Topptursåkning över de tysta fjällen

Vetskapen om att man kan ta på stighudarna och knata upp för nästan vilket berg som helst ger en frihetskänsla som är svår att beskriva. Topptursåkning över de orörda och tysta fjällen spelar i en egen liga vad gäller vinteraktiviteter. För egen del hade jag innan denna utbildning aldrig testat på topptur, men ser fram emot vad som komma skall.

Nedan följer bilder från dagens åkning.

IMG_5397

På med stighudarna för fortsatt klättring uppför berget. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

 

IMG_5452

Topptursåkning i orörd snö ger en frihetskänsla som är svår att beskriva. Foto: Linnea Nilsson-Waara.


logo-pt

Over and out!
Linnea

Riv av ett lopp

Det var 17 år sedan jag stod med längdskidor och nummerlapp uppställd på startlinjen. Dagen innan hade vi varit ut och åkt nästan tre mil och samma kväll såg Niclas en inbjudan till Idre-Särna-loppet. Distanserna som fanns att välja bland var 15 eller 45 km. ”Vad säger du? Ska vi åka ett lopp imorgon”, frågade han?

IMG_1363

Linnea och Niclas innan starten i Idre-Särna-loppet. Distans 15 och 45 km.

Uppladdningsproceduren under all kritik

Med åren har min tävlingsinstinkt mattas, men när jag ställs inför ett lopp så kommer de där små spetsiga hornen fram. Uppladdningarna inför fotbollsmatcherna brukade alltid innebära flera liter vätskeintag, extra kolhydrater (långsamma) och inga aktiviteter som kunde göra mig seg i benen. Om jag nu skulle ställa upp i detta skidlopp skulle det betyda att jag inte hade uppfyllt ett enda moment ur min uppladdningsprocedur – med andra ord en uppladdning under all kritik. Nåväl. Nu är fotbollsskorna lagda på hyllan och denna tävling skulle inte betyda ”liv och död” (som det handlade om förr när jag spelade matcher). Ibland får man frångå sina rutiner och efter att ha kommit överens om att vi skulle delta i loppet föreslog Niclas att vi skulle gå och valla skidor. Klockan var då 21.30 på kvällen.

Tävlingsdag

På grund av snöbrist hade de lagt om den befintliga sträckan, vilket innebar att loppets start och målgång blev i Idre. Vi kvitterade ut nummerlapp, jag anmälde mig i 15 km motionsklass och Niclas i 45:an. För att inte hamna sist i starten placerade vi ut våra skidor i startleden – frågan var om vi hade lagt oss lite för långt fram… Det värsta som kunde hända var i och för sig att bli omåkt.

IMG_1356

Längdskidorna uppställda i startleden. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Lärdomar av att tävla

Lätt spänd och förväntansfull stod jag där på startlinjen. Väl påpälsad och snart skulle jag få bli varse om att min fleece-tröja och tjocka halsbuff borde ha lämnats kvar i bilen. Efter en kilometer fick jag nämligen stanna upp och lätta på kläderna. Dessutom insåg jag att min nonchalanta vallning av skidorna gjorde sig påmind. Det är mindre kul när man måste staka sig i nedförsbackarna. Den tredje insikten jag fick var att man med jämna mellanrum bör kika på klockan (alternativt skyltar om sådana finns uppsatta) för att få en uppfattning om hur långt man har åkt och har kvar. Första gången jag tittade på klockan hade jag åkt 13,8 km, vilket betydde att jag närmade mig mål. Av någon tankspridd anledning levde jag i tron om att jag hade åkt åtta kilometer och blev därför mycket överraskad att jag snart var i mål. Detta kan tyckas positivt, men i slutändan blev jag frustrerad för att inte ha tagit ut mig mer.

IMG_5371

Slutspurt och målgång efter imponerande 45 km skidåkning. Foto: Linnea Nilsson-Waara.


Några tips inför ett skidlopp:

  • Klä dig ej för mycket – du blir snabbt varm.
  • Valla med kärlek. Förbered belagen (rensa bort gammal valla) och lägg på ny och rätt valla. Både fäste och glid är viktigt.
  • Åk med GPS- och pulsklocka för att få ett hum om avstånd och hur mycket du kan ta i.


Hur gick det då?

Tillsammans konstaterade vi att tävling är bästa träning. Niclas kämpade sig igenom imponerande 45 km och tog sig i mål. Meriterade längdskidåkaren Anders Södergren var med och vann klassen 45 km elit. Av fem tävlanden i min grupp hamnade jag på första plats. Säkerligen blir det fler tävlingar i framtiden.

IMG_5361

Längdskidåkaren Anders Södergren deltog i Idre-Särna-loppet och vann elitklassen 45 km.

IMG_1367

Medalj till samtliga åkare. Väl genomfört och stor eloge till arrangörerna. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

logo-pt


Over and out!
Linnea 

”Att topptura är så fantastiskt!”

Torsdagsnatt. Klockan ringer 03.10. Det är bara att pallra sig upp och göra sig klar för den överenskomna samlingstiden som är kl.04.00 på skolan. Det är underkylt regn ute. Skit också. Bilresan upp till Rendalssölen kommer att bli intressant och jag som dessutom är åkrädd på vintern.

Larmet går kl.03.58

Väl framme på skolan går jag in genom den vanliga entrén, dörren är olåst. Larmet utlöses – sirenen tjuter illa och jag ringer min lärare som är på väg till skolan. ”Det är inget att göra åt… vaktmästaren kommer till skolan för att stänga av larmet”, säger han. Skit också – igen. Nåväl. Förlåt vaktmästaren. Från och med nu kan dagen bara bli bättre, tänker jag.

 

Detta beskriver min morgon inför klassens och min första topptur. Vi beger oss av mot Rendalssölen som ligger i Norge. Körtid från Älvdalen och dit är cirka 2,5-3 h. Hit har jag varit två gånger tidigare och jag blir alltid lika fascinerad av de majestätiska fjälltopparna. Ena gången blev det en löptur upp på den högsta av de tre topparna, andra gången var vi dit med skolan på ”höstturen” och nu var det dags igen. Men denna gång på topptursskidor.

Rendalssölens toppar i höstskrud. Vi toppturade upp på den vänstra. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Vad är topptursskidor?
 
”Topptura är det bästa som finns”. Ok tänker jag. Vad är det egentligen som är så bra med topptursåkning? Du går med stighudade slalomskidor och slalompjäxor upp på ett berg. Tiden att gå uppför kan ta flera timmar och åket ned minuter. Vad är då tjusningen med att gå i flera timmar och få göra ett åk som tar några minuter?!!! Idag skulle jag få bli varse om detta fenomen.
 

Väl framme på parkeringen svirade vi om till topptursutrustning. Topptursutrustning innebär att man har en slalomskida (dock något bredare för att klara av att åka utanför pisterna), stighudar som klistras fast på skidans undersida och liknar en tygmatta som gör att du kan traska uppför rätt så brant lutning. Bindningarna ser lite annorlunda ut jämfört med bindningarna på en slalomskida. Fronten är ledad så att du ska kunna gå upp på tå – jämför hur längdskidspjäxan sitter fast, men med infästning för en slalompjäxa så klart. Bakbindningen går att rotera så att du kan ha den i tåläge (lös häl) till att sätta fast hälen så att det blir åkläge.

Topptursutrustning påminner om slalomskidor, men med ledad frontbindning och löstagbar häl som möjliggör gå- och åkläge. Foto: Mikael Wiethe.

 

Stighudarna möjliggör uppgång för berget och tas av innan man åker ned. Foto: Linnea Nilsson-Waara.


Packa lätt så blir det rätt
 

Ett internt mål med denna utbildning är att jag ska lära mig att packa rätt och lätt. Detta tycker jag mig ha lyckats med idag. På min lista fanns topptursskidor, stighudar, pjäxor, mat (lunch, bars, äpple och termos med varmt vatten), första hjälpen, förstärkningsplagg, dunjacka, skaljacka och -byxa, hjälm, googles, extra vantar, buff och mössa, samt telefon och extra batterier. Eftersom vi vistas i lavinfarlig terräng hade jag också med mig transciever, sond och spade. Området var enligt vår utbildningsledare väldigt säkert, men där laviner kan utlösas så måste denna utrustning alltid finnas med.

Med lätt och rätt packning blir det mer trivsamt att ta sig fram på skidorna. Foto: Dennis Franzén.

En tranciever med läge ”sänd” är ett måste då man ska topptura i lavinfarliga områden. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

 

Mat är A och O för att få i sig energi på turerna. Min termos med hett vatten ger mig en varmlagad måltid på 10 minuter. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Förberedelse inför Jotunheimen
 

Denna tur var en förberedande check inför den omtalade ”Jotunheimsturen” som kommer att äga rum i mitten på april. Där ska vi gå upp på höga fjälltoppar och vara ute i fält flera dagar. Det kommer ställas höga krav på fysik och åkteknik. Därför var det mycket nyttigt för både klassen och mig själv att få göra premiär på topptursskidor.

Transportsträcka på 4 km
 

Rustade för avfärd gick vi på skidorna cirka 4 km innan det blev dags för lunch. Med påfyllda energidepåer påbörjade vi nu stigningen upp mot toppen. Målet var Söre-toppen, men på grund av tidsbrist fick vi nöja oss med den närliggande som var på litet lägre höjd. Vi tog oss upp via en ränna och väl uppe på toppen stormade det kraftigt. Jag fick verkligen fokusera på att hålla fast i grejerna och samtidigt klä på mig förstärkningsplagg, hjälm, googles, ta av stighudarna och sätta dem innanför jackan så att klistret skulle hålla sig varmt, samt klämma fram kameran för att föreviga min första topptursbestigning. Tiden upp inklusive lunch tog cirka fyra timmar och åket ned med transportsträckan tillbaka tog just under två timmar. Jag kan erkänna att klättringen uppåt gav syrakänning i benen.

På led tar vi oss upp för berget. En person spårar ett hundratals meter, går ur spåret och släpper fram nästa spårare. Foto: Dennis Franzén.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi gör oss i ordning toppen med att ta av stighudarna, på med förstärkningsplagg, hjälm och googles. Sen är he bara å åk! Foto: Dennis Franzén.

Själva åket då?
 

Att stå uppe på toppen, pusta ut efter den tuffa klättringen med alla de endorfinerna som pumpar runt och att se långt ut över fjällets vidder ger en inre tillfredsställelse. Att sedan få kasta sig ut på kalfjället och sväva fram över de stora fälten gör att en känsla av frihet infinner sig. Det ser inte snyggt ut när jag åker och man skulle säkert kunna göra en stilstudie på hur man tekniskt inte ska åka. Kroppen spänner sig lite extra över att åka off-pist och med en skräckblandad förtjusning av att jag är och nosar på okänt område. Men oavsett detta så kan jag medge att topptura är fantastiskt!

En hel flock med äventyrselever tar sig ned för fjället. Belöningen efter att ha klättrat sig upp på toppen. Foto: Dennis Franzén.

Nybörjare på topptursskidor

Ett tips till dig som är sugen att testa på topptur finns kurser och enklare berg att börja med. Har du aldrig åkt innan så rekommenderar jag dig att hyra utrustning för att kolla om detta var något för dig. Under min första del av praktiken ska jag vara på Storulvåns fjällstation och där finns möjlighet till nybörjarkurser och åkning i olika svårighetsgrad.

Topptur ska avnjutas med gott sällskap. En hjälpande hand när man faller är alltid välkommet och säkrast ute på fjället.

 logo-pt
Over and out!
Linnea

”Alltså Erika, ibland undrar jag bara varför?”

En enkel fråga med ett kanske något svårare svar? Frågan kom från min pojkvän Oscar när jag presenterade min och Linneas idé om vad vi planerar att göra under år 2016.

Sammanfattningsvis handlar det om att med skidor och till fots färdas 1 750 km genom fjällkedjan i både vinter- och sommarskrud, där vi dessutom ska addera bestigning av fyra bergstoppar på vår resa.

Vi har en lång och efterlängtad väg att vandra i år.

Vi har en lång och efterlängtad väg att vandra i år.

Att han inte börjar vänja sig, tänkte jag, medan jag smålog lite innerst inne. Det här är inte vårt första projekt som går utanför de mer normala ramarna. Kanske i och för sig det mest fysiskt krävande hittills så i slutändan är frågan helt befogad.

 

En summering av året

Det senaste året kan liknas vid en fullproppad påse med lösviktsgodis eller kanske frukt för den delen om man nu föredrar det nyttigare alternativet. Innehållet har varit mycket, varierat och efterlängtat, samt smakat alldeles för delikat.

 

Häng med på en kort sammanfattning om vad jag har pysslat med under det senaste året. Efter 20 år som fotbollsspelare, varav tio år på elitnivå, beslutade jag mig för att backpacka i Australien och på Nya Zeeland. Då resan till stor del handlade om personlig utveckling valde jag att dels resa på egen hand och dels tillsammans med min tvillingsyster Linnea, vilket blev en mycket lyckad kombination. I slutet av maj anlände jag till Sverige, där sommaren innebar en hel del arbete, ett Australienbesök och en resa till Lofoten i Norge, vilken inbjöd till underbara vandringar och bergsbestigningar. Efter sex månader som gatumusikanter på andra sidan av jordklotet tog jag och Linnea med våra Australiengitarrer hem till Sverige för att fortsätta med musiken, vilket vi gör än idag. Hösten innebar att jag återigen fick packa väskan. Denna gång handlade det om en utbildning, eftersom jag ville spetsa min kompetens för det jag brinner för, nämligen träning och hälsa. Jag flyttade då till Vessigebro och Halland för att utbilda mig till personlig tränare, där jag tog min examen i december förra året.

 

Nytt jobb och ny stad

Tittar vi till dags datum vill jag berätta lite grann om vad som händer i mitt liv just nu. Sedan mitten av januari befinner jag mig i Falkenberg med anledning av nytt jobb som sjukgymnast och personlig tränare på Strandhälsan. Nu vill och hoppas jag kunna motivera och inspirera Falkenbergsborna till ökad hälsa och välbefinnande. Min filosofi är att träning ska vara enkelt, lättillgängligt och en naturlig del av din tillvaro. Träning ska kunna kännas lika naturligt som att borsta tänderna varje dag. Då har du kommit en god bit på vägen!

 

En livsstil och fyra passioner

Vår livsstil och passion inrymmer som bekant områdena friluftsliv, träning, resa och musik. Det som jag främst kommer att bidra med under året är kunskaper kring träning och kost, eftersom projektets innehåll och vägen till målet ställer stora fysiska krav med en långsiktig och vettig planering. Genom Linneas ökade kunskaper inom friluftsliv kommer hon att i hög grad att bidra med livsviktiga ingredienser såsom säkerhet, logistik och kartkunskaper så att vi klarar oss helskinnade över mållinjen.

Träning är en av våra passioner i livet.

Erika tar sats. Träning och särskilt löpning är en av våra passioner i livet.

 

Nyckeln till utveckling

Vi tilltalas av utmaningar, eftersom vi anser att det är nyckeln till att utvecklas. Om något är för lätt, både för kropp och knopp, kommer du så småningom att stagnera, vilket gör att vi gillar att vara aktiva och drivande. En utmaning kan ofta upplevas som skrämmande, men ändå lite lockande och därför lever vi efter följande tankesätt:

 

”När du tror att du kanske kan, men ändå tvivlar på din förmåga så kan du alltid testa för att se hur långt du kan gå. Om du aldrig prövar vet du inte om du kommer att lyckas. Det kan du bara veta när du har gjort ditt bästa för att försöka.” Läs gärna dessa rader en gång till och lite långsammare om du upplevde att det kändes luddigt.

 

Så vad blev mitt svar på Oscars fråga?

 

– Varför inte?

 

Tack för att du vill vara med på denna fantastiska resa! Vi ses snart igen.

/Erika Nilsson-Waara

1750 km apostlakraft genom fjällkedjan

För att ta sig an detta uppdrag behöver man nog vara både klok och galen. Vi har ofta fått höra att vi är på detta sätt. Inte minst vår mor brukar använda sig av denna fras. Vi tolkar det som positivt och tror att dessa egenskaper kommer hjälpa oss på vår resa. 

År 2016 kommer handla om att upptäcka den svenska fjällkedjan ur olika perspektiv, det vill säga i vinterskrud, med sommarögon och från toppvy.

  • Första etappen påbörjas vecka 11, där målet är att färdas på turskidor och pulka längs Kungsleden, vars sträcka är cirka 450 km lång.
  • Andra etappen påbörjas cirka vecka 28 och då är planen att ta oss till fots längs hela fjällkedjan (Gröna bandet), alltså 1300 km mellan Treriksröset i norr och Grövelsjöns fjällstation i söder. På vägen kommer vi även att bestiga den högsta toppen i varje fjällandskap, vilket blir fyra till antalet.
IMG_4778

Första etappen blir att åka turskidor och dra pulka längs Kungsleden, cirka 450 km. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Varför gör vi det här?

Vi har stark passion för friluftsliv, träning och utmaningar. Vi vill uppleva fjället och finna dess guldkorn för olika årstider. I förlängningen hoppas vi kunna inspirera och uppmuntra människor till att uppleva fjällets harmoniska tillvaro. Vår förhoppning är att möta människor ute på fjället och stugvärdar, samt att få ta del av lokalbefolkningens kunskap och kännedom om fjället och dess historia. Detta är också en del i Linneas utbildning till fjäll- och äventyrsledare.

Bloggstart på Piteå-Tidningen

Idag har vi startat vårt bloggande på Piteå-Tidningen, där vi kommer att skriva om våra äventyr. Kika gärna in och låt dig inspireras av det liv som inspirerar oss.

IMG_1402

Vi lär upptäcka flera guldkorn längs den svenska fjällkedjan. På http://www.pitea-tidningen.se kan ni läsa mer om våra äventyr.


Over and out!

Linnea & Erika

Fjälltura på skidor och långfärdsskridskor

Efter att det nya året trädde i kraft har även snön börjat att falla från skyn, likväl som minusgraderna har anlänt. Under trettondagsledigheten har vi varit i Grövelsjöfjället, där vi bland annat har trubadurat, åkt turskidor och långfärdsskridskor.

Under hela veckan har temperaturen hållit sig kring -15 till -24 grader och det sunda förnuftet har skrikit ”stanna inne”. Men… har man väl kommit upp till fjällvärlden bör man åtminstone försöka ge sig ut på några aktiviteter.

Temperatur och vind

Det finns flera faktorer att ha i åtanke när man pratar väder, däribland vindens hastighet. Även om det skulle vara milda grader ute kan vinden få en att frysa ända in i märgen. Just denna vecka har vi haft enorm tur med vinden (läs: nästintill vindstilla), vilket har gjort att vi har kunnat vara ute i stort sett 4-6 h varje dag. De dagar då vinden beter sig som en Carola-fläkt är det extra viktigt att hitta eller att bygga sig en läplats, samt ta på sig förstärkningsplaggen. Annars är risken stor att man tappar värmen fort och blir nedkyld.

Längdskidor, turskidor och långfärdsskridskor

Nedan följer en bildström från veckans turer. Turskidorna är förlagda på  Grövelsjöfjället och vi åkte en sträcka på ca 14 km. Långfärdsskridskoturen var på Femunden, Elgå, cirka 25 km från Grövelsjöns fjällstation.

Turskidor:


Långfärdsskridskor:


Trubadurer:

image2.JPG

Under trettondagsledigheten spelade vi musik på Grövelsjöns fjällstation.


Over and out!
Linnea

Ut på turskidor

Turskidor är en fantastisk uppfinning för att kunna ta sig ut i orörd natur och på fjället. Innan dagens lektionspass hade jag aldrig tidigare testat att vara ute med turskidor och ej heller använt stighudar. Jag kan lugnt konstatera att jag har fått mersmak. 

Skillnaden på ”vanliga” längdskidor är att de är mycket tunnare och anpassade för fartfylld åkning på i uppdragna skidspår. Turskidor däremot är bredare och har stålkanter för att möjliggöra körning i orörd natur (skog) och på fjället. Stavarna har också större trugor och utbudet av pjäxor varierar till allt från en ”känga-med-tre- hål-framtill” till en smidigare skidpjäxa som enkelt kopplas in i kompatibel bindning. Vi fick även prova använda stighudar som fästes under skidans belag och blir som en ryamatta – dvs. klättervänlig och minimalt med glid, vilket är bra i branta uppförsbackar.

I Älvdalen har vi just nu ingen natursnö, men på lite högre höjd och ca tre mil härifrån finns ett ställe som heter Rännkölen – där hade vi tur med snön. Nedan följer en bildström från dagens tur. Totalt var vi ute i fem timmar.

IMG_0032

Skidåkning på turskidor är rofyllt och tillåter dig att upptäcka orörd natur

 

Over and out!

Linnea

Teknikträning på längden

Vintern har anlänt till Älvdalen och trots sparsamt med snö har man lyckats få till riktigt fina spår uppe på skidstadion. Idag har klassen haft längdskidspremiär med fokus på teknikträning. Nedan följer de olika momenten som vi fick träna på.

IMG_9707

Klassen står fokuserade och peppade inför längdskidspremiären

Älglufsen

Som uppvärmning och för att bli bättre på klassisk åkning i uppförsbacke fick vi lära oss en manöver som heter älglufsen. Tekniken går till som så att du studsar framåt genom att ta långa kliv och stavisättningen sker nära kroppen. Viktigt att hållningen är upprätt. Inga skidor på fötterna.

IMG_9715

Sara visar upp sina spänstiga kliv i uppvärmningen ”älglufsen”

IMG_9713

Klassen begrundar och analyserar varandras olika stilar

Trycket på skidan

Därefter övergick vi till att träna på ”tryck ned skidan”, det vill säga att man pressar ned fästzonen i snön. Många gånger klagar man på att det är ”bakhalt”, men får man inte till ett ordentligt tryck nedåt i snön spelar det ingen roll hur bra man har vallat. Ett bra sätt för att öva just denna teknik är att träna utan stavar i lätt upp- och nedförsbacke.

IMG_9736

Dennis Franzén demonstrerar hur man tränar på att få ned trycket på skidan – dvs. utan stavar

IMG_9758

Linnea är hack i hälinen på Ellen. Teknikträning utan stavar. Trycket på skidan för att få fäste.

Stakning

En klok man sa en gång ”så länge man har armstyrka har man fäste”. Stark bål och starka armar underlättar naturligtvis för skidåkningen och framför allt partier i terrängen där stakningen är extra viktig. Armarna ska föras högt upp (nästan som att du gör kycklingdansen) och trugornas placeras någon decimeter framför pjäxorna (isättningen beror dock på din fart och terrängens lutning). På så sätt nyttjar du stavarnas och din muskelkraft på det mest effektiva sättet.

IMG_9748

Demonstration av stakteknik

Imponerad lärare och imponerad av läraren

Förkunskaperna hos klasskamraterna varierar där några har sysslat mycket till nästintill ingenting alls med längdskidåkning. Vår lärare Dennis Franzén var nöjd med den utveckling han såg hos oss och vi är nöjda med hans teknik-hök-öga som han har för längdskidåkning.

IMG_9745

Utvecklingen hos klassen var stor och vår lärare var nöjd

Nästa vecka kommer vi att vässa vidare på våra tekniska skills inom längdskidåkning.

Over and out!
Linnea

Snölöpning

Vintern är här. Snön ligger som ett täcke på marken. Men vad händer med den traditionella utelöpningen när vägarna och stigarna är täckta av Kung Bores magiska flingor? Som född och uppvuxen i de nordliga delarna av vårt avlånga land får jag nog säga mig inte veta så mycket bättre än att ”He är bara å he sig ut”! Idel löpturer är avverkade i alla möjliga väder såsom soliga vinterdagar, snöstorm, blixthalka och dagar med blidväder.

Även fast vädret inte alltid bjuder på dagar som dessa rekommenderar jag att du tar tillvara på dagsljuset och kombinerar det med en uppfriskande löptur. Har du inte ”inbyggda” broddar under sulan så fungerar vanliga gympadojjor med externa broddar. Kläder efter väder där jag vintertid oftast har på mig vindtights (står emot vind på framsidan av benen), underställ av ull eller polyester (beroende på temperatur), funktions t-shirt och en vindjacka. Även vantar och buff är att icke förglömma. Ullstrumpor använder jag utifall skorna skulle bli blöta – då värmer strumporna ändå.

Nedan följer bilder från dagens löptur uppe i Grövelsjöfjället.

/Linnea

1600-talets högsta berg – Städjan

Under veckan har klassen varit ut på fjället och målet var att gå upp på berget Städjan (1131 möh är dess totala höjd). På 1600-talet utnämnde naturforskaren Olov Rudbeck Städjan till världens högsta berg och gudarnas boning. Enligt mitt tycke påminner Städjan om nougatkulan i glassen tip-top – det vill säga toppig och en riktig godbit!

Det finns olika vägar för att ta sig upp på fjälltoppen, där den lättaste bestigningen sker från södra sidan. Vi gjorde en alternativ rutt och började vår vandring från Nipfjällets parkering med nordöstlig riktning upp på fjälltoppen Lillnipen och sedan i sydlig riktning mot Städjan. Toppen besteg vi från nordöstlig riktning, där terräng närmare toppen var väldigt stenig och brant, samt att det hade kommit snö som gjorde det halkigt. Utsikten är riktig vacker och det går bland annat att se det norska fjällmassivet Rendalssölen, vars fjälltoppar låg inbäddade i nysnö.

Från toppen hade vi kvar sex kilometer till Idre fjällstation och den totala distansen blev 16 km. Städjan är väl värt ett besök och det finns många alternativa rutter med olika långa distanser för att ta sig upp och ner från berget.

/Linnea

IMG_8972

På Nipfjällets parkering och vi gör oss redo för att börja vandra.

IMG_8990

Solens strålar försöker att tränga sig igenom molnen och ger ifrån sig ett magiskt sken.

IMG_9032

På väg nedför Lillnipen.

IMG_9046

Första isläggningen.

IMG_9040

Rasmus framför Städjan!

IMG_9050

En av fjällvandringarnas guldkanter är att avnjuta god mat och gott sällskap, samt kaffe.

IMG_9065

Uppe på Städjan med klasskamraterna och Olli (t.h.) som är från Nya Zeeland.

IMG_9059

Topp-silouetten!

IMG_9094

Olli på väg nedför Städjan i hoppstil.

IMG_9099

Rasmus på väg ned för Städjan – sydsidan.

IMG_9104

Frihetskänslan att vara ute på fjället och bara vara… Njuta av den friska luften och vyerna. Detta är livskvalitet. Vissa dagar känner man sig mer bortskämd än andra.