Användning av stormkök på vintern

16 februari, 201616 februari, 2016Lämna en kommentar

När man ska använda stormkök vintertid behöver man tänka till lite mer kring val av bränsle. Först och främst måste man se till att man har ett kök som är kompatibelt för att använda olika bränslen. Igår fick jag träna mig på att använda bensin. Det är lite mer procedur, men när man väl har lärt sig det är det inte svårt.

Fördelen med bensin är att det ej påverkas av kylan. Andra alternativet och som är det vanligaste att använda andra halvan av året är gas. Denna blir dock mycket ”slö” när det är kallt ute och effekten därmed sämre. Fördelen med gas är enkelheten i hanteringen och något jag föredrar sommar/höst. På mina vinterturer med skolan har jag använt 4-season-gas och då har vi fått hälla hett vatten i en plastbunke och låtit gastuben stå i denna för att tuben lättare ska behålla värmen. Detta får dock upprepas med jämna mellanrum under tiden man använder köket, eftersom gasbehållaren i det heta vattnet fort kyls ned och nytt hett vatten måste hällas på. Nu finns tydligen ”vintergas” ute på marknaden, men detta är inget som jag har hunnit prova och kan därför inte uttala mig om hur det fungerar.

När vi ska ut på Kungsleden har vi bestämt oss för att ha med oss bensin som bränsle.

Nedan följer bilder från kökslektionen. Niclas var min handledare och fotograf.

Linnea tränar på att använda stormköket.

Bensin är ett bränsle som föredras vintertid. Här pumpar Linnea in luft i flaskan.

Kitteln behöver förvärmas innan den kan börja användas.

Innan man byter till gas som bränsle så behöver diametern på nippeln bytas ut.

Här ses ”vanlig” gas som bränsle. Denna är väldigt enkel och kräver inte så många steg för användning, men gas har sämre effekt vintertid jämfört med bensin.

Over and out!
Linnea

Portionspåsar med många olika smakupplevelser.

Bränslet som får kroppen att gå

14 februari, 20169 februari, 2016Lämna en kommentar

Som idrottare vet jag och Erika hur viktigt det är att sköta vår kosthållning för att kunna prestera så bra som möjligt. Under åren som fotbollsspelare har vi skaffat oss värdefulla erfarenheter inom kost och träning, samt fördjupat våra kunskaper ytterligare med diverse kostutbildningar.

Vi är båda överens om att kost kopplat till en aktiv livsstil är ett komplext och mycket viktigt kapitel. Även i vardagen behövs mycket disciplin och logistik för att få i sig dagens totala närings- och energibehov. Vi kan alltså snabbt konstatera att kosthållningen under fjällvistelsen kan bli en stor utmaning.

Vi är därför glada att samarbeta med 24 Hour Meals, som har ett stort utbud av mat och snacks som passar bra för friluftsmänniskor. De distribuerar Blå Bands turmat, vilka både är näringsrika och smakar gott. Utformningen av portionspåsen är väl genomtänkt, då den är lagom hög och bredare nertill, vilket innebär att du inte behöver ”grisa ned” handskarna när du stoppar ner skeden i påsen. Varje portionsförpackning innehåller 650 kcal och deras frukostar innehåller 600 kcal.

Om turmat

Mycket energi i förhållande till packvikt
Bra näringsinnehåll och fördelning av fett, kolhydrater och protein
Bra att antalet kalorier är angivna för att hålla koll på att vi får i oss tillräckligt med energi
Extremt lång hållbarhet
Enkelheten! Det är bara att tillsätta hett eller kallt vatten, vänta i ca 10 min och därefter är maten redo för att ätas – att laga mat från skratch vintertid är ofta mer bökigt på grund av kylan
Liten mängd disk – endast skeden!
Tillsätt gärna lite extra vatten i påsen för att undvika att bli hård i magen

Portionspåsar med många olika smakupplevelser.

Snacks till skidturen.

På våra turer konsumerar vi mycket bars. Just för att de är goda och ger bra med energi!

På våra turer utgör bars ett bra komplement till de större måltiderna. De är både goda och har ett högt energiinnehåll.

Smaklig måltid!

/Linnea

Valla skidor – optimera ditt fäste och glid!

11 februari, 20169 februari, 2016Lämna en kommentar

(Detta inlägg är publicerat i november 2015 när jag hade genomgång i hur man vallar skidor. Eftersom längdskidsäsongen är i full gång med bland annat Vasaloppet runt hörnet passar jag på att dela med mig av inlägget en gång till. Detta är ett gediget inlägg om hur du vallar dina skidor, med nödvändig information som förhoppningsvis ska generera ännu mer njutbar åkning.)

Under denna skolvecka har vi gått igenom vallning av skidor, och framför allt vallning av längdskidor. Jag har tidigare nosat på detta område, men inget som jag har tränat på regelbundet. När jag var yngre tävlingsåkte jag längdskidor och vallningen sköttes då av min tränare. Dock är det alltid bra att införskaffa dessa kunskaper själv och det är faktiskt inte så svårt som man tror.

På marknaden finns en uppsjö av diverse utrustning, glidvallor, fästvallor, skidor osv. men som min lärare på skolan brukar uttrycka sig; KISS (Keep It Simple Stupid). Håll det enkelt och du klarar dig långt på det.

Lågflour, högflour, temperatursanvisningar, lager-på-lager-principen, klister med mera… Som så många andra sporter utgör skidvärlden inget undantag med alla de produkter och prylar som man anses behöva. Försök att hålla det enkelt och införskaffa bara sådant som du verkligen kommer att använda.

Vilken typ av åkning ska du syssla med?

Steg ett är att ha rätt skida för den typ av åkning du ska utföra. Här skiljer man på klassisk åkning och skateåkning eller fristil som det också kallas. Som åkstilen tyder på har skidorna namngetts på samma sätt. En klassisk skida ska både glid- och fästvallas (om du nu inte enbart kommer välja att genomföra ett lopp stakandes och därmed bara behöver glid) och på en skateskida ska du enbart satsa på glidvalla längs hela belaget.

Vallning för den klassiska skidan

I detta inlägg kommer jag att gå igenom beskrivning av olika klassiska skidor och hur man vallar denna typ av skida. Vad gäller en klassisk skida finns även här olika ”undergrupper”.

Varmskida (bäst lämpad i varmgrader)
Kallskida (bäst lämpad i kallgrader)
Nollskida (bäst lämpad i nollgrader)

Skillnaden på varm-, kall- och nollskida.

Att införskaffa tre olika skidor utifrån att vädret och dess snötemperatur kommer att variera känns inte direkt relevant för motionsåkaren. Däremot är det bra att känna till att det finns olika typer av skidor där själva ”böjen/flexen” på skidan varierar beroende på om den är varm-, kall- eller en nollskida. Oavsett vilken skida du väljer att införskaffa är det viktigaste att du har ett tillräckligt spann. Är spannet för långt får du svårt att trycka ned skidan och därmed svårt att få fäste. Är spannet för kort får du bra fäste, men på bekostnad av reducerat glid (glidzonerna blir kortare).

Vad är ”spannet”?

Spannet är det område som sitter under dina fötter och när du står med lika mycket tyngd på båda fötterna i skidspåret ska spannet ej ta i snön. När du däremot sätter över tyngden på ena benet (för att trycka ifrån) kommer belaget under foten att ta i snön och därmed kommer (den för dagen valda) fästvallan som sitter mot belaget att fylla sin funktion. På detta sätt får du en bra balans mellan glid och fäste. Spannet är avgörande av din vikt + utrustning och skidans ålder. Därför kan spannets längd variera efter att skidan har varit i din ägo under x antal år.

Vid kallsnö är snökristallerna skarpare och därmed blir din fästzon längre (applicera fästvallan över ett längre område), medan det vid varmsnö är tvärtom pga. att snökristallerna är mjukare.

På skidaffären rekommenderar jag dig att prata med kunnig personal som kan välja ut rätt skida åt dig.

Rengöring av skidan

Innan du påbörjar behandling av din skida så behöver den rengöras.

Alternativ 1 är att stålsickla bort gammal valla och vad gäller glidytorna kan man tydligen åka direkt på dessa ytor (utan att göra någon ytterligare efterbehandling). Det är dock omdiskuterat om detta är så hälsosamt för skidans struktur och livslängd…

Alternativ 2 är att använda t.ex. valla-väck. Dock sliter detta enormt på skidans struktur, men är ett snabbt sätt att få bort gammal smuts.

Alternativ 3, vilket är det bästa, är att droppa på mjukt paraffin (lämpad för + 10 grader), strykjärna ut och omgående sickla bort det. Nu följer smutsen med och skidans struktur hanteras varsamt.

Rengöring av skidan kan göras på olika sätt. Bästa alternativet är att paraffinera och snabbt sickla bort paraffinet. Då får du med dig smutsen samtidigt som skidan behåller sin struktur.

Glidvallning

När glidytorna är rengjorda applicerar du paraffindroppar över glizonerna. Använd strykjärnet (avsett för glidvallning) för att fördela vallan över hela glidzonen (fäst gärna tejp för att markera gränsen mellan fäst- och glidzon). Låt skidan stå svalt i minst 30 min. Därefter avlägsnar du först paraffinet i styrspåret med kanten på sickeln eller en styrpenna. När allt paraffin är borttaget från skidan använder du en borste. Det finns mängder av olika borstar att använda – syntet, hästhår, stål m.m. Om du har en syntetborste klarar du dig långt. Har man tillgång till ett toppning-spray (typ helex-spray) så kan man avsluta glidvallningen med detta och gnugga in sprayet ordentligt.

Paraffin i styrspåret tas enkelt bort med hjälp av en styrpenna eller hörnet på en sickel.

Fästvallning

Sandpappra upp fästzonen. Fästvalla ska aldrig appliceras bakom hälen – snarare mitt på hälen. Framåt varierar avståendet beroende på snötemperatur (se ovan om hur man tänker vid kall- och varmsnö). Val av fästvalla beror på temperatur i luft/snö – se respektive leverantörs rekommendationer. En tumregel är att applicera vallan i tunna lager, upp till sex stycken och värma in vallan lager för lager med t.ex. en värmepistol eller korkkloss. Fästvallan appliceras i pyramidform där ”tjockaste lagren” har byggts upp mitt under foten.

På fästzonen ligger ett fiskbensmönster med klister. Klister är skidåkarnas mardröm att använda pga. att det just är så klibbig och svår att få bort från allt det har rört vid. Men i vissa fall kräver vädret att klister används.

Vallningsfria skidor

Om du är en person som inte orkar hålla på med vallning finns alternativet vallningsfria skidor. Denna utveckling har på senare år tagit fart och numera finns riktigt fina vallningsfria skidor (t.ex. skin tech) att få tag på. Ett annat alternativ är färstvallningstejp som ska hålla för x antal många mil. När jag jobbade i sportbutik fick jag återkoppling av många kunder på att de var mycket nöjda med denna lösning. Ska du däremot åka vasaloppet kanske det inte är förstahandsvalet, men ett bra alternativ för vardagsmotionären.

Stavar

En formel för längsta höjden på stavarna som är rekommenderat:

Din längd i cm x 0,85.

Som nybörjare rekommenderas staven nå till armhålan. Du bör även ta hänsyn till om stavarna är till för klassisk åkning eller skate. Vid skate kan man ha litet längre stavhöjd.

Pjäxor och bindningar

Likväl som det finns en djungel av skidor utgör pjäxor och bindningar inget undantag. Vad du ska titta efter är en pjäxa som sitter bekvämt på foten och är avsedd för den typ av åkning du ska göra – klassisk eller skate. Vid skate behövs en högre och stabilare pjäxa. Det finns hybridpjäxor där man kan plocka bort vristskyddet då man vill åka klassiskt. Även här rekommenderar jag dig att prata med kunnig skidpersonal som kan hjälpa dig att hitta rätt i längdskidåkardjungeln.

Stort lycka till ute i längdspåren och säsongen 2016.

Vi ses!
Linnea

Kläder för väder

9 februari, 20169 februari, 2016Lämna en kommentar

Kungsleden på 20 dagar och med en distans på cirka 425 km turskidåkning. Hur klär man sig för detta? Igår fick vi klädleverans från en av våra samarbetspartners Bergans of Norway.

Leverans. Rätt kläder och utrustning är viktigt för att få till en säker och njutbar tur. Erika har även införskaffat boken ”Vandra Kungsleden” så att vi ska bli mer pålästa inför vårt äventyr.

Jag har tidigare nämnt om hur viktigt det är att ha rätt utrustning vid vistelse ute på fjället och framför allt vintertid. Fler dagar i fält innebär större packning och desto mer planerande krävs för att försäkra sig om att endast det nödvändigaste följer med. Logistiken är A och O för att få turen så njutbar som möjligt. Att åka turskidor och dra pulka går inte att jämföra med ”vanlig” längdskidåkning. Det går sååå mycket långsammare och därför blir dagsetappernas sträckor kortare. En annan aspekt i val av utrustning är att försöka hålla ned vikten, men ej heller falla i ”gram-jägarträsket”.

Erika i sin Storen-dress från Bergans of Norway. Bland annat har byxan blivit utnämnd till 2015 års produkt i Utemagasinet.

Funktion i förhållande till vikt

Vi kommer bland annat att klä oss i dunjackan Memurutind, just för att den i förhållande till vikt är tillräckligt varm (700 cuin) och väger väldigt lite (under 500 gr i strl M), samt smidigt kan packas ihop i innerfickan. Tittar vi vidare på handskar använder vi skalvarianten Dermizax Shell Mitten, vilka är vind- och vattentäta, höga i skaften och med dragsko för att förhindra att snö ska komma in. Innanför dessa använder vi en ullvante, Wool Mitten, vilken lätt kan plockas ut för att torka på grund av eventuell fukt.

Snygga och funktionella vantar och mössor.

Det finns alltså många olika aspekter som vi behöver ta hänsyn till när vi planerar vårt val av kläder och utrustning. I övrigt är förberedelserna i full gång och nu känns det verkligen som att avfärdsdatumet kryper allt närmare inpå. Som vi längtar! Framöver kommer en beskrivning på hur vi tänker kring kosten under vinterturen.

Over and out!

Linnea

Topptursåkning över de tysta fjällen

5 februari, 20165 februari, 2016Lämna en kommentar

Vetskapen om att man kan ta på stighudarna och knata upp för nästan vilket berg som helst ger en frihetskänsla som är svår att beskriva. Topptursåkning över de orörda och tysta fjällen spelar i en egen liga vad gäller vinteraktiviteter. För egen del hade jag innan denna utbildning aldrig testat på topptur, men ser fram emot vad som komma skall.

Nedan följer bilder från dagens åkning.

På med stighudarna för fortsatt klättring uppför berget. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Topptursåkning i orörd snö ger en frihetskänsla som är svår att beskriva. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Over and out!
Linnea

Riv av ett lopp

4 februari, 201631 januari, 2016Lämna en kommentar

Det var 17 år sedan jag stod med längdskidor och nummerlapp uppställd på startlinjen. Dagen innan hade vi varit ut och åkt nästan tre mil och samma kväll såg Niclas en inbjudan till Idre-Särna-loppet. Distanserna som fanns att välja bland var 15 eller 45 km. ”Vad säger du? Ska vi åka ett lopp imorgon”, frågade han?

Linnea och Niclas innan starten i Idre-Särna-loppet. Distans 15 och 45 km.

Uppladdningsproceduren under all kritik

Med åren har min tävlingsinstinkt mattas, men när jag ställs inför ett lopp så kommer de där små spetsiga hornen fram. Uppladdningarna inför fotbollsmatcherna brukade alltid innebära flera liter vätskeintag, extra kolhydrater (långsamma) och inga aktiviteter som kunde göra mig seg i benen. Om jag nu skulle ställa upp i detta skidlopp skulle det betyda att jag inte hade uppfyllt ett enda moment ur min uppladdningsprocedur – med andra ord en uppladdning under all kritik. Nåväl. Nu är fotbollsskorna lagda på hyllan och denna tävling skulle inte betyda ”liv och död” (som det handlade om förr när jag spelade matcher). Ibland får man frångå sina rutiner och efter att ha kommit överens om att vi skulle delta i loppet föreslog Niclas att vi skulle gå och valla skidor. Klockan var då 21.30 på kvällen.

Tävlingsdag

På grund av snöbrist hade de lagt om den befintliga sträckan, vilket innebar att loppets start och målgång blev i Idre. Vi kvitterade ut nummerlapp, jag anmälde mig i 15 km motionsklass och Niclas i 45:an. För att inte hamna sist i starten placerade vi ut våra skidor i startleden – frågan var om vi hade lagt oss lite för långt fram… Det värsta som kunde hända var i och för sig att bli omåkt.

Längdskidorna uppställda i startleden. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Lärdomar av att tävla

Lätt spänd och förväntansfull stod jag där på startlinjen. Väl påpälsad och snart skulle jag få bli varse om att min fleece-tröja och tjocka halsbuff borde ha lämnats kvar i bilen. Efter en kilometer fick jag nämligen stanna upp och lätta på kläderna. Dessutom insåg jag att min nonchalanta vallning av skidorna gjorde sig påmind. Det är mindre kul när man måste staka sig i nedförsbackarna. Den tredje insikten jag fick var att man med jämna mellanrum bör kika på klockan (alternativt skyltar om sådana finns uppsatta) för att få en uppfattning om hur långt man har åkt och har kvar. Första gången jag tittade på klockan hade jag åkt 13,8 km, vilket betydde att jag närmade mig mål. Av någon tankspridd anledning levde jag i tron om att jag hade åkt åtta kilometer och blev därför mycket överraskad att jag snart var i mål. Detta kan tyckas positivt, men i slutändan blev jag frustrerad för att inte ha tagit ut mig mer.

Slutspurt och målgång efter imponerande 45 km skidåkning. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Några tips inför ett skidlopp:

Klä dig ej för mycket – du blir snabbt varm.
Valla med kärlek. Förbered belagen (rensa bort gammal valla) och lägg på ny och rätt valla. Både fäste och glid är viktigt.
Åk med GPS- och pulsklocka för att få ett hum om avstånd och hur mycket du kan ta i.

Hur gick det då?

Tillsammans konstaterade vi att tävling är bästa träning. Niclas kämpade sig igenom imponerande 45 km och tog sig i mål. Meriterade längdskidåkaren Anders Södergren var med och vann klassen 45 km elit. Av fem tävlanden i min grupp hamnade jag på första plats. Säkerligen blir det fler tävlingar i framtiden.

Längdskidåkaren Anders Södergren deltog i Idre-Särna-loppet och vann elitklassen 45 km.

Medalj till samtliga åkare. Väl genomfört och stor eloge till arrangörerna. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Over and out!
Linnea

”Att topptura är så fantastiskt!”

31 januari, 201631 januari, 2016Lämna en kommentar

Torsdagsnatt. Klockan ringer 03.10. Det är bara att pallra sig upp och göra sig klar för den överenskomna samlingstiden som är kl.04.00 på skolan. Det är underkylt regn ute. Skit också. Bilresan upp till Rendalssölen kommer att bli intressant och jag som dessutom är åkrädd på vintern.

Larmet går kl.03.58

Väl framme på skolan går jag in genom den vanliga entrén, dörren är olåst. Larmet utlöses – sirenen tjuter illa och jag ringer min lärare som är på väg till skolan. ”Det är inget att göra åt… vaktmästaren kommer till skolan för att stänga av larmet”, säger han. Skit också – igen. Nåväl. Förlåt vaktmästaren. Från och med nu kan dagen bara bli bättre, tänker jag.

Detta beskriver min morgon inför klassens och min första topptur. Vi beger oss av mot Rendalssölen som ligger i Norge. Körtid från Älvdalen och dit är cirka 2,5-3 h. Hit har jag varit två gånger tidigare och jag blir alltid lika fascinerad av de majestätiska fjälltopparna. Ena gången blev det en löptur upp på den högsta av de tre topparna, andra gången var vi dit med skolan på ”höstturen” och nu var det dags igen. Men denna gång på topptursskidor.

Rendalssölens toppar i höstskrud. Vi toppturade upp på den vänstra. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Vad är topptursskidor?

”Topptura är det bästa som finns”. Ok tänker jag. Vad är det egentligen som är så bra med topptursåkning? Du går med stighudade slalomskidor och slalompjäxor upp på ett berg. Tiden att gå uppför kan ta flera timmar och åket ned minuter. Vad är då tjusningen med att gå i flera timmar och få göra ett åk som tar några minuter?!!! Idag skulle jag få bli varse om detta fenomen.

Väl framme på parkeringen svirade vi om till topptursutrustning. Topptursutrustning innebär att man har en slalomskida (dock något bredare för att klara av att åka utanför pisterna), stighudar som klistras fast på skidans undersida och liknar en tygmatta som gör att du kan traska uppför rätt så brant lutning. Bindningarna ser lite annorlunda ut jämfört med bindningarna på en slalomskida. Fronten är ledad så att du ska kunna gå upp på tå – jämför hur längdskidspjäxan sitter fast, men med infästning för en slalompjäxa så klart. Bakbindningen går att rotera så att du kan ha den i tåläge (lös häl) till att sätta fast hälen så att det blir åkläge.

Topptursutrustning påminner om slalomskidor, men med ledad frontbindning och löstagbar häl som möjliggör gå- och åkläge. Foto: Mikael Wiethe.

Stighudarna möjliggör uppgång för berget och tas av innan man åker ned. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Packa lätt så blir det rätt

Ett internt mål med denna utbildning är att jag ska lära mig att packa rätt och lätt. Detta tycker jag mig ha lyckats med idag. På min lista fanns topptursskidor, stighudar, pjäxor, mat (lunch, bars, äpple och termos med varmt vatten), första hjälpen, förstärkningsplagg, dunjacka, skaljacka och -byxa, hjälm, googles, extra vantar, buff och mössa, samt telefon och extra batterier. Eftersom vi vistas i lavinfarlig terräng hade jag också med mig transciever, sond och spade. Området var enligt vår utbildningsledare väldigt säkert, men där laviner kan utlösas så måste denna utrustning alltid finnas med.

Med lätt och rätt packning blir det mer trivsamt att ta sig fram på skidorna. Foto: Dennis Franzén.

En tranciever med läge ”sänd” är ett måste då man ska topptura i lavinfarliga områden. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Mat är A och O för att få i sig energi på turerna. Min termos med hett vatten ger mig en varmlagad måltid på 10 minuter. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Förberedelse inför Jotunheimen

Denna tur var en förberedande check inför den omtalade ”Jotunheimsturen” som kommer att äga rum i mitten på april. Där ska vi gå upp på höga fjälltoppar och vara ute i fält flera dagar. Det kommer ställas höga krav på fysik och åkteknik. Därför var det mycket nyttigt för både klassen och mig själv att få göra premiär på topptursskidor.

Transportsträcka på 4 km

Rustade för avfärd gick vi på skidorna cirka 4 km innan det blev dags för lunch. Med påfyllda energidepåer påbörjade vi nu stigningen upp mot toppen. Målet var Söre-toppen, men på grund av tidsbrist fick vi nöja oss med den närliggande som var på litet lägre höjd. Vi tog oss upp via en ränna och väl uppe på toppen stormade det kraftigt. Jag fick verkligen fokusera på att hålla fast i grejerna och samtidigt klä på mig förstärkningsplagg, hjälm, googles, ta av stighudarna och sätta dem innanför jackan så att klistret skulle hålla sig varmt, samt klämma fram kameran för att föreviga min första topptursbestigning. Tiden upp inklusive lunch tog cirka fyra timmar och åket ned med transportsträckan tillbaka tog just under två timmar. Jag kan erkänna att klättringen uppåt gav syrakänning i benen.

På led tar vi oss upp för berget. En person spårar ett hundratals meter, går ur spåret och släpper fram nästa spårare. Foto: Dennis Franzén.

Vi gör oss i ordning toppen med att ta av stighudarna, på med förstärkningsplagg, hjälm och googles. Sen är he bara å åk! Foto: Dennis Franzén.

Själva åket då?

Att stå uppe på toppen, pusta ut efter den tuffa klättringen med alla de endorfinerna som pumpar runt och att se långt ut över fjällets vidder ger en inre tillfredsställelse. Att sedan få kasta sig ut på kalfjället och sväva fram över de stora fälten gör att en känsla av frihet infinner sig. Det ser inte snyggt ut när jag åker och man skulle säkert kunna göra en stilstudie på hur man tekniskt inte ska åka. Kroppen spänner sig lite extra över att åka off-pist och med en skräckblandad förtjusning av att jag är och nosar på okänt område. Men oavsett detta så kan jag medge att topptura är fantastiskt!

En hel flock med äventyrselever tar sig ned för fjället. Belöningen efter att ha klättrat sig upp på toppen. Foto: Dennis Franzén.

Nybörjare på topptursskidor

Ett tips till dig som är sugen att testa på topptur finns kurser och enklare berg att börja med. Har du aldrig åkt innan så rekommenderar jag dig att hyra utrustning för att kolla om detta var något för dig. Under min första del av praktiken ska jag vara på Storulvåns fjällstation och där finns möjlighet till nybörjarkurser och åkning i olika svårighetsgrad.

Topptur ska avnjutas med gott sällskap. En hjälpande hand när man faller är alltid välkommet och säkrast ute på fjället.

Over and out!

Linnea

”Alltså Erika, ibland undrar jag bara varför?”

28 januari, 20169 februari, 2016Lämna en kommentar

En enkel fråga med ett kanske något svårare svar? Frågan kom från min pojkvän Oscar när jag presenterade min och Linneas idé om vad vi planerar att göra under år 2016.

Sammanfattningsvis handlar det om att med skidor och till fots färdas 1 750 km genom fjällkedjan i både vinter- och sommarskrud, där vi dessutom ska addera bestigning av fyra bergstoppar på vår resa.

Vi har en lång och efterlängtad väg att vandra i år.

Att han inte börjar vänja sig, tänkte jag, medan jag smålog lite innerst inne. Det här är inte vårt första projekt som går utanför de mer normala ramarna. Kanske i och för sig det mest fysiskt krävande hittills så i slutändan är frågan helt befogad.

En summering av året

Det senaste året kan liknas vid en fullproppad påse med lösviktsgodis eller kanske frukt för den delen om man nu föredrar det nyttigare alternativet. Innehållet har varit mycket, varierat och efterlängtat, samt smakat alldeles för delikat.

Häng med på en kort sammanfattning om vad jag har pysslat med under det senaste året. Efter 20 år som fotbollsspelare, varav tio år på elitnivå, beslutade jag mig för att backpacka i Australien och på Nya Zeeland. Då resan till stor del handlade om personlig utveckling valde jag att dels resa på egen hand och dels tillsammans med min tvillingsyster Linnea, vilket blev en mycket lyckad kombination. I slutet av maj anlände jag till Sverige, där sommaren innebar en hel del arbete, ett Australienbesök och en resa till Lofoten i Norge, vilken inbjöd till underbara vandringar och bergsbestigningar. Efter sex månader som gatumusikanter på andra sidan av jordklotet tog jag och Linnea med våra Australiengitarrer hem till Sverige för att fortsätta med musiken, vilket vi gör än idag. Hösten innebar att jag återigen fick packa väskan. Denna gång handlade det om en utbildning, eftersom jag ville spetsa min kompetens för det jag brinner för, nämligen träning och hälsa. Jag flyttade då till Vessigebro och Halland för att utbilda mig till personlig tränare, där jag tog min examen i december förra året.

Nytt jobb och ny stad

Tittar vi till dags datum vill jag berätta lite grann om vad som händer i mitt liv just nu. Sedan mitten av januari befinner jag mig i Falkenberg med anledning av nytt jobb som sjukgymnast och personlig tränare på Strandhälsan. Nu vill och hoppas jag kunna motivera och inspirera Falkenbergsborna till ökad hälsa och välbefinnande. Min filosofi är att träning ska vara enkelt, lättillgängligt och en naturlig del av din tillvaro. Träning ska kunna kännas lika naturligt som att borsta tänderna varje dag. Då har du kommit en god bit på vägen!

En livsstil och fyra passioner

Vår livsstil och passion inrymmer som bekant områdena friluftsliv, träning, resa och musik. Det som jag främst kommer att bidra med under året är kunskaper kring träning och kost, eftersom projektets innehåll och vägen till målet ställer stora fysiska krav med en långsiktig och vettig planering. Genom Linneas ökade kunskaper inom friluftsliv kommer hon att i hög grad att bidra med livsviktiga ingredienser såsom säkerhet, logistik och kartkunskaper så att vi klarar oss helskinnade över mållinjen.

Träning är en av våra passioner i livet.

Erika tar sats. Träning och särskilt löpning är en av våra passioner i livet.

Nyckeln till utveckling

Vi tilltalas av utmaningar, eftersom vi anser att det är nyckeln till att utvecklas. Om något är för lätt, både för kropp och knopp, kommer du så småningom att stagnera, vilket gör att vi gillar att vara aktiva och drivande. En utmaning kan ofta upplevas som skrämmande, men ändå lite lockande och därför lever vi efter följande tankesätt:

”När du tror att du kanske kan, men ändå tvivlar på din förmåga så kan du alltid testa för att se hur långt du kan gå. Om du aldrig prövar vet du inte om du kommer att lyckas. Det kan du bara veta när du har gjort ditt bästa för att försöka.” Läs gärna dessa rader en gång till och lite långsammare om du upplevde att det kändes luddigt.

Så vad blev mitt svar på Oscars fråga?

– Varför inte?

Tack för att du vill vara med på denna fantastiska resa! Vi ses snart igen.

/Erika Nilsson-Waara

1750 km apostlakraft genom fjällkedjan

26 januari, 20169 februari, 2016Lämna en kommentar

För att ta sig an detta uppdrag behöver man nog vara både klok och galen. Vi har ofta fått höra att vi är på detta sätt. Inte minst vår mor brukar använda sig av denna fras. Vi tolkar det som positivt och tror att dessa egenskaper kommer hjälpa oss på vår resa.

År 2016 kommer handla om att upptäcka den svenska fjällkedjan ur olika perspektiv, det vill säga i vinterskrud, med sommarögon och från toppvy.

Första etappen påbörjas vecka 11, där målet är att färdas på turskidor och pulka längs Kungsleden, vars sträcka är cirka 450 km lång.
Andra etappen påbörjas cirka vecka 28 och då är planen att ta oss till fots längs hela fjällkedjan (Gröna bandet), alltså 1300 km mellan Treriksröset i norr och Grövelsjöns fjällstation i söder. På vägen kommer vi även att bestiga den högsta toppen i varje fjällandskap, vilket blir fyra till antalet.

Första etappen blir att åka turskidor och dra pulka längs Kungsleden, cirka 450 km. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Varför gör vi det här?

Vi har stark passion för friluftsliv, träning och utmaningar. Vi vill uppleva fjället och finna dess guldkorn för olika årstider. I förlängningen hoppas vi kunna inspirera och uppmuntra människor till att uppleva fjällets harmoniska tillvaro. Vår förhoppning är att möta människor ute på fjället och stugvärdar, samt att få ta del av lokalbefolkningens kunskap och kännedom om fjället och dess historia. Detta är också en del i Linneas utbildning till fjäll- och äventyrsledare.

Bloggstart på Piteå-Tidningen

Idag har vi startat vårt bloggande på Piteå-Tidningen, där vi kommer att skriva om våra äventyr. Kika gärna in och låt dig inspireras av det liv som inspirerar oss.

Vi lär upptäcka flera guldkorn längs den svenska fjällkedjan. På http://www.pitea-tidningen.se kan ni läsa mer om våra äventyr.

Over and out!

Linnea & Erika

Vinterfjällets olika ansikten

22 januari, 20169 februari, 2016Lämna en kommentar

Vintern kan för många upplevas skrämmande, just på grund av kylan och den eviga snöskottningen som väntar utanför dörren. Ute på fjället kan vintern bjuda på allt från förfrysningsskador och obekväma toalettbesök till soliga dagar med några minusgrader och vindar som får yrsnön att dansa sig fram på vidderna.

Turskidåkning i soluppgång och vinden som får snön att dansa sig fram på fjällets vidder.

Övningstekniskt bra förhållanden

Under denna vecka har klassen varit ut på fjället och genomfört momentet ”vinterkyla del 2”. Detta klarade vi av med bravur och har bland annat lärt oss att bygga snöbivack, stabila snömurar/fort på vindutsatt kalfjäll och äta lunch inne i en vindsäck uppe på vindutsatt fjälltopp. På turen har vi haft varierande väder och övningstekniskt bra förhållanden.

Bygge av snöbivack. Den tog drygt en halv dag att färdigställa bivacken.

Vinterns olika ansikten med yrsnö som resulterar i ”white-out”. KUS är A och O!

Kunskap, utrustning och sällskap (KUS)

Just vintern ställer högre krav på kunskap i fjäll- och friluftsliv. Viktigast är att du håller dig varm och torr för att undvika förfrysningsskador och finns minsta tendens på att en förfrysningsskada är i antågande bör denna omhändertas direkt. Framför allt är ansikte såsom näsa, öron och kinder mest utsatta, liksom händer och fötter. Rätt klädd och sällskap är att föredra för att göra turen så säker och njutbar som möjligt.

Yrsnön resulterar snabbt i att saker går förlorade och man måste hålla koll på var man ställer dem.

Turmat och enkelheten i att enbart behöva koka vatten

Att få i sig energi och dryck är A och O. På mina vinterturer använder jag mig nästintill enbart av frystorkat. Detta säkerställer att jag får i mig det jag behöver likväl som enkelheten i att bara tillsätta hett vatten och vänta 10 minuter på att måltiden är serverad. Jag slipper även disk då maten redan finns i färdig matpåse. Förutom huvudmålen är nötter, bars, varm choklad och någon godbit/kaka bra val av snabb energi. På denna tur testade jag några nya smaker från 24 Hour Meals där topp tre presenteras här:

Couscous with chili spiced vegetables blev en favorit. För de som föredrar vegetariskt kan jag verkligen rekommendera denna.
Även rice with asparagus (purjolök) & chicken var riktigt god och med tydlig purjolökssmak.
Indian chicken stew förde mig till det indiska köket. Det enda som saknades var naan-brödet 😉