1750 km apostlakraft genom fjällkedjan

26 januari, 20169 februari, 2016Lämna en kommentar

För att ta sig an detta uppdrag behöver man nog vara både klok och galen. Vi har ofta fått höra att vi är på detta sätt. Inte minst vår mor brukar använda sig av denna fras. Vi tolkar det som positivt och tror att dessa egenskaper kommer hjälpa oss på vår resa.

År 2016 kommer handla om att upptäcka den svenska fjällkedjan ur olika perspektiv, det vill säga i vinterskrud, med sommarögon och från toppvy.

Första etappen påbörjas vecka 11, där målet är att färdas på turskidor och pulka längs Kungsleden, vars sträcka är cirka 450 km lång.
Andra etappen påbörjas cirka vecka 28 och då är planen att ta oss till fots längs hela fjällkedjan (Gröna bandet), alltså 1300 km mellan Treriksröset i norr och Grövelsjöns fjällstation i söder. På vägen kommer vi även att bestiga den högsta toppen i varje fjällandskap, vilket blir fyra till antalet.

Första etappen blir att åka turskidor och dra pulka längs Kungsleden, cirka 450 km. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Varför gör vi det här?

Vi har stark passion för friluftsliv, träning och utmaningar. Vi vill uppleva fjället och finna dess guldkorn för olika årstider. I förlängningen hoppas vi kunna inspirera och uppmuntra människor till att uppleva fjällets harmoniska tillvaro. Vår förhoppning är att möta människor ute på fjället och stugvärdar, samt att få ta del av lokalbefolkningens kunskap och kännedom om fjället och dess historia. Detta är också en del i Linneas utbildning till fjäll- och äventyrsledare.

Bloggstart på Piteå-Tidningen

Idag har vi startat vårt bloggande på Piteå-Tidningen, där vi kommer att skriva om våra äventyr. Kika gärna in och låt dig inspireras av det liv som inspirerar oss.

Vi lär upptäcka flera guldkorn längs den svenska fjällkedjan. På http://www.pitea-tidningen.se kan ni läsa mer om våra äventyr.

Over and out!

Linnea & Erika

Vinterfjällets olika ansikten

22 januari, 20169 februari, 2016Lämna en kommentar

Vintern kan för många upplevas skrämmande, just på grund av kylan och den eviga snöskottningen som väntar utanför dörren. Ute på fjället kan vintern bjuda på allt från förfrysningsskador och obekväma toalettbesök till soliga dagar med några minusgrader och vindar som får yrsnön att dansa sig fram på vidderna.

Turskidåkning i soluppgång och vinden som får snön att dansa sig fram på fjällets vidder.

Övningstekniskt bra förhållanden

Under denna vecka har klassen varit ut på fjället och genomfört momentet ”vinterkyla del 2”. Detta klarade vi av med bravur och har bland annat lärt oss att bygga snöbivack, stabila snömurar/fort på vindutsatt kalfjäll och äta lunch inne i en vindsäck uppe på vindutsatt fjälltopp. På turen har vi haft varierande väder och övningstekniskt bra förhållanden.

Bygge av snöbivack. Den tog drygt en halv dag att färdigställa bivacken.

Vinterns olika ansikten med yrsnö som resulterar i ”white-out”. KUS är A och O!

Kunskap, utrustning och sällskap (KUS)

Just vintern ställer högre krav på kunskap i fjäll- och friluftsliv. Viktigast är att du håller dig varm och torr för att undvika förfrysningsskador och finns minsta tendens på att en förfrysningsskada är i antågande bör denna omhändertas direkt. Framför allt är ansikte såsom näsa, öron och kinder mest utsatta, liksom händer och fötter. Rätt klädd och sällskap är att föredra för att göra turen så säker och njutbar som möjligt.

Yrsnön resulterar snabbt i att saker går förlorade och man måste hålla koll på var man ställer dem.

Turmat och enkelheten i att enbart behöva koka vatten

Att få i sig energi och dryck är A och O. På mina vinterturer använder jag mig nästintill enbart av frystorkat. Detta säkerställer att jag får i mig det jag behöver likväl som enkelheten i att bara tillsätta hett vatten och vänta 10 minuter på att måltiden är serverad. Jag slipper även disk då maten redan finns i färdig matpåse. Förutom huvudmålen är nötter, bars, varm choklad och någon godbit/kaka bra val av snabb energi. På denna tur testade jag några nya smaker från 24 Hour Meals där topp tre presenteras här:

Couscous with chili spiced vegetables blev en favorit. För de som föredrar vegetariskt kan jag verkligen rekommendera denna.
Även rice with asparagus (purjolök) & chicken var riktigt god och med tydlig purjolökssmak.
Indian chicken stew förde mig till det indiska köket. Det enda som saknades var naan-brödet 😉

Vår lärare Dennis i sitt tältläger njuter av varmlagad mat.

Nedan följer fler bilder från turen!

Tack för denna omgång och kunskaperna som jag har lyckats förvärva under denna tur.

Over and out!
Linnea

Yrsnön gör att googlisarna känns extra bra att bära.

Tälten är inbygda i en borg för att skydda oss mot vinden.

Innanför murarna är det rätt så vindstilla och mysigt.

Guldkant på tillvaron är fikapaus i solskenet.

Lite större pjäxor för att rymma två sulor och tjocka strumpor är att föredra.

Jag och Ida påpälsade i selar och pulkor.

Soluppgång på fjället.

Tältläger och iordningställande av bivacker (ses uppe i kullen).

Tidig morgon och packning inför avfärd.

Med stighudar under skidorna är det lätt att gå uppför bergen.

10 km, tävling, terräng och nysnö

16 januari, 201616 januari, 2016Lämna en kommentar

Det var dagens förutsättningar inför det som får ses som mitt premiärlopp i löpning. Falktouren, som tävlingen kallas, innehåller sex deltävlingar och dagen till ära genomfördes den sista etappen, varför jag givetvis passade på att delta när jag nu befinner mig i trakterna.

Morgonens syn av nyfallen snö var smått överraskande, eftersom jag som norrlänning inte direkt förväntar mig denna snömängd i Hallandstrakterna. Jag fick helt enkelt tänka om, det vill säga klä mig lite varmare än planerat för att sedan tuta och köra.

Att springa är och har i regel alltid varit en stor passion för mig. Den som någon gång har sett mig spela en fotbollsmatch kan troligen intyga i att jag verkligen älskar att springa! Nu när jag inte längre är aktiv fotbollsspelare har jag möjlighet att satsa lite mer specifikt på löpning och andra träningsformer. Därför kändes det också naturligt att testa på att tävla i löpning.

Att springa ett traillopp på 10 km för första gången är rätt spännande, eftersom känslan är att det kan gå hur som helst. Visserligen kan jag tanka lite extra dagen innan med vätska och kolhydrater likt förberedelserna inför en fotbollsmatch, samt känner jag till mina fysiska förmågor relativt väl vid det här laget. Utmaningen handlar till största del om att inte känna till bansträckningen, terrängen, dess höjdskillnader och hur jag står mig gentemot de andra tävlande. Vi är alla nybörjare när vi testar något för första gången och därför gick jag in med inställningen att utgå från min egen känsla och försöka ta det som det kommer. En målsättning var i alla fall att känna att jag har gjort mitt bästa när jag väl passerade mållinjen.

Erika i Falktourens sista etapp som innebar snölöpning i terräng

Hur gick det då i tävlingen? En hedrande tredje plats blev resultatet i dagens sista etapp av Falktouren. Den nyfallna snön innebar 10 km ständig fokus på terrängen. Halkan gav känslan av ”ett steg framåt och två steg bakåt”. Detta gjorde mig än mer beslutsam att ta mig över mållinjen. Förutom höstens ”Skoljoggen” får denna tävling alltså anses som mitt premiärlopp och vem vet – det kommer kanske mer framöver?! Jag är dessutom mäkta stolt över min stöttepelare Oscar Detmer, som själv deltog och bokstavligen krigade sig hela vägen in i mål.

Leendet på plats efter en tredje plats!

Tack för ett väl anordnat evenemang och en härlig stämning av såväl funktionärer som publik och tävlande!

/Erika Nilsson Waara

Fjälltura på skidor och långfärdsskridskor

10 januari, 201610 januari, 2016Lämna en kommentar

Efter att det nya året trädde i kraft har även snön börjat att falla från skyn, likväl som minusgraderna har anlänt. Under trettondagsledigheten har vi varit i Grövelsjöfjället, där vi bland annat har trubadurat, åkt turskidor och långfärdsskridskor.

Under hela veckan har temperaturen hållit sig kring -15 till -24 grader och det sunda förnuftet har skrikit ”stanna inne”. Men… har man väl kommit upp till fjällvärlden bör man åtminstone försöka ge sig ut på några aktiviteter.

Temperatur och vind

Det finns flera faktorer att ha i åtanke när man pratar väder, däribland vindens hastighet. Även om det skulle vara milda grader ute kan vinden få en att frysa ända in i märgen. Just denna vecka har vi haft enorm tur med vinden (läs: nästintill vindstilla), vilket har gjort att vi har kunnat vara ute i stort sett 4-6 h varje dag. De dagar då vinden beter sig som en Carola-fläkt är det extra viktigt att hitta eller att bygga sig en läplats, samt ta på sig förstärkningsplaggen. Annars är risken stor att man tappar värmen fort och blir nedkyld.

Längdskidor, turskidor och långfärdsskridskor

Nedan följer en bildström från veckans turer. Turskidorna är förlagda på Grövelsjöfjället och vi åkte en sträcka på ca 14 km. Långfärdsskridskoturen var på Femunden, Elgå, cirka 25 km från Grövelsjöns fjällstation.

Turskidor:

Erika ute på tur med pulka.

Siktet inställt på Oskarsstugan. Foto: Åsa Berglund.

Guldkant på tillvaron är mat- och fikapauserna i kombination med trevligt sällskap.

Färgglada och glada skidåkare poserar vackert framför solnedgången.

En vacker dag ute på turskidorna.

Fjället med solnedgång och i vacker vinterskrud bjuder på magiska vyer.

Snön ligger som ett tunt täcke över fjället. Foto: Åsa Berglund.

Långfärdsskridskor:

Frostrosor/snörosor täcker Femunden. Åkningen är lika fin som om det vore blankis.

På väg mot Elgå. Vinterlandskap.

Temperaturen är kring -20 grader, men vindstilla vilket gör att det inte känns så kallt. Dock krävs rätt utrustning och varma kläder.

Dunjackor och extra varm mössa på vid pauserna. Framför oss skymtar vi en del vrakis.

Trubadurer:

Under trettondagsledigheten spelade vi musik på Grövelsjöns fjällstation.

Over and out!
Linnea

Resa, utbildning och kärlekens år!

1 januari, 20161 januari, 2016Lämna en kommentar

När vi tänker tillbaka på vad vi har fått vara med om år 2015 sammanfattar vi det med orden RESA, UTBILDNING och KÄRLEK!

Året 2015 sammanfattar vi med orden resa, utbildning och kärlek.

Vi började att inviga det nya året 2015 i Queenstown, Nya Zeeland. Med gitarr, träningsutrustning och hyrbil backpackade vi oss runt på södra och norra ön. Därefter fortsatte vårt resande i Australien där vi bland annat snorklade stora barriärrevet, klappade koalas och kängurus, samt bekantade oss med Tasmanien. Vi hann även med att besöka centrala Australien, det vill säga det ”röda centret”, vilket betyder öknen, där vi besteg the Rock/Uluru och vandrade runt Kings Canyon, samt spenderade nätterna under stjärnklar himmel i swags. Trots alla de äventyr vi har varit med om anser vi att det häftigaste med denna resa är alla de fantastiska människor som vi mötte och lära känna. I maj var vi åter på svensk mark och nytt kapitel var på väg att skapas.

Surflektion i Byron Bay, Australien. Erika balanserar med en Jack Russel i fören.

Med vår gitarr reste vi runt Down Under och musicerade på gatorna.

Fallskärmshoppning låg högt upp på önskelistan. På Nya Zeeland blev drömmen verklighet.

På Nya Zeeland genomförde vi flertalet hajker med bland annat bestigning av ”The Doom”. Vulkanen har fått sitt smeknamn efter filmtrilogin Sagan om ringen.

Snorkling i Det stora barriärrevet, Australien.

Här bekantar vi oss med lokalinvånarna.

Vi är sedan tidigare utbildade till sjukgymnaster och har jobbat inom yrket under cirka sju års tid. Inför hösten fick vi båda upp intresset för att vidareutbilda oss med lite olika inriktningar i fokus. Erika har spetsat sina kunskaper inom träning och före jul examinerades hon till personlig tränare. Linnea utbildar sig till fjäll- och äventyrsledare i Älvdalen och är färdig med sin skola i november 2016. Vi är mycket nöjda med våra val och ser fram emot vad som komma skall inom respektive område.

Linnea på höstvandring i de norska fjällen. Rendalssölen i bakgrunden.

En fantastisk vinterdag med fjälltoppen Städjan i fokus.

Långfärdsskridskotur i Dalarna.

Botanikkurs med klassen. Vår lägerplats med Sylmassivet i bakgrunden.

Erika är nu färdig med sin utbildning till personlig tränare.

Med bra fysik tillåts du njuta mer av dina aktiviteter.

Vi har också hunnit med att genomföra tävlingen Toughest, samt springa Vasaloppsbanan. Toughest är en tävling med en distans på cirka 8 km och med 40 hinder. Riktig kul och smutsig tävling. Den första halvan av Vasaloppet (Sälen – Evertsberg 47 km) genomförde Linnea tillsammans med sin klasskamrat Ida och några veckor senare sprang Linnea och Erika resterande del, Evertsberg – Mora (44 km).

Här har vi gått i mål i tävlingen Toughest som arrangerades i Göteborg.

Målgång i Mora efter att ha genomfört sista halvan av Vasaloppsbanan.

Förutom kärleken till träning och fjället har vi båda två lyckats hittat ”den stora kärleken”. Vi är ju tvillingar och ibland är det nästan komiskt hur vi på olika sätt följs åt i livet.

Linneas kärlek till fjället och till denna underbara man.

Erika med hennes PT-pärla efter ett svettigt träningspass!

Denna blogg handlar om att våga följa och leva sina drömmar. Under året har vi verkligen gjort slag i saken och försöker förmedla detta på bloggen. Från att ha börjat året med att vara på resande fot till att hoppa på utbildning och nu planera för nya äventyr hoppas vi kunna inspirera just dig till att våga ta steget och ta dig an det du brinner för.

Vi önskar dig en god fortsättning och samtidigt tacka alla som på olika sätt stöttar oss i våra åtaganden och äventyr.

Tack till år 2015 och välkommen 2016!

Over and out!
Linnea & Erika

Sova ute på vintern

11 december, 201511 december, 2015Lämna en kommentar

Att sova i tält på vintern skrämmer säkert många. Inte minst vad gäller risken för köldskador och att kunna torka plagg som har blivit blöta. Snön, kylan, dimman, snöstormar m.m. kan ställa till det rejält och innan man beger sig ut på tur är det viktigt att vara rätt utrustad och förberedd.

Pulkan packad och skidorna redo inför vintertur på fjället.

Under veckan har jag fått uppleva min första vintertur med övernattning och sett ur utbildningssynpunkt var planen att vi skulle utsättas för rätt så taskiga väderförhållanden. Detta besannades och redan första dagen möttes vi av dimma och starka vindar. Snömängden var heller inte något att skryta om och vår rutt fick förläggas utifrån var vi kunde finna snö.

Dimma och orientering betyder utmaning. Det blir svårt att hitta ledstänger och landmärken för att stämma av med kartan.

”Officiellt lost”

Klassen var indelade i olika grupper där vi i par fick agera turledare och sköta orienteringen. Första dagen var nog största utmaningen orienteringsmässigt och renderade i att vi faktiskt ”officiellt var lost” på fjället. Eftersom vi ändå hade med oss hela packningen fanns inte så mycket annat att göra än att slå läger. Trots snö på marken och regn som föll från himlen (rent ut sagt hemska väderförhållanden) lyckades vi slå upp vårt tält och ta på oss förstärkningsplaggen, vilket gjorde att vi höll oss varma.

Bästa tältnatten ever!

Som tur var hade jag med mig en riktigt varm sovsäck som ska hålla upp till -20 grader i comfort och -35 grader i extrem kyla, vilket gjorde att jag fick uppleva en av mina bästa tältnätter (sömn- och värmemässigt). Tidigare har jag oroat mig för hur det skulle gå att sova i tält vintertid, just på grund av att jag har så lätt att frysa, men detta var inga som helst problem.

Sjukvårdsövning med evakuering från fjället

Sista dagen fick klassen öva sig i omhändertagande och evakuering av person som blivit skadad på fjället. Jag blev utvald att spela skadad och hade brutit underbenet. Från olycksplatsen fick jag åka pulka cirka 1,5 km ner till närmsta farbar väg och de klasskompisar som tog hand om mig skötte sig exemplariskt. En tankeställare är att verkligen försöka undvika att göra sig illa på fjället för även om hjälpen finns så kan det ta jättelång tid innan den dyker upp, samt att risken för nedkylning är enorm just vintertid.

Sjukvårdsövning och här har jag brutit benet. Risken för nedkylning är enorm vintertid och här är jag inlindad i en varm sovsäck och redo att evakueras i pulka.

Olika inslag i utbildningen

Denna 3-dagars/2-nätterstur har innehållit bra övningar med bland annat:

Iskontroll och passerande av isbelagda sjöar.
Orientering i dagsljus/mörker/dimma där jag har fått öva mig mer i att gå på kompassriktning.
Slå upp och stormsäkra tält, samt ta ner tält i storm på kalfjället.
Hur förbereda utrustning inför vinterkyla och underlätta för att enkelt tillaga frukost, måltider osv.
Turskidåkning med pulka.
Sjukvårdsövning med evakuering från fjället.

Isbelagt vatten måste kontrolleras innan man väljer att passera. Här var det inga som helst problem med tjockleken på isen. Och dessutom fick vi se en vacker solnedgång.

Detta utbildningstillfälle kallades ”vinterkyla del 1”. Nu har vi fått en liten försmak inför del 2 som tydligen kommer att vara tuffare. Trots väder och vind njuter jag av att vara ute på fjället. Vintern skrämmer mig inte och så länge jag har gjort bra förberedelser, har med mig rätt utrustning (framför allt viktigt att hålla sovsäcken torr) och sjukvårdskit, samt ha en bra plan för turen och hur jag ska gå tillväga om något går snett så känner jag mig trygg.

Välj en fin vinterdag

Ett tips för den som inte är så van att vara ute på vintern är att börja med en dagstur; åk iväg tidig morgon och ha endast en dagsryggsäck med dig. Se till att ha med dig extra förstärkningsplagg som du tar på dig när det är dags för paus; en varm dunjacka, överdragsbyxor, sittunderlag och en varm mössa/vantar, samt termos och gofika/mat. Och se till att välja en fin dag – då får ni uppleva vintern från dess bästa sida.

Over and out!

Linnea

Rutten från Lillådalens parkering, via Lorthån, Harrsjöstugan, upp på kalfjället och till Gördalen. En sträcka på 20 km.

Efterlyser snö.. På många ställen fick vi skidra över myrar.

En vacker solnedgång med Rendalssölen och Älgpiggen på avstånd.

Vindskydd är bra att sätta upp just för att få undan vinden och därmed varmare och trevligare matpaus.

Frystorkat är enkelt att ha med sig på vinterturerna. Tillsätt endast hett vatten och vänta cirka 10 min.

Sista natten spenderade vi på kalfjället i storm. Här inväntar vi signal på att snabbt ta ner tälten och bege oss vidare.

Ut på turskidor

1 december, 2015Lämna en kommentar

Turskidor är en fantastisk uppfinning för att kunna ta sig ut i orörd natur och på fjället. Innan dagens lektionspass hade jag aldrig tidigare testat att vara ute med turskidor och ej heller använt stighudar. Jag kan lugnt konstatera att jag har fått mersmak.

Skillnaden på ”vanliga” längdskidor är att de är mycket tunnare och anpassade för fartfylld åkning på i uppdragna skidspår. Turskidor däremot är bredare och har stålkanter för att möjliggöra körning i orörd natur (skog) och på fjället. Stavarna har också större trugor och utbudet av pjäxor varierar till allt från en ”känga-med-tre- hål-framtill” till en smidigare skidpjäxa som enkelt kopplas in i kompatibel bindning. Vi fick även prova använda stighudar som fästes under skidans belag och blir som en ryamatta – dvs. klättervänlig och minimalt med glid, vilket är bra i branta uppförsbackar.

I Älvdalen har vi just nu ingen natursnö, men på lite högre höjd och ca tre mil härifrån finns ett ställe som heter Rännkölen – där hade vi tur med snön. Nedan följer en bildström från dagens tur. Totalt var vi ute i fem timmar.

Skidåkning på turskidor är rofyllt och tillåter dig att upptäcka orörd natur

Att åka på led är en fördel för att dela på plogningen.

Naturen kan se så orörd ut även om en bil tidigare har färdats på denna väg

Fikapaus på rätta stället

Att ha med sig god mat och t.ex. en saffrans-giffel ger pricken på i:et.

Turskidor med stavar som har större trugor

Älska naturen och den älskar dig tillbaka.

Tack för en kul och lärorik dag med bästa klassen YH-Fjäll 15-16.

Over and out!

Linnea

Teknikträning på längden

26 november, 201526 november, 2015Lämna en kommentar

Vintern har anlänt till Älvdalen och trots sparsamt med snö har man lyckats få till riktigt fina spår uppe på skidstadion. Idag har klassen haft längdskidspremiär med fokus på teknikträning. Nedan följer de olika momenten som vi fick träna på.

Klassen står fokuserade och peppade inför längdskidspremiären

Älglufsen

Som uppvärmning och för att bli bättre på klassisk åkning i uppförsbacke fick vi lära oss en manöver som heter älglufsen. Tekniken går till som så att du studsar framåt genom att ta långa kliv och stavisättningen sker nära kroppen. Viktigt att hållningen är upprätt. Inga skidor på fötterna.

Sara visar upp sina spänstiga kliv i uppvärmningen ”älglufsen”

Klassen begrundar och analyserar varandras olika stilar

Trycket på skidan

Därefter övergick vi till att träna på ”tryck ned skidan”, det vill säga att man pressar ned fästzonen i snön. Många gånger klagar man på att det är ”bakhalt”, men får man inte till ett ordentligt tryck nedåt i snön spelar det ingen roll hur bra man har vallat. Ett bra sätt för att öva just denna teknik är att träna utan stavar i lätt upp- och nedförsbacke.

Dennis Franzén demonstrerar hur man tränar på att få ned trycket på skidan – dvs. utan stavar

Linnea är hack i hälinen på Ellen. Teknikträning utan stavar. Trycket på skidan för att få fäste.

Stakning

En klok man sa en gång ”så länge man har armstyrka har man fäste”. Stark bål och starka armar underlättar naturligtvis för skidåkningen och framför allt partier i terrängen där stakningen är extra viktig. Armarna ska föras högt upp (nästan som att du gör kycklingdansen) och trugornas placeras någon decimeter framför pjäxorna (isättningen beror dock på din fart och terrängens lutning). På så sätt nyttjar du stavarnas och din muskelkraft på det mest effektiva sättet.

Demonstration av stakteknik

Imponerad lärare och imponerad av läraren

Förkunskaperna hos klasskamraterna varierar där några har sysslat mycket till nästintill ingenting alls med längdskidåkning. Vår lärare Dennis Franzén var nöjd med den utveckling han såg hos oss och vi är nöjda med hans teknik-hök-öga som han har för längdskidåkning.

Utvecklingen hos klassen var stor och vår lärare var nöjd

Nästa vecka kommer vi att vässa vidare på våra tekniska skills inom längdskidåkning.

Over and out!
Linnea

Ute på tunn is

25 november, 201525 november, 2015Lämna en kommentar

Vintern är här och med minusgrader betyder det att vattendragen fryser till is. Förhoppningsvis hinner man ut på de nylagda kärnisarna innan själva snön börjar att falla. Då bjuds man med stor sannolikhet på spegelblanka isar som sjunger medan man skrider fram på skridskoskären. Dock ska man vara observant om tonerna går mot allt för högt C-dur… Det betyder att du är ute på mycket mycket tunn is.

Spegel spegel på isen där…

Plurr i vaken

Denna vecka har vi hunnit vara ute på långfärdsskridskor i två omgångar och igår fick vi träna på att ta oss upp ur isvak med isdubbar. Vattnet var så klart kallt och när man faller igenom en kärnis finns risk att man river sig på kanterna. En grundregel för att åka är att isen helst ska vara 5 cm och tjockare. Dock ska man alltid ha med sig isdobbar och gärna is-stör/pinne som man kan knacka med för att kunna avgöra isens tjocklek. Efter själva plurret var instruktionen att snabbt byta om till torra kläder och genomföra detta på isen. Mina händer var väldigt nedkylda med nedsatt (fin)motorik som följd och därmed svårt att klä om. Dock är det A och O att få på sig torra kläder och röra på sig för att undvika förfrysning.

Snöbelagd is och här pekar jag på isvaken som vi, med hjälp av isdubbar, fick ta oss upp ur.

Spegelblankt på Siljan

Idag har vi varit ut och åkt långfärdsskridskor på Siljan. På grund av blidväder har snön i princip smält bort och på isen låg ”ovan-i-vatten”. Detta bidrog till spegelblank is och en helt fantastisk dag på sjön. På vissa ställen var vattnet helt öppet, men med ett vakande öga och kunskaper i att kunna läsa av terrängen så kändes åkningen säker.

Magisk åkning på Siljan.

Gruppfoto med ”halv-plurr”

Däremot får jag nog ta på mig stort ansvar för ett kollektivt halv-plurr, då jag bestämt propsade på att vi skulle ta ett gruppfoto med klassen. Under tiden vi ställer oss i ordning så känner jag hur vattennivån sakta men säkert ökar över mina fotknölar, vilket slutligen leder till att isen brister. Vår lärare skulle ta fotot, men istället har han filmat hela händelsen. Vi får väl se om den går att få tag på. Som tur är så var vi nära land och min vattensäkrade packning fick återigen komma till användning.

Isdubbar runt nacken, is-stör för att avgöra isens tjocklek och skridskor på. Dessutom har jag hjälp och en vattensäkrad packning på ryggen. Ryggsäcken skyddade även mot en mindre incident där jag föll på ryggen.

På fredag är planen att klassen delas in i tre grupper och åker ut på egna turer. Det återstår att se var detta kommer att bli.

Ut på glid med klasskamraterna.

Over and out!

Linnea

Snölöpning

20 november, 201520 november, 20151 kommentar

Vintern är här. Snön ligger som ett täcke på marken. Men vad händer med den traditionella utelöpningen när vägarna och stigarna är täckta av Kung Bores magiska flingor? Som född och uppvuxen i de nordliga delarna av vårt avlånga land får jag nog säga mig inte veta så mycket bättre än att ”He är bara å he sig ut”! Idel löpturer är avverkade i alla möjliga väder såsom soliga vinterdagar, snöstorm, blixthalka och dagar med blidväder.

Även fast vädret inte alltid bjuder på dagar som dessa rekommenderar jag att du tar tillvara på dagsljuset och kombinerar det med en uppfriskande löptur. Har du inte ”inbyggda” broddar under sulan så fungerar vanliga gympadojjor med externa broddar. Kläder efter väder där jag vintertid oftast har på mig vindtights (står emot vind på framsidan av benen), underställ av ull eller polyester (beroende på temperatur), funktions t-shirt och en vindjacka. Även vantar och buff är att icke förglömma. Ullstrumpor använder jag utifall skorna skulle bli blöta – då värmer strumporna ändå.

Nedan följer bilder från dagens löptur uppe i Grövelsjöfjället.

/Linnea