Löpningen dag 5-6: Hav och stekande sol

Vår första vilodag hade vi i Helsingborg på midsommarafton med släkt och vänner. Det var en välbehövlig vila för våra stela vader och hälsenor.

Idag fortsatte vi från Torekov i riktning mot Vejbystrand. Sträckan landade på 19 km och det fungerade bra med Oscars nya träningsskor.

Sträckan var väldigt vacker, där vandringsleden höll sig strandnära hela vägen. Vi passerade många inhängnade hagar med betande djur och lyckades även skåda ett fint svanpar.

Solen har skinit konstant idag och vi har haft medvind i ryggen. Solskydd, keps och vätska blir otroligt viktigt för att undvika solsting eller uttorkning.

Nu ser vi fram emot en god middag och att heja fram en seger för Sverige mot Tyskland.

Strandnära löpning mellan Torekov och Vejbystrand.

Blickar ut över Kullaberg. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Dessa två godingar stötte vi på längs vägen idag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Mjukt och skönt under fötterna. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Vid dagens lunchstopp… Foto: Erika Nilsson-Waara.

…såg vi detta vackra svanpar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Oscar och Erika

Löpningen dag 4: Båstad-Torekov

Etappen mellan Båstad och Torekov landade på 25 km med en havsutsikt som slår det mesta. Nu har vi avverkat 100 km och kropparna håller än så länge. Det är vi glada för.

I Båstad bodde vi på Hotell Riviera, som är ett familjärt och anrikt hotell från 1930-talet. Med åren har hotellet renoverats och har ändå kunnat behålla fina detaljer från begynnelsen. Det känns häftigt. Atmosfären signalerar glädje, aktivitet och semester.

Hotell Riviera Strand i Båstad. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Soffläge i Båstad med trötta ben. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Nyckeln har sparats från när hotellet öppnade på 1930-talet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Stadig frukost ger stadigt tempo i benen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Höjdpunkter Båstad-Torekov:

  • Båstad (hamnen).
  • Öppet landskap med havsutsikt.
  • Mjuk terräng under fötterna.
  • Knösen (bergsknalle med topputsikt).
  • Hovs hallar (mäktig stenformation vid havet).
  • Gröthögarna (flertalet stenkullar som ser ut som gröt).
  • Beteshagar (mysigt att träffa på får, getter och kor).
  • Torekov (dess karaktäristiska hus och kullerstensgator).

Kattegattleden sammankopplas ibland med Skåneleden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Lätt kuperat upp mot Knösen söder om Båstad. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Hovs hallar skymtas bakom träden. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Havsutsikt i flera timmar sätter leendet på plats. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Torekovs söta gator. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

I Torekov övernattade vi på Torekov hotell. Hotellet var initialt en stugby för att senare omvandlas till ett hotell. Det känns som en genialisk kombination, eftersom anläggningen smälter bra in i naturen och mot havet med sina låga tak och grålaserade fasader utan att se för pråligt och tillgjort ut på utsidan. Inredningen känns rustik och tidlös med mörka träslag och tjocka gamla böcker som inger ett härligt lugn för själen.

Torekov hotells fina ”hotell-stugby”. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Spa gör underverk för benen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Lingon och blåbär på finmiddag i Torekov.

Enkelt och snabbt att packa ihop våra saker, när vi bär lite och lätt.

Båstad och Torekov är heta turistmål om du gillar cykling, golf, padel, tennis, havsmiljö, sol- och badsemester.

Idag är det total vila som står på schemat. Vi ska möta upp nära och kära som vi inte har träffat på länge. Som vi längtar! Vi önskar er alla en riktigt fin och go midsommar från Skåne.

Kramar från oss.

/Erika och Oscar

Löpningen dag 2-3: Händelserikt på Hallandsåsen

Nu har vi avverkat ytterligare två etapper av Skåneleden. Det handlar om Åsljunga-Koarp och Koarp-Båstad.

Igår lämnade vi en fin frukostbuffé i Åsljunga för att bege oss vidare mot Koarp. Sträckan får beskrivas som djurrik, då vi bland annat skådade en huggorm, lamor, en glada, ett rådjur med dess kid, kor, hästar, getter, får och en flygande (läs: fallande) ekorre. Nu märks det att vi börjar ta oss in på Hallandsåsen, eftersom det börjar bli lite kuperat. Lunch tog vi intill ett fint stenras. Sträckan blev 27 km och vi övernattade hos underbara Stellan och Gunvi i deras fina husvagn.

Hallandsåsen innebär kuperad terräng. Foto: Oscar Detmer

Smörj in solskydd med jämna mellanrum. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Lunchstopp vid ett fint stenröse. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag är vi inne på dag tre och gjorde etappen mellan Koarp och Båstad på totalt 27 km. Den var rätt behaglig med varierad och ganska kuperad miljö. Här fick vi se olika sidor av Hallandsåsen. Östra sidan av E6:an består av mycket tät skog och skogsvägar medan västra sidan bjuder på öppna mossar, hjortron och en mäktig havsutsikt över Båstad och Mellbystrand. Idag skymtade vi även en älgko och två fästingar på Oscars ben. Fästingpincetten kom väl till användning och den rekommenderar vi starkt att införskaffa om du ska vandra i Skåne. Imorgon fortsätter vi mot Torekov.

Vindskyddet i Koarp. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Kort paus ger bra energi. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Hjortron finns i Skåne! Foto: Erika Nilsson-Waara.

Två fästingar hittade vi på Oscars ben idag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Med Båstad och havet bakom oss. Foto: Erika Nilsson-Waara.

På återseende!

/Oscar och Erika

Löpningen dag 1: Nu är vi igång!

Äntligen är vi igång! Första dagen på Skåneleden blev mellan Hårsjö och Åsljunga. Efter en stadig frukost och förbyggande omplåstring fick vi skjuts av Oscars pappa Tord till startpunkten.

Inom loppet av 10 min fick vi bevittna vår första smala långa slingrande… ja ni vet, en orm! Vi visste ju att vi inte skulle kunna genomföra Skåneleden utan en enda vittring på orm. Så check på den.

Distansen landade på dryga 20 km och gick mestadels på grus, asfalt och skogsstigar. De orange markeringarna är lätta att följa och det är relativt flackt att vandra. Då vi båda har brottats med diverse skadebekymmer blev det endast lite löpning och mestadels vandring idag. Vi befinner oss nu på EFS-gården och har redan hunnit med att efterbehandla kropparna efter dagens halvmara.

En plats för alla med naturen inpå knuten

Så kan EFS-gården i Åsljunga kort beskrivas. Gården är en kulturbyggnad som stod klar 1932 och har med åren blivit en samlingsplats som är öppen för alla. 150 gäster med allt från enkla vandrare, husbilsfarare, konfirmander, barnfamiljer och konferensgäster till personer med funktionshinder kan bo på gården.

Intill gården finns en trivsam bad- och fiskesjö med möjlighet till kanotpaddling, som omges av en vandringsled som ansluter till Skåneleden. Längs promenaden kan du hålla utkik efter kulturstoplar, som berättar en historia om byggnader och naturen i Åsljunga. Att komma hit är som att komma hem fastän man är borta.

Till middag har vi ätit pytt i panna och nu väntar oss en välbehövliga natts vila så att vi är fräscha inför etappen till Koarp imorgon.

Laddade vid starten i Hårsjö. Foto: Tord Nilsson.

Stilla och fridfullt. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Hårsjö lägerplats. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Trivsam och vacker rastplats 10 km väster om Hårsjö. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vacker lövskog mellan Hårsjö och Åsljunga. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Anrika EFS-gården i Åsljunga. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Gunnel och Oscar vid badplatsen utanför EFS-gården i Åsljunga. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Oscar tar en fika med Gunnel i matsalen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

En av EFS-gårdens konferenssalar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

På återseende!

/Erika och Oscar

Slutord: 200 mil av Fjällets Guldkorn

Projektet ”200 mil av Fjällets Guldkorn” gick ut på att upptäcka och uppleva fjället ur vit-, grön- och toppvy. Syftet med projektet var att förmedla tips, kunskap och inspiration så att fler människor ges möjlighet till att uppleva vårt vackra fjällandskap.

Fjället är nära förknippat med både träning, hälsa och välbefinnande och är en fin miljö att vistas i förutsatt att du har goda kunskaper och är rätt rustad för fjället. Vår vision är att fortsätta förmedla kunskap och hålla inspirationsföreläsningar runt om i landet. Piteå-Tidningens reporter Mari Gustafsson, mailade oss jättebra frågor om projektet vilka vi besvarar i detta inlägg.

Projektet var indelat i tre etapper under olika årstider och från olika vyer.

  1. Kungsleden (turskidåkning med pulka från Hemavan till Abisko) 484 km.
  2. Gröna bandet (vandring Treriksröset till Grövelsjön) 1380 km.
  3. Den högsta fjälltoppen i våra fyra fjällandskap (löpning, vandring och eller klättring av Kebnekaise, Storsola/Syltraversen, Helags och Storvätteshågna) 168 km. 

dsc08075



Berätta om allra sista delen av äventyret?

 

Svar: Vi valde att bestiga Kebnekaise precis innan starten av Gröna bandet, eftersom de tre återstående fjälltopparna befinner sig relativt nära Grövelsjön och var smidigast att vänta med. Så direkt efter målgången av Gröna bandet bytte vi ut kängorna mot löparskorna för att kunna färdas lätt på de tre återstående fjälltopparna. Då vi båda två är passionerade löpare var känslan obeskrivlig av att nu äntligen kunna springa igen. Finalen av fjälltopparna skulle bli Jämtlands högsta topp Storsola, som också ingår som en del i bergsmassivet Syltraversen. Den högsta toppen i Sylmassivet är Storsylen, som ligger på den norska sidan. Allt slutade med att vi gjorde hela Syltraversen, vilket innebar högalpin klättring med klätterutrustning och dessutom klättringspremiär för Erikas del. Vi är båda eniga om att finalen av projektet blev bokstavligt talat en riktig höjdare och precis den utmaning som vi gillar – det vill säga när vi ligger på gränsen till vad vi klarar av och efteråt känner att vi har vuxit med uppgiften. Med oss hade vi en klättererfarne Napoleon Wallin, som hjälpte oss på bästa sätt.

dsc08182

Härligt att få löpa på fjället.

 

Hur känns det nu när det är klart?

Svar: Det är en härlig känsla att projektet nu är klart. Samtidigt har en känsla av tomhet infunnit sig. Vi har levt med projektet och alla dess förberedelser i snart ett års tid och det har hela tiden följt med oss parallellt med vardagslivet. Då utmaningar är bland det bästa som finns var vi eniga om att projektet skulle ligga på en sådan nivå att vi på förhand inte var helt säkra på om vi skulle klara av uppgiften, men ändå ha känslan av att det skulle vara genomförbart. En annan härlig känsla, som vi nu har med oss är insikten i att våra kroppar ganska snabbt kan anpassa sig och klara av mer än vad vi tror. Tar vi hand om kropparna på ett vettigt sätt läker de skapligt trots att de vissa stunder kan kännas helt slut när dagens etapp är avklarad. Vi är även tacksamma för alla fina möten med människor, som vi har fått vara med om längs vägen.

dsc08216

Det finns så mycket vackert att fota på fjället.

”Fjället inbjuder till en slags harmoni där människan kommer ner i varv och ges utrymme till att vara ”här och nu”. Det är en sinnesstämning som vi tyvärr inte är lika självklar i dagens moderna samhälle.” Erika & Linnea Nilsson-Waara

dsc08134

Hösten är en fantastisk tid för fjällvandring. 

Och sedan kan man ha lite faktapunkter.

3300 … kcal i snitt per dag har systrarna förbrukat.

600 … stycken energibars har systrarna förtärt.

203 … mil har systrarna färdats till fots.

110 … timmars behov av återhämtning har systrarnas sportklockor nästan konstant visat på

82 … dagar har systrarna spenderat på fjället.

30 … km i snitt per dag har systrarna färdats.

10 … timmar per dag har de varit igång.

9 … gånger har systrarna trubadurat längs resan.

5 … gånger om har de bestigit Mount Everest höjdmässigt.

Vilken jubelbild skulle ni välja för att illustrera känslan av att ha gått i mål?

Svar: Jubelbilden får nog vara när vi står på den sista fjälltoppen (dock ej Storsola, men den högsta toppen i Sylmassivet – Storsylen i Norge) med Sverigeflaggan bredvid oss. Bilden symboliserar glädje och att vi har nått toppen och därmed finalen av projektet. De tre målgångsbilderna av varje etapp kan ju uttryckas i att vi nådde våra mål ”porten, dörren och toppen”.

Här följer fler segrarbilder från vårt äventyr!

img_6585

Känslan av att ha klarat av en tuff utmaning. Uppe på Storsylen.

  1. Porten= Kungsledenporten i Abisko.
  2. Dörren= målgången av Gröna bandet.
  3. Toppen= den återstående toppen av de totalt fyra fjälltopparna.

img_3349

I mål efter 21 dagar ute på skidor. Kungsleden från Hemavan till Abisko.

img_6480-1

Handen på den blå dörren och därmed har vi genomfört Gröna bandet, Treriksröset till Grövelsjön, 138 mil på 53 dagar.

Vi gillar ju målsättningar och för oss var dessa tre faktorer målgångssnören på olika sätt.

Här kommer även länkar till tre utvalda filmklipp från vårt äventyr.

Kungsleden: https://youtu.be/4EytXgYGqr0

Gröna bandet: https://youtu.be/wPWPR9LGwfc

Fjälltopp Syltraversen: https://youtu.be/5tU_1t4KXBw

Tack till alla som på olika sätt har stöttat oss. Håll utkik på hemsidan för framtida projekt. Inom den närmsta tiden kommer vi ge lite utrymme till återhämtning och vardagsliv från långturerna. Dock innehåller vårt vardagsliv en aktiv livsstil, med massor av friluftsliv och träning. Sedan blir det att återgå till ritbordet igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tack och kramar från oss!

Kramar Linnea och Erika

Höstglöd i Grövelsjön, reportage i Piteå-Tidningen och en 97-årig grattishälsning

Under helgen har vi framfört två musikspelningar på vandringseventet Höstglöd i Grövelsjön. Som vanligt supertrevligt och när vi får publiken att sjunga med trivs vi som absolut bäst! 

Eventet innebär att fjället skiftar i alla dess möjliga höstfärger. Intressanta och inspirerande föreläsningar varvas med adventure camp, musikunderhållning, filmvisning, friluftsutrustningstält, lekfyllda tävlingar, kokkaffe och halv- eller heldagsturer för vandring. Det finns alltså något som tilltalar de flesta!

Linnea och Erika skaftar egna Moraknivar på Höstglöd i Grövelsjön och stöttar samtidigt projektet Stötta Kungsleden.

Ett annat hett tips. Njut av trevlig helgläsning med Piteå-Tidningen om finalen och summeringen av hela vårt fjällprojekt 203 mil till fots. Där finns även intressant data och siffror från vårt äventyr.

Kika in på www.pt.se/helg för att läsa Maris fina slutreportage om oss.

Ja nu har systrarna Waara klättrat i mål!


Dessutom vill vi höja på hatten för vår underbara farmor Mia som i helgen fyllde 97 år! Vilken otroligt inspiration, värme och kärlek denna dam besitter. Vi älskar dig farmor och längtar tills vi ses igen!

Kram så länge!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Vilken final vi fick på projektet!

Sista toppen ut, för att fullfölja projektet ”Fjällets guldkorn 200 mil”, var att bestiga Jämtlands högsta bergstopp Storsola, 1728 möh. Det hela slutade med att vi gjorde Syltraversen, vilket innebar högalpin klättring och firning förbi pinacklarna, samt att vi tydligen passerade tre namngivna toppar på vägen.

På väg mot pinacklarna och första delen i Syltraversen att passera.

 
Idén om att göra även Storsylen (som är den högsta toppen i Sylmassivet och ligger på den norska sidan), kom av att Sylarnas fjällstation har guidade turer upp till denna topp och inte till Storsola (som är Jämtlands högsta topp och tekniskt svårare att bestiga). Samtidigt hade vi fått reda på att Napoleon skulle göra Syltraversen och ville ha sällskap, vilket efter några om och men gjorde valet enkelt. Det ska dock poängteras att det inte erbjuds guidade turer längs Syltraversen från fjällstation, men vi såg det som en fin chans till att få uppleva ännu mer av fjällkedjan samtidigt som vi får utmana oss och lämna comfort zone. Erika hade dessutom aldrig klättrat innan denna tur. Än mer imponerade att ta sig igenom traversen. 

Firning krävs nedför andra pinackeln.

Vyer från alla möjliga håll 

Utsikten från topparna är helt fantastiska. Eftersom man går i en halvcirkel får man se vackra vyer från alla möjliga håll. Att gå på kammarna var många gånger väl så spännande, men med lite pep-talk och säkring på vissa ställen tog vi oss igenom. Stolta, trötta och med lite småblessyrer här och där tog vi oss i mål. Samtliga toppar är nu bestigna, likväl som Kungsleden är skidad och Gröna bandet vandrat. Vi känner oss fett nöjda!

Högalpin klättring i skarpt läge.

Firning 15 m.

 

Vill man bestiga Storsylen finns som sagt guidade turer och är man inte en van alpinist skulle vi rekommendera att boka turen. 

Vissa knabbar ser mer skräckinjagande ut än andra.

Syltraversen:

Start/mål: Sylarnas fjällstation. Hit tar mig närmast från Storulvåns fjällstation 16 km enkel väg. 

Tid: 10 h

Distans: 15,7 km. 

Höjdmeter: Fjällstationen 1040 möh – Storsola 1728 och Storsylen 1762 möh.

Svårighetsgrad: 5 av 5

Utrustning: Lätt dagspackning. Klätterutrustning för alpinklättring (kilar mm), samt utrustning för firning.

Fint väder är att rekommendera och prioriterat.

Tack till Napoleon!

Vi kunde inte ha fått ett bättre avslut på denna tur! Tack Napoleon för all coachning och underbart sällskap. Vilken final vi fick på detta fjällprojekt!
Allt gott önskar vi till alla som har följt oss. Slutfilm, inlägg med summering mm kommer lite senare. 

Tack till bästa Napoleon för utmärkt coachning och sällskap.

Kramar

Linnea & Erika

Uppe på Storsylen!

Napoleon vandrar på kammarna som att det är en dans på rosor.

Små blessyrer efter underarmshjälp i klättringen.

Film: Storsola och Syltraversen

Avslutningen på fjällprojektet blev något helt annat än vad vi någonsin hade kunnat föreställa oss. 

Det räckte inte med att bara bestiga Jämtlands högsta punkt Storsola, 1728 m.ö.h. Vi passade nämligen på att göra hela Syltraversen när möjligheten ändå låg framför fötterna! Vid fler än ett tillfälle tänkte vi nog båda – varför gör vi egentligen detta?! 

Klicka på länken för att se den mäktiga avslutningen: https://youtu.be/5tU_1t4KXBw

Erika och Linnea har precis klättrat uppför Jämtlands högsta punkt Storsola.

Håll utkik efter nästa blogginlägg som beskriver Syltraversen mer utförligt. 

Kramar från oss!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Bestigning av Helags, 1796 möh

Det är förståeligt varför National Geographics har listat Helags som en av de tio finaste topparna att bestiga. Berget kännetecknas av ett musselliknande utseende och med ett röse högst uppe på toppen. 

Vackra Helags.

Från Helags fjällstationen skådar man den vertikala väggen klart och tydligt och man förstår varför fjällstationen placerades just här. 

På väg mot Fjällstationen och laddar upp inför morgondagen.


Vår näst sista topp att bestiga

Helags var för oss den tredje och näst sista av fjälltopparna att bestiga. Vi fick rekommendationen att göra högervarv, främst pga. utsiktsaspekten. Detta innebar en flackare väg upp och sedan lite brantare nedåt. Nedfarten var lite mer spännande att ta sig an och en regnig dag hade vi nog valt att gå samma väg tillbaka som vi kom oss upp från. Dock hade vi tur med vädret och körde på gameplan med högervarv. 

Renar finns nära stationen.

Dit ska vi. Upp på Helags.

 


Utsikt över våra gamla fotspår

Utsikten från toppen är fantastisk. För bara en vecka sedan vandrade vi förbi detta berg och nu stod vi uppe på toppen och kunde beskåda vår tidigare färdväg. Vi såg långt ut över vidderna och kan verkligen rekommendera en topptur upp på Helags. 

Uppe på toppen fick vi skriva in oss i gästboken.

oändlig utsikt från toppen.

Blockig terräng att gå i.

 


Bestigning av Helags:

Start/mål: Helags fjällstation (närmsta access från bilväg är Kläppen, vilket innebär 12 km vandring till fjällstationen).

Tid: 3 h 15 min i raskt tempo (normalt tar turen 5-6 h).

Distans: 9 km (1043-1798 höjdmeter mellan stationen och toppen).

Utrustning: Lätt dagspackning. 

Svårighetsgrad: 3 av 5. 

Kramer från oss!

Linnea & Erika

På morgonen låg moln runt toppen, vilka försvann när vi närmade oss toppen.

Mäkta stolta att vara uppe på toppen.

Väskan har varit lätt och löpsteget likaså. Härligt att få byta om till traillöparkit.

Film: Se bestigningen av Härjedalens högsta punkt Helags

Äntligen har vi fått bestiga Härjedalens högsta punkt Helags 1797 m.ö.h. 

Givetvis bjuder vi på ett filmklipp så att ni också får uppleva denna fascinerande fjälltopp! Klicka på länken för kika på filmen: https://youtu.be/lCH_Ahu8pE4

Här står Linnea och Erika på Helagstoppen.

Håll utkik efter nästa blogginlägg som beskriver mer utförligt om hur självs bestigningen gick till och smarta vägval för att ta dig till Helagsstugorna.

Kramar från oss!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara