm att sitta i med reglerbara sitsar, gott om packutrymme och dessutom inte allt för långsam. Visst gör kanotens mjukhet att den inte går lika snabbt som en av glasfiber, men ändå fullt tillräckligt. Den går fint på platt vatten men funkar även bra i lite mer tekniskt krävande vatten.

Premiärtur – kanoten går stabilt på vattnet.

Hållbarheten har jag ingen uppfattning om än så länge. Hur duken kommer att klarar besök av stenar får jag återkomma till framöver.

Att Ally kanoten dessutom väger endast 20 kilo gör den till det perfekta valet vid turer som kräver lite lyft. Speciellt i terräng där det inte går att använda vagn. Man bär den lätt ovanför huvudet och skulle det bli väldigt långa landtransporter går det snabbt att plocka isär och rymma hela kanoten i en stor ryggsäck. Det är också en bra egenskap om du bor litet och inte rymmer en vanlig kanot i förrådet.

Kanoten väger ca 20 kg. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Innan du springer iväg och köper en Ally kanot så ska du självklart först fundera på vilka behov din kanot ska fylla och hur du kommer att använda den. Ska du bara paddla platt vatten där hemma utan några lyft så fungerar traditionella kanoter lika bra, eller bättre med tanke på hållbarhet och paddelegenskaper. Men om du har ambition att göra längre turer, turer med lyft, har problem med förvaring eller helt enkelt föredrar coola lösningar så är Ally kanoten ett givet alternativ!

Planen är att paddla vår Ally kanot fram till Karlstad. Där byter vi till varsin havskajak inför paddlingen över Vänern.

Mer information om Ally kanot. 

/Linnea

Avsnitt för bifogade filer