Fjälltura på skidor och långfärdsskridskor

Efter att det nya året trädde i kraft har även snön börjat att falla från skyn, likväl som minusgraderna har anlänt. Under trettondagsledigheten har vi varit i Grövelsjöfjället, där vi bland annat har trubadurat, åkt turskidor och långfärdsskridskor.

Under hela veckan har temperaturen hållit sig kring -15 till -24 grader och det sunda förnuftet har skrikit ”stanna inne”. Men… har man väl kommit upp till fjällvärlden bör man åtminstone försöka ge sig ut på några aktiviteter.

Temperatur och vind

Det finns flera faktorer att ha i åtanke när man pratar väder, däribland vindens hastighet. Även om det skulle vara milda grader ute kan vinden få en att frysa ända in i märgen. Just denna vecka har vi haft enorm tur med vinden (läs: nästintill vindstilla), vilket har gjort att vi har kunnat vara ute i stort sett 4-6 h varje dag. De dagar då vinden beter sig som en Carola-fläkt är det extra viktigt att hitta eller att bygga sig en läplats, samt ta på sig förstärkningsplaggen. Annars är risken stor att man tappar värmen fort och blir nedkyld.

Längdskidor, turskidor och långfärdsskridskor

Nedan följer en bildström från veckans turer. Turskidorna är förlagda på  Grövelsjöfjället och vi åkte en sträcka på ca 14 km. Långfärdsskridskoturen var på Femunden, Elgå, cirka 25 km från Grövelsjöns fjällstation.

Turskidor:


Långfärdsskridskor:


Trubadurer:

image2.JPG

Under trettondagsledigheten spelade vi musik på Grövelsjöns fjällstation.


Over and out!
Linnea

Sova ute på vintern

Att sova i tält på vintern skrämmer säkert många. Inte minst vad gäller risken för köldskador och att kunna torka plagg som har blivit blöta. Snön, kylan, dimman, snöstormar m.m. kan ställa till det rejält och innan man beger sig ut på tur är det viktigt att vara rätt utrustad och förberedd.

IMG_0159

Pulkan packad och skidorna redo inför vintertur på fjället.

Under veckan har jag fått uppleva min första vintertur med övernattning och sett ur utbildningssynpunkt var planen att vi skulle utsättas för rätt så taskiga väderförhållanden. Detta besannades och redan första dagen möttes vi av dimma och starka vindar. Snömängden var heller inte något att skryta om och vår rutt fick förläggas utifrån var vi kunde finna snö.

IMG_0171

Dimma och orientering betyder utmaning. Det blir svårt att hitta ledstänger och landmärken för att stämma av med kartan.

”Officiellt lost”

Klassen var indelade i olika grupper där vi i par fick agera turledare och sköta orienteringen. Första dagen var nog största utmaningen orienteringsmässigt och renderade i att vi faktiskt ”officiellt var lost” på fjället. Eftersom vi ändå hade med oss hela packningen fanns inte så mycket annat att göra än att slå läger. Trots snö på marken och regn som föll från himlen (rent ut sagt hemska väderförhållanden) lyckades vi slå upp vårt tält och ta på oss förstärkningsplaggen, vilket gjorde att vi höll oss varma.

Bästa tältnatten ever!

Som tur var hade jag med mig en riktigt varm sovsäck som ska hålla upp till -20 grader i comfort och -35 grader i extrem kyla, vilket gjorde att jag fick uppleva en av mina bästa tältnätter (sömn- och värmemässigt). Tidigare har jag oroat mig för hur det skulle gå att sova i tält vintertid, just på grund av att jag har så lätt att frysa, men detta var inga som helst problem.

Sjukvårdsövning med evakuering från fjället

Sista dagen fick klassen öva sig i omhändertagande och evakuering av person som blivit skadad på fjället. Jag blev utvald att spela skadad och hade brutit underbenet. Från olycksplatsen fick jag åka pulka cirka 1,5 km ner till närmsta farbar väg och de klasskompisar som tog hand om mig skötte sig exemplariskt. En tankeställare är att verkligen försöka undvika att göra sig illa på fjället för även om hjälpen finns så kan det ta jättelång tid innan den dyker upp, samt att risken för nedkylning är enorm just vintertid.

IMG_0303

Sjukvårdsövning och här har jag brutit benet. Risken för nedkylning är enorm vintertid och här är jag inlindad i en varm sovsäck och redo att evakueras i pulka.

Olika inslag i utbildningen

Denna 3-dagars/2-nätterstur har innehållit bra övningar med bland annat:

  • Iskontroll och passerande av isbelagda sjöar.
  • Orientering i dagsljus/mörker/dimma där jag har fått öva mig mer i att gå på kompassriktning.
  • Slå upp och stormsäkra tält, samt ta ner tält i storm på kalfjället.
  • Hur förbereda utrustning inför vinterkyla och underlätta för att enkelt tillaga frukost, måltider osv.
  • Turskidåkning med pulka.
  • Sjukvårdsövning med evakuering från fjället.

 

IMG_0272

Isbelagt vatten måste kontrolleras innan man väljer att passera. Här var det inga som helst problem med tjockleken på isen. Och dessutom fick vi se en vacker solnedgång.

Detta utbildningstillfälle kallades ”vinterkyla del 1”. Nu har vi fått en liten försmak inför del 2 som tydligen kommer att vara tuffare. Trots väder och vind njuter jag av att vara ute på fjället. Vintern skrämmer mig inte och så länge jag har gjort bra förberedelser, har med mig rätt utrustning (framför allt viktigt att hålla sovsäcken torr) och sjukvårdskit, samt ha en bra plan för turen och hur jag ska gå tillväga om något går snett så känner jag mig trygg.

Välj en fin vinterdag

Ett tips för den som inte är så van att vara ute på vintern är att börja med en dagstur; åk iväg tidig morgon och ha endast en dagsryggsäck med dig. Se till att ha med dig extra förstärkningsplagg som du tar på dig när det är dags för paus; en varm dunjacka, överdragsbyxor, sittunderlag och en varm mössa/vantar, samt termos och gofika/mat. Och se till att välja en fin dag – då får ni uppleva vintern från dess bästa sida.

Over and out!

Linnea

Ut på turskidor

Turskidor är en fantastisk uppfinning för att kunna ta sig ut i orörd natur och på fjället. Innan dagens lektionspass hade jag aldrig tidigare testat att vara ute med turskidor och ej heller använt stighudar. Jag kan lugnt konstatera att jag har fått mersmak. 

Skillnaden på ”vanliga” längdskidor är att de är mycket tunnare och anpassade för fartfylld åkning på i uppdragna skidspår. Turskidor däremot är bredare och har stålkanter för att möjliggöra körning i orörd natur (skog) och på fjället. Stavarna har också större trugor och utbudet av pjäxor varierar till allt från en ”känga-med-tre- hål-framtill” till en smidigare skidpjäxa som enkelt kopplas in i kompatibel bindning. Vi fick även prova använda stighudar som fästes under skidans belag och blir som en ryamatta – dvs. klättervänlig och minimalt med glid, vilket är bra i branta uppförsbackar.

I Älvdalen har vi just nu ingen natursnö, men på lite högre höjd och ca tre mil härifrån finns ett ställe som heter Rännkölen – där hade vi tur med snön. Nedan följer en bildström från dagens tur. Totalt var vi ute i fem timmar.

IMG_0032

Skidåkning på turskidor är rofyllt och tillåter dig att upptäcka orörd natur

 

Over and out!

Linnea

Teknikträning på längden

Vintern har anlänt till Älvdalen och trots sparsamt med snö har man lyckats få till riktigt fina spår uppe på skidstadion. Idag har klassen haft längdskidspremiär med fokus på teknikträning. Nedan följer de olika momenten som vi fick träna på.

IMG_9707

Klassen står fokuserade och peppade inför längdskidspremiären

Älglufsen

Som uppvärmning och för att bli bättre på klassisk åkning i uppförsbacke fick vi lära oss en manöver som heter älglufsen. Tekniken går till som så att du studsar framåt genom att ta långa kliv och stavisättningen sker nära kroppen. Viktigt att hållningen är upprätt. Inga skidor på fötterna.

IMG_9715

Sara visar upp sina spänstiga kliv i uppvärmningen ”älglufsen”

IMG_9713

Klassen begrundar och analyserar varandras olika stilar

Trycket på skidan

Därefter övergick vi till att träna på ”tryck ned skidan”, det vill säga att man pressar ned fästzonen i snön. Många gånger klagar man på att det är ”bakhalt”, men får man inte till ett ordentligt tryck nedåt i snön spelar det ingen roll hur bra man har vallat. Ett bra sätt för att öva just denna teknik är att träna utan stavar i lätt upp- och nedförsbacke.

IMG_9736

Dennis Franzén demonstrerar hur man tränar på att få ned trycket på skidan – dvs. utan stavar

IMG_9758

Linnea är hack i hälinen på Ellen. Teknikträning utan stavar. Trycket på skidan för att få fäste.

Stakning

En klok man sa en gång ”så länge man har armstyrka har man fäste”. Stark bål och starka armar underlättar naturligtvis för skidåkningen och framför allt partier i terrängen där stakningen är extra viktig. Armarna ska föras högt upp (nästan som att du gör kycklingdansen) och trugornas placeras någon decimeter framför pjäxorna (isättningen beror dock på din fart och terrängens lutning). På så sätt nyttjar du stavarnas och din muskelkraft på det mest effektiva sättet.

IMG_9748

Demonstration av stakteknik

Imponerad lärare och imponerad av läraren

Förkunskaperna hos klasskamraterna varierar där några har sysslat mycket till nästintill ingenting alls med längdskidåkning. Vår lärare Dennis Franzén var nöjd med den utveckling han såg hos oss och vi är nöjda med hans teknik-hök-öga som han har för längdskidåkning.

IMG_9745

Utvecklingen hos klassen var stor och vår lärare var nöjd

Nästa vecka kommer vi att vässa vidare på våra tekniska skills inom längdskidåkning.

Over and out!
Linnea

1600-talets högsta berg – Städjan

Under veckan har klassen varit ut på fjället och målet var att gå upp på berget Städjan (1131 möh är dess totala höjd). På 1600-talet utnämnde naturforskaren Olov Rudbeck Städjan till världens högsta berg och gudarnas boning. Enligt mitt tycke påminner Städjan om nougatkulan i glassen tip-top – det vill säga toppig och en riktig godbit!

Det finns olika vägar för att ta sig upp på fjälltoppen, där den lättaste bestigningen sker från södra sidan. Vi gjorde en alternativ rutt och började vår vandring från Nipfjällets parkering med nordöstlig riktning upp på fjälltoppen Lillnipen och sedan i sydlig riktning mot Städjan. Toppen besteg vi från nordöstlig riktning, där terräng närmare toppen var väldigt stenig och brant, samt att det hade kommit snö som gjorde det halkigt. Utsikten är riktig vacker och det går bland annat att se det norska fjällmassivet Rendalssölen, vars fjälltoppar låg inbäddade i nysnö.

Från toppen hade vi kvar sex kilometer till Idre fjällstation och den totala distansen blev 16 km. Städjan är väl värt ett besök och det finns många alternativa rutter med olika långa distanser för att ta sig upp och ner från berget.

/Linnea

IMG_8972

På Nipfjällets parkering och vi gör oss redo för att börja vandra.

IMG_8990

Solens strålar försöker att tränga sig igenom molnen och ger ifrån sig ett magiskt sken.

IMG_9032

På väg nedför Lillnipen.

IMG_9046

Första isläggningen.

IMG_9040

Rasmus framför Städjan!

IMG_9050

En av fjällvandringarnas guldkanter är att avnjuta god mat och gott sällskap, samt kaffe.

IMG_9065

Uppe på Städjan med klasskamraterna och Olli (t.h.) som är från Nya Zeeland.

IMG_9059

Topp-silouetten!

IMG_9094

Olli på väg nedför Städjan i hoppstil.

IMG_9099

Rasmus på väg ned för Städjan – sydsidan.

IMG_9104

Frihetskänslan att vara ute på fjället och bara vara… Njuta av den friska luften och vyerna. Detta är livskvalitet. Vissa dagar känner man sig mer bortskämd än andra.