Epilog: Paddla Nordens längsta vattenväg

FAKTA

Start: 30 juni 2018 Käringsjön, Härjedalen
Slut: 31 juli 2018 Långedrag (Göteborg)
Antal dagar totalt: 31
Paddlingsdagar: 28
Vilodagar: 3
Antal nätter i tält: 17
Paddlad sträcka: 805 km
Snittsträcka per dag: 28,75 km
Längsta sträcka: Snerta – Fredbo 43 km
Kortaste sträcka: Karlstad – Skoghall 10 km
Farkost:
– Käringsjön – Skoghall Kanadensare Ally kanot
– Skoghall – Göteborg Havskajaker Prijot Touryak 500 och Prijon Touryak 470 LV

 

lrg_dsc03315

Här är vi i Käringsjön, Härledalen och står vi redo att paddla till Göteborg. Foto: Mats Bentzer

 

Det började med att Niclas en blåsig oktoberdag bläddrade i boken ”Nordens längsta vattendrag” för mer än två år sedan. Det slutade med en 31 dagar lång paddeltur från Härjedalen till Göteborg. Den boken är inspirationen till denna tur.

Vintern 2016 presenterade Niclas idén för mig och sommaren 2017 bestämde vi oss för att sluta fundera och börja göra. Paddlingen längs Nordens längsta vattenväg skulle bli verklighet kommande sommar. Så med ett år kvar till start började vi på allvar att planera.

 

Förberedelser under ett års tid

Förberedelserna har innehållit allt ifrån kartstudier, jagat information om de olika vattnen, test av utrustning, paddelträning och inte minst att lära vår hund Storm att trivas i kanoten. Vår ambition har hela tiden varit att ha honom med, men vi var länge osäkra om det skulle fungera. Sista turen innan avfärd hittade han dock lugnet och vi beslutade att han kvalade in. Det är vi glada för. Att långtura med sin hund är en extra dimension.

image4

Paddelträning i kanot och test av torrdräkter genomföre vi under våren. Även att träna Storm på att vara i kanot och vänja sig vid flytvästen. Foto: Roger Strandberg

 

Varierad natur och olika karaktär på vattnet

Naturen längs vår färd har varit varierad. Det började med fjäll. Hemtamt och vackert. När den sista trädfria toppen hamnat bakom våra ryggar i Trysil tog de djupa skogarna i norra Klarälvdalen vid. I takt med minskad fallhöjd ökar älvens kurvor markant. Den låga vattennivån tvingade oss att hålla huvudfåran, den så kallade ”kungsådran”. Det betyder att vi måste följa älvens ytterkant, och därmed den längsta vägen. I Vänern fick vi uppleva fantastisk skärgård men ett myller av små öar, vikar och uddar. De längre passagerna med öppet vatten var extra spännande. Vidare söderut mot jordbruksmarker och en tilltagande civilisation för att avslutas där älven omgärdas av tunga industrier och trafikeras av stora färjor.

Även vattnets karaktär har förändrats drastiskt längs färden. Vi har paddlat allt från stora sjöar, små åar med strida strömmar och forsar till lugnflytande älv. Alla med sina tjusningar och utmaningar. Delar av färdvägen har inte varit möjlig för oss att paddla. Ibland har strida forsar, lågt vatten och den mänskliga påverkan i form av kraftverk och slussar tvingat oss till lyft. Vissa enkla och planerade, andra helt oförberedda och krångliga. En sak är säker. Långa paddlingar kommer nog alltid innebära en del lyft. Det är vi nu mentalt förberedd på.

 

Byte av farkost

Inför korsandet av Vänern bytte vi vår kanadensare mot varsin havskajak och därmed tog Storms resa slut. I en kajak ryms inte 25-kilo hund.

Både jag och Niclas har paddlat tidigare. Både kanadensare, kajak och forsrännarbåt. Men erfarenheten är begränsad. Därför bestämde vi oss att gå en kurs i paddling via Älvdalens Utbildningscentrum när tillfället dök upp. Mycket nyttigt. Men ändå kändes det väldigt spännande att bege sig ut på denna långtur. Lärdomarna har varit många. Men oavsett om jag tar mig fram vandrandes, skidandes, cyklandes eller paddlandes är essensen i att vara på långtur den samma; storslagen natur och det enkla livet. Att fokusera på att röra sig framåt, äta och sova. Ett liv fritt från abstrakta och mentala problem. Fritt från köer, försenad kollektivtrafik, tider att passa och konsumtion. Det är ”hands on” som gäller. Är du hungrig, ät. Är du törstig, drick. Är du kall, klä på dig och rör på kroppen. Problemlösningen är basal. Det är lätt att må bra.

lrg_dsc04692

I Karlstad bytte vi farkost till varsin havskajak. Nu väntade korsning av Vänern. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Den sista dagen vaknade vi i Kungälv och beräknade 29 kilometrar till havet. Till slutmålet. Innan lunch hade vi avverkat 15 av de 29. Det är lätt att börja slappna av. Tro att det är klart. Men det fanns ett orosmoment kvar mellan oss och slutstationen. Göteborgs hamn. Vältrafikerad av både fritidsbåtar och stora färjor vilket resulterar i vågor från alla håll samtidigt. Dessutom motvind och returvågor som studsar runt mot kanalens branta väggar. Ett kokande bubbel som kräver full koncentration av paddlaren. Sightseeingbåtarna Paddan rör sig snabbt kors och tvärs över vattnet. Likaså kollektivtrafikens båtar. Det känns faktiskt olustigt att vara på platsen. Vill snabbt därifrån. Vid Stenaterminalen stod stora färjor vid hamn. När vi närmade oss slog klockan två och trossarna till Stena Gothica lossas från kajen. Vi retirerar och söker skydd bakom en kaj. Lukten av fiskehamn var påtaglig. Färjan kränger sig loss från kajen, vänder ett halvt varv och sätter iväg mot havet följt av ett pärlband fritidsbåtar som väntat in färjans manöver. När kusten är klar glider vi fram från vårt gömställe och fortsätter ut. Ett ovärderligt redskap är appen Marine Traffic. Där syns alla stora båtar och deras färdväg. Med hjälp av den kan vi planera och undvika att sätta oss i obekväma situationer.

DSC05198

I Göteborgs hamn fick vi gå in och ta skydd i väntan på att Sten Line-färjan skulle bege sig iväg. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Till dig som funderar på att paddla Nordens längsta vattenväg är min rekommendation att överväga att svänga höger i Kungälv och istället följa Nordre älv ut till havet och på så sätt undvika Göteborgs hamn.

Minnet är nog positivt selektivt. Det tråkiga och jobbiga verkar försvinna först ur medvetandet. Kvar blir det lustfyllda och ljusa. Så i denna stund framstår hamnen i Göteborg som det tuffaste hindret på vägen mot havet, fysiskt och mentalt. Även om lågt vatten tvingat oss till otaliga lyft av eländig karaktär balanserades på spetsiga klippblock, med stor ryggsäck och 20 kilo kanot och myggen obarmhärtigt bitandes på kroppen. Men sanningen är den att de lite jobbigare perioderna faktiskt är viktiga under en tur. Och även i det civiliserade livet. De gör att stunderna när allt flyter på som de ska, blir extra njutbara. Kalla det balans, ying & yang eller vad du vill. Det behövs kontraster för att förstärka upplevelsen. För att förstärka livet!

Svemester, nära och kära!

Vi är oerhört tacksamma att få ha delat detta äventyr tillsammans. Vi slår verkligen ett slag för att upptäcka mer av vårt avlånga land och att göra det med dem som du gillar mest.

LRG_DSC03354

Semester med familjen och att vara på hemmaplan (i Sverige) är att rekommendera.

Så tänk dig noga för innan du bestämmer dig för att bläddra i en bok, för det kan resultera in en nyfikenhet som inte kan tystas utan som kräver ditt fulla engagemang för att tillgodoses.

/Linnea

Sommarens solnedgångar

”Sommaren som vi minns”. Till den kategorin har år 2018 verkligen kvalat sig in. Med alla soltimmar som har ägt rum har också solnedgångarna lyst med sin närvaro. Här följer en bildström av just solnedgångar. Har du någon favorit-solnedgångsbild att dela med dig av?

DSC03628

Kvällsdopp i Femunden. Till utsikt av det norska fjällmassivet Rendalssölen. Foto: Niclas Bentzer

lrg_dsc04273

Kvällssolen i Ekshärad, Värmland lyser vackert över kanoterna. Foto: Linnea Nilsson-Waara

lrg_dsc05055

Sådana här solnedgångar fick vi se på Vänern. Foto: Linnea Nilsson-Waara

lrg_dsc05066

Solen är på väg att lägga sig och speglar sig vackert mot stenhällarna i Vänern. Foto: Linnea Nilsson-Waara

DSC05047

Kvällsdopp i Vänern. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

/Linnea

Paddlingen: Highlights i bilder, Käringsjön – Trysil

Mycket vackert har vi fått se på vår paddling längs Nordens längsta vattenväg. Här följer bilder från första delen, där den paddlingsbara starten för vattendraget sker. Nämligen från Käringsjön om ligger i Härjedalen. Just nu pågår bearbetning och sortering av bilder. Det känns lite overkligt att titta tillbaka på allt som vi har fått vara med om.

Detta bildspel kräver JavaScript.

/Linnea

Paddlingen dag 9-10: Fredbo – Trysil, 20,3 km

”Det har inte varit så här lågt vatten sedan 1947”, säger Arne Morén som vi mötte längs med riksväg 26. Vi förstår att det är många som lider av torkan, inte minst bönderna. Likaså även vi som hellre vill paddla än att knata bilväg, men i slutändan är detta ett i-landsbekymmer eftersom vi trots allt mår bra och njuter av att få vara ute på tur.

Gårdagen bestod av sånt här. Knata asfaltsväg. Foto: Linnea Nilsson-Waara

I gårnatt bodde vi på Fredbo camping. Kvinnan som äger campingen var supertrevlig och vet hur ett gott värdskap ska levereras. Från Fredbo blev det promenad på totalt 20 km. Detta blev hela gårdagens etapp. Det är rätt så slitsamt att gå efter väg, speciellt asfaltsväg vilket gör att fötterna tar stryk.

Vid paddling är det inte lika vanligt att fötterna tar stryk, men när man måste promenera så är det lätt hänt att få skav. Foto: Niclas Bentzer

Väl framme i Trysil passade vi på att lyxa till det med en riktigt god hamburgare och kall cola. Det satt ljuvligt i magen. Söndagar i Norge innebär att affärerna har stängt men som tur var fanns en matbutik som hade öppet och som gjorde att vi kunde förstärka matförrådet. På kvällskvisten träffade vi Axel från Trysilguiderna. Han kom med gigantiska bullar och hade mycket att berätta om Trysil, samt bra information om kommande sträckor längs älven.

Niclas är redo för mat. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Nu bor vi på Trysil camping och idag är vilodag. Därefter styr vi riktningen mot Långfloen och riksgränsen.

Gigantisk bulle i Trysil.

Ansträngning: 3,5

Vyer: 2

Lunchstället: 4, Hamburgaren och colan satt ljuvligt i magen.

Paddlingen: 0, pga för lågt vatten.

Lägret: Bra camping med det man behöver.

Ha de!

Linnea

Paddlingen dag 7: Viksaeterfossen – Snerta, 20 km

Denna dag har vi varit mer utanför kanoten än suttit i den. Påföljande visste vi att den första delen av dagens etapp skulle betyda promenad längs väg. Kanotkärran fungerar bra och är en riktig life-savier.

Idag har vi suttit mer utanför kanoten än i.

Vi promenerade till ca 2 km söder om Elvbrua. Som tidigare nämnt är vattenståndet mycket lågt. Flera vi möter på bekräftar de svårigheter vi stöter på. Dock så är det ändå rätt så fantastiskt hur man istället mentalt ställer om och hittar andra lösningar på problem som uppstår. Många gånger blir ju saker inte som har tänkt sig och då får man tänka om. Som tur är har vi varandra, kanotkärran och att vissa delar är paddlingsbara.

Kanotkärran är guld värd!

Ibland behöver man vila och beklaga sig över att forsarna är svårpaddlade. Foto: Niclas Bentzer

Idag valde vi också att ta på oss torrdräkterna för att hålla oss varmare när vi kliver ur och ska dra kanoten i forsen. På ett ställe blev det väl så spännande då vi körde in mot en stor sten och jag blev tvungen att hoppa ur kanoten upp på en stor sten, för att sedan knuffa fram kanoten. I nästa ögonblick var jag beredd på att ”nu kommer jag att få simma”, men lyckades på något sätt att hoppa tillbaka i kanoten så att vi kunde ro oss in mot land. Phjuuu!

Lining av kanot fungerar bra när forsarna är mycket steniga. Foto: Linnea Nilsson-Waara

I natt sover vi inomhus i en liten by som heter Snerta.

Fortsättningen på Femundselva och därefter Trysilelva kommer att bli väldigt spännande.

Inatt bor vi i Svenskbua i lilla byn Snerta. Foto: Niclas Bentzer

Ansträngning: 4

Vyer: 3

Lunchställe: 3,5

Paddlingen: Lite paddling idag och desto mer promenera. Vi testade att köra några forsar men fick ofta kliva i forsen för att ta oss ur.

Lägret: I natt bor vi inne i en mysig hytte i Snerta.

Ha de!

Linnea

Paddlingen dag 3: Rövollen – Elgå, 30 km

Vi vaknar upp i den norska stugan DNT Rövollen. Solen skiner. Det blir varmt redan tidigt på morgonen. Innan avfärd mot Femunden ser jag den fetaste huggormen ligga under brotrappen och lapa sol. Fy fn säger jag bara.

Från den norska DNT stugan Rövollen bör vi kanoten ca 4 km till inloppet på Femunden. Vi var rätt så slitna efter denna strapats, men desto mer nöjda att den nu är genomförd. Foto: Hyttevakten i DNT Rövollen

Efter inmundigande av frukost, några huggormsskrik med mera så beger vi oss mot kanoten och påbörjar den 4 km långa vandringen. Som tidigare nämt är vattenståndet lägre än vanligt vilket gör Röa än mer svårpaddlad. Därför bestämmer vi oss för att gå den rösade leden och bära kanoten en lång sträcka istället för att varva mellan kort paddling och många lyft med bärning i snårig terräng.

Under gårdagskvällen passade även Niclas på att förstärka duken på kanoten som har scratchats på två ställen.

Hål in duken, ca 3 cm. Som tur är har vi med oss lagningskitet och lappar ihop hålet. Det låga vattenståndet gör att kanoten får bekänna färg mot stenar. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Fysiskt kämpigt att bära

Efter att ha kånkat på kanoten i drygt 4 km döper vi om Röa till Röva. Det var en helsikes promenad att ta sig an och kroppen fick allt slita. Men nu är det fruktade partit genomfört och vi firade detta med lunch på en superfin plats just innan vi skulle glida in i norra delen på Femunden.

Helt spegelblankt på Femunden

Framför oss hade vi 25 km paddling på Femunden söderut till Elgå. Färden tog ca 6 h. Några sekunder efter att vi hade kommit i land så ställde vädret om och det blev väldigt blåsigt. Då kände vi oss extra glada att vi var i land. Storm fortsätter att sköta sig exemplariskt. Det känns som att han har funnit sig till ro. Numera är han oftast först i och sist ur kanoten.

Skönt med vilodag

Nu väntar en vilodag och fortsatt färd på onsdagsmorgon. Enligt prognosen ska det blåsa mer så då lär det bli att hålla sig närmare landkanten. För själva korsningen över Femunden måste vi dock ha lugn vind för att inte riskera något på öppet vatten.

Det är inte ofta man ser en helt blank Femunden. Till höger syns ett av mina favlrktfjäll Rendalssölen. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Storm trivs bra i kanoten och ligger helst kvar när alla andra går ur. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Turlivet är fantastiskt. Dagar som dessa mår man lite extra gott. Foto: Niclas Bentzer

Ansträngning: 5

Vyer: 5

Väder: 5

Lunchplats: 4,5

Paddlingen: Helt fantastiskt med paddlingen på Femunden och de norska fjällmassivet Rendalssölen som utsikt.

Sträcka: Rövollen – Elgå: 30 km

Hälsningar Linnea

Paddlingen dag 2: Storbuddhåen – Rövollen, 10,5 km

Morgonen började bra. Vi klev upp kring 6.30. Jag pysslade på i tältet med att plocka ihop all utrustning. Niclas förberedde frukosten. Mitt i allt hör jag Niclas ropa ”stanna Storm”.

Storm sköter sig bra på turen och bär sin egen packning. Men imorse var vi allt oroliga över att han var borta i 3,5 h. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Storm smiter och blir borta i flera timmar. Niclas bestämmer sig snabbt för att gå iväg åt samma riktning för att leta efter honom. Med sig har han karta, kompass, nödsändaren och några bars. Vi gör upp en plan. Om han inte är tillbaka innan kl.15 så ska jag gå iväg själv till Svukuriset 20 km. Lämna knoten och ta hand om den vid ett senare tillfälle.

Overkligt att han är tillbaka

Efter ca 3,5 h dyker lilleman, dvs Storm upp. Det känns overkligt att se honom. Men han mår bra. Några småsår på tassarna. Niclas kommer tillbaka efter ytterligare 2 h.

Vi får i oss lunch oss paddlar iväg. Dagen består av många lyft och lining av kanoten. På två ställen går tyvärr duken på kanoten sönder. På grund av lågt vattenstånd bär vi kanoten säkerligen fler gånger än vad vi i normalfallet skulle behöva, men vissa passager försöker vi att paddla och att lina oss förbi. Många stenar som sticker upp och i princip varje varje fors vi testar att paddla så bromsas vi upp av stenar som ligger just under vattenytan. Vi får laga de små hål som har blivit med extraduken som vi har med oss.

Kanoten måste antingen bäras eller ”linas” förbi forsar. Vattenståndet är mycket lågt och när vi försöker att paddla dem fastnar vi i stenar. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Fantastiska vyer sammanfattar dessa första två dagar. Att paddla med fjället som utsikt är som godis för ögonen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Framme vid DNT Rövollen

Kring kl.20.20 anländer vi till DNT Rövollen. Vi sover inne i natt. Myggen skyller inte med sin frånvaro.

Dagen har sammanfattningsvis varit tuff, både fysiskt och psykiskt. Att Storm smet iväg var det värsta, men han kom tillbaka. Vad gäller själva paddlingen har den varit lite mer spännande än vad den hade behövt vara. På ett ställe höll dessutom kanoten på att välta och tog in vatten. Vi är rätt så möra. Imorgon siktar vi på att ta oss till Femunden.

Att bära kanot har blivit vardag på denna etapp. Foto: Stugvärden i DNT Rövollen.

Ansträngning: 5

Vyer: 5

Väder: 5

Lunchplats: 3

Sträcka: Storbuddhåen – DNT Rövollen, 10,5 km

Paddlingen: Svårpaddlat förbi forsarna pga lågt vatten. Jättefint på Övre och nedre Roasten.

Ha det bra

Linnea & Niclas

Topptur i Jotunheimen

I veckan är jag och mina klasskamrater i hjärtat av Jotunheimen, Norge och toppturar. Vi kommer att vara borta i nio dagar och schemat innehåller topptur upp på fem fjälltoppar. I Jotunheimen råder ingen brist på 2000-meters och högre. 

Igår var vi upp på Surtningstinden. Jättefin dag och fantastiskt åk i pudersnö. Ännu behöver jag träna på åkningen och dagar som dessa är det extra fint att vara ute.

Bivackbygge har vi också hunnit genomföra. Gårdagens natt spenderades i en sådan. 

Lavinutbildning kommer troligtvis också att hållas under veckan.

Här följer bilder från senaste dagarna. 

 

Ida och jag uppe på Surtningstinden, 1998 möh.

  

Toppbestigning av Surtningstinden. Sista 25 höjdmetrarna fick vi boot-hikea.


  

Fin puderåkning ner från Surtningstinden.

  

Solen tar på. Solskydd, keps och mössa.

  

Frihetskänslan och vårt läger i bakgrunden.

  
 

Fikastund är guld i mun.  
På väg in i hjärtat av Jotunheimen. 

Ha det!

/Linnea