Löpningen dag 12-13: Vi kör på

Idag hade vi planerat in en vilodag, men vi tyckte att det räckte med vilan igår. Istället valde vi att köra på. Vi valde även att spara Ven till senare. Dagens etapp gick således från Rydebäck till Bakhagarna och landade på 26 km.

Sträckan mellan Rydebäck och Landskrona är helt fantastisk. Du går mestadels på stig både i nivå med och högt ovan havet. Idag var Öresund skirt ljusblått och spegelblankt. Den lilla ön Ven framstår även från sin bästa sida. Så vackert!

En bit ovan havsnivå söder om Rydebäck. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Ett svanpar med sina tre barn. Naturen fascinerar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Lilla ön Ven. Vi sparar den till sluttampen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Ungefär 14 km senare nådde vi Landskrona och då stannade vi till för ett lunchstopp. Värmen och solen är fortfarande påtaglig och då är det skönt att sitta inomhus.

När vi lämnar Landskrona tar vi oss mestadels fram på asfalt och vi kommer en bit från havet. Lite tråkigt parti enligt oss. Dock njuter vi fortfarande av förmiddagens spegelblanka hav och laddar redan nu inför morgondagen.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 9: Krassligt och utlandskänsla

Kullaberg är unikt i sitt slag när det gäller natur i Sverige. Igår startade vi från Himmelstorp, tog oss runt Kullaberg för att avsluta på Strandbaden. Sträckan blev 22 km i het och gassande sol.

Vi började på norra sidan, där vi möts av lövskogar med höga och tjocka trädstammar vars kronor bildar ett tätt tak över oss. När solen ligger på lyser hela skogen brun och orange, vilket plötsligt gör den förtrollad, som i en saga. Det finns mängder med avstickare mot havet för att se och uppleva allt från maffiga klippformationer, snorkelvänligt korallvatten till fågelskådningsområden.

En typisk lövskogar på Kullabergs norra sida. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Södra sidan ger utlandskänsla

När vi har tagit oss runt fyren till den södra sidan möts vi av öppna havsvyer med få skuggmöjligheter. Vi får ständigt en känsla av att vi befinner oss utomlands.

Kullabergs södra sida ger ständigt en känsla av utlandet.

Hav så långt ögat kan nå. Foto: Erika Nilsson-Waara.

När vi når Mölle passar vi på att äta lunch på Systrarna på piren. Vi rekommenderar varmt den friterade spättan.

Spätta på Systrarna på piren. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Välförtjänt dopp

Oscar vaknade krasslig med halsont och har kämpat sig igenom den varma dagen på bästa sätt. Temperaturen var vid något tillfälle uppe i 36 grader.

Väl framme vid dagens slutdestination Strandbaden, var våra varma kroppar välförtjänta av ett dopp i det friska havet. Hotell Strandbaden ligger i direkt anslutning till havet och inklämt mellan Kattegatt- och Skåneleden. Som vandrare, löpare eller cyklist är du glad när både mat- och husrum ligger så nära leden som möjligt. Det finns både enklare boendealternativ såsom camping och vandrarhem, men också möjlighet till hotellboende.

Efterlängtat dopp i havet efter dagens varma etapp. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Ja, det här nappar vi på! En välkomnade skylt för alla vandrare och löpare längs Skåneleden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Glädje! Vi har nått dagens mål, Hotell Strandbaden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Kvällsaktivitet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Idag fortsätter vi mot Laröd och har redan nu börjat ladda inför Sverige-Mexiko.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 7-8: Sveriges populäraste kafé, Nimis och ormtramp

Just nu befinner vi oss på Kullaleden, som ringlar sig från Utvälinge och runt halvön Kullaberg.

Starten av delled nummer fem på Skåneleden.

Igår anlände vi till Bläsinge gård vandrarhem Jonstorp, där vi möttes av en handskriven lapp på en tandemcykel utanför entrén. Där stod ”Välkommen Erika och Oscar :).” Vilken underbar känsla det gav oss efter nästan 30 km vandring och löpningen den dagen.

Vandrarhemmet ligger på landet och byggdes år 1914 för att fungera som ett ålderdomshem. År 1950 blev det Skäldervikshemmet, tillägnat döva och blinda. År 2002 tog ägare Stefan över och startade Bläsinge vandrarhem. De har bevarat mycket gammalt och håller det enkelt och fräscht i rummen. Gamla oljemålningar, vita spetsgardiner och rustika möbler pryder inredningen fint. Vi fick även kika in i deras ladugård som numera fungerar som festlokal till bröllopsgäster.

En fin handskriven välkomstlapp vid vår ankomst till vandrarhemmet. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Festlokalen inne i ladugården. Perfekt för bröllopstillställningar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Stadig frukost innan avfärd mot Himmelstorp. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag fortsatte vi i riktning mot Himmelstorp och status på kropparna är ok. När vi närmade oss Skäret passade vi på att göra ett besök till Sveriges populäraste kafé (år 1985), kallat Flickorna Lundgren. Kaféet öppnade 1930 och drevs av sju systrar. Idag fick vi äran att utbyta några ord med Ella 95 år, som är den enda av de sju systrarna i livet. Hon berättade att kafét till en början var mycket primitivt. Redan efter en säsong hade affärerna lyckligtvis gått över förväntan och kaféet blev tids nog en favorit för Gustav den VI Adolf. Fyra år på raken har de dessutom fått White Guide-utmärkelser. Kaféet är definitivt värt ett besök och du får vara beredd på att betala lite mer än på andra vanliga kaféer.

Fikapaus på Flickorna Lundgren. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Erika, Ella och sonen Mats, som numera driver kaféet. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Efter Skäret gjorde vi en kort avstickare mot Nimis, fuskbygget gjord av flytved, som är en smått unik företeelse i sig. Var bara medveten om att en viss fysik krävs för att ta sig ner och upp för branten för att beskåda mästerverket. Var även försiktig när du vandrar på plankorna som kan vara både ostadiga och fulla med spikar åt alla möjliga håll.

Nimis, ett mästerverk av flytved. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Innan vi nådde Himmelstorp hann Erika även med att trampa på en kopparorm, som tydligen är rätt vanliga på Kullaberg. Imorgon fortsätter vi Kullen runt.

Vi ses!

/Erika och Oscar

Löpningen dag 5-6: Hav och stekande sol

Vår första vilodag hade vi i Helsingborg på midsommarafton med släkt och vänner. Det var en välbehövlig vila för våra stela vader och hälsenor.

Idag fortsatte vi från Torekov i riktning mot Vejbystrand. Sträckan landade på 19 km och det fungerade bra med Oscars nya träningsskor.

Sträckan var väldigt vacker, där vandringsleden höll sig strandnära hela vägen. Vi passerade många inhängnade hagar med betande djur och lyckades även skåda ett fint svanpar.

Solen har skinit konstant idag och vi har haft medvind i ryggen. Solskydd, keps och vätska blir otroligt viktigt för att undvika solsting eller uttorkning.

Nu ser vi fram emot en god middag och att heja fram en seger för Sverige mot Tyskland.

Strandnära löpning mellan Torekov och Vejbystrand.

Blickar ut över Kullaberg. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Dessa två godingar stötte vi på längs vägen idag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Mjukt och skönt under fötterna. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

Vid dagens lunchstopp… Foto: Erika Nilsson-Waara.

…såg vi detta vackra svanpar. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Vi ses!

/Oscar och Erika

Löpningen dag 2-3: Händelserikt på Hallandsåsen

Nu har vi avverkat ytterligare två etapper av Skåneleden. Det handlar om Åsljunga-Koarp och Koarp-Båstad.

Igår lämnade vi en fin frukostbuffé i Åsljunga för att bege oss vidare mot Koarp. Sträckan får beskrivas som djurrik, då vi bland annat skådade en huggorm, lamor, en glada, ett rådjur med dess kid, kor, hästar, getter, får och en flygande (läs: fallande) ekorre. Nu märks det att vi börjar ta oss in på Hallandsåsen, eftersom det börjar bli lite kuperat. Lunch tog vi intill ett fint stenras. Sträckan blev 27 km och vi övernattade hos underbara Stellan och Gunvi i deras fina husvagn.

Hallandsåsen innebär kuperad terräng. Foto: Oscar Detmer

Smörj in solskydd med jämna mellanrum. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Lunchstopp vid ett fint stenröse. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Idag är vi inne på dag tre och gjorde etappen mellan Koarp och Båstad på totalt 27 km. Den var rätt behaglig med varierad och ganska kuperad miljö. Här fick vi se olika sidor av Hallandsåsen. Östra sidan av E6:an består av mycket tät skog och skogsvägar medan västra sidan bjuder på öppna mossar, hjortron och en mäktig havsutsikt över Båstad och Mellbystrand. Idag skymtade vi även en älgko och två fästingar på Oscars ben. Fästingpincetten kom väl till användning och den rekommenderar vi starkt att införskaffa om du ska vandra i Skåne. Imorgon fortsätter vi mot Torekov.

Vindskyddet i Koarp. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Kort paus ger bra energi. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Hjortron finns i Skåne! Foto: Erika Nilsson-Waara.

Två fästingar hittade vi på Oscars ben idag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Med Båstad och havet bakom oss. Foto: Erika Nilsson-Waara.

På återseende!

/Oscar och Erika

Söderåsens nationalpark, nr 27

Skånes Grand Canyon och en cirkelformad sjö med omgivande bergbranter som påminner om en amfieteater. Detta är några exempel på naturfenomen som går att se i Skånes yngsta nationalpark. Söderåsens nationalpark är 1625 Ha stor och bildades 2001. Den ligger cirka fyra mil öster om Helsingborg och nås via två entréer. Vill man korta ner sin vandring finns flertalet parkeringsplatser belägna i närheten av lederna och dess utflyktsmål.

fullsizerender-6

Bildens text beskriver upplevelsen av att befinna sig i Söderåsens nationalpark. 

img_4847

Från Kopparhatten bjuds du på fantastisk utsikt över Skånes Grand Canyon. Foto: Oscar Detmer.


Från Skäralid (huvudentrén

Från Skäralid (entré norr) valde vi att kombinera Kopparhattsrundan och Hjortsprångsrundan, vilket resulterade i åtta kilometer och tre timmars promenad. Söderåsens nationalpark innehar en av de största naturskyddade ädellövsskogarna i Nordeuropa. Hela parken består av 93% skog! Första delen av leden är handikappanpassad och går utmed Skärdammen. Därefter fortsätter någon ytterligare kilometer med fint spängad led (obs! vintertid och vid regn kan dessa vara halkiga). Vi följde den porlande bäcken, som omsluts av höga klippor och mäktiga rasbranter. Det kändes som att vi var i Skånes Grand Canyon. Efter några kilometers vandring i dalen styrde leden upp på högre höjd och tog oss till Liagården. Här möttes vi av en mäktig utsikt över dalen/ravinen som vi nyss hade vandrat i.

img_4745

Längs Skärdammen är leden handikappanpassad. Foto: Erika Nilsson-Waara

 

fullsizerender-8

Isen håller på att lägga sig. Fallna träd smyckar parken. Foto: Erika Nilsson-Waara

Övernattning i Liagården

I Liagården finns 16 träbritsar och en kamin. Här får man övernatta, använda utedassen och de två eldstäder som finns i anslutning till gården. Se till att inte glömma sovsäcken och ett mjukt liggunderlag. Annars finns risk att du kommer att sova hårt och kallt. Från Liagården fortsatte vi att vandra längs dalkanten, genom den för årstiden lövlösa bokskogen för att sedan ta oss ner i dalen igen. Löven bredde ut sig som ett tjockt täcke i branterna och när solen låg på skapades fantastiska färger. Från dalgången valde vi att vandra upp på den norra platån till en plats som kallas för Kopparhatten. Här fick vi återigen en fantastisk utsikt över Skäralidsdalen. Sista biten av leden avslutades med en trappa på 200 steg. Här var vi överens om att man skulle kunna få till riktigt bra trappträningspass.

img_7590

Liagården har 16 bäddar och erbjuder övernattning på träbritsar. Kamin finns i stugan. Foto: Linnea Nilsson-Waara

img_4832

En brunn finns vid Liagården. Foto: Erika Nilsson-Waara

Hungriga som vi (allt som oftast) är valde vi att besöka Skäralids Restaurang och köpa oss en smörgås. Restaurangen erbjuder allt från lättare fika till tre-rätters middag och har öppet stora delar av året. I samma byggnad finns Naturum, vilken tyvärr var stängd vid vårt besök.

Från Röstånga (entré syd)

Från entré syd valde vi att besöka den cirkelformade Odensjön, vilken är mycket djup och omges av häftiga rasbranter. Sjön består av grundvatten och är kristallklar. Några hundra meter in på leden fanns utplacerade björkträd och en skylt som uppmanade att man fick ta med sig så mycket ved som man behövde och att yxan fanns vid sjön. Vid Odensjön fanns en eldstad och en brygga. Fiske är tillåtet med fiskekort. I Röstånga finns ett STF Vandrarhem, Gästgiveriet.

Vi är mycket nöjda med vårt besök till Söderåsens nationalpark. Skåne sägs vara platt och idag har vi fått motsatsen bevisad.

fullsizerender-3

Tack för besöket i Söderåsens nationalpark!

Detta bildspel kräver JavaScript.

/Linnea och Erika

Sånfjällets Nationalpark

Direkt efter vårt besök i Hamra Nationalpark fortsatte vi vår nationalparksturné till Sånfjället. Denna park har tre accesser, varav vi valde att starta från den som heter Nyvallens fäbod. För att nå denna passerade vi Sveg och fortsätta sedan mot Hedeviken, för att ytterligare köra 17 km innan vi nådde parkeringen. 

img_7110

Uppe på Korpflyet med utsikt över Hedeviken.

Nyvallens fäbod i sig är ett fint utflyktsmål att besöka. Här förekomma flertalet aktiviteter framför allt sommartid, med bland annat servering, försäljning av lokalproducerad fäbodmat och guidade turer. Här går kor lösa och betar. Dock ej renar eftersom bevarandet av lavar (renens favoritföda) var en av orsakerna till att nationalparksskyddet instiftandet år 1909. Därför hålls detta fjäll fredat från renar (så gott det går). 

Sånfjället är verkligen häftigt. Helt solo sticker den upp ur Härjedalens omgivande skogar och vi förstår att människorna i Hedeviken lever med ögongodis genom att bara titta ut från balkongen varje morgon. Parken är 104 km2 stor med sin högsta topp på 1277 möh. 

img_7045

Kvällssol med frost som har lagt sig över riset.

Dag 1 vandrade vi från Nyvallens fäbod och följde den södra leden i sydlig riktning. Efter cirka 8 km nådde vi vindskyddet som låg på cirka 850 höjdmeter (=vacker utsikt från denna höjd) och invid en liten sjö som nästintill hade frusit igen. Några hundra meter västerut hittade vi en bäck att hämta vatten från. Vi slog tältläger som dessutom blev vårt base camp för två nätter. Kvällens höjdpunkt blev solnedgången med utsikt mot vårt hemmafjäll i Grövelsjön. Röd och blå timme med fullmåne fick vi skåda. 

img_7085

Vår lägerplats med fjälltopparna i bakgrunden.

Dag 2 började med en morgonpromenad upp på fjälltoppen Korpflyet. Hyfsat lättgånget med blockig terräng. Här möttes vi av en fantastisk utsikt över de norska fjälltopparna Rendalssölen. Bakom oss låg dimman kvar i dalgångarna och vi fick se de lågt belägna molnen ligga som ett täcke över Hedeviken. 

Topptur på Sånfjället

Idag hade vi bestämt oss för att topptura. Efter frukosten fortsatte vi upp mot Högfjället, som är Sånfjällets högsta topp, därefter ner i dalgången och upp på Valmfjället. Vi avslutade vårt toppturande med att gå upp på toppen som gör skäl för sitt namn, nämligen Gråsidan. Denna topp var stenig (blockterräng) och hade sin ena bergssida i skuggläge. Vi harvade oss ned längs östsidan och fick ta det väldigt lugnt och metodiskt för att komma oss ner. I Sododalen traskade vi över ett vattendrag som vi gissar innehåller massor med vatten under sommaren.

Nu hade klockan blivit närmare 18 och mörkret var på gång. Vi drog oss tillbaka i lägret, käkade vår varmlagade middag för att sedan krypa ner i våra dunsäckar. 

Häftig vandring i bäckravinen

Morgonen därpå följde vi leden norrut till raststugan Sododalsstugan. Detta är en rast- och nödstuga med kamin och britsar. Den har även dass. Från stugan fortsatte vi norrut genom en bäckravin. Mycket häftig att vandra i. Vi sneddade sedan av upp över kalfjället och ner på nordöstra sidan av leden som går upp mot Högfjället. Här var det mycket brant och partier med rullsten. 

En av de björntätaste i landet

Sånfjället sägs bara ett av de björntätaste i landet. Även lavskrika, älg och tjäder ska finnas här. Vi såg massvis med ripor iförda sin höstkostym (vit-brun-spräcklig). 

Vi är mycket nöjda med vårt besök till Sånfjället. Hela turen blev 16 km (från Nyvallens fäbod, via vindskyddet, Sododalsskrevan, över kalfjället och tillbaka till parkeringen). Dag två gjorde vi toppturer som blev cirka 14 km totalt. 

img_7362

Vacker höstvandring på Sånfjället.

img_7327

Tillagning av frukost. Hett vatten blandas i fukostpåsen. Återförslut och låt stå i 10 minuter. Ger 600 kcal. Enkelt och gott!

Tack för oss!

Linnea och Niclas (@deluxeturer.se)

Hamra Nationalpark

Tio mil norr om Mora eller 3,5 mil sydöst om Sveg, finner du en nationalpark vars historia sträcker sig bakåt i tiden till början på 1900-talet. Parkskyddet inrättades för att skydda dess urgamla och lavskäggiga skog. Förutom enorma partier med vackra myrar lever många djur och växter här, vilka bara kan överleva i just gammelskog.

 

img_6808

Myrar och urskog är karaktäristiskt för Hamra Nationalpark. Bra underhåll av lederna med spänger där det är blötare terräng.


Gammelskogsarterna i Hamra är: Slaguggla, vedtrappmossa, knärot, lugnlav, doftticka och barkskinnsbagge. 

Hamra nationalpark är väldigt långsmal och mellan norra och södra entrén är det cirka 10 km. Vid respektive entré finns kortare slingor att göra för att få se parkens olika karaktärer. En av slingorna är anpassad för rullstolsburna med en led som stärker sig 1/2 km till vackra Svansjön.

Parkens innehåll

Vi fick bland annat se urskog, massvis med hänglavar (lavskrikornas favorit), myrar, rester från 2009 års medvetet anlagda skogsbrand, rester av en kolmila och kolarkoja, fina vindskydd som är tillåtet att övernatta i, samt utsiktstornet. Andra djur man kan förväntas se är björn, älg och talltitor, samt andra fåglar. 

Vi övernattade i vindskyddet som ligger ca 2 km från huvudentrén. Där fanns ved och en eldstad, beläget vid en sjö. Vindskyddet är öppet med golv. Där lade vi ut våra liggunderlag och somnade med elden framför oss. 

Vi är mycket nöjda med vårt besök i parken. Den är fint rustad med skyltning, utedass (även handikappanpassat), bra informationstavlor och till och med ved vid vindskydden som man tillåts att bruka. 

Hej från oss!

img_7020

Lycklig tjej på ett café i Sveg. Tre hekto chokladboll och säkert lika mycket biskvi.

Linnea och Niclas (@deluxeturer.se)

Vilken final vi fick på projektet!

Sista toppen ut, för att fullfölja projektet ”Fjällets guldkorn 200 mil”, var att bestiga Jämtlands högsta bergstopp Storsola, 1728 möh. Det hela slutade med att vi gjorde Syltraversen, vilket innebar högalpin klättring och firning förbi pinacklarna, samt att vi tydligen passerade tre namngivna toppar på vägen.

På väg mot pinacklarna och första delen i Syltraversen att passera.

 
Idén om att göra även Storsylen (som är den högsta toppen i Sylmassivet och ligger på den norska sidan), kom av att Sylarnas fjällstation har guidade turer upp till denna topp och inte till Storsola (som är Jämtlands högsta topp och tekniskt svårare att bestiga). Samtidigt hade vi fått reda på att Napoleon skulle göra Syltraversen och ville ha sällskap, vilket efter några om och men gjorde valet enkelt. Det ska dock poängteras att det inte erbjuds guidade turer längs Syltraversen från fjällstation, men vi såg det som en fin chans till att få uppleva ännu mer av fjällkedjan samtidigt som vi får utmana oss och lämna comfort zone. Erika hade dessutom aldrig klättrat innan denna tur. Än mer imponerade att ta sig igenom traversen. 

Firning krävs nedför andra pinackeln.

Vyer från alla möjliga håll 

Utsikten från topparna är helt fantastiska. Eftersom man går i en halvcirkel får man se vackra vyer från alla möjliga håll. Att gå på kammarna var många gånger väl så spännande, men med lite pep-talk och säkring på vissa ställen tog vi oss igenom. Stolta, trötta och med lite småblessyrer här och där tog vi oss i mål. Samtliga toppar är nu bestigna, likväl som Kungsleden är skidad och Gröna bandet vandrat. Vi känner oss fett nöjda!

Högalpin klättring i skarpt läge.

Firning 15 m.

 

Vill man bestiga Storsylen finns som sagt guidade turer och är man inte en van alpinist skulle vi rekommendera att boka turen. 

Vissa knabbar ser mer skräckinjagande ut än andra.

Syltraversen:

Start/mål: Sylarnas fjällstation. Hit tar mig närmast från Storulvåns fjällstation 16 km enkel väg. 

Tid: 10 h

Distans: 15,7 km. 

Höjdmeter: Fjällstationen 1040 möh – Storsola 1728 och Storsylen 1762 möh.

Svårighetsgrad: 5 av 5

Utrustning: Lätt dagspackning. Klätterutrustning för alpinklättring (kilar mm), samt utrustning för firning.

Fint väder är att rekommendera och prioriterat.

Tack till Napoleon!

Vi kunde inte ha fått ett bättre avslut på denna tur! Tack Napoleon för all coachning och underbart sällskap. Vilken final vi fick på detta fjällprojekt!
Allt gott önskar vi till alla som har följt oss. Slutfilm, inlägg med summering mm kommer lite senare. 

Tack till bästa Napoleon för utmärkt coachning och sällskap.

Kramar

Linnea & Erika

Uppe på Storsylen!

Napoleon vandrar på kammarna som att det är en dans på rosor.

Små blessyrer efter underarmshjälp i klättringen.

Bestigning av Helags, 1796 möh

Det är förståeligt varför National Geographics har listat Helags som en av de tio finaste topparna att bestiga. Berget kännetecknas av ett musselliknande utseende och med ett röse högst uppe på toppen. 

Vackra Helags.

Från Helags fjällstationen skådar man den vertikala väggen klart och tydligt och man förstår varför fjällstationen placerades just här. 

På väg mot Fjällstationen och laddar upp inför morgondagen.


Vår näst sista topp att bestiga

Helags var för oss den tredje och näst sista av fjälltopparna att bestiga. Vi fick rekommendationen att göra högervarv, främst pga. utsiktsaspekten. Detta innebar en flackare väg upp och sedan lite brantare nedåt. Nedfarten var lite mer spännande att ta sig an och en regnig dag hade vi nog valt att gå samma väg tillbaka som vi kom oss upp från. Dock hade vi tur med vädret och körde på gameplan med högervarv. 

Renar finns nära stationen.

Dit ska vi. Upp på Helags.

 


Utsikt över våra gamla fotspår

Utsikten från toppen är fantastisk. För bara en vecka sedan vandrade vi förbi detta berg och nu stod vi uppe på toppen och kunde beskåda vår tidigare färdväg. Vi såg långt ut över vidderna och kan verkligen rekommendera en topptur upp på Helags. 

Uppe på toppen fick vi skriva in oss i gästboken.

oändlig utsikt från toppen.

Blockig terräng att gå i.

 


Bestigning av Helags:

Start/mål: Helags fjällstation (närmsta access från bilväg är Kläppen, vilket innebär 12 km vandring till fjällstationen).

Tid: 3 h 15 min i raskt tempo (normalt tar turen 5-6 h).

Distans: 9 km (1043-1798 höjdmeter mellan stationen och toppen).

Utrustning: Lätt dagspackning. 

Svårighetsgrad: 3 av 5. 

Kramer från oss!

Linnea & Erika

På morgonen låg moln runt toppen, vilka försvann när vi närmade oss toppen.

Mäkta stolta att vara uppe på toppen.

Väskan har varit lätt och löpsteget likaså. Härligt att få byta om till traillöparkit.