Etikett: waaraworldwide

Löpningen dag 28-29: Inte en favorit och radioprat

Lämna en kommentar

DAG 28: Just nu befinner vi oss på Ås-Ås-leden. Gårdagens sträcka gick från Brännestad till Ekerödsrasten och resulterade i 23 km av snåriga skogspartier och grusvägar.

Etappen blev inte en av våra favoriter p.g.a. de rätt igenvuxna stigarna och fallna träd som vi ofta möttes av i kombination med att vi ofta kom av leden. Vid ett ställe blev vi jagade av två hästar, som inte tyckte att vi var välkomna i deras hage.

Vissa partier är det igenväxt och då är det bara att ta sig igenom. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Vindskydd i Timan låg i en tyst och fin bokskog. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Mitt i all frustration efter kilometrar av surrande flugor i öronen, hettan och en svidande känsla i kroppen efter alla brännässlor, springer en hel familj av dovhjortar rakt framför våra ögon. Där och då glömmer vi bort allt elände och humöret är åter på topp igen. Detta är magin med naturen!

Mitt i skogen dyker en gård upp och där frågar herrskapet om vi vill ha med oss en gurka från deras trädgård. Så gott och vilken fin gest!

Trevligt par bjöd på en gurka mitt i skogen och det tackar man inte nej till på en varm sommardag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Efter en mindre justering i sträckorna har vi jämnat ut distanserna, vilket har gjort att vi har återhämtat kropparna bättre. Det som dock fortsätter att göra det tufft är värmen. Risken för överhettning är väldigt stor, speciellt på sträckor där det är begränsad tillgång på vatten.

Väl framme vid dagens slutpunkt, Ekerödsrasten, står Oscars farmor och farfar och väntar in oss och det var även hos dem vi övernattade och såg Frankrike ta VM-guld.

Det blev glass när farmor och farfar mötte upp oss vid ekholmsrasten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

DAG 29: Vilodag hos farmor och farfar. På förmiddagen blev vi uppringda av P4 Norrbotten för en intervju om vårt Skåneleden-äventyr.

Klicka på länken och spola fram till minut 16:49 för att höra radiointervjun: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1113561?programid=275

I övrigt har vi spenderat dagen till att fylla på med material och bars inför morgondagen. Vi hann även med ett dopp i sjön tillsammans med Oscars faster och familj. Ljuvligt!

Glass i stora lass. Snart har vi testat alla smaker. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Imorgon tisdag kl. 09:00 möter vi upp radioreportern Jack från P4 Malmöhus, som kommer följa med oss en stund på vägen för en intervju. Det blir skoj! Lyssna gärna!

Vi ses!

/Oscar och Erika

Paddlingen dag 17: Ekshärad – Råda, 21 km

Lämna en kommentar

Efter en lugn och skön morgon med inmundigande av en riktig frukost på Sun dance ranch fortsatte vi att paddla söderut längs Klarälven. Vädret fortsätter att visa sig från sin bästa sida. Samtidigt läser vi om att det råder skogsbränder på flera håll i Sverige och förfaras över den torka som råder. Måtte det snart vända och börja regna (önskvärt är regn på natten och solsken på dagen)!

Gott med riktig frukost. Vanligtvis äter vi våra ”påsfrukostar” som är enkla och fungerar bra. Men ibland är det gott med en riktig frukost och riktigt kaffe. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Klockan 9.45 rattade vi in P4 Norrbotten för att höra Erika och Oscar berätta om deras löpning och vandring på 100 mil längs Skåneleden. Man blir mäkta imponerad över vad de gör och glädjs med att de njuter av sin tid i de skånska landskapet.

Komiskt nog hade radio-teamen, denna gång från Värmland stämt träff med oss så vid lunchtid var det vår tur att berätta om hur paddlingen går, vad som sådde fröet och hur Storm (hunden) har anpassat sig till livet som kanothund.

Vi fick en pratstund med P4 Värmland.

Idag har vi paddlat ca 13 km innan vi blev tvungna att ta upp kanoten för fortsatt promenad. Nu börjar kraftverks-rajden på riktigt. Därmed har vi promenerat ca 9 km och kommer att spendera natten på en camping här i Råda. Lyckligtvis kunde vi promenera största delen på den nedlagda järnvägen som numera är omgjord till en asfalterad bilfri väg som är perfekt för cykling, promenad och rullskidor. Den heter Klarälvsbanan och dess sträckning går mellan Karlstad och Hagfors 90 km. Från Hagfors och norrut till Sysslebäck tar Klarälvsleden vid och består av grus och asfalt som lämpar sig för vandring och cykling. Klarälvsleden är totalt 120 km lång.

Skoparkering till badet, eller inför vadet över till sandbanken. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Imorgon fortsätter färden och vi kommer att promenera ca 14 km innan vi kan lägga i kanoten för några kilometers paddling till Munkfors.

Skattning 1-5:

Ansträngning: 2

Vyer: 2,5

Lunchstället: 2

Paddlingen: 4 (fin paddling hela vägen till Edebäck)

Lägret: Camping i Råda. Finns badplats här och caféstuga, samt trädklättringsmöjligheter.

Ha det bra!

Linnea

Paddlingen dag 16: Fastnäs – Ekshärad, 26 km

Lämna en kommentar

Idag har vi paddlat i den del av Klarälven som mest förtjänar epitetet ”meander-paradiset”. Meander eller meanderlopp är benämningen på en flodådra som slingrar sig fram i ett flackt landskap. Fenomenet uppstår genom att vattnet ständigt eroderar (nöter ner och förflyttar jorden) ner marken i ytterkurvorna samtidigt som det sker sedimentation i innerkurvorna dit jordmassor förflyttas och blir kvar.

Här kan skymtas en form av meanderbåge. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Kurvorna som bildas kallas meanderslingor och landmassan som omges av en slinga kallas meandernäs. Ibland är meanderslingorna så snäva att det känns som att man nästa ska möta sig själv och det är svårt att hålla rätt på väderstreck. Solen vandrar runt en åt alla håll. Bra för solbrännan. Även om kurvorna gör att hela sträckan blir längre så innebär dem en mental lättnad. Hade det bara varit en enda lång raksträcka så långt ögat når hade det blivit jobbigt.

Den vackra kyrkan i Ekshärad. Foto: Linnea Nilsson-WaaraDe utmärkande gravkorsen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Efter ca 20 kilometers paddling anlände vi i Ekshärad. Eller ”Exär”som det benämns lokalt. Vi har fått flera tips om saker att kolla in. Vi började med att promenera till kyrkan som ligger mitt i samhället. En vacker träkyrka i korsmodell som är timrad och täckt med spån. Unikt för kyrkogården som omgärdar byggnaden är att många gravar har smyckats med gravkors i järn istället för monument i sten. Korsen är utformade som livsträd och har löst hängande löv. Gravkorsen har en lång tradition och går att finna så långt tillbaka som 1700-talet och används än idag.

Hantverksgatan i Ekshärad har fint hantverk att visa upp och till försäljning. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Norr om kyrkan finns de gamla kyrkstallarna bevarade och restaurerade. Små rödfärgade timmerstugor som ursprungligen nyttjades som hästgarage av kyrkans besökare. Där bedrivs idag hantverksarbete som säljs under sommaren i en traditionell hantverksgata.

Nödvändiga bad är bra. Även för en hund. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Efter lunch på Ica Indianen, där två gamla kollegor från Grövelsjön som nu jobbar på Vildmark i Värmland träffades på, gick vi åter till den parkerade kanoten på östra sidan älven. Vi tog ett nödvändigt bad innan vidare färd söderut.

Sun dance ranch. Jättemysigt ställe i Ekshärad. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Slutdestination för dagen var Sun Dance Ranch söder om Ekshärad. En hästgård med westerninriktning som drivs av Anita och Anders. I en hage invid älven står ett tiotal hästar och betar fridfullt. Från gårdsplanen och hagen invid stallet stiger dammet mot himlen när hovar och fötter rör upp partiklar. En uteservering som är inramad av ett staket gränsar i andra ändan till en byggnad med texten Saloon ovanför. Fattas bara en sådan där torkad buske som blåser förbi, som det alltid gör i västernfilmer med Clintan. Western är det genomgående temat på hela gården och det är så bra gjort att vi direkt får känslan av att vi lämnar Värmland och förflyttas i tid och rum.

På Sun dance ranch finns 20 hästar, boende och mat samt massvis med andra aktiviteter. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Inne i saloonen träffar vi på Anita som tar oss med på en rundtur på gården och berättar engagerat om allt som finns, hur det har utvecklats över tid och om framtidens planer. Hunden Sioux som rör sig löst på gården hänger på. Ridning och hästaktiviteter är så klart den givna anledningen till att människor besöker gården. Men även andra aktiviteter som att köra fyrhjuling, paddling och guidade djurspaningar tillsammans med möjligheten att bo i stuga eller på camping lockar gäster. Många kommer också för att äta och dricka på saloonen. Vissa kvällar serveras livemusik till middagen. Här hade vi kunnat tillbringa många fler nätter och har nu ytterligare en bra anledning för att återvända till Ekshärad.

Ansträngning: 2

Vyer: 2,5

Lunchstället: 4 (Ica restaurangen satt fint)

Paddingen: 4. Väl så monoton, men vi är glada att vi kan paddla större delen av dagen.

Lägret: Bor på Sun dance ranch i jättemysig stuga och miljö. Bra mat och dricka.

Ha det bra!

Linnea

Paddlingen dag 15: Munkebol – Fastnäs, 34,6 km

Lämna en kommentar

Kanske turens varmaste dag. Vi har fått stanna ett par gånger för att bada och svalka oss. Det börjar att kännas riktigt skönt i vattnet så till och med Niclas törs doppa sig. Även Storm har badat mer än tassarna idag.

Vädret har varit mycket fint idag men väl så varmt. Vi fick stanna flera gånger för att svalka oss. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Storm kontrollerar paddeltagen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Fram till Branäs har vi nästan varit själva på vattnet, förutom i Femundsmarka och därefter någon enstaka båt med fiskare. Men efter Branäs har vi fått sällskap. Väldigt mycket sällskap. Främst av flottar som bär turister nedströms. Vi tror att vi har passerat cirka ett 40-tal. Ett häftigt koncept på en upplevelse. Att själv få bygga sin flotte och sedan sakta glida i vattnets hastighet nedströms. De flesta verkar njuta, barn som vuxna. Kanske inte så svårt i detta väder.

Älven är välbesökt av alla flottar som stilla glider med strömmen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Nu har vi slagit upp tältet på Alevi Camping. En charmig camping precis vid älven med egen sandstrand. Här finns både stugor, ställplatser och tältplatser. Fräscha faciliteter och en hel del kringaktiviteter som pingis, boule, kanotuthyrning och lekplats.

Ale i camping ligger väldigt fint längs med Klarälven. Foto: Niclas Bentzer

Vi passade även på att prova några kast. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Imorgon har vi siktet inställt på Ekshärad. Där har vi fått massa tips på saker att se och göra!

Ansträgning: 3 (pga värmen)

Lunchstället: 2

Paddlingen: 3 Stilla och platt vatten. Rätt så enformigt men vi är glada att kunna paddla.

Vyer: 2,5

Lägret: 4 Jättefin camping i Fastnäs

Ha det bra!

Linnea

Löpningen dag 26-27: Otippat släktkalas och ny delled påbörjad

Lämna en kommentar

Dag 26: På norra delen av Österlen, mitt ute på landsbygden i naturskön miljö, ligger Lilla Rygården. Där valde vi att lägga en vilodag. Vi har alltså gjort en liten ändring i schemat.

Gården passar bra för oss som springer och vandrar. Förutom sängplats serveras alla måltider i deras charmiga restaurang och café, som innehåller konst, tavlor, samt samisk slöjd och handbroderade kläder från Uganda.

Menyn har ett lokalproducerat och ekologiskt fokus. Gröten till frukosten och renköttet till middagen får en stor tumme upp!

Frukostbuffé är alltid välkommet för att fylla magen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Caféet och restaurangen med en öppen planlösning var en fröjd att få sitta i. Foto: Erika Nilsson-Waara.

På kvällen blev vi även bjudna på släktkalas med smörgås- och gräddtårta. Hur underbart är inte det!?

Charmiga och gamla stenfasader är något som är vanligt i Skåne. Här på Lilla Rygården. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vattenbufflar är ett ovanligare djur att skåda i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 27: Med fulltankad kropp är vi redo att ta oss vidare. För att slippa färdas samma sträcka tillbaka till Alunbruket får vi skjuts av snälla Lars-Olov.

I Alunbruket finns Skånes äldsta kaffestuga och den har även fått White-Guide utmärkelse.

Alunbrukets kaffestuga är den äldsta i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan mellan Alunbruket och Agusa låg på ca 9 km. Etappen är fint kuperad och går på stig, där leden tar dig upp på åsryggarna i en härlig bokskog.

Kullarna är bra för oss då vi får en annan variation påmuskelaktiveringen. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Denna dag möter vi konstigt nog fler vandrare än vanligt. Det känns extra kul, då vi hittills tycker en sådan fin vandringsled bör utnyttjas mer.

Dagens sista 16 km blev något slätstrukna; skogsvägar med tryckande sol och inga möjligheter till att fylla på med vatten, men till slut når vi dagens slutdestinationen Brännestad.

Inatt sover vi hos Oscars faster. Att vandra och springa runt hela Skåne ger oss ett perfekt tillfälle att träffa släkt och vänner för att få lite mer kvalitetstid tillsammans.

Man får se sig för var man trampar så man inte träffar dessa små krabatar. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Mysiga och mjuka skogsstigar är alltid uppskattat. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Oscar och Erika

Paddlingen dag 14: Sysslebäck – Munkebol, 35,6 km

Lämna en kommentar

Gårdagens punkterade däck stod överst på listan över saker att göra idag. Gummiverkstan i Sysslebäck öppnade redan 8.00 på morgonen och det fanns slang av rätt dimension! Nu kunde vi andas ut. Den där kanotkärran är ovärderlig. Jag skulle säga att den nästan är viktigare än vår ena paddel. Men som tur är har vi allt fungerande nu. Vi införskaffade även en extra slang för framtida behov. Bra start på dagen!

Spännande besök på Utmarksmuséet. Foto: Linnea Nilsson-Waara

En mindre bra sak som hann hända innan innan vi begav oss var att vattendunken helt plötslig var borta. Niclas hade ställt den utanför toan och när han kom ut var den borta! Niclas gick runt och frågade folk om de hade sett en dunk. När han återvände till mig och Storm på stranden hade han inte hittat den. Förutom dunken har vi bara två flaskor var på totalt ca 1,5 liter. Det är för lite för att klara dricka och matlagning under en dag. Är det något som kan vara lite stressande på tur är det att ha brist på vatten.

Envis som jag är ville jag ta en sista koll – helt plötsligt stod den där. På en stubbe och väntade. Vem som gjort vad känns just nu oviktigt, det viktiga var att vi fick den åter.

Där stod vattendunken och ”väntade”. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi paddlade ett par kilometer nedströms. En bit efter Vingängsjön lade vi till på en liten sandstrand jämte en vit eka. Vi följde stigen ett par hundra meter och hamnade inom kort i Ransby och Utmarksmuseét. Där finns Pilgrimstapeten att beskåda. En 40 meter lång bonad broderad på linneväv med garn av ull. Bonaden skildrar Pilgrimsleden från Hammarö till Nidaros (dagens Trondheim) dit människor vandrade för att besöka Nidarosdomen och Olav den Heliges grav.

Bonaden har broderats av 10 kvinnor från Norra Värmland. Initiativtagare och projektledare för arbetet var Gunnar Svensson. Inspirationen att berätta historien genom en lång bonad kommer från den franska förlagan Bayeuxtapeten som är 70 meter lång och skildrar slaget vid Hastings. Han bor själv inte kvar på orten men det gör dottern Michelle som ofta är på plats och för statistik över antalet besökare. Säsongens dagsrekord ligger på 44 besökare.

Michelle Svensson är dotter till initiativtagaren för Pilgrimstapeten. Michelle vistas ofta på Utmarksmuseét och för bland annat statistik över antalet besökare. Foto: Niclas Bentzer

Pilgrimstapeten finns i denna fina byggnad. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Bonader är ett fantastiskt sätt att berätta en lång historia. Genom att följa bonaden i rummet rör man sig kronologiskt från Hammarö till Olav den Heliges grav längs Pilgrimsleden genom Klarälvdalen. Bonadens bilder, texter och symboler gör det hela väldigt levande. Vi kände igen flera av platserna då vår resa till stor del sammanfaller med Pilgrimernas, fast åt olika håll. Så för oss blev det också en ”resa i resan”, en möjlighet att minnas och reflektera över vad de senaste dagarna inneburit.

En värmländsk specialitet, mini-moccisar. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Efteråt gick vi på Café Utmarka och åt lunch. Goda piroger med sallad. Till efterrätt smakade vi den lokala specialiteten ”mini-moccisar”. En enportionsvariant av en moccatårta. Ett besök på Utmarksmuseet rekommenderas starkt! Förutom spännande och lärorika utställningar jobbar här en otroligt engagerad, hjälpsam och trevlig personal.

På Café Utmarka träffade vi också Ingemar ”Snuppe” Dahlström. Han har bott i Ransby hela sitt liv och känner platsen väl. Han har själv paddlat till Karlstad flera gånger. ”Snuppe” tipsade om naturcampingen vid Munkebol. Och tack vare ”Snuppe” ligger vi nu här i tältet på en vacker plats intill Klarälven. Det finns flera vindskydd, dass och möjlighet att fylla på dricksvatten.

Vacker naturcamping i Munkebol. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Campingen ligger alldeles intill Klarälven. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Själva paddlingen idag har mestadels bestått av platt vatten på en lugn älv. Några små ”stryk” innan Vingängssjön. Landskapsbilden har förändrat sedan igår. Klarälvdalens dalgång har breddat upp sig och botten består nu av sand istället för av sten som tidigare. I det låga vattnet blottar sig sandbankar och det är inte svårt att hitta sin egna privata badstrand. När vi passerade Branäs fick vi också se ett vanligt fenomen på denna del av Klarälven, flottarna som förflyttar turister söderut i vattnets hastighet. En rofylld semester för den som söker lugnet.

På denna sträcka såg vi flertalet flottar glida med strömmen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ansträngning: 2

Vyer: 3

Lunchstället: 4, jättegod pirog och efterrätt på Utmarks caféet

Paddlingen: 4, jättefin i lugnt och platt vatten. Vi höll en fart på ca 7 km/h

Lägret: 4, superfin naturcamping i Munkebol

Ha det bra!

Linnea

Paddlingen dag 13: Höljes – Sysslebäck, 30,6 km

2 kommentarer

Idag inträffade det som vi har bävat för under hela turen. Morgonen började bra. Vi vaknade upp i stugan på Höljes camping och åt en lyxigare frukost än genomsnittet tack vare Eva och Bernt. Vädret kändes skönt med lätta moln som gjorde att solen kändes mindre het än de senaste dagarna.

Räddarna i nöden, Bernt och Eva ser till att vi får luft i hjulet till kanotkärran. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi gjorde en halvleksintervju med P4 Västerbotten och berättade hur det går för oss på turen. Intervjun kan du höra genom att klicka här.

Detta var en ny upplevelse vad gäller väder. Regn har vi knappt sett på hela turen.

Vad var det då som vi hade bävat för och som hände imorse? Jo. Efter ca 800 metets promenad med kanotkärran tyckte vi att den gick tyngre att dra och att ena hjulet såg ut att ha lite luft. Mycket riktigt var det punktering. Ajaj! Men Bernt, som har jobbat på Clas Ohlsson, har många bra grejer. Bland annat hade han med sig en starthjälp till bilar som också var utrustad med USB uttag för att ladda diverse saker, lampa och en luftpump med bilventil. Så vi plockade raskt av det platta hjulet från kanotkärra och småsprang åter till campingen. Tack vare Bernt fylldes däcket åter med luft och nu var det bara att hålla tummarna att det inte var helt punka. Tyvärr var så fallet.

Inte nog med att däcket var på upphällningen så hade även regnet börjat ösa ner. För första gången på turen fick vi nyttja regnkläder.

Däcket höll luften ett par kilometer om vi småsprang. Vi kände oss som militärer som springer med tunga ryggsäckar och var ute på övning. Eva och Bernt agerade följebil de 8 km vi behövde promenera/springa och med jämna mellanrum fick de pumpa i luft för att däcket skulle hålla. Hur vi skulle ha löst detta utan deras hjälp vet jag inte. Stort tack för all hjälp!

Vackra vyer på paddlingen längs Klarälven. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Paddlingen från söder om Strängforsarna och till Sysslebäck var superfin. Några hanterbara forsar stötte vi på, men inget som inte var paddlingsbart. Ganska bra fart på vattnet här i norra delen av Klarälven då terrängen tappar en del höjd. Dalgången är ganska trång och bergen reser dig på båda sidorna om vattnet. Det är vackert!

Efter hand avtog regnet och vi fick stanna till och klä av oss. Direkt när solen kommer fram blir det otroligt hett. Nästan så att det regn som kom åter hinner dunstas innan det hinner komma växter och djur till godo.

Väl framme i Sysslebäck bokade vi in oss i en stuga på Sysslebäck fiskecamping och stugby. Fräsch och naturskön camping precis vid älven. Massor av aktiviteter som fiske, bad, pingis och minigolf. Perfekt för barnfamiljen. Under dagen har det regnat och det känns skönt att få komma in och torka, samt slippa knotten på kvällen.

Campingen är superfin. Här finns allt från olika aktiviteter till att du kan beställa nybakt bröd till frukost. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Minigolf finns att spela på campingen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Hyra kanoter. Foto: Linnea Nilsson-Waara

I Sysslebäck finns Naturpralinen. Där avnjöt vi hemmagjord glass. Nougat, lakrits och pina colada var riktiga höjdare. Även pralinerna var otroligt goda. Atmosfären var ”hemma hos”. Råvarorna lokala och ekologiska. Bland annat hade hjortron plockats för ett par dagar sedan för att säkra framtida godsaker. Även vinbär och hallon som används i produktionen plockas på hemmaplan.

Niclas hittar till Naturpralinen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Det finns mycket att välja på; allt från hemmagjord glass till praliner.

På kvällen hade vi bokat bord på Nedergårdens vilt och natur. Även där är det fokus på lokalproducerad mat. På menyn finns älg, hjort, lamm, nöt, fisk och vegetariska alternativ. Vi värmde upp med en plocktallrik med rökt älg, lammkorv, parmaskinka och knäckebröd bakat av ”damen där borta”. Till varmrätt blev det varsin burgare. Jag beställde hjortburgaren ”Deer Wärmland” medan Niclas körde på älgburgare. Fantastiskt gott! Som ofta sker på mindre orter, mer sällan i större städer enligt min uppfattning, hamnade vi i trevligt samtal med bordsgrannarna. Tiden flög iväg och plötsligt har solen trillat ner bakom Karlsåsens kam.

Riktigt god och vällagad mat på Nedergårdens vilt och natur. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Sammanfattningsvis har Sysslebäck varit en otroligt positiv överraskning. Ett ställe jag inte ens visste att jag ville åka till kan jag nu utan problem tänka mig att återvända till. Med eller utan kanot.

Ansträngning: 3

Vyer: 3

Lunchställe: Åt sen frukost så vi pausade enbart för fika.

Lägret: Jättefin camping i Sysslebäck.

Paddlingen: 5! Superfin söder om Strängforsarna till Sysslebäck.

Ha det bra!

Linnea

Skånes högsta vattenfall och 50 mil avklarade

Lämna en kommentar

Dag 24:

Vi lämnar ett soligt Brantevik och två nyfunna vänner i Hans och Sussi. På vägen mot Stenshuvuds nationalpark passerar vi stora och fina klippformationer längs med kusten och mot dem slår stora vågor.

Med vittring på 50 mil tar vi oss vidare. Längs med kusten går vi förbi några fina städer och byar. Simrishamn har en blandning av storstad och gammelbyggda mysiga hus. Baskemölla och Vik har var för sig sin egna charm och båda byar består mestadels av gamla välskötta byggnader. Lunchstopp blir på Lilla Viks golfklubb.

Hans och Sussi, vänner vi kommer att träffa igen! Foto: Erika Nilsson-Waara.

Omringad av halmtakshus i de små byarna längs med havet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Klippformationer längs med kusten efter Simrishamn. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Här stannade vi en lång stund för att njuta av utsikten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Redan efter Lilla Viks golfklubb börjar de oändliga äppelodlingarna och vi känner essencen av att vara nära Kivik.

Typiska äpplen som odlas i mängder på Österlen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

För Stenshuvuds Nationalpark har vi ett eget inlägg dedikerat till den, då vi även är igång med Nationalparksresan. Klicka HÄR för att läsa mer om nationalparken.

Vi avslutar dagen med 30 km och en helt underbar överraskning av Oscars familj och faster väntades på oss i Kivik.

Underbara familjen och faster vid Kivikshamn. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 25:

Idag fortsatte vi i riktning mot Haväng och säger på återseende till havet när vi beger oss inåt i landet.

Verkaån har även sitt utlopp vid Haväng och den har vi följt nästan hela dagen.

Här säger vi på återseende till havet, svårt att inte sakna det! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

På vägen gjorde vi en liten avstickare in till Brösarp, eftersom det var det enda stället med matmöjligheter för dagen. Vi åt brunch på Café Smulan, som vi kan rekommendera.

Smaskar i sig nybaktbröd med en konstigare kombination av ost och lemoncurd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skåneleden är bra på att bjuda in till andra sevärdheter och en av dem passade vi på att se idag; Skånes högsta vattenfall, Hallamölla, fördelat på fem etapper på hela 23 meters höjd.

Hallamölla vattenfall i Brösarp kommun. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi kommer fram till vår slutdestination för dagen, Lilla Rygården. Det har varit en av de tuffaste dagarna hittills. Kropparna känner av det och vi lyckades även få slut på vatten idag… Att solen gassade gjorde inte saken bättre. Men detta betyder också att vi har tagit oss över 50 mil! Det har varit en milstolpe för oss och vi firar på bästa sätt med renskav, potatis och lingon.

Framme vid slutdestinationenLilla Rygården. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Slut i kroppen efter dagens etapp. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Pedikyr sökes. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Nu säger vi god natt och ser fram emot en skön vilodag imorgon.

På återseende!

/Oscar och Erika

Stenshuvud nationalpark

1 kommentar

”Mångfaldens pärla på Österlen.” Så lyder texten i informationsbladet om den lilla nationalparken som ligger allra längst Österut på den Skånska kustremsan. Och varför kallas den egentligen för Stenshuvud? Häng med så får ni veta mer.

Stenshuvud ligger i Simrishamns kommun och är en av två nationalparker i Skåne. Den är 400 hektar stor, varav cirka 80 hektar är hav.

Vid Rörums entré till Stenshuvud nationalpark. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Gårdagens besök gjorde jag och Oscar i löpmundering. Det fyllde två syften. Dels ingår den i vår Nationalparksresa och dels i vårt pågående sommaräventyr, som handlar om att springa hela Skåneleden i ett och samma svep. Skåneleden ringlar sig nämligen genom nationalparken. Det tackar vi för.

Oscar och Erika besöker nationalparken Stenshuvud i samband med deras löpprojekt längs Skåneleden.

Vi tog oss in från södra sidans entré via Rörum. På vägen mot Naturum möttes vi av betande djur, torrängar, bokskog och skogar med robusta klätterväxter som gav oss en känsla av tropiken.

Robusta klätterväxter runt träden ger en tropisk känsla. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Miljön övergår i bokskog. Foto: Erika Nilsson-Waara.

I Naturum kan du lära dig mer om alla djur och nationalparken. Personalen är behjälpliga med att ge tips på vad du bör se och göra i parken. Vi blev absolut rekommenderade att besöka de tre utkiksplatserna eller Stens huvuden; det södra, det östra och det norra.

I Naturum får du svar på det mesta om nationalparken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det finns mycket att titta på. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Terrängen till huvudena var något steniga och förhållandevis branta, men rätt så lättvandrade. Från det östra huvudet fick du en underbar havsutsikt medan vi skymtade kopiösa mängder med gröna trädtoppar från den norra toppen, som också är den högsta med sina 97 höjdmeter över havet. Den norra blev vår favorit.

Stens tre huvuden; det norra, östra och södra. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Oscar på det södra huvudet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Erika på det östra huvudet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Erika på det norra huvudet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

När vi närmade oss Hälleviks entré/utgång på den norra sidan av parken skedde snabbt en radikal förändring från alkärr till mystisk barrskog. Vi fick känslan av att befinna oss i Ronja Rövardotters hemskogar.

Vacker barrskog i slutet av nationalparken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En rogivande naturupplevelse i vacker skog. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Nationalparken är rätt liten till ytan om man jämför med andra parker i Sverige. Just därför är det så häftigt att så mycket ryms på denna lilla yta. Den variationsrika miljön har uppkommit genom människans nyttjande av området. Namnet härstammar från benämningen av en hög sten. Enligt sägen har jätten Sten en ingång till sin bostad genom en av huvudenas branter.

Nationalparken passar ypperligt för dig som vill känna på en stor variation av natur och djurliv. Du behöver inte gå långt för att se mycket. Det enda som vi inte kunde hitta var fjällmiljö, vilket har sin naturliga förklaring. Utsiktsposterna på huvudena bör du även besöka för att se vackra Östersjön och den mäktiga skogen från ett ovan perspektiv.

Läs gärna mer på www.sverigesnationalparker.se där en del av denna information är hämtad.

Tack från oss!

/Erika och Oscar