Löpningen dag 38-39: Tuffa dagar

26 juli, 201826 juli, 2018Lämna en kommentar

Dag 38: Granatorpet-Källstorp, 31 km

Idag korar vi den hittills tuffaste etappen på resan. Varför?! Jo. Dagens snittemperatur låg på 31 grader. Vi möter nu inga andra vandrare på leden och dagens drivkraft stavas pannben.

Värmen är stundtals outhärdlig. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi är just nu på Kust till Kust-leden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dagens räddning var kall dricka och mat på Trollabadet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan placerar sig tyvärr inte på några topplistor. Hettan drar visserligen ner betyget, men snåriga passager och mängder av långa skogs- och grusvägar får gärna komma i lagom dos.

Höjdpunkten för dagen var Karins medskickade blåbär och att få besöka Oscars kusin Markus med familj på kvällen.

Karins blåbär förgyllde dagen på bästa sätt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 39: Källstorp-Hovgården, 24 km

Idag hade meteorologerna lovat 33 grader varmt så vi satsade på att starta tidigare än vanligt för att ta tillvara på den svala morgonluften.

Sträckan har mestadels gått på grus- och skogsvägar. Lunchstoppet gjorde vi i Osby på mysiga Pecorino. I övrigt stötte vi på fem kopparormar och en huggorm. Det gillar vi inte.

Grusvägar i mängder. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Utsikt över Osby från Klinten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Mysigt lunchstopp på Pecorino. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Asfalten var så varm idag att vi tillslut kände hur sulorna började klistra sig mot underlaget. Imorgon tågar vi vidare mot Vittsjö.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 32-33: Skånes Grand Canyon

20 juli, 201820 juli, 2018Lämna en kommentar

Dag 32: Jularp-Röstånga, 28 km

Vi lämnar ett molnigt och svalt Jularp för att bege oss vidare västerut. Oscars feberfrossa släppte under natten för att istället bytas ut mot huvudvärk, nack- och ryggont.

Vi märker ganska snabbt att löpning blir helt uteslutet idag, eftersom det guppar i huvudet för varje steg han tar. Ju närmare Röstånga vi kommer desto mer kuperat blir det. Ljusglimtarna på denna sträcka är Natthall med dess utsikt över Rönne Å, samt bokskogen omkring Jällatorpet.

Krispigt och färgsprakande i naturen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

I rampljuset. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Svarta svanar i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Tack Edith och Niclas för de goda lunchkorvarna! Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Ljuvligt pari närmare Röstånga. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En enastående utsikt från Natthall över paddlarna på Rönne Å. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Tilltugg längs vägen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Natten spenderar vi på Röstånga Gästgivaregård, som ligger alldeles intill Skåneleden. I byns matvarubutik passade vi även på att komplettera med bars och nötter inför morgondagen.

Dagens etapp gick till Röstånga Gästgivaregård. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det märks att Gästgivaregården har anor från 1647. Atmosfären är både trivsam och gammeldags med olika detaljer som sätter sin säregna prägel på varje rum. Enligt tradition serveras gås och svartsoppa under jul, vilket tydligen är ganska känt i trakterna. Vi hoppas få uppleva det i framtiden.

Rejäl frukost före avfärd mot Klåveröd. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi hoppas återkomma för den traditionsenliga gåsmiddagen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 33: Röstånga-Klåveröd, 18 km

Det känns lite som att kliva in i en modifierad värld av Narnia med en touch av Grand Canyon. Tiden känns stilla och civilisationen långt borta. En flock rådjur med dess kid travar elegant uppför de lövbeklädda branterna. Den sägenomspunna och bottenlösa Odensjöns kolsvarta utseende vittnar om mystik.

Bakom träden hittar vi den lilla Odensjön med ett imponerande djup på hela 21 meter. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det är nu andra gången som våra fötter träder in i Söderåsens nationalpark. Senast var för 1,5 år sedan tillsammans med Linnea, som en del i vår Nationalparksresa. Det blogginlägget hittar du HÄR!

All anledning att vara glad när vi entrar Söderåsens nationalpark.

Om du trodde att Skåne bara var platt kommer Söderåsen att ge dig helt nya insikter. Här möts du av vida utsikter över djupa sprickdalar, mäktiga rasbranter och porlande vattenbäckar. Den dramatiska naturen uppstod på dinosauriernas tid när kontinentalplattorna kraftigt kolliderade med varandra.

Fötterna trivs på detta underlag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Här kan man stå länge.

En sten finns alltid lättIllgänglig för rumpan att vila på. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Skåneleden tar oss fram på höjder blandat med dalgångar och det finns även rikligt med lokala slingor att välja på för dig som vill uppleva ännu mer. Idag hade vi medvetet valt att göra en kortare etapp på 18 km, eftersom vi ville ge mer utrymme till att stanna upp och njuta av nationalparken innan vi anlände till Klåveröds vandrarhem och café, där vi nu spenderar natten.

Mitt på åsen hittar vi Klåveröds vandrarhem och café. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Väl framme välkomnas vi hjärtligt av Marie, Lars och deras dotter Hanna. Familjen brinner för rörelse i naturen med en särskilt förkärlek till mountainbiking. Deras visioner och drömmar handlar om att uppmuntra fler till att möta och upptäcka naturen via rörelse och aktivitet i alla dess former. Vi blir otroligt glada av pratstunden och känner att vi har träffat likasinnade.

Oscar välkomnas av Hanna i caféet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Oscar tillagar spagetti och köttfärssås, som får 5 av 5 möjliga tomater. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Röstånga och Klåveröd är två fenomenala utgångspunkter för att uppleva vackra Söderåsen från olika håll.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 30-31: Bo i en grotta

18 juli, 201818 juli, 2018Lämna en kommentar

Dag 30: Ibland har man dagar där energin är låg och så var det igår. Oscar kampades med ihållande huvudvärk och stegen kändes stundtals blytunga.

Vi beräknade även fel på distansen. Istället för dryga 20 km från Ekholmsrasten till Jularp slutade den på 30 km. Det är bara att gilla läget.

På morgonen hade vi besök från radioreportern Jack Lantz på P4 Malmöhus. Han traskade med oss en bit. Radioprogrammet handlade om att kora Skånes finaste plats och det blev samtidigt radiopremiär för Oscar.

Jack från P4 Malmöhus slår följe en bit.

Vi bär våra löparryggsäckar medan Jack bär sin radioryggsäck. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Sträckan hade varierat underlag med allt från bokskog och lövstig till grusväg med öppen himmel. Vädret var mulet men fortfarande varmt och enormt kvavt. Det fanns inga matställen längs vägen så lunchen fick bli färdmacka. Vi fick även slut på vatten de sista kilometrarna.

Rotigt och kuperat. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Färdmacka till lunch. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Trötta ben på fin grön mossa. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 31: Tro det eller ej! Idag vaknade vi till ljudet av regndroppar. Det är det första ihållande regnet sedan starten i mitten av juni. Skåne behöver detta!

Natten har varit tuff för Oscar. Han har frekvent hostat och harklat. Igår somnade han troligen med feber. Idag mår han bättre och därför känns dagens vila särskilt bra.

Ett av våra absoluta delmål längs vägen har varit att bo på Grottbyns camping. Varför? Jo… Grottbyn består nämligen inte bara av camping och stugor. Såsom namnet antyder kan man verkligen bo i en grotta! För oss känns det unikt och oss veterligen finns det ingen annan likande plats i Sverige. Rätta oss gärna om vi har missat något.

Grottor, en del av Grottbyns camping.Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi bor i grottan Gandalf. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det är nästan som att kliva in i en saga långt tillbaka i tiden. Byn ger en känsla av ett Hobbiton på Nya Zeeland i kombination med Stenåldern och Vikingatiden. Grottorna har namngivits efter de olika karaktärerna i Sagan om ringen. I grottaken finns inristade röda målningar av dåtidens vilda djur. Bara det är ett konstverk. Annan kuriosa är att vi sover i komposterbara sängkläder.

Frukost i Grottan. Notera de röda inristade målningarna i taket. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Trevlig pratstund med Emma och Eleonor på Grottbyn. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Grottbyn ligger i nära anslutning till Skånes djurpark och den passade vi på besöka idag. Tydligen har regnet bidragit till att fler djur än vanligt orkar sig fram, vilket gjorde att vi kunde se de flesta av djuren.

Vissa dagar kan vi starkt identifiera oss med denna filur. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Imorgon fortsätter vi mot Röstånga, förhoppningsvis med återfunna och nya krafter.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Paddlingen dag 18: Råda – Ransäter, 40,8 km

17 juli, 2018Lämna en kommentar

Värmeböljan fortsätter och eftersom vi är utomhus hela dagarna känns det hur värmen tar på orken. Storm kämpar på och vi tar regelbundna pauser för att (tvinga) honom till bad och dricka.

Idag gick vi från Råda och 15 km längs Klarälvsbanan. Sicken lyx att få ha en 90 km sammanhängande asfalterad bilfri väg att färdas på. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Klarälvsbanan är tydligt skyltad och lätt att följa. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Idag avverkade vi en etapp på nästan 41 km varav 15 km bestod av promenad längs den fantastiska Klarälvsbanan. På vår väg mötte vi två cyklister som ofta var ute och cyklade på leden. Förr brukade de cykla in till Karlstad, äta och dricka gott för att sedan ta bussen tillbaka, men numera är det svårt då bussarna (tydligen) inte tillåtet cyklar. Därmed gör de numera kortare turer för att kunna avsluta turen hemmavid.

Vi mötte ett Olle och Marit som var ute på cykeltur. De färdas ofta längs Klarälvsbanan. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Nästa ställe att besöka blev Munkfors bruk. Här hade vi fått tips av flertalet värmlänningar att besöka Fröken Ruts café. Och så blev det. Denna dag blev det kall läsk och glass på menyn. Vi passade även på att kolla in den gamla brandstationen som uppvisade olika typer av släckare från olika årtal. Vi hade kunnat stanna mycket längre på detta ställe då både miljön och atmosfären år supermysig att vistas i likväl som alla intressanta museum som finns att besöka. Inte att förglömma Lars Lerins hemviste.

Niclas handlar glass och kall dricka från Fröken Ruts café. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Munkfors bruk med omnejd är väl värt ett besök. Fröken Ruts café finns i byggnaden. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Välkommen in till toaletten som var formen av ett utedass! Foto: Linnea Nilsson-Waara

Brandstationen var intressant att besöka och se alla olika vattensläckare som har funnits genom åren. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Från Munkfors fortsatte färden vidare mot Ransäter. På var och varannan strand såg vi människor som badade och solade trots att klockan blivit efter sex. Närmare Ransäter såg vi plötsligt flera människor som var i vattnet och badade med sina hästar. Det såg väldigt inbjudande ut, både för djuren och människorna. Målet för dagen var just Ransäter där vi hade fått tipset att bo på campingen som ligger alldeles intill Klarälven. Mycket fint ställe.

Detta ser inbjudande ut för både häst och människor. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Imorgon siktar vi på att ta oss till Deje och titta på den Gamla kraftstationen.

Skattning 1-5:

Ansträngning 3,5

Vyer: 2,5

Lunchstället: 3

Paddlingen: 3, promenad ca 15 km från Råda innan ilägg av kanot.

Därefter fin paddling till Munkfors och sedan lyft förbi kraftverket.

Lägret: Bor på Storängarnas camping i Ransäter.

Ha det bra.

Linnea

Löpningen dag 28-29: Inte en favorit och radioprat

16 juli, 201816 juli, 2018Lämna en kommentar

DAG 28: Just nu befinner vi oss på Ås-Ås-leden. Gårdagens sträcka gick från Brännestad till Ekerödsrasten och resulterade i 23 km av snåriga skogspartier och grusvägar.

Etappen blev inte en av våra favoriter p.g.a. de rätt igenvuxna stigarna och fallna träd som vi ofta möttes av i kombination med att vi ofta kom av leden. Vid ett ställe blev vi jagade av två hästar, som inte tyckte att vi var välkomna i deras hage.

Vissa partier är det igenväxt och då är det bara att ta sig igenom. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Vindskydd i Timan låg i en tyst och fin bokskog. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Mitt i all frustration efter kilometrar av surrande flugor i öronen, hettan och en svidande känsla i kroppen efter alla brännässlor, springer en hel familj av dovhjortar rakt framför våra ögon. Där och då glömmer vi bort allt elände och humöret är åter på topp igen. Detta är magin med naturen!

Mitt i skogen dyker en gård upp och där frågar herrskapet om vi vill ha med oss en gurka från deras trädgård. Så gott och vilken fin gest!

Trevligt par bjöd på en gurka mitt i skogen och det tackar man inte nej till på en varm sommardag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Efter en mindre justering i sträckorna har vi jämnat ut distanserna, vilket har gjort att vi har återhämtat kropparna bättre. Det som dock fortsätter att göra det tufft är värmen. Risken för överhettning är väldigt stor, speciellt på sträckor där det är begränsad tillgång på vatten.

Väl framme vid dagens slutpunkt, Ekerödsrasten, står Oscars farmor och farfar och väntar in oss och det var även hos dem vi övernattade och såg Frankrike ta VM-guld.

Det blev glass när farmor och farfar mötte upp oss vid ekholmsrasten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

DAG 29: Vilodag hos farmor och farfar. På förmiddagen blev vi uppringda av P4 Norrbotten för en intervju om vårt Skåneleden-äventyr.

Klicka på länken och spola fram till minut 16:49 för att höra radiointervjun: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1113561?programid=275

I övrigt har vi spenderat dagen till att fylla på med material och bars inför morgondagen. Vi hann även med ett dopp i sjön tillsammans med Oscars faster och familj. Ljuvligt!

Glass i stora lass. Snart har vi testat alla smaker. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Imorgon tisdag kl. 09:00 möter vi upp radioreportern Jack från P4 Malmöhus, som kommer följa med oss en stund på vägen för en intervju. Det blir skoj! Lyssna gärna!

Vi ses!

/Oscar och Erika

Paddlingen dag 17: Ekshärad – Råda, 21 km

16 juli, 2018Lämna en kommentar

Efter en lugn och skön morgon med inmundigande av en riktig frukost på Sun dance ranch fortsatte vi att paddla söderut längs Klarälven. Vädret fortsätter att visa sig från sin bästa sida. Samtidigt läser vi om att det råder skogsbränder på flera håll i Sverige och förfaras över den torka som råder. Måtte det snart vända och börja regna (önskvärt är regn på natten och solsken på dagen)!

Gott med riktig frukost. Vanligtvis äter vi våra ”påsfrukostar” som är enkla och fungerar bra. Men ibland är det gott med en riktig frukost och riktigt kaffe. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Klockan 9.45 rattade vi in P4 Norrbotten för att höra Erika och Oscar berätta om deras löpning och vandring på 100 mil längs Skåneleden. Man blir mäkta imponerad över vad de gör och glädjs med att de njuter av sin tid i de skånska landskapet.

Komiskt nog hade radio-teamen, denna gång från Värmland stämt träff med oss så vid lunchtid var det vår tur att berätta om hur paddlingen går, vad som sådde fröet och hur Storm (hunden) har anpassat sig till livet som kanothund.

Vi fick en pratstund med P4 Värmland.

Idag har vi paddlat ca 13 km innan vi blev tvungna att ta upp kanoten för fortsatt promenad. Nu börjar kraftverks-rajden på riktigt. Därmed har vi promenerat ca 9 km och kommer att spendera natten på en camping här i Råda. Lyckligtvis kunde vi promenera största delen på den nedlagda järnvägen som numera är omgjord till en asfalterad bilfri väg som är perfekt för cykling, promenad och rullskidor. Den heter Klarälvsbanan och dess sträckning går mellan Karlstad och Hagfors 90 km. Från Hagfors och norrut till Sysslebäck tar Klarälvsleden vid och består av grus och asfalt som lämpar sig för vandring och cykling. Klarälvsleden är totalt 120 km lång.

Skoparkering till badet, eller inför vadet över till sandbanken. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Imorgon fortsätter färden och vi kommer att promenera ca 14 km innan vi kan lägga i kanoten för några kilometers paddling till Munkfors.

Skattning 1-5:

Ansträngning: 2

Vyer: 2,5

Lunchstället: 2

Paddlingen: 4 (fin paddling hela vägen till Edebäck)

Lägret: Camping i Råda. Finns badplats här och caféstuga, samt trädklättringsmöjligheter.

Ha det bra!

Linnea

Löpningen dag 26-27: Otippat släktkalas och ny delled påbörjad

14 juli, 201814 juli, 2018Lämna en kommentar

Dag 26: På norra delen av Österlen, mitt ute på landsbygden i naturskön miljö, ligger Lilla Rygården. Där valde vi att lägga en vilodag. Vi har alltså gjort en liten ändring i schemat.

Gården passar bra för oss som springer och vandrar. Förutom sängplats serveras alla måltider i deras charmiga restaurang och café, som innehåller konst, tavlor, samt samisk slöjd och handbroderade kläder från Uganda.

Menyn har ett lokalproducerat och ekologiskt fokus. Gröten till frukosten och renköttet till middagen får en stor tumme upp!

Frukostbuffé är alltid välkommet för att fylla magen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Caféet och restaurangen med en öppen planlösning var en fröjd att få sitta i. Foto: Erika Nilsson-Waara.

På kvällen blev vi även bjudna på släktkalas med smörgås- och gräddtårta. Hur underbart är inte det!?

Charmiga och gamla stenfasader är något som är vanligt i Skåne. Här på Lilla Rygården. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vattenbufflar är ett ovanligare djur att skåda i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Dag 27: Med fulltankad kropp är vi redo att ta oss vidare. För att slippa färdas samma sträcka tillbaka till Alunbruket får vi skjuts av snälla Lars-Olov.

I Alunbruket finns Skånes äldsta kaffestuga och den har även fått White-Guide utmärkelse.

Alunbrukets kaffestuga är den äldsta i Skåne. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Sträckan mellan Alunbruket och Agusa låg på ca 9 km. Etappen är fint kuperad och går på stig, där leden tar dig upp på åsryggarna i en härlig bokskog.

Kullarna är bra för oss då vi får en annan variation påmuskelaktiveringen. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Denna dag möter vi konstigt nog fler vandrare än vanligt. Det känns extra kul, då vi hittills tycker en sådan fin vandringsled bör utnyttjas mer.

Dagens sista 16 km blev något slätstrukna; skogsvägar med tryckande sol och inga möjligheter till att fylla på med vatten, men till slut når vi dagens slutdestinationen Brännestad.

Inatt sover vi hos Oscars faster. Att vandra och springa runt hela Skåne ger oss ett perfekt tillfälle att träffa släkt och vänner för att få lite mer kvalitetstid tillsammans.

Man får se sig för var man trampar så man inte träffar dessa små krabatar. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Mysiga och mjuka skogsstigar är alltid uppskattat. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Oscar och Erika

Stenshuvud nationalpark

12 juli, 20181 kommentar

”Mångfaldens pärla på Österlen.” Så lyder texten i informationsbladet om den lilla nationalparken som ligger allra längst Österut på den Skånska kustremsan. Och varför kallas den egentligen för Stenshuvud? Häng med så får ni veta mer.

Stenshuvud ligger i Simrishamns kommun och är en av två nationalparker i Skåne. Den är 400 hektar stor, varav cirka 80 hektar är hav.

Vid Rörums entré till Stenshuvud nationalpark. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Gårdagens besök gjorde jag och Oscar i löpmundering. Det fyllde två syften. Dels ingår den i vår Nationalparksresa och dels i vårt pågående sommaräventyr, som handlar om att springa hela Skåneleden i ett och samma svep. Skåneleden ringlar sig nämligen genom nationalparken. Det tackar vi för.

Oscar och Erika besöker nationalparken Stenshuvud i samband med deras löpprojekt längs Skåneleden.

Vi tog oss in från södra sidans entré via Rörum. På vägen mot Naturum möttes vi av betande djur, torrängar, bokskog och skogar med robusta klätterväxter som gav oss en känsla av tropiken.

Robusta klätterväxter runt träden ger en tropisk känsla. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Miljön övergår i bokskog. Foto: Erika Nilsson-Waara.

I Naturum kan du lära dig mer om alla djur och nationalparken. Personalen är behjälpliga med att ge tips på vad du bör se och göra i parken. Vi blev absolut rekommenderade att besöka de tre utkiksplatserna eller Stens huvuden; det södra, det östra och det norra.

I Naturum får du svar på det mesta om nationalparken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Det finns mycket att titta på. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Terrängen till huvudena var något steniga och förhållandevis branta, men rätt så lättvandrade. Från det östra huvudet fick du en underbar havsutsikt medan vi skymtade kopiösa mängder med gröna trädtoppar från den norra toppen, som också är den högsta med sina 97 höjdmeter över havet. Den norra blev vår favorit.

Stens tre huvuden; det norra, östra och södra. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Oscar på det södra huvudet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Erika på det östra huvudet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Erika på det norra huvudet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

När vi närmade oss Hälleviks entré/utgång på den norra sidan av parken skedde snabbt en radikal förändring från alkärr till mystisk barrskog. Vi fick känslan av att befinna oss i Ronja Rövardotters hemskogar.

Vacker barrskog i slutet av nationalparken. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En rogivande naturupplevelse i vacker skog. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Nationalparken är rätt liten till ytan om man jämför med andra parker i Sverige. Just därför är det så häftigt att så mycket ryms på denna lilla yta. Den variationsrika miljön har uppkommit genom människans nyttjande av området. Namnet härstammar från benämningen av en hög sten. Enligt sägen har jätten Sten en ingång till sin bostad genom en av huvudenas branter.

Nationalparken passar ypperligt för dig som vill känna på en stor variation av natur och djurliv. Du behöver inte gå långt för att se mycket. Det enda som vi inte kunde hitta var fjällmiljö, vilket har sin naturliga förklaring. Utsiktsposterna på huvudena bör du även besöka för att se vackra Östersjön och den mäktiga skogen från ett ovan perspektiv.

Läs gärna mer på www.sverigesnationalparker.se där en del av denna information är hämtad.

Tack från oss!

/Erika och Oscar

Paddlingen dag 12: Lutnes- Höljes 24,3 km

11 juli, 201811 juli, 2018Lämna en kommentar

En farhåga vi har haft inför denna tur och fortfarande är kallas för mygg och knott. De där små hemska rackarna som biter så hårt att det svider till på huden. Du blir inte av med dem hur du än gör. De är immuna mot myggmedel, ibland ser man dem t.o.m ta en uppfriskande simtur i myggmedlet som är insmort på din kropp. Hur som… denna morgon inleddes med knott-party och vi skippade helt enkelt att äta frukost.

Morgonens sena frukost på Långflons köpcenter satt väldigt fint i magen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Istället packade vi ihop så fort som möjligt och gick vidare med siktet inställt på Långflons köpcentrum. Promenaden var nödvändig för att komma förbi Lutnes kraftverk.

Linnea och Storm vid riksröset mellan Norge och Sverige. Foto: Niclas Bentzer

Väl framme i Långflon lyxade vi till det med en räkmacke-frukost och så hämtade vi ut vår andra depålåda som vi tidigare hade sänt ut med Bussgods. Tack till Långflons köpcentrum som tagit emot och förvarat den!

Bra tips på ställen att besöka

Vi passade även på att gå igenom alla bra tips vi har fått på ställen att besöka längs Klarälven. Responsen har varit otroligt stor och vi inser att tiden inte kommer att räcka till för att uppleva allt Klarälven har att erbjuda. Därmed har vi en god anledning för att återvända!

Äntligen i Värmland. Vi är förväntansfulla över alla platser vi kommer att besöka. Foto: Niclas Bentzer

Från Långflon paddlade vi in i Höljessjön. Denna sjö har inte funnits tidigare utan kommit till av att kraftverket har bildats. Eftersom det råder torka och lågvatten kunde vi se en husgrund och massvis med stubbar som avslöjade att det tidigare har varit bebyggelse och skog där sjön nu ligger.

Spännande paddling över sjön Höljes. Här har tidigare varit skog och spår av husgrund syns. Foto: Niclas Bentzer

En husgrund kommer fram i lågvattnet. Foto: Niclas Bentzer

Efter 8,5 km paddling började vi att se den gigantiska Höljesdammen, som har sitt utsläpp ca 4 km söder om dammen. Ordinarie strömfåra låg torr. Här blev det naturligtvis promenad med kanotkärran i ca 8 km tills vi nådde Höljes.

Ikväll spenderar vi natten på campingen och har fått trevligt besök av Niclas faster Eva och farbror Bernt. Vi har blivit bortskämda med middag, god dryck och boende i stuga. Vilken lyx! Stort tack!

Imorgon fortsätter färden med siktet inställt på Sysslebäck.

Höljes kraftverk är en gigantisk damm. Den tappar mycket fallhöjd. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ansträngning: 3

Vyer: 2

Lunchställe: blev sen frulle så vi skippade lunchen

Paddlingen: 2, mycket promenad pga kraftverken. Då vi väl kunde paddla så var det fin paddling över Höljessjön

Lägret: Vi bor på Höljes camping. Väldigt fin och enkel camping med det man behöver.

Ha det bra!

Linnea

Löpningen dag 22-23: En av Sveriges mest fantastiska stränder

10 juli, 201810 juli, 2018Lämna en kommentar

Igår hade vi vilodag på STF Backåkra Vandrarhem. Det behövde våra sargade kroppar. Massage, töjning, tvättning och påfyllning med mat var det primära syftet med dagen.

Vi passade även på att besöka Dag Hammarskjölds gård. Där satt vi en stund vid hans minnesplats för att känna på vindarna och doften av havet.

På vilodagen besökte vi Dag Hammarskjölds gård. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Dag Hammarskjölds minnesplats. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En av Sveriges finaste stränder

Idag gjorde vi 25 km mellan Backåkra och Brantevik. Den största delen går på stranden längs med havet. Vi gick även genom Sandhammarens naturreservat, som troligen är en av Sveriges bästa sandstränder. Sanden har dock en förmåga att ta sig in i både skor och strumpor så på de mjukare partierna gick vi upp mot skogen för att lättare ta oss framåt.

En av Sveriges finaste stränder. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Lunchstoppet gjorde vi på en fiskrestaurang i Skillinge. Dagens fångst är en delikatess.

Dagens havsfångst serveras i Skillinge. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vacker blandning mellan stenar och gräs intill havet söder om Brantevik. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Hemma vid havet

Nu vi befinner vi oss i Brantevik på Brantevik/Råkulle STF Vandrarhem. Byn är pittoresk och kulturell med några restauranger att tillgå för oss som behöver mycket mat.

När vi kliver in på vandrarhemmet får vi direkt känslan av att komma hem. Förutom gården och inredningen är det värdparet Sussi och Hans som ger oss den känslan. De välkomnar oss med öppna armar och vi sitter länge bara för att pratas vid. Vandrarhemmet fungerar även utmärkt som ett basecamp mitt på Österlen, när du vill besöka turistattraktionerna Ales Stenar, Glimmingehus och nationalparken Stenshuvud.