Sista etappen framför oss. Planen var att ha en vilodag i Ramundberget, cirka 10 mil innan vi skulle gå i mål. Helt eniga bestämde vi oss för att skippa vilodagen och fortsätta vår vandring. Det är en speciell känsla när vi inser att ”nu är vi nära”. Från Vålådalen återstod det ändå 17 mil och sett från den totala sträckan kan det tyckas nära.

Handen på ”Den blå dörren”. Gröna bandet är därmed avklarat!
Fantastiska människor som ger oss energi
På denna resa har träffat så många fantastiska människor som på olika sätt har stöttat oss på färden. En stor överraskning inträffade i Vålådalen när Linneas pojkvän Niclas kom på besök. Lyckan blev total! Därifrån fick vi sällskap av både Niclas och Daniel ”Roxen” Roxvret (som också har genomfört Gröna bandet på 22 dagar och 22 timmar – imponerande!). Vi kallar honom för Maraboumannen, eftersom han i princip bara lever på godis.

Tillsammans på fjället med Niclas och Daniel.

Njutning och lycka på fjället.
Mäktiga Helags och getter som deltog på vår vandring
Vandringen från Vålådalen och söderut var riktigt vacker. Både vy- och terrängmässigt, samt hade vi fint väder med oss. Efter en natt på mysiga STF Helags fjällstation fortsatte vi mot Ramundberget och där berättade vi för deras gäster om våra upplevelser. Mycket uppskattat blev det.
En ytterligare dimension på vår vandring fick vi mellan Ramundberget och Bruksvallarna. Här anslöt cirka 20 getter och två stora kossor. I början var det njutbart, men efter två långsamma kilometrar insåg vi att dessa getter och kossor sinkar vår fart. I vanliga fall, på bra underlag, kan vi gå cirka 10 km på 2 h och just idag tog det oss 4 h. På något vis kände vi oss nöjda med getsällskapet, tackade för oss och vek därför av från leden för att kunna fortsätta att traska på.

Helag fjällstation och toppen framför oss.

Fina dagar fick vi på denna etapp.
Fler deltagare till Gröna bandet.
Fotografering och filmning på Svanåkläppen
I Tänndalen sov vi i Tänndalens Stugby och nästa dag startade vår vandring kl.06.00. Vi fick se en fantastisk soluppgång och gjorde en avstickare på cirka en km upp på Svanåkläppen. Där mötte vi fotograf Mårten Wikner som fotar och filmar för JHT Destination. Han hade med sig en drönare och det ska bli spännande att få se resultatet. Efterföljande STF-stugor blev lunchpaus i Skedbro och övernattning i Rogen. Vi hade på förhand fått information om att ”Rogen är stenigt” och så var det. Däremot möts vi av jättefina utsiktsplatser och passerar flertalet sjöar och vattendrag.

Vandring i soluppgång.

Uppe på Svanåkläppen, söder om Tänndalen.
Dagen då vi ska gå i mål
Så här tänker vi inför den sista morgonen av Gröna bandet: ”Today is The Day! Idag ska vi gå i mål i Grövelsjön”. Framför oss hade vi en etapp på 36 km. Vädret var med oss och vi hade inte kunnat få en bättre dag att göra själva målgången på. Vi startade dagen som vanligt; åt vår frukost, packade väskan och startade våra GPS-klockor. På förhand hade vi fått veta att en reporter från Dalarnas Tidning skulle möta upp oss på fjället för fotografering. Vi stannade till i STF Storrödtjärnstugan och åt lunch. Nu återstod ca 23 km innan Gröna bandet skulle nå sitt slut.

Sista STF-stugan vi övernattar i.

Alltid en skön känsla att komma fram till stugan.
Vi närmar oss Grövelsjön
Nära Grövelsjön, uppe på kalfjället, hade reportern Nisse Schmidt traskat upp för att fotografera oss. Därefter skenade kilometrarna och tiden iväg. Vi fortsatte mot vår slutdestination. Cirka 500 meter från stationen skymtade vi en ballong med en lapp. På lappen stod det ”500 meter kvar, nu är ni nära”. Vi samlade oss, pratade om vår upplevelse av resan och hur mycket det har betytt för oss att ha varandras sällskap. Vi blev nog lite emotionella här. Nu bestämmer vi oss för att gå i mål. Ju närmare vi kommer fjällstationen hör vi musik spelas. Massor med människor står på gårdsplanen och applåderar när vi går mot ”Den blå dörren” . Vi passerar målsnöret, som Grövelsjöns Ann-Marie och Eva håller upp och därefter stegar vi upp på bron. Nu var det dags att sätta handen på dörren. Och det gjorde vi tillsammans! Grattishälsningar, musik, kramar, applåder och champagne, samt en graverad kåsa från Niclas blev ett minne för livet.

Sista dagen på Gröna bandet blev helt fantastisk. Solen sken och vi kände oss lätta på fötterna.
Här någonstans kommer vi att hamna. Det känns som en stor ära att finnas med på denna vägg.
Tacksamhet och lycka
Vi känner en sådan tacksamhet till er alla som på olika sätt har stöttat oss på vår resa. Det känns fortfarande overkligt att vi har gått i mål på Gröna bandet. Kanske den mest ärofyllda segern i våra liv? Dock lämnade vi tre bergstoppar att bestiga, vilket känns gött. Litegrann som eftersäsongen i fotboll.
Tack och kramar från oss!
Linnea och Erika